Statsutskottets utlåtande Nr 70.
1
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående försäljning
av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1925 dagtecknad proposition,
nr 47, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen medgiva,
dels att den statsverket för närvarande tillhöriga Skara—Timmersdala
järnväg må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag för
en köpesumma av 125,000 kronor och på villkor i övrigt i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av nämnda bolag den 20 december 1924 avgivet
anbud; dels ock att, därest Trollhättan—Nossebro järnväg försäljes till
nämnda bolag för en köpeskilling av 225,000 kronor och på villkor i övrigt
i huvudsaklig överensstämmelse med berörda anbud, järnvägen må upphöra
att häfta såsom pant för statens fordran på grund av beviljat statslån
för järnvägens anläggning, i den mån samma fordran överstiger köpeskillingen,
i följd varav i järnvägen meddelad inteckning för det överstigande
beloppet må dödas; att i sammanhang därmed Trollhättan—Nossebro
järnvägsaktiebolag i likvidation må befrias från sin ansvarighet för
nämnda statslån samt att köpeskillingens belopp må i järnvägen innestå
såsom lån, att jämte ränta betalas på villkor, som ovan angivits.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet förehaft
till behandling följande inom riksdagen motionsvis gjorda framställningar,
nämligen dels två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herrar K. Heyman och G. Strömberg, nr 199, och den
andra inom andra kammaren av herr A. Hansson i Trollhättan, nr 277,
vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
47, samt att driften å järnvägen Trollhättan—Nossehro må genom statens
försorg uppehållas, dels två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Edward Larson m. fl., nr 200, och den andra
inom andra kammaren av herrar H. Bäcklund och C. Vahlstedt, nr 276,
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 37 höft. (Nr 70.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
vari yrkats, att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas i vad
densamma berör Skara—Timmersdala järnväg, dels ock en inom andra
kammaren av herr J. Hedin väckt motion, nr 278, vari hemställts, att
försäljningsvillkoren måtte kompletteras med bestämmelser, varigenom rätt
till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation av järnväg till Mariestad
säkerställdes på billiga och skäliga villkor.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I proposition, nr 177, framlade Kungl. Maj:t för nästlidet års riksdag
förslag angående försäljning av den staten tillhöriga Skara—Timmersdala
järnväg samt nedskrivning av ett för anläggning av Trollhättan—Nossebro
järnväg beviljat statslån.
I skrivelse till Kungl. Maj:t, nr 203, anmälde riksdagen, att riksdagen
avslagit propositionen, varjämte riksdagen i anledning av i ämnet väckta
motioner anhöll om utredning rörande möjligheterna för staten dels att
övertaga Trollhättan—Nossebro järnväg dels ock att i sin ägo fortfarande
bibehålla Skara—Timmersdala järnväg.
I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava nu järnvägsstyrelsen och
fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka erhållit uppdrag att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen, meddelat, att denna omhänderhafts av
en delegation av fyra personer, nämligen byråchefen i järnvägsstyrelsen
G. Englund, förste aktuarien därstädes E. Malmkvist, riksgäldsfullmäktigen,
professorn G. Kobb och riksgäldssekreteraren J. Hägglund, och hava fullmäktige
med sin skrivelse överlämnat den av de delegerade verkställda
utredningen. Fullmäktige hava vidare meddelat, att, innan berörda utredning
avlämnats, förhandlingar ägt rum mellan av fullmäktige utsedda
delegerade samt representater för Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
angående försäljning till bolaget av Skara—Timmersdala och Trollhättan—Nossebro
järnvägar, att bolaget i anledning härav inkommit med
nytt anbud å inköp av nämnda järnvägar till samma pris och på i övrigt
huvudsakligen samma villkor, som tidigare erbjudits, dock med tillägg
att staten skulle äga framdeles inlösa järnvägarna för belopp, motsvarande
deras bokförda värde, samt att av likvidatorerna för Trollhättan—Nossebro
järnvägsaktiebolag två ej ansett sig kunna tillstyrka anbudets antagande,
varemot den tredje för sin del tillstyrkt detsamma.
