Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

7

Nr ?.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 3 c. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i
anledning av väckt motion, 1:139, om utredning rörande
vissa åtgärder för beredande av ökat antal vårdplatser a
sanatorierna i riket.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.
visad motion nr 139 hava herrar Rune m. fl. hemställt, att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

1) att ovannämnda utredning måtte särskilt med hänsyn till sanatorierna
även omfatta frågan, i vilken grad måtten på den s. k. luftkuben för sjuksalarna
därstädes kunde sänkas utöver vad medicinalstyrelsen hittills medgivit, och i
stället golvytan per patient i sjuksalarna bliva det normgivande för sjuksalarnas
högst beläggning, därvid dock de nu gällande bestämmelserna för måtten på
golvytan jämväl borde kunna nedsättas, och

2) att Kungl. Maj:t måtte föranstalta därom, att utredningen sker skyndsamt,
för att genom nya bestämmelser i ämnet vård måtte kunna snarast beredas
ytterligare en hel del av tuberkulos lidande, vilka nu avvakta plats å sanatorierna.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen av medicinalstyrelsen samt Yttranden.
berett Svenska landstingsförbundet och Svenska nationalföreningen mot tuberkulos
tillfälle yttra sig i ärendet, och äro de yttranden, som avgivits, bifogade
detta utlåtande såsom bilagor.

Platsbristen vid landstingens tuberkulossjukhus är för närvarande betydande, utskottet.
Ett synnerligen stort antal tuberkulossjuka gå därför miste om en vård, som, om
den i tid kunde beredas dem, skulle kunna medföra förbättring eller fullständigt
tillfrisknande. Under den långa tid, som dessa sjuka maste vänta pa att
plats skall kunna beredas dem å sanatorium, förvärras tillika ofta deras sjukdom,
enär de i många fall leva under sådana förhållanden, att vila, kraftig föda,
tillgång till solljus och vistelse i ren och frisk luft under dygnets alla timmar
— de viktigaste medlen att hjälpa människokroppen att övervinna sjukdomen
— ej stå dem till buds. Det måste därför framstå som ett viktigt samhällsintresse
att avhjälpa denna platsbrist, sa långt på fragan inverkande

8

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 7.

faktorer det medgiva. Lyckligast vore givetvis, att sanatorierna avsevärt kunde
utvidgas. Då detta emellertid för närvarande ej låter sig göra utan alltför stora
uppoffringar från det allmännas sida, torde andra utvägar böra sökas för att
bereda ökade möjligheter till vård av lungsjuka. Närmast erbjuder sig då den
väg, som av motionärerna anvisats, eller ett medgivande, att flere patienter få
mottagas i de redan upprättade sanatorierna. Visserligen hava medicinalstyrelsen
och nationalföreningen avrått härifrån. Det torde emellertid böra framhållas,
att inom andra läkarkretsar liksom bland de för ifrågavarande sanatorier ekonomiskt
ansvariga råder den uppfattningen, att ett ökat antal patienter kunna
mottagas på sanatorierna utan att vårdens effektivitet därigenom äventyras.
Utan större kostnader skulle då ett avsevärt antal nya patienter kunna komma
under sakkunnig vård och undanryckas de ohygieniska förhållanden, under
vilka de eljest nödgas leva. En dylik utvidgad verksamhet för sanatorierna står
också i full överensstämmelse med de av Kungl. Maj :t givna direktiven vid den
i motionen omnämnda utredningen. Utskottet anser således, att frågan om rätt
att intaga ett ökat antal patienter å sanatorierna bör upptagas till prövning, och
instämmer i så måtto i motionens syfte. Utskottet finner sig däremot icke kunna
förorda, att, såsom i motionen begärts, golvytan per patient i sjuksalarna skulle
bliva det normgivande för sjuksalarnas beläggning, då genom ett sådant krav
prövningen av frågan icke skulle bliva allsidig och förutsättningslös. Den prövning,
utskottet sålunda anser sig böra förorda, torde lämpligen kunna uppdragas
åt medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, som genom nådigt beslut den 1
oktober 1924 erhållit uppdrag att utreda frågan om åstadkommande av enklare
och billigare byggnader för allmänna sjukvårdsanstalter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att frågan, huruvida icke ökat antal patienter
må kunna mottagas å tuberkulossjukanstalterna, göres till föremål
för en allsidig och förutsättningslös utredning.

