18
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
Nr 97.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till Folkliga
musikskolan i Arvika.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren av herr M. Hellberg väckt motion (nr 10) har
hemställts, att riksdagen till Folkliga musikskolan i Arvika för en minst
20 veckors lång kurs verksamhetsåret 1925—1926 måtte bevilja ett anslag av
femtusen (5,000) kronor.
.Beträffande de av motionären till stöd för förslaget anförda skälen hänvisar
utskottet till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över berörda motion
av musikaliska akademien och av skolöverstyrelsen, vilka yttranden bifogas
detta utlåtande.
Förslag i likhet med det nu föreliggande hade jämväl vid 1924
års riksdag motionsvis framlagts, men blev efter utskottets avstyrkande
av riksdagen avslaget. Utskottet vill visserligen för sin del
icke bestrida, att den vid ifrågavarande skola bedrivna verksamheten innebär
ett inslag i det folkliga kulturarbetet i vårt land av betydande värde, men
då frågan om ett understödjande med allmänna medel av denna skolas verksamhet
icke blivit prövad av Kungl. Maj:t, och då utskottet finner det vara ägnat
ingiva betänkligheter att på enskild motion tillstyrka ett avslag, som uppenbarligen
åsyftar en begynnelse till statsunderstöd av mera permanent karaktär,
anser utskottet sig i allt fall icke kunna tillstyrka motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att herr Hellbergs ifrågavarande motion icke må vinna riksdagens
bifall.
Stockholm den 15 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande Nr 90.
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
19
Reservation
av herrar O. U. B. Olsson, O. Bergqvist, J. G. Walles, J. Jeansson, A.
Anderson i Råstock, K. V. Rydén och L. J. Carlsson-Frosterud, vilka ansett:
Val har utskottet funnit vissa betänkligheter för ett tillstyrkande av ifrågavarande
motion, ej minst med hänsyn till möjligen uppkommande konsekvenser
i form av motsvarande krav från andra skolor av liknande beskaffenhet,
och skulle helst hava sett, att ärendet blivit underkastat vederbörlig prövning
från Kungl. Maj:ts sida. Emellertid anser utskottet det ändamål, som motionen
åsyftar, nämligen att genom ifrågavarande musikskola söka bibehålla
och stärka den folkliga musikkulturen i en viss del av landet, vara av så pass
allmän kulturell betydelse och framför allt av beskaffenhet att befordra intresset
för musiken såsom en förädlande faktor i ungdomens fostran, att utskottet
funnit övervägande skäl tala för ett understödjande i;viss utsträckning
av ifrågavarande musikskola. Enär vidare enligt utskottets mening ett bifall
till förslag om anslag till denna skola ej torde komma att leda till konsekvenser
av en alltför omfattande räckvidd, har utskottet icke funnit de från denna synpunkt
framförda betänkligheterna höra vara avgörande. Utskottet vill för
ändamålet förorda ett belopp av 3,000 kronor och förutsätter, att Kungl. Maj :t
vid anvisande härav tager i behörigt beaktande de av Musikaliska akademien
föreslagna villkoren.
Utskottet hemställer följaktligen,
att riksdagen må, i anledning av herr Hellbergs ovanberörda
motion, till folkliga musikskolan i Arvika för en minst 20
veckors lång kurs under verksamhetsåret 1925—1926, bevilja
för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av 3,000 kronor,
att utgå på de villkor Kungl. Majrt kan finna gott föreskriva.»
20
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 20 mars 1925 har skolöverstyrelsen anbefallts att
avgiva yttrande över en inom första kammaren av herr M. Hellberg väckt
motion, nr 10, om anslag till Folkliga musikskolan i Arvika.
I anledning härav får överstyrelsen anföra följande.
Sedan länge har ur såväl musikalisk som allmänt kulturell synunkt den i
äldre tid rikt blomstrande och ännu på sina håll i traditionen kvarlevande folkliga
musikkulturen i vårt land rönt en hög uppskattning. Den har jämte hemslöjden
och allmogens byggnadskonst ansetts utgöra bevis för en inom folkets
breda lager förefintlig konstnärlig begåvning, som under århundraden odlats
och förfinats och fått sin nationella särprägel. Under de omvälvningar i sed
och tänkesätt, som under det senaste århundradet försiggått inom vårt folk liksom
i övriga kulturnationer, har emellertid denna musikkultur alltmer upplösts
och utplånats. Den gamla folkvisan, som fordom beledsagade arbetet i hemmen
och ute på åker och äng, har tystnat eller ersatts av simpla slagdängor,
och den förnämliga fiolen, som av så mången bondspelman hanterades med
virtuos skicklighet, har undanträngts av dragspelet och på sistone grammofonen.
Det kan icke råda tvivel om att denna förändring innebär en beklaglig
tillbakagång i det folkliga kulturlivet. Åtskilligt har gjorts för att genom
uppteckningar undan glömskan rädda de kvarlevande resterna av den folkliga
melodiskatten, och alla ansträngningar i sådan riktning måste ju betecknas såsom
lovvärda och betydelsefulla. Men däremot åstadkommes föga för det folkliga
musiklivets återuppväckande och förnyelse bland det släkte, som nu lever.
