Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1925 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 5 i anledning av motion nr 182 av herr Lindhagen
om befolkningsfrågan.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Motionm.
hänvisad motion nr 182 har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville anhålla hos regeringen,
1) att en begynnande uppmärksamhet måtte ägnas befolkningsfrågan och
dess uppenbara sammanhang med andra aktuella spörsmål;
2) att därvid bland annat måtte stödjas ett upplysningsarbete, särskilt
bland de mindre bemedlade befolkningslagren, om vilket ansvar föräldrar
hava inför individen, familjen, staten och mänskligheten att envar i sin
mån förebygga den fattigdom, arbetslöshet, rasförsämring och olyckor av
många slag, som katastrofalt växa upp ur eu osund överbefolkning;
3) att den svenska utrikespolitiken måtte i det internationella samarbetet
framföra befolkningsfrågans betydelse samt mana till en samverkan för att
på dagordningen uppföra bemödanden till eu rimlig och rättvis avveckling
av densamma.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet är ense med motionären därom, att befolkningsfrågan är av utskottet.
ett utomordentligt intresse och väl värd noggrann prövning. Landets förmåga
att bereda befolkningen arbetstillfällen och uppehälle är nämligen ett spörsmål,
som påkallar statsmakternas starka och oavlåtliga uppmärksamhet.
Statsmakternas arbete är också i många viktiga avseenden sedan lång tid
tillbaka ägnat just denna fråga. En hänvändning från riksdagens sida
till regeringen att en begynnande uppmärksamhet måtte ägnas befolkningsfrågan,
finner utskottet därför icke vara av förhållandena motiverad och
avstyrker således motionärens hemställan i dess första punkt.
I motionens andra punkt påyrkar motionären, att staten måtte stödja ett
upplysningsarbete i syfte att förhindra överbefolkning. Detta förslag grundar
sig på den uppfattningen, att landet befinner sig i ett nödläge, beroende
därpå, att befolkningen vuxit sig för stor i förhållande till landets möjligheter
att försörja densamma. Räddning ur detta nödläge skulle en radikal
begränsning av barnalstringen medföra. Landets försörjningsmöjligheter
skulle därefter, enligt motionärens uppfattning, bliva tillräckliga.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 sand. 2 avd. 5 käft. (Nr 5.)
1
2 första kommarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Utskottet har icke kunnat finna, att denna motionärens uppfattning är
riktig. Det bör framhållas, att samtidigt med att befolkningen i landet
ständigt ökats har också inkomsten per huvud ökats men i betydligt högre
grad än befolkningen. Motionären har visserligen framhållit, att möjligheterna
till emigration allt mer begränsats, vilket måste medföra en starkare
befolkningsökning inom landet. Häremot torde böra erinras därom,
att emigrationen icke nödvändigt behöver innebära, att de emigrerande
representera ett befolkningsöverskott, som landet ovillkorligen måste avlasta
på främmande länder för att de hemmavaranda skola hava möjlighet
att skaffa sig tillräcklig utkomst. En begränsning i möjligheterna till
emigration synes därför icke i och för sig böra ingiva alltför starka farhågor
beträffande landets försörjningsförmåga. Motionären har vidare framhållit,
att arbetslösheten fortfarande är kännbar. I detta avseende tillåter
sig utskottet anföra, att arbetslösheten under de senare åren oavbrutet sjunkit
och att den, i den mån som den allmänna depressionen kan väntas
vika, än ytterligare torde komma att minskas.
Utskottet har således icke känt sig övertygat därom, att läget är sådant,
att utomordentliga anstalter måste vidtagas för att motverka befolkningsökningen
inom landet genom spridandet av upplysning i de avseenden,
som av motionären beröras.
Vad slutligen angår motionärens hemställan om hänvändning till främmande
stater i befolkningsfrågan, synes det utskottet icke lämpligt, att
sådana framställningar göras i en fråga, som huvudsakligast är en vederbörande
lands inre angelägenhet.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 april 1925.
På utskottets vägnar:
N. J. F. ALMKVIST.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Almkvist, Rooth, Julin, Franzén,*
Bondeson, Jönsson, J., i Slätåker, Andersson, Per, i Arbrå.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Första kammarens andra ''tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3
Reservation
av herr Julin, vilken yrkat att närmast före utskottets kläm skulle i utlåtandet
införts ett stycke av följande lydelse:
Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet icke kan tillstyrka ifrågavarande
motion. Utskottet har likväl ansett sig böra peka på en detalj i
det omfattande komplex av viktiga frågor, som kan sammanfattas under
begreppet befolkningsfrågan. Som motionären också framhållit, intager däri
frågan om den mänskliga rasens förbättrande en viktig plats. En minskning
av de fysiskt och psykist undermåliga individer, som i folkhushållningen
tynga mest, är här ett spörsmål av stor betydelse. Det har synts utskottet
tydligt, att om eu begränsning av befolkningen anses lämplig, bör denna i
första hand rikta sig mot dessa individer. Det läte sig tänkas att genom
steriliseringsförfarande dessas fortplantning kunde begränsas och befolkningen
därigenom småningom saneras, varigenom ett hinder vore undanröjt eller
åtminstone försvagat för landets försörjningsförmåga. Riksdagen har också
redan slagit in på denna väg i och med sin begäran om utredning om
sterilisering av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka (riksdagens skrivelse
1922: 250). Såsom exempel på en annan från rashygienisk synpunkt nog
så mindervärdig och samhällsoduglig grupp, vilkens tillväxt genom sterilisering
skulle kunna minskas, vill utskottet nämna de notoriska lösdrivarna.
Utskottet anser sig emellertid icke kunna med anledning av förevarande
motion göra någon framställning i denna sak, i all synnerhet som ovannämnda
av riksdagen begärda utredning ännu icke slutförts och en utvidgning
av steriliseringsrätten därför icke nu kan anses lämplig att föreslå.