De sålunda av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag i anbud den
20 december 1924 erbjudna villkoren äro av följande innebörd:
För Trollhättan—Nossebro järnväg,
att köpeskillingen bestämmes till 225,000 (tvåhundratjugofemtusen) kronor,
att bolaget för köpeskillingens hela belopp erhåller statslån på vanliga
villkor mot säkerhet av första inteckning i järnvägen,
Statsutskottets utlåtande Nr 70. 3
att bolaget äger rätt trafikera järnvägen såsom särskild järnväg med förenklad
drift,
att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp motsvarande
dass enligt vederbörande räkenskaper bokförda värde,
att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag skall äga rätt överlåta
järnvägen och koncessionen på särskilt nytt bolag till deras enligt vederbörande
räkenskaper bokförda värden, vilket skall äga övertaga betalningsansvaret
för då oguldet belopp av statslån mot skyldighet för Västergötland
—Göteborgs järnvägsaktiebolag att garantera detsammas riktiga inlösen och
med skyldighet för det nya holaget att på förenämnda villkor överlåta järnvägen
till staten, om så påfordras,
samt att, därest inlösen av järnvägen framdeles skulle komma till stånd,
staten skall vara skyldig inlösa förutom järnvägen jämväl den rullande
materiell, som Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag vid inlösningstillfället
hade förvärvat i och för trafikeringen av järnvägen, till pris och
myckenhet, som, därest enighet därom ej skulle uppnås, skall av skiljemän
bestämmas.
För Skara—Timmersdala järnväg,
att köpeskillingen bestämmes till 125,000 (etthundratjugofemtusen) kronor,
att bolaget för köpeskillingens hela belopp erhåller statslån på vanliga
villkor mot säkerhet av första inteckning i järnvägen,
att bolaget äger rätt trafikera järnvägen såsom särskild järnväg med förenklad
drift,
att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp motsvarande
dess enligt vederbörande räkenskaper bokförda värde,
att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag skall äga rätt överlata.
järnvägen och koncessionen på särskilt nytt bolag till deras enligt vederbörande
räkenskaper bokförda värden, vilket skall äga övertaga betalningsansvaret
för då oguldet belopp av statslån mot skyldighet för Västergötland
—Göteborgs järnvägsaktiebolag att garantera detsammas riktiga inlösen och
mot skyldighet för det nya bolaget att på förenämnda villkor överlåta järnvägen
till staten, om så påfordras,
samt att, därest inlösen av järnvägen framdeles skulle komma till stånd,
staten skall vara skyldig inlösa förutom järnvägen jämväl den rullande
materiell, som Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag vid inlösnings-tillfället
hade förvärvat i och för trafikeringen av järnvägen, till pris och
myckenhet, som, därest enighet därom ej kan uppnås, skall av skiljemän
bestämmas; samt
att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag ersätter statens järnvägar
vad under förvaltningen av Skara—Timmersdala järnväg detsamma fått
vidkännas i kapitalutlägg eller nettoförlust för denna järnväg intill 1923
års utgång eller tillhopa 8,850 kronor 58 öre.
Detta anbud är bindande för Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
under förutsättning, att detsamma med avseende å bägge järnvägarna antages
före slutet av lagtima riksdagen 1925.
Ifrågavarande delegerade hava vid sin undersökning av de föreliggande
frågorna kommit till följande slutsatser.
Utskottets
yttrande.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 70.
1. Såväl Skara—Timmersdala järnvägs användande såsom länk i inlandsbanan
som Trollhättan—Nossebro järnvägs fortsättning till statsbanestationen
Vårgårda (eller Herrljunga) samt ombyggnad till normalspårig kan
icke undgå att leda till mycket stora förluster för statens del, förluster av
helt annan storleksordning än de relativt små summor, som hittills nedlagts
i banorna. Vida förmånligare är alltså att bibehålla desamma i sitt nuvarande
skick.
