Statsutskottets utlåtande Nr 62.

1

Xr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Moj ds proposition angående
viss ersättning åt aktiebolaget Torf.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 20 mars 1925 avlåten, till statsutskottet för förberande
behandling hänvisad proposition, nr 169, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
nämnda dag, föreslagit riksdagen att, såsom ersättning till aktiebolaget
Torf för vad bolaget på grund av de i berörda statsrådsprotokoll
angivna förhållanden erlagt för mycket i skatt för budgetåret 1925—1926,
anvisa ett extra anslag av 115,800 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I en vid 1924 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 42,
hemställdes, att riksdagen ville besluta tilldela aktiebolaget Torf ersättning
med 300,000 kronor. Ifrågavarande ersättningsbelopp var avsett att täcka
de förluster, bolaget fått vidkännas på grund av kontrakterat uppförande åt
statens järnvägar av en torvpulverfabrik.

I sin i anledning av nyss omförmälda motion avlåtna skrivelse till Kungl.
Maj:t (nr 67) anförde riksdagen följande:

Om än otvivelaktigt de i motionen framställda kraven avsåge förluster,
som uppkommit å en försöksverksamhet, vilken under en kritisk tid utförts
å ett för landet betydelsefullt försörjningsområde, syntes det dock riksdagen
knappast kunna ifrågakomma att såsom erkänsla härför lämna ytterligare
gottgörelse, åtminstone icke av den storlek i motionen påyrkades.

Beträffande bolagets förhållande till järnvägsstyrelsen framginge visserligen
av utredningen, att det under år 1916 träffade avtalet om uppförande
av torvpulverfabriken vid Hästhagens mosse uppgjordes med utgångspunkt
från att aktiebolaget Torf endast skulle erhålla betalning för sina verkliga
kostnader för anläggningens utförande men ej såsom vid odylika entreprenader
vanligen vore fallet äga tillgodoräkna sig affärsvinst. Å andra sidan finge
icke förbises, att hela entreprenadsumman, i runt tal 725,000 kronor, sedermera
av järnvägsstyrelsen utbetalades, trots att entreprenadvillkoren icke
helt av bolaget uppfyllts. Härutinnan hade av järnvägsstyrelsen upplysts,
att anläggningens produktionsförmåga i verkligheten understeg den i avtalet
bestämda, samt att ej heller med avseende å leveranstid det ingångna kontraktet
kunde hållas. Utan att underskatta de svårigheter, som förelegat
för bolaget att under rådande kristid fullborda anläggningen, och utan att
vilja förringa det oegennyttiga arbete, som från bolagsledningens sida härvid
utförts, hade riksdagen dock ansett sig böra erinra om nyssnämnda förhållanden
såsom vittnande om att vid beräkningen av gottgörelsen för det ut Bihatig

till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 32 käft. (Nr 62.) 845 25

2

Statsutskottets utlåtande Nr 62.

förda entreprenadarbetet hänsyn i viss man tagits till de i detta fall rådande
säregna omständigheterna.

Efter att hava erinrat om att det motionsvis framförda kravet om utbetalande
till bolaget utöver entreprenadsumman av 300,000 kronor tidigare
vid prövning av såväl Kungl. Maj :t som skiljemän ogillats, anförde riksdagen
vidare, att riksdagen även med dessa utgångspunkter funne vissa
skäl föreligga för att de från bolaget framkomna kraven om ytterligare
ersättning icke nu helt lämnades utan avseende. Riksdagen syftade därvid
närmast på det i motionen berörda förhållandet, att bolaget betalat
skatt för vissa i bolagets räkenskaper under åren 1918—1920 såsom fordran
av järnvägsstyrelsen på grund av förlusterna på entreprenaden upptagna
belopp, som emellertid sedermera icke influtit. Storleken av de sålunda
erlagda skattebeloppen hade av motionärerna uppgivits vara sammanlagt
kronor 176,802: 82, därav kronor 145,449: 76 till staten, och hade det därvid
framhållits, att om bolaget förutsett, att förlusterna skulle drabba bolaget
ensamt, och därför gjort avdrag för förlusterna, dessa belopp icke behövt
gäldas. Någon möjlighet för bolaget att genom restitutionsförfarande återfå
vad som sålunda erlagts syntes icke förefinnas.

