Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

3

Nr

2

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1325 kl. 4 «. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i anledning
av väckt motion om språkfrågans ordnande vid internationella
sammanlcomster.

I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första tillfälliga
utskott för behandling hänvisad motion, nr 183, har herr Lindhagen hemställt^

att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte:

1) taga initiativ till mellanfolkligt övervägande av ett rimligt, rättvist och
framsynt ordnande av språkfrågan vid internationella kongresser och andra
internationella sammankomster samt därigenom även giva en väckelse till världsspråksfrågans
lösning; och

2) därvid exempelvis överväga och föreslå:

att vid varje sådan sammankomst i regel bestämmes högst tre nationell»
språk, på vilka förhandlingarna må äga rum;

att då sammankomst äger rum i ett land, vars språk ej ingår bland de således
fastställda, yttranden även få hållas på det lands språk, där sammanträdet
försiggår;

att vid alla sammankomster yttranden även få hållas på de varandra närstående
världsspråken esperanto och reformesperanto (ido); samt

att översättningar av anföranden ej böra förekomma annat än beträffande
yrkandena, såvida ej för visst fall sådant påyrkas.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Förevarande motion har, enligt vad i motiveringen säges, liksom ett flertal
andra av motionären vid föregående riksdagar väckta motioner, till syftemål
att genom åtgärder från statsmakternas sida främja världsspråksidén. Senast
vid 1924 års riksdag framfördes ifrågavarande spörsmål av herr Lindhagen i hans
i första kammaren väckta motion, nr 200, däri han hemställde, att riksdagen
ville anhålla, att regeringen måtte taga initiativ (hos folkens förbund eller
annorledes) till en förutsättningslös internationell utredning och överläggning
för antagande genom mellanfolklig överenskommelse av ett världsspråk, avsett
att inläras i alla världens skolor, ävensom till åtgärder för inrättandet av en

Utskottet.

4 Första hammarens första tiUjälliga uishotts utlåtande Nr 2.

internationell världsspråksakademi för övervakande av det antagna språkets
ntveckling och enhetlighet. Motionen remitterades till förberedande behandling
av första kammarens första tillfälliga utskott, som i avgivet utlåtande,,
nr 2, på däri anförda grunder enhälligt hemställde om avlåtande av skrivelse
till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täektes, genom hänvändelse
till Nationernas förbund eller annorledes, taga initiativ till en förutsättningslös
internationell utredning och överläggning för antagande genom mellanfolklig
överenskommelse av ett internationellt hjälpspråk. Av motiveringen framgår*
att utskottet icke ansåg sig böra ingå på frågan, huruvida såsom hjälpspråk
borde användas ett levande eller artificiellt språk, och än mindre huruvida i
sistnämnda fall företräde borde lämnas åt något visst konstgjort språk. Med 30
röster mot 38 beslöt första kammaren bifalla sitt utskotts hemställan, varefter
ärendet överlämnades till andra kammaren, som remitterade detsamma till sitt
femte tillfälliga utskott. Detta tillstyrkte i avgivet utlåtande, nr 5, biträdande
av första kammarens beslut. Mot utskottets beslut hade fyra ledamöter anmält
reservation. Andra kammaren avslog med 49 röster mot 38 sitt utskotts
hemställan.

De nu av motionären framlagda förslagen äro som synes av helt annat innehåll,
än det av honom vid förra årets riksdag gjorda yrkandet. De beröra detaljfrågan
om vilka språk som lämpligen böra användas vid internationella sammankomster,
samt huruvida översättningar där böra förekomma eller ej, och
de skulle enligt utskottets mening ingalunda vara ägnade att främja världsspråksidéns
syftemål, utan snarare tvärt om. Enligt det i motionens senare
yrkande framställda förslaget skulle ej mindre än sex olika språk få gälla såsom
officiella förhandlingsspråk vid internationella sammankomster i stället för tre,
såsom nu vanligen är fallet, medan översättningar i regel ej skulle få förekomma
vid desamma. En sådan anordning skulle uppenbarligen icke bidraga att minska
de nuvarande svårigheterna, utan skulle verka i rakt motsatt riktning. Språkträngseln
vid dylika sammankomster bleve blott ytterligare stegrad, och möjligheten
till internationellt samarbete och internationell förståelse än mer förminskad.

Motionärens yrkande, att riksdagen skulle söka åstadkomma ett svenskt regeringsinitiativ
till ordnande av språkfrågan vid internationella sammankomster,
kan utskottet icke heller biträda. Hithörande frågor synas lämpligen böra
väckas inom de olika internationella sammanslutningar, som anordna ifrågavarande
sammankomster. Så torde exempelvis, då motionären särskilt tyckes
liava haft Interparlamentariska Unionens konferenser i tankarna, den svenska
riksdagens interparlamentariska grupp hava kunnat utgöra ett lämpligt forum
för framförande av motionärens förslag.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 2.

5

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1925.

På utskottets vägnar:

IVAN PAULI.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Pauli, Vrång,
fröken Hesselgren,* herrar Magnuson, Clemedlson* von Stockenslröm och Schedin.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.