Stockholm den 5 maj 1925.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande: Se utlåtande nr G.

Första kammarens undfå tillfollit/a uisL''utls utlåtande Nr 7.

9

Bilagor.

Till Riksdagens första'' kammares andra tillfälliga utskott.

I skrivelse den 20 februari 1925 till kungl. medicinalstyrelsen bär herr statsrådet
och chefen för kungl. socialdepartementet anbefallt kungl. styrelsen, bland
annat, att avgiva och till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott
överlämna av utskottet begärt yttrande i anledning av en inom sagda kammare
av herrar A. O. Rune m. fl. väckt motion, nr 139, om utredning rörande vissa
åtgärder för beredande av ökat antal vårdplatser å sanatorierna i riket.

Med anledning härav får kungl. styrelsen anföra följande.

Det i förevarande motion framförda yrkandet angives grunda sig på ett av
Kungl. Maj:t den 1 oktober 1924 åt byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen
givet uppdrag att verkställa viss utredning. Kungl. Maj :t uppdrog nämligen då
åt dessa båda ämbetsverk att gemensamt utreda frågan om åstadkommande av
enklare och billigare byggnader för allmänna sjukvårdsanstalter samt utarbeta
förslag till anvisningar för sådana byggnaders utförande. I det av vederbörande
statsråd gjorda, till grund för detta Kungl. Maj:ts beslut liggande uttalandet
förekommer bland annat den av motionärerna citerade passus, att det vore (såväl
ur sjukvårdens synpunkt som med hänsyn till nödvändigheten av sparsamhet
med allmänna medel) »påkallat att verkställa en utredning, huruvida icke
kostnaderna för uppförandet av allmänna sjukvardsanstalter skulle kunna nedbringas
genom en rationell begränsning av utrymmesbehovet» (sistnämnda
fyra ord kursiverade av motionärerna).

På grund av vad i motionen anförts hemställa motionärerna, att riksdagen
ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

»1) att ovannämnda utredning måtte särskilt med hänsyn till sanatorierna
även omfatta frågan, i vilken grad måtten på den så kallade luftkuben för sjuksalarna
därstädes kunde sänkas utöver vad medicinalstyrelsen hittills medgivit,
och i stället golvytan per patient i sjuksalarna bliva det normgivande för sjuksalarnas
högsta beläggning, därvid dock de nu gällande bestämmelserna för måtten
på golvytan jämväl borde kunna nedsättas, och

2) att Kungl. Maj:t måtte föranstalta därom, att utredningen sker skyndsamt,
för att genom nya bestämmelser i ämnet vård måtte kunna snarast beredas
ytterligare en hel del av tuberkulos lidande, vilka nu avvakta plats å sanatorierna».

Beträffande dessa således av motionärerna framställda yrkanden får medicinalstyrelsen
anföra följande.

Sedan statsbidrag till såväl uppförande eller inrättande som ock drivandet av
tuberkulossjukvårdsanstalter blivit av 1908 och 1909 års riksdagar beviljat, uppdrogs
i de med anledning av dessa beslut utfärdade författningarna (vilka visserligen
sedermera undergått en del ändringar, dock ej uti här ifrågavarande
avseende) åt medicinalstyrelsen dels att (efter kungl. överintendentsämbetets —
numera kungl. byggnadsstyrelsens hörande) granska de ritningar, som skulle
läggas till grund för uppförandet av de tuberkulossjukvårdsanstalter, för vilka
byggnadsbidrag begärdes, dels ock att, innan dylikt bidrag till vederbörande
utbetaltes, avsyna och godkänna de utförda byggnadsarbetena. Det enda direk -

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

tiv,'' som därvid gavs styrelsen, var att anstalten i fråga skulle »vara på tillfredsställande
sätt anordnad».

