Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag
till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas
förvaltning ävensom i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 173, vilken hänvisats
till statsutskottet och av nämnda utskott överlämnats till behandling
av sammansatt stats- och första lagutskott, här nedan kallat utskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden, föreslagit riksdagen

dels att under andra huvudtiteln bevilja till bestridande av vissa bidrag
till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som finnas upptagna i den av! Kungl. Maj:t utfärdade stadga
i ämnet med de ändringar i samma stadga, som kunde föranledas av vissa
av departementschefen i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den
13 mars 1925 i detta ärende väckta förslag, ett extra förslagsanslag för budgetåret
1925—1926 av kronor 500,000;
dels ock att medgiva,

att i Södra Roslags domsaga måtte såsom chef för en därstädes i överensstämmelse
med ovan angivna grunder upprättad avdelning för behandling
av inskrivningsärenden, utfärdande av gravationsbevis m. m. för tiden intill
den 1 juli 1928 tillsättas en biträdande domare med rätt att uppbära ej
mindre av statsmedel ett arvode för år räknat av 7,500 kronor jämte rätt till
ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring, i vilken finge inräknas
mera sammanhängande förordnande å domartjänst, än även 40 procent av
inflytande lösen för i domsagan utfärdade gravationsbevis;

att till den biträdande domaren skulle, enligt de grunder, som gälla för
tjänsteman i verk, som icke blivit i avlöningshänseende nyreglerat, utgå
dyrtidstillägg å en antagen inkomst av 9,100 kronor eller, där den biträdande
domaren ägde uppbära ålderstillägg, å en antagen inkomst av 9,700 kronor;

att i samma domsaga måtte anställas, utöver de notarier, som enligt gällande
bestämmelser må där antagas, ytterligare en förste och en andre notarie för
tjänstgöring å avdelningen för inskrivningsärenden; samt

att den ersättning, som statsverket har att bestrida för nämnda tjänstemäns
avlönande, måtte utgå av det under andra huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till bidrag till domsagornas förvaltning.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen
jämte därvid fogat protokollsutdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.)

1

2 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottets

yttrande.

Arbetsfördelningen
i
domsagorna
och häradshövdings

rätt till
ledighet.

I samband med denna proposition har utskottet förehaft fyra inom riksdagen
väckta motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 278
och 298 av herr Luterkort och nr 279 av herrar Boren och Rogbeig samt
motionen nr 430 i andra kammaren av herr af Ekenstam.

I motionerna har yrkats:

i den av herr Luterkort väckta motionen 1:278, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville med anledning
av förenämnda proposition låta verkställa en allmän revidering av lagen
den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa
mål och ärenden;

i den av herr Luterkort väckta motionen 1:298, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville med anledning
av förenämnda proposition utreda, i vilken utsträckning särskilda
inskrivningsavdelningar kunde, på sätt i Södra Roslags domsaga ägt rum,
inrättas jämväl i andra domsagor; samt

i den av herrar Borell och Rogberg väckta motionen 1:279 och i herr
af Ekenstams därmed likalydande motion II: 430, att riksdagen vid bifall
till förenämnda proposition beträffande anslaget måtte uttala, att enligt
riksdagens mening uppnådd ålder av trettio år samt föregången tjänstgöring
under två år såsom av hovrätt förordnad notarie i domsaga samt
därutöver ett års tjänstgöring såsom ledamot i större rådhusrätt eller ett
års flskalstjänstgöring i hovrätt borde för kvinna stadgas såsom kompetensvillkor
för erhållande av förordnande att vara ordförande i häradsrätt.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna.

I sammanhang med frågan om anslag till bestridande av vissa kostnader
för domsagornas förvaltning har departementschefen till behandling företagit
ett inom justitiedepartementet av sakkunniga för utredning beträffande den
praktiska juristutbildningen och andra dithörande ämnen framlagt förslag
om vissa ändringar av de i 1920 års domsagostadga angivna grunderna för
användningen av ifrågavarande anslag.

