8

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Utskottet.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 5 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 10, i anledning
av väckt motion om utredning rörande sådan
ändring i stadgan för fort sättning sskolan, att fortsättningsskola
på landet må kunna omfatta endast en årskurs.

I en inom första kammaren väckt och till företa kammarens första tillfälliga
utskott för behandling hänvisad motion, nr 187, hava herr Schedin m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
rörande ändring av bestämmelserna i kungl. stadgan den 16 sept. 1918 för fortsättningsskolan
6 § så, att fortsättningsskola på landet må kunna anordnas på
det sätt, att den omfattar endast en årskurs och minst etthundraåttio undervisningstimmar,
förlagda utom den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet liar i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionen från
skolöverstyrelsen samt, efter att hava satt dels centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening, dels ock Sveriges folkskollärarförbund i tillfälle att
till utskottet inkomma med yttranden i ämnet, från dessa fått mottaga de yttranden,
vilka jämte skolöverstyrelsens utlåtande äro såsom bilagor fogade härvid.

Utskottet tillåter sig erinra därom, att innevarande riksdags statsutskott i
avgivet utlåtande (nr 8, punkt 185) i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen,
åttonde huvudtiteln, punkt 180, gjorda framställning rörande
understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor jämte i ämnet väckta
motioner (I: 37 av herr Karl Johan Ekman m. fl. och II: 62 av herr Lindman
m. fl.), i vilka framförts yrkanden rörande begränsning av fortsättningsskolans
lärotid, anfört bland annat följande:

Utskottet vill erinra därom, att vid 1924 års riksdag förelågo motioner
med begäran, att fortsättningsskola på landet måtte kunna anordnas genom en
ettårig kurs. Utskottet ansåg sig icke kunna biträda dessa förslag, då härigenom
fortsättningsskolans karaktär och uppgift skulle förryckas, och utskottets uppfattning
delades jämväl av riksdagen. Utskottet har fortfarande samma åskådning
i denna fråga. Ifrågavarande skolform befinner sig i en jämn och stark

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 9

tillväxt, och utskottet liåller före, att det vore för fortsättningsskolans utveckling
i hög grad olyckligt att nu vidtaga åtgärder, som kunna vara ägnade att rubba
det syftemål, denna skola vill vinna.”

Utskottet hemställde om avslag å motionerna, och denna hemställan har av
riksdagen bifallits.

Härjämte kan i detta sammanhang erinras därom, att innevarande riksdag,
med bifall till vad statsutskottet uti avgivet utlåtande, nr 58, hemställt, i fråga
om de för fortsättningsskolan gällande huvudsakliga grunder och bestämmelser,
beslutit dels att i skoldistrikt, som vid folkskola, tillhörande någon av folkskolans
huvudformer, eller vid mindre folkskola av Dl-form anordnat obligatorisk
sjunde årsklass, fortsättningsskolekursen må, under de villkor Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva, kunna omfatta allenast en årskurs med minst etthundraåttio
undervisningst i inmar, dels ock att den tid, under vilken skolpliktig skall
vara skyldig att deltaga i undervisningen vid fortsättningsskola med endast en
årskurs, må kunna av skoldistrikt utsträckas intill femhundrafyrtio undervisningstimmar.

Redan på den grund, att motionärernas nu förevarande hemställan står i motsättning
till riksdagens nyligen fattade beslut i fråga om ovannämnda motioner,
vilkas yrkanden dock voro mindre vittgående än det här föreliggande, anser
sig utskottet förhindrat att tillmötesgå den av motionärerna gjorda framställningen.

Härtill kommer, att utskottet, vad angår själva sakfrågan, anser det mindre välbetänkt
att på det tidiga utvecklingsstadium, där fortsättningsskolan för närvarande
befinner sig, vidtaga åtgärder i enlighet med motionärernas ifrågavarande
förslag, då därigenom fortsättningsskolans karaktär och uppgift skulle
förryckas och dess utveckling i avsedd riktning och omfattning äventyras. I
överensstämmelse med de synpunkter som anförts av skolöverstyrelsen och de
i ärendet hörda sammanslutningarna, anser sig utskottet således böra avstyrka
bifall till förevarande motion.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På utskottets vägnar:

ERIK ANDERSON.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet:

herrar Anderson i Hägelåkra, Pauli, Vrång, fröken Hesselgren, herrar Magnuson,
von Stockenström och Schedin.

