6
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
Xr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1925 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående
avskrivning av förfallen del av statslån till
Slite—Roma järnvägsaktiebolag in. in. (4:e avel.)
I punkt l:o) av eu till riksdagen den 20 februari avlåten proposition nr
79, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling av den
under nämnda punkt avhandlade frågan om avskrivning av förfallen del av
statslån till Slite—Korna järnvägsaktiebolag, har Kung! Maj:t under åberopande
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
punkt 1 :o), föreslagit riksdagen att av statens den 30 juni 1923 beräknade
kapital- och räntefordran hos Slite—Korna järnvägsaktiebolag till den del,
densamma överstiger 369,510 kronor, må under de i statsrådsprotokollet för
ordade villkor för varje tidsperiod av ett år, räknat från och med den 1 juli1925,
avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 1—6 av åberopade statsrådsprotokollet.
Å det lånekapital av 339,000 kronor, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 29 september 1899 och den 13 maj 1904 beviljats och utbetalats till Slite
—Koma järnvägsaktiebolag, bär bolaget aldrig mäktat gälda vare sig ränta
eller kapitalavbetalning.
På därom gjord framställning medgavs vid 1923 års riksdag dels att med
gäldande av de den 30 juni 1923 förfallna räntebelopp å det Slite—Koma
järnvägsaktiebolag beviljade statslån av’ 339,000 kronor finge, räknat från
och med den 1 juli 1923, anstå under två år, under villkor att bolaget avlämnade
garantiförbindelse, som kunde av Kungl. Maj:t godkännas, för ordentligt
erläggande under anståndstiden av ränta efter 4 1/i procent å förenämnda
belopp, ökat med två års ränta därå, eller sålunda å 369,510 kronor,
dels ”ock att statens den 30 juni 1923 beräknade kapital- och räntefordran
hos bolaget till den »del, densamma överstege 369,510 kronor, finge avskrivas,
under villkor att bolaget före den 1 juli 1925 avlämnade garantiförbindelse,
av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t godkännas, för behörig förräntning
och amortering av sistberörda belopp.
Sedan Othems kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag den 18
juni 1923 utfärdat garantiförbindelser för behörigt erläggande av räntan
Statsutskottets itillitande Xr ■10.
vindel'' auståndstiden å förenämnda belopp, 369,510 kronor, godkände Kungl.
Maj:t genom beslut den 29 juni 1923 berörda garantiförbindelser samt medgav,
att med gäldande av de den 30 juni 1923 förfallna räntebelopp ä ovanberörda
statslån av 339,000 kronor finge, räknat från och med den I juli
1923, anstå under två år.
ISolagets skuld å statslånet utgjorde den 30 juni 1923:
kapital ............................................... kronor 339,000: —
anståndsränta ...................................... » 22,812:74
ränta ..................................................... » 297,784:68
ö venii lita ........................ y 172,018:66
Summa kronor 831,616:08
I skrivelse den 17 december 1924 bär bolaget i huvudsak anfört följande:
Under den bolaget beviljade anståndstiden, vilken utginge den 30 juni
1925, både bolaget den 30 juni 1924 till riksgäldskontoret erlagt ränta för
första kelårsperioden å ovanberörda belopp, 369,510 kronor, med 16,627
kronor 95 öre.
Beträffande frågan om garantiförbindelse för förräntning och amorteringav
omförmälda belopp, 369,510 kronor, för tiden efter den 30 juni 1925 både
bolagets styrelse under år 1924 förhandlat med representanter för Othems
kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag men hade ingendera parten
ansett sig kunna lämna garanti för längre tid än ett år åt gången. Någon
annan villig att deltaga i garantien hade ej kunnat erhållas.
Under dessa förhandlingar hade framhållits, att erfarenheten under anståndstiden
knappast varit av natur att mana till iklädande av den fordrade
garantien för framtiden, särskilt med hänsyn till att en med järnvägen
konkurrerande linjetrafik med automobil numera påbörjats. Järnvägens ekonomiska
framtid vore därför lika osäker nu som för två år sedan. Samma
skäl för uppskov med lämnande av slutlig garanti syntes i lika hög grad
gälla nu som då, innan man fått full erfarenhet om i vad män konkurrensen
skulle bliva av bestående fara för de ekonomiskt svaga järnvägarna. Det
medel till självförsvar, som järnvägarna kunde tillgripa, nämligen insättande
av motorvagnar i järnvägstrafiken, kunde Slite—Korna järnväg ej begagna
av brist på medel till anskaffande av en dylik vagn, men hade bolagets
styrelse i särskild skrivelse av den 17 december 1924 gjort framställning
om bidrag ur handels- och sjöfartsfonden härför.