Departementschefen har därvid till en början berört frågan om fördelningen
av göromålen mellan häradshövdingen och hans biträden och det
därmed sammanhängande spörsmålet om häradshövdings rätt till ledighet
från vissa göromål.

Genom lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning
av vissa mål och ärenden (den s. k. tremansnämndslagen) har möjlighet
öppnats att å särskilda tingssammanträden, vid vilka rätten är domför
med endast tre nämndemän, handlägga inskrivningsärenden och vissa
enklare tvistemål och brottmål. I syfte att åstadkomma en sådan arbetsfördelning,
att de enklare göromålen företrädesvis överlämnas åt biträdena

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 3

och de svårare förbehållas häradshövdingen, föreskriver domsagostadgan dels
i 23 §, att mål och ärenden, som avses i tremansnämndslagens 1 §, må handläggas
av biträde med närmare angivna kvalifikationer (biträde, som uppnått
den s. k. andra behörighctsgraden), och dels i 21 §, att häradshövdingen
kan vinna befrielse bland annat från att å sammanlagt högst halva antalet
allmänna tingssammanträden om året och å andra sammanträden än allmänna
tingssammanträden handlägga dylika mål och ärenden.

Enligt det av departementschefen framlagda förslaget skall en ökad möjlighet
till rationell arbetsfördelning åstadkommas genom utvidgning av den
häradshövding enligt 21 § domsagostadgan tillkommande rätt till ledighet
från handläggning å allmänt tingssammanträde av mål och ärenden, som
avses i tremansnämndslagen. I sådant hänseende föreslås, att 21 § i stadgan
skall jämkas sålunda, att häradshövding må, när skäl därtill äro, kunna
befrias från att å samtliga allmänna tingssammanträden om året i domsagan
med undantag av tre handlägga mål och ärenden, som avses i tremansnämndslagen.

I övrigt har departementschefen lämnat gällande bestämmelser om arbetsfördelning
och tjänstledighet oförändrade.

Utskottet vill uttala sin anslutning till den ståndpunkt departementschefen
intagit.

I ändamål att främja en ytterligare uppdelning av göromålen i domsagorna
föreslås i de av herr Luterkort väckta motionerna 1 : 278 och 1:298,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla dels om en allmän revidering
av tremansnämndslagen och dels om utredning, i vilken utsträckning särskilda
inskrivningsavdelningar må, på sätt i Södra Roslags domsaga ägt
rum, inrättas jämväl i andra domsagor.

I de sakkunnigas betänkande framhålles, hurusom vid övervägande av
möjligheterna att åstadkomma en mera rationell arbetsfördelning i domsagorna
ifrågasatts sådana ändringar i tremansnämndslagen, att under dess
tillämplighetsområde inbegrepes ett större antal grupper av mål än för närvarande
är fallet. De sakkunniga anföra emellertid, att härutinnan är att
beakta, att denna lag tillkom för ett annat ändamål än nu är i fråga, nämligen
för att tillgodose behovet av en snabbare och lättare tillgänglig rättskipning
med särskild hänsyn till orter med mera sammanträngd befolkning.
Vidare framhålles i betänkandet, att av lagens förarbeten framgår,
att anledningen till att dess tillämplighetsområde inskränkts på sätt som
skett var en bestämd obenägenhet att under pågående arbete med en genomgripande
rättegångsreform inskränka lekmannainflytandet i avseende å rättskipningen
vid häradsrätterna. Av dessa skäl hava de sakkunniga funnit,
att enbart för ernående av en lämplig uppdelning av göromålen mellan
häradshövdingen och hans biträden ändringar i tremansnämndslagen icke
borde ifrågasättas.

Biträdes utbildningen.

4 Sammansätta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

Redan de anförda synpunkterna synas ägnade att framkalla en viss betänksamhet
mot motionärens förslag, att riksdagen i detta sammanhang
skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om revision av tremansnämndslagen.
Härtill kommer, att nämnda lag ännu icke torde hava erhållit tillämpning
i sådan utsträckning, att tillräcklig erfarenhet vunnits rörande lagens verkningar
och det behov av en omarbetning av lagen, som må företinnas. Utskottet
kan följaktligen icke tillstyrka bifall till det i motionen 1: 278 framställda
yrkandet.

