Statsutskottets utlåtande Nr dh.
i)
Nr 94.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understödjande
av folkskolebarns ferie- och studieresor
jämte två i ämnet väckta motioner.
(2 :a avd.)
I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov har Kungl. Maj :t under åttonde huvudtiteln (punkten
177) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, i riksstaten beräkna det ordinarie förslagsanslaget
till understödjande av folkskolebarns ferieresor med oförändrat belopp,
115,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj it i en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1925
dagtecknad proposition, nr 208, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden samma dag, föreslagit riksdagen att — med uteslutande
av det ordinarie förslagsanslaget å 115,000 kronor till understödjande
av folkskolebarns ferieresor — i riksstaten upptaga ett ordinarie förslagsanslag
till understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor av 90,000 kronor,
att utgå enligt de bestämmelser, Kungl. Maj :t, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder, kan finna
gott meddela.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr N. A. Nilsson m. fl. väckt motion, nr 40,
däruti hemställts, att riksdagen måtte, förutom det anslag av 115,000 kronor,
som äskats till nedsättning av biljettpriserna för folkskolebarns ferieresor för
budgetåret 1924—1925, bevilja jämväl 115,000 kronor till folkskolebarns
studieresor för samma tid eller tillsammans för båda här angivna ändamål
230,000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr V. Carlson i Mölndal väckt motion,
nr 379, däruti hemställts, att riksdagen måtte besluta att understöd till folkskolebarnens
ferieresor må utgå till stad eller stadsliknande samhälle oavsett
invånareantalets storlek.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 9-4.
I fråga om de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen får utskottet hänvisa till motionerna.
För närvarande är i riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag till understödjande
av folkskolebarns ferieresor å 115,000 kronor. Gällande bestämmelser
rörande anslaget äro meddelade genom Kungl. Majrts brev den 15 juni
1922, där Kungl. Haj:t föreskrivit följande att lända till efterrättelse från och
med den 1 januari 1923:
att järnvägsstyrelsen skall tills vidare — därest av riksdagen beviljat anslag
till understödande av folkskolebarns ferieresor står till förfogande -—
äga att på rekvisition av vederbörande skolmyndighet mot avgift, utgående
för varje person med 25 procent av den för person över 12 år gällande befordringsavgiften
enligt allmänna taxan, tillhandahålla biljetter till färd å
statens järnvägar i tredje klassens vagn åt dels medellösa eller svagt bemedlade
barn vid småskola, egentlig folkskola, seminariums övningsskola, folkskolas
högre avdelning, fortsättningsskola eller högre folkskola i stad eller
stadsliknande samhälle med ett invånarantal av minst 3,000, då barnen utsändas
till landet under ferierna för att vistas där under minst fjorton dagar,
dels ock, där särskilda omständigheter därtill föranleda, efter särskild
prövning av vederbörande skolråd eller skolstyrelse, barn av ovan angivna
slag, som efter slutad skolgång utsändas till landet för att vistas där under
minst fjorton dagar, under villkor att resorna fullbordas inom tre månader
efter näst föregående lästermins slut, allt vid resor till och från den ort, där
barnen skola uppehålla sig under ifrågavarande lantvistelse;
att vid resgrupp av tio personer enahanda nedsättning må tillgodonjutas
av en lärare (respektive lärarinna), dock att nedsättningen må åtnjutas av
två lärare (respektive lärarinnor), därest gruppen består av barn från olika
skolor, samt av en lärare och en lärarinna, därest gruppen består av både
gossar och flickor;
att, i händelse resgrupp utgöres av flera än tio personer, det skall ankomma
på järnvägsstyrelsen att bestämma det antal lärare (respektive lärarinnor),
som mot erläggande av den nedsatta biljettavgiften må åtfölja resgrupp;
att
biljetter till nedsatt pris icke må gälla för resa med snälltåg, utan att
härför stadgad tilläggsavgift erlägges;
att järnvägsstyrelsen skall i samråd med skolöverstyrelsen utfärda de kontrollföreskrifter,
som kunna anses erforderliga; samt
att av det ordinarie anslag till understödjande av dylika resor, som för
varje år kan komma att av riksdagen beviljas, må tillgodoräknas statens järnvägar
det belopp, som motsvarar skillnaden mellan de avgifter, som enligt
allmänna taxan skolat utgå för de resor av ovan angivna slag, för vilkas
understödjande dylikt anslag beviljats, och de för resorna i fråga verkligen erlagda
avgifterna.
Till grund för ovan angivna bestämmelser ligger ett av 1922 års riksdag
i ämnet fattat beslut (riksdagsskrivelse nr 8 A, punklcn 182).
Statsutskottets utlåtande Nr 04.
11
Intill början av år 1923 utgick anslag av statsmedel jämväl för understödjande
av folkskolebarns studieresor. 1922 års riksdag indrog emellertid
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och av statsfinansiclla skäl understödet
till sistnämnda slag av resor. I fråga om biljettpriset vid dessa resor gällde
samma nedsättning som för ferieresorna.