Vid fullgörandet av dessa styrelsen sålunda åliggande granskningsuppdrag
har styrelsen till utgångspunkt tagit, att de tuberkulossjukvårdsanstalter, vilka
staten på ovannämnda sätt understött, borde hava till uppgift icke blott att
omhändertaga smittförande tuberkulossjuka och därigenom hindra dessa att till
sin omgivning sprida smittan, utan även — och detta minst lika viktigt — att
vid dessa anstalter skulle kunna åt de sjuka beredas en rationell vård i enlighet
med rådande principer för meddelande av sanatoriebehandling.

I detta senare hänseende tillämpade styrelsen till en början kravet på minst
25 kubikmeter luftkub för varje patient, ett krav, vilket styrelsen stödde på
föreliggande erfarenhet dels från utlandet, dels från de tidigare i vårt land uppförda
sanatorierna, de som uppförts för medel av konung Oskar II :s jubileumsfond.

Under de senaste åren har emellertid, såsom även framgår av motionen, medicinalstyrelsen
ansett sig kunna, med hänsyn till vikten av att i möjligaste mån
nedbringa. det stora ^antalet på plats vid tuberkulossjukvårdsanstalt väntande,
nedsätta sitt krav pa luftkubens storlek till 20 kubikmeter per vuxen patient
och 15 kubikmeter per patient i sådana rum, som uteslutande äro avsedda att
beläggas med barn (patienter under 15 år). Styrelsens härom uttalade uppfattning,
innehållen i en till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1923 avlåten skrivelse,
vilken sedermera refererades i Kungl. Maj :ts framställning till riksdagen
om beviljande av driftkostnadsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter, lämnades
av denna utan anmärkning, varefter till direktionerna för statsunderstödda
tuberkulossjukvårdsanstalter av styrelsen utsändes en cirkulärskrivelse i ärendet.
Med begagnande av däri gjort erbjudande har sedermera en hel del direktioner
gjort och fått (i mer eller mindre mån) beviljade ansökningar om utökning
av platsantalet vid respektive anstalter. Denna ökning har tills dato uppgått
till inemot 400 platser.

Något ytterligare nedsättande av fordringen på luftkub per patient anser sig
styrelsen icke kunna medgiva eller tillstyrka, då den redan gjorda innebär ett
nedgående till det minimikrav i detta hänseende, som är oundgängligt, om en
tuberkulossjukvårdsanstalts karaktär av sanatorium — således avsett för kurativ
behandling -—- skall kunna bibehållas. Styrelsen har sig också bekant, att
även i våra grannländer upprätthållas minst samma fordringar på luftkub som
de, vilka styrelsen numera uppställt.

Styrelsen håller likaledes före, att — fortfarande med hänsyn till att de nu
av styrelsen fasthållna kraven på luftkubens storlek äro minimifordringar —
det icke är lämpligt medgiva ett tillämpande av olika principer vid olika sjukhus,
innebärande en rätt att — låt vara undantagsvis — nedåt göra jämkningar
med avseende på luftkuben. I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att de
i motionen meddelade måtten på rumshöjd (2,85 m.) samt luftkub (18 kbm.)
per vuxen individ för ett planerat centralsanatorium i Norrbottens län icke hänföra
sig till några av styrelsen granskade (och för dess del godkända) ritningar
eller beskrivningar rörande denna anstalt. Då motionärerna, strax efter anförandet
av nyssnämnda mått, vidare framhålla, att golvytan »vid praktisk form ej
behöver överstiga 5,25 kvadratmeter per vuxen individ, motsvarande 3,75 kvadratmeter
för barn under 15 år», så vill styrelsen häremot genmäla, att den
gängse uppfattningen bland sanatorieläkarne i vårt land liksom annorstädes är
att dessa golvmått icke få understiga 6 kvadratmeter respektive 5 kvadratmeter,
en åsikt som styrelsen delar.

■Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

11

På grand av det anförda, varav framgår styrelsens åsikt om det olämpliga i
att förefintligt behov av ökat antal platser för vård av tuberkulossjuka tillgodoses
genom en så höggradig sänkning av redan anordnade tuberkulossjukvårdsanstalters
kvalitet som den, vilken ett genomförande av motionärernas förslag
faktiskt skulle draga med sig, får styrelsen för sin del bestämt avråda ett
tillmötesgående, i större eller mindre utsträckning, av sagda förslag.

Stockholm den 21 mars 1925.

Einar Eden.

B. Bättre.

Gustaf Tägtström.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott,

Stockholm.

Sedan första kammarens andra tillfälliga utskott i skrivelse den 19 sistlidne
februari berett Svenska landstingsförbundet tillfälle att till utskottet inkomma
med yttrande över en. av herr Rune m. fl. i första kammaren väckt motion, nr
139, om utredning rörande vissa åtgärder för beredande av ökat antal vårdplatser
å sanatorierna i riket, har förbundets styrelse härmed äran anföra följande.

Den i förevarande motion påtalade platsbristen vid landstingens tuberkulossjukhus
är av rätt gammalt datum. Den har under de senaste årens penningknapphet
med åtföljande stagnation i tuberkulossjukhusbyggandet blivit alltmera
kännbar, och av allt att döma torde någon förändring till det bättre icke
vara att förvänta under den närmaste tiden. Betydelsefullt är härutinnan ett av
vederbörande departementschef till protokollet rörande 1924 års statsverksproposition
gjort uttalande i fråga om nödvändigheten att iakttaga återhållsamhet
vid uppförandet eller inrättandet av nya tuberkulosanstalter, vilket uttalande
meddelats medicinalstyrelsen och av denna delgivits samtliga landsting. Omförmälda
platsbrist utläses ur de årligen av medicinalstyrelsen publicerade statistiska
berättelserna, såsom närmare framgår av bilagda utdrag ur det senast
utkomna siffermaterialet angående platsantal och beläggning vid landstingens
tuberkulossjukhus år 1923 — bilaga 1 —. Dessa siffror angiva, att överbeläggningen
å ifrågavarande anstalter är synnerligen allmän och betydande. En så
att säga beständig överbeläggning, visande sig i ett högre medeltal för antalet
vårdade per dag än det ordinarie antalet sjukplatser, förekom sålunda vid fyra
sanatorier, och överbeläggning under vissa tider på året kan sägas utgöra regel.

Utvägen att genom minskning av den föreskrivna luftkuben per patient råda
bot mot platsbristen vid tuberkulosanstalterna har, såsom motionärerna antytt,
redan beträtts, och det torde vara en inom såväl landstings- som läkarkretsar
rätt allmän uppfattning, att man utan större risk torde kunna och böra gå vidare
på denna väg, eller i varje fall att förevarande fråga bör göras till föremål
för en grundlig utredning. Med hänsyn till den betydelse, denna fråga äger järn -

12 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 7.

väl för spörsmålet om ett förbilligande av sjukhusbyggnaderna, bör den givetvis
upptagas till behandling vid det utredningsarbete, som jämlikt kungl. beslut
den 1 oktober 1924 uppdragits åt medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, och,
enligt vad förbundsstyrelsen under hand erfarit, torde sagda utredningsarbete
med all sannolikhet komma att omfatta jämväl omförmälda fråga. För vinnande
av betryggande garanti, att så verkligen blir fallet, och med hänsyn till vikten
av att utredningen i denna punkt kommer att bedrivas med största möjliga
skyndsamhet, är emellertid ett bifall till motionen önskvärd, och styrelsen får
sålunda för sin del i princip tillstyrka sådant.

