Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1925 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken
samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

1 :o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1) .Inköp av
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har lnven^1''ier‘
Kungl. Maj :t i avseende å postverket, under åberopande av det vid propositio- L -J /
nen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
(punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret
1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet
sid. 1—7.

För inköp av inventarier hava anvisats, för åren 1920 och 1921 — inberäknat
anslagen å tilläggsstat — 700,000 respektive 1,200,000 kronor, för år 1922

800,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923 400,000 kronor. För vartdera
av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har för ändamålet anvisats ett
reservationsanslag av 500,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 12 september 1924 anhållit om ett
anslag för ovannämnda ändamål av 950,000 kronor.

Ifrågavarande anslag är avsett för inköp av vissa för posttjänsten nödvändiga
artiklar, sådana som skriv-, räkne- och stämpelmaskiner, bokföringsmaskiner,
kassaförvaringsrum, vissa skåp, fack, stolar och andra möbler, postväskor,
velocipeder, vågar, kontorsur, mattor m. m.; vidare har för anskaffning
av maskiner och verktyg till postverkets verkstad, blankettryckeri med bokbinderi
samt frimärkstryckeri ett belopp av cirka 100,000 kronor ansetts erforderligt.
Dessutom skulle ett belopp av 250,000 kronor från anslaget disponeras
för vidare utveckling av diligenstrafiken och postverkets lokala motorfordonsdrift
ävensom för ytterligare inköp av elektriska plattformsvagnar, s. k.
traktorer, att användas för posttransporter å bangårdarna.

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 6 sand. 9 höft. (Nr 9.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Departementschefen, som föreslagit en nedsättning av det begärda anslagsbeloppet
till 700,000 kronor, har i ärendet anfört följande:

»Av styrelsens redogörelse framgår, att styrelsens anslagsäskande till den mest
betydande delen avser sådana inventarieanskaffningar, som erfordras för poströrelsens
normala utveckling eller påkallas av den nya postgirorörelsens införande.
Om dessa inventarieanskaffningar, på sätt under nuvarande förhållanden
måste ske, inskränkas till det allra oundgängligaste, synes en nedsättning
möjlig i de av styrelsen i dessa hänseenden äskade beloppen.

Den av styrelsen anordnade trafiken med automobilomnibusar för kombinerad
person- och postbefordran har numera pågått under så lång tid, därav en hel
vinter, att man kan något överblicka dess resultat. Sålunda har, enligt vad jag
inhämtat, trafiken å samtliga postdiligenslinjer under vintern 1923—1924, om
än å linjerna i Norrlands kusttrakter en del rubbningar vållats av snöförhållandena,
i stort sett kunnat utföras på ett fullt tillfredsställande sätt. Passagerarfrekvensen
har varit jämförelsevis livlig å samtliga linjer; å några linjer bär
dock postverket haft att uthärda en hård konkurrens från enskilda företagare,
vilka i flera fall dragit fördel av den vägröjning, som de för framkomlighet i
djup snö särskilt konstruerade postdiligenserna utfört. För tiden från trafikens
början å respektive linjer intill den 1 juli 1924 hava på samtliga linjer inkomsterna
av passageraravgifterna uppgått till 177,209 kronor 65 öre och utgifterna
för driften, däri inberäknade jämväl kostnader för automobilernas underhåll och
reparation samt ränta och amortering å det i fordonen nedlagda kapitalet ävensom
försäkringsavgifter, till 266,499 kronor Öl öre, vadan utgifterna överstigit
inkomsterna med 89,289 kronor 86 öre. Då emellertid postverket samtidigt å
dessa linjer beräknas hava i kostnader för posttransporter inbesparat
132,360 kronor, har inrättande av ifrågavarande diligenstrafik intill ovannämnda
dag medfört en minskning av postverkets utgifter för pöstbefordringen å
omförmälda vägsträckor med 43,070 kronor 14 öre eller med ungefär en tredjedel.
Den hittillsvarande erfarenheten av denna postverkets rörelsegren synes
alltså giva vid handen, att postverkets kostnader för posttransporterna därigenom
i rätt avsevärd mån kunnat nedbringas. Ifrågavarande trafik har därjämte
ej minst för övre Norrland en synnerligen viktig uppgift såsom ägnad att
förbättra kommunikationerna i flera i dylikt avseende eljest mycket vanlottade
trakter, särskilt under de tider av året, då vägarna icke äro framkomliga för
vanliga automobiler. Det synes därför önskvärt, att medel i en ej alltför begränsad
omfattning ställas till förfogande för ytterligare utveckling av denna
omnibustrafik.

Vid ingången av budgetåret 1924—1925 förefanns, enligt vad jag inhämtat,
en reservation å inventarieanslaget å omkring 327,000 kronor, vadan, med inberäknande
av det beviljade anslaget å 500,000 kronor, tillhopa 827,000 kronor
äro tillgängliga under nämnda budgetår. Det torde kunna förutsättas, att belastningen
av ifrågavarande anslag hålles nere så mycket som möjligt, så att
någon besparing å anslaget kan förefinnas vid ingången av nästkommande budgetår.
Med hänsyn härtill och då, såsom ovan antytts, vissa begränsningar torde
kunna äga rum i avseende å den inventarieanskaffning, varför medel nu av

Statsutskottets utlåtande Nr 0. 3

styrelsen äskas, anser jag inig böra föreslå en nedsättning i styrelsens anslagsäskande
till 700,000 kronor.»

Om i betraktande tages, att för inventarieanskaffningen vid postverket jämväl
stå till förfogande de avsättningar, som årligen göras till verkets förnyelsefond,
framstår det nu begärda beloppet, även efter den av departementschefen
förordade nedsättningen till 700,000 kronor, såsom tämligen betydande.
Det synes emellertid vara av vikt att icke en alltför stor beskärning företages
i anslag, vilka av generalpoststyrelsen begäras för anskaffning av de nya
mekaniska hjälpmedel av olika slag, som med teknikens fortskridande utveckling
numera erfordras för ett rationellt bedrivande av poströrelsen inom dess
skilda grenar. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka
någon ytterligare nedsättning av anslaget. Vad särskilt angår den av
postverket bedrivna passagerarbefordringen å vissa sträckor, företrädesvis i
Norrland, vill utskottet erinra, att frågan om igångsättandet av dylik trafik utefter
en landsvägslinje alltid underkastas Kungl. Maj:ts prövning, varvid järnvägsstyrelsens
yttrande först plägar inhämtas.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majrts förslag i ämnet, hemställer utskottet,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets behov
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 700,000 kronor.

Telegrafverket.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) beträffande telegrafverket föreslagit riksdagen
medgiva, att för inköp av för telegrafverkets räkning av riksbankshuset
i Falun samt tillbyggnad av nämnda hus må av i statsrådsprotokollet omförmälda
besparade anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av

365,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—14 av statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande förslag avser inköp för telegrafverkets räkning av riksbankshuset
i Falun — där post och telegraf för närvarande äro inrymda — för ett
pris av 265,000 kronor samt fastighetens om- och tillbyggnad, så att post- och
telegrafverken erhölle mera tillfredsställande lokaler inom byggnaden, varvid
dock riksbanken alltjämt tillsvidare skulle beredas tillfälle disponera sitt nuvarande
utrymme inom fastigheten.

Tillbyggnaden av fastigheten och omändringsarbetena inom densamma äro
avsedda att utföras i huvudsaklig överensstämmelse med ett av professorn
Lallerstedt uppgjort förslag. Detta förslag hade ursprungligen, enligt vad den
i statsverkspropositionen lämnade redogörelsen utvisar, avsett tillbyggnad, av
huset med en flygel i två våningar jämte källarvåning och omfattande:

i källarvåningen förrådslokaler m. m. för telegrafverket samt reservutrymme
för postkontoret,

Utskottets

yttrande.

Inköp av
fastighet
in. in. i
Falun.

[2.]

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

på nedre botten utrymme för utvidgning av postkontoret samt lokal för överkoppling
och reläer m. m. för telefonstationen, och

en trappa upp telefonsal.

För att söka nedbringa kostnaden har telegrafstyrelsen sedermera, på sätt
styrelsen i skrivelse den 27 augusti 1924 meddelat, låtit utarbeta ett nytt förslag,
grundat på en något kortare tillbyggnad, men med större höjd och med tillgodogörande
även av en del av den gamla vinden till telefonsal. Kostnaden
har härigenom kunnat nedbringas till 180,000 kronor, varav emellertid 80,000
kronor komma på ändringar inom den gamla byggnaden och därför böra avföras
på driftkostnader. Det behövliga anslaget för kapitalökning reduceras
sålunda till 100,000 kronor.

Rörande finansieringen av de kapitalökningsanslag för telegrafverket för budgetåret
1925—1926, varom vore fråga, har departementschefen anfört följande:

»Innan jag ingår på den närmare behandlingen av telegrafstyrelsens äskanden
under denna rubrik, torde få erinras, att i nästlidet års statsverksproposition
anmäldes, att åtskilliga tidigare beviljade anslag för telegrafverket icke inom
de närmaste åren syntes komma att tagas i anspråk för sitt ursprungliga ändamål,
såvitt kunde förutses, åtminstone ej i full omfattning. Dessa medel voro
följande:

1) av det av riksdagen å riksstaten för år 1918 för inköp
och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning

anvisade reservationsanslaget av 2,475,000 kronor, till den
del detsamma avsåg inköp av tomt samt uppförande av en
förrådsbyggnad i Krylbo för en sammanlagd kostnad av
85,000 kronor . ...................................... kronor 65,000;

2) av det av riksdagen å riksstaten för år 1921 för inköp

av fastigheten nr 13 i kvarteret Pelarbacken större i Stockholm
samt för påbörjande därstädes av en telefonstationsbyggnad
anvisade reservationsanslaget av 351,000 kronor. . » 89,000;

3) det av riksdagen å samma riksstat för inköp av fastig heten

nr 4 i kvarteret Morellträdet i Stockholm samt för påbörjande
därstädes av en telefonstationsbyggnad anvisade reservationsanslaget
av 400,000 kronor.............. » 400,000;

4) de av riksdagen å riksstaterna för åren 1921 och 1922
för uppförande av en gemensam byggnad för telegraf- och
postverkens behov i-Sveg anvisade reservationsanslagen om

tillhopa 250,000 kronor...................... ........... » 250,000;

5) de av riksdagen å riksstaterna för åren 1921 och 1922

för tillbyggnad av den telegrafverket tillhöriga byggnaden
å fastigheten nr 20 i Söderhamns första kvarter anvisade
reservationsanslagen om tillhopa 170,000 kronor » 170,000;

eller tillhopa kronor 974,000.

Departementschefen föreslog, att av berörda belopp de för uppförande av förrådsbyggnad
i Krylbo och stationsbyggnad i Sveg avsedda medlen om tillhopa

315,000 kronor skulle i första hand tagas i anspråk för en del av de ändamål,
för vilka telegrafstyrelsen äskat nya anslag. Då av sistberörda belopp

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5

genom statsmakternas beslut endast disponerades 215,000 kronor, återstå alltså
av ifrågavarande besparade anslagsmedel 759,000 kronor.

Telegrafstyrelsen anmäler nu, att de under åren 1923 och 1924 avslutade
husbyggnadsarbetena kunnat utföras för avsevärt lägre belopp än det beräknade
och att sålunda å anslagen till stationsbyggnader i Enköping, Strömsund, Vilhelmina
och Motala uppkommit besparingar å tillhopa minst 250,000 kronor.

Sammanlagt finnas sålunda anslagsmedel för telegrafverket till ett belopp
av omkring 1,000,000 kronor disponibla för nya kapitalökningsutgifter. Telegrafstyrelsen
har hemställt om beredande av medel för av styrelsen föreslagna
ändamål med tillhopa 1,031,000 kronor. På sätt jag nedan under varje särskild
punkt kommer att närmare utveckla, anser jag mig emellertid ej kunna
föreslå, att mer än sammanlagt 441,000 kronor nu disponeras, och torde detta
belopp i första hand utgå dels av återstående 100,000 kronor å förberörda
för uppförande av förrådsbyggnad i Krylbo och stationsbyggnad i Sveg avsedda
medel om tillhopa 315,000 kronor, dels av ovannämnda besparingar, sammanlagt
omkring 250,000 kronor, å anslag för stationsbyggnader i Enköping,
Strömsund, Vilhelmina och Motala, dels ock av icke disponerad del å 89,000
kronor av det för inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Pelarbacken större i
Stockholm m. m. anvisade anslaget.»

Med hänsyn till den i propositionen lämnade utredningen om det stora behovet
av förbättrade lokaler för telegrafverket i Falun vill utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande om- och tillbyggnadsplan, om vars genomförande förslag
redan år 1919 framlades från telegrafstyrelsen, förverkligas i den något begrän.
sade omfattning, som nu avses.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att för inköp för telegrafverkets
räkning av riksbankshuset i Falun samt tillbyggnad av nämnda
hus må av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel
för telegrafverket användas ett belopp av 365,000 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen medgiva, att för inköp
för telegrafverkets räkning av tomten nr 3 i kvarteret Granen i Södertälje
med därå uppförda byggnader må av i statsrådsprotokollet omförmälda besparade
anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av 23,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet
sid. 15 och 16.

I Södertälje äro telegrafverkets telefon- och telegrafstationer inrymda i
två särskilda, från varandra helt skilda lägenheter. Anledningen härtill är,
enligt vad telgrafstyrelsen framhållit, följande. Då telegrafverket år 1918
inköpte aktiebolaget Stockholmstelefons samtliga telefonanläggningar, fanns
i Södertälje, förutom telegrafverkets i en förhyrd lägenhet inrymda station,

Utskottets

yttrande.

Inköp av
tomt i
Södertälje.

[3.]

