Statsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1!)25 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares
avlönings- och pensions förhållanden jämte
i ämnet väckta motioner.

(Särskilda avd.)

Uti den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, med åberopande av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 31 december 1924, under rubriken
»För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (avd. I) föreslagit riksdagen att
dels, med tillämpning från och med den 1 juli 1925, godkänna det vid
berörda protokoll fogade förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa
delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen (bilaga A1);

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med
de av chefen för finansdepartementet angivna grunder, utfärda de övergångsbestämmelser,
som i anledning härav må finnas erforderliga;

dels medgiva, att de personliga lönetillägg, som Kungl. Maj:t kan komma
att med stöd av nyssnämnda bemyndigande tillerkänna vissa kvinnliga befattningshavare,
må utgå av de i vederbörande stater upptagna anslagsposter
till avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels ock besluta, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma avlöning till sådan
kvinnlig befattningshavare, som efter ikraftträdandet av lagen den 22 juni
1923 (nr 249) innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag tillträder statstjänst, vilken
förut kunnat innehavas endast av man och för vilken avlöningen är bestämd
enligt andra grunder än dem, som fastställts i avlöningsreglementet den 19
juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk eller avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; skolande sådan befattnings 1

Beträffande lydelsen av bilagan hänvisas till statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. G samt. It höft. (Nr 17.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

havare vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser i fråga om avlöning,
som vid en blivande lönereglering för det verk eller den stat, befattningshavaren
tillhör, må varda för tjänsten stadgade.

I enlighet med grunderna för kamrarnas remiss av statsverkspropositionen
behandlar statsutskottet i förevarande utlåtande denna framställning med
undantag av de delar, som beröra befattningshavare under jordbruksdepartementet.

I avseende å utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta motioner — vilka samtliga blivit remitterade till statsutskottet,
motionerna 1:161, II: 217 och II: 204 i vad desamma ankomma på
statsutskottets handläggning — nämligen

av fröken Kerstin Hesselgren (1:161), däri hemställts, att till Kungl.
Maj:ts proposition nr 1 fogade förslag till kungörelse angående ändrad lydelse
i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) göras följande
ändringar:

§ 4: utgår.

§ 16: att orden: »vad sålunda stadgas — — — eller barnsbörd» utgå.

§ 21: att de båda första semesterbestämmelserna få följande lydelse:
Tjänstemän tillhörande 1—10 lönegraderna enligt 9 § avd. B — 20 dagar—
30 dagar.

Tjänsteman tillhörande 11—23 lönegraderna enligt § 9 avd. B — 25—35
dagar;

att motsvarande ändringar göras dels i förslag till kungörelse angående
ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 9 juni 1922
(nr 379),

dels i förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av
avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343),

att i förslaget till inplacering av de särskilda kvinnliga befattningarna
å den av Kungl. Maj:t förordade gemensamma löneplanen måtte vidtagas
följande ändringar:

I 12:te lönegraden inplacerade befattningar förste postexpedit är, förste
telegrafexpeditör, förste kassör, förste vaktföreståndare, förste kontorsskrivare,
kanslist av 2:dra klass i utrikesdepartementet och vid beskickningarna,
flyttas till 15:de lönegraden,

I 7:de lönegraden inplacerade kassör i telegrafverket, laboratoriebiträde
av 2:dra klass vid statens provningsanstalt flyttas till 8:de lönegraden
samt

att riksdagen ville bevilja de för olika verks stater härför erforderliga
medlen, ävensom låta vidtaga de författningsändringar, som härav kunna
bliva påkallade;

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

3

• av herr H. llallén (11:217), som framställt samma yrkanden som fröken
Hesselgren, dock att hemställan icke gjorts om uteslutande av 4 § i
Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av vissa
delar i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451);

av fröken Bertha Wellin och herr G. Karlsson i Vadstena (II: 151), vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att kvinnliga tjänstemän tillhörande
1—11 lönegraderna enligt 9 § avd. B vid statens hospital och
asyler erhålla intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, 25
dagars och från och med det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år,
35 dagars semester årligen; samt

av herr J. Olofsson i Digernäs m. fl. (II: 204), vari föreslagits, att riksdagen
måtte

a) förklara sig icke kunna godkänna Kungl. Maj:ts förslag, punkten 1,
»Utgifterna», »För flera huvudtitlar gemensamma frågor»;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det utredning skyndsammast
möjligt åvägabringas rörande

dels dyrtidstilläggens avveckling,

dels sådan omarbetning av samtliga avlöningsreglementen och däri ingående
löneskalor, som betingas av dyrtidstilläggens upphörande,

dels sådana reformer i avlöningsväsendet, som kunna vara erforderliga
för ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden, med
iakttagande av att de i motionen anförda synpunkterna vinna vederbörligt
beaktande,

samt att för 1926 års riksdag framläggas de förslag, vartill dessa utredningar
kunna giva anledning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.

För utredning av frågan om beredande av utsträckt behörighet för kvinnor
att vinna tillträde till civil statstjänst tillkallades på grund av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1919 särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet.
Sedan de sakkunniga den 14 februari 1920 avlämnat första
delen av sitt betänkande, antogos vid sistnämnda års riksdag såsom
vilande till vidare grundlagsenlig behandling sådana ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen, vilka erfordrades för undanröjande av de
hinder, grundlagarna i deras dittillsvarande avfattning inneburit för
kvinnors tillträde till statstjänster. Vid 1921 års riksdag blevo de erforderliga
grundlagsändringarna slutligen antagna. Av dessa må här allenast
nämnas ändringen i § 28 regeringsformen. Denna ändring innebär, att till
de i nämnda paragraf avsedda ämbeten och tjänster även kvinnor kunna
med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts,
utnämnas och befordras; dock att kvinna ej må utnämnas till prästerlig

Kvinnolönefrågans
upp
komstoch hit
tillsvarande
behandling.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

tjänst, där ej annorledes blivit bestämt i den ordning, 87 § 2 mom. regeringsformen
stadgar.

Den 27 december 1920 avgåvo de sakkunniga andra delen av sitt betänkande.
Denna del innefattar utredning angående frågorna om kvinnas
behörighet att innehava statstjänst i allmänhet, om kvinnliga statstjänares
avlönings- och pensionsförhållanden samt om vissa statstjänsters reserverande
för kvinnor.

Beträffande den ordning, i vilken de i § 28 regeringsformen avsedda
grunderna för kvinnors tillträde till statstjänster borde komma till stånd,
föreslogo de sakkunniga följande. I lagform borde stadgas, dels att kvinna
principiellt vore likställd med man i fråga om behörighet att innehava
statstjänst, dels ock, såsom undantagsbestämmelse, att kvinnor skulle vara
uteslutna från vissa närmare angivna områden av statstjänst; därest speciella
bestämmelser erfordrades i fråga om gift kvinnas behörighet att innehava
statstjänst, borde de också hänvisas till sagda lag. Frågorna om vissa
statstjänsters eventuella reserverande för kvinnor samt om principerna för
de kvinnliga statstjänarnas avlönande borde liksom dittills behandlas såsom
statsregleringsärenden.

Beträffande sambandet mellan frågan om behörighet för kvinnor att
innehava vissa statstjänster, å ena, samt ett ordnande av de kvinnliga
statstjänarnas avlönings- och pensionsförhållanden, å andra sidan, anförde
de sakkunniga, att ett antagande av den utav de sakkunniga föreslagna
lagen angående kvinnas tillträde till statstjänst torde innebära, att
kvinna, som utnämndes till i lagen avsedd befattning, vore berättigad
åtnjuta de tjänsteförmåner, som vore förenade med befattningen. Intill
dess eventuellt eu särskild lön bleve bestämd för kvinnlig innehavare av
befattningen, ägde hon alltså — yttra de sakkunniga — uppbära samma
lön, som tillkomme manlig innehavare av densamma. I fråga om de
befattningar, beträffande vilka olika avlöningsbelopp vore fastställda för
manliga och kvinnliga innehavare, medförde i detta avseende den nya lagstiftningen,
så länge särskilt avgörande i motsatt riktning ej träffats, icke
någon förändring. Antingen nu principen om lika lön i samma befattning
vunne godkännande eller icke, vore det helt naturligt önskvärt, att
denna fråga kunde avgöras, innan behörighetslagen trädde i kraft. Träffades
nämligen icke i sammanhang med behandlingen av denna lag ett sådant
avgörande, komme den nämnda löneprincipen att, utan särskilt beslut i
sådant avseende, erhålla tillämpning beträffande vissa befattningar, beträffande
andra icke.

Efter det utlåtanden över andra delen av de sakkunnigas betänkande inkommit
från skilda ämbetsmyndigheter, upptogs i statsrådet den 29 juni
1921 frågan om ytterligare utredning av spörsmålet angående kvinnliga
statstjänares avlönings- och pensionsförhållanden, På föredragning av
chefen för finansdepartementet tillsatte Kung!. Maj:t nämnda dag en särskild
kommitté för att, med förberörda sakkunnigbetänkande såsom ut -

Statsutskottets utlutande Nr 17. 5

gångspunkt, till behandling upptaga nyssnämnda spörsmål, därvid kommittén
skulle äga att, i den mån den funne uppdraget därtill giva anledning,
göra även andra delar av betänkandet till föremål för granskning.
Kommittén antog benämningen 1921 års lönekommitté.

Utan att frågan om kvinnliga statstjänares avlönings- och pensionsförhållanden
blivit slutligen utredd, framlades vid 1922 års riksdag proposition
med förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas
behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, vilken lag
enligt förslaget skulle träda i kraft den 1 januari 1923. I utlåtande nr 7
tillstyrkte sammansatta stats- och första lagutskottet Ivungl. Maj:ts förslag
med den ändring, att lagen skulle träda i kraft den dag, Konungen med
riksdagen bestämde. Utskottet var nämligen av den meningen, att behörighetslagen
borde vila, intill dess avlönings- och pensionsfrågorna -blivit
avgjorda. I första kammaren bifölls emellertid ett rent avslagsyrkande,
medan andra kammaren godkände utskottets förslag. Genom kamrarnas
olika beslut hade alltså frågan förfallit.

Till 1923 års riksdag framlades ånyo proposition med förslag till lag
innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava
statstjänst och annat allmänt uppdrag, därvid den av sammansatta utskottet
föreslagna bestämmelsen angående lagens ikraftträdande upptogs. Med
viss ändring blev behörighetslagen av 1923 års riksdag antagen. Lagen
utfärdades den 22 juni 1923 (nr 249) och träder i kraft den dag, Konungen
med riksdagen bestämmer.

Behörighetslagen innehåller i 1 § den bestämmelsen, att i fråga om
behörighet att innehava statstjänst kvinna skall med de undantag, som i
lagen angivas, vara likställd med man. Angående kvinnas behörighet att
innehava prästerlig eller annan kyrklig tjänst har hänvisats till särskilt
stadgande. I 2 § hava uppräknats de statstjänster, vilka ej må innehavas
av kvinna. Enligt 3 § skall kvinna vara likställd med man jämväl i fråga
om behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke är att hänföra
till statstjänst.

Den 12 oktober 1923 avgav 1921 års lönekommitté betänkande angående
ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden
m. m. Efter en redogörelse för de sakkunnigas yttrande och
förslag i lönefrågan samt däröver avgivna utlåtanden har kommittén lämnat
en framställning av de utredningar i lönefrågan, som kommittén själv
verkställt, ävensom rörande kvinnornas löneställning å den allmänna arbetsmarknaden.
Kommittébetänkandet behandlar i övrigt i särskilda avdelningar
familjeförsörjningsprincipens tillämpning i det statliga lönesystemet,
kvinnliga befattningshavares pensionsålder, gift kvinnas ställning samt
vissa statstjänsters reserverande för kvinnor och upptager därefter kommitténs
eget yttrande i lönefrågan.

I korthet sagt går lönekommitténs förslag ut på införande i viss mån
av den s. k. behovsprincipen i det statliga lönesystemet. Tjänsteman, som ej

6

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Behovsprin cipens tillämpning.

innehar chefs- eller därmed jämförlig ställning, skulle nämligen enligt
kommittéförslaget, därest han helt eller till avsevärd del underhåller eget
barn av äktenskaplig hörd, äga uppbära familjetillägg med vissa i förhållande
till lönegradsställningen och barnens antal bestämda belopp.

Vad särskilt angår frågan om förhållandet mellan mäns och kvinnors
löner, innebär kommittéförslaget, att en åtskillnad skulle förefinnas i de
nuvarande lönegraderna 1—14 å den manliga löneplanen, i vilken jämväl
de nuvarande kvinnliga befattningarna skulle inplaceras. För kvinnliga
innehavare av befattningar i högre lönegrader skulle lönen enligt löneplanen
minskas med ett belopp, motsvarande de avgifter, manlig innehavare
av befattningen skolat erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa.
För samtliga kvinnliga befattningar skulle pupillpensionering införas
och ombesörjas av statsverket.

Över lönekommitténs ifrågavarande betänkande hava utlåtanden inhämtats
från ett nittiotal verk och myndigheter. Efter det vidare fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret beretts tillfälle att yttra sig över
betänkandet, hava jämväl nämnda myndigheter avgivit utlåtanden i ärendet.
Slutligen hava yttranden över betänkandet ingivits till Kungl. Maj:t från
eu del personalsammanslutningar.

Då i de avgivna yttrandena åtskilliga erinringar gjorts mot kommitténs
förslag samt vissa ämbetsverk framställt särskilda från kommittéförslaget
helt avvikande förslag, har frågan undergått ytterligare beredning inom
finansdepartementet, därvid jämväl samråd ägt rum med representanter
för vissa ämbetsverk och kvinnliga personalsammanslutningar. Den överarbetning
av kommittébetänkandet och de avgivna yttrandena, som sålunda
ägt rum, har resulterat i två alternativa förslag till lönefrågans lösning,
framlagda i en inom departementet utarbetad promemoria, vilken finnes
såsom bilaga fogad vid förenämnda statsrådsprotokoll över finansärenden
den 31 december 1924. Över dessa förslag hava utlåtanden inhämtats från
kommunikationsverken och vissa andra verk ävensom kommunikationsverkens
och allmänna civilförvaltningens lönenämnder. Därjämte hava
yttranden över förslagen inkommit från vissa personalsammanslutningar.

Innan departementschefen ingått på frågan om de kvinnliga befattningshavarnas
löner i förhållande till manliga, vilken fråga ju måste betecknas
såsom det centrala i detta sammanhang, har departementschefen till en början
upptagit till behandling den av 1921 års lönekommitté framförda frågan
angående den s. k. behovsprincipens tillämpning i det statliga lönesystemet.

Efter att härvid hava lämnat en kortfattad översikt över detta system ur
synpunkten av i vad mån sagda princip vunnit tillämpning i detsamma
(sid. 14—20), har departementschefen närmare redogjort för 1921 års lönekommittés
förslag härutinnan samt vissa ämbetsverks, myndigheters och
personalorganisationers yttranden över förslaget (sid. 23—44).

ii lat sut skot tets utlutande Nr 17.

För egen del har departementschefen i fråga om sin ståndpunkt till berörda
princip anfört följande:

»Dä jag nu gar att angiva min egen ställning till kommitténs förslag
om införande i det ordinarie statliga lönesystemet av en familjetilläggsprincip,
vill jag till en början framhålla, att jag giver mitt erkännande
åt vissa av de synpunkter, som åberopats till stöd för behovsprincipen.
8a vitt jag kunnat finna, har emellertid denna princip icke fått någon
nämnvärd tillämpning i värt hittillsvarande ordinarie avlöningssystem;
såsom ett uttryck för behovsprincipen i här avsedd bemärkelse kali nämligen
icke anses vare sig grundsatsen, att lönen skall lämna tjänstemannen
möjlighet till ''anständig bärgning’ även som familjeförsörjare,
eller systemet med ålderstillägg. Det kan då synas i viss mån betänkligt
att utan stöd av ändrade förhållanden och mitt under pågående löneregleringar,
vilka fortskridit så långt, att den övervägande delen av
ifrågakommande personal erhållit sina löner nyreglerade, övergå till ett
på nämnda princip grundat lönesystem. I alla händelser synes det mig
saknas anledning att i förevarande sammanhang, då frågan endast gäller
att på grund av behörighetslagens antagande ordna avlönings- och
pensionsförliållandena för de kvinnliga befattningshavarnas vidkommande,
söka fora fram till lösning ett så omstritt spörsmål som behovsprincipens
tillämpning. Såsom i det följande skall visas, är nämligen ett system
med familj et il lägg icke behövligt för att komma fram till en tillfredsställande
lösning av frågan om de kvinnliga befattningshavarnas avlönings-
och pensions förhållanden, och det synes mig tvivelaktigt, huruvida
.systemet över huvud kan bereda några fördelar vid lösningen av sagda
fråga. Kommitténs förnämsta syftemål med ett upptagande av problemet
i förevarande sammanhang synes hava varit att därigenom, med hänsyn
till de statsfinansiella förhållandena, kunna i största möjliga mån begränsa
statsverkets kostnader för den förestående kvinnolöneregleringen.
Det oaktat skulle kommitténs förslag, slutligen genomfört, enligt kommitténs
egna beräkningar medföra avsevärda kostnadsökningar. För min del
bär jag funnit det vara möjligt att utan upptagande av familjetilläggsprincipen
bringa kvinnolönefrågan till en jämväl ur statsverkets synpunkt
tillfredsställande lösning.

Om alltså familjetilläggsprincipens införande enligt min mening icke
är ägnad att underlätta lösningen av frågan om de kvinnliga befattningshavarnas
löneförhållanden och därför ej behöver i detta sammanhang
upptagas till närmare prövning, synes det mig föreligga positiva skål,
som tala för uppskjutande av en sådan prövning. Det löneregleringsarbete,
som sedan några år pågått, torde höra bringas till slut, och de
fastställda löneregleringarna böra någon tid praktiskt prövas, innan man
går att genomföra så vidlyftiga ändringar, som kommittéförslaget innebär.
Största möjliga fasthet i det statliga lönesystemet bör eftersträvas, och
ändringar böra ej vidtagas utan att starka praktiska skäl tala därför. Nu
behöves en tid av lugn, för att de genomförda regleringarna skola
hinna stabiliseras och bliva till gagn. Först när andra omständigheter
nödvändiggöra en fullständig omreglering av de nuvarande lönerna och
omarbetning av löneplanerna — såsom då dyrtidstilläggen eventuellt en
gång skola inarbetas i lönerna — kan det vara tid att ingående överväga,
huruvida familjetillägg böra upptagas i statens lönesystem.

Med min nu angivna ståndpunkt i förevarande avseende saknar jag
anledning att vidare yttra mig angående familjetilläggsprincipen. Jag

Lönefrågan.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

kan dock ej underlåta att framhålla, hurusom man vid en eventuell framtida
prövning av frågan om nämnda princips införande synes böra taga
hänsyn dels till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, dels
ock till den ställning, som vederbörande personalgrupper intaga till frågan.
Därjämte får ej förbises, att svårigheter alltid torde uppstå vid utformningen
av ett lönesystem enligt hehovsprincipen även i begränsad omfattning.
Enligt myndigheternas så gott som samstämmiga uppfattning är
kommittéförslaget i antydda avseende behäftat med brister av större eller
mindre betydelse.

Då sålunda spörsmålet om bebovsprincipens lämplighet för det statliga
lönesystemet ej synes böra upptagas till slutlig prövning i samband med
frågan om ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och''
pensionsförbållanden, följer härav, att de nuvarande manliga lönerna, såsom
önskvärt är, kunna lämnas oberörda av sistnämnda frågas lösning.»

Sedan departementschefen härefter lämnat en kortfattad översikt över vad
tidigare förekommit rörande kvinnors i statstjänst ställning i lönehänseende
i vårt land ävensom rörande kvinnliga statsanställdas löneförhållanden i
vissa andra länder (sid. 46—54), har departementschefen ingått på en närmare
redogörelse för de förslag i fråga om ordnandet av kvinnliga befattningshavares
löneförhållanden, som, i enlighet med vad förut blivit omförmält,
framlagts dels av de s. k. behörighetssakkunniga, dels av 1921 års lönekommitté
(sid. 55—87).

I samband med sin redogörelse för 1921 års lönekommittés förslag har
departementschefen ock närmare redogjort för de yttranden, som avgivits
över förslaget av i ärendet hörda ämbetsverk och myndigheter m. fl. (sid.
88—114).

Vidare har departementschefen i detta sammanhang, med erinran att den
kritik, som riktats mot 1921 års lönekommittés förslag, föranlett hans företrädare
i ämbetet att med beaktande av gjorda erinringar låta inom finansdepartementet
verkställa en överarbetning av kommittéförslaget, i korthet angivit
grunderna för de tvenne alternativa förslag, som i anledning härav
utarbetats och framlagts i förberörda promemoria ävensom redogjort för de
utlåtanden, som över samma promemoria infordrats eller eljest till Kungi.-Maj:t inkommit (sid. 114—129).

Efter den sålunda lämnade redogörelsen för de särskilda förslag och yttranden,
som framlagts i lönefrågan, har departementschefen, med framhållande
av att meningarna varit synnerligen delade angående lämpligaste sättet för
frågans lösning, angivit sin egen principiella ståndpunkt till denna fråga
och därvid anfört följande:

»Det bör vid denna frågas handläggning icke förbises, att utgångspunkten
för densamma är behörighetslagen. Genom ifrågavarande lag bär, om man
bortser från vissa i lagen angivna undantag, godkänts den principen, att
kvinna skall vara likställd med man i fråga om behörighet att innehava
statstjänst och annat allmänt uppdrag. Innebörden härav är, att lagen
öppnar för kvinnorna sådana befattningar, som hittills varit förbehållna
män. För de kvinnor, som i enlighet härmed vinna inträde på nya om -

Statsutskottets utlåtande Nr 17. !>

råden av statslivet, uppkommer fråga, huruvida avlöningen skall vid varje
befattning utgå med det för manlig innehavare bestämda beloppet eller om
den skall regleras efter andra grunder. Det är denna fråga, som nu skall
lösas, för att behörighetslagen må kunna träda i kraft. Först i andra hand
uppkommer spörsmålet, huruvida i förevarande sammanhang lönerna till
nuvarande kvinnliga befattningshavare böra undergå någon ändring.

Då jag nu går att angiva min egen ställning till frågan, huruvida blivande
kvinnliga innehavare av sådana befattningar, som hittills varit förbehållna
män, skola åtnjuta de med dessa befattningar förenade, för männen
avsedda avlöningsförmåner eller om ett avdrag å dessa avlöningsförmåner
skall bestämmas för kvinnliga innehavare, tillåter jag mig till en början
något beröra den faktiska fördelningen av statsarbetet mellan manlig och
kvinnlig arbetskraft samt den sannolika inverkan, som i sådant avseende
kan följa av behöriglietslagen.