Vad härefter angår frågan om inrättande av särskilda inskrivningsavdelningar
i domsagorna, kunna allvarliga betänkligheter göras gällande mot att
häradshövdingen helt skiljes från befattningen med inskrivningsärendena. I
den man ett tillredsställande ordnande av domsagoarbetet ej annorledes låter
sig genomföras torde emellertid inrättandet av särskilda inskrivningsavdelningar
böra komma under övervägande. Men huruvida en så ingripande
åtgärd bör vidtagas torde böra prövas från fall till fall, allteftersom behov
härutinnan yppar sig. En allmän utredning åter rörande inrättandet av särskilda
inskrivningsavdelningar, på sätt i motionen 1:298 ifrågasatts, synes
icke höra av riksdagen påkallas. Utskottet kan därför ej biträda det i
motionen I: 298 framställda yrkandet.

Däremot får utskottet förorda i propositionen framställt förslag om bibehållande
för tiden intill den 1 juli 1928 av den särskilda inskrivningsavdelningen
i Södra Roslags domsaga.

I propositionen hava vidare föreslagits vissa ändringar i domsagostadgan i
syfte att ernå ett mera ändamålsenligt ordnande av utbildningen av de rättsbildade
biträdena i domsagorna och i samband därmed skärpning av villkoren
för vinnande av behörighet att vid häradsrätt handlägga andra mål
än sådana av mindre vikt.

Enligt gällande domsagostadga är biträdesutbildningen anordnad i tre
stadier. Första befogenhetsgraden, som avser förstenotarie-förordnandet,
vinnes efter uppnådd tjugutre års ålder och tjänstgöring under ett halvt
år efter avlagd juridisk examen såsom biträde åt häradshövding (4 §).
Andra befogenhetsgraden avser behörighet att handlägga mål och ärenden,
som kunna förekomma å sammanträde med tremansnämnd, samt att eljest
förvalta häradshövdingämbete med den begränsning, att den förordnade
icke äger såsom ordförande i häradsrätt handlägga andra mål och ärenden
än nyss sagts eller tjänstgöra såsom ordförande i synerätt eller vid sammanträde
med ägodelningsrätt. Denna befogenhetsgrad ernås efter fyllda
tjugufyra år samt tjänstgöring under ett år efter avlagd juridisk examen
såsom biträde åt häradshövding (23 §). Tredje befogenhetsgraden avser
förordnande att med vidsträcktare befogenhet än förut sagts förvalta häradshövdingämbete.
Härför erfordras att hava uppnått tjugufem års ålder samt
att efter avlagd juridisk examen antingen under ett och ett halvt år hava

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 5

tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding och under sex rättegångsdagar
(iller tre allmänna tingssammanträden hava handlagt mål och ärenden,
som i tremansnämndslagen avses, eller ock att hava under ett år tjänstgjort
såsom biträde åt häradshövding och under sex månader hava uppehållit
befattning såsom ledamot i rådhusrätt med viss sammansättning
(24 §).