Under förhandlingarna med garanterna hade dessutom av representanterna
för Othems kommun framhållits, att en garanti som denna egentligen
betydde detsamma som om kommunen skulle skuldsätta sig för ett belopp
av ‘369,510 kronor, att förräntas och amorteras under mer än 50 år, vartill
den med hänsyn till dess redan nu stora skuldbörda knappast kunde påräkna
Kungl. Maj:ts tillstånd.
Vidare både framhållits, att då med ett medgivande att få ordna garantien,
som det föreslagits, år för år sannolikt ej skulle följa avskrivning av
statens beräknade kapital- och räntefordran hos bolaget till den del, densamma
överstege 369,510 kronor, det ändock syntes skäligt att i samma
mån, som ränta och amortering inbetalades, visst belopp av det för avskrivning
avsedda årligen av staten avskreves, till exempel 50,000 kronor, cla i
annat fall järnvägen varje ögonblick av sin framtida existens skulle hava
likvidationsliotet över sig.
På grund av det anförda hemställer bolaget om medgivande dels att i
stället för den år 1923 avsedda garantiförbindelsen för behörig förräntning
8
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottets
yttrande.
och amortering under framtiden av 369,510 kronor få avlämna garantiförbindelser
av Otliems kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag för
dylik förräntning och amortering för ett år, dels och att av bolagets skuld
till den del, den översköte 369,510 kronor, måtte för varje år, då dylik förräntning
och amortering ägde rum, avskrivas visst belopp, förslagsvis 50,000
kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att den garanti för viss del av ifrågavarande
lån (själva kapitalbeloppet 339,000 kronor jämte två års ränta), som bolaget
enligt 1923 års avskrivningsmedgivande har att lämna, icke skall avse fullgörandet
av hela betalningen av detta belopp utan allenast ett års annuitet åt
gången och förnyas varje år. I stället skulle icke en omedelbar avskrivning
av hela överskjutande skuldbeloppet nu medgivas, utan detta belopp skulle
endast så småningom bortfalla, i mån av fullgjorda årliga annuiteter.
I enlighet härmed skulle bolaget hava att förränta och amortera ett belopp
av 369,510 kronor, motsvarande det ursprungliga statslånet ökat med
två års ränta därå. För fullgörande av denna annuitet, vilken skulle erläggas
den 30 juni varje år, skulle bolaget hava att till fullmäktige i riksgäldskontoret
före den 1 maj varje år avlämna garantiförbindelse av beskaffenhet
att kunna godkännas av fullmäktige och avseende ordentligt erläggande
av annuiteten för ett år i sänder. Så snart dylik annuitet för ett år erlagts,
skulle samtidigt avskrivas ett belopp av förslagsvis 30,000 kronor å bolagets
skuld den 30 juni 1923, i vad denna översteg ovannämnda skuldbelopp av
369,510 kronor eller — enligt av riksgäldsfullmäktige meddelad uppgift —-462,106 kronor 8 öre.
Till stöd för det vid 1923 års riksdag lämnade medgivandet anfördes,
hurusom genom detsamma syntes kunna säkerställas åtminstone en del av
statens fordran hos bolaget, samtidigt som ortens intresse av att banan
alltjämt trafikerades tillgodosåges. Av samma skäl anser sig utskottet böra
tillstyrka den ytterligare eftergift i fråga om statens fordringsanspråk gentemot
bolaget, som nu av omständigheterna framtvingats.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att av statens den 30 juni 1923
beräknade kapital- och rån tefordran hos Slite—Koma järn vägsaktiebolag
till den del, densamma överstiger 369,510 kronor,
må under de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 25 februari 1925 förordade villkor för varje tidsperiod
av ett år, räknat från och med den 1 juli 1925, avskrivas ett
belopp av 30,000 kronor.
Stockholm den 20 mars 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 34.