Då ursprungligen männen ensamma ägde tillträde till statstjänsten, torde
den nuvarande fördelningen av arbetet i statens tjänst mellan manlig och
kvinnlig arbetskraft bäst belysas genom en erinran om de olika slag av arbeten,
som efter hand kommit att anförtros åt kvinnor. I första hand togs
den kvinnliga arbetskraften i anspråk inom undervisningsväsendet, ett område,
som befunnits väl lämpat för kvinnorna. Av stor betydelse blev
ock snart kvinnoarbetet för kommunikationsverken, där åtskilliga göromål i
innertjänsten visade sig lämpliga för kvinnor. Inom läkar- och sjukvården
hava likaledes kvinnor tagits i anspråk i väsentlig omfattning. Slutligen
hava inom ämbetsverken i allmänhet inrättats kvinnliga befattningar för
bestridande av skriv-, expeditions-, kansli-, räkne-, kassa-, registrators- in. fl.
dylika göromål. Denna utveckling med insättande av kvinnlig arbetskraft
på förut manliga befattningar har alltjämt fortgått och sträckt sig till nya
områden, allt efter som kvinnor befunnits kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra det förelagda arbetet. Inom åtskilliga områden av statstjänsten
har den kvinnliga arbetskraften i fråga om vissa göromål så gott som fullständigt
utträngt den manliga. Detta är fallet exempelvis i fråga om renskrivnings-,
expeditions- samt vissa enklare räkne- och granskningsgöromål
m. fl. dylika arbeten inom ämbetsverken. Beträffande åter andra grupper
av uppgifter, som funnits lämpa sig för kvinnor, förekommer fortfarande
manlig personal vid sidan av den kvinnliga. Så är framför allt förhållandet
i fråga om postexpeditörsgöromål in. fl. sysslor inom affärsverken.

Behörighetslagens närmaste inverkan på fördelningen av manlig och kvinnlig
arbetskraft inom statstjänsten torde bliva den, att utbytet av manlig
arbetskraft mot kvinnlig sådan påskyndas inom de områden, där kvinnorna
redan prövats och befunnits lämpliga. I den mån ett fortsatt bibehållande
av manlig arbetskraft inom dylika områden icke är betingat av sakliga
skäl, lärer det nämligen nu mer än tillförene komma att visa sig olämpligt
att söka kvarhålla sådan arbetskraft. Några omstörtande förändringar av
hithörande förhållanden synes lagen dock icke komma att medföra. I en
del fall torde kvinnor, som förvärvat erforderliga kvalifikationer och i övrigt
visat sig skickade att handhava arbetsuppgifter inom nu för män förbehållna
tjänsteområden, komma att erhålla anställning inom dessa nya områden.
Efter hand vinnes sålunda erfarenhet om den kvinnliga arbetskraftens
användbarhet över huvud inom nya grenar av förvaltningen, och
efter denna erfarenhet kan organisationen anpassas.

Då nu kvinnorna i princip fått tillträde till statstjänstens olika områden
och det gäller att träffa avgörande angående deras löneställning i de till

10

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

dessa områden hörande befattningarna, har det för mig framstått såsom ett
viktigt önskemål att söka ernå avlöningsbestämmelser av så enkel struktur
och så tydlig avfattning, att berättigade klagomål icke kunna uppstå
angående ojämnheter och svårigheter vid bestämmelsernas tillämpning.
Jag äger en nog så livlig erfarenhet av det tidsödande arbete, som
måste offras på tillämpningen av de nuvarande avlöningsbestämmelserna,
och jag kan därför ej medverka till ett ytterligare komplicerande av lagstiftningen
på detta område utan vill söka ernå så enkla linjer som möjligt
inom statens avlöningsväsen. Största enkelhet och reda vinnes obestridligen
genom att för kvinnor tillämpa samma avlöningsbestämmelser som för män.

Bedömes frågan om kvinnornas löneställning ur principiell synpunkt, måste
man, på sätt jämväl hehörighetssakkunniga yttrat, taga i betraktande den inverkan
på hithörande förhållanden, som behörighetslagen medfört. Då denna
lag ger uttryck åt en allmän likställighet mellan män och kvinnor i statens
tjänst, lärer konsekvensen fordra, att tävlan till statens tjänster får ske pa
lika villkor, d. v. s. med samma rättigheter och skyldigheter för kvinna som
för man. En dylik uppfattning leder obestridligen fram till den ståndpunkten,
att i en och samma befattning avlöningen måste vara lika, vare sig
tjänsten innehaves av en man eller av en kvinna.

Om jag alltså av de orsaker, jag nu angivit, finner mig böjd att vid lösningen
av förevarande avlöningsfråga tillstyrka en tillämpning av likalönsprincipen
med den innebörd, jag här givit åt densamma, vill jag dock
ingalunda lämna åsido erforderliga hänsyn till statsfinansiella förhållanden
eller till övriga omständigheter, som skäligen böra öva inflytande på spörsmålet
i fråga.

När jag då går att granska lönekommitténs motivering för eu löneskillnad
mellan man och kvinna, vill jag till eu början framhålla, att kvinnornas
ställning i pensionshänseende och statens övertagande av kvinnliga befattningshavares
familjepensionering äro spörsmål, vilka — såsom jag i det följande
skall närmare utveckla — kunna på ett tillfredsställande sätt lösas
utan sammankoppling med själva lönefrågan och fördenskull icke synas böra
öva inflytande på denna.

Vad vidare angår den männen i allmänhet åliggande försörjningsplikten
och värnplikten, som av lönekommittén åberopats såsom skäl för en löneskillnad
mellan man och kvinna, ansluter jag mig till den uppfattning,
som gemenligen kommit till uttryck i de avgivna yttrandena, eller att hänsyn
till nämnda förhållanden icke böra få leda till någon allmän lönenedsättning
för statens kvinnliga befattningshavare, så länge icke en dylik
nedsättning införts för manliga befattningshavare, vilka äro utan försörjningsplikt
eller blivit befriade från värnplikt. Frågan, i vad mån familjeförsörjare
och värnpliktiga böra genom statens försorg i en eller annan form
beredas förmåner framför andra medborgare, äger för övrigt, på sätt från
olika håll gjorts gällande, betydelse icke blott för statens befattningshavare
utan för befolkningen i dess helhet och synes därför icke böra föras fram
till lösning annat än i berörda större sammanhang.

De av kommittén för den föreslagna löneskillnaden angivna skäl, som
härefter återstå, äro kvinnornas större sjuklighet, förhållandet mellan mäns
och kvinnors arbetsprestationer samt förhållandet mellan männens och kvinnornas
löneställning på den allmänna arbetsmarknaden. Väl hava de av
kommittén verkställda statistiska utredningarna för de undersökta fallen visat
eu genomsnittligt något större sjuklighet för kvinnliga än för manliga befattningshavare.
Det synes emellertid tvivelaktigt, huruvida ur dessa utred -

Statsutskottets utlåtande AV 17.

It

ningar kunna dragas nagra giltiga slutsatser beträffande sjukt ighetslbrhallandenas
framtida inverkan på den kvinnliga arbetskraftens allmänna värde. Än
mera osäkra äro de antaganden, som kunna byggas på kommitténs utredningar
rörande kvinnornas arbetsprestationer i förhållande till männens.
Däremot är kvinnornas lägre löneställning i förhållande till männen a den
allmänna arbetsmarknaden eu ganska allmän företeelse, som man icke lärer
kunna undgå att räkna med.

Den fråga, som då inställer sig och som även av lönekommittén uppställts,
är den, huruvida under angivna förhållanden likalönsprincipens tillämpning
vid kvinnolönefrågans lösning skulle för statsverket medföra ökade kostnader
för en viss arbetsprestation. Kommittén har ansett så bliva händelsen och
har pa den grund funnit sig böra föreslå en viss procentuell skillnad mellan
manlig och kvinnlig lön. Såsom jag redan framhållit, är jag fullt ense
med kommittén därom, att erforderlig hänsyn bör tagas till statsfinansiella
synpunkter; skulle hänsyn av sådan art kräva, att lägre lön bestämdes för
kvinna än för man i en och samma befattning, kunde onekligen skäl föreligga
att låta de principiella synpunkterna vika. Enligt min mening behöver
man emellertid ej ur nu antydda synpunkter tillgripa en dylik utväg.

Stannar man till eu början inför de högre befattningarna, nämligen de i
nuvarande 15:e—20:e lönegraderna, har redan lönekommittén föreslagit en
tillämpning av likalönsprincipen. Beträffande dessa befattningar torde alltså
kommittén förutsätta, att en sådan prövning äger rum vid anställning och
befordran, att den, som före eventuella medsökande är skickad att sköta
ifrågakommande befattning, också erhåller befattningen, samt att, där
med tillämpning av dylika grundsatser eu kvinna blir innehavare av befattningen,
henne kan tilldelas samma lön som en man, utan att till befattningen
hörande arbetsprestationer ställa sig dyrare för statsverket, än om
någon av de manliga sökandena erhållit befattningen.

Men om en anställnings- och befordringsordning sådan som den nyss berörda
kan giva staten tillräckliga garantier i förevarande avseende, då det gäller
högre befattningar, ligger det nära till hands att räkna med enahanda möjlighet
i fråga om de övriga manliga befattningar, vilka nu skulle öppnas
för kvinnor. Det lärer nämligen med fog kunna antagas, att, i den man
kvinnor söka sig in på dessa områden, en noggrann prövning av aspiranternas
kvalifikationer och personliga lämplighet måste äga rum. Om, efter
det en sådan prövning skett, befattningen lämnas åt en kvinna, är man
förvisso berättigad antaga, att hennes arbetsprestationer skola bliva av minst
samma värde som de manliga medsökandenas, vadan också likalönsprincipen
bör kunna utan statsekonomiska risker tillämpas.

Av de nuvarande manliga befattningarna torde åtminstone till en början företrädesvis
sådana komma att beklädas med kvinnor, som i avseende å göromålens
art äro jämförliga eller besläktade med de nuvarande kvinnliga befattningarna.
I första hand lära de befattningar, vilka liava sin motsvarighet inom den
nuvarande kvinnliga tjänsteförteckningen, såsom postexpeditörs- och lcontorsskrivarbefattningar
samt även telegrafassistent- och vissa andra befattningar
vid affärsverken, bliva föremål för eftersträvan från kvinnornas sida. Särskilt
när det gäller dylika områden, är behörighetslagen ägnad att aktualisera
spörsmålet, huruvida och i vad mån ett successivt utbyte av den dyrare
manliga arbetskraften mot kvinnlig bör äga rum. Sedan den nu förestående
löneregleringen genomförts, torde fördenskull en allmän eftersyn böra föietagas,
i syfte att sådana organisationsändringar av angivet slag, vilka kunna
anses vara att anbefalla ur statsverkets synpunkt, också bliva i möjligaste

12 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

mån vidtagna. Jag erinrar i detta sammanhang, att generalpoststyrelsen
samtidigt med sitt yttrande över förberörda inom finansdepartementet upprättade
promemoria ingått till Kungl. Magt med ett förslag i syfte, bland
annat, att begränsa antalet befattningar i den nuvarande manliga postexpeditörsgraden
och samtidigt avskilja vissa enklare postexpeditörsgöromål för att
överlämnas till en nyinrättad befattning under den nuvarande kvinnliga postexpeditörsgraden.
På nu antytt sätt och allt eftersom erfarenhet vinnes angående
den kvinnliga arbetskraftens användbarhet på olika områden, bör
möjligheten och lämpligheten av att i större utsträckning tillgodogöra sig
denna arbetskraft för statstjänsten göras till föremål för undersökning.

Såsom av det förut anförda framgår, kan jag alltså icke finna lönekommitténs
förslag om olika lön för man och kvinna i befattning, vartill kvinna genom
behörighetslagen erhållit tillträde, tillräckligt motiverat.

Lönekommittén och de myndigheter, vilka i likhet med kommittén tänkt
sig kvinnornas lönefråga ordnad på det sätt, att — åtminstone inom viss
del av löneplanen — i varje befattning en lön skulle utgå för man och en
lägre lön för kvinna, torde emellertid egentligen haft för ögonen icke de
mer eller mindre fåtaliga fall, då kvinnor efter behörighetslagens ikraftträdande
komma att intränga på nya områden av statslivet, utan de nuvarande
kvinnliga befattningarna, vilka omedelbart spela eu mera betydande
roll för frågans statsfinansiella sida.

Ifrågavarande kvinnliga befattningshavare hava erhållit sina befattningar
med de avlöningsförmåner, som för dem äro bestämda, och då dessa förmåner
i stort sett äro goda i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens
löner samt några rekryteringssvåriglieter icke yppat sig eller kunna förväntas
uppstå, saknas enligt min mening giltig anledning att vid den omreglering
av lönerna för dessa befattningshavare, som kan behöva vidtagas
i samband med behörighetslagens sättande i kraft, bereda dem någon avsevärd
löneförhöjning. Härutinnan är jag således fullt ense med lönekommittén.

Då behörighetslagen, såsom förut sagts, egentligen endast förutsätter, att
bestämmelser träffas angående avlöningen till blivande kvinnliga innehavare
av sådana befattningar, som nu äro förbehållna män, kan man fråga sig,
huruvida över huvud taget någon ändring är påkallad för de nuvarande
kvinnliga befattningshavarnas vidkommande. Såsom av det föregående inhämtas,
hava också vissa ämbetsverk påyrkat, att lönerna för dessa befattningshavare
lämnas orubbade och att sålunda den nuvarande kvinnliga
löneplanen bibehålies oförändrad. Skulle så ske, uppkomme emellertid vissa
olägenheter, som enligt min tanke böra undvikas. Då de manliga och
kvinnliga löneplanerna äro byggda på olika sätt med framför allt högre
ortstillägg i deri förra än i den senare, kan detta låta sig försvaras, så länge
allenast män äga tillträde till den förra och allenast kvinnor till den senare.
När ifrågavarande gräns med behörighetslagens ikraftträdande bortfaller samt
kvinnor vinna inträde på den manliga löneplanens område och män på den
kvinnliga löneplanens område, finnes det ej längre någon rationell grund
för den nuvarande skillnaden i löneplanernas konstruktion. På grund härav
bör enligt min mening likhet råda mellan män och kvinnor även så till vida,
att de nuvarande kvinnliga befattningarna inplaceras i ett lönesystem, som
:n'' uppbyggt på samma grunder som det nuvarande manliga. Det säger
sig självt, att man då, på sätt jämväl lönekommittén föreslagit, väljer den
manliga löneplanen och till denna överflyttar de nuvarande kvinnliga befattningarna.

Statsutskottets utlåtande Nr 17. I.‘i

Vill de» inplacering av de nuvarande kvinnliga befattningarna a den
manliga löneplanen, som alltså skall företagas, kunna, på sätt av det föregående
framgår, två skilda metoder komma under övervägande. Dessa
metoder hava kommit till uttryck i de alternativa förslag, 1 och II, som
framlagts i föronämnda, inom finansdepartementet utarbetade promemoria.
Utgångspunkten vid båda förslagen har varit den, att någon anledning till
mera betydande avlöningsförhöjningar för de nuvarande kvinnliga befattningshavarna
icke föreligger, men det har å andra sidan — på grund av den
manliga löneplanens olika byggnad mot den nuvarande kvinnliga och främst
med hänsyn till att de ifrågakommande manliga lönegraderna innehålla fem
löneklasser mot allenast fyra i de nuvarande kvinnliga lönegraderna — icke
kunnat undgås, att över så gott som hela linjen vissa löneförhöjningar uppkommit,
särskilt i den nya femte löneklassen. I detta avseende giva de båda
alternativa förslagen i stort sett samma resultat. Skillnaden dem emellan
ligger däri, att inplaceringen enligt alternativ I direkt skett till sådana
lönegrader, att löneställningen, som helt nyligen undergått prövning i vanlig
löneregleringsväg, skulle bliva i det väsentliga oförändrad, medan inplaceringen
enligt alternativ II i allmänhet ägt rum till sådana lönegrader, i
vilka manliga befattningar med i huvudsak samma eller motsvarande arbetsuppgifter
äro till finnandes, varefter inom dessa lönegrader bestämts eu omkring
8 procent lägre lön (B-lön) för de inplacerade kvinnliga befattningarna
än för de nuvarande manliga. Alternativ II ansluter sig principiellt
till samma system, som lönekommittén föreslagit, medan alternativ I är eu
tillämpning av de principer, som kommit till uttryck i vissa ämbetsverks
utlåtanden, då närmast medicinalstyrelsens, telegrafstyrelsens, järnvägsstyrelsens
och riksräkenskapsverkets.

Vad angår den reella skillnaden mellan de två alternativen torde man kunna
påstå, att denna i och för sig är skäligen ringa. Om, såsom lönekommittén
föreslagit och jämväl från kvinnohåll livligt påyrkats, manlig innehavare
av en nuvarande kvinnlig befattning också skulle få åtnöjas med den lägre
lönen (B-lön), komme ju även alternativ II att för ifrågavarande befattningars
del innebära en tillämpning av principen om lika lön till man och
kvinna i samma befattning. Kvar stode härefter blott en något högre lönegradsplacering
i alternativ II utan att därmed följde högre löneställning.
Att av denna anledning föredraga alternativ II framför alternativ I bör enligt
min mening icke ifrågakomma.

Giva alltså de båda alternativen ungefär samma praktiska resultat för
det närvarande, torde emellertid den framtida utvecklingen bliva olika, allteftersom
man väljer det ena eller andra alternativet. Enligt alternativ I
hava de kvinnliga befattningarna fått den placering inom löneplanen, som
ungefär motsvarar den nuvarande, efter noggrant övervägande givna löneställningen,
och vid en dylik placering torde få förbliva. Med alternativ II
däremot skulle förvisso komma att förenas krav på borttagande av det för
detta fall tänkta avdraget, något som skulle innebära, att kvinnorna utan
vidare erhölle eu löneförhöjning motsvarande skillnaden mellan A-lön och
B-lön. Det torde vara tillräckligt att i detta avseende erinra om de förbehåll
i sådan riktning, som gjorts av samtliga kvinnoorganisationer, och det
stöd, dylika krav vunnit genom uttalanden av lönenämndernas majoriteter.

Om det med hänsyn till nu angivna förhållanden är förklarligt, att kvinnosammanslutningarna
förordat alternativ II, så skulle å andra sidan detta
alternativ, därest det bleve av statsmakterna godkänt allenast under förförutsättning,
att den härmed givna löneställningen icke komme att rub -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

bas genom avdragets borttagande, leda till ur kvinnosynpunkt icke önskvärda
konsekvenser. Därigenom bleve nämligen regeln om lägre lön till
kvinna än till man å nuvarande manliga befattningar för framtiden beståndande,
varmed likställighet i löneavseende mellan manlig och kvinnlig
befattningshavare vore uppgiven.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, och då jag, på sätt förut sagts,
finner övervägande skäl tala för att man söker vinna tillämpning av principen
om lika lön till man och kvinna i samma befattning, kan jag icke
förorda en lösning av lönefrågan för de nuvarande kvinnliga befattningshavarnas
vidkommande enligt alternativ II utan ansluter mig till de grunder,
varpå alternativ I är byggt. Såsom jag förut antytt, äger ock sistnämnda
alternativ samt de principer, varpå detsamma vilar, ett avgjort företräde i
lönetekniskt hänseende, då detsamma dels uppfyller kraven på enkelhet och
reda, dels giver möjlighet att inom löneplanens hela område tillämpa ett
enhetligt och rationellt system. Vid mitt ställningstagande till denna fråga
hämtar jag ock stöd i det förhållandet, att man inom vederbörande ämbetsverk
i allmänhet föredragit alternativ I.»

Den nya
löneplanen
och befattningarnas

placering å
densamma.

Löneplanen.

Sedan departementschefen härefter omförmält, hurusom uti de båda alternativa
förslag till lönefrågans lösning, som innefattas i förutberörda, inom
finansdepartementet utarbetade promemoria, den nuvarande manliga löneplanen
förutsatts skola på visst sätt kompletteras, har departemenschefen
något uppehållit sig vid den avsedda gemensamma löneplanens allmänna
konstruktion, varvid en kortare redogörelse lämnats för de förslag till utbyggnad
av den manliga löneplanen, som tidigare framkommit. Härvid
har departementschefen bland annat omförmält, att i ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till revision av de för allmänna civilförvaltningen
gällande avlöningsbestämmelserna den manliga löneplanen blivit så kompletterad,
att skillnaden mellan lönegraderna i den manliga löneplanen
(avd. B) genomgående blivit en löneklass, varjämte löneplanen uppåt utökats
med två lönegrader.

I fråga om sin egen ståndpunkt beträffande den blivande gemensamma
löneplanens konstruktion har departementschefen, under erinran, att den
av 1921 års lönekommitté föreslagna gemensamma löneplanen med allenast
tre löneklasser inom varje lönegrad jämte därtill hörande femåriga tidsintervaller
varit avsedd att för familjeförsörjarnas del kombineras med
särskilda familjetillägg, anfört, att, då han icke funnit sig kunna förorda
systemet med familjetillägg, han icke heller kunnat ansluta sig till kommitténs
förslag till löneplan. Enligt departementschefens mening, vore
det angeläget, att i förevarande sammanhang inga sådana ändringar genomfördes
i den nuvarande manliga löneplanen, som skulle medföra förändrade
avlöningsförmåner för befattningshavarna.

Däremot har departementschefen ansett eu komplettering av den nirvarande
manliga löneplanen böra genomföras i samband med den nu föreliggande
frågans lösning. Härom har departementschefen anfört följande:

»Såsom redan av vissa ämbetsverk framhållits i deras yttranden rörande
den ifrågasatta avlöningsrevisionen, måste i alla händelser lösningen av

Statsutskottets utlåtande Nr 17. 15

lönefrågan för de nuvarande kvinnliga befattningshavarnas vidkommande
medföra en utbyggnad av den manliga löneplanen nedåt med det antal
lönegrader, som erfordras för inpassande i denna löneplan av de lägsta
kvinnliga befattningshavarna. Då detta medför en genomgående omnumrering
av lönegraderna, bär det synts mig riktigt, att i detta sammanhang
en komplettering av löneplanen genomföres även så till vida, att
lönegrader, vilka enligt systemet skulle upptagas i planen, men icke där
återfinnas, nu införas. Eu direkt anledning till komplettering av löneplanen
finner jag ock ligga däri, att en riktigare inplacering av de nuvarande
kvinnliga befattningarna å den manliga löneplanen genom denna åtgärd
möjliggöres.

Om jag sålunda förordar ett införande i löneplanen av de lönegrader,
vilka, ehuru de hittills icke kommit till användning, likväl tillhöra det
system, efter vilket löneplanen är uppbyggd, har jag däremot icke
funnit anledning att i förevarande sammanhang i löneplanen upptaga
jämväl de två lönegrader, som enligt förberörda revisionsförslag skulle
med nummerbeteckning 27 och 28 tillfogas ovanför den nuvarande 20:e
lönegraden. En dylik utbyggnad bör nämligen enligt min mening icke
äga rum, innan oavvisligt behov av dessa lönegrader uppstått.

Den utbyggnad nedåt av den nuvarande manliga löneplanen, som erfordras
för att möjliggöra ett överflyttande till denna löneplan av de
lägsta kvinnliga befattningarna, omfattar fyra nya löneklasser och lika
många lönegrader. Skillnaden å A-ort mellan envar av de nya löneklasserna
har satts till 120 kronor eller samma belopp, som utgör differensen
mellan de sex första löneklasserna å den nuvarande manliga löneskalan.
Den graderade skalan för dyrortstilläggens beräkning har likaledes
utökats nedåt. På så sätt har den nuvarande manliga löneplanen
erhållit en systematisk utbyggnad nedåt.

I 9 § avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk skulle alltså i stället för de nuvarande avdelningarna B och
C av löneplanen införas en avdelning, betecknad B, innehållande den
på föreslaget sätt utbyggda och fullständigade löneplanen. Denna avdelning
kommer att omfatta 33 löneklasser, fördelade på 30 lönegrader. Jag
förutsätter, att, därest mitt förslag vinner bifall, motsvarande anordning
träffas jämväl i fråga om det för kommunikationsverken gällande
avlöningsreglementet.»

Departementschefen har härefter övergått till att redogöra för sitt förslag
till inplacering av de särskilda kvinnliga befattningarna å den av
honom förordade nya gemensamma löneplanen, vilket förslag med få undantag
överensstämmer med den i promemorians alternativ I föreslagna inplaceringen.