Enligt propositionen skall sådan ändring vidtagas i 24 § domsagostadgan,
att tiden för tjänstgöring såsom biträde åt häradshövding för ernående av
behörighet att förvalta fullständigt domarämbete bestämmes, därest denna
behörighet förvärvas enbart genom tjänstgöring i domsaga, till två år. I
anslutning härtill skall därjämte tiden för den biträdestjänstgöring, som
tillika med tjänstgöring under sex månader såsom ledamot i rådhusrätt med
viss sammansättning meriterar för tredje befogenhetsgraden, bestämmas till
ett och ett halvt år. Dessutom skall behörighet, som här avses, kunna ernås
genom kombinerad tjänstgöring i första och andra befogenlietsgraderna i
domsaga samt i hovrätt, och skall för sådant fall tjänstgöringstiden bestämmas,
tiden såsom biträde åt häradshövding till ett och ett halvt år, därvid biträdet
skall under sex rättegångsdagar eller tre allmänna tingssammanträden
hava handlagt mål och ärenden, som i tremansnämndslagen avses, samt
tiden för tjänstgöring i hovrätt till sex månader. Slutligen skall i domsagostadgan
intagas uttrycklig föreskrift därom, att, såväl innan förordnande,
som i 24 § i stadgan avses, som ock innan förordnande, varom i 23 § i
stadgan förmäles, första gången meddelas biträde, domare, hos vilken biträdet
under minst sex månader tjänstgjort, skall hava vitsordat, att biträdet är
lämpligt och skickat att uppehålla förordnande av det slag, varom fråga är.
Har biträde, på sätt i stadgan är medgivet, fullgjort viss del av sin tjänstgöring
i rådhusrätt med viss sammansättning, skall intyg, utfärdat av sådan
rådhusrätt, äga enahanda giltighet.

De ändringar i domsagostadgan, som i detta sammanhang i övrigt föreslagits,
hänföra sig — om man till en början bortser från de bestämmelser,
som avse kvinnors tjänstgöring såsom domare — till den första tingstjänstgöringen
och till andre notaries kompetens.

I domsagostadgans 24 § andra stycket föreskrives, att den, som icke
tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt eller under sex månader
uppehållit befattning såsom ledamot i rådhusrätt med viss sammansättning
och ej heller är ordinarie innehavare av domarämbete, icke må, innan han
fullgjort sådan tjänstgöring, som nyss nämnts, förordnas att hålla flera än
tre allmänna tingssammanträden, utan så är att annan vikarie ej finnes att
tillgå. Denna bestämmelses ikraftträdande har genom särskilda kungörelser
uppskjutits och skall enligt kungörelse den 2 maj 1924 äga rum den 1
januari 1926.

I propositionen föreslås att, från och med sistnämnda dag det antal
allmänna tingssammanträden, som biträde utan särskild prövning i hovrätt
eller rådhusrätt av visst slag äger hålla, skall begränsas till fem.

6 Sammansatta stats- och törsta lagutskottets utlåtande Nr 2.

Den sålunda ifrågasatta bestämmelsen har ansetts lämpligen kunna erhålla
en giltighetstid av två år.

I fråga om andre notaries kompetens gäller för närvarande, att sådan
befattningshavare har att efter häradshövdingens anvisningar och på hans
ansvar biträda honom i ämbetsgöromålen (9 §).

I propositionen föreslås, att behörighet att utföra de i 2 § domsagostadgan
omförmälda göromål, vilka enligt stadgans nuvarande lydelse ankomma
på förste notarie, må, efter förordnande därom av häradshövdingen, tillerkännas
jämväl andre notarie, som under sex månader tjänstgjort såsom
biträde åt häradshövding.

Mot de bestämmelser, som sålunda i propositionen föreslagits, har utskottet
intet att erinra.

Deri kvinnliga
domarutbildningen.

Särskilda riktlinjer hava i propositionen angivits för ordnandet av frågan
om kvinnors tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet
att föra ordet i underrätt å landet.

Enligt lagen den 22 juni 1923 angående kvinnas behörighet att innehava
statstjänst och annat allmänt uppdrag skall i fråga om behörighet
att innehava statstjänst kvinna i regel vara likställd med man. I 2 §■ 2
mom. stadgas emellertid, att Konungen äger meddela särskilda bestämmelser
angående villkoren för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken
är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt å landet.

