''Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0.
1
Nr C).
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 3 e. in.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i
anledning av väckt motion, 1:155, angående utredning
rörande ordnandet av befälsutbildningen för den svenska
handelsflottan m. m.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 155 har herr Enhörning hemställt att riksdagen ville besluta
att anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning, huru
befälsutbildningen för den svenska handelsflottan må kunna lämpligen ordnas,
och vidtaga de åtgärder, som med anledning av denna utredning kunna visa
sig erforderliga.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har erhållit del av yttranden, som över en liknande motion i andra
kammaren avgivits av kommerskollegium och Sveriges fartygsbefäls förening,
och äro dessa yttranden såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.
Såväl av motionärens framställning som av de över motionen avgivna yttrandena
framgår, att utbildningen av befäl för handelsflottan f. n. är otillfredsställande
ordnad. Å ena sidan är det tydligt, att nu gällande krav på 12
månaders tjänstetid å större segelfartyg för inträde å navigationskola icke
längre kan uppehållas, då segelfartygens antal alltjämt minskas, om icke särskilda
anstalter vidtagas för att bereda styrmansaspiranter möjligheter till utbildning
å segelfartyg. Å andra sidan framhålles med styrka från fartygsbefäl,
att den sjömanserfarenhet, som endast kan vinnas å segelfartyg, är nödvändig
för befälet även å maskindrivna fartyg och att således ett frångående
av kravet å en längre tjänstetid å segelfartyg skulle vara till nackdel för befälsutbildningen.
Utskottet anser, att fordran på största möjliga duglighet hos
det svenska fartygsbefälet bör upprätthållas. Den utbildning, som blivande fartygsbefäl
skall genomgå, måste därför vara av den art, att den tillgodoser
förenämnda krav. Då, såsom redan nämnts, befälsutbildningen enligt nu gällande
bestämmelser för närvarande möter stora svårigheter, synes frågan om
åtgärders vidtagande böra göras till föremål för allsidig utredning. Vid denna
utredning torde böra undersökas, huruvida och i vilken mån segelfartygstjänsten
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 saml. 2 avd. 6 höft. (Nr 6—7.) 1
Motionen.
Yttranden
av kommerskollegium
m. fl.
Utskottet.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
kan minskas och, om en minskning skulle befinnas böra genomföras, vilken annan
kvalificerad sjötjänst eller annan utbildning, som bör sättas i segelfartygstjänstens
ställe. Utredningen måste givetvis utgå från den förutsättningen, att
kraven å befälets duglighet ej få äventyras. Skulle utredningen i denna punkt
giva vid handen, att inskränkning i nu föreskriven tjänstetid å segelfartyg ej
med hänsyn till upprätthållandet av befälets yrkesskicklighet bör ske eller att endast
en mera obetydlig inskränkning i nu stadgade 12 månader kan äga rum,
synes frågan, huru möjligheterna till fullgörande av sådan sjötjänst lämpligast
skola kunna tillgodoses, böra upptagas till prövning. Därvid torde böra undersökas,
huruvida staten själv bör bedriva skolskeppsverksamhet, avseende yrkesutbildning
för sjöfolk, eller om och i så fall på vilka villkor staten bör understödja
enskilda rederier, som äga segelfartyg och äro villiga att medtaga och utbilda
befälsaspiranter. Jämväl andra med befälsutbildningen sammanhängande
frågor synas, i den mån de kunna bidraga till utbildandet av allsidigt dugligt
och kunnigt fartygsbefäl, böra upptagas till prövning. Bland sådana frågor
tillåter sig utskottet nämna utbildningen av maskinbefäl å handelsfartyg samt
utbildning för radiotjänst. Den föreslagna utredningen torde lämpligen kunna
utföras av kommerskollegium.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning, huru
befälsutbildningen för den svenska handelsflottan må kunna
lämpligen ordnas, och vidtaga de åtgärder, som med anledning
av denna utredning kunna visa sig erforderliga.
Stockholm den 5 maj 1925.
På utskottets vägnar:
N. J. F. ALMKVIST.
Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet:
herrar Almkvist, Rooth*), Julin, Jönsson, J*), i Slätåker, Andersson, Per*), i Arbrå
och Bondeson.
'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0.
3
Bilagor.
Stockholm den 19 mars 1925.
Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Genom nådigt beslut den 13 februari 1925 har kungl. kommerskollegium
anbefallts att till Eder inkomma med yttrande över två motioner, nr 124 angå^
ende understödjande av yrkesutbildningen av befäl för den svenska handelsflottan
och nr 258 (l:a kammaren nr 155) angående befälsutbildningen vid den
svenska handelsflottan.
I anledning härav får kollegium anföra följande.
Kollegium vill först vitsorda riktigheten av i motionen nr 124 lämnade uppgifter
rörande det svenska segelfartygstonnagets minskning. Efter motionens
överlämnande har ytterligare ett av våra få större segelfartyg upphört att vara
svenskt, nämligen »Manhem» om 2,022 ton, som försålts till utlandet.
