2

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Nr SB.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva lindringar
i villkoren för lån från fonden för torvindustriens
befrämjande.

(4:e avd.)

I en. till riksdagen den 20 mars 1925 avlaten, till statsutskottet för för*
beredande behandling hänvisad proposition, nr 177, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen bemyndiga
Kungl. Maj:t att i särskilda fall, där omständigheterna prövas höra därtill
föranleda, medgiva ej mindre höjning, genom upplupen räntas läggande
till kapitalet, av redan beviljat lån ur fonden för torvindustriens
befrämjande utöver det högsta belopp, vartill lånet enligt de av riksdagen
tidigare fastställda villkoren för dylika lån må uppgå, än även att
tiden för dylikt låns innehavande må utsträckas till högst tjugufyra år,
dock ej utöver tiden för vederbörande torvmosses avverkning.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, får utskottet hänvisa till det i propositionen åberopade
statsrådsprotokollet.

Hos Kungl. Maj:t hava åtskilliga innehavare av lån från fonden för
torvindustriens befrämjande gjort framställning i syfte att vinna vissa
lättnader vid fullgörandet av sina förpliktelser på grund av lånen. Ifrågavarande
låntagare hava därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att de lån ur fonden, som beviljats under inflationstiden, åren
1916—1922, måtte nedskrivas till med hänsyn till penningvärdets förändring
skäliga belopp, att förfallna, icke betalade räntor måtte få läggas
till resten av kapitalskulden, att den amorteringsfria tiden måtte utsträckas
med tre år samt att amorteringstiden därefter måtte förlängas från nu
föreskrivna 10, respektive 12 år till 24 år.

Till stöd för framställningen har åberopats det svåra betryck, vari såväl
bränntorv- som torvströfabrikationen för närvarande befunne sig,
samt den uppmuntran, som i olika former från statens sida under kristidens
bränsleknapphet kommit nyanläggandet av bränntorvfabriker till
del.

Statsutskottets utlåtande Nr 83. 3

Departementschefen liar uti ifrågavarande ärende anfört, bland annat,
följande:

»Vid övervägande av vad som i förhandenvarande läge må anses böra
från statens sida åtgöras, har jag, lika med de börda myndigheterna,
funnit låntagarnas förslag, i vad detsamma avser nedskrivning av lånebeloppen,
böra helt lämnas åsido. Däremot synes mig förslaget i övrigt
lämpligen kunna i huvudsak följas. Jag har sålunda intet att erinra mot
att, där sådant prövas nödigt, upplupna oguldna räntor må få läggas till
kapitalskulden, liksom ej heller mot den ifrågasatta förlängningen av den
tid, under vilken lånen må amorteringsfritt åtnjutas. Vad utsträckningen
av amorteringstiden beträffar, synes mig visserligen i princip intet vara
att invända mot att en dylik utsträckning inedgives, men är jag av den
meningen, att enligt förslaget den sammanlagda lånetiden skulle bliva väl
lång. Enligt vad som ifrågasatts, skulle den amorteringsfria tiden kunna
utsträckas från nu gällande tre, respektive fyra år till sex, respektive sju
år och amorteringstiden från tio, respektive tolv år till tjugufyra år,
d. v. s. slutbetalning av lånen skulle icke behöva äga rum förr än efter
trettio, respektive trettioett år från lånens lyftande. För egen del anser
jag emellertid, att längre tid för lånens fulla återbetalande än tjugufyra
år från lyftningsdagen icke bör medgivas, varvid än ytterligare den av
myndigheterna förordade begränsningen, att amortering ej må få pågå
efter tiden för vederbörande mosses slutavverkning, synes mig böra iakttagas.

För genomförandet av de nu ifrågasatta lättnaderna för låneinnehavarna
lärer, på sätt såväl dessa som ämbetsverken förutsatt, riksdagens medverkan
vara erforderlig. Visserligen torde gällande villkor för lån från
torvlånefonden, i vad de av riksdagen fastställts, få anses innefatta befogenhet
för Kungl. Maj:t såväl att öka lånebeloppen genom räntors läggande
till kapitalet, blott därigenom ej överskridas de av riksdagen fastställda,
förut av mig omnämnda maximibeloppen för torvlån — i allmänhet
två tredjedelar, respektive hälften av kostnaden för vederbörande
anläggning, dock högst 300,000 kronor för bränntorv- och 100,000 kronor
för torvströanläggning — som ock att förlänga den amorteringsfria tiden,
blott därvid den av riksdagen fastställda maximitiden för låns innehavande

tretton, respektive sexton år icke överskrides. Men för ökning utöver
omförmälda gränser av torvlåns kapitalbelopp eller tiden för innehavande
av dylikt lån torde, med hänsyn till de av riksdagen i avseende å lånevillkoren
tidigare fattade besluten, riksdagens medgivande vara oundgängligt.

Förut har jag framhållit, hurusom de särskilda torvföretagen i avseende
å sin ekonomiska belägenhet äro inbördes synnerligen olika ställda. Åtskilliga
företag torde ej hava något ofrånkomligt behov av lättnader i
lånevillkoren. Och för de övriga synes nämnda behov till såväl art som
styrka vara i hög grad växlande. Särskilt förtjänar i detta sammanhang

4

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottets

utlåtande.

uppmärksammas, att i synnerhet den ena stora huvudgruppen av torvanläggningar,
nämligen torvströfabrikerna, omfattar ett stort antal företag,
vilka äro organiserade som lokala andelsföreningar med delägarna som
huvudsakliga avnämare och således ej tyngda av konjukturväxlingarna
på samma sätt som de företag, vilka äro att anse såsom industridrivande
i egentlig mening. Behovet av nödiga lättnader för torvindustrien torde
därför lämpligen böra tillgodoses ej genom några allmänna lindringar i
avseende å torvlånevillkorens fullgörande utan genom de eftergifter, som
i varje särskilt fall efter noggrann prövning må anses vara av omständigheterna
oundgängligen påkallade. I överensstämmelse härmed torde icke
böra av riksdagen äskas ändring av de av riksdagen fastställda villkoren
för lån från torvlånefonden utan endast bemyndigande för Knngl. Maj:t
att beträffande nu utelöpande lån i förekommande fall inom de av mig
ovan angivna gränserna medgiva lättnad i dessa villkor».

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag, vilket innebär,
att i särskilda fall, där av omständigheterna så oundgängligen påkallas,
vissa eftergifter skulle kunna medgivas i fråga om torvlån, som under
krisåren beviljats. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda
fall, där omständigheterna prövas böra därtill
föranleda, medgiva ej mindre höjning, genom upplupen
räntas läggande till kapitalet, av redan beviljat lån ur
fonden för torvindustriens befrämjande utöver det högsta
belopp, vartill lånet enligt de av riksdagen tidigare
fastställda villkoren för dylika lån må uppgå, än även
att tiden för dylikt låns innehavande må utsträckas till
högst tjugufyra år, dock ej utöver tiden för vederbörande
torvmosses avverkning.

Stockholm den 8 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 85.