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

jämväl eu av nämnda bolag inrättad telefonstation, vilken var inrymd i en av
bolaget för ändamålet i samhället förhyrd lägenhet. Genom berörda köp övertog
telegrafverket bolagets hyreskontrakt till ifrågavarande lägenhet. Att vid
sammanslagningen av näten inrymma lokalerna för telegrafverkets hela verksamhet
i Södertälje i endera lägenheten var emellertid av utrymmesskäl omöjligt.
Det befanns då ändamålsenligast att tills vidare så ordna lokalfrågan,
att telegrafverkets telefonstation flyttades från den av telegrafverket förhyrda
lägenheten till den från bolaget övertagna.

Att en och samma stations lokaler äro inrymda i två fastigheter, anses vara
en otillfredsställande anordning, allra helst i fråga om en station av Södertälje
storlek. På detta sätt försvåras icke blott möjligheten för stationsföreståndaren
att effektivt övervaka arbetet på de olika avdelningarna utan även ett effektivt
utnyttjande av personalen.

För att framdeles kunna vid tillfälle genom nybyggnad på lämplig redan nu
reserverad tomt avhjälpa dessa missförhållanden och i avsikt att i möjligaste
mån undvika att nedlägga onödiga kostnader å ett jordkabelnät, som vid en
nödvändig framtida förflyttning av telefonstationen kanske måste omläggas,
har ifrågavarande tomtområde ansetts böra inköpas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att för inköp för telegrafverkets
räkning av tomten nr 3 i kvarteret Granen i Södertälje med
därå uppförda byggnader må av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp
av 23,000 kronor.

Gäldande av
skuld, intecknad

i fastighet i
Nynäshamns
köping.

[4.]

4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för telegrafverket må för gäldande av skuld,
intecknad i den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 142 i
kvarteret Malmen i Nynäshamns köping, användas ett belopp
av 53,000 kronor.

Fortsatt ut- 5:o) Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att för fortsatt utstatemTtele-
veckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1925—192G anfon-
och visa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

väsende" Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 20—24 av åberopade statsrådsproto[5
] kollet.

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har riksdagen
för budgetåret 1924—1925 anvisat 17,500,000 kronor, varav 10,000.000
kronor voro avsedda till avbetalning enligt kontraktet med aktiebolaget Stock -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

7

holmstelefon angående inköp av det enskilda telefonnätet i Stockholm med omnejd.

I skrivelse den 27 augusti 1924 har telegrafstyrelsen gjort framställning
om anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1925—1926.
Styrelsen meddelar härvid till en början, att av tidigare för ändamålet anvisade
medel vid 1923 års utgång återstodo 12,947,639 kronor 44 öre, att
av de för arbetsåret 1924 sålunda tillgängliga medlen 20,447,639 kronor
44 öre ett belopp av 12,087,875 kronor beräknades disponeras under år 1924
samt att återstoden, 8,359,764 kronor 44 öre, syntes komma att förslå för tiden
till den 1 juli 1925.

Styrelsen anför vidare, att ökningen i abonnentantal nu syntes vara i det
närmaste normal och att man måste förutse en ännu större ökning, när de
nyligen nedsatta abonnemangstaxorna hunne göra sig gällande och ingå i allmänhetens
medvetande. Denna ökning medförde ökad kapitalinvestering, icke
blott direkt för de nya abonnenternas inkoppling, utan även för anordnande
av nya reserver i kabelnät och stationer. Men det vore icke nog att förutse
medel för dessa nödvändiga utvidgningar samt de stora stationernas automatisering;
även för riksnätets utvidgning måste arbeten företagas, dels genom
anläggning av nya ledningar på sådana sträckor, där trafiken blivit för stor,
dels genom nedläggande av kablar, där detta ur trafik- och underhållssynpunkt
bleve ändamålsenligt. Likaså måste medel finnas till förfogande för radiorörelsens
utveckling och förbättring. För en eventuell telefonkabel till Finland
syntes böra beräknas ett belopp av omkring 2,000,000 kronor. Styrelsen beräknade,
att ett anslag av 12,000,000 kronor skulle motsvara det nödvändigaste
behovet för telefon- och telegrafväsendets utveckling under budgetåret 1925—
1926.

Beträffande betalning av ännu ogulden del av köpeskillingen för aktiebolaget
Stockholmstelefons telefonnät har styrelsen omförmält, hurusom Allmänna telefonaktiebolaget
L. M. Ericsson, vilket bolag övertagit aktiebolaget Stockholmstelefons
rättigheter och skyldigheter, till telegrafstyrelsen meddelat, att i början
av år 1927 rätt till konvertering inträdde för annat bolagets obligationslån och
att bolaget hade för avsikt att då till ett lån sammanföra sina nuvarande obligationslån.
Bolaget hade därför hos telegrafstyrelsen anhållit, att tidpunkten för
erläggandet av betalningen för tolv den 1 juli 1925 förfallande köpeskillingsreverser
å var och en 500,000 kronor eller sammanlagt 6,000,000 kronor måtte
framflyttas till den 1 april 1927, samt förklarat sig villigt att, under förutsättning
att denna bolagets ansökan bifölles, sänka den nu å reverserna med 6 %
utgående räntan till samma räntesats, som statsverket den 1 juli 1925 kunde
komma att betala för penningmedel, som vid denna tidpunkt av detsamma upplånades.

Däremot vore alltjämt avsett, att en av staten utställd, likaledes sagda den 1
juli 1925 förfallande ytterligare köpeskillingsrevers å 973,583 kronor 91 öre
jämte ränta på förfallodagen skulle gäldas, vartill åtginge i runt tal 1,000,000
kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att för fortsatt utveck -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

ling av statens telefon- och telegrafväsende måtte för budgetåret 1925—1926
anvisas 13,000,000 kronor.

Departementschefen har ansett att det av telegrafstyrelsen begärda beloppet
borde sänkas till 10,000,000 kronor och har därvid anfört bl. a. följande:

»I sitt anslagsäskande för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
för budgetåret 1925—1926 har telegrafstyrelsen inbegripit ett belopp
av omkring 2,000,000 kronor för Sveriges andel i kostnaderna för en telefonkabel
till Finland. Beträffande denna fråga må erinras, att 1922 års riksdag,
med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 263, i ämnet, medgivit, att en telefonkabel,
som vore avsedd att inköpas från utlandet och att utläggas mellan
Sverige och Finland över Åland, finge, i vad anginge Sveriges andel, i riket
tullfritt införas, och får riksdagen sålunda härmed anses hava tagit ställning
till frågan om förevarande kabels utläggande. Därest beslut under närmaste
tiden kommer att fattas om Finlands deltagande i kostnaderna för ifrågavarande
kabel, torde medel från .svensk sida böra för ändamålet beredas under budgetåret
1925—1926.

Vad angår frågan om gäldande av återstående ogulden del av köpeskillingen
för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonnät, synes ej vara något att erinra
mot telegrafstyrelsens framställning om uppskov med inlösen av ovan omförmälda
tolv reverser å tillhopa 6,000,000 kronor. Jag har därför för avsikt att
framdeles föreslå Kungl. Maj:t att medgiva dylikt uppskov på de av telegrafstyrelsen
och fullmäktige i riksgäldskontoret angivna villkor. Vid bifall härtill
skulle nu medel endast behöva äskas för inlösen av ovan omförmälda revers
å 973,583 kronor 91 öre.

För fyllande av det mest trängande medelsbehovet under budgetåret 1925—
1926 för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har styrelsen
förutom medel för inlösen av nyssnämnda revers ansett ett belopp av 12,000,000
kronor erforderligt. På grund av rådande ekonomiska förhållanden och då det
icke synes uteslutet, att av tidigare för ifrågavarande ändamål anvisade medel
en väsentlig del skall kunna besparas till budgetåret 1925—1926, anser jag
mig böra föreslå en nedsättning i styrelsens anslagsäskande sålunda, att för
fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende — inberäknat medel
för anläggande av ovanberörda kabel samt för inlösen av omförmälda revers å
973,583 kronor 91 öre — för budgetåret 1925—1926 anvisas 10,000,000 kronor.
Jag förutsätter härvid, att för den händelse omförmälda kabelanläggning ej
kommer till stånd under nämnda budgetår, ett mot kostnaderna härför svarande
belopp reserveras till följande budgetår.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innefattar det av Kungl. Maj :t
under denna punkt äskade anslaget jämväl ett belopp av omkring 2,000,000
kronor till en telefonkabel mellan Sverige och Finland. Beträffande det härutinnan
åberopade, av 1922 års riksdag fattade beslutet vill utskottet erinra,
att detta endast avsåg den begränsade frågan huruvida vid import av en dylik
kabel till Sverige, avsedd att sedermera utläggas mellan de båda länderna,
dispens borde lämnas från skyldighet att i vanlig ordning vid införsel till riket
erlägga tull.

Om utskottet likvisst anser önskvärt att ifrågavarande nya kabelförbindelse
mellan Sverige och Finland kan komma till stånd, och finner goda skäl tala för
företagets förverkligande, i den mån de ekonomiska betingelserna härför visa
sig föreligga, vill dock utskottet framhålla, hurusom frågan om möjligheterna

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9

till kabelanläggningens genomförande alltjämt synes befinna sig på ett sådant
förberedande stadium, att medel för ändamålet knappast torde behöva finnas
tillgängliga redan under budgetåret 1925—1926.

Med hänsyn härtill har utskottet ansett det av Kungl. Maj:t begärda anslagsbeloppet
kunna begränsas till 8,000,000 kronor.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot departementschefens
under denna punkt framställda förslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonoch
telegrafväsende för budgetåret 1925- 1926 anvisa ett reservationsanslag
av 8,000,000 kronor.

Statens järnvägar.

6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att för omläggning Omläggning
av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade an- avs/am.
ordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1925—1926 an- banans Invisa
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. fve/lVani Beträffande

utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 29—33 av marbyleden

åberopade statsrådsprotokoll. bättrade an ordningar Med

anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställ- ^imstocc^''.
ning i ämnet har 1923 års riksdag dels bemyndigat Kungl. Maj:t att under viss tralstation
angiven förutsättning å statens vägnar godkänna det mellan delegerade för
staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avta- L ,J

let rörande Stockholms bangårdsfråga, dels ock för de i berörda avtal
avsedda arbetena för omläggning av västra stambanans ingångslinje över
Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation
m. m. för budgetåret 1923—1924 anvisat ett reservationsanslag av 2,500,000
kronor. Därefter har för ändamålet för budgetåret 1924—1925 anvisats ett
reservationsanslag av 3,500,000 kronor.

Sedan ovanberörda förutsättning uppfyllts, har Kungl. Maj :t genom brev den
25 maj 1923 å statens vägnar godkänt förenämnda avtal samt uppdragit åt
järnvägsstyrelsen att utföra ifrågavarande arbeten ävensom att vidtaga övriga
på styrelsen ankommande åtgärder för bringande i verkställighet av avtalet.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten hava beräknats till 15,450,000 kronor,
och har det förutsatts, att 3,900,000 kronor skola utgå av förnyelsefondsmedel
och 11,550,000 kronor av riksdagen anvisas såsom särskilt anslag.

Enligt en inom järnvägsstyrelsen upprättad, i nästlidet års statsverksproposition
omförmäld plan för arbetenas bedrivande skulle behovet av medel
under byggnadstiden ställa sig på följande sätt: budgetåret 1923—1924
2,500,000 kronor, därav 650,000 kronor ur förnyelsefonden, 1924—1925

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

5.300.000 kronor, därav 1,150,000 kronor ur förnyelsefonden, 1925—1926

4.550.000 kronor, därav 1,500,000 kronor ur förnyelsefonden, 1926—1927

2.900.000 kronor, därav 600,000 kronor ur förnyelsefonden, och 1927—1928

200.000 kronor. De för de två förstnämnda budgetåren erforderliga anslagsbeloppen,
tillhopa 6,000,000 kronor, hava, såsom ovan antytts, beviljats, och
i enlighet med berörda plan skulle nu för budgetåret 1925—1926 anvisas ett anslag
av 3,050,000 kronor.

Järnvägsstyrelsens av departementschefen tillstyrkta förslag innebär emellertid,
att för arbetenas bedrivande för nästkommande budgetår allenast ett anslag
å 1,000,000 kronor skulle anvisas.

Såsom motivering härför har järnvägsstyrelsen anfört bl. a. följande:

_ De hittills bedrivna yttre arbetena både till största delen varit förlagda
till Norrtulls station, vars ombyggnad beräknades vara i allt huvudsakligt
fullbordad redan hösten 1924 och vars kostnader kunnat hållas inom ramen
för det på sin tid uppgjorda kostnadsförslaget. Vidare hade bedrivits
terrasseringsarbeten för västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden,
varjämte å centralstationen vissa förberedande röjnings- och spårläggnings-
med flera arbeten igångsatts. Vidkommande åter bron över Hamrnarbyleden
hade konstruktions- och andra förberedande arbeten härför bedrivits
i sådan omfattning, att man våren 1924 var beredd att infordra entreprenadanbud
å vissa delar av brobyggnadsarbetet. Vid samma tidpunkt begärdes
emellertid från Stockholms stad, att utredning på stadens bekostnad
skulle verkställas rörande möjligheten att kombinera den blivande järnvägsbron
med en för gatutrafik avsedd bio. Oaktat en dylik utredning säkerligen
komme . att draga ut på tiden, så att järnvägsbron icke skulle hinna fullbordas
inom den i ovannämnda avtal härför stipulerade tiden, den 1 januari
1927, ansåg sig styrelsen böra tillmötesgå staden i fråga om detta utredningsarbete,
varvid styrelsen dock uttryckligen reserverade sig beträffande
den tidigare överenskomna tidpunkten för brons fullbordande.

Enär Stockholms stad ännu icke fattat beslut i fråga om eventuell anläggning
av omhandlade gatubro, vore styrelsen icke nu beredd att framlägga
en omarbetad plan för arbetenas bedrivande i stället för den, som legat till
gr^nd för ovan omförmälda plan för medelsbehovet under byggnadstiden.

Så mycket vore emellertid redan nu uppenbart, att det i sagda plan för
budgetåret 1925—1926 upptagna beloppet av kapitalökningsmedel eller

8.050.000 kronor, varav för själva Arstabron 2,300,000 kronor, endast till
mindre del komme att erfordras under sagda år. Styrelsen beräknade sålunda
nu, att av sistnämnda belopp endast 250,000 kronor skulle behöva
disponeras under nämnda budgetär, varigenom hela det ytterligare anslagsbehovet
för budgetåret 1925—1926 skulle nedbringas till 1,000,000 kronor.