10

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Reservation

dels av herrar Anderson i Hägelåkra och Vrång, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort liava följande lydelse:

”Erfarenheten har givit vid handen, att fortsättningsskolans uppdelning på
två år innebär ett allvarligt hinder för vidkommande barn att under ifrågavarande
tid erhålla stadigvarande och för framtiden betydelsefullt förvärvsarbete,
ett förhållande, som särskilt i fattiga hem mången gång måste giva anledning
till ekonomiska bekymmer.

Beträffande timantalet för fortsättningsskolans undervisning vill emellertid
utskottet uttala den mening, att nu stadgad tidslängd i allmänhet ej må
undergå någon avkortning, och detta framför allt å orter, där undervisningen
i folkskolan försiggår efter någon svagare typ. Särskilt i sådana trakter blir
fortsättningsskolan ett mycket värdefullt tillskott till den undervisning, som
lämnats i folkskolan, och detta desto mer, som barnen efter genomgången folkskolekurs
kunna anses ej blott vara bättre utvecklade för att nöjaktigt tillgodogöra
sig den fortsatta undervisningen, utan ock hava kommit till en mera självständig
uppfattning om nyttan av samma undervisning.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
utredning rörande ändring av bestämmelserna i kungl. stadgan
den 16 sept. 1918 för fortsättningsskolan 6 § så, att fortsättningsskola
på landet må kunna anordnas på det sätt, att den
omfattar endast en årskurs med trehundrasextio undervisningstimmar,
förlagda utom den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid.
’ ’

dels ock av herr Schedin,

Bilaga 1.

Skolöverstyrelsens utlåtande.

Till Riksdagens första kammares första tillfälliga utskott.

Sedan Skolöverstyrelsen genom nådig remiss den 20 februari 1925 blivit av
Kungl. Maj:t anbefalld att avgiva av Utskottet begärt yttrande rörande en av
herr Schedin m. fl. väckt motion (nr 187) om utredning rörande sådan ändring
i stadgan för fortsättningsskolan, att fortsättningsskola på landet må kunna
omfatta endast en årskurs, får Överstyrelsen härmed beträffande ifrågavarande
motion anföra följande.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

11

Den av 1918 års riksdag beslutade omdaningen av fortsättningsskolan åsyftade
att göra denna skolform bättre lämpad att giva de unga eu förberedande
utbildning för deras framtida verksamhet inom närings- och samhällslivet. Den
förutvarande fortsätt ningsskolan höll sig med avseende på de ledande synpunkterna
för sitt arbete inom folkskolans ram och syftade i allmänhet endast
till att hos lärjungarna befästa och i någon ringa mån utvidga den allmänbildning,
som av dem inhämtats i folkskolan. En bidragande orsak till donna begränsning
av såväl läroplanen för fortsättningsskolorna av äldre typ som deras
verksamhet i det hela har man utan tvivel att söka i den för dessa skolor bestämda
korta undervisningstiden, omfattande allenast en enda årskurs om sammanlagt
180 timmar. Att under en så kort lid kunna ej blott hos lärjungarna
underhålla redan förvärvade kunskaper utan därjämte även bjuda dem något
väsentligt nytt var icke gärna möjligt. Fortsättningsskolan kom därför i regeln
att få karaktären av enbart repetitionskurs.

På grund härav lyckades fortsättningsskolan ej heller tillvinna sig något allmännare
intresse elier förtroende varken hos lärjungarna eller deras målsmän,
såsom framgår bland annat därav, att endast omkring en fjärdedel av de barn,
för vilka den var avsedd, begagnade sig av dess undervisning.

Fortsättningsskolan av 1918 års typ avser visserligen även den att, såsom det
visat sig behövligt och nödvändigt, hos lärjungarna befästa de insikter och färdigheter,
som de under den föregående skolundervisningen förvärvat, men den
vill därjämte giva undervisningen ett nytt läroinnehåll genom att mera omedelbart
inrikta denna på det praktiska livet, särskilt vederbörande orters näringsliv,
och sålunda giva lärjungarna en förberedande utbildning för deras framtida
levnadsuppgifter. Och framför allt vill den genom att ännu någon tid behålla
de unga under sitt vårdande och värnande inflytande söka att på den inverka
uppfostrande och. karaktärsdanande.