De nuvarande kvinnliga befattningarna hava av departementschefen inordnats
å den nya löneplanen på följande sätt:

De till l:a kvinnliga lönegraden hörande befattningarna skrivbiträde
vid allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken samt vaktfri!
vid fångvårdsstaten och statens tvångsarbetsanstalter hava hänförts, den
förra, till den nya löneplanens 2:a lönegrad och den senare till dess l:a
lönegrad.

Befattningarna kontorsbiträde vid allmänna civilförvaltningen och kom -

De nuvarande
kvinnliga befattning
arnas
inplacering ä
den gemensamma
löneplanen.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

munikationsverken, stationsmästare av klass 3 vid postverket, biträde vid
sjökarteverket samt sköterska och tvättförestånderska av 2:a klass vid
kospitalsstaten, vilka befattningar för närvarande äro hänförda till 2:a
kvinnliga lönegraden hava inplacerats uti den nya löneplanens 4:e lönegrad,
med undantag dock för de två sistnämnda, som inordnats i 3:e lönegraden.

Av de till 3:e kvinnliga lönegraden hörande befattningar, nämligen
kanslibiträde vid allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken,
stationsmästare av klass 2 vid postverket, rikstelefonist vid telegrafverket,
första vaktfri! vid fångvårdsstaten och statens tvångsarbetsanstalter, husmoder
vid statens uppfostringsanstalt å Bona, befattningarna kameralbiträde,
översköterska, arbetsförestånderska, bageriförestånderska, köksförestånderska
av 2:a klass, och tvättförestånderska av l:a klass vid statens
hospital och asyler samt befattningen ritbiträde vid sjökarteverket och rikets
allmänna kartverk, hava befattningarna kanslibiträde, stationsmästare av
klass 2 och ritbiträde inplacerats i nya 7:e lönegraden. Kvinnligt kameralbiträde
har ansetts kunna utgå ur hospitalens stater, enär för närvarande
manlig kameralbiträdesbefattning finnes placerad i nuvarande 4:e lönegraden
(nya 8:e lönegraden). Samtliga övriga till 3:e kvinnliga lönegraden
hörande befattningar hava inpassats å den nya löneplanens 6:e lönegrad.

Kassör vid telegrafverket, förestånderska av 2:a klass och köksförestånderska
av l:a klass vid hospitalsstaten samt laboratoriebiträde av 2:a klass
vid statens provningsanstalt, nu hänförliga till 4:e kvinnliga lönegraden,
återfinnas i den nya 7:e lönegraden.

Samtliga till den 5:e kvinnliga lönegraden hänförliga befattningar, nämligen
kontorsskrivare och ritare vid allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken,
postexpeditör, telegrafist och vaktföreståndare vid telegrafverket,
kassörska vid hospitalsstaten, laboratoriebiträde vid kontrollstyrelsen
samt laboratoriebiträde av l:a klass vid statens provningsanstalt
hava inordnats i den nya löneplanens ll:e lönegrad.

Uti 6:e kvinnliga lönegraden finnas för närvarande följande kvinnliga
befattningar inplacerade, nämligen förste postexpeditör vid postverket, förste
kassör, förste telegrafist och förste vaktföreståndare vid telegrafverket, bokhållare
vid statens järnvägar och statens vattenfalls verk, kassör och bokhållare
vid statens vattenfallsverk, assistent vid fångvårdsstaten och statens
tvångsarbetsanstalter, kanslist i utrikesdepartementet och vid beskickningarna
samt förestånderska av l:a klass vid hospitalsstaten. Ifrågavarande befattningar
hava utan undantag hänförts till den nya löneplanens 12:e lönegrad.

Den till 7:e kvinnliga lönegraden hörande befattningen postmästare av
klass 4 och den till 8:e kvinnliga lönegraden hänförda befattningen postmästare
av klass 3 hava av departementschefen icke ansetts nu böra inplaceras
å den nya löneplanen i avvaktan på lösningen av frågan om postkontorens
klassificering. De till 7:e resp. 8:e kvinnliga lönegraden hänförliga
befattningarna telegrafkommissarie av klass 6 och telegrafkommissarie

Statsutskottets utlåtande Nr 17. 17

av klass 5 hava inordnats, den hirra i den I ."ko och den senare i den 17:e
lönegraden av den nya gemensamma löneplanen. Till sistnämnda lönegrad
har ock hänförts den nu i 8:e kvinnliga lönegraden placerade katalogredaktörsbefattningen
vid telegrafverket.

Vad beträffar spörsmålet om vissa statstjänsters reserverande för kvinnor,
i fråga om vilket spörsmål redogörelse lämnats å sid. 158—163 i statsrådsprotokollet,
har departementschefen i likhet med 1921 års lönekommitté
ansett, att, sedan man och kvinna i allmänhet blivit likställda med avseende
å rätt att innehava statstjänst, de nuvarande kvinnliga befattningarna borde
i regel öppnas för män, och att allenast sådana tjänster borde förbehållas
kvinnor, vilkas natur krävde, att de besattes uteslutande med kvinnor.

Det har nämligen synts departementschefen principiellt riktigast, att, då
genoiy behörighetslagens antagande inga andra tjänster förbehållits män än
sådana, vilka med hänsyn till de därmed förenade göromålen vore av beskaffenhet
att böra obetingat besättas med män, några andra tjänster icke
borde reserveras för kvinnor än sådana, som vore av den art, att de ostridigt
borde innehavas av kvinnor. I övrigt har departementschefen vid sitt ställningstagande
till här föreliggande spörsmål icke kunnat undgå att taga hänsyn
till det förhållandet, att flertalet av de ämbetsverk, som i sina utlåtanden
över lönekommitténs betänkande uttalat sig i förevarande del, anslutit
sig till kommitténs uppfattning.

De uteslutande för kvinnor avsedda befattningarna skulle i enlighet med
departementschefens åsikt bliva vaktfru och första vaktfri! vid fångvårdsstaten
och statens tvångsarbetsanstalter samt vissa befattningar, tillhörande
sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler, nämligen
förestånderska av l:a och 2:a klass, sköterska och översköterska, arbetsförestånderska,
bageriförestånderska, köksförestånderska av l:a och 2:a klass
ävensom tvättförestånderska av l:a och 2:a klass. Hit skulle ock hänföras
befattningen husmoder vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Jämväl en
del befattningar, vilkas beteckning enligt departementschefens förslag icke
uttryckligen angåve dem som speciellt kvinnliga tjänster, syntes böra besättas
allenast med kvinnor. I den mån härför erfordrades, att de uttryckligen
förbehölles kvinnor, syntes beslut därom få för varje särskilt fall meddelas
i vanlig statsregleringsväg.

Vidkommande härefter frågan om gift kvinnas ställning i statstjänst har
departementschefen ''i likhet med 1921 års lönekommitté varit av den uppfattningen,
att de i gällande avlöningsbestämmelser intagna särskilda föreskrifterna
i fråga om gift kvinnas ställning i statstjänst icke kunde bibehållas,
efter det behörighetslagen trätt i tillämpning. Emellertid har departementschefen
i likhet med kommittén ävenledes ansett, att vissa åtgärder
äro erforderliga för att undvika eller åtminstone minska de olägenheter ur
tjänstesynpunkt, som otvivelaktigt kunde komma att uppstå, då gift kvinna
enligt behörighetslagens bestämmelser utan inskränkning medgivits samma
Bihang till riksdagens protokoll 1925. G saml. t''i höft. (Nr 17.) 2

Vissa statstjänsters

reserverande
för kvinnor,

Gift kvinnas
ställning i
statstjänst.

18

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

rätt med avseende å innehav av statstjänst, som skall tillkomma ogift
kvinna. Departementschefen har sålunda ansett sig höra tillstyrka, att i
stället för de i 4 § av gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen
meddelade bestämmelserna intoges ett stadgande av innebörd,
kommittén föreslagit.

I fråga om detta stadgande hade kommittén anfört följande:

»Kommittén har efter övervägande av de skilda möjligheter, som här
framställa sig, funnit en lösning av föreliggande spörsmål kunna
vinnas genom att sådan kvinnlig befattningshavare, å vilken stadgandet
skulle komma att äga tillämpning, förklaras skyldig att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet,
som vederbörande myndighet eller, dill- denna saknar behörighet
att meddela tjänstledigheten, Kungl. Maj:t med hänsyn till befattningens
behöriga upprätthållande finner nödigt meddela.

Enligt kommitténs mening torde behov näppeligen föreligga att gorå
en dylik bestämmelse tillämplig på gifta men barnlösa kvinnor. Å andra
sidan kan emellertid — såsom de sakkunniga ävenledes påpekat — en änka
eller frånskild hustru med barn under sin vårdnad i lika hög grad som
den gifta kvinnan vara bunden av åligganden i hemmet. Följdriktigheten
torde därför bjuda att låta ifrågavarande stadgande gälla jämväl eu
sådan befattningshavare, och synes stadgandets tillämpning kunna knytas
just till vårdnadsskyldiglieten. Med den formulering, bestämmelsen erhållit
i kommitténs förslag, blir den alltså i förekommande fall tillämplig
även på ogift kvinnlig befattningshavare.

Vårdnadsskyldiglieten äger enligt gällande lag bestånd, till dess barnet
fyllt 21 år. Då det emellertid i normala fall huvudsakligen är under
minderårigheten, som vårdnaden om barnet kan väntas försvåra moderns
tjänstgöring, torde en lägre åldersgräns böra bestämmas. Kommittén har
funnit densamma lämpligen kunna sättas till fyllda 15 år eller samma ålder,
som i ett flertal författningar uppställts som gräns för minderårighet.»

I fråga om avlöningsförmåner till gift kvinnlig befattningshavare under
dylik fullständig eller partiell ledighet har kommittén yttrat:

»För vinnande av ett enhetligt förfaringssätt anser kommittén, att vissa
särskilda föreskrifter rörande det avdrag å avlöningen, som kvinnlig
befattningshavare må under bär avsedd tjänstledighet vidkännas, böra
av Kungl. Maj:t meddelas i tillämpningsbestämmelserna till avlöningsreglementena.
Enligt kommitténs mening bör det s. k. D-avdraget här
komma i tillämpning och befattningshavaren således vid full tjänstledighet
avstå samtliga avlöningsförmåner och vid partiell tjänstledighet äga
uppbära allenast den på tjänstgöringstiden belöpande delen av avlöningen.
Skulle befattningshavare drabbas av sjukdom under tid, då full
tjänstledighet åtnjutes, böra givetvis de i civila avlöningsreglementet
16 § 1 mom. (2 mom. enligt kommitténs förslag) och häremot svarande
stadganden i övriga reglementen ej få träda i tillämpning. Vid partiell
tjänstledighet bör i dylikt fall sjukavlöning utgå endast i proportion till
den vederbörande åliggande tjänstgöringen.

Då det icke ansetts skäligt, att gift kvinna vid sjukdom, som står i
samband med havandeskap eller barnsbörd, allenast får vidkännas det
förhållandevis ringa avdrag, som vid sjukdom tillämpas enligt 16 § 1 mom.
(2 mom. enligt kommitténs förslag), har i nämnda stadgande undantag

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

19

sjöris för ifrågavarande fall. För sådan händelse komma alltså bestämmelserna
i 17 § att vinna tillämpning, vilket innebär, att, därest gällande
tillämpningsföreskrifter i denna del ej ändras, befattningshavaren kommer
att under i regel tre månader få vidkännas s. k. C-avdrag och för tid därutöver
s. k. D-avdrag.»

Till vad kommittén sålunda i nu berörda hänseenden föreslagit har departementschefen
ock uttalat sin anslutning.

I nära samband med spörsmålet om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
löneförhållanden står frågan om de kvinnliga tjänstehavarnas ställning
i pensionshänseende efter behörighetslagens ikraftträdande. Detta spörsmål
har varit föremål för utredning dels av behörighetssakkunniga och
1921 års lönekommitté, dels ock av 1921 års pensionskommitté.

Beträffande den egna pensioneringen hava behörighetssakkunniga ansett
en viss åtskillnad böra bibehållas mellan manliga och kvinnliga befattningshavare.
Sålunda hava de sakkunniga i fråga om pensionsåldern funnit sig
förhindrade att för närvarande tillstyrka en så vittgående förändring, som
kunde följa av en fullständig likställighet mellan manlig och kvinnlig befattningshavare.
Emellertid hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att hinder icke borde möta att föreslå en höjning av den normala
pensionsåldern för kvinnor från 60 till 62 år. Vidare hava de sakkunniga,
under förutsättning av bifall till deras förslag om lika lön för man och
kvinna i samma befattning, funnit vissa åtgärder erforderliga för att undvika
den statsverkets merkostnad för pensioneringen, som skulle uppstå på
grund av dels den lägre pensionsåldern och det lägre antalet föreskrivna
tjänstår för kvinnlig tjänsteman, dels ock den högre kvinnliga medellivslängden.
Med avseende å antalet tjänstår hava de sakkunniga ansett, att
detta borde, såsom fallet är vid kommunikationsverken på grund av bestämmelserna
i 1920 års tjänstepensionslag, fastställas lika jämväl för befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen. Den ökning i pensioneringskostnaderna
åter, som hade sin grund i den högre kvinnliga medellivslängden,
borde kompenseras därigenom, att den kvinnliga tjänstehavaren erlade en
högre pensionsavgift. Under förutsättning av lika lön men olikhet i pensionsåldern
borde pensionsavgiften för kvinnlig befattningshavare i förhållande
till manlig innehavare av samma befattning enligt en genom de sakkunniga
verkställd utredning ökas med 10 procent jämte ytterligare 25 procent
för varje år, varmed den kvinnliga pensionsåldern understege den för
manlig befattningshavare stadgade.

Jämväl 1921 års lönekommitté har varit av den uppfattningen, att en
höjning av den allmänna pensionsåldern för de kvinnliga statstjänstemännen
vore motiverad. Kommittén har emellertid ansett sig kunna gå
något längre än behörighetssakkunniga i fråga om höjning av kvinnornas
pensionsålder; och bär kommittén, efter övervägande av de skilda möjligheter,
som härvid erbjudit sig, funnit sig böra föreslå en normal åtskillnad
mellan mäns och kvinnors pensionsålder av 3 år.

De kvinnliga
befattningshavarnas
pensionsfdrhållanden.

Tjänstepen sioneringen.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Såsom ett korrektiv mot att i enstaka fall en befattningshavare vid
äldre år kvarstår i sin befattning, oaktat hans arbetsförmåga i alltför
hög grad försvagats, har kommittén föreslagit vissa bestämmelser, åsyftande
en skärpning av gällande föreskrifter angående förtidspensionering.

I fråga om pensionsunderlag och pensionsavgifter har kommittén föreslagit,
att för de befattningar, för vilka lön skulle utgå med de i kommitténs
löneplan upptagna lönebelopp, minskade med vissa procent, jämväl
pensionsunderlag och pensionsavgifter skola undergå däremot svarande
reduktion. Då alltså pensionsunderlag och pensionsavgifter skulle i förhållande
till lönen bestämmas efter samma grunder för kvinna som för
man, komme kvinnliga befattningshavare att undgå den ökning i pensionsavgifter,
som eljest skulle följa av deras lägre pensionsålder och längre
medellivslängd. Den härav föranledda fördyringen av kvinnornas pensionering
har kommittén tänkt sig skola täckas genom det för nuvarande
kvinnliga befattningar av kopimittén påyrkade procentuella löneavdraget.

I motsats härtill har 1921 års pensionskommitté ansett betänkligheter ej
böra möta mot en höjning av den normala kvinnliga pensionsåldern till 67
år eller samma ålder, som utgör den nu för manliga befattningshavare i
allmänhet gällande pensionsåldern. I fråga om motiveringen härför torde
få hänvisas till sid. 179 i merberörda statsrådsprotokoll den 31 december
1924. Vidare har kommittén, med förmälan, att kommittén, som för egen
del i lönefrågan anslöte sig till den s. k. likalönsprincipen, vid utarbetande
av sitt förslag till ordnande av de kvinnliga befattningshavarnas pensionering
utgått från att nämnda grundsats komme till genomförande, anfört,
att kommittén under sådan förutsättning förordade, att jämväl i avseende
å pensionsunderlag likställighet genomfördes mellan manliga och kvinnliga
innehavare av samma befattning. Skulle däremot, på sätt t. ex. 1921 års
lönekommitté föreslagit, eu viss differentiering införas mellan manlig och
kvinnlig avlöning, syntes det kommittén, att åtskillnad borde genomföras
för manliga och kvinnliga befattningshavare även i fråga om pensionsunderlagens
belopp.

Under förutsättning att pensionsålder och pensionsunderlag bleve lika för
män och kvinnor, har kommittén ej funnit skäl föreslå någon skiljaktighet
dem emellan i avseende å pensionsavgifterna. Den faktor, som vid i övrigt
lika förhållanden fördyrade kvinnornas pensionering i jämförelse med männens,
nämligen den högre kvinnliga medellivslängden, borde enligt kommitténs
förmenande kunna uppvägas på annat sätt än genom höjning för
kvinnornas del av ifrågavarande avgifter. Pensionskommittén har för egen
del förordat den av 1921 års lönekommitté för kvinnliga befattningshavare
i 15:e och högre lönegrader föreslagna anordningen, att befattningshavaren
skulle vidkännas ett avdrag, motsvarande de avgifter, som manlig innehavare
av befattningen skolat erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa,
blott att pensionskommittén ansett en dylik avgiftsplikt för kvinnorna
borde utsträckas att äga tillämplighet även i de lägre lönegi-aderna. Då

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

21

pensioneringen av de kvinnliga tjänstemännens pupiller förhållandevis sällan
torde komma i fråga, syntes det avdrag, som för pupillpensioneringen skulle
komma att ske å kvinnornas avlöning, förslå till täckande av — förutom
kostnaderna för ifrågavarande pensionering — även den genom kvinnornas
högre medellivslängd vållade ökningen av statens pensioneringskostnader.

Vidkommande den ifrågasatta pensioneringen av de kvinnliga befattningshavarnas
efterlevande hava behörighetssakkunniga för sin del ansett riktigt
och lämpligt, att kvinnlig befattningshavare i statstjänst under samma förutsättningar
som manlig befattningshavare borde åläggas skyldighet att sörja för
pensionering av efterlevande barn. Däremot hava de sakkunniga icke funnit
skäl föreligga att föreslå någon pensionering av efterlevande make till
kvinnlig befattningshavare. Den sålunda ifrågasatta pupillpensioneringen
borde enligt de sakkunnigas mening äga rum i de för olika områden
av statstjänsten inrättade änke- och pupillkassorna, främst i civilstatens
änke- och pupillkassa.

Beträffande de pensionsavgifter, som det skulle åligga kvinnlig befattningshavare
att gälda, hava de sakkunniga hänvisat till förutberörda utredning,
enligt vilken ifrågavarande avgifter syntes kunna beräknas till
1 procent av det för befattningen gällande pensionsunderlag eller delaktighetshelopp.

Åt de synpunkter, som behörighetssakkunniga anfört rörande den s. k.
änk lingspensioneringen, har 1921 års lönekommitté ansett sig böra giva sin an
slutning. Emellertid har kommittén för sin del funnit förslaget, att de
kvinnliga befattningshavarna skulle inträda i de förefintliga änke- och
pupillkassorna, icke vara lämpligt. Kommittén har funnit en 1 ämpligare an
ordning kunna vinnas, om för kvinnliga innehavare av befattning i 15:e och
högre lönegrader den i löneplanen angivna lönen minskades med ett belopp,
motsvarande de avgifter, manlig innehavare av befattningen skolat erlägga
till vederbörande änke- och pupillkassa. I stället för att änke- och pupillkassorna
ombesörjde familjepensioneringen mot försäkringstekniskt beräknade
avgifter, borde staten övertaga ifrågavarande pensionering efter enahanda
grunder, som tillämpades för vederbörande änke- och pupillkassa.

Sistnämnda anordning borde emellertid gälla även för de kvinnliga
tjänstemän, för vilka ett procentuellt avdrag å lönen skulle äga rum. I
detta avdrag kunde nämligen den erforderliga avgiften för pupillpensioneringen
anses vara inbegripen.

Då pensionering av kvinnliga befattningshavares efterlevande barn endast
relativt sällan komme i fråga, kudde det emot männens avgifter till
änke- och pupillkassa svarande belopp, som skulle avdragas å avlöningen,
försäkringstekniskt sett förväntas lämna ett överskott tillräckligt för att
täcka jämväl den merkostnad för den kvinnliga befattningshavarens egen
pensionering, som tillskyndades statsverket vid lika pensionsavgift för
män och kvinnor.

Familjepen sioneringen.

22

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Beträffande 1921 års pensionskommittés ståndpunkt till frågan om familjepensioneringen
torde få hänvisas till vad nyss ovan anförts.

Rörande de kvinnliga befattningshavarnas tjänste- och familjepensionering
har departementschefen, efter att hava lämnat en kort översikt över de sålunda
framställda förslagen och däröver från ämbetsverk m. fl. inkomna
utlåtanden, anfört, att han i detta sammanhang ansåge sig böra allenast
angiva sin principiella ställning till frågorna om den allmänna kvinnliga
pensionsåldern och om kvinnornas familjepensionering samt om avgifterna
för denna och den egna pensioneringen, och har departementschefen i sådant
hänsende yttrat följande:

»I fråga om den kvinnliga pensionsåldern råda, såsom framgår av den
nyss lämnade översikten, delade meningar rörande lämpligheten av dess
höjning upp till den manliga pensionsåldern, 67 år. De skäl, som anförts
för den ena och den andra uppfattningen härutinnan, kunna icke anses
vara av den beskaffenhet, att någon säker ledning för frågans bedömande
därifrån kan hämtas. Hittills föreliggande erfarenhet om kvinnliga befattningshavares
tjänstgöring vid högre ålder är icke särskilt omfattande;
såvitt angår den tid av en kvinnas liv, varom här närmast är fråga, eller
mellan 60 och 67 år, torde nära nog varje erfarenhet saknas. På sätt 1921
års pensionskommitté erinrat, har den hittillsvarande lägre pensionsåldern
för kvinna icke grundats på någon mera ingående utredning.

Därest man, på sätt såväl pensionskommittén som lönekommittén föreslagit,
genom särskilda bestämmelser undanröjer de olägenheter, som ur
tjänstens synpunkt må kunna befaras till följd av en höjning av den kvinnliga
pensionsåldern, anser jag mig kunna tillstyrka, att den kvinnliga pensionsåldern
sättes lika med den manliga. Detta mitt förslag står ock i
överensstämmelse med min ställning till de kvinnliga befattningshavarnas
lönefråga, vilken jag ansett böra lösas på likställighetens grund, liksom detsamma
innebär ett tillmötesgående av önskemålen från kvinnohåll. Till
det närmare innehållet av berörda bestämmelser angående förtidspensionering
får jag tillfälle återkomma i samband med anmälan av frågan om civil
tjänstepensionslag.

Om den allmänna kvinnliga pensionsåldern höjes till 67 år, skulle detta
givetvis icke innebära, att alla innehavare av nu kvinnliga befattningar
skulle kvarstå i tjänsten till nämnda ålder. Såsom fallet är beträffande
manliga befattningar, bör för sådana nu kvinnliga befattningar, vilka
med hänsyn till göromålens mera ansträngande natur kunna antagas medföra
arbetsförmågans snabbare avtagande, bestämmas en lägre pensionsålder
än den i allmänhet gällande.