Dessutom har Kungl. Maj:t, enligt vad under nu behandlade punkt av statsverkspropositionen
bringas till riksdagens kännedom, den 23 maj 1924 bemyndigat
järnvägsstyrelsen att disponera ett belopp av 470,000 kronor från förnyelsefonden
för uppförande av ett nytt ilgodsmagasin i bangårdens sydvästra hörn
vid Vintervägen i stället för att, som förut avsetts, förlägga ilgodsrörelsen
till de gamla magasinen vid norra station. Denna flyttning anses, enligt vad
utskottet från järnvägsstyrelsen inhämtat, medföra avsevärda fördelar huvudsakligen
i följande hänseenden:

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

Om ilgodsrörelsen skulle förlagts till de gamla magasinen vid norra stationen
hade allra största delen av ilgodsvagnarna., nämligen de, som inkomma och avgå
med de på bangårdens västra sida expedierade södra tågen, måst växlas från
sistnämnda sida över till östra sidan av spårsystemet på norra stationen, därvid
korsande huvudtågvägarna norrifrån. Detta undvikes nu och all växling
såväl till ilgodsmagasinen som till den där bredvid belägna postbangården kan
nu ske på en och samma sida om stationens spårsystem.

För sådant ilgods åter, som medtages i persontågens resgods vagnar och som
måste inlastas i eller lossas från dessa vagnar, då persontågen stå inne vid plattformarna,
blir ilgodsmagasinets nu fastställda läge ävenledes mycket förmånligt.
Ovan angivna lättnader i växlingsarbetet ha beräknats medföra en årlig
besparing av i runt tal 50,000 kronor.

Härtill kommer ytterligare att de gamla magasinen vid norra stationen nu
kunna i större utsträckning uthyras till privata personer, medförande icke obetydligt
ökade hyresinkomster.

Beträffande frågan om behovet av medel för nya arbeten har departementschefen
anfört, att, enligt vad han av järnvägsstyrelsens skrivelse samt övriga
tillhand akomna uppgifter inhämtat, vissa till styrelsens förfogande ställda anslag
eller delar därav icke längre vore behövliga för de ursprungliga ändamålen
utan kunde tagas i anspråk för andra arbeten. Dessa anslagsmedel uppginge till
sammanlagt 3,810,000 kronor, pa sätt nedanstående tablå utvisar.

Tablå över besparade anslagsmedel.

1) Beräknat överskott å anslag för anläggande av ytterligare ett

järnvägsspår mellan Tranås och Aneby samt Bodafors och Sävsjö
...................................................

2) Beräknat ytterligare överskott å anslag för anläggande av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Aneby och Bodafors (Sandsjö)..

3) Överskott å utförda arbeten, till vilka anslag beviljats under

huvudrubriken »Nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar» ............o.....................

4) Överskott å anslag för statsbanan Umea—Holmsund. .........

5) Överskott å anslag för statsbanan Sveg—Brunflo..........

6) Överskott å för statens järnvägar disponerade delar av anslag

till uppförande av bostadshus till tjänstemän vid kommunikationsverken
..................................o- • ....... •

7) Beräknat överskott å anslag för införande av genomgående tryck -luftbroms beträffande statens järnvägars rullande materiel ....

Summa kronor 3,810,000.

På sätt av det följande framgår, har Kungl. Maj :t framställt förslag om att
dessa besparingar nu måtte tagas i anspråk för vissa utgifter, till vilka kapitalökningsanslag
eljest i vanlig ordning skulle beretts.

Enligt det år 1923 ingångna avtalet mellan staten och Stockholms stad skulle
bron över Årstaviken vara fullbordad till den 1 januari 1927. Genom den utredning
om möjligheterna att förena järnvägsbron med en gatubro, .som på för -

Kronor.

100,000

200,000

1,100,000

100.000

200,000

910,000

1,200,000

Utskottets

yttrande.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

anstaltande av staden på sista tiden igångsatts, har emellertid tiden för utförandet
av ifrågavarande arbete kommit att förskjutas.

På grund härav kan det belopp av 3,050,000 kronor, som enligt tidigare framlagd
finansplan för anordnande av västra ingångslinjen och ombyggnaderna
vid centralstationen och Norrtull skulle erfordras för budgetåret 1925—1926,
reduceras till 1,000,000 kronor.

Om än alltså intet ytterligare budgetanslag nu erfordras till ifrågavarande
olika ändamål utöver vad som tidigare angivits, utan tvärtom medelsbehovet
tillfälligtvis kunnat reduceras, förutsättes likvisst, att utgifterna för omdaningen
av Stockholms centralstation skola överstiga det belopp, vartill de vid
framläggandet av propositionen i ämnet till 1923 års riksdag uppskattades.
Bangårdsombyggnaden antages nämligen numera komma att draga en kostnad
av sammanlagt omkring 4,700,000 kronor mot i februari 1923 beräknade

3,600,000 kronor. Hela denna merkostnad liksom behovet i övrigt av medel
till själva centralstationsombyggnaden skulle dock bestridas från statens järnvägars
förnyelsefond och alltså icke föranleda ny medelsanskaffning.

I betraktande av att denna ökning delvis föranletts av vissa vidtagna ändringar
i den tidigare byggnadsplanen, har utskottet ansett sig böra ägna frågan
särskild uppmärksamhet. Utskottet, som vid avlagt besök å bangården tagit
de pågående ombyggnadsarbetena i betraktande, har härutöver från järnvägsstyrelsen
införskaffat ytterligare upplysningar i ärendet.

Av den utredning, som därvid förebragts, har utskottet funnit klarlagt, att
det av järnvägsstyrelsen senast framlagda byggnadsprogrammet av år 1924,
särskilt vad själva stationsbyggnaden beträffar, innebär så påtagliga förbättringar
gentemot tidigare uppgjord plan (»1921 års bangårdsförslag»), att den
kostnadsökning, som härav föranledes, icke bör få utgöra hinder för det nya
förslagets genomförande. Vid den omändring av den nuvarande banhallen till
en helt inbyggd väntsal, som är avsedd att företagas, skall enligt den nya planen
den nuvarande takkonstruktionen, i motsats till vad som tidigare tänkts,
icke bibehållas utan utbytas mot en högre välvd takkonstruktion av trä, under
vilken en rad fönster skola anordnas längs banhallens sidor. Härigenom skulle
icke blott uppnäs en i arkitektoniskt avseende mera tilltalande konstruktion, som
icke vanprydes av en massa järnstag, utan därjämte erhållas betydligt förbättrade
dagsbelysningsförhållanden i den för närvarande tämligen mörka hallen.
Ytterligare har vunnits att, utöver de sittvråar, som enligt 1921 års program
skulle för tredje klass resande anordnas i olika delar av vänthallen, en
större tredje klass väntsal med buffé kunnat anordnas å en upphöjning i södra
delen av banhallen. Genom den sålunda verkställda entresoleringen har jämväl
det under själva väntsalen förekommande utrymmet kunnat tillvaratagas
för garderobsutrymmen m. m.

Kostnadsökningen för stationshusets ombyggnad är enligt en utskottet av
järnvägsstyrelsen lämnad uppgift beräknad till 595,000 kronor. Därav komma
omkring 180,000 kronor på en förutsedd höjning av arbetslönerna, vilken höjning
jämväl till större delen skulle drabbat även 1921 års förslag. Återstående

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

13

kostnadsökning utgör således omkring 415,000 kronor. En icke obetydlig del
av denna höjning bär järnvägsstyrelsen ansett kunna uppvägas av ökade arrenden
och hyror för buffé och i Vänthallen anordnade butiker, ökningen av dessa
inkomster har uppskattats till 10,000 ä 15,000 kronor per år, motsvarande förrän
tningen av ett kapital av 200,000—300,000 kronor. Resten av kostnadsökningen
skulle bl. a. uppvägas av att en ny takkonstruktion givetvis har längre
varaktighet och är lättare att underhålla än en gammal redan mycket medfaren
takkonstruktion.

Vad därefter bangårdsanordningarna angår, måste enligt 1921 års förslag
hela spårsystemet hopträngas på grund av att ett Stockholms stad tillhörigt
område inom gamla Klaragasverkets tomt sköt in som en fyrkant i bangårdens
sydvästra del. Härigenom nödvändiggjordes en ogynnsam förskjutning av spår
och plattf ormsanordningarna för lokaltrafiken å norra stambanan och å Västeråsbanan
i nordlig riktning med särskilda expeditionslokaler för denna trafik.

Med användande av de nya områdena väster om bangården, vilka numera till
järnvägen upplåtits från staden, kan nu genomföras icke blott en önskvärd
breddning av plattformarna utan även en förskjutning av anordningarna för
lokaltrafiken söderut, så att de, till fördel för den resande allmänheten genom
hela den avgående trafikens koncentrering till en plats, bliva belägna i ett sammanhang
med själva centralstationen och så att, till lättnad jämväl vid trafikens
skötsel, de för lokaltrafiken erforderliga expeditions- med flera lokalerna
kunna anordnas i centralstationshuset. Genom de vidtagna förändringarna i
planen har också vunnits, att växling av godsvagnar i tågvägarna i stort sett
kan undvikas.

Kostnadsökningen för själva bangårdsarbetet beräknas nu till 505,000 kronor.
Av denna summa anses ett belopp av omkring 180,000 kronor erforderligt
på grund av att man, med hänsyn till den kända tendensen till stegring av
byggnadsarbetarnas löner, ansett sig nödsakad räkna med c:a 20 procent högre
arbetslöner än då kostnadsberäkningarna för 1921 års bangårdsförslag verkställdes
i slutet av år 1922. Av järnvägsstyrelsen har därvid framhållits, att
även kostnaderna för genomförande av 1921 års förslag hade måst ökas med
inemot sistnämnda belopp av nu angivna skäl. Återstående del av kostnadsökningen,
325,000 kronor, anses mer än väl kompenserad genom en minskning
av personalbehovet med 7 man för skötsel av en särskild lokalstation, vilket
beräknas motsvara en minskning av de årliga driftkostnaderna med omkring

25,000 kronor.

Som en sammanfattning av det ovan anförda vill utskottet uttala, att ifrågavarande
bangårdsförslag av år 1924 otvivelaktigt ur teknisk synpunkt och
med avseende å den resande allmänhetens bekvämlighet har stora företräden
framför den tidigare för 1923 års riksdag framlagda planen. Och då ur ekonomisk
synpunkt ej heller ifrågavarande nya förslag synes kunna giva anledning
till några befogade erinringar, tvekar icke utskottet att tillstyrka förslaget
till genomförande i enlighet med den nu utarbetade planen.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Ombyggnad
av bangården
i Lund.

[7.]

Ombyggnad
av bangården
vid
Stockholms
södra
station.

[8.]

TJtskottets

yttrande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans ingångslinje
över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1925—1926
anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) medgiva, att av i
ovannämnda statsrådsprotokoll omförmälda besparade anslagsmedel för statens
järnvägar må för ombyggnad av bangården i Lund användas ett belopp av

341,000 kronor.

Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag står i överensstämmelse med ett vid
1923 års riksdag fattat beslut, enligt vilket bangården i Lund skulle ombyggas
för en beräknad kostnad av 1,800,000 kronor, varav 900,000 kronor skulle
bestridas av förnyelsefondsmedel och 900,000 kronor utgå av kapitalökningsmedel,
nämligen 159,000 kronor för budgetåret 1923—1924, 400,000 kronor för
budgetåret 1924—1925 och återstående nu begärda belopp av 341,000 kronor
för nästkommande budgetår. Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad
av bangården i Lund användas ett belopp av 341,000 kronor.

8:o) Kungl. Majrt har (punkt 8) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad
av bangården vid Stockholms södra station användas ett belopp av 100,000
kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 34 och 35 av åberopade statsrådsprotokollet.

Kostnaderna för de sålunda ifrågasatta arbetena äro av järnvägsstyrelsen
beräknade till 750,000 kronor. Härav bör emellertid, enligt vad styrelsen
framhållit, ett belopp av sammanlagt 150,000 kronor i varje fall utgå i de närmaste
årens driftkostnadsstater för inhämtande av det enligt ovanstående eftersatta
underhållet. Av det återstående beloppet anser styrelsen efter uppskattning,
att 500,000 kronor böra bestridas med medel ur förnyelsefonden och en
mindre del, 100,000 kronor, utgå ur anslagsmedel såsom kapitalökning.

Enligt vad utskottet vid avlagt besök iakttagit, befinna sig anläggningarna
vid Stockholms södra station i ett sådant bristfälligt skick, att uppenbarligen
omedelbara åtgärder för deras iståndsättning påkallas.

Utskottet får med tillstyrkande av ifrågavarande förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad
av bangården vid Stockholms södra station användas ett belopp
av 100,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9. 15

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen medgiva, att av förut
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande av
spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas ett belopp
av 3G2.000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 36—39 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det av Kungl Maj:t begärda anslaget fördelar sig på följande poster:

Plats

Förlängning
av mötesspår
och utläggning
av ett tredje
tågspår

Utdrags-, fri-lastnings- och
uppställnings-spår

I distriktet.

Värtan..........................

59,000

Huddinge.........................

48,000

—

II distriktet.

Strömtorp.........................

64,000

_

III distriktet.

Ängelholm........................

40,000

_

IV distriktet.

Ange...........................

_

56,000

V distriktet.

Kiruna..........................

95,000

Summa kronor

247,000

115,000

862,000

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»På grund av den ökade trafiken vid Huddinge och Värtan torde de föreslagna
utvidgningarna vid dessa stationer icke kunna undanskjutas. Jämväl anläggningarna
vid Strömtorp, Ängelholm och Kiruna synas nu böra komma till stånd,
då därigenom banans trafikkapacitet och trafiksäkerheten ökas samtidigt som
större möjlighet beredes att använda längre godståg och sålunda utnyttja dragkraften
hos de stora godstågslokomotiven.