Skall emellertid fortsättningsskolan bliva i stånd att i fråga om kunskapsmeddelande
och karaktärsfostran uträtta vad som med densamma åsyftats, så
kräves med nödvändighet, att den under icke allt för kort tid får behålla lärjungarna
under sitt inflytande. På grund av den erfarenhet, som vunnits dels
vid våra egna fortsättningsskolor av den äldre typen, dels ock vid fortsättningsskolor
med annan organisation inom främmande länder, framför allt i Tyskland,
rådde under den förberedande behandlingen av frågan om vår fortsättningsskolas
omdaning full enighet därom, att fortsättningsskolans undervisningstid
icke borde bestämmas till mindre än 360 timmar, fördelade på minst två läsår.
Och i enlighet härmed fattade ock riksdagen sitt beslut i denna angelägenhet.
Denna utökning av fortsättningsskolans undervisningstid från den förutvarande,
som omfattade allenast en årskurs om 180 timmar, till två årskurser om sammanlagt
minst 360 timmar, kan icke såsom i den föreliggande motionen säges, betraktas
såsom "en för organisationen i dess helhet mindre viktig detalj”. Den
utsträckta undervisningstiden utgör tvärtom en grundförutsättning för, att den
nya fortsättningsskolan skall kunna erhålla den karaktär, som åsyftats och fylla
de uppgifter, som blivit densamma förelagda.

En begränsning av fortsättningsskolans undervisningstid till hälften av den nu
fastställda, varom i motionen hemställes, skulle sålunda enligt Överstyrelsens
mening medföra menliga följder för fortsättningsskolan i dess helhet, såväl den
allmänna som den yrkesbestämda, men i särskild grad för donna senare. Skall
nämligen undervisningen i det för dessa skolor kännetecknande ämnet arbetskunskap
kunna bliva av den betydelse för lärjungarnas praktiska utbildning,
som med densamma avses, så ar den tid, som enligt gällande fortsättningsskole -

12 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

stadga bör anslås till detta ämne, omkring 180 timmar, samt då det omfattar
verkstadsarbete, omkring 240 timmar, att betrakta såsom ett minimum, som ej
kan underskridas utan att syftet med undervisningen förfelas. En sådan åtgärd,
som den av motionärerna föreslagna skulle sålunda omöjliggöra upprättandet
av yrkesbestämda fortsättningsskolor av den art, som de av 1918 års riksdag
beslutade, och kan icke anses stå i god överensstämmelse med nämnda riksdags
skrivelse angående de praktiska ungdomsskolorna, vari bland annat uttalas, att

den yrkesbestämda fortsättningsskolan bör stå som det mål, som bör eftersträvas
överallt, där förutsättningarna äro för handen för denna skolform’’.

Alldeles särskilt vill Överstyrelsen framhålla den verkan, som den ifrågasatta
beskärningen ^av fortsättningsskolans arbetstid med all säkerhet skulle komma
att utöva i fråga om de för flickor avsedda yrkesbestämda fortsättningsskolorna
med husligt arbete. Denna skolform har på de flesta håll omfattats med synnerligt
intresse såväl av skolmyndigheterna som av lärjungarna och deras målsmän,
och skolor av denna typ hava därför redan upprättats inom ett stort antal
skoldistrikt. Den erfarenhet, som vunnits vid dessa skolor, har emellertid oförtydbart
ådagalagt, att, om det praktiska arbete i hushållsgöromål och kvinnlig
slöjd, vilket ingar såsom en väsentlig del i arbetet där, skall medföra det gagn.
som därmed avses, den till ämnet anslagna tiden ej får tillmätas allt för kort
utan bör uppgå till helst 240, lägst 180 timmar. Begränsas fortsättningsskolans
sammanlagda undervisningstid till 180 timmar, varav en avsevärd del måste
anslås till modersmål och medborgarkunskap, så finnes påtagligen ingen möjlighet
att erhålla för undervisning i husligt arbete behövlig tid, och den glädjande
utveckling, vari donna typ av den nya fortsättningsskolan för närvarande
befinner sig, skulle sålunda därmed hämmas. Beträffande den kvinnliga ungdomens
utbildning i fortsättningsskolan uttalade vederbörande departementschef
i den till 1918 års riksdag avgivna propositionen angående praktiska ungdomsskolor,
att det borde kunna uppställas som en fordran, vilken efter en
viss övergångstid borde vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på
ett eller annat sätt .skulle vara berett lör den kvinnliga ungdomen att erhålla
undervisning i husligt arbete. Detta uttalande ansåg sig också riksdagen i sin
skrivelse med anledning av nämnda proposition böra för sin del understryka.
För ett förverkligande av den fordran, som i förenämnda uttalande kommit till
uttryck, skulle en sådan anordning av fortsättningsskolan som den i här berörda
motion föreslagna komma att utgöra ett avgjort hinder, och motionärernas hemställan
synes sålunda stå i motsättning även till detta riksdagens uttalande i
förevarande angelägenhet.