Skulle, på sätt jag sålunda förordat, samma pensionsålder bliva gällande
för kvinna som för man, synas mig några vägande skäl ej heller kunna
anföras mot pensionskommitténs förslag om lika avgifter för manliga och
kvinnliga befattningshavares egen pensionering. Den merkostnad för statsverket,
som vid lika pensionsunderläg och lika pensionsavgifter skulle uppkomma
för de kvinnliga befattningshavarnas pensionering, blir av mindre
betydelse, därest pensionsåldern sättes lika för man och kvinna. Såsom
redan framhållits, kan för övrigt denna merkostnad uppvägas genom lämplig
anordning av familjepensioneringen. Vad denna pensionering angår, har
jag funnit mig böra förorda, att densamma ombesörjes av statsverket, på
sätt lönekommittén föreslagit. '' För ifrågavarande pensionering böra befatt -

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

23

ningshavarna till statsverket erlägga samma avgifter, som manlig innehavare
av motsvarande befattning har att erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa.
Då jag alltså förordar, att lika pensionsavgifter fastställas för man och
kvinna beträffande såväl tjänstepensioneringen som familjepensioneringen,
följer jag ock härutinnan grundsatsen, att i en och samma befattning den
behållna lönen skall vara lika, vare sig befattningen innehaves av en man
eller av en kvinna.

Till statsverket komma alltså att inlevereras kvinnliga befattningshavares
avgifter för familjepensionering. Av dessa avgifter skola givetvis i första
hand bestridas uppkommande kostnader för denna pensionering. Till den
del, avgifterna överskjuta ifrågavarande pensioneringskostnad, torde desamma
böra tillgodoföras de tjänstepensionsfonder, som för närvarande finnas vid
de särskilda grenarna av statsförvaltningen. I den mån, överskottet ej erfordras
för att täcka merkostnaden för kvinnornas tjänstepensionering, kommer
det alltså att nedbringa statens kostnader för tjänstepensioneringen över
huvud taget. Ifrågavarande kostnadsminskning har approximativt beräknats
till i runt tal 330,000 kronor årligen.»

De av Kungl. Maj:t föreslagna nya avlöningsbestämmelserna föranleda vissa Författningsändringar
i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattnings- förslag,
havare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen. Vad angår kommunikationsverkens avlöningsreglemente,
har förslag till erforderliga ändringar framlagts i särskild proposition (nr 2).

Likaså har förslag till ändringar i avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten
framlagts i samband med anslagsäskandena under tionde huvudtiteln.

Ändringarna i allmänna civila avlöningsreglementet äro av följande
innehåll:

Uti 3 § har vidtagits en mindre, formell ändring, vilken betingats av den 3 §.
i löneplanen genomförda omnumreringen av lönegraderna.

Beträffande de i 4 § intagna nya bestämmelserna torde få hänvisas till 4 §.

vad förut anförts i fråga om gift kvinnas ställning i statstjänst.

Den i 8 § omförmälda tjänsteförteckningen har ansetts kunna utan olägen- 8 §.
het uteslutas ur reglementet. Härav har föranletts den ändringen i 8 § av
avlöningsreglementet, att i stället för den nuvarande föreskriften rörande
tjänsteförteckningen införts ett stadgande därom, att genom beslut av Kungl.

Maj:t och riksdagen bestämmes, till vilken lönegrad varje särskild befattning
är att hänföra.

Beträffande förändringarna i den i avlöningsreglementets 9 § intagna 9 §.

löneplanen torde få hänvisas till vad förut därutinnan anförts.

Uteslutandet ur löneplanen av en för kvinnliga befattningshavare avsedd 10 § 1 morr.
avdelning har nödvändiggjort en mindre, formell ändring i 10 § 1 mom.

24 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

16 § 1 morr. Uti den i 16 § 1 mom. intagna tabellen rörande tjänstledighetsavdrag lunden
för kvinnor avsedda avdelning C uteslutits. Berörda ändring, som är
allenast av formell art, är en direkt följd av de ändringar, som vidtagits i
löneplanen.

Vidare hava i samma tabell införts belopp för tjänstledighetsavdrag i de
löneklasser, som tillkommit vid upprättande av den föreslagna nya löneplanen.

Såsom förut omförmälts, har departementschefen i likhet med 1921 års
lönekommitté ansett, att vid sådan sjukdom, som står i samband med havandeskap
eller barnsbörd, vederbörande befattningshavare bör vidkännas ett större
avdrag å lönen än som eljest skulle utgå på grund av föreskrifterna i förevarande
moment. I enlighet härmed har uti ifrågavarande moment intagits
en kompletterande föreskrift, som stadgar undantag från tillämpning av de
nuvarande föreskrifterna vid sjukdom, varom här är fråga.

21 §. J)e 1 löneplanen vidtagna ändringarna hava föranlett vissa häremot svarande
ändringar i den uti 21 § intagna uppgiften rörande semester till befattningshavare.

29 §. Slutligen hava ändringarna i löneplanen jämväl betingat viss jämkning i
avfattningen av 29 §.

Övergångs- I motsats mot 1921 års lönekommitté har departementschefen förordat ett

anordningar, omedelbart genomförande av förslaget för samtliga nuvarande kvinnliga
befattningshavare, och har det synts departementschefen lämpligt, att de nya
bestämmelserna utfärdades att gälla från ocli med ingången av nästkommande
budgetår, d. v. s. från och med den 1 juli 1925.

Ett dylikt omedelbart genomförande skulle, såsom departementschefen
framhållit, påkalla en reglering av övergången för de nuvarande kvinnliga
befattningshavarna från gällande kvinnliga löneplan till den nya gemensamma
löneplanen, på grund varav framställning gjorts om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter i sådant hänseende.

Beträffande de allmänna grunder, som härvid syntes böra vinna tillämpning,
liar departementschefen anfört följande

»Såsom huvudregel bör givetvis, i anslutning till vad som stadgades i
fråga om övergång till den nya definitiva löneregleringen och vad som
jämväl föreskrevs vid genomförandet år 1922 av vissa ändringar i de nya
avlöningsreglementena, iakttagas, att kvinnlig befattningshavare skall äga
i den nya lönegraden tillgodoräkna sig den tid, hon tillhört eller skall
anses hava tillhört befattning i nu innehavande lönegrad.

Vid löneregleringar plägar vidare stadgas, att icke någon må genom
tillämpningen av de nya avlöningsbestämmelserna vid övergången till den
nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han enligt
för honom vid övergången gällande avlöningsbestämnielser skulle hava uppburit
vid tiden för den nya statens ikraftträdande, med föreskrift tillika,
att gottgörelse för minskad löneinkomst skall utgå i form av personliga

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

25

löneillägg att av tjänstemannen åtnjutas, intill dess lians löneinkomst
genom löneförhöjning vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till
annan befattning minst uppgått till den, lian enligt de före övergångstillfället
gällande avlöningsbestämmelserna skulle liava innehaft vid övergången.

Med tillämpning av dylika grunder skulle vid kvinnliga befattningshavares
övergång till den av mig föreslagna nya gemensamma löneplanen stadgas,
att ingen skulle lida minskning i nu utgående löneförmåner.

Emellertid synes mig i förevarande fall en så långt gående bestämmelse
icke vara sakligt motiverad. Om löneminskningen efter avdrag av de utav
mig föreslagna familjepensionsavgifterna uppgår till allenast några tiotal
kronor för år i de lägre löneklasserna inom vederbörande lönegrad, så lärer
detta icke göra personliga tillägg nödvändiga för att befattningshavaren skall
finna med sin fördel förenligt att övergå till den nya ordningen. Att, såsom
från personalhåll och jämväl av vissa ämbetsverk påyrkats, under alla
omständigheter omedelbart bereda befattningshavaren full kompensation,
synes mig knappast vara befogat. Ersättning för en så relativt ringa löneminskning
som den nyssnämnda erhåller befattningshavaren till fullo dels
genom förmånen av familjepensionering, som åtminstone i vissa fall kan
vara av stor betydelse, och dels genom det nytillkommande fjärde ålderstillägget,
som för de allra flesta innebär en betydande förbättring, särskilt
om befattningshavaren kvarstannar i tjänst intill pensionsålderns inträde.

Tilläggen synas mig i betraktande härav endast böra tillkomma befattningshavare,
för vilka en så avsevärd löneminskning utan motsvarande kompensation
för framtiden skulle till följd av övergången till den nya löneplanen
uppkomma, att befattningshavaren skulle anse det med sitt ekonomiska
intresse förenligt att kvarbliva å gällande löneplan.

I detta sammanhang uppstår jämväl fråga, huruvida icke nuvarande kvinnliga
befattningshavare böra efter övergången till de nya bestämmelserna
bibehållas vid den förmån av semester, som för närvarande tillkommer
dem. Billighetsskäl tala onekligen för en tillämpning i viss omfattning av
en dylik övergångsbestämmelse.

De i åtskilliga författningar förekommande hänvisningarna till lönegrader
i den nuvarande löneplanen skola efter den nya ordningens genomförande
givetvis avse motsvarande lönegrader i den nya löneplanen; och torde föreskrift
härom böra intagas bland övergångsbestämmelserna.»

Kungl. Maj:ts förslag angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares Avlöningsavlönings-
och pensionsförhållanden är liksom 1921 års lönekommittés avsett ^hSlIanden*
att äga tillämpning allenast å befattningshavare vid de verk, för vilkg ny för kvinnliga
definitiv lönereglering blivit genomförd. För de verk, vid vilka sådan löne- a va re "vid
reglering icke är gällande, hava särskilda föreskrifter i sådant hänseende oreglerade
ansetts böra meddelas. verl<‘

Härom hade kommittén yttrat följande:

»Då de fall, i vilka vid icke nyreglerade verk kvinnor komma att utnämnas
till sådan befattning, som hittills fått innehavas endast av man,
kunna förväntas bliva relativt fåtaliga och det för vinnande av enhetlighet
torde vara lämpligt att låta bestämmandet av avlöning ävensom
av pensionsunderlag och pensionsavgift ske av en och samma myndighet,
anser kommittén, att det lämpligen bör ankomma på Kungl. Maj:t att för

Kostnads frågan.

26 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

nämnda befattningshavare bestämma avlöning ävensom pensionsunderlag
och pensionsavgift att tillsvidare gälla. Kommittén förutsätter, att denna
provisoriska löne- och pensionsreglering sker så, att en definitiv reglering
därigenom ej föregripes.

Det av kommittén utarbetade förslaget till kungörelse i ämnet är avsett
att gälla vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering
ej är gällande. Då för domänverket f. n. ett allenast provisoriskt
avlöningsreglemente enligt det nya lönesystemet är i kraft, komma således
bestämmelserna i förevarande kungörelse att äga tillämpning å kvinna, som
vid nämnda verk utnämnes eller konstitueras till befattning, vilken förut
kunnat innehayas endast av man. Vid Kungl. Maj:ts fastställande av avlöning
för dylik befattningshavare torde de av kommittén föreslagna nya
lönebestämmelserna böra vinna tillämpning.»

Till kommitténs förslag härutinnan har departementschefen anslutit sig
och har sålunda föreslagit, att bestämmelser av det innehåll, kommittén
ifrågasatt, meddelas att tillsvidare gälla från den tidpunkt, då den föreslagna
nya ordningen för de reglerade verkens del skulle träda i tillämpning. I
förevarande sammanhang har departementschefen emellertid gjort framställning
om sådana bestämmelsers utfärdande allenast såvitt angår avlöningen.
Spörsmålet om motsvarande bestämmelser beträffande pensionsförhållandena
hava, enligt vad departementschefen uttalat, synts böra upptagas
först i samband med frågan om civil tjänstepensionslag m. m.

Beträffande de kostnader, som äro förbundna med ordnandet av de kvinnliga
befattningshavarnas avlöningsförhållanden, har departementschefen hänvisat
till de i efterföljande tablå meddelade beräkningar, avseende dels de
ordinarie kvinnliga befattningshavarnas antal och nuvarande avlöningar
(exkl. dyrtidstillägg), dels den minskning, respektive ökning av lönekostnaderna
för samma personal, som ett omedelbart genomförande av det framlagda
förslaget skulle draga med sig.

Avlöningar

ningsliavare

(exkl. dyrtids-tillägg) nu

Minskning

Ökning

Nettoökning

Kommunikatioixsverken •

Postverket ..................

511

1,627,000

170,000

170,000

Telegrafverket...............

2,731

8,206,000

4,000

514,000

510,000

Statens järnvägar .........

358

1,169,000

_

128,000

128,000

Statens vattenfallsverk ...

48

137,000

—

12,000

12,000

Summa

3,648

11,139,000

4,000

824,000

820,000

Övriga verk:

Statsdepartement och cen-trala ämbetsverk in. fl.

589

1,556,000

160,000

160,000

Fångvårdsstaten, medici-nalstaten och tullstaten
(exkl. styrelser) .........

836

1.972,000

4.000

54,000

50,000

Summa

1,425

3,528,000

4,000

214,000

210,000 i

Tillsammans

5,973

14,667,000

8,000

1,038,000

1,030,000 :

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

27

Beräkningarna hava verkställts med ledning av särskilt införskaffade uppgifter
rörande befattningshavarnas antal inom olika lönegrader och lönoklasser
samt deras fördelning å olika dyrorter. Tablåns uppgifter omfatta
icke nu vakanta befattningar.

De i tablån redovisade nettoökningarna av avlöningarna utgöra emellertid
icke, enligt vad departementschefen anfört, ett riktigt mått på de merkostnader,
statsverket skulle åsamkas vid ett omedelbart genomförande av
det framlagda förslaget till ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
avlöningsförhållanden.

För bedömandet av förslagets ekonomiska innebörd måste hänsyn jämväl
tagas till de föreslagna bestämmelserna rörande de kvinnliga befattningshavarnas
pensionsförhållanden. Genom att för kvinnorna fastställa samma
pensionsålder, pensionsunderlag och pensionsavgifter, som för närvarande
tillämpades för män, och genom att ordna familjepensioneringen för kvinnorna
på sätt departementschefen föreslagit komme nämligen å ena sidan kvinnornas
avgifter för egen pensionering att något understiga den årliga kostnaden
för samma pensionering men å andra sidan motsvarande avgifter för
familjepensionering att med ett ej obetydligt belopp överstiga de beräknade
kostnaderna för denna pensionering. Den i tablån redovisade nettoökningen

1.030.000 kronor borde i anledning härav minskas med i runt tal 330,000
kronor.

Ett fullt genomförande av det framlagda förslaget till ordnandet av de
kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållanden skulle alltså
vad anginge ordinarie befattningshavare draga en årlig kostnadsökning av

700.000 kronor, vilket belopp fördelade sig på följande sätt:

f

Kommunikationsverken ................................................ kronor 575,000

Övriga verk .................................................................... Ä 12a,000

Angivna kostnadsökningar avsåge förhållandena efter det förslaget fullt
genomförts. Härvid förutsattes alltså, att en del av kostnadsökningarna
kompenserades genom de i förslaget förutsatta kostnadsminskningarna. Till en
början kunde emellertid dessa kostnadsminskningar icke av staten i full utsträckning
tillgodogöras. I följd härav måste vissa övergångskostnader uppkomma.
Med den utformning, som förslaget erhållit, syntes dessa övergångskostnader
emellertid kunna begränsas till relativt små belopp.

Utöver angivna kostnadsökningar, hänförliga till ordinarie befattningshavare,
skulle förslagets genomförande medföra jämväl ökade kostnader för
icke-ordinarie befattningshavare. Rörande sistnämnda kostnadsökningar hade
emellertid endast överslagsberäkningar verkställts, och gåve dessa beräkningar
vid handen, att omkring 100,000 kronor vore erforderliga. Huvudparten
av dessa kostnader vore att hänföra till kommunikationsverken.

Slutligen tillkomme ökade kostnader för dyrtidstillägg på sammanlagt
omkring 200,000 kronor, varav ungefär 160,000 kronor folie på affärsverken
och omkring 40,000 kronor på övriga verk.

28

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottets

yttrande.

Behovsprincipen.

I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet det vara önskvärt, att frågan
om de kvinnliga befattningshavarnas löneställning och arbetsvillkor om möjligt
vid innevarande riksdag finner en — om också tidsbegränsad — lösning,
så att den i avvaktan på ett sådant avgörande vilande behörighetslagen kan
från och med nästa budgetårs början träda i tillämpning.

Inledningsvis finner sig utskottet därvid böra erinra om den innebörd,
tillträdet till ordinarie statstjänst enligt gällande åskådning och praxis hittills
ägt i vårt land. En dylik anställning har ovedersägligen erhållit
karaktär av ett avtal, enligt vilket i regel å ena sidan befattningshavaren
ställt sina kunskaper och sin arbetskraft till statens förfogande för hela
den tid, han kunnat beräknas vara arbetsduglig, medan å andra sidan
staten iklätt sig förpliktelsen att, oavsett huruvida den anställdes arbetsförmåga
sedermera motsvarat förväntningarna samt om densamma oavbrutet
bibehållits eller på grund av sjuklighet eller annan omständighet i förtid
nedsatts eller upphört, helt eller — i sistnämnda fall — i mera begränsad
omfattning sörja för den anställdes uppehälle. Därav har åter följt, att vissa
i den allmänna arbetsmarknaden grundläggande betraktelsesätt vid löneavtal
icke kunnat anläggas eller tillmätas giltighet för anställning i statstjänst.
Och någon förändring i ovan berörda förhållanden förutsattes icke skola
inträda i och med att kvinnorna beredas tillträde till statstjänster i allmänhet.

Då emellertid tjänstebefattningar å skiftande områden av statsförvaltningen
nu öppnas för en ny, i den allmänna lönemarknaden med manliga löntagare
väsentligt olikställd grupp, är det naturligt, att i sammanhang därmed statens
egna löneprinciper komma under omprövning. Så har också, som av propositionen
framgår, skett under det utredningsarbete, vartill det nu framlagda
förslaget till lönebestämmelser hänför sig. Därvid har särskild vikt lagts
vid spörsmålen om behovsprincipens tillämplighet, om likalönsställning för
män och kvinnor, om vissa befattningars reserverande för den kvinnliga
arbetskraften samt om pensionsavgifter och pensioneringsgrunder. I dessa
jämte åtskilliga andra avseenden synas också uttalanden från utskottets sida
vara erforderliga.

Som av propositionen framgår, bär departementschefen förklarat sig visserligen
böra giva ett visst erkännande åt de synpunkter, som åberopats till
stöd för behovsprincipen, men finner han på grund av vissa angivna skäl
denna fråga ej behöva i detta sammanhang upptagas till närmare prövning
utan lämpligen- kunna uppskjutas, till dess andra omständigheter — exempelvis
då dyrtidstilläggen en gång skola inarbetas i lönerna — nödvändiggöra
en omreglering av löner och löneplaner. Departementschefen förordar därför,
att frågan om de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och ppnsionsförhållanden
löses, utan att rubbning sker i de manliga befattninghavarnas
löner.

Ltskottet har visserligen icke känt sig övertygat om vare sig det formellt

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

2!)

eller reellt riktiga i detta betraktelsesätt. Enligt utskottets mening kunna
tvärtom goda skäl anföras för att just i detta skede behovsprincipens tilllämplighet
underkastas slutgiltig prövning. Då emellertid frågan om kvinnornas
löneställning måste, med hänsyn till att hela budgetbehandlingen
vid årets riksdag är beroende av detta spörsmåls skyndsamma handläggning,
erhålla ett snabbt avgörande, och då givetvis behovsprincipen kan, åtminstone
under här nedan angiven förutsättning, jämväl senare — och särskilt
i det av departementschefen antydda sambandet — utan större olägenhet
upptagas till slutlig prövning, har utskottet funnit sig med avseende på tidpunkten
därför kunna biträda departementschefens mening.

En förutsättning är därvid dock, att den lönekonstruktion, som nu godkännes
för de kvinnliga befattningshavarna, icke föregriper den senare prövningen
av behovsprincipen och därigenom försvårar eller omöjliggör en framtida
utveckling av denna löneform. Så skulle dock enligt utskottets mening
bliva fallet, därest den av Kungl. Maj:t nu föreslagna nya löneplanen undantagslöst
bleve gällande för såväl kvinnliga som manliga befattningshavare.
I syfte att förebygga en sådan möjlighet har utskottet därför vidtagit viss
begränsning i den enligt löneplanen kvinnorna tillkommande lönerätten.
Enär samma åtgärd — indragning för kvinnliga befattningshavare av sista
löneklassen i samtliga lönegrader —• tillika främjar en ur utskottets synpunkt
önskvärd jämkning med avseende på likalönskravet, har däri legat
ett ytterligare motiv för nämnda ändring. Genom godkännandet av utskottets
förslag synas också vägarna till en senare, obunden prövning av behovsprincipen
komma att på det sätt hållas öppna, att ett uppskov därmed synes
kunna vinna anslutning från såväl vänner som motståndare till principen
i fråga. Er denna utgångspunkt biträder alltså utskottet tanken på att det
definitiva ställningstagandet till behovsprincipen tillsvidare nppskjutes.

Den fråga, som tvivelsutan vållat de största svårigheterna vid handläggningen
av hela detta ärende, har varit, huruvida den s. k. likalönsprincipen
skulle läggas till grund för den nya kvinnliga lönebestämningen och därmed
såväl kvinnor som män i motsvarande ställning tillförsäkras lika löneinkomst.
De beredningar, som förbehandlat frågan, ävensom de däröver
hörda myndigheterna, hava på denna punkt kommit till skiljaktiga resultat.
Och departementschefen har för egen del löst spörsmålet på det sättet, att
han principiellt anslutit sig till likalönsprincipen, medan han däremot vid
inplaceringen av de nuvarande kvinnliga befattningarna i den uppgjorda
gemensamma löneplanen gång på gång funnit sig av ekonomiska och andra
skäl böra avvika från samma princip. Normerande för tillvägagångssättet
har därvid synbarligen varit eu av statskontoret given formel, gående ut på
att ämbetsverket anslöte sig till likalönsprincipen, men funne det angeläget,
att vid lönefrågans praktiska lösande avlöningen för de befattningar, som
hittills varit reserverade för kvinnor, icke tillmättes så, att staten finge

Likalöns principen.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

betala ett väsentligt högre pris för arbetet än som för närvarande visat sig
tillfyllest för att få detsamma tillfredsställande utfört.

Utgående från att behörighetslagen givit uttryck åt en allmän likställighet
mellan män och kvinnor i statens tjänst finner sålunda departementschefen
konsekvensen fordra, att tävlan till statens tjänster får ske på lika
villkor, d. v. s. med samma rättigheter och skyldigheter för kvinna som
för man. Samtidigt förklarar departementschefen dock, att de nuvarande
kvinnliga befattningshavarnas löneförmåner — vid vilkas bestämmande
i samtliga med varandra jämförliga fall lönerna ostridigt blivit satta lägre
för kvinnor än för män — i stort sett äro goda i jämförelse med den allmänna
arbetsmarknadens löner samt några rekryteringssvårigheter icke
yppat sig eller kunna förväntas uppstå, vadan anledning saknas att vid
den omreglering av lönerna för dessa befattningshavare, som kan behöva
vidtagas i samband med behörighetslagens sättande i kraft, bereda dem
någon avsevärd löneförhöjning. Såsom grund för dessa befattningshavares
löneställning anvisas det i propositionen närmare utförda alternativet I,
vars innebörd av departementschefen karakteriseras så, att därmed de
kvinnliga befattningarna fått den placering inom löneplanen, som motsvarar
den nuvarande, efter noggrant övervägande givna löneställningen,
och vid eu dylik placering torde få förbliva.