Vad i motionen säges om att golvytan per patient i stället för luftkuben bör
bliva normgivande för sjuksalarnas högsta beläggning har styrelsen emellertid
icke för sin del kunnat biträda. Oavsett huruvida en ändring av bestämmelserna
i antydd riktning kan anses önskvärd, något som styrelsen för sin del betvivlar,
redan på grund av den ogynnsamma ställning, som härigenom skulle beredas
förefintliga sjukhus, uppförda med luftkuben såsom normgivande för platsantalet,
synes det i varje fall olämpligt att genom alltför snäva direktiv lägga
hinder för en förutsättningslös utredning.

Stockholm den 20 mars 1925.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

Johan v. Bahr.

Sven Oden.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

13

iMiitssintiil och beläggning vid landstingens vårdanstalter för
tuberkuloss.jnka år li)2:i.

Vårdanstalt

Ord. antal
sjukplatser

Antal vårdade per dag

Hela

antalet

Å

allmänt

rum

Mede -tal

Högsta

antal

Lägsta

antal

Vattholma sanatorium (Uppsala län).......

23

23

22

23

18

Sanatoriet å Löt (Södermanlands län).......

98

98

98

103

89

Blommenhov, Nyköping..............

24

24

23

26

18

Stratomta (Östergötlands län)...........

30

30

29

30

25

Kolmårdssanatoritt (Östergötlands län) ......

180

168

174

181

159

Jönköpings läns tbc.-sjukhus i Eksjö.......

113

113

112

114

107

Kronobergs läns sanatorium å Lugnet.......

80

74

72

75

62

Kalmar läns sanatorium Målilla (Kalmar län) . . .

130

130

125

130

122

Gotlands läns tbc.-sjukv.-anst. i Eollingbo.....

25

20

22

26

15

Fur (Blekinge län)................

63

52

66

72

59

Broby sanatorium (Kristianstads län).......

102

80

93

102

75

| avd. för Malmöhus län.....

150

144

143

153

137

Orupssanatoriet <

[ » > Malmö stad......

60

60

62

63

54

Fagereds sanatorium (Hallands län)........

108

102

106

in

95

Länssanat. å Svenshögen (Göt. o. Bohus län) ....

127

118

129

137

118

Kroppefjälls sanatorium (Älvsborgs län)......

87

87

86

89

77

Västeråsens sanatorium (d:o)...........

50

48

50

53

43

Dalbobergens sanatorium v. Vänersborg......

28

28

26

28

21

Sjö-Gunnarsbo sanatorium (Älvsborgs län).....

142

136

141

148

128

Bolltorps sanatorium (d:o)............

30

30

31

35

27

Stora Ekeberg (Skaraborgs län)..........

180

168

168

191

147

Tuberkulossjukhuset i Arvika.....''......

143

125

139

159

119

Garphytte sanatorium (Örebro län)........

116

104

101

118

81

Lindesbergs tuberkulossjukhus..........

26

26

22

26

13

Kopparbergs tuberkulossjukhus (Örebro län) ....

26

26

26

27

23

Skogsfjället (Västmanlands län)..........

84

72

75

83

63

Folkarbo tuberkulossjukhus (Kopparbergs län) . . .

29

29

29

29

23

Högbo (Kopparbergs län).............

183

170

177

185

166

Gävleborgs läns tbc.-sjukhus vid Mohed......

141

131

138

141

134

Länssanatoriet i Sundsvall............

| 100

100

81

102

57

Utanede sjukhem (Västernorrlands län)......

20

20

20

21

18

Solliden (Jämtlands län).............

40

40

40

43

36

Norrbottens läns tbc.-sjukh. i Sandträsk......

80

80

81

83

79

Anstalten Hälsan (Norrbottens län)........