Bestämmandet av hur fortsättningsskolans undervisningstid skall förläggas
har inom vissa gränser överlåtits åt de lokala fortsättningsskolestyrelserna, på
det att nödig hänsyn därvid skall kunna tagas till på de skilda orterna rådande
olika förhållanden och fortsättningsskolans undervisning så förläggas, att den
icke onödigt inkräktar på de ungas förvärvsarbete. Inom det övervägande flertalet
skoldistrikt på landsbygden är fortsättningsskolans undervisning samlad
till sex veckor, antingen sammanhängande och förlagda till januari och februari
månader eller fördelade på december och januari månader med ett kortare uppehåll
vid jultiden. Vid eu sådan förläggning av undervisningstiden torde fortsättningsskolan
i möjligast ringa grad inkräkta på arbetstiden för den inom
lanthushållningen sysselsatta ungdomen. Med en sådan anordning kunna ock
lärjungarna, vilka i regeln avgå från folkskolan under det kalenderår de fylla
tretton år, hinna med att hava sin fortsättningsskolplikt helt fullgjord under
de första veckorna av det kalenderår, under vilket de fylla femton år. En till

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 13

framemot sextonårsåldern varande skolplikt, vilken i motionen framhålles såsom
en olägenhet, torde sålunda endast undantagsvis behöva komma i fråga.

Såsom överstyrelsen redan i annat sammanhang, i sitt yttrande angående en vid
årets riksdag inom första kammaren väckt motion (nr 16), meddelat, torde i det
stora hela, efter vad Överstyrelsen inhämtat, föga eller intet vara att anmärka
med avseende på lärjungarnas skolgång i landsbygdens fortsättningsskolor. Och
av folkskolinspektörer har meddelats, att inom flera inspektionsområden inga
särskilt framträdande svårigheter eller olägenheter visat sig i fråga om tillämpningen
av de nu gällande författningsbestämmelserna rörande fortsättningsskolplikten.
Visserligen hava på ett och annat håll en del svårigheter uppstått,
särskilt under de första åren efter skolornas upprättande, men vanligen hava
dessa kunnat undanrödjas genom det stöd fortsättningsskolan haft att påräkna
hos dess styrelse samt genom tillmötesgående av vederbörande arbetsgivare.

Vad fortsättningsskolans uppfostrande inverkan angår, så torde denna skola
hava en viktig uppgift att fylla även beträffande landsbygden, alldeles särskilt
i områden med rörlig befolkning, även om på skilda orter behovet av en sådan
påverkan framträder på olika sätt och formerna för dess tillgodoseende böra
vara något växlande.

Några för landsbygden i här berörda avseende säregna förhållanden av den
betydelse, att de skulle påkalla särskilda, ensamt landsbygden gällande författningsbestämmelser,
hava efter vad Överstyrelsen kunnat finna, hittills icke framträtt.
Ej heller hava några bärande skäl för en sådan särskild lagstiftning av
motionärerna förebragts.

På grund av vad sålunda anförts finner Överstyrelsen sig för sin del böra
avstyrka den i föreliggande motion gjorda hemställan.

Stockholm den 7 april 1925.

Aug. Falk.

Hjalmar Berg.

Hjälmar Werner.

Bilaga 2.

Centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskolelärareförening utlåtande.

Till Riksdagens första kammares första tillfälliga utskott.

Genom skrivelse av den 19 nästlidna mars har första kammarens första tillfälliga
utskott berett centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
tillfälle att till utskottet inkomma med yttrande över en inom första kammaren
väckt motion, nr 187, rörande sådan ändring i stadgan för fortsättningsskolan,
att fortsättningsskola på landet må kunna omfatta endast en årskurs.
Centralstyrelsen får med anledning därav anföra följande.

De obligatoriska fortsättningsskolorna äro avsedda att bereda tillfälle till fortsatt
undervisning och uppfostran åt den från folkskolan avgångna ungdomen,