Vad beträffar utökningen av spårutrymmena vid Ange, så hava riksdagens
revisorer i sin nyligen avgivna berättelse fäst uppmärksamheten på de betydande
belopp, som under senare år nedlagts å nämnda station i syfte att där
skapa en centralpunkt i det norrländska järnvägsnätet för arbetet med omrangering
och omlastning av godsvagnar. Samtidigt har framhållits, att färdigbyggandet
av Ostkustbanan kunde å den jämsides löpande delen av norra
stambanan medföra sådana betydande omkastningar i trafikavseende, att därav
kunde betingas vissa även Ange berörande tåg- och driftsomläggningar. I
anledning av styrelsens nu framlagda förslag om spårsystemets utvidgning

Spftrnnordn
ingår i
anslutning
till förefintliga
spårsy
slem.

[9.]

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Gångbroar
och gåugtuunlar.

[10.]

Dubbel spårsbygg naderna -

hava revisorerna framhållit de starka betänkligheter, som måste möta mot att
under nuvarande tidsläge och innan klarhet vunnits om det norrländska järnvägsnätets
sannolika framtida gestaltning företaga ytterligare utvidgning å
nämnda station.

Ett sådant mindre arbete som utförandet av de nu ifrågasatta spåranordningarna
torde emellertid ej hava någon betydelse för möjligheterna att i framtiden
ordna godstransporterna å de norrländska järnvägslinjerna på annat sätt
än nu är fallet, om detta skulle befinnas påkallat. Å andra sidan har det,
enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, visat sig, att, oaktat de redan nedlagda
kostnaderna på rangeringsbangården vid Ange, spårutrymmet därstädes senast
under sistförfluten vinter icke varit tillräckligt, så att det till och med inträffat,
att stationen icke kunnat på vederbörlig tid mottaga alla ankommande
vagnar, utan en del måst avkopplas å angränsande stationer för att med senare
tåglägenhet vidaresändas till Ange. Vid bifall till styrelsens förslag
skulle möjlighet beredas till en längre driven rationalisering av driften och arbetet
kunna förenklas så mycket, att även skälig ränta och amortering å det
nedlagda kapitalet skulle erhållas. Ehuru under nuvarande tidsläge all försiktighet
uppenbarligen bör iakttagas i fråga om nya kapitalinvesteringar, har
det därför synts mig kunna ifrågasättas, om det kan anses ekonomiskt förtänksamt
att uppskjuta utförandet av denna spåranordning under den obestämda
tid, som torde förflyta, innan klarhet vunnits beträffande frågan om en eventuell
omläggning av transportplanerna. Då härtill kommer, att omkring hälften
av kostnaden för arbetet i fråga avser utgifter för spårmateriel, som lätteligen
kan komma till användning å annat håll, har jag ej velat motsätta mig, att
styrelsens begäran om anslag för detta arbete nu underställes riksdagen.»

Under åberopande av vad departementschefen sålunda anfört får utskottet,
med hänsyn jämväl till de upplysningar, som utskottet under hand från järnvägsstyrelsen
införskaffat, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande
av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem
användas ett belopp av 362,000 kronor.

10 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts framställda förslag (punkt 10) hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för gångbroar
och gångtunnlar användas ett belopp av 50,000 kronor.

11 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11), att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för vissa arbeten å

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

17

dubbelspårsbyggnaden från Tranås till Ancby och från Boda fors till Sävsjö
användas ett belopp av 465,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 42 och 43 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition bär 1918 års lagtima riksdag beslutat
anläggandet av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Aneby och
från Sandsjö, numera benämnt Bodafors, till Sävsjö, varför kostnaden i sin
helhet med tillämpande av år 1915 rådande arbets- och materialpriser beräknats
till 5,558,300 kronor.

I 1923 års statsverksproposition förordades en av järnvägsstyrelsen år 1922
framlagd plan för avveckling av arbetena å ifrågavarande anläggning. Enligt
denna plan skulle arbetena avbrytas, sedan sträckan Bodafors—Sävsjö blivit
rälslagd samt å sträckan Tranås—Aneby trumläggnings- och terrasseringsarbetena
färdigställts.

Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag innebär, att med ändring av tidigare
beslutad avvecklingsplan dubbelspår skulle utläggas å den 12 kilometer
långa sträckan Frinnaryd—Aneby, där tågförseningar för närvarande ofta
uppkomma.

Med hänsyn till den av departementschefen i ärendet lämnade utredningen,
vill utskottet tillstyrka förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för vissa arbeten
å dubbelspår sbyggnaden från Tranås till Aneby och från
Bodafors till Sävsjö användas ett belopp av 465,000 kronor.

12 :o) Under erinran, hurusom Kungl. Maj:ts under förevarande punkt gjorda
framställning avser anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar vid
äldre lokomotivstallar, elektrifiering av vändskivor m. in., får utskottet, med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för anordningar
för förbättrad driftsekonomi vid vissa lokomotivstationcr användas
ett belopp av 50,000 kronor.

13 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen, att av förut omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för husbyggnader användas
ett belopp av 440,000 kronor.

Under den eljest förekommande anslagsgruppen »Husbyggnader» föreslår
järnvägsstyrelsen endast ett nytt arbete, nämligen förlängning av vagnhallen

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 0 samt. 9 käft. (Nr 9.)

Tran ås—
Aneby och
Itodafors
(Sandsjö)—
Sävsjö.

[1U]

Utskottets

yttrande.

Anordningar
för
förbättrad
driftsekonomi
vid
vissa lokomotivstationer.

L12.]

Husbygg nader.

[13.]

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Inlösen
in. in. av
vissa järn*
vägshotell.

[14.]

vid Hagalund övre, och begär styrelsen härför ett belopp av 440,000 kronor.
Till stöd härför anför styrelsen:

»De flesta tågsätt, som avses för uppställning inom den nuvarande 150 meter
långa hallen, äro numera vid driftsteknikens utveckling så långa, att de icke
helt rymmas där inom. Tågsätten måste för den skull isärväxlas, men är
utrymmet inom vaguhallen ändock så otillräckligt, att alltid en del vagnar
får uppställas utanför densamma. Härigenom uppkomma ökningar i kostnaderna
för isärväxling och hopkoppling, vagnarnas värmning samt under den
kallaste tiden upptining av frusna ledningar m. m. Avenså uppkommer
ökning av uppvärmningskostnaderna, emedan halldörrarna under de tätare
växlingarna och bromsprovningarna måste stå öppna, varigenom hallen avsevärt
utkyies.

Den årliga besparing, som skulle ernås genom en tillbyggnad av vagnhallen
och som med någorlunda säkerhet låter sig beräknas, kan efter avdrag
av ökningen i underhållskostnad för den ökade hallen anslås till 18,000
kronor.

Dessutom torde böra beaktas, att utomhus uppställd rullande materiel
kräver större underhåll. Några exakta siffror kunna dock icke härför uppgivas,
men alldeles visst komma de ovan angivna besparingarna att väl
motsvara kraven på förräntning.

Slutligen skulle genom tillbyggnaden erhållas en välbehövlig ökning av eu
del utrymmen särskilt för de löpande småreparationerna, vilket är av stor
betydelse i synnerhet vid helger och eljest förekommande trafikstegringar.»

Utskottet, som avlagt besök vid ifrågavarande vagnhall, får, med tillstyrkande
av framställningen om anslag till förlängning av densamma, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för husbyggnader
användas ett belopp av 440,000 kronor. 14

14 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen dels att för gäldande
av fastställd inlösen, jämte därmed förbundna kostnader, av järnvägshotellen
med tillhörande anläggningar i Storvik, Bollnäs, Ange, Bräcke, Ockelbo och
Krylbo för budgetåret 1925—-1926 anvisa ett anslag av 875,000 kronor, därav

800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel; dels ock att för
iståndsättande av nämnda hotell för samma budgetår bevilja ett reservationsanslag
av 325,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 47—51 av åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Det anslagskrav, varom i detta sammanhang är fråga, har nödvändiggjorts
därav, att statens järnvägar mot sitt bestridande av domstolarna ålagts skyldighet
att från de privata innehavarna inlösa järnvägshotellen i Storvik, Bollnäs,
Ange, Bräcke, Ockelbo och Krylbo, sedan förutsättningarna för en lönande privatdrift
av desamma bortfallit med förlusten av rätt till utskänkning av vin
och Öl. Medel måste sålunda ställas till järnvägsstyrelsens förfogande till gäl -

iStalsutskofietx nlldlaiule Nr 9. I!)

(laude; av lösenbeloppen med tillhörande räntor cell rättegångskostnader, allt
uppgående efter avdrag för viss statens järnvägars motfordran till ett avrundat
belopp av 875,000 kronor. Därjämte har det befunnits nödvändigt ikläda statsverket
vissa kostnader för att sätta byggnaderna i erforderligt stånd. Dessa
kostnader, för närvarande beräknade till 325,000 kronor, föranledas därav, att
underhållet av byggnaderna blivit — med få undantag — eftersatt, varjämte
föreskrivna brandsäkerhetsåtgärder endast delvis blivit vidtagna. Beträffande
anslag för sistnämnda''ändamål vill jag icke motsätta mig, att sådant nu beviljas,
om jag ock förutsätter varsamhet i fråga om medlens användande, med hänsyn
till att ifrågavarande företag icke kunna förväntas bliva förräntade. Enligt
vad jag under hand inhämtat, bär oek järnvägsstyrelsen, som delar denna
min uppfattning, hos vederbörande länsstyrelser sökt dispens från iakttagandet
av bestämmelserna i hotell- och pensionatstadgan, i den mån styrelsen ansett
erforderligt. I enlighet med vad statsrevisorerna i sin nyligen avgivna berättelse
föreslagit, anser jag det även böra tagas under omprövning, huruvida det
fortfarande är behövligt att å samtliga sex platser uppehålla hotell- och restaurangrörelse
genom statens järnvägars försorg eller huruvida något av hotellen
kan helt eller delvis användas för annat statens ändamål. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att i mån av behov utanordna berörda anslagsbelopp
av 325,000 kronor, sedan resultatet av denna utredning föreligger.

Såsom ovan sagts, har järnvägsstyrelsen under hänvisning till svårigheten
att förränta lösenkapitalet framhållit önskvärdheten av att anslag lämnas på
sådant sätt, att det icke medför ökning av statsbaneegendomens bokförda kapitalvärde.
Då statens järnvägars kapitalkonto för närvarande påföres varje
anslag, som beviljas att utgå av lånemedel, avser järnvägsstyrelsen med denna
hemställan närmast, att anslaget i fråga icke tages av lånemedel utan beviljas
att utgå på annat sätt, vare sig av skattemedel eller genom anlitande av någon
av statsverkets fonder.

Med hänsyn särskilt därtill, att det här gäller en verksamhet, vilken ligger
utanför statens järnvägars egentliga uppgifter och som icke heller eljest kan
räknas för produktiv, synes det mig skäligt, att anslaget endast till den del
förräntning kan påräknas gäldas av lånemedel, medan återstoden bör bestridas
av andra statsinkomster. I sistnämnda avseende torde medlen, med hänsyn till
omständigheterna i förevarande fall, kunna utgå från statsverkets fond av rus-,
drycksmedel.

En inom järnvägsstyrelsen verkställd, från kommunikationsdepartementet infordrad
utredning ger vid handen, att de nu ifrågavarande hotellen, sedan de
blivit iståndsätta, torde kunna efter 5 % förränta ett kapital av 393.000 kronor.
Vid sådant förhållande torde lämpligen -— jämte det särskilt reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, äskas till bestridande av kostnaderna,

325.000 kronor, för hotellens iståndsättande — av det erforderliga anslaget för
gäldande av fastställd inlösen jämte därmed förbundna kostnader, i runt tal

875.000 kronor, 800,000 kronor höra utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel
och återstående 75,000 kronor av lånemedel. Chefen för finansdepartementet,
med vilken jag i ärendet samrått, har förklarat sig dela denna min uppfattning.

Utskottet har icke velat motsätta sig, att medel för ovannämnda ändamål
ställas till förfogande i av Kungl. Maj :t föreslagen omfattning.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är avsikten, att ifrågavarande belopp
av 325,000 kronor skall till järnvägsstyrelsen utanordnas allenast i mån
av behov och efter verkställd utredning om behövligheten att framdeles å re -

U tskottets
yttrande.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

spektive platser fortsätta med hotellrör elsen. Utskottet förutsätter, att vid
nämnda utredning med skäligt hänsynstagande till den resande allmänhetens
krav på tillgång till överliggningsmöjligheter jämväl beaktas de föreliggande
betingelserna för rörelsens framtida bedrivande på ett ur ekonomisk synpunkt
nöjaktigt sätt.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot att av den summa, som
erfordras för själva inlösen av hotellen, ett belopp av 800,000 kronor ma utgå
från rusdrycksmedelsfonden, får hemställa,

'' att riksdagen må

a) för gäldande av fastställd inlösen, jämte därmed förbundna
kostnader, av järnvägshotellen med tillhörande anläggningar
i Storvik, Bollnäs, Ange, Bräcke, Ockelbo och Krylbo
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 875,000 kronor,
därav 800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel
;

b) för istånds ältande av nämnda hotell för samma budgetår
bevilja ett reservationsanslag av 325,000 kronor.

15 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 15) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för anordnande av
skenfria vägkorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000
kronor.

16 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriska
belysningsanläggningar användas ett belopp av 275,000 kronor.

17 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen dels medgiva, att av
r]en stock-" förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för elektriJeholm—
" fiering av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av 1,327,000 kronor;
Göteborg. (|e]s ock för samma ändamål för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservations £17-^

anslag av 5,673,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»För att åskådliggöra, huru arbetena med elektrifieringen fortskridit och i
vad mån medel härför i början av november månad 1924 redan förbrukats och
beräknas därefter ytterligare åtgå, har jag från järnvägsstyrelsen infordrat uppgifter,
sammanställda i följande tablå:

Skeufria
vägkorsningar
in. in.

