Statsutskottets utlåtande Nr 52.
3
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 6 e m.
Ututande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag
till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925
1926 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra
ordinarie präster, dels ock innehavare av prrästerliga
emeritilimer.
(2:dra avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1925 dagtecknad proposition,
nr 212, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de av departementschefen i samma statsrådsprotokoll förordade
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1925—1926 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30
augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,
i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir
föremål för ändring, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen
utgående dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.
Nu gällande bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemannens
dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15 juni
1923 (nr 265), vilken trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare
4
Statsutskottets utlåtande Nr 52.
utan någon tidsbegränsning. I enlighet med innevarande riksdags beslut
komma dessa grunder att gälla oförändrade även under budgetåret 1925—
1926.
Prästernas dyrtidstillägg utgår efter ett procenttal, som fastställes med utgångspunkt
från det till grund för statstjänstemannens dyrtidstillägg liggande
indextalet för levnadskostnadsökningen, och som är så avvägt, att procenttalet
för prästernas dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under procenttalet
för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med oreglerade
löner. För ecklesiastikåret 1924—1925 bestämdes prästernas dyrtidstillägg
till 33 procent. Någon ändring härutinnan har ej ägt rum under ecklesiastikåret.
Beträffande frågan om procenttalet för prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret
1925—1926 anför departementschefen följande:
»Vid beräkningen av kostnaderna för statstjänstemannens dyrtidstillägg
under budgetåret 1925—1926 har chefen för finansdepartementet utgått från
en antagen medelindex av 175. Vid sådant förhållande kunde det synas
lämpligt att fastställa prästernas dyrtidstillägg till 34 procent. Det finnes
emellertid en omständighet, som talar för att tillägget bör utgå efter ett
något högre procenttal. För innevarande kalenderkvartal är indextalet 178,
och dyrtidstillägget till de icke-nyreglerade statstjänstemannen utgår följaktligen
med 39 procent. Prästernas dyrtidstillägg ligger således för närvarande
6 procent under statstjänstemannens. Såvitt man nu kan bedöma,
torde indextalet för nästa kalenderkvartal icke komma att undergå större
sänkning än med högst någon enhet. Med hänsyn härtill synes skäligt,
att prästernas dyrtidstillägg bestämmes med utgångspunkt från indextalet 178.
Skulle indextalet under senare delen av ecklesiastikåret bliva föremål för
ändring, bör givetvis prästernas dyrtidstillägg undergå skälig jämkning. Jag
håller således före, att dyrtidstillägget åt de tjänstgörande prästerna bör tills
vidare från och med den 1 maj 1925 utgå med ett belopp, motsvarande 36
procent av de kontanta avlöningsförmånerna, dock att dyrtidstillägg icke må.
beräknas å den del av avlöningsförmånerna, som överstiger 7,800 kronor.»
Vad angår dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner skulle
de för ecklesiastikåret 1924—1925 gällande bestämmelserna oförändrade gälla
även under ecklesiastikåret 1925—1926.
På sätt framgår av statsrådsprotokollet, lämnar kyrkofonden tillgång till
bestridande av de utgifter, som betingas av Kungl. Maj ds förslag.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot förslaget, hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925 förordade
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1925—1926 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
Statsutskottets utlåtande Nr 52.
5
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844)
angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det tal för
levnadskostnadsökningen, i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna,
att det till de i tjänst varande prästmännen utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.
Stockholm den 17 april 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande Nr 51.