Utskottet har icke kunnat biträda denna ståndpunkt. Enligt förslaget
till löneplan skulle innehavarna av hittillsvarande kvinnliga befattningar,
samtliga på områden, å vilka kvinnlig arbetskraft ägt och förvisso alltjämt
äger de största förutsättningarna att uppnå ett med männens jämbördigt
arbetsresultat, bliva relativt sett vida sämre avlönade, än de kvinnor,
som nu komrne att gå in på nyöppnade arbetsfält, där den kvinnliga
arbetseffektiviteten måste anses vida mera oviss. Flera exempel därpå
kunna givas. Så kommer enligt propositionen en kvinnlig expeditionsvakt
att erhålla en lön, som å exempelvis G-ort överstiger å samma ort i motsvarande
löneklasser utgående löner till vaktfru med 624 kronor, till
sköterska med 468 kronor och till kanslibiträde (kontorsbiträde) med 156
kronor. En kvinnlig brevbärare kommer att avlönas en lönegrad högre
än en kvinnlig stationsmästare å postexpedition o. s. v. De ostridigt
högre kvalificerade befattningshavarna få sålunda i,vissa fall lägre löneställning
än mindre kvalificerade sådana med mindre ansvar. Och en
ändring därutinnan i riktning mot den erkända likalönsprincipen kan icke
ske utan att antingen männens löner väsentligt reduceras eller staten får
betala för det av kvinnor nu utförda arbetet ett betydligt högre pris än
som är tillfyllest för att få detsamma tillfredsställande utfört, vilket resultat
ju enligt tankegången i propositionen dock borde, ej blott nu, utan
jämväl i fortsättningen, bestämt undvikas.

Intetdera av dessa alternativ synes utskottet innebära en vare sig önskvärd
eller lämplig lösning. Utskottet kan så mycket mindre förorda
en sådan anordning, som starka tvivel kunna hysas om likalönsprin -

Statsutskottets utlåtande Nr 17. 31

cipens berättigande i och för sig. Behörighetslagens ekonomiska konsekvens
synes rimligen böra vara den, att det statliga förvaltningsarbetet
kommer att i samma utsträckning utföras för samma kostnad, oberoende
av lagens ikraftträdande eller ej. Av utredningen i ärendet framgår
emellertid ovedersägligt, att det kvinnliga arbetet vid likalönsprincipens
obeskurna tillämpning i statens löne- och pensioneringssystem måste, även
under antagandet av lika arbetsprestationer, ställa sig mera dyrt, dels
på grund av kvinnornas genomsnittligt större sjuklighet, dels genom
deras längre utsträckta pensionstid. Om därtill, i brist på allsidig erfarenhet
rörande arbetsprestationerna på särskilt de områden, å vilka enligt propositionen
likalönsprincipen verkligen skulle tillerkännas giltighet, hänsyn tages
till det faktiskt skiljaktiga löneläget mellan män och kvinnor på den allmänna
arbetsmarknaden, vars prisbildning icke kan tänkas stå helt oberörd
av de olika arbetskrafternas effektiva värde, synas fullt tillräckliga skäl föreligga
att nu icke binda statsmakterna vid principuttalanden, vilkas konsekvenser
staten samtidigt av ekonomiska skäl skulle söka undandraga sig.
Det förefaller utskottet tvärt om föreligga starka motiv för att riksdagen
utan dylika utfästelser möjliggör behörighetslagens tillämpning genom en
reform av avlöningsvillkoren, som, i avvaktan på erfarenhetens utslag i de
omtvistade förhållandena, bereder de till statstjänst ifrågakonnnande kvinnliga
arbetskrafterna en på praktiska hänsyn fotad, skälig löneställning.

I detta sammanhang torde böra erinras om ett nu hos vederbörande myndigheter
för yttrande liggande förslag, gående ut på, att de för statsverkets
befattningshavare i allmänhet gällande anställningsformerna måtte för de
affärsdrivande verken — i första hand för statens järnvägar — utbytas mot
andra sådana, i vilka den allmänna arbetsmarknadens prissättning bleve
avgörande för löneavtalen. Därest en dylik utveckling komme till stånd,
Ange sålunda därmed de å den allmänna arbetsmarknaden gällande skiljaktigheterna
i löneställning för män och kvinnor full tillämpning vid statens
affärsdrivande verk. Därav följde åter att, om Kung!. Maj:ts nu’föreliggande
förslag bleve godtaget, varigenom staten för sin allmänna lönepolitik uppställt
likalönsprincipen såsom rättesnöre, icke blott, som nu ifrågasättes, avvikelse
därifrån måste ske för samtliga hittillsvarande kvinnliga befattningshavare,
utan ett nytt dylikt undantag måste senare åvägabringas jämväl för sådana
hos trafikverken nytillträdande kvinnliga befattningshavare, vilka av vad i
samband med behörighetslagens tillämpningsbeslut förekommit trott sig hava
fått verkningarna av likalönsprincipens accepterande sig tillförsäkrade. Jämväl
med hänsyn härtill synes det av departementschefen här framförda betraktelsesättet
icke böra vinna riksdagens godkännande.

Till vad utskottet ovan anfört torde kunna anmärkas, att därvid följdriktigt
borde knytas ett helt nytt förslag till lönebestämmelser, enär, även
efter de ändringar, utskottet förordar, flertalet av de anmärkta bristerna
alltjämt kvarstå. Utskottet vill icke förneka riktigheten av eu sådan erinran.
Men vid det förhållandet att ett skyndsamt beslut i denna fråga vid årets

32

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Löneplancn
och befattningarnas

placering i
densamma.

Vissa statstjänsters
reserverande
för
kvinnor.

Gift kvinnas
ställning i
statstjänst.

riksdag utgör en förutsättning för budgetarbetets normala fortgång samt då
utskottet, på sätt inledningsvis betonats, livligt behjärtar önskvärdheten av
att kvinnornas löneställning och i samband därmed tidpunkten för behörighetslagens
ikraftträdande snarast görligt fixeras, har utskottet stannat för att,
med förkastande av motiveringen, i vad denna står i strid med utskottets
egna uttalanden, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag med här nedan angivna
ändringar. Därmed uppnås dock vad som enligt utskottets mening ter sig
såsom oundgängliga villkor för ett godkännande. Och olägenheten av att
rationellt utarbetade och genomförda lönebestämmelser därmed icke vunnits
synes icke behöva befaras bliva så stora, att de nödvändiggöra ett uppskov
med frågans lösning.

Givet är, att den löneställning, som härmed beredes nu förevarande befattningshavare,
icke får anses äga prejudicerande betydelse för behandlingen
av statens lönefrågor i övrigt.

I motionerna nr 161 i första kammaren och nr 217 i andra kammaren,
hava motionärerna — jämte ett antal andra motionärer, som knutit liknande
yrkanden till annan proposition, vartill utskottet i annat sammanhang återkommer
— redan dragit konsekvenserna av det lämnade erkännandet åt
likalönsprincipen. De påyrka sålunda, att vissa grupper kvinnliga befattningshavare
skola uppflyttas i högre lönegrader.

Åven om det icke kan bestridas, att dessa yrkanden ur propositionens
utgångspunkter måste anses äga fog för sig, kunna däremot synpunkterna
ifråga icke med samma rätt hävdas gent emot den ståndpunkt, utskottet
intagit. Att likväl den nu uppgjorda placeringen i andra avseenden lämnar
rum för befogade erinringar, har utskottet självt här ovan påvisat. Vid eu
senare erforderlig, mera rationell behandling av de skiftande tjänstegruppernas
inbördes löneställning torde också vissa omplaceringar bliva oundgängliga.
F.ör närvarande finner sig likväl utskottet böra avstyrka vad
motionärerna därutinnan påyrkat.

Beträffande frågan om vissa statstjänsters reserverande för kvinnor ansluter
sig utskottet till den av departementschefen intagna ståndpunkten. I enlighet
därmed anser sålunda utskottet att, då behörighetslagen icke förbehåller
männen andra tjänster än sådana, vilka, med hänsyn till göromålens beskaffenhet,
böra innehavas av män, endast motsvarande begränsning bör gälla
jämväl för de åt kvinnorna reserverade tjänsterna. Vilka'' dessa sistnämnda
äro kan lättast klarläggas genom att de erhålla en beteckning, exempelvis
vaktfri!, sköterska o. s. v., som uttryckligen anger denna dei''as egenskap.

Hittills gällande bestämmelser om gift kvinnas ställning i statstjänst hava
i det nu framlagda förslaget blivit utbytta mot ett stadgande av innehåll,
att kvinnlig innehavare av ordinarie statstjänst är under den tid, hon har

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

3 .‘i

vårdnad om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande
myndighet, eventuellt Kungl. Maj:t, finner nödigt meddela.

I motionen nr 161 i första kammaren påyrkas, att nyssnämnda bestämmelse
(§ 4) måtte ur det nya avlöningsreglementet utgå. Utskottet ansluter
sig härutinnan till Kungl. Maj:ts mening och finner sig böra understryka
det av departementschefen med gillande refererade uttalandet av civilförvaltningens
lönenämnd, att stadgandet i fråga bör handhavas uteslutande
med hänsyn till och i sträng överensstämmelse med vad statens egna intressen
kräva. Likaledes kan utskottet icke biträda det motionsvis gjorda
yrkandet om uteslutning av eu i det nya reglementsförslaget (§ 16) intagen
bestämmelse rörande sjuklediglietsavdrag vid sjukdom, som står i samband
med havandeskap och barnsbörd, utan biträder utskottet vad departementschefen
därutinnan anfört.

Med hänsyn till det samband, som förefinnes mellan avlöning och pension,
anser sig utskottet, i likhet med departementschefen, i detta sammanhang
böra i korthet beröra jämväl ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
pensionsförhållanden, ehuru denna fråga först senare kommer
att bliva föremål för riksdagens slutliga avgörande.

Vad först angår pensionsbeloppens storlek, så följer av utskottets ovan
framställda förslag om borttagande för kvinnliga befattningshavare av
den sista löneklassen i A^arje lönegrad, att kvinnornas pension blir något
lägre än männens, då pensionen bör stå i visst förhållande till slutlönen.
Detta synes utskottet vara befogat ej minst ur den synpunkten, att pensionen
till en manlig befattningshaAmre i flertalet fall måste vara tillräcklig
för ej blott pensionstagarens eget utan även hans hustrus uppehälle, medan
den kvinnliga pensionären som regel har att sörja blott för sig själv.

I fråga om den normala pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare
har departementschefen, som ovan nämnts, ansett densamma höra höjas
från nuvarande 60 till 67 år eller samma ålder som för män. Då emellertid,
såsom departementschefen erinrat, så gott som ingen erfarenhet föreligger
om kvinnliga tjänstemäns arbetsförmåga i de åldrar, varom här är
fråga, synes enligt utskottets mening försiktigheten bjuda att, intill dess
sådan erfarenhet vunnits, stanna vid den av 1921 års lönekommitté föreslagna
pensionsåldern eller 64 år. Skulle erfarenheten framdeles visa, att
en ytterligare höjning av pensionsåldern kan utan olägenhet ske, är en
dylik höjning lätt att genomföra, varemot, i händelse erfarenheten skulle
visa ett motsatt förhållande, en sänkning av en för hög pensionsålder
måste medföra större svårigheter.

Att sålunda enligt utskottets mening olika pensionsbelopp och pensionsålder
böra fastställas för män och kvinnor, synes dock icke böra medföra,
att avgifterna för den egna pensioneringen bestämmas olika för de båda
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. H käft. (Nr 17.)

De kvinnliga
befattningshavarnas
pewsionsförhållanden.

3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Författning s •
förslag.

grupperna av befattningshavare. Skulle nämligen en efter försäkringstekniska
principer utförd beräkning visa, att kvinnornas avgifter rätteligen
borde vara högre än männens, kan denna skillnad anses täckt genom uppkommande
överskott på de avgifter för pupillpensionering, som de kvinnliga
befattningshavarna enligt departementschefens, av utskottet här nedan
förordade förslag böra erlägga. Skulle åter en sådan beräkning visa, att
kvinnornas avgifter rätteligen borde vara lägre än männens, bör likväl
en sänkning av kvinnornas avgifter icke ske, då härav skulle bliva en
följd, att i ett stort antal fall en kvinnlig befattningshavares behållna avlöning
bleve större än en manlig befattningshavares i samma ställning,
något som enligt utskottets mening måste undvikas.

Beträffande pupillpensioneringens ordnande ansluter sig utskottet till
vad departementschefen därom anfört.

De av departementschefen föreslagna nya avlöningsbestämmelserna föranleda
vissa ändringar i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, för vilka ändringars innehåll utskottet förut
lämnat redogörelse. Likaså föranleda dessa bestämmelser ändringar i
kommunikationsverkens samt lots- och fyrstatens avlöningsreglementen,
vartill utskottet i annat sammanhang återkommer.

I det av Kungl. Maj:t med anledning härav framlagda författningsförslaget
hava, såsom nämnts, vissa ändringar motionsvis ifrågasatts. Dessa
ändringar avse 4, 16 och 21 §§ i förslaget.

Vad de två förstnämnda paragraferna beträffar, har såsom av det förestående
framgår, utskottet anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag. Vad
däremot vidkommer 21 § i författningsförslaget, har utskottet på de i
motionerna nr 161 i första kammaren och nr 217 i andra kammaren anförda
skäl ansett sig böra tillstyrka, att de till elfte lönegraden hänförda
befattningshavarna må komma i åtnjutande av enahanda rätt till semester,
som föreslagits för befattningshavare, tillhörande 12—23 lönegraderna, och
får utskottet i följd härav förorda, att paragrafens avfattning ändras i
enlighet härmed.

Likaledes har utskottet intet att erinra mot att den kvinnliga sjukvårdspersonalen
vid statens hospital och asyler fortfarande bibehålies vid den
med 5 dagar utvidgade semestertid, varom framställning gjorts i motionen
nr 151 i andra kammaren.

De ändringar, som härav föranledas, hava iakttagits i det av utskottet
framlagda författningsförslaget.

Vid inplaceringen av de kvinnliga befattningshavarna på den gemensamma
löneplanen har fråga uppstått rörande ändring av förutvarande
tjänstebeteckningar. Så länge olika löneplaner voro gällande för män
och kvinnor, kunde man utan olägenhet i dessa planer använda lika lydande

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

35

beteckningar på väsentligt skiljaktiga befattningar. Men vid ott sammanförande
av dessa planer måste givetvis dubbelbeteckningar undvikas.
För don nya löneplanens riktiga uppställning vore det också önskvärt, att
den sakliga olikhet, som förelåge mellan hittills likabenämnda befatt
ningshavare i de nya tjänstebeteckningarna, erhölle ett klart uttryck.

Förslaget till ändringar härutinnan, så långt detta berör den nu föreliggande
framställningen, utmynnar i följande: tjänstetiteln kvinnligt

kontorsbiträde utbytes mot kansli biträde, kanslibiträde mot förste kanslibiträde,
kvinnlig kontorsskrivare mot kansliskrivare samt kvinnlig bokhållare
mot förste kansliskrivare.

Vid prövning av dessa förslag har utskottet funnit vissa av tjänstebeteckningarna
kunna något lämpligare angivas. Utskottet vill för sin
del föreslå, att tjänsteförteckningen förändras å ett par hittillsvarande
tjänstegrupper nämligen manliga kontorsbiträden och förste kontorsbiträden.
Den förstnämnda gruppen borde lämpligen betecknas kontorister
och förste kontorsbiträdena förste kontorister. Därmed komme de nu omhandlade
tjänstegrupperna att i vederbörande tjänsteförteckningar upptagas
på följande sätt: skrivbiträde, kontorsbiträde, kanslibiträde, kontorist,
förste kontorist, kansliskrivare och förste kansliskrivare.

Vad beträffar de nu gällande bestämmelserna i 8 § av avlöningsreglementet,
har departementschefen, med hänsyn till att tjänsteförteckningen
ansetts kunna utgå ur reglementet, föreslagit den ändring, att i stället
för den nuvarande föreskriften rörande sagda förteckning ett stadgande
måtte införas därom, att genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
skulle bestämmas, till vilken lönegrad varje särskild befattning är att
hänföra. Departementschefen har härvid erinrat om, att förslag i sådan
riktning framlagts i ett av särskilt tillkallad sakkunnig den 8 november
1923 avgivet yttrande och förslag i fråga om revision av gällande avlöningsbestämmelser
för statsdepartement med flera verk, samt att den
sakkunnige i sådant hänseende anfört, att ifrågavarande förteckning icke
vore till stor nytta och med sin nuvarande uppställning ofta behövde
undergå förändringar. De i tjänsteförteckningen förekommande uppgifter,
kompletterade med antalet befattningar av olika slag, förekomme ock i
de särskilda tjänsteförteckningar, som i samband med beslut om staterna
av Kungl. Maj:t fastställdes för vederbörande verk. Då dessa särskilda
tjänsteförteckningar i för varje år reviderat skick återgåves i den av statskontoret
utgivna statsliggaren, syntes de bliva så allmänt tillgängliga,
att något behov av en vid avlöningsreglementet fogad tjänsteförteckning
icke förefunnes.

Utskottet anser emellertid tjänsteförteckningen vara till stort gagn icke
blott för verken utan även för vederbörande befattningshavare och övriga,
som kunna hava intresse av statsförvaltningens avlöningsspörsmål, och
kan utskottet alltså icke tillstyrka den av departementschefen ifrågasatta

Övergängs anordningar -

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

åtgärden. Utskottet vill ock framhålla, att mot en dylik förtecknings
införande i den av statskontoret utgivna statsliggaren den invändningen
kan göras, att denna liggare ej är på samma sätt allmänt tillgänglig som
avlöningsreglementet. Framhållas må även, att inom tjänstemannakretsar
en önskan förefinnes om tjänsteförteckningens bibehållande vid reglementet.

På grund av denna utskottets ståndpunkt är ändring i nu berörda hänseende
av 8 § icke erforderlig.

Däremot förutsätter den förändring av kvinnornas löneställning, utskottet
förordar, vissa tillägg till nyssnämnda paragraf och 10 §.

Enligt utskottets förslag skulle lön enligt sista löneklassen i samtliga
lönegrader icke utgå till kvinnliga befattningshavare. Därav följer, att i
lönegraderna 1 19 enligt löneplanen skulle endast de fyra första och i
lönegraderna 20—30 de tre första löneklasserna gälla för kvinnor. Ändringen
synes lämpligast kunna ske genom att till 8 $, 1 mom., efter orden
»fastställda lönebelopp» fogas följande tillägg: »dock med den begränsning
för kvinnlig befattningshavare, som i 10 § omförmäles». I sistnämnda
paragraf skulle därpå till 2 mom. fogas följande bestämmelse:
»Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt
högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad».

Utskottets allmänna motivering för bestämmelserna i fråga är ovan utförligt
angiven. Här torde endast behöva anmärkas, att ändringarna icke
inverka på lönereglementets stadganden i övrigt, utan äro dessa, i den
män de icke uttryckligen hänföra sig till kvinnliga eller manliga befattningshavare,
i lika utsträckning tillämpliga å bådadera.

En omedelbar tillämpning av Kungl. Maj:ts förslag å samtliga ordinarie
kvinnliga befattningshavare, å vilka de nya avlöningsreglementena äro
tillämpliga, har, såsom utredningen i ärendet giver vid handen, ansetts
påkalla en reglering av övergången för de nuvarande kvinnliga befattningshavarna
från gällande kvinnliga löneplan till den nya gemensamma
löneplanen, och har på grund härav framställning gjorts om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter. Till vad i sådant
hänseende föreslagits ansluter sig utskottet. Utskottet tillstyrker alltså,
att de nya lönebestämmelserna utfärdas att gälla från och med den 1 juli
1925 samt att hittillsvarande kvinnlig befattningshavare vid övergången
till nya lönegrader må äga tillgodoräkna sig den tid, hon tillhört eller
skall anses hava tillhört befattning i nu innehavd lönegrad.

Beträffande gottgörelse för eventuellt vid övergången minskad löneinkomst
uttalar departementschefen, att sådan endast synes böra utgå i
vissa angivna fall. Utskottet finner dock skäligt, att sådan gottgörelse
utgår till varje därav träffad befattningshavare på sätt i dylika fall är
vanligt.

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

37

Beträffande härefter frågan om avlöningsförhållanden för kvinnliga befattningshavare
vid oreglerade verk har Kungl. Maj:t, i anslutning till
vad 1921 års lönekommitté härutinnan ifrågasatt, föreslagit, att det skulle
få ankomma på Kungl. Maj:t att provisoriskt bestämma avlöning för befattningshavarna
i fråga. Kungl. Maj:ts förslag i denna del har utskottet
funnit sig böra biträda.

I motionen nr 204 i andra kammaren har herr Olofsson i Digernäs
in. fl. yrkat, att Kungl. Maj:ts proposition i förevarande ärende icke måtte
bifallas, men att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning och förslag rörande denna frågas lösning i samband med dyrtidstilläggens
avveckling.

Därest utskottet kommit till den uppfattningen, att en godkännbar lösning
icke kunnat åvägabringas vid årets riksdag, torde vad motionären
anfört hava varit förtjänt av beaktande. Med den utgång, prövningen
av ärendet nu erhållit, torde motionen icke behöva föranleda särskild åtgärd.

Enligt de uppgifter, som förekomma i propositionen, skulle, vad angår
ordinarie befattningshavare, ett fullt genomförande av Kungl. Maj:ts förslag
draga en årlig kostnadsökning av 1,030,000 kronor, vilken ökning
dock, efter det ett på pensioneringskostnaderna beräknat överskott frånräknats,
kunde antagas nedgå till omkring 700,000 kronor. Dessa beräkningar
hänföra sig till den placering i löneklasser, som vid tiden för undersökningen
gällde för de dåvarande befattningshavarna.

Utskottet känner sig icke förvissat om, att denna kostnadsberäkning
jämväl täcker den kostnadsökning, som vid en fortsatt tillämpning av
Kungl. Maj:ts förslag komme att uppstå.

En av utskottet gjord undersökning angående den totala löneskillnaden
per befattningshavare under en från normal anställningsålder till pensionsåldern
utsträckt tjänstetid i samma lönegrad visar följande resultat:

Avlöningsförhållandena

för kvinnliga
befattningshavare
vid
oreglerade
verk.

Herr Olofssons
i Digtrnäs
m fl.
motion.

Kostnaderna.

38

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Sammanlagd löneinkomst under en ordinarie tjänstetid
från fyllda 22 till fyllda 67 år

A - o r t

G - o r t

Summa erlagda

Nuvarande kvinnlig

Löneplan

Löneplan

befattning

Nu-

enligt

Löne-

Nu-

enligt

Löne-

varande

Kutigl.

skill-

varande

Kungl.

skill-

löneplan

Maj:ts

nåd

löneplan

Maj:ts

nåd

förslag

förslag

1

1 2

8

4

6

6

7

8

Skrivbiträde 2 ...............

84,240

90,900

6,660

100,440

115,740

15,300

3,600

Sköterska vid hospital...

95,040

96,300

1,260

113,346

122,760

9,414

3,800

Kontorsbiträde ............

95,040

101,700

6,660

113,346

129,780

16,434

3,800

Rikstelefonist ...............

112,320

112,500

180

133,056

143,820

10,764

4,300

Kanslibiträde ...............

112,320

118,890

6,570

133,056

151,830

18,774

4,500

kassör vid telegrafverket

118,890

118,890

—

141,084

151,830

10,746

4,500

Postexpeditör...............

141,300

149,580

8,280

168,408

189,000

20,592

5,600

Förste postexpeditör......

149,310

158,670

9,360

178,488

199,710

21,222

5,800

Telegrafkommissarie av

k!. 6 ........................

177,120

196,470

19,350

209,196

244,854

35,658

7,400

Telegrafkommissarie av

kl. 5 ........................