[15.]

Elektriska

belysnings aulägg ningar.

[16.]

Elektrilie -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

Förbrukat

Omformar-

stationer

Kontakt-

ledningar

Ändring av svagströms-ledningar

Diverse

kostnader

Lokomotiv J

Statens

järnvägars

Telegraf-

verkets

Va 24 ... .

1,173,000

5,765,000

1,829,500

6,663,500

284,000

6,825,000

V» 25 . . . .

1,673,000

6,765,000

3,329,500

>

744,000

»

V* 25 . . . .

2,473,000

7,965,000

3,829,500

>

1,244,000

>

V» 25 ... .

3,173,000

8,945,000

3,949,500

»

1,444,000

7,825,000

Vio 25. . . .

3,798,000

10,015,000

»

»

1,749,000

8,825,000 !

Vi -26 ... .

3,998,000

11,215,000

>

>

1,949,000

9,925,000

V* 26 . . . .

T)

11,890,000

>

>

1,999,000

10,500,000

Som av tablån .framgår, beräknas arbetena bliva i sin helhet slutförda till
omkring den 1 april 1926. Med hänsyn härtill torde hela det av styrelsen äskade
beloppet böra beviljas för budgetåret 1925-—1926. I nästa års statsverksproposition
torde kunna framläggas en fullständig redogörelse över kostnaderna för
omförmälda arbeten.»

Under erinran att av det begärda anslaget 7,000,000 kronor ett belopp av

1,327,000 kronor kan utgå av besparade anslagsmedel, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för elektrifiering av linjen
Stockholm—Göteborg användas ett belopp av 1,327,000 kronor;

b) för samma ändamål för budgetåret 1925—1926 anvisa ett
reservationsanslag av 5,673,000 kronor.

18 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för fortsättande
av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1925
—1926 anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 56 och 57 av åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen anför följande:

»Järnvägsstyrelsens anslagskrav för nya statsbanebyggnader under budgetåret
1925—1926 avse endast fortsättningsanslag till redan beslutade banbyggnader.
Även om det ur sta.tsfinansiell synpunkt alltjämt är nödvändigt att
söka hålla dessa anslag i görligaste mån nere, måste dock tillses, att anslagen
icke tillmätas mindre än att ett ekonomiskt bedrivande av arbetena möjliggöres.
Därjämte synes den omständigheten icke heller böra lämnas ur räkningen, att
statens järnvägars byggnadsverksamhet för närvarande befinner sig i starkt avtagande.

Sålunda färdigställdes Sveg—Brunflobanan redan under år 1922. Under år
1924 hava arbetena till största delen fullbordats vid Sveg—Hedebanan, som
öppnades för allmän trafik i november 1924, och under år 1925 komma arbetena
att huvudsakligen avslutas vid statsbanan Forsmo—Hoting. Som motvikt

Inlandsbanan
mellan
Volgsjön
och Gällivare.

[18.]

22

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statsbanan

Forsmo—

Hottng.

[19.]

Statsbanan
Hall näs -Stensele.

[20.]

till denna minskning i järnvägsbyggandet bär endast statsbanebyggnaden Jörn
•—Gubblijaure tillkommit. I fråga om de större byggnadsarbetena vid de trafikerade
.statsbanorna återstå snart endast Stockholms bangårdsombyggnader,
sedan arbetena vid Malmö bangårdsombyggnader samt dubbelspårsbyggnaderna
Örebro—Hallsberg—Laxå och Tranås—Aneby—Sävsjö, i den män de icke redan
äro färdiga, komma att bliva fullbordade under år 1925. Denna minskning
i byggnadsverksamheten måste föra med sig minskade möjligheter till arbetarstammens
sysselsättande. Enligt vad jag inhämtat från järnvägsstyrelsen, vöro
vid de nya statsbanebyggena och de större arbetena vid de trafikerade banorna
under åren 1923 och 1924 i medeltal per år sysselsatta cirka 2,700 arbetare.
Under budgetåret 1925—1926 beräknas däremot vid bifall till järnvägsstyrelsens
anslagsäskanden icke kunna beredas arbete åt en större arbetsstyrka än

2.000 man.

Vidkommande anslaget till inlandsbanan har jag ur nu angivna synpunkter
och med hänsyn jämväl till de av nästlidet års riksdag gjorda uttalanden om
sättet för arbetenas bedrivande norrifrån ansett mig böra förorda järnvägsstyrelsens
framställning.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för fortsättande av arbetena å inlandsbanan
mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

19 :o) Med tillstyrkan av Kungl. Maj:ts under punkt 19 framställda förslag
hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordande av statsbanan Forsmo—
Holing för budgetåret 1925-—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 750,000 kronor.

20 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att till fortsättningav
statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor.

I nästlidet års statsverksproposition föreslog departementschefen på framställning
av järnvägsstyrelsen, att arbetena å tvärbanan Hällnäs—Stensele tills
vidare icke skulle upptagas ovanför Lycksele, och i enlighet härmed äskade
Kungl. Maj:t anslag för budgetåret 1924—1925 endast för fullbordande av
bandelen Hällnäs—Lycksele med ett belopp av 600,000 kronor. Riksdagen beslöt
emellertid i anledning av därom väckta motioner, att arbetena skulle fortsättas
även väster om Lycksele, samt anvisade för budgetåret 1924—1925

1.100.000 kronor, varav 500,000 kronor voro avsedda till påbörjande av arbetena
å sträckan Lycksele—Stensele (Storuman).

Järnvägsstyrelsen begär nu för fortsättande av arbetena å sistnämnda sträcka
ett anslag å 1,500,000 kronor samt anför härutinnan följande:

»Kostnaden för delen Lycksele—Storuman har i fjol uppgivits till approximativt
9,500,000 kronor (exklusive rullande materiel). Någon nj? kostnadsberäkning
har icke nu utförts, enär en exaktare kostnadsuppgift icke kan
åstadkommas förrän efter slutförandet av renstakning av bandelen i fråga.

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

23

Med anledning av eu från Stensele sockens kommunalfullmäktige till järnvägsstyrelsen
inkommen framställning, att byggandet av nämnda handel
måtte påbörjas från Storuman, bär styrelsen låtit uppgöra tvenne alternativa
approximativa byggnadsplan^ avseende dels att arbetena skola bedrivas
från såväl Storuman som Lycksele, dels att de skola bedrivas endast från
Lycksele, och har styrelsen hos länsstyrelsen i Västerbottens län hemställt
om uttalande över vilkendera av de alternativa byggnadsplanerna enligt
länsstyrelsens förmenande med hänsyn till nyttan för av banan berörda orter
anses böra förordas. Sedan länsstyrelsen i svarsskrivelse den 3 september 1924
anfört, att det för den befolkning, som beröres av banbygget, torde vara fördelaktigare,
om banbyggnaden påbörjas samtidigt från bada hållen, har länsstyrelsen
för sin del förordat detta alternativ.

De nämnda approximativa byggnadsplanerna utgå båda från den förutsättning,
att för vartdera av budgetaren från och med 1925—192(1 till och med
1930—1931 skulle för bananläggningen erfordras ett anslag av 1,500,000 kronor.
Enligt den nu av länsstyrelsen förordade planen vore arbetena avsedda
att bedrivas så, att rälsläggningen år 1925 skulle nå Stensele kyrkoby, år
192(1 Barsele och Betsele respektive norr- och söderifrån, år 1927 Gunnarn
(Bastuträsk) respektive Avalund, år 1928 Kattisavan söderifrån samt år 1929
uppnå bron över Ume älv såväl norr- som söderifrån.

Med stöd av vad länsstyrelsen sålunda anfört och enär arbetets bedrivande
samtidigt från bandelens båda ändpunkter icke skulle innebära några större
olägenheter ur arbetsledningssynpunkt, får järnvägsstyrelsen för sin del tillstyrka,
att arbetet å denna statsbanebyggnad måtte få bedrivas enligt den
av länsstyrelsen förordade planen.»

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Förslaget om byggnadsarbetenas bedrivande från såväl Storuman som
Lycksele grundas huvudsakligen därpå, att detta skulle vara fördelaktigare för
den befolkning, som beröres av banbyggnaden, samtidigt som detta arbetssätt
icke skulle innebära några större olägenheter ur arbetsledningssynpunkt. Vid
bedömande av frågan ur befolkningens synpunkt torde böra beaktas ■— förutom
att befolkningen efter den blivande banbyggnaden redan kommit i åtnjutande av
betydande fördelar genom järnvägsnätets utsträckande till Storuman och nu
senast till Lycksele — att vid byggandet enbart söderifrån järnvägen dock fortast
kommer att nå byggnaderna från det håll, åt vilket desamma hava sin gamla
naturliga förbindelse. Då därtill kommer, att, enligt vad jag inhämtat från järnvägsstyrelsen,
tidsvinsten med avseende å järnvägsförbindelses erhållande vid
byggandet även norrifrån skulle för exempelvis Gunnarn (Bastuträsk) — en av
de viktigaste berörda byarna, belägen på ett avstånd av 32 kilometer från Storuman
och 71 kilometer från Lycksele — komma att utgöra endast ett år, synas
några mera avgörande skäl ur befolkningens synpunkt icke föreligga för arbetenas
igångsättande även norrifrån. Vad så angår frågan, sedd ur byggnadsorganisatorisk
synpunkt, förefaller det uppenbart, att, även om uppdelning
av arbetet kan genomföras utan större olägenheter, det dock måste ställa sig
ekonomiskt fördelaktigare att använda det jämförelsevis ringa årliga belopp, som
torde vara att påräkna för ifrågavarande benbyggnad, på ett håll i stället för
att uppdela detsamma, varförutom man vid det uppdelade arbetssättet dock
måste binda sig vid större årliga anslag för banbyggnaden än som vid arbetets
bedrivande från ett håll skulle vara ur arbetsekonomisk synpunkt strängt nödiga.

Vid angivna förhållanden anser jag mig icke böra åtminstone för närvarande
biträda järnvägsstyrelsens förslag om att banbyggnaden i fråga igångsattes
även norrifrån.»

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Statsbanan
Jörn—Gubblijaure.

[21.]

Lilla Edets
kraftstation.

[22.]

Vidkommande anslagsbeloppet har departementschefen funnit intet att erinra
mot järnvägsstyrelsens förslag.

Utskottet, som i likhet med departementschefen finner lämpligt, att banbyggnaden
tillsvidare endast bedrives söderifrån, varigenom järnvägen kommer
fortast att nå bygderna från det håll, åt vilket befolkningen har sina gamla
naturliga förbindelser, får hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Hållnäs—
Stensele för budgetåret 1925—192G anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor.

21 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att till fortsättning
av statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kr.

Under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. har 1917 års
riksdag beslutat anläggande av en tvärbana från Jörn å norra stambanan till
Gublijaure vid inlandsbanan för en med tillämpning av de före kristidens början
år 1914 rådande arbets- och materialpriserna beräknad anläggningskostnad
av 8,180,000 kronor. För påbörjande av arbetena å bananläggningen har 1924
års riksdag för budgetåret 1925—1926 anvisat 500,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

»Då styrelsen förmenar, att någon forcering av de fortsatta arbetena å
ifrågavarande statsbana i och för densammas färdigställande inom viss bestämd
tid icke kan för närvarande anses motiverad, har styrelsen icke funnit
lämpligt att redan nu upprätta någon fixerad byggnadsplan, efter vilken
arbetena å meranämnda statsbanebyggnad böra under de närmaste åren uppdelas,
utan föreslår endast beviljande av så stort anslag för budgetåret 1925—
1926, att arbetena kunna bedrivas på ett ur organisatorisk synpunkt ej allt
för ogynnsamt sätt. Styrelsen anser sålunda, att under nyssnämnda budgetår
endast terrassering, trumläggning och en del mindre broarbeten lämpligen
böra komma till utförande å sträckan Jörn—Glomrnersträsk, och beräknar
för sådant ändamål ett anslagsbelopp av 1,000,000 kronor erforderligt.»

Utskottet får, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Jörn—
Gubblijaure för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.

Statens vattenfall sverk.

22 :o) Beträffande statens vattenfallsverk har Kungl. Maj:t (punkt 22) föreslagit
riksdagen att för fullbordande av arbetena med första utbyggnaden av
Lilla Edets kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.

Statsutskottets ''utlutande Nr 0. 25

Departementschefen anför bl. a. följande:

»Enligt vad jag inhämtat från styrelsen, lyckades man i februari 1924- komma
till en provisorisk uppgörelse i arbetskonflikten vid Lilla Edets kraftstation.
Till följd härav återupptogos arbetena å anläggningen samt kunde fortgå till
i maj 1924, då arbetsnedläggelse åter inträffade, vilken pågick till i början av
december 1924. Av de anvisade medlen, 13,350,000 kronor, hade, såsom i
nästliden års statsverksproposition meddelades, till den 1 september 1923 i
företaget nedlagts 6,750,000 kronor. För tiden till den 1 november 1924 hava
förbrukats ytterligare 1,500,000 kronor, vadan då återstodo omkring 5,100,000
kronor. Å anläggningen äro murverks- och vattenbyggnadsarbetena i huvudsak
utförda, och återstå överbyggnaden å själva generatorstationen, inredningen i
nämnda station och ställverksbyggnaden samt monteringen av maskiner, turbiner
och övriga rörliga delar i kraftstationen. Då anläggningen sannolikt kommer
att färdigställas under loppet av nästkommande budgetår, torde det av styrelsen
begärda beloppet, 500,000 kronor, böra anvisas av denna riksdag.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordande av arbetena med första
utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetåret 1925—
1926 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

23 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för reglering av
Suorvasjöarna för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av

750.000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 68—70 av-statsrådsprotokollet.

För reglering av de s. k. Suorvasjöarna har riksdagen å riksstat och tillläggsstat
för åren 1919—1922 samt å riksstaten för första halvåret 1923 och
budgetåret 1923—1924 anvisat tillhopa 10,700,000 kronor, varjämte Kungl.
Maj:t genom beslut den 18 november 1922 för nödhjälpsarbeten å ifrågavarande
anläggning anvisat 1,500,000 kronor. För anläggningen hava sålunda disponerats
tillhopa 12,200,000 kronor.