Rörande anledningen till den reservation, som sålunda gjorts i fråga
om vissa domartjänster, anförde riksdagen i sin skrivelse den 25 maj 1923,
nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet följande:

Riksdagen hade icke kunnat undgå att i viss mån dela den tveksamhet,
som i åtskilliga, fall kommit till uttryck beträffande lämpligheten av att
kvinna nu erhölle tillträde till domartjänster, enkannerligen sådana, med
vilka vore förenad skyldighet att utöva ordförandeskap i häradsrätt. För
riksdagen vore därvid praktiska synpunkter bestämmande. Särskilt måste
enligt riksdagens mening beaktas de förhållanden, under vilka förordnande
att såsom vikarie förvalta häradshövdingämbete för närvarande
meddelades i vårt land. På sätt i propositionen erinrats, hade någon kortare
tids tjänstgöring för hållande av ting å landet kommit att ingå såsom
ett led i den juridiska utbildningen icke blott för blivande domare utan
även för många, som senare ägnade sig åt administrativ tjänstgöring
eller privat verksamhet såsom advokater och affärsjurister. Fullgjord
tingstjänstgöring gällde i ett flertal fall såsom kompetensvillkor för administrativa
befattningar eller betraktades för dessa, liksom ej sällan inom
nyssnämnda slag av privat verksamhet, såsom en värdefull merit.

Under nu berörda förhållanden hade det icke kunnat undvikas, att den
ordning, i vilken ordförandeskapet i våra häradsrätter i stor utsträckning
utövades, blivit i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Då unga jurister
regelmässigt redan ett par år efter avslutade universitetsstudier erhölle
förordnande att förvalta domarämbete, måste därav följa, att denna
viktiga och maktpåliggande uppgift ofta komme att handhavas av personer,
vilka icke vore i besittning av nödig erfarenhet och vilkas lämplig -

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 7

het för domarvärvet icke blivit med tillräcklig noggrannhet prövad. Att
vidsträcktare möjlighet kunde beredas till eu dylik prövning och ett mer
omsorgsfullt urval bland aspiranterna till ifrågavarande domarförordnanden,
vore ett länge erkänt önskemål. Detta bleve siirskilt framträdande,
då nu ifrågasattes, att även kvinnor skulle kunna bekläda domartjänster.
Även om det enligt riksdagens uppfattning vore befogat att bortse från
de invändningar av övervägande principiell natur, vilka från åtskilliga
håll anförts mot denna reform, syntes vid det praktiska utförandet av densamma
en viss varsamhet vara av nöden, klen hänsyn till de brister, som
vidlådde det nuvarande systemet i fråga om lantdomarförordnanden, ville
det förefalla mindre lämpligt att omedelbart och ntan varje förbehåll
medgiva tillämpning av behörighetslagens allmänna likställighetsregel
även på detta område. Med denna uppfattning hade riksdagen ansett en
utväg böra sökas att möjliggöra en särskild prövning, huruvida lantdomarförordnande
borde kunna meddelas kvinna. Detta syfte kunde enligt
riksdagens mening vinnas på det sätt, att Kungl. Maj:t erhölle befogenhet
att meddela särskilda föreskrifter i fråga om villkoren för kvinnas tillträde
till domartjänst, med vilken vore förenad skyldighet att föra ordet
i underrätt å landet; och hade riksdagen i enlighet härmed ansett sig böra
föreslå, att till behörighetslagens 2 § skulle fogas ett särskilt moment av
nyss angivna innehåll.

I fråga om den närmare innebörden av eu dylik bestämmelse hade riksdagen
utgått från att det borde tillkomma Kungl. Maj:t att efter hovrätternas
hörande fastställa de regler, som därutinnan kunde vara påkallade.
Några mera bestämda direktiv i detta avseende ansåge riksdagen icke
lämpligen nu borde från dess sida angivas. Riksdagen ville i detta sammanhang
blott erinra, att gällande domsagostadga uppställde som villkor
för behörighet att förvalta häradshövdingämbete — förutom viss levnadsålder
hos aspiranten — att denne fullgjort viss tjänstgöring i hovrätt,
större rådhusrätt eller domsaga. Enligt riksdagens uppfattning borde
det särskilt komma under övervägande, huruvida fullgörande av viss
tjänstgöring i hovrätt eller rådhusrätt borde förutom viss tids tjänstgöring
i domsaga för kvinna utgöra en förutsättning för behörighet att hålla
allmänt tingssammanträde.