14 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

för så vitt ej denna ungdom kommer i åtnjutande av annan däremot svarande
utbildning. Den minimitid, som av statsmakterna fastställts för fortsättningsskolundervisningen,
synes icke kunna minskas, utan att syftet med skolornas
upprättande i mycket väsentlig mån förfelas. En undervisningstid av trehundrasextio
timmar måste fasthellre anses rimligt tilltagen, då det gäller den ungdom,
som vid trettonårsåldern lämnar folkskolan och som i många fall under
övergångsåldern icke får tillfälle att komma i åtnjutande av annan fortbildning.
Jämväl ur synpunkten av det lämpliga i att behålla ungdomen under
skolans fostrande inflytande måste det anses som i hög grad nödvändigt att låta
fortsättningsskolans undervisningstid bliva vid vad den nu är. Centralstyrelsen
förbiser därvid icke att, såsom i motionen påpekas, i ett eller annat fall bevistandet
av fortsättningsskolan kan för den skolpliktige eller hans målsman
vara förenat med vissa ekonomiska uppoffringar. Emellertid håller centralstyrelsen
före, att dessa uppoffringar i det hela, genom att fortsättningsskolorna
på lämpligaste sätt anordnas, skola så småningom komma att kännas allt mindre
tryckande och att på de håll, där nu en viss avoghet råder mot fortsättningsskolan,
så småningom ett annat betraktelsesätt skall tränga igenom.

Slutligen tillåter sig centralstyrelsen erinra därom, att riksdagen, som i skrivelse
till Kungl. Maj :t år 1924 hemställt, att skoldistrikt med obligatorisk sjunde
folkskolklass må kunna anordna fortsättningsskola med ett-årig kurs, därvid
anslutit sig till den uppfattningen, att uti lärokursen för den sjunde folkskolklassen
skulle upptagas det väsentligaste av vad som meddelas i första årskursen
vid vederbörande distrikts fortsättningsskolor. Kungl. Maj :ts i anledning
av nämnda riksdagsskrivelse till riksdagen innevarande år avlåtna proposition
ansluter sig jämväl till denna riksdagens ståndpunkt. Centralstyrelsen finner
det i hög grad önskvärt,'' att riksdagen alltfort måtte hävda den åskådning, åt
vilken förenämnda skrivelse ger uttryck, nämligen att en åtta-årig obligatorisk
folkundervisning bör upprätthållas.

I anslutning till vad sålunda framhållits uttalar centralstyrelsen sin förhoppning
om att motionen nr 187 i första kammaren icke måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 april 1925.

A centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärareförening vägnar:

Carl Lidman.

Edvin Stålfelt.

Bilaga 3.

Sveriges folkskoilärarförbunds utlåtande.

Till Ordföranden i första kammarens första tillfälliga utskott.

Sedan första kammarens första tillfälliga utskott genom skrivelse av den 19
ds satt styrelsen för Sveriges Folkskollärarförbund i tillfälle att inkomma med
yttrande över den i första kammaren av hr Schedin m. fl. väckta motionen

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 15

om utredning rörande sådan ändring i stadgan för fortsättningsskolan att
fortsättningsskola på landet må kunna omfatta endast en årskurs, får förbundsstyrelsen
härmed anföra följande:

Fortsättningsskolan enligt 1918 års typ avser att giva de från folkskolan avgångna
och i annan skola icke intagna en viss undervisning utöver den som
meddelas i egentlig folkskola. Den tid, som för detta ändamål står fortsättningsskolan
till buds, är enligt förbundsstyrelsens mening så knapp, att varje beskärning
av densamma måste anses mindre välbetänkt. En författningsändring
i motionens syfte måste bli så mycket betänkligare, som den avsedda indragningen
av ett fortsättningsskolår komme i stor utsträckning att drabba sådana
barn, som genomgått endast, svaga former av den egentliga folkskolan. Förbundsstyrelsen
delar icke motionärernas uppfattning, att svårigheter, som
visat sig vid upprättandet av fortsättningsskolor böra tillmätas avgörande betydelse
vid bedömande av en ny skolas möjligheter att fylla sin uppgift. Den
tid fortsättningsskolan prövats synes förbundsstyrelsen alldeles för kort, för att
styrelsen för sin del på grundval av gjorda erfarenheter skulle kunna fälla ett
tillförlitligt omdöme om denna skolas möjligheter och olägenheter. Detta så mycket
mindre som fortsättningsskolan på grund av att lagen ännu ej trätt i kraft,
aldrig varit prövad i full utsträckning. Förbundsstyrelsen håller emellertid
före, att fortsättningsskoleplikten under vissa omständigheter bör kunna få fullgöras
på ett år. I sådana fall måste dock bestämda och fullgoda garantier ställas
för att fortsättningsskolans allmänna syfte och det undervisningsresultat den
är ämnad att giva icke på något sätt äventyras. Då förbundsstyrelsen sålunda
ej delar motionärens uppfattning anser den sig icke under några omständigheter
kunna förorda ett tillstyrkande av föreliggande motion.

Stockholm den 22 mars 1925.

På förbundsstyrelsens vägnar:

Leander Wallerius.

Sekreterare i Sveriges Folkskollärarförbund.