Kostnaderna för omförmälda anläggning, vilka hösten 1919 uppskattades
till 6,600,000 kronor och i början av år 1921 till 8,700,000 kronor, beräknades
av vattenfallsstyrelsen hösten sistnämnda år till ej mindre än 10,700,000 kronor,
däri inbegripet ett belopp av 200,000 kronor för täckande av vissa kostnader
för undersökningar och utredningar, som föregått upprättande av förslagen
till regleringen. Som orsak till denna betydande kostnadsökning angå
vos de mycket stora förberedande arbetena, transportkostnaderna och de allmänna
kostnaderna, vilka varit svåra att i förväg beräkna och visat sig stiga
till högre belopp än som förut antagits. Dessutom uppgavs, att bergets sprickfyllda
beskaffenhet föranlett, att höga extrakostnader måste upptagas för murningsarbeten
i regleringstunnlarna och för de provisoriska avdämnmgarna i
älvgrenarna. I skrivelse den 30 september 1922 beräknade vattenfallsstyrelsen
på grund av ytterligare kostnadsökning totalkostnaderna för företaget till

12.200.000 kronor, och berodde enligt styrelsens uppgift denna kostnadsökning

Reglering
av Suorvasjöarna.

[23.]

26

Statsutshottets utlåtande Nr 9.

på berggrundens oväntat dåliga beskaffenhet och andra vidriga naturförhållanden,
som svårligen på förhand kunnat förutses. Såsom ovan omförmälts, hava
av statsmakterna beviljats medel, motsvarande tillhopa sistberörda totalkostnadsbelopp,
12,200,000 kronor.

I skrivelse den 29 september 1923 med anslagsäskanden till 1924 års riksdag
för kraftverksanläggningar och regleringsföretag meddelade vattenfallsstyrelsen,
att ifrågavarande anläggning under sommaren 1923 i huvudsak fullbordats
i det första utbyggnadsstadiet och att endast vissa kompletteringsarbeten
återstode. Vederbörande vattendomstol, som redan medgivit viss dämningsrätt,
komme sannolikt i slutet av år 1923 eller början av år 1924 meddela utslag
i målet beträffande hela den uppdämning, som genom regleringsdammarnas
första utbyggnad kunde åstadkommas, och därvid fastställa de närmare villkoren
därför. Genom en del tillstötande omständigheter komme de dittills
anslagna medlen för anläggningen icke att förslå, men då de i samband med
domstolsbehandlingen stående kostnaderna då ännu icke kunde bedömas och
även en del ytterligare utgifter voro svåra att fixera, ansåge styrelsen, att slutredogörelse
borde lämnas först under år 1924.

Vattenfallsstyrelsen har nu i skrivelse den 30 september 1924 hemställt, att
för reglering av Suorvasjöarna måtte för budgetåret 1925—1926 anvisas ett
tilläggsanslag av 750,000 kronor.

Departementschefen anför följande:

»Den uppkomna ytterligare merkostnaden för ifrågavarande regleringsarbeten
är, enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, beroende därpå, att berggrunden
under reglerings dammarna varit mera sprickfylld och av i övrigt än sämre
beskaffenhet än man kunnat antaga vid tidigare tillfällen. För att kunna
erhålla fast och tät grund för dammarna har man därför måst nedgå avsevärt
djupare än man under hösten 1922 kunnat räkna med, vilket nödvändiggjort
utförande av särdeles kostsamma sprängnings- och betonggjutningsarbeten, som
ytterligare fördyrats genom vid arbetenas utförande rådande svåra temperaturoch
väderleksförhållanden. Även om kostnadsökningen alltså torde så gott
som uteslutande vara att tillskriva omständigheter, som icke på förhand kunnat
förutses, finner jag i likhet med styrelsen synnerligen beklagligt, att utgifterna
för anläggningen kommit att så avsevärt överstiga tidigare beräknade belopp.

Medel torde emellertid böra beredas för täckande av den uppkomna bristen.
Beträffande frågan, huruvida det av vattenfallsstyrelsen nu äskade slutliga
tilläggsanslaget är tillräckligt, må meddelas, att däri även ingår ersättning för
de kostnader,_ som, enligt vad styrelsen nu kan beräkna, komma att föranledas
av den ännu icke avslutade domstolsbehandlingen av regleringsfrågan och vilka
äro av beskaffenhet att böra gäldas av byggnadsanslagen för regleringsdammarna.
»

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört, hemställer
utskottet,

att riksdagen må för reglering av Suorvasjöarna för budgetåret
1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 750.000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

27

24 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24) att dels besluta, att
statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv skall anläggas med maskininstallation
för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av
0,690,000 kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med nämnda kraftstation
för budgetåret 1925—192G anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 70—7G av
åberopade statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren av herr J. Hedin m. fl. väckt motion, nr 203, har
hemställts, att riksdagen må besluta dels att statens kraftstation vid Norrforsen
i Ume älv skall anläggas enligt den år 1924 godkända planen å älvens södra
sida, dock med de konstruktiva ändringar, som vid närmare undersökning befunnits
lämpliga, dels att det av Kungl. Maj:t föreslagna reservationsanslaget å

4,000,000 kronor för fortsatta arbeten vid nämnda kraftverk säukes till 3,600,000
kronor, dels ock att reservationsanslaget å 2,200,000 kronor för distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten sänkes till 1,800,000 kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning får utskottet
hänvisa till motionen.

Beträffande nämnda motion har utskottet erhållit från vattenfallsstyrelsen i
vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som bilaga fogats vid detta
utlåtande. (Bil. 1.)

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 210, beslöt 1924 års riksdag,
att ett statens kraftverk skulle anläggas vid Norr forsen i Ume älv, samt
anvisade för påbörjande av nämnda kraftverk för budgetåret 1924—1925 ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor. Beträffande de av Kungl. Maj:t framlagda
två alternativen för kraftstationens utbyggande — en anläggning på norra
stranden med en kapacitet av 10,000 kilowatt för en beräknad kostnad av

4,650,000 kronor och en anläggning på södra stranden med en leveransförmåga
av 12,000 kilowatt för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor — fann riksdagen
företräde böra givas åt det större alternativet men ansåg avgörandet
härutinnan böra förbehållas åt Kungl. Maj :t. Slutligen medgav riksdagen, att
med Umeå stad finge träffas avtal angående leverans av elektrisk energi från
det blivande kraftverket i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till
avtal, som bilagts vattenfallsstyrelsens till grund för ovannämnda proposition
liggande skrivelse den 7 mars 1924.

Genom beslut den 20 juni 1924 har Kungl. Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att med Umeå stad träffa dylikt avtal. Vidare har Kungl. Maj:t den
4 juli 1924 bemyndigat styrelsen att anlägga ett statens kraftverk vid Norrforsen
på högra (södra) stranden av Ume älv med maskininstallation för en effekt
av omkring 12,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor,
varjämte ovanberörda, för budgetåret 1924—1925 anvisade anslag ställts till
styrelsens förfogande.

Kraftstationen

vid Norr
forsen.

[24.]

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

I skrivelse den SO september 1924 bär vattenfallsstyrelsen gjort framställning
om ifrågavarande kraftstations utbyggnad för en större effekt än
den beslutade samt anhållit om anvisande av medel för fortsättande av arbetena
å kraftstationen under budgetåret 1925—1926.

Därefter har styrelsen i skrivelse den 25 november 1924 framlagt mera
fullständiga utredningar angående utformningen av och kostnaderna för kraftstationens
utbyggnad för större effekt.

Efter att hava redogjort för vissa konstruktiva ändringar, som vidtagits i
avseende å den allmänna planen för stationsanläggningen, övergår vattenfallsstyrelsen
i nämnda sin skrivelse till frågan om stationens utbyggande för en
större kapacitet och yttrar därvid bl. a. följande:

»Vattenfallsstyrelsen har emellertid även ansett sig böra undersöka möjligheten
att vid den så fastställda dämningshöjden öka kraftstationseffekten utöver normalt
12,000 kilowatt. Denna effekt har från början valts dels därför att den
var den praktiskt taget minsta, som kunde ifrågasättas vid förläggning av kraftstationen
på södra stranden och sålunda ledde till relativt låga anläggningskostnader,
dels därför att det icke ansågs befogat att utöver den relativt säkra kraftavsättningen
utbygga mer än c:a 5,000 kilowatt. Då numera kontrakt ingåtts
om avsättning av c:a 12,000 kilowatt och då stationens räntabilitet blivit tryggad,
har styrelsen ansett det vara befogat att ifrågasätta ökad utbyggnad i den
mån sådan kan göras till synnerligen låg kostnad per kilowatt. Och en sådan
möjlighet föreligger vid denna utbyggnad, i det att man utan ökning av vare sig
kostnaderna för dammanläggningar och avlopp stunneln eller de allmänna omkostnaderna
och huvudsakligen genom att förstora tubintag, tillopp stuber, turbiner
och sugrör kan för relativt ringa kostnader uttaga en effekt av normalt 15,000
och maximalt 18,000 kilowatt, motsvarande normalt 65, maximalt 83 in3 per
sekund. Även beträffande detta utbyggnadsalternativ gäller, att möjligheten
att under praktisk drift belasta stationen över 15,000 kilowatt blir beroende av
belastningens jämnhet, eventuell sammankoppling med andra kraftanläggningar
m. m. Enligt den praxis vattenfallsstyrelsen följt vid tidigare vattenkraftsi
ationer utgår styrelsen även här från normaleffekten, d. v. s. 15,000 kilowatt.»

Då det nu ifrågasatta förslaget till förändrat utförande av kraftstationen är
väsentligt gynnsammare än det, som våren 1924 kunde framläggas, samt merkostnaden
är obetydlig, finner vattenfallsstyrelsen det uppenbart, att kraftstationen
bör utföras enligt förevarande förslag, och äskar styrelsen för ändamålet
för budgetåret 1925—1926 ett belopp av 4,000,000 kronor. Då turbinerna
till kraftstationen måste beställas senast i början av år 1925, anser styrelsen
det angeläget att snarast erhålla riksdagens beslut i ärendet.

Vad slutligen angår utsikterna och området för avsättning av kraft från
kraftstationen, anför styrelsen:

»Beträffande avsättningsmöjligheterna för kraften får styrelsen anföra, att
det just med hänsyn till den låga produktionskostnaden för kraften vid Norrfors
icke bör vara någon svårighet att få avsättning för kraften. Även om detta
kraftbelopp icke skulle vinna avsättning inom de närmaste åren, så är dock
blotta tillvaron av en så billig kraftkälla en kraftig sporre till utveckling inom
här ifrågavarande avsättningsområde.

Det har uttryckts farhågor för att vattenfallsstyrelsen skulle — med stöd av
den konkurrensförmåga detta låga pris förlänar åt styrelsen — börja kraftöver -

Ntatsutxkottcts utldlanilr, Nr 0.

2!)

röring i stor omfattning till området Sundsvall- —Härnösand—-Solidtoä trots
överflödet på kraft i detta distrikt. Vattenfallsstyrelsen har emellertid icke
uågra sådana planer. Styrelsen anser det visserligen vara självklart, att Norrforsen
skall förr eller senare elektriskt sammankopplas med statens vattenfall i
Ångermanälven, Fjällsjöälven och Indalsälven. Dessa böra i sin ordning sammanknytas
med statens centralblock av kraftanläggningar i mellersta Sverige.
Medan sistnämnda förbindelseledning är projekterad som eu stamlinje för c:a

200.000 volt och för överföring av 50,000 ä 100,000 kilowatt i riktning mot
söder, bör den sammanbindningslinje, som utföres mellan Norrfors och Ängermanälven
vara av mycket anspråkslösa dimensioner; den bär planerats utförd
för 40,000 volts spänning och med en överföringsförmåga av c:a 4,000 kilowatt.
Den förra linjen kan liknas vid en stambana, som kontinuerligt kommer att
transportera stora mängder kraft från nedre Norrland söderut. Den senare linjen
är att likna vid en landsväg, över vilken kraft kan efter behov transporteras
i mindre mängder i ena eller andra riktningen. Man bar befarat, att vattenfallsstyrelsen
skulle bygga en ''stambana’ från Ume älv till Ångermanälven. Vattenfallsstyrelsen
har endast tanke på eu ''landsväg'', och i den mån över denna kommer
att lämnas kraft söder om Örnsköldsvik, bliva kraftleveranserna med hänsyn
till linjens överföringsförmåga begränsade till c:a 4,000 kilowatt. Åvståndet
Norrforsen—Ångermanälven är 25 % större än avståndet Stockholm—Dalälven
och ungefär hälften så stort som avståndet från Älvkarleby till Motala.

Nämnas bör, att vattenfallsstyrelsen för ett par månader sedan på länsstyrelsens
i Västernorrlands län anmodan och efter uppmaning från åtskilliga av de
större industrierna börjat en utredning om Sundsvall—Härnösand—Solleftcåområdets
förseende med kraft. Det råder nämligen sedan många år tillbaka
kontinuerlig kraftbrist inom dessa områden, och sannolikt skulle, om kraft kunde
vid större leveranser tillhandahållas till samma pris som i de nordligare delarna
av landet, industrien och städerna därstädes för närvarande kunna konsumera

10.000 å 20,000 kilowatt vattenkraft utöver nuvarande förbrukning. Vid sitt
utredningsarbete har styrelsen emellertid förutsatt, att om styrelsen skulle omhändertaga
denna kraftproduktion, så skulle därför utbyggas något av statens
vattenfall i Indalsälven, Ångermanälven eller Fjällsjöälven. På sakens nuvarande
ståndpunkt är det emellertid ej möjligt och torde även vara obehövligt att
avgöra, i vad mån staten framdeles bör åtaga sig denna kraftförsörjning eller ej.