2. Även i sitt nuvarande skick kunna banorna inom överskådlig framtid
icke beräknas få något som helst affärsvärde i statens ägo utan fastmer
kräva årliga tillskott av medel från andra inkomstkällor. En försäljning
till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag på tidigare erbjudna villkor
skulle följaktligen för statsverket vara ekonomiskt fördelaktigt, trots att staten
därmed gör en bokföringsmässig förlust. Den ifrågasatta nedskrivningen
innebär nämligen intet annat än en sådan avskrivning av för högt upptagna
tillgångar, vilken allmänt förekommer inom affärsverksamheten. Genom försäljning
till vederhäftig köpare erhåller staten i allt fall ränta å en del av
det nedlagda kapitalet,
3. Skulle ett avtal med Västergötland—Göteborgs järnväg icke kunna
träffas, vore för staten den ekonomiskt fördelaktigaste lösningen, att driften
nedlades och realiserbara tillgångar försåldes. Då väl något sådant icke
låter sig gorå, föreslås — under förutsättning att något anbud om köp icke
kan erhållas att för Skara—Timmersdala järnvägs räkning nuvarande
driftförhållanden alltfort bibehållas och egen rullande materiel alltså icke
anskaffas. För Trollhättan—Nossebro järnvägs räkning däremot torde —
för den händelse försäljning icke kan komma till stånd — den statsfinansiellt
fördelaktigaste lösningen uppnås genom ett trafikavtal med Västergötland—Göteborgs
järnväg, vilket bolag möjligen skulle åtaga sig en sådan
trafikering. Eventuellt skulle man också kunna tänka få till stånd något
arrende på längre tid mot en skälig, låg arrendesumma.
4. För av banorna berörda bygders befolkningar kan en övergång i
Västergötland—Göteborgs järnvägs ägo icke betyda annat än en förbättring.
Endast på det sättet synas trafikanterna kunna hoppas erhålla såväl sänkta
eller åtminstone icke höjda avgifter som så småningom förbättrade förbindelser.
— Att — med banorna i statens ägo — statsverket för uppnående
av ett sådant ändamål skulle ikläda sig högre förluster än nödvändigt, synes
däremot uteslutet.
Orsaken till de bättre förhållanden, som kunna förväntas under Västergötland—Göteborgs
järnvägs trafikering, är givetvis icke, att detta bolag
skulle vara mera berett än statsverket att taga förluster för banans del, utan
beror nämnda förhållande på dels de väsentligt minskade kostnader, som
kunna inträda för en järnväg, som får trafikeras i direkt förbindelse med
ett större nät, dels den indirekta nytta Västergötland—Göteborgs järnväg
har av att trafiken å anslutande bana hålles uppe.
Järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige hava för egen del förklarat sig
tillstyrka antagande av det föreliggande köpeanbudet.
Ivungl. Maj:ts förevarande framställning, vilken till sin huvudsakliga
innebörd sammanfaller med den vid sistlidne riksdag i ämnet avlåtna propositionen
innefattar förslag om försäljning av Skara—Timmersdala järn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 10. 5
väg och Trollhättan—Nosseb ro banan till Västergötland Göteborgs järnvägsaktiebolag
i egenskap av ägare av angränsande smalspåriga järnvägsnät.
I avseende å de närmare omständigheter, som påkallat statens ingripande
i denna angelägenhet, vill utskottet här endast erinra, att ifrågavarande
båda företag alltifrån sin tillkomst i stort sett gått med förlust och aldrig
förmått gälda räntor å lyftade statslån. Såsom fordringsägare i Skara—
Timmersdalabanan nödgades staten år 1920 inropa denna på exekutiv auktion.
Trollhättan Nossebro järnvägsaktiebolag trädde år 1923 i likvidation, vilken
ännu icke avslutats. De beviljade statslånen uppgå till respektive 352,500
och 555,000 kronor. År 1920 hade enligt tillgängliga uppgifter skuldsumman
för den förra järnvägen, oguldna räntor å statslån inberäknat, vuxit
till över 560,000 kronor, och år 1923 uppgick det senare företagets skuld till
staten till 785,000 kronor. Av dessa belopp skulle nu genom den föreslagna
försäljningen stå att återvinna allenast cirka 350,000 kronor.
Att staten för dessa båda lokala banföretag måst vidkännas förluster av
så avsevärd omfattning, framstår såsom ett anmärkningsvärt förhållande,
och föranleder utskottet att, i anslutning till ett i annat sammanhang vid
innevarande riksdag gjort uttalande, framhålla vikten av att statens medverkan
icke lämnas enskilda järnvägsföretag med alltför svaga ekonomiska
betingelser.