211,140

223,200

12,060

243,540

277,740 ! 34,200

8,300

1 Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola kvinnliga befattningshavare erlägga samma avgifter för
familjepensionering som män. 25 procent av dessa avgifter äro emellertid enligt beräkning
vid lika pensionsålder fullt tillfyllest för täckande av statens kostnader för familjepensioneringen
samt statens merkostnad för de kvinnliga tjänstemännens tjänstepensionering'' på
grund av deras genomsnittliga längre livslängd, varför överskott uppstår, som tillfaller statsverket.
Summan i kol. 8 minskad med 25 procent bör sålunda avdragas från beloppen i
kol. 4 och 7. Familjepensionsavgifterna äro allenast approximativt beräknade.

2 I nuvarande lön för skrivbiträde ingår tillfälligt lönetillägg å 120 kronor.

Som av förestående siffror framgår, skulle ett bifall till Kungl. Maj ds
förslag medföra en betydande utgiftsökning per befattningshavare. Och det
synes kunna sättas i fråga, huruvida departementschefen kan sägas med sitt
förslag hava lyckats följa det av honom därför uppställda statsekonomiska
direktivet, nämligen, att befattningshavarnas löneställning, som helt nyligen
undergått prövning i vanlig löneregleringsväg, skulle bliva i det väsentliga
oförändrad. Frånsett vad som skett under kristiden, torde tidigare icke ens
en lönereglering givit de därav omfattade över huvud taget ett motsvarande
lönetillskott. Det kan här även bringas i erinran, hurusom statsverket just
nu finner sig nödgat att på olika områden söka nedbringa sina utgifter,
därvid bland andra icke få, hos staten mera löst anställda och bland dessa,
även familjeförsörjare helt skiljas från sina anställningar utan kännedom
om var eller huruvida någon ny anställning alls kan erhållas.

Genom ett godkännande av utskottets förslag torde den av ett bifall till
Kungl. Maj:ts framställning föranledda kostnadsökningen minskas till 475,000
kronor för att efter hand nedgå under detta belopp.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

39

att riksdagen, i anledning av Kungl. Ma,j:ts förevarande
framställning och fröken Hesselgrens, herr Halléns
samt fröken Wellins och herr Karlssons i Vadstena
motioner (1:161, 11:217 och II: 151), de båda förstnämnda
motionerna i vad de avse semester för vissa befattningshavare,
samt med avslag å fröken Hesselgrens och herr
Halléns nyssberörda motioner i övrigt, i den mån de
avse befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen,
ävensom å herr Olofssons i Digernäs m. fl. motion
(II: 204), må beträffande befattningshavare under andra
—åttonde samt tionde huvudtitlarna

a) med tillämpning från och med den 1 juli 1925,
godkänna det vid detta utlåtande fogade förslag till
kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av
avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (Bilaga A)
jämte den förslaget bifogade, på grundvalen av nu
gällande stater uppgjorda tjänsteförteckning, dock att,
i den mån ändringar i nämnda tjänsteförteckning göras
genom beslut av 1925 års riksdag, Kungl. Maj:t skall
äga att vid utfärdande av författning vidtaga motsvarande
ändringar i tjänsteförteckningen;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av utskottet förordade grunder,
utfärda de övergångsbestämmelser, som i anledning
härav må finnas erforderliga;

c) medgiva, att de personliga lönetillägg, som Kungl.
Maj:t kan komma att med stöd av nyssnämnda bemyndigande
tillerkänna vissa kvinnliga befattningshavare,
må utgå av de i vederbörande stater upptagna
anslagsposter till avlöningar till ordinarie tjänstemän;

d) besluta, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma avlöning
till sådan kvinnlig befattningshavare, som efter
ikraftträdandet av lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande
bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag tillträder
statstjänst, vilken förut kunnat innehavas endast
av man och för vilken avlöningen är bestämd enligt
andra grunder än dem, som fastställts i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk eller avlöningsreglementet den 22 juni

40

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;
skolande sådan befattningshavare vara
skyldig att underkasta sig de bestämmelser i fråga om
avlöning, som vid en blivande lönereglering för det verk
eller den stat, befattningshavaren tillhör, må varda för
tjänsten stadgade.

Stockholm den 17 februari 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Oscar Olsson, J. L.
Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, ./. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. G. Ekman, J. Jeansson,
G. Kobb, A. Petrén och J. B. Johansson i Fredrikslund;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rijdén, P. Nilsson i Bonarp,
J. D. Norman, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. i. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i
Göteborg, P. Af. Olsson i Blädinge, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson
i Stockholm och A. Danielsson -

Reservationer se sid. 60.

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

41

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 8, 9, 10, 16, 21 och 29 §§ i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skola, 3, 8, 10,
16 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1. Med ordinarie — — — kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad angår
tjänsteman tillhörande någon av de i 9 § avdelningen B upptagna 1—27
lönegraderna, vederbörande myndighet, varunder han lyder, efter prövning
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinder
ligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

4 $.

Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad
om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet
eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten, Kungl.
Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt
meddela.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sam/. l''i höft. (Nr 17)

i

42

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

8 $.

1. För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom fullmakt
eller konstitutorial, utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken
för varje lönegrad upptager en eller flera löneklasser med särskilda, för
olika ortsgrupper fastställda lönebelopp, dock med den begränsning för
kvinnlig befattningshavare, som i 10 § omförmäles.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken
lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade, å de uti
löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av Kungl. Maj:t på grundval
av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Där flera löneklasser äro i löneplanen upptagna för den lönegrad, enligt
vilken tjänstemans lön skall utgå, fastställes löneklassen i enlighet med
föreskrifterna i 10—13 §§>.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken
tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

2. Förutom lön — — — 25—30 §§.

9 §.

Löneplan.

Avdelning A. För tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

Ort

s g r

upp

Lönegrad

Löne-

klass

A

B

c

o

E

F |

(jr

Krön

o r

:

l:a lönegraden ......

1

11,580

11,820

12,060

12,300

12,540

12,780

13,020

2;a lönegraden ......

2

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400 ;

14,700

15,000

3:e lönegraden ......

3

15,240

15,540

15,840

16,140

16,440 !

16,740

17,040

4:e lönegraden ......

4

16,200

16,500

16,800

17,100

17,400

17,700

18,000

Avdelning B. För andra tjänstemän.

Lönegrad

i Löne-klass

Ort

s g r

upp

A

B

C

n

E

F

ö

K

• o n

o r

i

1,500

1,566

1,632

1,698

1,764

1,830

1,896

2

1,620

1,692 I

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

l:a lönegraden......^

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

;2,208

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5

1,980

2,070 i

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

43

0 r t

S £ r

u i) p

Lönograd

Löne- j
klass

A

B

C

D

E

F

G

K

o n

o r

2

1,620

1,692

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

2:u lönegraden......

4 |

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

1 5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

6 1

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

4 1

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

S:e lönegraden......

5 1

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7 i

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

1

4 !

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5 i

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

i:e lönegraden......

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7 ■

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

8

2,340

2,448

2,556

'' 2,664

2,772

2,880

2,988

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

0

2,100

2,198

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

5:e lönegraden......1

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

6:e lönegraden......;

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

7:e lönegraden......

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

|

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

1

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

1 8:e lönegraden......]

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

1

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

12

2,880

3,012

3,144

3,976

3,408

3,540

3,672

44 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Lönegrad

i Löne-| klass

Ort

s g r

upp

J

A

B

C

o

E

F

G

Krön

o r

(

9

2,460

2,574

■ 2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

i

1°

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

9-e lönegraden • •

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

1

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

1

13

3,060

3,198

3,336

3.474

3,612

3,750

3,888

! 10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

j

ii

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,36.0

3,486

! 10:e lönegraden •••]

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

1

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

i

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

j

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486 ;

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

ll:e lönegraden • •••

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

|

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

i

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

12:e lönegraden •■•<

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596 |

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888 I

, 14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

13:e lönegraden ■ - ,

| 15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

1

; 16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

i i

i 17

3.960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

1

! «

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4.104

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

l''i:e lönegraden ■■■■

; 16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

; 17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

18

4,260

4.434

4.608

4,782

4,956

5,130

5,304

1

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

1

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

15:e lönegraden {

! 17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

Statsutskottets utlåtande Nr 17. 45

0 r t

s g r

U p p

Lönegrad

Löne-

klass

A

1!

C

1)

E

F

0

Krön

r

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

16''e lönegraden......

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20 |

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

''

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

li e lönegraden......

i9

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20 :

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

18''c lönegraden......

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

j 19-c lönegraden......

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816 1

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

•

4,860

5,058

5,256

Oj4o4

5,652

5,850

6,048 ;

20 e lönegraden......

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420 i

6,816

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

»

5,160

5,370

5,5S0

5,790

6,000

6,210

j

6,420 :

j

22

5,520

5,736

5,952

6.168

6,384

6,600

6.816

| 2 L a lönegraden......

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212 ’

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

(

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

22-a lönegraden......J

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

■

i

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

,

7,212 ;

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

23-e lönegraden......

8,124

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 |

46

Statsutskottets utlåtande Nr 17,

| Löne-| klass

Ort

s g r

upp

Lönegrad

A

B

c

D

E

F

G

K

ron

o r

f

1 24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

24:e lönegraden ■ • J

26

1 7,140

7.380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060 ;

25

| 6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

|

8,124

25.e lönegraden ...J

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 |

1

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

28 ‘

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

26e lönegraden ....

27

1 7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060 ;

28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

j 29

8,580 •

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060 1

27''e lönegraden ....

28 8,100

8.340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 i

30

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

28''e lönegraden ...J

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

30

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

29-e lönegraden ....

30

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

32

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

30

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

30-e lönegraden - J

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

32

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

33

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

10 %.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst, tillhörande i 9 § omförmälda
avdelning B, erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst
eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten
hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 13 § giva anledning till avvikelse
härutinnan.

2. Efter att----11—13 §§.

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

47

Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt
högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

3. Uppflyttning till-----uppskov därmed.

4. Har tjänsteman — — — — uppskovet varat.

16 §.

1. Därest tjänsteman — — — nedanstående tabell:

A. För tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

Löneklass enligt 9 §
avd. A

Tjänstledighets-1| *

avdrag | Löneklass enligt 9 §

avd. A

kronor öre.

Tjänstledigliets-

avdrag

kronor j öre

1

!

10 50

12 1 —

3 ....................................

14

15

0

4 ...................................

B. För andra tjänstemän.

Löneklass
enligt 9 §
avd. B

Tjänstledigkets-

avdrag

Löneklass
enligt 9 §
avd. B

| Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass
enligt 9 §
avd. B

Tjänstledighets-

avdrag

krono!'' i öre

kronor

öre

kronor

öre

1 ...............

60

12 .............

1

80

23 ......

4

50

2 ...............

—

70

13 .............

l

95

24 ......

5

—

3

80

14 .............

2

10

25 ......

5

50

2

30

2fi ......

6

_

1

2

50

27 ..............

6

50

l

17

2

75

98 ...............

7

1

20

18 .............

3

29 ......

7

50

8 ...............

1

30

19 .............

3

25

30 ......

8

—

9 ...............

1

40

20 ............

3

50

31 ......

8

50

| 10 ...............

1

50

21 .............

3

75

32 ......

9

Ill ...............

1

65

22 .............

J 4

33 ......

9

50

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband
med havandeskap eller barnsbörd.

2. Har tjänsteman — — — nyss sagts.

3. Har tjänsteman — — — nyss sagts.

4. Föreskrifterna i---tjänsten inträder.

21 §.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester eller däremot svarande ledighet under nedan
angivna antal dagar:

48

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

j ..............

Intill det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller 40 år

Från och med det
år, under vilket,
tjänstemannen
fyller 40 år

Tjänstemän, tillhörande 1 — 10 lönegraderna enligt 9 § avd. B

20 dagar

30 dagar

Tjänstemän, tillhörande 11—23 lönegraderna enligt 9 § avd. B
samt kvinnlig sjukvårdspersonal vid hospital och asyler ...

25 »

35 »

Tjänstemän, tillhörande 24—28 lönegraderna enligt 9 § avd. B

35 »

45 »

Tjänstemän, tillhörande 29—30 lönegraderna enligt 9 § avd. B,
samt tjänstemän, som avses i 9 § avd. A........................

45 »

45 »

Tjänsteman, som — —''— överordnad myndighet.

2. Där driftens — — — sådan dag.

29 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till tjänsteman, tillhörande
någon av 1—20 lönegraderna enligt 9 § avdelning B, ersättning för övertidsarbete,
där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas
enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

49

Bilaga till aelöningsreglementet.

Tjänsteförteckning

angivande ordinarie befattningar vid vederbörande verk ävensom för vissa av dessa
befattningar de särskilda lönegrader, till vilka de iiro hänförliga enligt den i 9 § av
avlöningsreglementet intagna löneplan.

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

1

Andra huvudtiteln.

Högsta domstolen.

Justitieråd .................................

A 4

J ustitiedeparteineutet.

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Kansliavdelningen-

Expeditionsvakt ...........................

B 5

Statssekreterare och expeditionschef,

arvode enligt 5 § i reglementet ...

-

Regeringsrätten.

Kansliråd ... ................................

B 30

Regeringsråd ..............................

A 4

Förste kanslisekreterare ...........

B 26

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Registrator .................................

B 22

Expeditionsvakt...........................

B 5

! Andre kanslisekreterare ...............

B 21

Lagavdelningen.

Nedre justitierevisionen.

\ Chef för lagavdelningen, arvode en-

Revisionssekreterare .....................

B 30

ligt 5 § i reglementet ...............

Protokollssekreterare....................

B 22

Ledamot å lagavdelningen, arvode

Registrator .................................

B 22

enligt 5 § i reglementet ............

Kanslist ...................................

B 21

Förste kanslisekreterare (med tjänst-

göring även å kansliavdelningen^

B 26

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Andre kanslisekreterare (med tjänst-

Expeditionsvakt ...........................

B 5

göring även å kansliavdelningen^

B 21

Kontorsbiträde..............................

B 4

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Kan slibiträde ...........................• • •

B 7

Svea hovrätt.

Expeditionsvakt .................. —

B 5

President ....................................

A 3

Kontorsbiträde .........................

B 4

Hovrättsråd..............................• ••

B 30

l För tjänstgöring såsom statsrådsbe-

Krigshovrättsråd...........................

B 30

redningens expeditionsvakter:

Sekreterare ................................

B 27

Förste expeditionsvakt ..................

B 7

Advokatfiskal ..............................

B 24

Expeditionsvakt...........................

B 5

Överkrigsfiskal.............................

B 24

Justi tickanslersexpeditionen.

Aktuarie ....................................

B 22

T •. • i i

A 3

B 22

«J llblllltlKuilSlél......................

B 30

B 22

Registrator .................................

B 21

Notarie.......................................

B 22

1 Expeditionsvakt ...........................

B 5

Förste expeditionsvakt ..................

B 7

50

Statsutskottets utlåtande Nr 17,

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Svea hovrätt (forts.).

Expeditionsvakt .........................

B 5

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Skrivbiträde.................................

B 2

Göta hovrätt.

President ....................................

A 3

Hovrättsråd.................................

B 30

Sekreterare .................................

B 27

Advokatfiskal ..............................

B 24

Aktuarie ....................................

B 22

Arkivarie ....................................

B 22

Fiskal..........................................

B 22

| Notarie .......................................

B 22

j Förste expeditionsvakt ..................

B 7

| Expeditionsvakt..........................

B 5

| Kontorsbiträde ...........................

B 4

''Hovrätten över Skäne och Blekinge.

President ....................................

A 3

: Hovrättsråd.................................

B 30

| Advokatfiskal ..............................

B 24

B 24

Fiskal.........................................

B 22

Notarie.......................................

B 22

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Expeditionsvakt ...........................

B 5

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Fångvårdsstyrelsen och fångvårds-

staten.

Fångvårdsstyrelsen.

Överdirektör ..............................

A 2

B 30

Byrådirektör ..............................

B 28

B 24

Sekreterare .................................

B 24

Aktuarie ....................................

B 21

Notarie .......................................

B 21

B 21

Assistent av 3:e klass ..................

B 16

Verk och befattningar

Avdelning
och lönegrad
enligt
löneplanen

Kansliskrivare

B 11

Förste expeditionsvakt

B 7

Kanslibiträde

B 7

Expeditionsvakt

B 5

Ivontorsbiträde

B 4

Skrivbiträde

B 2

Fångvårdsstaten.

Direktör av l:a klass ..................

Direktör av 2:a klass ..................

Förste pastor och överlärare .........

Direktör av 3:e klass ..................

Pastor och förste lärare ...............

Kamrerare .................................

Assistent av l:a klass ..................

Assistent av 2:a klass ..................

Assistent av 3:e klass ..................

Kronohäktesföreståndare av l:a klass
Kronohäkteslöreståndare av 2:a klass

Assistent av 4:e klass ..................j

Uppsyningsman ...........................!

Yrkesmästare av l:a klass ............

Yrkesmästare av 2:a klass ............!

Överkonstapel..............................j

1''örsta vaktfru..............................

Vaktkonstapel..............................j

Vaktfru.......................................j

Statens uppfostringsanstalt & Hona.

Direktör ....................................

Pastor och förste lärare ...............|

Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare
.....................

Lärare, tillika avdelningsföreståndare
Räkenskapsförare och redogörare ...

Verkmästare, tillika avdelningsföreståndare
.................................

Uppsyningsman ...........................

Förste förman.............................;

Maskinist ....................................!

Förman.......................................

Husmoder .................................

B 27
B 26
B 26
B 24
B 24

i

B 22 ;
B 20
B 18
B 16
B 16
B 15
B 12
B 10
B 10
B 8
B 8
B 6
B 6 i
B 1

B 27
B 24

B 18
B 17
B 17

B 17
B 10
B 8
B 8
B 6
B 6 i

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

51

Verk och befattningar

Tredje huvudtiteln.

Utrikesdepartementet.

A. Diplomatisk eller konsulär
personal.

Sändebud tjänstgörande såsom kabi
nettssekreterare .......................

Sändebud eller generalkonsul tjänstgörande
såsom avdelningschef

Legationsråd eller konsul tjänstgörande
såsom byråchef .........

konsul .........................

Byråsekreterare ................

Förste kanslist...................

Kanslist............................

Övergångsstat.

Legationsråd......................

Förste legationssekreterare •

B. Övrig personal.

för arkivet ............

Förste arkivarie .........

Kamrerare ...............

Andre arkivarie .........

Kansliskrivare............

Förste expeditionsvakt

Kanslibiträde ............

Expeditionsvakt.........

Portvakt ...............................

Övergångsstat.

Förste arkivarie .......................

Andre arkivarie .......................

I

Beskickningar och konsulat.

Sändebud ................................

Generalkonsul..........................

Sändebud................................

| Legationsråd ..........................

! Konsul ...................................

Avdelning
och löno-grad enligt
lönoplanen

Verk och bofattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Förste legationssekreterare ...........

B 26

Vicekonsul .................................

B 26

Andre legationssekreterare ............

B 21

Andre vicekonsul ........................

B 21

Förste kanslist..............................

B 16 i

Kanslist.......................................

B 12

A 3

Övergångsstat.

:

A 2

Sändebud ...................................

A 2

B 30

Fjärde huvudtiteln.
Försvarsdepartementet.

B 26

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i

B 21

reglementet ..............................

—

B 16

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i

B 12

reglementet ..............................

Chef för lan försvarets kommando-expedition, arvode enligt 5 § i

B 30

reglementet .............................

Chef för sjöförsvarets kommando-

B 26

expedition, arvode enligt 5 § i

reglementet ..............................

—

Kansliråd ....................................

B 30

B 30

Förste kanslisekreterare ..............

B 26

B 24

Registrator .................................

B 22

B 24

Andre kanslisekreterare ...............

B 21

B 21

Kansliskrivare ..............................

B 11

B 11

Förste expeditionsvakt..................

B 7

B7

Kanslibiträde ..............................

B 7

B 7

Expeditionsvakt ...........................

B 5

B 5

Kontorsbiträde..............................

B 4

B 5

Förste expeditionsvakt å lantförsva-

rets kommandoexpedition .........

Expeditionsvakt å sjöförsvarets kom-

B 7

B 24

B 21

B 5

Armé för val tningen.

Civilpersonalen.

Generalkrigskommissarie ...............

A 3

A 3

Krigsråd ....................................

B 30

. A 2

Kamrerare .................................

B 24

Jas

Krigskassor .................................

B 24

. B 30

Ombudsman ........,.....................

B 24

J B 30

Revisionskommissarie ..................

B 24

52

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Arméförvaltningen (forts ).

B 24

B 24

B 9A

B 24

B 94

R 21

B 21

Notarie......................................

B 21

Marinkassör.................................

B 21

Registrator .................................

B 21

Notarie .......................................

B 21

Revisor.......................................

B 21

Revisor........ ..............................

B 21

Kansliskrivare............................

B 11

Revisor och bokhållare..................

B 21

Förste expeditionsvakt ..................

B 7

Förste expeditionsvakt ..................

B 7

Kanslibiträde ..............................

B 7

Expeditionsvakt ...........................

B 5

Expeditionsvakt ..........................

B 5

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Kontorsbiträde ...........................

B 4

iO

Generalstaben.

Professor ....................................I B

Krigsarkivarie ..............................i B 24

B 7
B 5

Förste expeditionsvakt ..............

Expeditionsvakt.......................

Artilleristaben.

Expeditionsvakt...... ....................! B 5

Krigshögskolan.

Förste expeditionsvakt ..................I B 7

Expeditionsvakt ...........................j B 5

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Furste expeditionsvakt.................. B 7

Expeditionsvakt ........................... B 5

Fortifikationen.

Expeditionsvakt vid fortifikationsstabens
huvudstation ...............

Marin staben.

Registrator och aktuarie med skyl-|
dighet att biträda vid övriga göro-j
mål i marinstaben.....................{ B 21

Expeditionsvakt ........................... B 5

i

Sjökrigshögskolan.

Expeditionsvakt ...........................| B 5

Sjökrigsskolan.

Expeditionsvakt ...........................j B 5

Flottans stationer.

Expeditionsvakt vid Karlskrona sta-j
tion ....................................

Expeditionsvakt vid Stockholms sta-1
tion .......................................;

B 5

B o

Intendentnrkåren.

Expeditionsvakt vid intendentursta-j
ben .......................................

Marinförvaltningen.

CivilavdelningenMarinöverkommissarie
........

B 5

B 5

A 1

Amiralitetsråd..............................j B 30

Sjökarteverket.

Förste aktuarie''........................... B 24

Aktuarie .................................... B 22

Kartograf ....................................j B 21

Ritare eller gravör........................• B 15

Redogörare ................................. B 15

Ritbiträde.............. B 7

Expeditionsvakt ....................... B 5

Kontorsbiträde ...........................] B 4

1 Därest till förste aktuarie a sjökarteverkets avdelning för sjömätningsväsendet förordnas
militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, äger han endast uppbära
arvode till belopp, som av Kung]. Maj:t kan varda medgivet, allt efter som han är militär
i flottans stam eller reserv'' (med pension) eller å reservstat.

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

53

Verk ocli befattningar

i Avdelning
| och lönegrad
enligt
j löneplanen

Verk ocli befattningar

Avdelning i
och enligt
grad lönelönejtlanen -

Femte huvudtiteln.

Kansli skrivare ■
Expeditionsvakt

11 11
11 5

Socialdepartementet.

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i
reglementet ..............................

Expeditionschef, arvode enligt § 5 i
reglementet .............................