Behovet av den insats, som musiken kan utöva i det allmänna folkliga odlingsarbetet,
har dock blivit allt tydligare insedd och erkänd, och från många håll
hava uttalanden framkommit om önskvärdheten och nödvändigheten av att
något i detta hänseende åtgöres. På olika håll hava också initiativ tagits för
det folkliga musiklivets befrämjande.
Det torde emellertid vara tydligt, att den betydelsefullaste åtgärd, som i
detta hänseende kan komma till stånd, är utbildning av musikaliskt intresserade
och begåvade personer ur folkets egna led, vilka var på sin ort kunna verka
som ledare och föregångare. I klar insikt härom och med varm hänförelse
för denna sida av det folkliga kulturarbetet har initiativtagaren till folkliga
musikskolan i Arvika, understödd av offervilligt intresse från olika håll, igångsatt
det företag, för vilket i förevarande motion anhålles om bidrag av statsmedel.
Överstyrelsen äger givetvis icke sakkunskap att kunna närmare uttala sig
om det sätt, varpå den ifrågavarande läroanstalten kunnat förverkliga sitt
program, men de omdömen i detta hänseende överstyrelsen kunnat inhämta,
gå i gynnsam riktning. I varje fall anser sig överstyrelsen böra i anslutning
till det nu anförda uttala sin livliga uppskattning av det syfte, som genom
Statsutskottets utlåtande Nr 07.
21
skolans upprättande kommit till uttryck. Genom från folkhögskolinspektören
infordrat yttrande har överstyrelsen inhämtat, att samarbetet mellan musikskolan
och folkhögskolan i Arvika, enligt inspektörens mening ordnats på ett
r ri , ans^alterna tillfredsställande sätt samt att han, ur synpunkten av att
folkhögskolans verksamhet må bliva tillbörligt tillgodosedd, icke funnit något
att erinra mot att en del av eleverna i folkhögskolan jämväl åtnjuter undervisning
i musik.
lör de två årskurser, som hittills hållits vid musikskolan, har man, frånsett
de jämförelsevis låga elevavgifterna, blott haft att lita till enskilda understöd.
Av den ekonomiska redogörelse, som bifogats motionen, framgår, att
skolan aven under förutsättning att det ifrågasatta statsbidraget å 5,000 kronor
beviljas, för framtiden måste i avsevärd mån bygga sin ekonomi på frivilliga
bidrag Da det givetvis måste vara förenat med stora vanskligheter att på
enskild väg samla sa avsevärda belopp som skulle behövas ifall statsbidrag
ej beviljas, synes det fara värt, att skolan utan det stöd, som ett statsbidrag
skulle innebära, knappast någon längre tid kan uppehållas. Det skulle dock
efter överstyrelsens mening vara djupt att beklaga, om det initiativ, som här
ta? o ’ lc^e skulle kunna fullföljas och sålunda de erfarenheter, som under försöksaren
vunnits, icke skulle bliva tillgodogjorda.
Trots de betänkligheter, ett utsträckande av statens understödsverksamhet
under iorhandenvarande förhållanden kan väcka, finner sig alltså överstyrelsen
hora varmt förorda bifall till det i förevarande motion framställda förslaget.
Stockholm den 14 april 1925.
K. E. Sandberg.
AUG. FALK.
Per Westling.
Bilaga B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 20 mars 1925 har Kungl. Maj:t, på begäran av riksdagens
statsutskott, anbefallt musikaliska akademien att avgiva underdånigt
utlåtande över en i första kammaren väckt motion om anslag till folkliga musikskolan
i Arvika.
o Akademien, som i ärendet hört sin läroverksstyrelse, får i anledning av den
nådiga remissen i underdånighet anföra följande:
Instrumentalmusik bär under tidigare skeden ingått i folkets dagliga liv och
odlats flitigt, såväl i de enkla arbetar- och hantverkarhemmen i städer och
liknande samhällen som av allmogen ute i bygderna. Om denna folkmusiks
värde och omfattning vittna de stora samlingar, som finnas bevarade och till
en del utgivits av Eolkmusikkommissionen. Den riktning, som den materiella
utvecklingen under senare tid tagit, bär emellertid icke varit till båtnad för
den musikaliska. folkkulturen. Musiken har mistat sina naturliga rötter i
folklivet. Folkvisan och sången vid arbetet hava förstummats, spelmännens
låtar hava tystnat och ersatts av dragspel eller mekaniska instrument.
Det är angeläget att den musikaliska folkkultur, som sålunda delvis gått
förlorad, blir förnyad, och att hela sinnet för god tonkonst utvecklas hos fol
-
22
. Statsutskottets utlåtande Nr 97.
kets biredare lager. Folket skall läras att böra och njuta av värdefull musik.