Resultaten av den utredning, som nu på föranledande av 1924 års riksdag
av utsedda delegerade verkställts, hava till sin riktighet i vissa avseenden
bestritts i väckta motioner, vari påyrkats, att de inkomna köpeanbuden å
banorna måtte förkastas samt att åt statens järnvägar måtte anförtros uppgiften
att ombesörja den framtida driften å banorna.
De skäl härför, som av motionärerna anförts, hava synts utskottet icke
kunna frånkännas ett visst berättigande, då det nu gäller för staten att avstå
från så stora kapitalbelopp, som försäljningen innebär. Utskottet nödgas dock
för egen del framhålla de betänkligheter, som måste möta mot att i strid mot de
sakkunnigas och de i ärendet hörda myndigheternas mening bibehålla banorna
i statens hand, desto mer som ett dylikt alternativ förutsätter ytterligare
kapitalutlägg från statens sida, dels för anskaffning av rullande materiel —
vilken hittills tillhandahållits av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
— dels ock för täckning av eventuellt uppkommande driftunderskott.
Att märka är ock, hurusom omsorgen och ansvaret för denna plans genomförande
helt avsetts att läggas på staten.
Mest vägande för utskottet har dock varit olämpligheten för statens järnvägar
att sköta driften av två så från varandra och statsbanenätet i övrigt
skilda bandelar, vilka ju organiskt höra samman med det smalspåriga järnvägsnätet
i Västergötland. Genom ett inordnande i detta järnvägsnät bör
driften lättare kunna handhavas till gagn för de orter bandelarna genomlöpa.
Utskottet har därför ansett sig inför järnvägsstyrelsens förnyade framställning
om försäljning av ifrågavarande banor böra tillstyrka Kungl.
Maj:ts proposition.
()
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
Men om än utskottet i betraktande av nu anförda omständigheter ansett
den i propositionen framlagda avvecklingsplanen böra i huvudsak godtagas,
liar dock utskottet funnit vissa i motionerna gjorda erinringar vara av beskaffenhet
att föranleda mindre jämkningar i de blivande köpevillkoren.
Sålunda torde, i enlighet med vad i en av de väckta motionerna hemställts,
försäljningsvillkoren böra kompletteras med bestämmelser, varigenom
rätt till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation av en blivande eventuell
järnväg till Mariestad säkerställes på billiga och skäliga villkor. Enligt vad
från järnvägsstyrelsen upplysts, torde detta önskemål kunna uppnås genom
att i blivande köpekontrakt förbehåll göres om rätt till dylik anslutning
enligt de bestämmelser, vilka vid ny enskild järnvägs anslutning till statens
järnvägars station för närvarande tillämpas och som anses för den anslutande
banan vara väsentligt förmånligare än vad som plägar erhållas vid liknande
uppgörelser mellan två enskilda järnvägar. Västergötlands—Göteborgs
järnvägsaktiebolag, har ock under hand förklarat sig villigt godtaga ett
dylikt ytterligare köpevillkor. Likaledes har medgivande av bolaget lämnats
att i blivande köpekontraktet må — med tanke på en eventuell framtida
bana från Nossebro till Vårgårda eller annan punkt på stambanan Stockholm—Göteborg
— intagas villkor om rätt för en dylik bana till anslutning
vid Nossebro enligt nyssnämnda bestämmelser, dock att den nya banan bör
förpliktas gälda ränta jämväl på skälig del av de äldre anläggningskostnaderna
för stationen vid Nossebro.
Det vidare motionsvis gjorda påpekandet om behovet av att anställningsförhållandena
för den nuvarande personalen vid Skara—Timmersdala järnväg
säkerställas torde likaledes förtjäna beaktande. Åt nämnda personal liksom
ock den vid Trollhättan —Nossebrobanan anställda personalen torde dock
erforderlig trygghet kunna beredas genom att i blivande köpekontrakt intages
den vid liknande överlåtelser sedvanliga personalklausulen av innebörd
att köparen gentemot befintlig personal ikläder sig de förpliktelser, som
vid överlåtelsen åvila säljaren.
I Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolags anbud den 20 december
1924, vilket, såsom ovan nämnts, legat till grund för den i ämnet avlåtna
propositionen, finnes beträffande båda järnvägarna intaget såsom
villkor, att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp,
motsvarande dess enligt »vederbörande räkenskaper bokförda värde». Av
departementschefen har förutsatts, att detta villkor jämväl skulle intagas
i järnvägsbolagets blivande koncessioner å järnvägarna.