Den betydande nedgången i segelfartygstonnaget under de senare åren har
givetvis i hög grad ökat svårigheterna för särskilt styrmansaspiranterna att
erhålla den för inträde vid navigationsskola stadgade tjänstetiden av 12 månader
å segelfartyg av över 100 tons bruttodräktighet. Kollegium har också
under senare år, i vad angår inträde vid navigationsskola, i stor utsträckning
medgivit eftergifter från stadgad fordran å segelfartygstjänst. Sålunda har
kollegium under läsåret 1924—1925 medgivit inträde i styrmansklass, därest
omkring 33 månader sammanlagd tjänstetid till sjöss blivit fullgjord och därav
9 månader å segelfartyg av nyss nämnd storlek. Den, som trots bristande sjötjänst
vunnit dylikt inträde, har emellertid att efter examen förskaffa sig den
bristande sjötjänsten för erhållande av styrmansbrev, då kollegium icke medgivit
eftergifter från den härför alltjämt gällande fordran på 42 månaders sjötjänst,
därav minst 12 månader å större segelfartyg.
För att i någon mån bidraga till här nämnda svårigheters avhjälpande hava
under föregående år två rederiaktiebolag Portunus och Pollux erhållit understöd
för bedrivande av skolskeppsverksamhet, varom kollegium får meddela
följande.
Genom nådigt brev den 6 juni 1924 tilldelade Kungl. Maj:t rederiaktiebolaget
Portunus för bedrivande med bolaget tillhöriga, i fartygsregistret under
nr 5834 införda barkskeppet »C. B. Pedersen» av viss skolskeppsverksamhet
ett anslag ur handels- och sjöfartsfonden å 500 kronor för varje elev, som visades
hava tjänstgjort minst 12 månader i Östersjö- eller vidsträcktare fart i
tjänst på däck å ifrågavarande fartyg, dock tillhopa högst 10,000 kronor, under
villkor, bland annat, att bolaget underkastade sig den inspektion av fartyget
och elevernas tjänstgöring därå, som kollegium funne anledning föranstalta,
att elever till det- antal, bolaget funne sig böra mottaga, uttoges efter
samråd med av kollegium utsedda representanter för statsverket, därvid under
i övrigt lika förhållanden företräde lämnades åt elevaspirant med god skolunderbyggnad,
samt att aspirant skulle, för att kunna antagas till elev å fartyget,
avlägga én skriftlig förklaring om sin avsikt att för framtiden ägna sig
åt sjötjänst, vilken förklaring, i förekommande fall, skulle bestyrkas genom
intyg av aspirantens målsman. Sedermera har Kungl. Maj :t genom nådigt brev
4
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
den 19 september 1924, i anledning av framställning av förenämnda bägge bolag,
funnit gott, bland annat, dels förklara, att nyssberörda anslag finge avse
jämväl skolskeppsverksamhet, bedriven med det rederiaktiebolaget Pollux tillhöriga,
i fartygsregistret under nr 4514 införda barkskeppet »Beatrice», dels
ock medgiva sådan ändring i nyssnämnda villkor, att anslag finge utgå jämväl
för elev, som visades hava tjänstgjort sammanlagt minst 9 månader i östersjö-
eller vidsträcktare fart i tjänst på däck å nu ifrågavarande fartyg eller
ettdera av dem, samt att anslaget för varje sådan elev med mindre än 12 månaders
tjänstgöringstid skulle utgå med ett i förhållande till tjänstgöringstidens
längd reducerat belopp.
Det förtjänar i detta sammanhang uppmärksammas, att Sjömanna sällskapet
i Göteborg på vissa villkor ävenledes lämnat rederiaktiebolaget Pollux ett anslag
å 6,500 kronor för bedrivande av skolskeppsverksamhet.
Förutom nu nämnda, av rederiaktiebolaget Portunus och Pollux föregående
år påbörjade skolskeppsverksamhet bedrives sådan verksamhet endast av Rydbergska
stiftelsen, jämväl understödd av statsmedel. Då denna verksamhet endast
pågår under sommarmånaderna, kan densamma, ehuru icke mindre än 120
elever varje år medtagas å stiftelsens fartyg, icke i större mån avhjälpa svårigheterna
för erhållande av sjötjänst å segelfaryg.
Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke sådan omläggning av denna
verksamhet skulle kunna ske, att skolskeppets expeditioner kunde pågå under
längre tid, än nu är fallet, exempelvis 5 ä 6 månader.
Härför erfordras emellertid betydligt större bidrag till stiftelsen.
Innevarande år hava ytterligare framställningar om understöd för bedrivande
av skolskeppsverksamhet gjorts, nämligen av dels huvudredaren N. J. Idén för
barkskeppet »Virgo», dels huvudredaren A. Lindblom för barkskeppet »Rolf»,
å vilka fartyg ett visst antal elever skulle kunna medtagas under förutsättning
av vissa statliga bidrag per elev. Dessa framställningar hava ännu icke
slutbehandlats.
Segelfartygens ständiga minskning nödvändiggör enligt kollegii mening särskilda
åtgärder från statens sida i händelse nu stadgade fordringar å segelfartygst
jänst skola bibehållas.