18

18

18

18

16

14

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

Med anledning därav, att utskottet genom skrivelse den 19 sistlidne februari
lämnat Svenska nationalföreningen mot tuberkulos tillfälle att yttra sig över en
av herr Rune väckt motion om vissa åtgärder för beredande av ökat antal vårdplatser
vid sanatorierna, anhaller styrelsen för Svenska nationalföreningen mot
tuberkulos att få anföra följande:

Sanatoriebehandlingen mot lungtuberkulos åsyftar väsentligen att genom allmänna
hygieniska och dietetiska åtgärder utveckla och stärka människokroppens
egen strävan att övervinna sjukdomen. Erfarenheten har visat, att det viktigaste
och kraftigaste medlet att understödja denna strävan hos människokroppen är
att försätta den sjuke under möjligast gynnsamma hygieniska villkor. Bland de
moment, som befunnits vara viktigast i detta avseende, äro att nämna vila, krafla
föda, tillgång till solljus samt vistelse i ren och frisk luft under dygnets alla
timmar. En luft, som i möjligaste måtto är ren från damm, bakterier, illaluktande
ämnen och andra föroreningar, utgör ett fundamentalt och oeftergivligt villkor
för att en sanatoriekur skall kunna vara till största möjliga gagn för den
sjuke, och det är därför vid sanatoriernas planläggning och organisation liksom
ock i den dagliga ledningen av desamma nödvändigt att tillse, att i detta avseende
intet får efterlåtas. Den erfarenhet, som vunnits rörande det luftutrymme,
som bör finnas tillgängligt för varje patient, även fastän fönstren i sjukrummen
hållas öppna så gott som hela dygnet, talar för att denna luftvolym bör hållas
relativt stor.

Vid de svenska sanatorierna tillämpades från början för statsbidrags erhållande
en luftvolym av 25 kbm. per patient. Sedermera har i detta avseende en
sänkning medgivits till 20 kbm. för vuxna och 15 kbm. i rum uteslutande avsedda.
att beläggas med minderåriga patienter. Enligt styrelsens bestämda uppfattning
bör icke en vidare avknappning av luftvolym per patient medgivas.
Golvytan synes icke böra sättas lägre än 5 kvm. i rum för barn och omkring 6
kvm. i rum för vuxna.

Styrelsen har beträffande denna fråga inhämtat upplysningar från grannländerna
Norge, Danmark och Finland och kan meddela, att i Danmark följande
krav ställas: i 1-sängsrum 40 kbm. luft och 12 kvm. golvyta, i rum för flera
patienter 24 kbm. luft och 6 V2 kvm. golvyta. Från sistnämnda bestämmelse ha
myndigheterna dock lämnat dispens ned till en luftkub mellan 21—22 kbm. I
Finland kräves i rum med 4 eller flera patienter minst 20 kbm. volym, och vid
ett nyligen uppfört större sanatorium i Norge är luftkuben i allmänna sjuksalar
23,90 kbm.

Det framgår sålunda, att man icke heller i dessa länder ansett sig kunna tilllämpa
en nedsättning av luftkuben i den utsträckning motionären åsyftar, och
orsaken härtill ligger givetvis däri, att man icke känner sig övertygad om möjligheten
att göra detta och samtidigt behålla största möjliga terapeutiska utbyte
av anstalterna. Man måste nämligen fasthålla vid, att tuberkulossjukvårdsanstalterna
böra betraktas som verkliga vårdanstalter, där bästa möjliga resurser
böra finnas för att förhjälpa de sjuka till att återvinna hälsa och arbetskrafter.
Vore ändamålet med anstalterna uteslutande att isolera de sjuka och
avlägsna dem från hemmen, kunde möjligen andra synpunkter anläggas. Men

Första kammarens andra tillfälliya utskotts utlåtande Nr 7.

15

ändamålet med statens frikostiga understöd till uppförande och drivande av tuberkuloss
jukvårdsan stal terna har säkerligen icke blott varit att isolera de sjuka
utan ävea att bereda dem verkligt god sjukvård. Denna synpunkt på anstalternas
uppgift omfattas även av nationalföreningens styrelse, och styrelsen kan
under sådana omständigheter icke tillstyrka några åtgärder, vilka enligt dess
uppfattning äro ägnade att minska anstalternas möjligheter att lämna sina
patienter en fullgod sjukvård.

Stockholm den 27 februari 1925.

På styrelsens vägnar:

0. Medin.

/ Gustaf Neander.