I anslutning till vad motionsvis i detta hänseende anförts, vill utskottet
framhålla angelägenheten av att denna statens rätt till återförvärv erhåller
möjligast betryggande utformning. Den av motionärerna antydda formella
svårigheten att enligt gällande lag köpehandling rörande fast egendom
icke må innefatta villkor om rätt att framdeles vinna egendomen åter, vid
risk att dylikt villkor skall vara lagligen utan verkan, torde kunna undvikas
genom att stadgandet om statens rätt att återköpa banorna icke
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
7
inflyter i de blivande köpekontrakten, utan — på sätt eljest plägar ske —
ereättes av en bland koncessionsvillkoren intagen inlösningsbestämmelse.
Denna bestämmelse bör innefatta rättighet för staten att framdeles, när
staten så påfordrar, inlösa järnvägarna för belopp, motsvarande deras enligt
vederbörliga räkenskaper bokförda värde, eller bör genom annan
formulering givas sådan innebörd, att därav tydligt framgår, att den framtida
återlösningssumman icke må överstiga av bolaget erlagd köpeskilling
för banorna jämte därå sedermera nedlagda kostnader för behövliga utvidgnings-
och förbättringsarbeten, allt dock med behöriga avdrag på
grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må medgiva dels att den statsverket
för närvarande tillhöriga Skara—Timmersdala järnväg
må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnVägsaktiebolag
för en köpesumma av 125,000 kronor, dels
ock att, därest Trollhättan—Nossebro järnväg försäljes
till nämnda bolag för en köpeskilling av 225,000 kronor,
järnvägen må upphöra att häfta såsom pant för statens
fordran på grund av beviljat statslån för järnvägens
anläggning, i den mån samma fordran överstiger köpeskillingen,
i följd varav i järnvägen meddelad inteckning
för det överstigande beloppet må dödas; att i
sammanhang därmed Trollhättan—Nossebro järnvägsaktiebolag
i likvidation må befrias från sin ansvarighet
för nämnda statslån samt att köpeskillingens belopp må
i järnvägen innestå såsom lån, att jämte ränta betalas;
allt på villkor i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
den 20 december 1924 avgivet anbud, dock
med iakttagande av här ovan angivna tillägg och ändringar.
b) att de av herrar Heyman och Strömberg, E. Larsson,
Bäcklund och Vahlstedt, Hansson i Trollhättan samt
Hedin i ämnet väckta motionerna (1:199 och 200 samt
II: 276—278) må anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 5 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten, Oscar
Olsson, O. Bergqvist, J. G. Walles, C. I. Asplund, J. Jeansson, K. E. Andersson i Eliantorp,
G. Kobb och C. A. Carlsson i Gävle;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, L. J.CarlssonFrosterud,
O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P M. Olsson i Blädinge,
E. Andersson i Prästbol, S. Persson i Fritorp, C. Lindskog, O. Andersson i Höör, A. Danielsson
och O. E. F. Järte.
Reservation
*
av herrar A. F. Vennersten, C. I. Asplund och A. Danielsson, vilka
ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts — — — värdeminskning.
Enligt vad för utskottet upplysts har, på initiativ från Trollhättans
stad, en undersökning igångsatts om möjligheterna att genom nya insatser
från intresserade i Trollhättan—-Nossebro järnvägsaktiebolag åstadkomma
ett nytt lokalt bolag för övertagande av driften å banan. Härigenom
har avsetts att vinna trygghet för ett framtida trafikerande av
banan, bättre anpassat efter ortens krav än vad som befarats bliva fallet,
om banan övertages av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag.
Dessa från lokalt håll framkomna synpunkter torde enligt utskottets
mening icke höra frånkännas visst beaktande. Utskottet anser sig därför
böra uttala, att, därest under närmaste tiden planerna på att åstadkomma
ett nytt bolag för övertagande av Trollhättan—Nossebro järnväg skulle
kunna förverkligas, hinder icke bör möta för Kungl. Maj:t att underkasta
ärendet den förnyade omprövning, som härav kan påkallas.
Under åberopande — — —.»
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.