Enligt kollegii mening bör därför bliva föremål för närmare utredning
dels frågan, om och i vilken mån segelfarygstjänsten kan minskas, utan att
därigenom befälets duglighet äventyras, och, om en minskning skulle befinnas
böra genomföras, vilken annan kvalificerad sjötjänst eller annan utbildning,
som bör sättas i segelfartygstjänstens ställe,
dels ock frågan, huruvida staten eventuellt själv bör bedriva skolskeppsverksamhet,
avseende yrkesutbildning för sjöfolk, eller om staten bör understödja
enskilda segelfartygsrederier, som äro villiga att medtaga och utbilda sjöfolk.
Den utredning, som sålunda ifrågasattes, synes kollegium jämväl böra omfatta
andra aktuella frågor angående däcksbefälets utbildning såsom frågan om
beaktande vid undervisningen i navigationsskolorna av radiospöfsmålet samt
frågan om ökad undervisning i svenska språket, vilka båda spörsmål i anledning
av framställning i ämnet äro föremål för kollegii bedömande.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker kollegium motionärernas hemställan
om utredning.
K. A. Fryxell.
A. Carell.
C. G. Linse.
Förda lammarens andra tillfätliga utskotts utlåtande År 0.
Till Riksdagens andra kammares tillfälliga utskott Nr 3.
Sveriges fartygsbefälsförening, som beretts tillfälle att till utskottet inkomma
med yttrande över motioner angående fartygsbefälsutbildning, får,
efter det motionerna varit föremål för behandling pa allmänna sammanträden
med föreningsmedlemmar i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, vördsamt
anföra följande:
Till en början vilja vi framhålla att det väckt en viss förvåning hos fartygsbefälet,
att motionerna framkommit. Någon fartygsbefälsbrist föreligger nämligen
icke, såvida med fartygsbefäl menas endast det navigationskunniga befälet,
vilket av motionernas innehåll synes vara fallet. Tvärtom finnes, även då
seglationen fullt pågår, ett antal befäl, vilka ej kunna erhålla anställning. Någon
brist i den närmaste framtiden torde ej heller uppstå och detta av lätt förklarliga
skäl. Motionärerna påvisa själva, att segelfartygens antal nedgått högst
betydligt. Följden härav måste bliva att ett stort antal befäl härigenom bliva
tillgängliga för de maskindrivna fartygen. Även om dessa befäl måhända i
flera fall icke längre äro ungdomar, äro de dock tjänstedugliga och med
den uppfostran de erhållit genom segelfartygstjänsten, ur ekonomisk synpunkt,
särskilt lämpliga å maskindrivna fartyg. En annan omständighet, som även
den måste tagas i betraktande, är den förändring i fartygens storlek, som alltmera
gjort sig gällande. Fartyg på 8 ä 10,000 ton bliva allt mera vanliga och
ersätta härvid fyra eller fem andra fartyg, varå befälet tillsammans utgjort
12 eller 15 i antal, då däremot det större fartyget icke har användning för mera
än fyra.
Om vi sålunda äro övertygade om att befälsbrist icke råder och ej heller under
de närmaste åren kommer att uppstå, äro vi å andra sidan på det klara med
att om minskningen i segelfartygens antal fortsätter och kungl. förordningen
angående rättighet att föra befäl å handelsfartyg icke ändras, måste^den tidpunkten
inträffa, då brist på fartygsbefäl uppstår. Fn utredning av frågan kan
därför icke anses omotiverad, även om densamma enligt vår mening väckts
tidigare än som av behovet påkallats.
En bidragande orsak är den alltmera rådande bristen på vad man inom sjöfartskretsar
kallar dugande sjömän. Genom segelfartygens decimering och den
ovilja mot tjästgöring å dessa, som förefinnes, bliver utbildningen och kunskapen
i de göromål, som tillhöra sjömansyrket, ej i tillräcklig grad tillgodosedd,
och det är endast en tidsfråga, när kännedom om allt vad »sjömansarbete»
heter har försvunnit, om ej åtgärder för dess bibehållande vidtagas. Sådant arbete
måste emellertid utföras även på maskindrivna fartyg, varför det är nödvändigt,
att åtgärder vidtagas för undervisning i dessa saker. Beträffande denna
yrkesutbildning vilja vi instämma med motionärerna, att det är en statens skyldighet
att även på detta område ombesörja utbildningen.
En allsidig utredning av befälsutbildningen har enligt vår mening även en
stor betydelse däri, att man därvid icke kan underlåta göra utredning även i
vad det angår utbildning av maskinbefäl för handelsfartyg. På detta område
föreligger redan brist, och det är egendomligt, att motionärerna, som ej kunna
ha svävat i okunnighet härom, icke med ens en antydan berört detta förhållande.
6
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Frågan om den teoretiska utbildningen av befälet bör givetvis även ingå i
en sådan utredning. En omläggning av densamma i sådan riktning att den mera
avpassas efter nutida krav synes oss vara nödvändig.
Med stöd av vad vi anfört, anse vi det önskvärt, att den av motionärerna föreslagna
utredningen måtte bifallas.
Stockholm den 27 februari 1925.
Sveriges fartygsbefälsförening
N. Larsson.