Men önskvärt är även att folket i möjligaste mån själv medverkar, varigenom
musiken tillägnas på ett helt annat sätt än genom passivt åhörande. För den
musikaliska uppfostran är härvid såväl blandad körsång som instrumentalmusik
av oskattbart värde. Beträffande den blandade körsången har akademien
tidigare framhållit dess religiösa, folkuppfostrande, sociala och nationella betydelse
liksom ock dess värde såsom ett förädlande nöje. Fn liknande betydelse
bör kunna tillmätas den av folket utövade instrumentala konsten. Därjämte
skulle ett främjande av densamma otvivelaktigt framkalla en ökad alstring
inom den nationella folkmusiken och bereda jordmån för förståelsen av
tonkonstens högre former.
Såsom ett led i denna musikaliska folkuppfostran synes Arvika folkliga
musikskola, med hänsyn till syftet för dess verksamhet, vara värd beaktande.
På grund härav och av vad akademien har sig bekant om musikskolans hittillsvarande
verksamhet anser sig akademien i enlighet med den i motionen gjorda
framställningen böra för nästkommande budgetår tillstyrka ett statligt understöd
av 5,000 kronor.
Akademien finner likväl, att för anslagets åtnjutande böra uppställas vissa
villkor. Sålunda torde böra föreskrivas:
att musikskolans kurser skola anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
den i motionen angivna planen;
att i form av elevagifter samt understöd från annat håll än staten skall tillskjutas
penningbidrag, som minst motsvarar statsbidraget;
att musikskolans verksamhet skall vara underkastad tillsyn av inspektör, som
förordnas av akademien;
att musikskolans styrelse skall äga att hos vederbörande länsstyrelse lyfta
de beviljade medlen med ena hälften den 1 oktober 1925 och den andra hälften
den 1 maj 1926, men att vardera gången skall, innan utbetalning får av länsstyrelsen
verkställas, visas, att av de medel, som skola tillskjutas från annat
håll, influtit minst 2,500 kronor;
att den stadgade utbetalningen den 1 maj ej må äga rum förrän musikskolan
dessutom genom intyg av den utav musikaliska akademien förordnade inspektören
styrkt, att de för ifrågavarande understöds åtnjutande stadgade bestämmelserna
blivit iakttagna; samt
att efter undervisningsårets avslutning berättelse över verksamheten skall
insändas till Kungl. Ecklesiastikdepartementet och till musikaliska akademien.
Kostnaden för den inspektion, som här blivit föreslagen, är akademien villig
att för instundande budgetår bestrida av tillgängliga medel. Skulle anslag
komma att beviljas för längre fram infallande perioder, torde akademien emellertid
ej vara i tillfälle att åtaga sig sådan kostnad.
Stockholm den 26 mars 1925.
Å Kungl. Musikaliska Akademiens vägnar:
AUGUST WALL.
Olallo Morales.
Statsutskottets utlåtande Nr 07.
23
Till Kungl. Skolöverstyrelsen.
Anmodad avgiva yttrande med anledning av väckt motion om statsbidrag
till folkliga musikskolan i Arvika får jag med återställande av remisshandlingarna
anföra följande.
o Det uppslag till utvidgning av folkbildningsverksamheten inom ett nytt område,
musikens, som givits vid Västra Värmlands folkhögskola i och med inrättande
av den folkliga musikskolan, synes mig i hög grad beaktansvärt. Vårt
folks musikaliska utbildning är utan tvivel ett alltför länge försummat arbetsfält,
som dock, tillbörligen uppbrukat, bör kunna bli rikt givande. Ehuru
icke sakkunnig på detta område har jag från början med intresse följt upprättandet
av denna bildningsanstalt, som skapats av en verklig hänförelse för
uppgiften och som, enligt kompetenta domares utsago, jämväl förfogar över
goda lärarekrafter och redan kunnat uppvisa anmärkningsvärda resultat.
Samarbetet mellan musikskolan och folkhögskolan har, så vitt jag kunnat
finna, ordnats på ett för båda anstalterna tillfredsställande sätt. En del av
eleverna i den sistnämnda skolan åtnjuta jämväl undervisning i musik, dock
ej på bekostnad av undervisningen i de viktigare folkhögskoleämnena. Ur
synpunkten att folkhögskolans verksamhet må bliva tillbörligt tillgodosedd har
jag icke funnit något att erinra mot denna kombination.
Folkmusikskolan i. Arvika har efter allt att döma nu kommit över experimentets
stadium. Den har redan visat sig i stånd att göra en beaktansvärd insats
till höjande av vårt folks musikaliska • kultur — om den får fortsätta, som
den börjat. Dess fortvaro synes emellertid knappast möjlig under annan förutsättning
än att den kommer i åtnjutande av statsbidrag. Även om det under
nuvarande förhållanden kan väcka betänkligheter att utsträcka statens understöd
åt folkbildningsverksamheten till nya områden, så förefaller det mig, att
här föreligger ett fall, där man kan ha rätt att låta betänkligheterna fara.
Inför risken att detta lovande företag skall avbrytas tvekar jag icke att förorda
statsbidrag till folkliga musikskolan i Arvika. Jag vill därför uttala
eu livlig hemställan, att överstyrelsen måtte giva sin anslutning till den i herr
Hellbergs motion uttryckta tanken.
Hvilan den 28 mars 1925.
E. INGERS.
FolkhögskolinspektSr.