Byråchef för lagärenden, arvode enligt
5 § i reglementet ...............j

Kansliråd ....................................j

Kansliråd, tillika fattigvårdsinspektörj
Förste kanslisekreterare ...............I

Förste kanslisekreterare, tillika fattig-l
vårdsinspektörens assistent .........

Registrator .................................

Andre kanslisekreterare ...............

Kansliskrivare ..............................

Förste expeditionsvakt ..................

Kanslibiträde ..............................

Expeditionsvakt...........................

Kontorsbiträde ...........................

B 30
B 30
B 26

B 26
B 22
B 21
B 11
B 7
B 7
11 5
B 4

Kontorsbiträde

B 4

Socialstyrelsen.

Generaldirektör, arvode enligt 5 § i
reglementet ..............................

Byråchef ....................................

Förste aktuarie ...........................

Förste byråingenjör .....................

Sekreterare .................................

Sekreterare och inspektörsassistent--

Aktuarie ....................................

Bibliotekarie och arkivarie............

Byråingenjör ..............................

Kansliskrivare..............................

Förste expeditionsvakt..................

Kanslibiträde ..............................

Expeditionsvakt ...........................

Kontorsbiträde ...........................

Skrivbiträde................................

B 30

B 24
B 24
B 24
B 24
B 21
B 21
B 21
B H
B 7
B 7
B 5
B 4
B 2

Riksförsäkringsanstalteh.

Generaldirektör .....................

Byråchef ..............................

Förste aktuarie ....................

Sekreterare ..........................

Aktuarie ...........................

Byråingenjör.........................

Notarie................................

! Registrator ......................

I Kansliskrivare .......................

I Förste expeditionsvakt...........

| Kanslibiträde ......................

| Expeditionsvakt ....................

j Kontorsbiträde ....................

Försäkringsrådet.

President .............................

j Försäkringsråd ....................

I Sekreterare ..........................

Notarie................................

A 3
B 30
B 24
B 24
B 21
B 21
B 21
B 21
B 11
B 7
B 7
B 5
B 4

A 3
B 30
B 24
B 21

Yrkesinspektionen.

Yrkesinspektör ...........................

Assistent ....................................

Underinspektör ...........................

Statens tvångsarbetsanstalter.

Direktör ....................................

Direktör ....................................

Pastor och förste lärare ...............

Kamrerare .................................

Assistent av l:a klass ..................

Assistent av 2:a klass ..................

Assistent av 3:e klass ..................

Assistent av 4:e klass .................

Trädgårdsmästare ........................

Uppsyningsman ...........................

Förste förman..............................

Förman.......................................

Första vaktfri!.............................

Vaktfru.......................................

B 28
B 21
B 16

B 27
B 24
B 24
B 22
B 20
B 18
B 16
B 12
B 12
B 10
B 8
B 6
B 6
B 1

54

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Avdelning

- - - ----- — ---- -----

Avdelning

Verk ock befattningar

| och löne-jgrad enligt

Verk och befattningar

j och löne-''grad enligt:

;löneplanen

löneplanen-

Pensionsstyrelsen.

Överläkare av 2:a klass..................

B 28

Generaldirektör ...........................

A

3

Hospitalsläkare av 2:a klass .........

B

26

Byråchef ....................................

B

30

Läkare vid Visby hospital ............

B

26

Förste aktuarie ...........................

B

24

II. Kontorspersonal.

;

Sekreterare .................................

B

24

Syssloman av l:a klass..................

B

24

Aktuarie ....................................

B

21

Syssloman av 2:a klass..................

B

22

; Notarie.......................................

B

21

Syssloman av 3:e klass..................

B

21

i Kansliskrivare..............................

B

11

Bokhållare ................................

B

15

i Förste expeditionsvakt ..................

B

7

Kassör .......................................

B

n j

Kanslibiträde ..............................

B

7

Kameralbiträde ...........................

B

8

; Expeditionsvakt ...........................

B

5

Kanslibiträde .............................

B

7

] Kontorsbiträde ...........................

B

4

III. Sjukvårdspersonal.

1 Skrivbiträde.................................

B

9

Uppsyningsman av l:a klass .........

B

14 j

Medicinalstyrelsen.

Förestånderska av l:a klass .........

B

12

Generaldirektör, arvode enligt 5 § i

Uppsyningsman av 2:a klass .........

B

10

reglementet ..............................

Överskötare.................................

B

8

| Överinspektör för sinnessjukvården

Förestånderska av 2:a klass............

B

7

i i riket, arvode enligt 5 § i regle-mentet ....................................

Skötare.......................................

B

6

| Kameralbyråchef...........................

B

30

Översköterska ..............................

B

6

! Medicinalråd ..............................

B

30

Sköterska....................................

B

3

j Statsinspektör över köttkontrollen i

IV. Ekonomipersonal.

I

j riket .......................................

B

29

Maskinmästare av l:a klass............

B

14

j Byråveterinär ..............................

B

24

Maskinmästare av 2:a klass............

B

12 1

Kamrerare .................................

B

24

Befallningsman ...........................

B

10 |

Kontrollant av hospitalens ekono-

Hantverksföreståndare av l:a klass-

B

10

miska förvaltning ....................

B

24

Maskinist av l:a klass ..................

B

10

Ombudsman.................................

B

24

10

Trädgårdsmästare ........................

B

Sekreterare .................................

B

24

8

Han tverksf öreståndare av 2:a klass...

Maskinist av 2:a klass ..................

B

Kassör .......................................

B

21

8

B

B

21

Köksförestånderska av l:a klass......

B

7

Kansliskrivare.............................

B

11

*

Magasinsföreståndare.....................

B

7

Förste expeditionsvakt ..................

B

7

Arbetsförestånderska.....................

B

6

Kanslibiträde ..............................

B

7

Bageriförestånderska .....................

B

6

Expeditionsvakt ...........................

B

O

Chaufför ....................................

B

6

Kontorsbiträde — ......................

B

4

Eldare av l:a klass .....................

B

6

Skrivbiträde.................................

B

2

Hantverkai''e.................................

B

6

Hospital och asyler.

Köksförestånderska av 2:a klass......

B

6

I. Läkarpersonat

Post- och stadsbud .....................

B

6

Överläkare av l:a klass..................

B

29

Tvättförestånderska av l:a klass......

B

6

Hospitalsläkare av l:a klass .........

B

28

Eldare av 2:a klass .....................

B

5

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

55

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Verk ocli befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Statens hospital och asyler (forts.)

Kanslibiträde ..............................

B 7

Föreståndare i stall, ladugård och

B 5

Expeditionsvakt ...........................

B 5

svinstall....................................

B 3

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Tvättförestånderska av 2:a klass......

Sjätte huvudtiteln.

Kommunikationsdepartementet.

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i

Sjunde huvudtiteln.
Finansdepartementet.

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i
reglementet ..............................

reglementet ..............................

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i
reglementet ..............................

Kansliråd ....................................

Förste kanslisekreterare ...............

Registrator .................................

Andre kanslisekreterare ...............

Förste expeditionsvakt.................

Kanslibiträde ..............................

Expeditionsvakt...........................

Kontorsbiträde ...........................

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Överdirektör .............................

Byråchef och ledamot .................

Byrådirektör och ledamot ...........

Förste byråingenjör ....................

Byråingenjör .............................

Notarie......................................

Registrator, tillika aktuarie...........

Revisor och bokhållare ..............

Förste expeditionsvakt.................

Kanslibiträde ............................

: Expeditionsvakt ..........................

Kontorsbiträde ..........................

Byggnadsstyrelsen.

Generaldirektör, arvode enligt 5 §
reglementet .............................

Byggnadsråd .....................;.......

Byråchef ...................................

Intendent...................................

Kamrerare ...............................

Sekreterare ................................

Förste expeditionsvakt.................

B 30
B 26
B 22
B 21
B 7
B 7
B 5
B 4

A 2
B 30
B 28
B 26
B 21
B 21
B 21
B 21
B 7
B 7
B 5
B 4

B 30
B 30
B 26
B 24
B 24
B 7

§ i

Expeditionschef, arvode enligt

reglementet ..............................

Byråchef för lagärenden, arvode enligt
5 § i reglementet ...............

Kansliråd....................................

Förste kanslisekreterare ...............

Förste aktuarie —..................■■•••

Registrator .................................

Andre kanslisekreterare ...............

Kansliskrivare..............................

Förste expeditionsvakt..................

Kanslibiträde ...........:..................

Expeditionsvakt ...........................

Kontorsbiträde ...........................

Kammarkollegium.

Generaldirektör ...........................j

Kammarråd.................................''

Förste advokatfiskal .....................

Andre advokatfiskal .....................

Förste arkivarie ...........................

Förste arkivarie för lantmäteriutredningar
....................................

Sekreterare .................................

Fiskal .......................................

Notarie.......................................

Registrator .................................

Förste expeditionsvakt..................

Kanslibiträde ..............................

Expeditionsvakt..........................

Kontorsbiträde ...........................

Statskontoret.

Generaldirektör ............

Statskommissarie ...........

B 30
B 26 !
B 24 i
B 22 |
B 21 |
B 11 i
B 7
B 7
B 5
B 4

A 3
B 30 j
B 28 i
B 24 I
B 24 i

B 24 i
B 24 i
B 21 i
B 21 j
B 21 j
B 7
B 7 |

B 5
B 4

A 3
B 30 I

56

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplaneu

Verk och befattningar

j Avdelning
j och löne-jgrad enligt
löneplanen

Statskontoret (forts.).

Statistiska centralbyrån.

| Byrådirektör och ombudsman ......

B 28

Överdirektör.................................

A 2

! Kamrerare .................................

B 24

Byråchef ....................................

B 30

Kamrerare och kassakontrollant ...

B 24

Förste aktuarie ...........................

B 24

Räntmästare.................................

B 24

Aktuarie ....................................

B 21

Sekreterare .................................

B 24

Kansliskrivare ..............................

B 11

Notarie.......................................

B 21

Förste expeditionsvakt..................

B 7

| Registrator ................................

B 21

Kanslibiträde ..............................

B 7

| Revisor och bokhållare ...............

B 21

Expeditionsvakt ...........................

B 5

Kansliskrivare..............................

B 11

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Skrivbiträde.................................

B 2

Kanslibiträde .............................

B 7

Expeditionsvakt...........................

B 5

Riksräkenskapsverket.

A 3

Ivontorsbiträde ...........................

B 4

Byråchef ....................................

B 30 !

Mynt- och jnsteringsverket.

Förste revisor ..............................

B 24

Myntdirektör ..............................

A 1

Revisor.......................................

B 22 !

Förste ingenjör ...........................

B 26

Kansliskrivare..............................

B 11 |

Förste ingenjör ...........................

B 24

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Kamrerare .................................

B 24

Kanslibiträde ..............................

B 7

I Ingenjör ....................................

B 21

Expeditionsvakt ...........................

B 5 !

Kassör .......................................

B 21

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Kammarrätten.

Generaltullstyrelsen och tullstaten.

President ....................................

A 3

Generaltullstyrelsen.

Kammarrättsråd...........................

B 30

Generaltulldirektör, arvode enligt 5 §

Kammarrättsråd (med revisionsrotel)

B 30

i avlöningsreglementet ...............

~ ;

Advokatfiskal ..............................

B 24

Byråchef ....................................

B 30 |

Kustbevakningsinspektör, arvode en-

ligt 5 § i avlöningsreglementet ...

—

Aktuarie ....................................

B 21

Chef för statistiska avdelningen......

B 26

Aktuarie och registrator ...............

B 21

Byråinspektör ..............................

B 24

Notarie.......................................

B 21

Förste revisor..............................

B 24

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Kamrerare....................................

B 24

Expeditionsvakt ...........................

B 5

Sekreterare ...............................

B 24

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Aktuarie — ...............................

B 21 i

Skrivbiträde................................

B 2

Notarie.......................................

B 21

Överftyttningsstat.

Registrator .................................

B 21

Byråchef ....................................

B 30

li Öl

Förste kanslisekreterare ...............

B 26

Materialförvaltare ........................1

B 15

Andre kanslisekreterare ...............

B 21

Kansliskrivare..............................|

B 11

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

57

Verk och bofattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
lönoplanen

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
öneplanen

Generaltullstyrelsen och tull-

Kontorsbiträde ...........................

B 4

stuteri (forts.).

Skrivbiträde.................................

B 2

| Förste expediti onsvakt..................

B 7

Kontrollstyrelsen.

I Kanslibiträde ..............................

B 7

Överdirektör ..............................

A 2

1 Expeditionsvakt ..........................

B 5

Byråchef ....................................

B 30

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Förste aktuarie ...........................

B 24

1 Skrivbiträde.................................

B 2

Förste byråingenjör ..................

B 24

Tullstaten.

Förste byråinspektör.....................

B 24

Tulldirektör.................................

B 29

! Tullöverinspektör ...................... •

B 27

Laborator....................................

j Tullbevakningschef........................

B 26

B 22

! Tulldirektörsassistent ..................

B 26

R 91 1

| Tullförvaltare av klass 1 A............

B 26

Kansliskrivare..........................

B 11

] Tullkommissarie..........................

B 26

Laboratoriebiträde........................

B 11

i Tullförvaltare av klass 1 B............

B 24

Förste expeditionsvakt..................

B 7

j Tullöverkontrollör........................

B 24

Kanslibiträde ..............................

B 7

Förste tullkontrollör.....................

B 22

B 5

Gränsbevakningschef.....................

B 22

Kontorsbiträde ...........................

B 4

Tullförvaltare av klass 2 ...............

B 22

Övergångsstat.

Tullförvaltare av klass 3...............

B 21

B 24

Tullkontrollör..............................

B 21

B 21

Tullförvaltare av klass t...............

B 18

Aktuarie ....................................

Tullkassör .................................

B 18

Åttonde huvudtiteln.

Gränstullmästare ........................

B 16

Ecklesiastikdepartementet.

Kammarskrivare...........................

B 16

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i

B 15

___.1 ___i _i

Gränsöveruppsyningsman...............

B 12

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i

B 12

—

Kustöveruppsyningsman ...............

B 12

B 30

i Tullöveruppsyningsman ................

B 12

Förste kanslisekreterare ...............

B 26

B 11

Registrator .................................

B 22

Kanslisknvare.............................

| Gränsuppsyningsman .................

B 8

Andre kanslisekreterare ..............

B 21

B 8

B 11

Kustuppsynmgsman ....................

| ,

B 8

Förste expeditionsvakt.................

B 7

B 7

Kanslibiträde .............................

B 7

! Förste kustvakt ..........................

R 7

Expeditionsvakt..........................

B 5

| Kanslibitradc .............................

B

Kontorsbiträde ..........................

B 4

Tillsyningsman ..........................

B 6

Riksarkivet.

B 5

A 2

i Tullvakt ...................................

B 5

Arkivråd ...... ............................

B 30

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. It höft. (Nr 17.)

58

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Yerk och befattningar

1

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
jlöneplanen

Förste bibliotekskonsulent ............

B 24

B 24

Sekreterare .................................

B 24

B 21

Andre bibliotekskonsulent ............

1 B 21

B 21

Notarie.......................................

B 21

B 7

Registrator och aktuarie ...............

B 21

B 7

Kansliskrivare..............................

B 11

B 5

Förste expeditionsvakt.................

B 7

B 5

Kanslibiträde ..............................

B 7

Expeditionsvakt ...........................

B 5

A 1

Kontorsbiträde ...........................

B 4

B 24

Skolöverstyrelsens statistiska andel-

B 21

tung.

i

B 7

B 7

B 30 [
B 24 j

Furste aktuarie ...........................

B o

Aktuarie ..........................:.........

B 21

B 4

Kansliskrivare..............................

B 11 1

Kanslibiträde ..............................

B 7

A 1

Expeditionsvakt...........................

B 5

Kontorsbiträde ...........................

B 4

B 26

B 11

Tionde huvudtiteln.

B 7

Handelsdepartementet.

Statssekreterare och expeditionschef,

arvode enligt 5 § i reglementet ...

—

B 7

Kansliråd....................................

B 30 1

B 7

Förste kanslisekreterare ...............

B 26 |

B 5

Registrator .................................

B 22 j

B 5

Andre kanslisekreterare ...............

B 21 |

Kansliskrivare..............................

B 11 1

Förste expeditionsvakt..................

B 7

A 1

Kanslibiträde ..............................

B 7

B 26

Expeditionsvakt ...........................

B 5

B 7

Kontorsbiträde ...........................

B 4

B 4

Kommerskollegium.

■

B 30

•Generaldirektör, arvode enligt 5 § i
reglementet ..............................

—

B 7

Byråchef ...................................

B 30

Byrådirektör och överinspektör......

B 29

Navigationsskoleinspektör...............

B 29

A 3

Skeppsmätningsöverkontrollör och

B 30

överinspektör ...........................

B 29

Riksarkivet (forts.).

Förste arkivarie.................

Andre arkivarie .................

Registrator .......................

Förste expeditionsvakt........

Kanslibiträde ....................

Eldare .............................

Expeditionsvakt.................

K11 nfri. biblioteket.

Riksbibliotekarie.................

Förste bibliotekarie ...........

Andre bibliotekarie ...........

Förste expeditionsvakt........

Kanslibiträde ....................

Expeditionsvakt .................

Kontorsbiträde .................

Nationalmuseum.

Överintendent.............................

Intendent (avdelningsföreståndare)
Kansliskrivare.............................

Förste expeditionsvakt (tekniskt bi-j
träde vid handtecknings- och gra
vyravdelningen) .......................

Förste expeditionsvakt, tillika portvakt
....................................

Förste expeditionsvakt.................

Expeditionsvakt, tillika gårdskarl ..
Expeditionsvakt..........................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Riksantikvarie.............................

Antikvarie (avdelningsföreståndare). •.

Förste expeditionsvakt..................

Kontorsbiträde ..........................

Universitetskanslersexpeditionen.

Kanslerssekreterare ..............

Kanslibiträde .......................

Skolöverstyrelsen.

Generaldirektör .................

Ledamot ..........................

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

59

Verk och befattningav

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Verk och befattningar

Avdelning
och löne-grad enligt
löneplanen

Kommerskollegium (forts.)

Patent- och registreringsverket.

Byrådirektör......... ........................

11 28

Generaldirektör ...........................

A 3

Förste aktuarie ...........................

B 24

Byråchef ....................................

B 30

Förste byråingenjör .....................

B 24

Byrådirektör ..............................

B 28

J Kamrerare....................................

B 24

Bibliotekarie ..............................

B 24

i Redaktör ...................................

B 24

Förste byråingenjör .....................

B 24

| Sekreterare ................................

B 24

Sekreterare •••..............................

B 24

[ Sjöjekniskt biträde........................

B 24

Bju-åingenjör ..............................

B 21

; Teknisk konsulent ........................

•

B 24

Kassör och räkenskapsförare .........

B 21

1 Aktuarie ....................................

B 21

Notarie.......................................

B 21

j Notarie .......................................

B 21

Registrator .................................

B 21

Registrator .................................

B 21

Kansliskrivare.............................

B 11

| Kansliskrivare..............................

B 11

Förste expeditionsvakt..................

B 7

Förste expeditionsvakt ..................

B 7

Kanslibiträde .............................

B 7

| Kanslibiträde ..............................

B 7

Expeditionsvakt ...........................

B 5

I Expeditionsvakt...........................

B 5

Kontorsbiträde..............................

B 4

j Kontorsbiträde ................:.....

B 4

Skrivbiträde.................................

B 2

i Skrivbiträde.................................

B 2

Sprängämnesinspektionen.

Försäkringslnspektlonen.

I Sprängämnesinspektör ..................

B 28

Överdirektör............................

A 2

Inspektionen över elektriska

Ledamot och byrådirektör ............

B 28

anläggningar för belysning

Förste aktuarie ...........................

B 24

eller arbetsöverförlng.

Förste revisor ..............................

B 24

Inspektör ....................................

B 27

Revisor.......................................

B 21

Lotsstyrelsen.

Kansliskrivare..............................

B 11

| Generallotsdirektör........................

A 3

Kanslibiträde ..............................

B 7

j Byråchef ....................................

B 30

Expeditionsvakt ...........................

B 5

, Överfyringenjör ...........................

B 30

Kanslibyrån.

Statens provningsanstalt.

! Kamrerare ................................

B 24

Överdirektör.................................

A 2

| Sekreterare ...............................

B 24

Avdelningschef.............................

B 29

j Registrator .................................

B 21

Förste avdelningsingenjör...............

B 24

1 Revisor och bokhållare..................

B 21

Avdelningsingenjör........................

B 21

Kassör och bokhållare ..................

1

B 21

Kassör och räkenskapsförare .........

B 20

Kanslibiträde ..............................

B 7

Förste verkmästare .....................

B 15

B 4

t

Fyringenjörkontoret.

Förste laboratoriebiträde...............

B 11

Fyringenjör................................

B 24

Kansliskrivare..............................

B 11

Verkmästare.................................

B 21

Instrumentmakare ........................

B 10

Materialförvaltare ........................

R 91

Förste expeditionsvakt ..................

B 7

Laboratoriebiträde........................

B 7

I Expeditionsvakt ..........................

B 5

Expeditionsvakt ...........................

B 5

60

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

A. Reservationer:

1) av herrar A. C. Lindblad, Oscar Olsson, J. Nilsson i Malmö, A. Petrén,
A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Å. Törnkvist i Karlskrona,
E. Kristensson i Göteborg, O. Nilsson i Örebro och E. G. E. Eriksson i Stockholm,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att bringa till lösning en under
de senare åren synnerligen aktuell vorden lönefråga.

Sedan dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet jämlikt
Kungl. Majtts beslut den 27 maj 1919 tillkallat särskilda sakkunniga, de
s. k. behörighetssakkunniga, att inom justitiedepartementet biträda vid utredningen
av frågan om utsträckt behörighet för kvinnor att vinna tillträde
till statstjänst samt att i sammanhang därmed jämväl deltaga i utredningen
dels av spörsmålet om de kvinnliga tjänstemännens avlönande och särskilt
frågan, huruvida dessa borde i avlöningshänseende likställas med de manliga
tjänstemännen eller, på sätt förut varit vanligt, en åtskillnad härutinnan
till förmån för de senare fortfarande borde bibehållas, dels ock av spörsmålet
om de kvinnliga tjänstemännens pensionsförhållanden och om frågan om
gift kvinnas ställning i statstjänst, framlade de sakkunniga, såsom redan
förut nämnts, den 27 december 1920 vissa förslag i fråga om ordnande av
de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhållanden (Del II av
de sakkunnigas betänkande). Förslagen i fråga, som avsågo en tillämpning
av principen »lika lön i samma befattning», innefattade emellertid icke i
detalj utformade lönebestämmelser utan allenast vissa principiella uttalanden
i berörda spörsmål.

Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog sedermera Kungl. Maj:t åt en
kommitté, den s. k. 1921 års lönekommitté, att med hänsyn till pågående
utredning av frågan angående utsträckt behörighet för kvinnor att innehava
statstjänst verkställa ytterligare utredning av frågan om ordnandet av
kvinnliga tjänstinnehavares avlönings- och pensionsförhållanden.

Såsom i den lämnade utredningen erinrats, föreläde Kungl. Maj:t 1922
års riksdag proposition med förslag till lag angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst. Förslaget vann emellertid då icke riksdagens bifall.
Följande år framlades ånyo proposition i ämnet, vilket förslag blev av riksdagen
med viss ändring antagen. Lagen utfärdades den 22 juni 1923. I
enlighet med vad i lagen stadgas skall densamma träda i tillämpning den
dag, Konungen med riksdagen bestämmer. Grunden för tillkomsten av denna
föreskrift ligger däri, att riksdagen ansåg behörighetslagen icke böra träda
i kraft, förrän de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhållanden
blivit avgjorda. I avvaktan härpå har behörighetslagen hittills
icke kunnat sättas i kraft.