I förevarande proposition hava nu framlagts följande riktlinjer för
frågans lösning: I fråga om kvinnas tillträde till första och andra behörighetsgraderna
har departementschefen funnit särskilda villkor ej böra
föreskrivas. Beträffande tillträdet till tredje befogenhetsgraden skola däremot
för kvinnor i så måtto gälla särskilda regler, som kvinna icke skall
kunna vinna sådan behörighet genom enbart domsagotjänstgöring utan
endast genom kombinerad tjänstgöring i första och andra befogenhetsgraderna
i domsaga och antingen tjänstgöring såsom ledamot i sådan
större rådhusrätt, som i domsagostadgan åsyftas, eller tjänstgöring i hovrätt.
Den sammanlagda tjänstgöringstid, som måste föregå det första
domarförordnandet, skall härvid vara densamma som för manliga aspiranter
eller två år, därav ett halvt år skall vara förlagt till hovrätt eller rådhusrätt.
Genom att sålunda obligatoriskt förlägga den kvinnliga domarutbildningen
till två domstolar, av vilka den ena är kollegial, åsyftas att
vinna en dubbel prövning av den kvinnliga aspirantens lämplighet för

8 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

domarkallet. I sammanhang med bestämmelser av nyss angivna innebörd
skall till den i hovrätternas arbetsordningar intagna föreskriften, att förordnande
att uppehålla fiskalstjänst i regel ej må meddelas annan än den,
som hållit minst tre allmänna tingssammanträden, fogas ett tillägg av
innehåll, att nämnda föreskrift icke skall äga tillämpning beträffande
kvinna.

I de av herrar Borell och Rogberg samt herr af Ekenstam väckta motionerna
1: 279 och II: 430 påyrkas skärpta kompetensvillkor för kvinnors tillträde
till såväl andra som tredje befogenhetsgraden. I sådant hänseende
föreslå motionärerna, att uppnådd ålder av trettio år samt föregången
tjänstgöring under två år såsom av hovrätt förordnad notarie i domsaga
samt därutöver ett års tjänstgöring såsom ledamot i större rådhusrätt
eller ett års flskalstjänstgöring i hovrätt skall för kvinna stadgas såsom
kompetensvillkor för erhållande av förordnande att vara ordförande i
häradsrätt.

Såsom av riksdagens ovan återgivna skrivelse framgår, gjorde sig redan
vid behörighetslagens behandling allvarliga betänkligheter gällande emot
att kvinnor över huvud bereddes tillträde till sådana domartjänster,
med vilka är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt på landet.
Själva principfrågan om kvinnors tillträde till dylika tjänster har visserligen
avgjorts genom behörighetslagens antagande, men de betänkligheter,
som sålunda yppats, kunna icke undgå att återverka även på bedömandet
av de särskilda villkoren för kvinnors domarförordnanden.

Av mindre vikt synas härvid de erinringar vara, som framställts emot
att kvinnor under samma förutsättningar som män skulle erhålla tillträde
till andra befogenhetsgraden. Däremot kan utskottet icke undgå att
ställa sig tveksamt inför frågan, huruvida ej en skärpning bör ske av
villkoren för kvinnors tillträde till tredje befogenhetsgraden. Sålunda
kan med motionärerna ifrågasättas, huruvida ej, i syfte att garantera
domstolens auktoritet, en höjning av tingsmyndighetsåldern för kvinnor
utöver den i propositionen föreslagna åldern av tjugufem år borde ske.
Likaså synes visst fog ej kunna frånkännas motionärernas yrkande, att
för kvinnor en längre prövotid borde föreskrivas, innan domarförordnande
meddelas dem. Mot en skärpning av kompetensfordringarna i berörda
hänseenden talar emellertid, att därigenom den obligatoriska domarutbildningen
rent schematiskt skulle förlängas även för sådana kvinnor, vilka
redan på ett tidigare stadium visat sig fullt skickade för domarvärv. Riktigare
synes därför vara att, med utgångspunkt från de allmänna kompetensreglerna,
från fall till fall avgöra, huruvida en kvinnlig aspirant
fyller de anspråk, som måste ställas på dem, som skola utöva ordförandeskap
i häradsrätt. Den dubbla prövning, dels under domsagotjänstgöring
och dels under tjänstgöring i hovrätt eller rådhusrätt, som i propositionen
föreslagits, sammanställd med den föreslagna skyldigheten för häradshövding
och rådhusrätt att avgiva yttrande rörande aspirantens lämplig -

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 9

het, synes agnad att i detta avseende lämna de nödiga garantierna. Utskottet
anser sig därför höra, med avstyrkande av ifrågavarande motioner,
uttala sin anslutning till propositionen.