Vattenfallsstyrelsen vill med dessa uppgifter angiva, huru Norrforsen kommer
att inordnas i statens del av kraftproduktionen, och göra klart, att Norr forsen
även för framtiden av styrelsen avses för mera lokala uppgifter. Även om
det skulle uppstå meningsskiljaktigheter rörande lämpligheten av en anspråkslös
sammanbindningslinje Norrforsen—Ångermanälven — varest staten naturligtvis
förr eller senare kommer att utbygga sina fall — och rörande lämpligheten att
från denna sammanbindningslinje leverera mindre kraftbelopp utanför Norrforsens
hemområde, som kan anses sluta i trakten av Örnsköldsvik, så bör det enligt
styrelsens mening icke inverka på frågan om Norrforsverkets utvidgning
till 15,000 kilowatt. Även vid begränsning av Norrforsens distribution till
nämnda hemområde bör det icke vara svårt att tack vare det låga produktionspriset
få lönande avsättning för det kraftbelopp, som kan erhållas från det enligt
nu föreliggande förslag utvidgade Norrforsverket. Latenta kraftbehov och
industriella utvecklingsmöjligheter kunna på sådant sätt tillgodoses.»

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då beslut av riksdagen fattades om anläggande av kraftstationen vid Norrforsen,
hade man att räkna med en säker kraftavsättning av omkring 7,000 kilowatt,
varför, även om hänsyn toges till de goda avsättningsmöjligheterna för

30

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

energi, det icke ansågs ekonomiskt att utbygga kraftstationen för större kapacitet
än att den kunde tillfredsställande förräntas eller för högst 12,000 kilowatt.
Emellertid hava sedermera ytterligare avtal om kraftavsättning kommit
tillstånd, så att redan nu en distribution från kraftstationen är säkerställd av
omkring 12,000 kilowatt, därav det huvudsakliga kraftbeloppet är avsett för
Umeå och trakterna däromkring och för Örnsköldsvik samt ett mindre belopp
för trakterna omkring Ångermanälven. Då sålunda kraftstationens leveransförmåga
redan nu är i det närmaste helt utnyttjad, men goda utsikter
torde förefinnas till ytterligare kraftavsättning inom ifrågavarande delar av
Västerbotten, här vattenfallsstyrelsen ansett sig böra föreslå kraftstationens utbyggande
för en något större kapacitet. Enligt styrelsens förslag skulle utan
ändring av stationen i övrigt allenast genom anordnande av större tubintag,
tilloppstuber, turbiner och sugrör kraftstationens produktionsförmåga kunna
höjas till normalt 15,000 kilowatt eller med 25 procent, medan den därav betingade
ökningen av byggnadskostnaderna endast skulle bliva 640,000 kronor
eller 10 1/2 procent. Anläggningskostnaden för varje kilowatt, som enligt nu
fastställd plan utgör omkring 504 kronor, skulle sålunda kunna nedbringas till
omkring 446 kronor. Det billigare kraftpris, som härigenom vinnes, är naturligen
agnat att stimulera efterfrågan på elektrisk energi inom kraftstationens
distributionsområde, och genom den därav föranledda ökade kraftavsättningen
ökas möjligheterna till en ännu bättre förräntning av företaget. Det torde jämväl
böra framhållas, att, därest en utvidgning av kraftstationen skulle äga rum
först efter stationens färdigställande, en sådan åtgärd för ökning av dess kapacitet
lärer medföra både större tekniska svårigheter och högre kostnader än
om kraftstationen redan från början anordnas för den större kapaciteten. __ Även
oavsett den av styrelsen planerade kraftavsättningen till trakterna vid Ångermanälven
synes därför en utbyggnad av kraftstationen vid Norrforsen i enlighet
med vattenfallsstyrelsens nu föreliggande förslag såväl ur tekniska som
statsekonomiska synpunkter vara så fördelaktig, att härav väl motiveras en
ökning i statens utgifter för kapitalökning, som eljest på grund av rådande
förhållanden icke skulle kunnat ifrågasättas. På grund av vad sålunda anförts
anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande kraftstation redan från
början utbygges för en kapacitet av normalt 15,000 kilowatt på sätt vattenfallsstyrelsen
föreslagit. Då enligt ovanberörda avtal med Umeå stad kraftstationen
skall leverera energi till staden från och med den 1 juli 1926, torde någon
nedsättning icke lämpligen böra vidtagas i det av styrelsen för fortsättande av
arbetena å kraftstationsbyggnaden för budgetåret 1925—1926 äskade beloppet.

4,000,000 kronor.

Vad slutligen angår den av vattenfallsstyrelsen berörda frågan om tillhandahållande
av kraft åt trakterna omkring Ångermanälven, torde i avvaktan
på resultatet av den hos styrelsen pågående utredningen angående tillgodoseende
av kraftbehovet därstädes något uttalande från min sida ej vara erforderligt.
Jag vill emellertid i detta sammanhang omnämna, att vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 6 december 1924 anmält, att styrelsen på anhållan av
länsstyrelsen i Västernorrlands län verkställt vissa förberedande undersökningar
rörande kraftfrågorna i nämnda län samt meddelat länsstyrelsen, under
vilka allmänna förutsättningar vattenfallsstyrelsen skulle kunna distribuera
kraft från en kraftstation vid Stadsforsen i Indalsälven, därest en sådan bleve
av statsmakterna beslutad. Under förutsättning att den fortsatta utredningen
av denna kraftfråga skulle giva vid handen, att en utbyggnad av ett statens
vattenfall i dessa trakter borde komma till stånd, kunde det möjligen bliva
nödvändigt att redan inom den närmaste framtiden framlägga förslag om detta
kraftstationsbygge.»

Statsutskottets utlåtande Nr 0. 31

Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag- avser, att kraftstationen vid
Norrforsen skulle anläggas efter en något utvidgad plan, varvid redan från
början tub-intagens utsprängning skulle göras mera omfattande och de båda
turbinerna tilltagas större än som tidigare förutsatts. På detta sätt skulle
stationens leveransförmåga ökas från 12,000 till 15,000 kilowatt. Denna utökning
av kapaciteten med cirka 25 % beräknas kunna genomföras utan att
dock kostnaderna komma att stiga med mer än omkring 10 procent eller från

6,050,000 kronor till 6,090,000 kronor.

Enligt vad verkställda utredningar utvisa, kan inom den närmast avsedda
landsdelen (av elektrifieringskommittén benämnd »Ume älvs kraftdistrikt»)
energibehoven under den närmaste framtiden väntas växa till sådan storlek,
att enbart med hänsyn till dessa en anläggning av nu angiven omfattning torde få
anses motiverad. Redan av denna anledning anser sig utskottet kunna tillstyrka,
att kraftstationen från början gives nämnda utvidgade kapacitet, desto
mer som denna nu kan erhållas för en jämförelsevis ringa merkostnad, medan
däremot framdeles för en liknande utvidgning måste förutsättas dyrbara ändringsarbeten.

Härtill kommer emellertid ytterligare att, på sätt av den lämnade utredningen
närmare framgår, en omedelbar avsättning av hela det energibelopp, för
vilket anläggningen projekterats, kan anses tryggad genom att en mindre del
av kraften levereras längre söderut till trakten av Ångermanälven (Ådalen).
Denna trakt räknas visserligen i allmänhet höra till det på vattenfall synnerligen
rika Indalsälven—Ångérmanälvens kraftdistrikt. För närvarande råder
dock inom detta distrikt, trots den förefintliga rikedomen på av staten och enskilda
ägda kraftkällor, stor brist på elektrisk energi. Avtal har, såsom av vattenfallsstyrelsen
i dess här återgivna skrivelse av den 29 januari 1925 upplyses,
redan träffats om leverans av intill 2,300 kilowatt till en industri i
Ådalen under förbehåll att koncession kan utverkas å erforderlig kraftledning.
Genom denna leverans beräknas Norr forsanläggningens belastning bliva så ökad,
att kraftpriset vid övriga leveranser från stationen enligt föreliggande kontrakt
genomgående sänkes med 4 kronor per kilowatt och år.

I den i ämnet väckta motionen har nu hemställts, att tillsvidare beslut endast
måtte fattas om anläggningens utförande efter den år 1924 av Ilungl. Maj:t
fastställda planen samt att anslag icke måtte lämnas till kraftledningens fortsättning
till Ådalen. Utskottet, som icke kan biträda de i motionen anförda
synpunkterna, vill framhålla, att det knappast rimligen torde kunna påfordras,
att staten, i väntan på utformningen och genomförandet av andra planer på
utbyggnad av vattenfall i dessa trakter, avstår från ifrågavarande avsättning
av en begränsad kraftkvantitet till Ådalen. Enligt vad för utskottet upplysts,
ställer sig denna leverans för staten ekonomiskt fördelaktig; med utlägg av
en jämförelsevis obetydlig merkostnad för en förlängd kraftledning till Nyland
vinnes en omedelbar gynnsam förräntning av Norrforsens kraftverk
jämte därtill hörande distributionsnät. På detta, sätt skulle också ett betydelsefullt
stöd kunna lämnas en viss mindre del av konsumenterna inom Ådalen,

Utskottets

yttrande.

32

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Distributionsan
läggningar
och
därmed
sammanhängande

arbeten.

[25.]

vilka för närvarande på grund av den i trakten rådande kraftbristen endast med
svårighet kunna erhålla sina behov av energi tillgodosedda.

I avseende å den utsträckning av ovannämnda kraftledning söderut, som för
ändamålet erfordras, är också att märka, att denna, enligt vad från vattenfallsstyrelsen
påvisats, till största delen får karaktären av en naturlig och framdeles
erforderlig kustledningslinje inom Ume älvs kraftdistrikt. Endast till
en obetydlig del genomlöper denna ledning det område, som plägar anses hänförligt
till Ångermanälven—Indalsälvens kraftdistrikt. Även vad detta sydligare
belägna distrikt beträffar, torde ock ledningen framdeles, sedan kraftproduktionen
inom detta distrikt rationellt ordnats, bliva till nytta såsom en
sammanbindningslinje för utjämning av energitillgångarna inom de båda kraftområdena.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, som under
punkt 25 :o) avgiver förslag beträffande ifrågavarande motion, i vad den avser
sänkning av anslaget för distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten, nu hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å den av herr Hedin m. fl. i ämnet
väckta motionen, i vad den avser statens kraftstation vid Norrforsen,

a) besluta, att statens kraftstation vid Norr för sen i Ume älv
skall anläggas med maskininstallation för en effekt av normalt

15,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av 6,690,000 kronor; b)

för fortsättande av arbetena med nämnda kraftstation för
budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av

4,000,000 kronor.

25 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att för utförande
av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 2,200,000
kronor.

Såsom utskottet härovan under punkt 24 :o) omförmält, har herr J. Hedin
m. fl. i en inom andra kammaren väckt motion (nr 203) hemställt bl. a., att
riksdagen måtte besluta, att reservationsanslaget å 2,200,000 kronor för distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten sänkes till 1,800,000
kronor.

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten för statens kraftverk har 1924 års riksdag för budgetåret 1924—1925
anvisat ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

33

I skrivelse den 27 september 1924 har vattenfallsstyrelsen för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1925—1926 äskat ett anslag å 3,000,000 kronor. Till
stöd härför yttrar styrelsen:

»För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten för statens kraftverk har för tiden intill den 1 juli 1925 beviljats

80.774.000 kronor av lånemedel. Den bokförda kostnaden för därmed utförda
distributionsanläggningar uppgick den 1 augusti 1924 till omkring 76,300,000
kronor. Vid nämnda tidpunkt förefanns alltså ett disponibelt överskott av

4.474.000 kronor. De återstående kostnaderna för de anläggningar, som det
åligger vattenfallsstyrelsen att utföra i samband med elektrifieringen av stambanan
Stockholm—Göteborg, uppgingo vid samma tidpunkt till omkring

3,000,000 kronor. För fullbordande av redan beslutade anläggningar inom
de äldre kraftverken erfordras omkring 550,000 kronor och för utförande av
distributionsanläggningar i anslutning till Norrfors kraftstation för överenskomna
energileveranser bland annat till städerna Umeå och Örnsköldsvik omkring
1,000,000 kronor. Om för ännu icke beslutade anläggningar och oförutsedda
ändamål beräknas ett belopp av 2,924,000 kronor, skulle under tiden
1 augusti 1924—1 juli 1926 i distributionsanläggningar komma att nedläggas

följande summor:

för järnvägselektrifieringen.........kronor 3,000,000: —-

» redan kontrakterade leveranser från Norrfors
kraftverk............ * 1,000,000: —

» fullbordande av andra beslutade anläggningar
................ » 550,000: —

» ännu icke beslutade anläggningar . . . . > 2,924,000: —

Summa kronor 7,474,000: —

Då som ovan nämnts den 1 augusti 1924 ännu återstod oförbrukat av förut
beviljade anslag 4,474,000 kronor, erfordras sålunda för budgetåret 1925—-1926 ett nytt anslag å 3,000,000 kronor.»

Ifrågavarande av vattenfallsstyrelsen begärda belopp av 3,000,000 kronor har
departementschefen ansett kunna nedsättas till 2,200,000 kronor.

Under hänvisning beträffande ovannämnda motion till vad utskottet härom
under punkt 24 :o anfört, får utskottet, som icke finner någon sänkning i det av
departementschefen förordade beloppet, 2,200,000 kronor, böra vidtagas, tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å den av herr Hedin m. fl. i ämnet väckta motionen,
i vad den avser nu förevarande anslag, må för utförande av
distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeheten
vid statens kraftverk för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett reservationsanslag av 2,200,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 9 Käft. (Nr 9.)

Utskottets

yttrande.

3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Sättet för
anslagens
täckande.

26 :o) Utskottet, som under punkt 14 ro) härovan framställt förslag om anlitande
av rusdrycksmedelsfonden för anskaffning av medel till inlösen av vissa
järnvägshotell, kommer i övrigt beträffande sättet för täckande av de utav utskottet
ovan tillstyrkta anslagen att framdeles under riksdagen avgiva yttrande;
vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 17 februari 1925.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, H. F. Lamm, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C, G.
Ekman, J. G. Walles, C. I. Asplund, J. Jeansson och J. B. Johansson i Fredrilcslund; från

andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, J. D. Norman, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M. Olsson
i Blädinge, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och A. Danielsson.