Utan att för egen del ingå på ett bedömande av riktigheten av de i detta
avseende lämnade uppgifterna funne riksdagen, särskilt med hänsyn till nu
angivna förhållanden, vara med billighet överensstämmande, att på grundval
av en i ärendet verkställd undersökning det toges under förnyat övervägande,
huruvida icke någon ytterligare gottgörelse kunde till bolaget böra utbetalas.

Under åberopande av vad sålunda anförts anhöll riksdagen om utredning
rörande ytterligare gottgörelse till bolaget samt om framläggande för riksdagen
av det förslag i ärendet, vartill utredningen kunde föranleda.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har sedermera blivit verkställd.
Yid anmälan inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande ärende har departementschefen
yttrat bland annat följande:

»Att utöver entreprenadsumman lämna bolaget ytterligare gottgörelse för
de direkta förluster, som bolaget fått vidkännas å anläggningsarbetena, anser
jag mig ej kunna förorda, särskilt med hänsyn till de konsekvenser, ett beslut
i dylik riktning lätteligen skulle kunna medföra. Emellertid föreligga
i detta fall omständigheter, som tala för att bolaget skulle i visst särskilt
hänseende kunna beredas ersättning. Bolaget, som ansett sig kunna räkna
med att bolaget skulle erhålla gottgörelse för de direkta förlusterna å entreprenaden,
har nämligen med hänsyn härtill i sina deklarationer för vissa år
icke gjort avdrag för omförmälda förluster utan upptagit desamma såsom en
fordran på järnvägsstyrelsen, och till följd härav har bolaget taxerats för
dessa fordringsbelopp samt fått erlägga skatt för desamma. Då nämnda
belopp sedermera icke influtit till bolaget, har härigenom skatt från bolaget
gäldats med högre belopp än som på grund av bolagets verkliga
inkomster och förmögenhet under berörda år bort utgå. Någon möjlighet
föreligger icke för bolaget att genom restitution återbekomma sålunda
för mycket betald skatt. Med hänsyn till dessa omständigheter anser
jag det billigt, att bolaget i berörda hänseende beredes ersättning, och
synes denna böra avse, vad bolaget sålunda erlagt för mycket i såväl kronosom
kommunalskatt, då bägge dessa slag av skatt utgått, på grund av att
bolaget taxerats för omförmälda såsom fordran på järnvägsstyrelsen upp -

Statsutskottets utlåtande Nr 62. . 3

tagna belopp. Beträffande storleken av den ifrågasatta ersättningen bär med
den i ärendet verkställda utredningen ej kunnat åstadkommas en fullt rationell
uträkning av beloppet av utav bolaget för mycket erlagd skatt, varför
man torde få utgå från det på grundval av en sannolikhetsberäkning framkomna
beloppet, 115,854 kronor. Jag vill därför tillstyrka, att detta belopp,
avjämnat till 115,800 kronor, utgår såsom ersättning till bolaget, och torde
beloppet böra anvisas såsom särskilt anslag.»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag bar tillkommit på grund av 1924 års
riksdags beslut, att undersökning skulle verkställas om ytterligare ersättning
till aktiebolaget Torf på grund av förluster på en under krigsåren utförd
anläggning för tillverkning av torvpulver.

Utskottet har intet att erinra mot att anslag nu ställes till förfogande för
ändamålet. Det i sådant hänseende begärda beloppet, 115,800 kronor, synes
utskottet lämpligt avvägd om hänsyn tages till storleken av den merbeskattning,
som bolaget under vissa år fått erlägga på grund av att bolaget i lämnade
taxeringsuppgifter räknat med viss gottgörelse från järnvägsstyrelsen,
som emellertid sedermera icke utgått.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag, hemställer utskottet,

att riksdagen må, såsom ersättning till aktiebolaget Torf för
vad bolaget på grund av de i statsrådsprokollet över kommunikationsärenden
den 20 mars 1925 angivna förhållanden erlagt
för mycket i skatt för budgetåret 1925—1926, under sjätte
huvudtiteln anvisa ett extra anslag av 115,800 kronor.

Stockholm den 24 april 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVABNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, A. F. Vennersten,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, G. G. Elcman, J. G. Walles, E. A. LIallin, G. I.
Asplund, J. Jeansson, A. B. Booth, G. Kobb och C. Johansson i Hälsingborg;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. Wiklund,
P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A.
Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M. Olsson i Blädinge, J. Olofsson
i Digernäs, S. Persson i Fritorp och E. G. E. Eriksson i Stockholm.

Utskottets

yttrande.