Slutligen hava i propositionen ifrågasatts vissa ändringar i doinsago- a^rättsstadgan
för bättre tillgodoseende av behovet av riittsbildade arbetskrafter bildade
i domsagorna. ''

9 § domsagostadgan medgiver häradshövdingen ovillkorlig rätt att erhålla
andre notarie i sin domsaga, under förutsättning att häradshövdingen
finner att för domsagans behöriga skötsel erfordras rättsbildat biträde utöver
i domsagan anställd förste notarie. Mer än en andre notarie kan
enligt stadgan icke anställas i en och samma domsaga.

I propositionen föreslås ändringar i 9 § domsagostadgan i syfte att å
ena sidan bereda ökad kontroll över att andre notarie förordnas endast i
domsagor, där ett verkligt behov föreligger, och att å andra sidan öppna
möjlighet att i större domsagor förordna mer än en andre notarie.

Vice häradshövding är under tid, då lämpligt vikariatsförordnande icke
kan beredas honom, för närvarande hänvisad till allenast det fasta arvode
å 4,500 kronor respektive 5,000 kronor, som skall utgå till honom i hans
egenskap av vice häradshövding.

I propositionen föreslås, att vice häradshövding, som i dylikt fall mottager
förordnande såsom förste notarie, skall vara berättigad till ett ti 11-läggsarvode, beräknat efter 1,500 kronor om året.

Enligt 10 § sista stycket domsagostadgan, jämfört med stadgans 4 §,
skall biträdande domare, där ej särkilda förhållanden föranleda annat,
förordnas för helt eller halvt kalenderår eller för återstående del av år
eller halvår.

I syfte att åvägabringa ökad kontinuitet i fråga om biträdande domaretjänsterna
föreslås i propositionen sådan ändring i stadgans 10 §, att dylikt
förordnande, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer,
skall meddelas för en tid av ett år eller för återstående del av sålunda
angiven tid. *

Utskottet har intet att erinra mot vad sålunda föreslagits.

De ändringar i domsagostadgan, som i propositionen ifrågasatts, torde Anslagen.
ej föranleda någon ökning av statsutgifterna för domsagoförvaltningen i
dess helhet.

Vidkommande de av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framställda
anslagsäskanden har utskottet ej funnit skäl till erinran mot desamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att rikdagen måtte

dels under andra huvudtiteln bevilja till bestridande
av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förBihang
till riksdagens protokoll 1925. G saml. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 2

10 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

vältning i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som finnas upptagna i den av Kungl. Maj:t utfärdade
stadga i ämnet med de ändringar i samma
stadga, som föranledas av de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 13 mars 1925 i detta ärende väckta förslag, ett
extra förslagsanslag för budgetåret 1925—1926 av 500,000
kronor;

dels ock medgiva,

att i Södra Roslags domsaga må såsom chef för en
därstädes i överensstämmelse med ovan angivna grunder
upprättad avdelning för behandling av inskrivningsärenden,
utfärdande av gravationsbevis m. m. för
tiden intill den 1 juli 1928 tillsättas en biträdande
domare med rätt att uppbära ej mindre av statsmedel
ett arvode för år räknat av 7,500 kronor jämte rätt till
ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring,
i vilken må inräknas mera sammanhängande förordnande
å domartjänst, än även 40 procent av inflytande
lösen för i domsagan utfärdade gravationsbevis;

att till den biträdande domaren skall, enligt de
grunder, som gälla för tjänsteman i verk, som icke
blivit i avlöningshänseende nyreglerat, utgå dyrtidstillägg
å en antagen inkomst av 9,100 kronor eller, där
den biträdande domaren äger uppbära ålderstillägg, å
en antagen inkomst av 9,700 kronor;

att i samma domsaga må anställas, utöver de notarier,
som enligt gällande bestämmelser må där antagas,
ytterligare en förste och en andre notarie för tjänstgöring
å avdelningen för inskrivningsärenden; samt
att den ersättning, som statsverket har att bestrida
för nämnda tjänstemäns avlönande, må utgå av det
'' under andra huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
bidrag till domsagornas förvaltning;