Reservationer:

vid punkt 24 (kraftstationen vid Norrforsen) av herr J. D. Norman, vilken
ansett, att utskottets motivering bort hava, följande lydelse:

»Vattenfallsstyrelsens------- ---- 6,690,000 kronor.

Enligt-----till sådan storlek, att en anläggning av nu angiven om fattning

torde få anses motiverad. Utskottet anser sig därför kunna tillstyrka,
att kraftstationen från början gives nämnda utvidgade kapacitet, desto mer
som denna nu kan erhållas för en jämförelsevis ringa merkostnad, medan däremot
framdeles för en liknande utvidgning måste förutsättas dyrbara ändringar.

Däremot kan utskottet icke tillstyrka byggandet av en kraftledning söder
om Örnsköldsvik. Vattenfallsstyrelsen meddelar visserligen, att den redan träffat
avtal om leverans av kraft till industri i Ådalen utan annat förbehåll än
att koncession lämnas för den erforderliga kraftledningen. Utskottet finner det
anmärkningsvärt, att vattenfallsstyrelsen, med de tydliga direktiv som lämnats

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

35

i 1924 års proposition, vilken vann riksdagens bifall, och vari tydligen utsagts,
att med Norrforsens utbyggande avsågs att skapa ett kraftverk för Västerbottens
kustland, likväl ansett sig kunna kontraktera om kraft mitt inne
i ett annat kraftdistrikt, som självt har riklig tillgång på kraft. Detta kan
icke vara ägnat att befrämja planmässigheten i kraftledningsnätets utveckling
i dessa trakter. Det bör i detta sammanhang erinras om att departementschefen
i förra årets proposition rörande Norrforsen jämväl förutsatt, att vattenfallsstyrelsen
skulle ''begränsa sitt medelsbehov under den närmaste tiden genom
att beträffande de av riksdagen nyligen beviljade anslagen iakttaga all möjlig
återhållsamhet, och gäller detta särskilt nya distributionsanläggningar i sådana
fall, där tvekan kan råda om lämpligheten av omedelbara åtgärder från
styrelsens sida’. Det hade därför varit naturligare, om vattenfallsstyrelsen beträffande
kraftleveransen till Ådalen jämlikt i styrelsens instruktion möjliggjord
väg undersökt, om icke kraftbehovet kunnat täckas på annat sätt, innan
kontrakt om kraftleverans dit tecknats. Enligt vad utskottet erfarit planeras
nu uppförandet av ett kraftverk vid Hammarforsen genom försorg av Sundsvalls
stad och Hammarforsens kraftaktiebolag under medverkan beträffande
ledningsnätet jämväl av andra kraftföretag i Sundsvallsdistriktet och Ådalen.
Tillkomsten av detta kraftverk blir givetvis försvårat, om vattenfallsstyrelsen
får fullfölja sitt uppsåt med kraftleverans från Norrforsen.

Ifråga om det träffade avtalet tar utskottet för givet, att vattenfallsstyrelsen
icke kunnat helt bortse från möjligheten att få för kraftledningens byggande
erforderliga medel beviljade av riksdagen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet, som under
punkt 25 :o) avgiver förslag beträffande ifrågavarande motion, i vad den avser
sänkning av anslaget för distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten, nu hemställa,,

vid punkt 25 (distributionsanläggningar m. m.) av herr I. D. Norman, vilken
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Under hänvisning beträffande ovannämnda motion till vad utskottet härom
under punkt 23 :o) anfört, får utskottet, som finner en sänkning ungefärligen
motsvarande anläggningskostnaden för en kraftledning flrnsköldsvik—Dynäs
i det av departementschefen förordade beloppet, 2,200,000 kronor, kunna vidtagas,
tillstyrkes den i ämnet väckta motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med
bifall till den av herr Hedin m. fl. i ämnet väckta motionen, i
vad den avser nu förevarande anslag, må för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten
vid statens kraftverk för budgetåret 1925—-1926 anvisa
ett reservationsanslag av 1,800,000 kronor.»

36

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Bilaga 1.
(punkt 24:o))

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss har vattenfallsstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande
rörande motion nr 203 i riksdagens andra kammare av herr Hedin m. fl. i anledning
av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående
statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv. På grund härav får vattenfallsstyrelsen
härmed anföra följande.

Då vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1924 hos Kung], Maj:t föreslog
utbyggnad av Norrforsen, hade vattenfallsstyrelsen endast undersökt kraftbehoven
inom den närmast Ume älvs utlopp belägna delen av Västerbottens
kustland, från. Nysätra till Nordmaling. Det är av denna orsak, som vattenfallsstyrelsen
i nämnda skrivelse endast berör distributionen inom detta område.
I departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet rörande propositionen
angående, anläggande av Norrfors kraftverk motiveras detta visserligen
med »kraftförsörjningen i Västerbottens kustland», liksom i vattenfallsstyrelsens
framställning. Men det finns icke i propositionen något uttryck tydande
pa förbud att överföra Norrforskraft utanför länsgränsen. Vad i propositionen
sagts om Norrfors kraftverks beroende av den lokala kraftavsättningen •—•
inom Västerbottens kustland — är utan tvivel fortfarande riktigt. Men därav
kan man givetvis icke draga den slutsatsen, att Norrfors kraftverk icke
skulle hava någon uppgift att fylla utanför länsgränsen.

Då frågan behandlades i statsutskottet, hade Örnsköldsviks stad — efter propositionens
avlämnande — förfrågat sig om kraft dels för stadens eget behov,
dels för ett träsliperi, som planerades i staden. Detta meddelades muntligen
i statsutskottet, varvid det särskilt från en representant för Västerbotten framhölls
lämpligheten av att Norrfors-kraft överfördes till Örnsköldsvik. I statsutskottets
utlåtande angives på grund härav: »Men dessutom föreligga, enligt
vad i propositionen påvisats och ytterligare under utskottets behandling av ärendet
styrkts, andra liknande stora leveransmöjligheter (utom Umeå stad) —
exempelvis till träsliperier för tillverkning av mekanisk trämassa och andra
industriföretag, vilka förbruka betydande kraftbelopp». På tal om utbyggnadsstorleken
säger utskottet: »Det synes därför utskottet vara med ekonomiskt
förutseende överensstämmande, att utbyggnaden äger rum efter det större alternativet,
d. v. s. med kraftstationen förlagd till södra stranden, varigenom
en leveransförmåga av 12,000 kilowatt skulle erhållas».

Vattenfallsstyrelsen anser statsutskottets ovanstående uttalanden innebära, att
Norrforsverkets distribution icke skulle begränsas till »hemområdet», utan att
utskottet förordade det större utbyggnadsalternativet, emedan det möjliggjorde
kraftleverans utanför hemområdet och sannolikt skulle giva förbättrad förräntning
av det i kraftverket nedlagda kapitalet.

Vid behandlingen inom riksdagens kamrar har intet framkommit, som motsäger
denna styrelsens uppfattning.

Leveransen till Örnsköldsvik har möjliggjorts genom tillkomsten av ett träsliperi
därstädes. Att kraft kunnat tillhandahållas från Norrfors — trots full
förräntning av överföringsanläggningarna Norrfors—Örnsköldsvik samt ett normalt
utgångspris i Norrfors -— till.ett pris väsentligt gynnsammare än det, som
kunde ernås från en av Örnsköldsvik ifrågasatt egen kraftstation, får väl anses
vara det bästa beviset för att överföringen till Örnsköldsvik är rationell.

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

37

Vad beträffar den i motionen oinförmälda kraftleveransen till Ångermanälven,
får vattenfallsstyrelsen meddela, att styrelsen träffat avtal om leverans av
intill 2,300 kilowatt till en industri i Ådalen utan annat förbehåll, än att koncession
lämnas för den erforderliga kraftledningen. Nämnda industri erhåller
visserligen f. n. ungefär hälften av detta effektbelopp från en enskild leverantör,
men har uppgivit sig icke kunna påräkna leveransens förlängning, då avtalet
härom om 1 1/2 år utlöper, än mindre kunna erhålla det ytterligare kraftbelopp,
varav den har behov. Det kraftpris, styrelsen erhållit av denna abonnent, medgiver
full förräntning och amortering jämväl av den på grund av denna leverans
behövliga kraftledningen. Det är sålunda så mycket högre än kraftpriset i
Örnsköldsvik som motsvarar den större överföringslängden.

Leveransen till Ådalen är en indirekt följd av leveransen till Örnsköldsvik.
Den hade givetvis aldrig ifrågasatts, om icke ledningen till Örnsköldsvik beslutats
på grund av avtalet med Örnsköldsvik. Leveransen till Ådalen har visserligen
icke varit berörd, varken i propositionen eller i statsutskottet, därför
att någon tanke på dylik leverans då icke existerade. Men densamma medför
så väsentliga fördelar både för Norrfors kraftverk, för dess konsumenter i allmänhet
och för det företag, som skall använda kraften, att vattenfallsstserelsen
ansett det fullt berättigat att fortsätta ledningsnätet ned till Ådalen.

Genom den sålunda kontrakterade Ådalsleveransen blir nämligen kraftstationens
belastning så ökad, att enligt bestämmelserna i tidigare tecknade kontrakt
priset för kraften nedgår med 4:— kr. pr kilowatt och år. Den bättre utnyttjningen
medför bättre räntabilitet för Norrfors kraftverk, och konsumenten får
sitt behov av kraft till lågt pris tryggat.

Kraftledningen mellan Örnsköldsvik och Ångermanälven, som enligt vad ovan
nämnts kan amorteras redan genom det nu träffade avtalet, kan emellertid dessutom
komma till användning för transitering, om ock i jämförelsevis blygsam
omfattning, av i enskilda kraftstationer genererad effekt för förbrukning av
andra industrier. För någon överföring av större energibelopp till Ångermanälven
kan den däremot ej tjäna.

För närvarande äro följande kraftbelopp avsatta:

Umeå stad....................... 5,500 kilowatt

Örnsköldsviks stad................... 350— 1,000 >

Träsliperi i Örnsköldsvik ................ 2,500— 3,500 »

Adalen........................ 1,800— 2,300 »

Summa 10,150—12,300 kilowatt

Inclusive överföringsförlnster.............. 10,800—13,100 »

Det nu avsatta kraftbeloppet utgör vid starten 10,800 kilowatt, men torde redan
efter ett år vara uppe i 12,000 ä 13,000 kilowatt.

Såsom i propositionen angives, kan den av föregående års riksdag beslutade
stationen avgiva normalt 12,000, maximalt 13,750 kilowatt. Den motsvarar
alltså ungefär den nuvarande kraftavsättningen.

De 3,000 kilowatt, som genom den nu föreslagna ökningen kunna utvinnas,
torde omedelbart vinna avsättning, varvid högst 1,500 kilowatt avses för avsättning
söder om Örnsköldsvik.

Då man erhåller den föreslagna ökade storleken av Norrforsanläggningen till
ett så billigt pris, att, enligt vad i propositionen upplyses, det utgör högst
213:—• kronor per kilowatt, motsvarande en årskostnad av högst c:a 20:— kr.
per kilowatt och år, har styrelsen ansett det ur nationalekonomisk synpunkt
alldeles självklart, att en dylik utvidgning bör komma till stånd, eftersom avsättning
visat sig förefinnas för större kraftbelopp än som kunde tagas i beräkning
vid frågans behandling vid 1924 års riksdag. Det borde väl icke ens från

38

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

motionärernas sida vara något att erinra mot, att man genom kraftverkets förstoring
erhåller en under alla förhållanden synnerligen billig kostnad å den tillkomna
effekten. På samma gång denna medför en nedsättning i abonnenternas
kraftpris, komma de anslutna industriernas konkurrensmöjligheter därigenom i
viss mån att stärkas. Ej heller lär det väl kunna anses vara något fel, att man
härigenom skulle ernå bättre förräntning av de av staten nedlagda kostnaderna
för vattenfallets inköp och för dess utnyttjande.

Vad angår motionärernas påpekande, att elektrifieringskommittén i sina riktlinjer
för kraftförsörjningens framtida ordnande icke funnit behov föreligga av
en kraftledning mellan Ume älv och Ådalen, vill vattenfallsstyrelsen endast
framhålla dels att kommittén, i vilken undertecknade Hansen och Borgquist voro
ledamöter, själv förklarat sina riktlinjer motsvara endast en lösning av problemet
bland många andra, dels att här ej är fråga om någon större överföringslinje
på nämnda sträcka, dels slutligen att kommittén givetvis icke vid upprättande
av sina planer kunde hava kännedom om de speciella faktorer, som numera
gjort kraftledningen Norrfors—Örnsköldsvik—Nyland (Ådalen) lämplig.

Då vattenfallsstyrelsen i anslutning till vad ovan sagts varken kan finna
några formella eller reella skäl mot bifall till Kungl. Maj :ts proposition om det
för kraftstationens förstoring erforderliga ökade anslaget, och då beställning av
maskineriet för anläggningen måste ske utan uppskov för att kraftstationen skall
kunna bliva färdigställd inom beräknad tid, får styrelsen hemställa, att statsutskottet
måtte avstyrka motionärernas hemställan och tillstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition i oförändrad form.

Motionärerna hava dessutom hemställt om nedsättning i det av Kungl. Maj:t
begärda reservationsanslaget för vattenfallsstyrelsens distributionsanläggningar.
Styrelsen vill med anledning därav framhålla, att styrelsen hos Kungl. Maj:t
begärt uppförande av ett anslag av 3,000,000 kr., men att Kungl. Maj:t i propositionen
redan nedsatt detta belopp till 2,200,000 kr. Med hänsyn härtill och
till vad förut anförts beträffande Norrforsverkets distributionsområde får styrelsen
härmed hemställa, att statsutskottet ville avstyrka motionärernas förslag
jämväl i denna del.

Stockholm den 29 jan. 1925.

E. VILH. HÅNSEN.

W. Borgquist.

Sam Malmfors.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

250560