Enligt kungl. brev den 2 februari 190G och kungl. kungörelsen den 5 maj
1922 (nr 189) gäller en prisnedsättning av 25 procent för all skolungdom vid
gemensamma resor under lärares eller lärarinnas ledning till ett antal av minst
tio personer, vilken nedsättning jämväl åtnjutes av ett flertal andra kategorier
av trafikanter, såsom vissa sjuksköterskor, diakonissor m. fl. För denna prisnedsättning
erhålla statens järnvägar ingen gottgörelse av statsverket.
1 samband med beviljandet av anslag till folkskolebarns ferieresor anhöll
1921 års riksdag, det Kungl. Maj:t måtte utfärda bestämmelser beträffande
folkskolebarns ferie- och studieresor i syfte att barnens biljettavgifter bringades
ned till belopp, som stode i överensstämmelse med statsbanornas självkostnader.
På sätt av statsrådsprotokollet framgår, håller departementschefen före, att
någon ytterligare nedsättning av barnens egna avgifter för ferieresorna icke
borde ifrågakomma.
Vidare anser departementschefen tiden vara inne, att medel till understödjande
av folkskolebarnens studieresor ånyo upptagas i riksstaten. Prisnedsättningen
borde bestämmas till samma belopp som för ferieresorna. Det
erforderliga anslagsbeloppet har uppskattats till 35,000 kronor.
Vad angår frågan om den av statsmedel utgående ersättningen till statens
järnvägar för folkskolebarnens ferieresor ifrågasätter departementschefen, att
en viss jämkning sker i sättet för beräknandet av den av statsmedel utgående
ersättningen till statens järnvägar för avgiftsreduktionen vid folkskolebarns
ferieresor. Denna ersättning skulle bestämmas till skillnaden mellan de avgifter,
som för person under 12 år skolat enligt allmänna taxan utgå för
resor av ifrågavarande slag, och de för resorna verkligen erlagda avgifterna
eller, med nu gällande personavgifter, till 12.5 öre per zon för skolbarn såväl
under som över 12 år mot av skolöverstyrelsen ifrågasatta 6.25 öre. Enligt
inom järnvägsstyrelsen företagna beräkningar uppskattas statens järnvägars
inkomstminskning vid en ersättning av statsmedel efter 12.5 öre per zon på
grundval av 1923 års trafiksiffror till 42,000 kronor. Det erforderliga statsanslaget
beräknas till 55,000 kronor. Då statsbidraget till studieresorna angivits
till 35,000 kronor, skulle sålunda det erforderliga totala statsbidraget
uppgå till 90,000 kronor.
Beträffande villkoren för understöds utgående torde i fråga om ferieresorna
anser departementschefen samma bestämmelser böra gälla, som innehållas i
1922 års riksdags beslut i ämnet. Vad studieresorna angår borde enligt departementschefens
mening understöd utgå oavsett barnens ekonomiska ställning
och utan någon inskränkning till allenast barn från städer eller stadsliknande
samhällen. I övrigt borde såväl i fråga om dessa resor som beträffande
12
Statsutslcoitets utlåtande Nr 9-4.
ferieresorna göras tillämpliga de genom förenämnda kungl. brev den 15 juni
1922 meddelade föreskrifter.
I varje fall anser departementschefen erforderliga närmare föreskrifter angående
anslagets användning böra meddelas av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens
och järnvägsstyrelsens hörande.
Utskottets Utskottet har ansett sig kunna i stort sett ansluta sig till de av departeyttrande.
mentschefen angivna grunderna och vill följaktligen förorda Kungl. Maj:ts
förslag i ämnet. Härav följer att utskottet icke funnit sig böra tillstyrka det i
herr Nilssons m. fl. motion framlagda förslaget, i vad detsamma skiljer sig
från Kungl. Maj:ts framställning. Yad angår det i herr Carlsons ovanberörda
motion framförda yrkandet, har utskottet velat uttala sig till förmån
för vad i motionen föreslås, och anser, att — med en viss jämkning beträffande
uttrycket — i avseende å folkskolornas ferieresor understöd må utgå till barn
från städer, köpingar eller municipalsamhällen oavsett invånareantalet.
Vidare vill utskottet framhålla, att inom utskottet uttalats önskvärdheten
om ett närmare övervägande, huruvida icke statsbanornas självkostnader kunna
ersättas med mindre belopp än nuvarande grunder innebära.
Utskottet hemställer alltså, att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och herr Carlsons i Mölndal ovanberörda
motion samt med avslag å herr -Nilssons m. fl. förenämnda motion,
i vad densamma skiljer sig från Kungl. Maj :ts förslag, —
med uteslutande av det ordinarie förslagsanslaget å 115,000 kronor
till understödjande av folkskolebarns ferieresor — i riksstaten
upptaga ett ordinarie förslagsanslag till understödstödjande
av folkskolebarns ferie- och studieresor av 90,000
kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t, i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925
förordade grunder med av utskottet härovan förordad jämkning,
kan finna gott meddela.
Stockholm den 15 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande Nr 90.