2) att ifrågavarande motioner, i vad de icke kunna
anses besvarade genom utskottets hemställan under 1)
här ovan, måtte av riksdagen lämnas utan bifall.

Stockholm den 12 maj 1925.

På sammansatta stats- och första lagutskottets vägnar:

CARL HEDERSTIERNA.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2. 11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar nederstierna, Walles*, Rooth, Åkerman, och Edward
Larson; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Carlsson-krosterud, Strindlund*, Lindleij
af Ekenstam och Johansson i Brånalt*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Edward Larson, som, med instämmande av herrar Hederstierna,
Rooth och af Ekenstam, hemställt, att utskottets yttrande från och med orden
»Av mindre vikt» å sid. 8 till och med orden »sin anslutning till propositionen»
å sid. 9 måtte utgå och ersättas med följande uttalande:

»Det torde vara ett allmänt önskemål, att den i vårt land traditionella
respekten för domstolen bevaras; men då utskottet i likhet med Svea hovrätt
ej kunnat undgå att fråga sig om tänkesätt och stämning hos lantbefolkningen
kommit därhän, att en ung kvinna skulle lyckas i det hela, och
särskilt uti uppkommande vanskliga situationer, upprätthålla domstolens
respekt, har utskottet funnit försiktigast att åtminstone tills vidare såsom
kompetensvillkor för kvinna för rätt att erhålla domareförordnande med
vidsträcktare befogenhet borde stadgas åtskilligt högre ålder än den för män
föreskrivna. Även kvinnans företräden framför männen på grund av hennes
frihet från värnplikt, samt på grund av den föreslagna särskilda förmånen
för kvinna i fråga om förberedande hovrättstjänstgöring, synas i rättvisans
intresse böra utjämnas genom viss högre ålder för kvinna, innan hon erhåller
förordnande av nämnd beskaffenhet.

På grund av det anförda har utskottet i avseende å förevarande punkt
ansett sig böra ansluta sig till den uppfattning, som uttalats uti motionen nr
379 i första kammaren samt uti motion nr 430 i andra kammaren.»

Till närmare utveckling av sin mening har herr af Ekenstam, i anslutning
till ovanstående reservation, anfört följande:

»Till de skäl, som i herr Edward Larsons reservation anförts för en
höjning av tingsmyndighetsåldern för kvinnor och en förlängning av kvinnornas
förberedande domstolstjänstgöring, får jag tillägga:

Om med tillämpning av gällande samt i propositionen föreslagna bestämmelser
beträffande hovrättstjänstgöring kvinna, ändå att hon icke
förrättat tre allmänna tingssammanträden, skulle erhålla fiskalsförordnande,
bleve hon obehörigen gynnad på sina manliga kamraters bekostnad. Om
det åter skulle medgivas henne att efter sex månaders tjänstgöring i hovrätt
vid protokollet eller såsom amanuens bekomma fullständigt domar -

12 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 2.

förordnande, så innebär detta, att hon erhållit sådant förordnande, utan
att hovrätten haft tillfälle att pröva hennes lämplighet och skicklighet i
självständig verksamhet. Man har kommit i en återvändsgränd. De
oegentligheter, som sålunda bliva en följd av den i propositionen föreslagna
anordningen, undvikas, om man, såsom i de av herr Edward Larson
åberopade motionerna föreslagits, höjer kvinnornas tingsmyndighetsålder
och förlänger deras förberedande domstolstjänstgöring.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.