Statsutskottets utlåtande Nr 17. <>1

i betänkande den 12 oktober 1923 framlade nyss omförmälda lönekommitté
förslag rörande ordnande av de kvinnliga befattningshavarnas Inne- och
pensionsförhållanden. Förslaget avvek i viktiga delar från de löneprincipei,
som av behörighetssakkunniga ansetts böra ligga till grund vid behandlingen
av de kvinnliga tjänstemännens lönefråga. Sedermera har löneärendet, såsom
redan framhållits, varit föremål för ytterligare beredning inom finansdepartementet
och utgör Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag till lönefrågans
lösning närmast resultatet av det utredningsarbete i lönefrågan, som sålunda
utförts inom berörda departement.

Då statsmakterna sålunda redan år 1923 antagit lag, innefattande bestämmelser
angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat
allmänt uppdrag, och därmed tagit definitiv ställning till behörighetsfrågan,
måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att lagen snarast möjligt
erhåller gällande kraft. Förutsättningen för att innevarande års riksdag skall
kunna fatta beslut om lagens ikraftträdande är alltså, med den ståndpunkt
riksdagen tidigare intagit härutinnan, den, att riksdagen kommer till ett
avgörande beslut i fråga om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas
löneförmåner. Att så sker vid innevarande års riksdag synes utskottet önskvärt.

Såsom av den lämnade utredningen i ärendet framgår, innebära de förslag
till lönefrågans lösning, som framlagts av därtill särskilt utsedda utredningsorgan,
stora skiljaktigheter och meningarna om det lämpligaste sättet härför
hava i de av ämbetsverk och myndigheter över förslagen avgivna utlatandena
varit synnerligen delade. Kungl. Maj:t har ej heller ansett sig kunna lägga
något av de sålunda framlagda förslagen till grund för proposition i ämnet,
utan har Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, anslutit sig till de grunder för
lönefrågans lösning, varpå ett inom finansdepartementet utarbetat alternativt
förslag är byggt. Under förhanden varande förhållanden har ock utskottet
ansett detta förslag innebära den lämpligaste utvägen för lösandet av denna
fråga och har utskottet sålunda med de mindre jämkningar i förslaget, utskottet
nedan förordar, funnit sig böra i allo tillstyrka detsamma. Härav följer, att
utskottet icke kan biträda det motionsvis framförda yrkandet om uppskov
med lönefrågans lösning.

Utskottet övergår nu till att yttra sig rörande de särskilda avdelningarna
i det föreliggande förslaget.

Vad då först angår frågan om behovsprincipens införande i statens lönesystem,
har utskottet, i likhet med departementschefen, ansett denna fråga
icke böra i nu förevarande sammanhang upptagas till prövning. Utskottet
har så mycket hellre kunnat ansluta sig till departementschefens uppfattning
härutinnan, som det av den utav departementschefen förebragta utredningen
framgår, att synnerligen starka meningsskiljaktigheter alltjämt förefinnas
rörande lämpligheten av att övergå till ett på behovsgrund fotat lönesystem.
I de yttranden, som av ämbetsverk och myndigheter avgivits över 1921 års
lönekommittés betänkande, har sålunda det stora flertalet ställt sig avvisande

Behovsprincipen* -

62

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Likalöns principen.

till kommitténs förslag i fråga om beliovsprincipens tillämpning å statens
befattningshavare, åtminstone i den form, kommittén i sitt förslag givit åt
principen ifråga. Det lärer ock med fog kunna ifrågasättas, huruvida på
grundvalen av eu konsekvent genomförd beliovsprincip ett rationellt lönesystem
överhuvud taget låter sig uppbygga.

Kungl. Maj:ts förslag i själva lönefrågan innebär, såsom framgår av den
i statsrådsprotokollet i ärendet förebragta utredningen, en tillämpning av
likalönsprincipen, i det att lön i en och samma befattning skulle utgå med
lika belopp oberoende av om befattningen innehaves av man eller kvinna.
Grundlinjerna i Kungl. Maj:ts förslag avvika sålunda från den löneprincip,
lönekommittén funnnit böra vara grundläggande vid ordnandet av de kvinnliga
befattningshavarnas lönefråga, nämligen att en viss löneskillnad i regel
bör förefinnas mellan manlig och kvinnlig innehavare av samma befattning.

Lönekommittén har funnit en del faktorer motivera en sådan lönedifferentiering.
Om ock departementschefen ansett, att man måste räkna med
vissa av dessa faktorer, har emellertid departementschefen funnit detta icke
böra föranleda att vid bestämmandet av de i statens tjänst anställda kvinnliga
befattningshavarnas löner slå in på den av kommittén förordade vägen
med procentuella avdrag för de kvinnliga befattningshavarnas vidkommande.
Vad beträffar de högre befattningarna, nämligen de i 15—20 lönegraderna,
hade redan lönekommittén föreslagit likalönsprincipens tillämpning. Jämväl
beträffande de nuvarande manliga befattningarna i lägre lönegrader borde
likalönsprincipen enligt departementschefens förmenande kunna utan statsekonomiska
risker komma i tillämpning, därest efter noggrann prövning av
aspiranternas kvalifikationer och personliga lämplighet en dylik befattning
lämnades åt en kvinna. Vad slutligen angår de nu till den kvinnliga löneplanen
hörande befattningarna hava dessa av departementschefen i likhet
med vad som skett i lönekommitténs förslag inplacerats å en för män och
kvinnor gemensam löneskala, vilken med vissa ändringar närmast ansluter
sig till den nuvarande manliga löneplanen. Men under det att i kommittéförslaget
inplaceringen skett till sådana lönegrader, där manliga befattningar
med ur kvalitativ synpunkt likartade arbetsuppgifter återfinnas, varvid för
såväl manlig som kvinnlig innehavare av sålunda inplacerad befattning
förordats ett procentuellt avdrag å den för lönegraden bestämda lönen, i
syfte att undvika den lönestegring, som eljest skulle bliva följden av eu
sådan inplaceringsmetod, har departementschefen med utgångspunkt från det
nuvarande löneläget överflyttat de nuvarande kvinnliga befattningarna till
sådana, genomgående lägre lönegrader å den gemensamma löneplanen, att
löneläget efter inplaceringen blir i stort sett oförändrat. Härigenom har
anordningen med procentuella avdrag kunnat undvikas. Emellertid är att
märka, att lönekommittén — med den ställning, kommittén intagit i fråga
om behovsprincipen — förordat en för män och kvinnor gemensam löneskala
med allenast tre löneklasser inom varje lönegrad samt femårig tids -

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

63

intervall för uppflyttning i högre löneklass, medan däremot departementschefen
icke ansett skäl föreligga att i förevarande sammanhang vidtaga
någon ändring i de hittills för män utgående löneförmånerna.

Vad då först angår de befattningar i högre lönegrader, som nu skulle
öppnas för kvinnor, synes det utskottet uppenbart, att någon åtskillnad i
lönehänseende icke här bör ifrågakomma. Såsom departementschefen ock
framhållit, torde det med fog kunna antagas, att i den mån kvinnor söka
tillträde till dylika befattningar eu noggrann prövning av aspiranternas
kvalifikationer och personliga lämplighet äger rum samt, om, efter det
sådan prövning skett, dylik befattning lämnas åt en kvinna, man är berättigad
antaga att hennes arbetsprestationer bliva fullt ut av samma
värde som de manliga medsökandenas. I fråga om dessa befattningar torde
sålunda likalönsprincipen utan statsekonomiska risker kunna tillämpas.
Utskottet vill ock erinra därom, att, med något enstaka undantag, någon
meningsskiljaktighet icke yppats bland de i ärendet hörda ämbetsverken
i fråga om avlönings bestämmande för kvinnliga innehavare av nu ifrågavarande
befattningar.

Vad härefter angår nuvarande manliga befattningar i lägre lönegrader
får utskottet framhålla, hurusom enligt bestämmelserna i behörighetslagen
ett icke obetydligt antal dylika tjänster äro förbehållna män. Jämväl ett
ganska avsevärt antal av de nu för män reserverade befattningar, som
icke formellt äro i lagen undantagna från tillträde för kvinnor, torde på
grund av arbetsuppgifternas beskaffenhet icke kunna beräknas komma att
i någon nämnvärd omfattning bliva föremål för eftersträvan från kvinnornas
sida. Särskilt gäller detta åtskilliga manliga befattningsgrupper
inom lägre grader vid kommunikationsverken. Allenast inom sådana områden
av statstjänsten, där män och kvinnor för närvarande utföra arbete
av likartad natur, torde man alltså kunna förvänta, att kvinnor skola i
någon större omfattning komma att tävla med männen om tillträde till
de nu män förbehållna tjänsterna.

I fråga om sistnämnda tjänster skulle alltså fall kunna inträffa, att en
kvinna, därest hon erhåller en befattning av ifrågavarande art, skulle
komma i åtnjutande av högre lön än för närvarande utgår till kvinnlig
befattningshavare för likartat arbete. Såsom departementschefen i sitt
uttalande till statsrådsprotokollet i ärendet framhållit, skulle emellertid
efter den nya ordningens genomförande en allmän eftersyn ske inom statsförvaltningen
i syfte att i möjligaste mån utbyta dylika nu för män avsedda
befattningar mot närmast för kvinnor avsedda tjänster, varigenom
statsadministrationen skulle förbilligas.

Utskottet finner skäl ej heller föreligga, att beträffande nu ifrågavarande
manliga befattningar ifrågasätta lägre lön för kvinna än för man, därest
kvinna i tävlan med män erhåller sådan befattning. Även här måste gälla,
att hon i konkurrensen med sina medsökande visar sig i allo kompetent
för befattningen. Någon merkostnad för statsverket föranledes icke heller

64

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Löneplanen
och befattningarnas

placering å
densamma.

Vissa statstjänsters
reserverande

för kvinnor.

Gift kvinnas
ställning i
statstjänst.

därav, att en kvinnlig befattningshavare, som erhåller en sådan befattning,
i lönehänseende likställes med man.

I fråga om ordnandet av nuvarande kvinnliga befattningshavares löneförhållanden
genom befattningarnas inplacering å gemensam löneplan
finner utskottet i likhet med departementschefen den olikhet i inplaceringsmetoden,
som förefinnes i lönekommitténs och Kungl. Maj:ts förslag, mera
vara av formell än reell art, då överflyttningen till den gemensamma
löneplanen icke i någotdera förslaget avsett att för de nuvarande kvinnliga
befattningshavarna medföra någon egentlig lönereglering. Ett avgjort
företräde måste dock enligt utskottets förmenande givas den av Kungl.
Maj:t följda inplaceringsmetoden på grund av den enkelhet och reda i avlöningsbestämmelserna,
som följer av denna metods tillämpning vid ordnandet
av lönefrågan.

Såsom framgår av det nu anförda, har utskottet alltså funnit sig kunna
helt ansluta sig till de grunder för lösningen av de kvinnliga befattningshavarnas
lönefråga, som kommit i tillämpning i Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle i samband med inplaceringen av de
kvinnliga befattningshavarna å den nuvarande manliga löneplanen denna
på visst sätt kompletteras. Denna komplettering, som utgör en direkt
följd av förslaget om de kvinnliga befattningarnas överflyttning till en
gemensam löneplan, har icke givit utskottet anledning till erinran.

Ej heller i fråga om de särskilda kvinnliga befattningarnas inplacering
å den gemensamma löneplanen har utskottet, vad nu allmänna civilförvaltningen
angår, funnit anledning till anmärkning, då den löneställning,
som efter inplaceringen skulle tillkomma de särskilda kvinnliga befattningshavarna,
synts utskottet väl avvägd. Härav följer, att utskottet icke
kunnat tillstyrka de motionsvis gjorda yrkandena om vissa kvinnliga befattningars
inplacering i högre lönegrad än Kungl. Maj:t föreslagit.

Beträffande frågan om vissa statstjänsters reserverande för kvinnor ansluter
sig utskottet till den av departementschefen intagna ståndpunkten.
I enlighet därmed anser sålunda utskottet att, då behörighetslagen icke förbehåller
männen andra tjänster än sådana, vilka, med hänsyn till göromålens
beskaffenhet, böra innehavas av män, endast motsvarande begränsning
bör gälla jämväl för de åt kvinnorna reserverade tjänsterna. Vilka
dessa sistnämnda äro, kan lättast klarläggas genom att de erhålla en beteckning,
exempelvis vaktfri!, sköterska o. s. v., som uttryckligen ånger
denna deras egenskap.

Hittills gällande bestämmelser om gift kvinnas ställning i statstjänst
hava i det nu framlagda förslaget blivit utbytta mot ett stadgande avinnehåll,
att kvinnlig innehavare av ordinarie statstjänst är under den tid,

65

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

hon har vårdnad om barn under 15 år, skyldig att stalla sig till efterrättelse
de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet,
som vederbörande myndighet, eventuellt Kuugl. Maj:t, finner nödigt med I

motionen nr 161 i första kammaren påyrkas, att nyssnämnda bestämmelse
(§ 4) måtte ur det nya avlöningsreglementet utgå. Utskottet ansluter
sig härutinnan till Kungl. Maj:ts mening och iinner sig böra undeistryka
det av departementschefen med gillande refererade uttalandet av
civilförvaltningens lönenämnd, att stadgandet i fråga bör handhavas uteslutande
med hänsyn till och i sträng överensstämmelse med vad statens
egna intressen kräva. Likaledes kan utskottet icke biträda det motionsvis
gjorda yrkandet om uteslutning av en i det nya regiementsförslaget (§16)
intagen bestämmelse rörande sjukledighetsavdrag vid sjukdom, som stål i
samband med havandeskap och barnsbörd, utan biträder utskottet vad
departementschefen därutinnan anfört.

Vad angår de kvinnliga befattningshavarnas pensionsförhållanden innebär
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, såsom framgår av departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet, icke någon definitiv lösning,
enär slutgiltigt förslag i pensionsfrågan är avsett att senare underställas
riksdagens prövning. Departementschefen har dock i förevarande samman
hang angivit sin principiella ställning till frågorna om den allmänna
kvinnliga pensionsåldern och kvinnornas famil jepensionering samt avgifterna
för denna och den egna pensioneringen.

Till dessa spörsmål torde riksdagen böra intaga ställning först sedan
nyssnämnda förslag i hela sin vidd förelagts riksdagen till prövning.

De av departementschefen föreslagna nya avlöningsbestämmelserua föranleda
vissa ändringar i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, för vilka ändringars innehåll utskottet
förut lämnat redogörelse. Likaså föranleda dessa bestämmelser
ändringar i kommunikationsverkens samt lots- och fyrstatens avlöningsreglementen,
vartill utskottet i annat sammanhang återkommer.

I det av Kung]. Maj:t med anledning härav framlagda förfallningsförslaget
hava, såsom nämnts, vissa ändringar motionsvis ifrågasatts.
Dessa ändringar avse 4, 16 och 21 §§ i förslaget.

Vad de två förstnämnda paragraferna beträffar, bär såsom av det förestående
framgår, utskottet anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag. Vad
däremot vidkommer 21 § i författningsförslaget, har utskottet på de i
motionerna nr 161 i första kammaren och nr 217 i andra kammaren anförda
skäl ansett sig böra tillstyrka, att de till elfte lönegraden hänförda
befattningshavarna må komma i åtnjutande av enahanda rätt till semester,
som föreslagits för befattningshavare, tillhörande 12—23 lönegraderna,

De kvinnliga
befattningshavarnas

pensionsförhållanden.

Författ ningsfbrslag.

66 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

och får utskottet i följd härav förorda, att paragrafens avfattning ändras
i enlighet härmed.

Likaledes har utskottet intet att erinra mot att den kvinnliga sjukvårdspersonalen
vid statens hospital och asyler fortfarande bibehålies vid
den med 5 dagar utvidgade semestertid, varom framställning gjorts i
motionen nr 151 i andra kammaren.

De ändringar, som härav föranledas, hava iakttagits i det av utskottet
framlagda författningsförslaget.

Vid inplaceringen av de kvinnliga befattningshavarna på den gemensamma
löneplanen har fråga uppstått rörande ändring av förutvarande
tjänstebeteckningar. Så länge olika löneplaner voro gällande för män
och kvinnor, kunde man utan olägenhet i dessa planer använda lika
lydande beteckningar på väsentligt skiljaktiga befattningar. Men vid ett
sammanförande av dessa planer måste givetvis dubbelbeteckningar undvikas.
För den nya löneplanens riktiga uppställning vore det också
önskvärt, att den sakliga olikhet, som förelåge mellan hittills likabenämnda
befattningshavare i de nya tjänstebeteckningarna, erhölle ett klart
uttryck.

Förslaget till ändringar härutinnan, så långt detta berör den nu föreliggande
framställningen, utmynnar i följande: tjänstetiteln kvinnligt
kontorsbiträde utbytes mot kanslibiträde, kanslibiträde mot förste kanslibiträde,
kvinnlig kontorsskrivare mot kansliskrivare samt kvinnlig
bokhållare mot förste kansliskrivare.

Vid prövning av dessa förslag har utskottet funnit vissa, av tjänstebeteckningarna
kunna något lämpligare angivas. Utskottet vill för sin del
föreslå, att tjänsteförteckningen förändras å ett par hittillsvarande tjänstefel
uppei, nämligen manliga kontorsbiträden och förste kontorsbiträden.
Den förstnämnda gruppen borde lämpligen betecknas kontorister och
förste kontorsbiträdena förste kontorister. Därmed komme de nu omhandlade
tjänstegrupperna att i vederbörande tjänsteförteckningar upptagas
på följande sätt: skrivbiträde, kontorsbiträde, kanslibiträde, kontorist,
förste kontorist, kansliskrivare och förste kansliskrivare.

Vad beträffar de nu gällande bestämmelserna i 8 § av avlöningsreglementet,
har departementschefen, med hänsyn till att tjänsteförteckningen
ansetts kunna utgå ur reglementet, föreslagit den ändring, att i stället
för den nuvarande föreskriften rörande sagda förteckning ett stadgande
måtte införas därom, att genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
skulle bestämmas, till vilken lönegrad varje särskild befattning är att
hänföra. Departementschefen har härvid erinrat om, att förslag i sådan
riktning framlagts i ett av särskilt tillkallad sakkunnig den 8 november
1923 avgivet yttrande och förslag i fråga om revision av gällande avlöningsbestämmelser
för statsdepartement med flera verk, samt att den
sakkunnige i sådant hänseende anfört, att ifrågavarande förteckning icke
vore till stor nytta och med sin nuvarande uppställning ofta behövde

Statsutskottets utlåtande Nr 77. <''7

undergå förändringar. De i t jänsteför teckningen förekommande uppgifter,
kompletterade med antalet befattningar av olika slag, förekomma ock i
de särskilda tjänsteförteckningar, som i samband med beslut om staterna
av Kungl. Ma,i:t fastställdes för vederbörande verk. Då dessa särskilda
tjänsteförteckningar i för varje år reviderat skick återgåves i den av statskontoret
utgivna statsliggaren, syntes de bliva sa allmänt tillgängliga,
att något behov av en vid avlöningsreglementet fogad tjänsteförteckning
icke förefnnnes.

Utskottet anser emellertid tjänsteförteckningen vara till stort gagn icke
blott för verken utan även för vederbörande befattningshavare och övriga,
som kunna hava intresse av statsförvaltningens avlöningsspörsmål, och
kan utskottet alltså icke tillstyrka den av departementschefen ifrågasatta
åtgärden. Utskottet vill ock framhålla, att mot en dylik förtecknings införande
i den av statskontoret utgivna statsliggaren den invändningen
kan göras, att denna liggare ej är på samma sätt allmänt tillgänglig som
avlöningsreglementet. Framhållas må även, att inom tjänstemannakretsar
en önskan förefinnes om tjänsteförteckningens bibehållande vid reglementet.

På grund av denna utskottets ståndpunkt är någon ändring av 8 § i
dess nu gällande lydelse icke erforderlig.

De förslag till ändringar i övrigt av det för civilförvaltningen gällande
avlöningsreglementet, Kungl. Maj:t framlagt, hava icke givit utskottet anledning
till erinran.

En omedelbar tillämpning av Kungl. Maj:ts förslag å samtliga ordina- öoergångsrie
kvinnliga befattningshavare, å vilka de nya avlöningsreglementena äro anordmn9artillämpliga,
har, såsom utredningen i ärendet giver vid handen, ansetts
påkalla en reglering av övergången för de nuvarande kvinnliga befattningshavarna
från gällande kvinnliga löneplan till den nya gemensamma
löneplanen, och har på grund härav framställning gjorts om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att ineddela erforderliga föreskrifter. Till vad i sådant
hänseende föreslagits ansluter sig utskottet. Utskottet tillstyrker alltså,
att de nya lönebestämmelserna utfärdas att gälla från och med den 1 juli
1925 samt att hittillsvarande kvinnlig befattningshavare vid övergången
till nya lönegrader må äga tillgodoräkna sig den tid, hon tillhört eller
skall anses hava tillhört befattning i nu innehavd lönegrad.

Beträffande härefter frågan om avlöningsförhållanden för kvinnliga be- Avisningtforfattningshavare
vid oreglerade verk har Kungl. Maj:t, i anslutning till f™llkl”*te"£a
vad 1921 års lönekommitté härutinnan ifrågasatt, föreslagit, att det skulle befattningifå
ankomma på Kungl. Maj:t att provisoriskt bestämma avlöning för befattningshavarna
i fråga. Kungl. Maj:ts förslag i denna del liar utskottet verk.
funnit sig böra biträda.

68

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Kottnads frågan.

Vad slutligen kostnadsfrågan angår, hava de av Kungl. Maj:t framlagda
beräkningarna härutinnan icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
»

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och fröken Hesselgrens, herr
Ilalléns samt fröken Wellins och herr Karlssons i
Vadstena motioner (I: 161, II: 217, och II: 151) de båda
förstnämnda motionerna i vad de avse semester för
vissa befattningshavare, samt med avslag å fröken
Hesselgrens och herr Halléns nyssberörda motioner i
övrigt, i den mån de avse befattningshavare vid allmänna
civilförvaltningen, ävensom å herr Olofssons i
Digernäs m. fl. motion (IT: 204),må beträffande befattningshavare
under andra—åttonde samt tionde
huvudtitlarna

a) med tillämpning från och med den 1 juli 1925,
godkänna det vid detta utlåtande fogade förslag till
kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av
avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (Bilaga
A) jämte den förslaget bifogade, på grundvalen av nu
gällande stater uppgjorda tjänsteförteckning, dock att,
i den mån ändringar i nämnda tjänsteförteckning
göras genom beslut av 1925 års riksdag, Kungl. Maj:t
skall äga att vid utfärdande av författning vidtaga
motsvarande ändringar i tjänsteförteckningen;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av utskottet förordade grunder,
utfärda de övergångsbestämmelser, som i anledning
härav må finnas erforderliga;

c) medgiva, att de personliga lönetillägg, som Kung!.
Maj:t kan komma att med stöd av nyssnämnda bemyndigande
tillerkänna vissa kvinnliga befattningshavare,
må utgå av de i vederbörande stater upptagna
anslagsposter till avlöningar till ordinarie tjänstemän;

d) besluta, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma avlöning
till sådan kvinnlig befattningshavare, som efter
ikraftträdandet av lagen den 22 juni 1923 (nr 249)
innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet
att innehava statstjänst och annat allmänt

Statsutskottets utlåtande Nr 17. 69

uppdrag tillträder statstjänst, vilken förut kunnat
innohavas endast av man och för vilken avlöning är
bestämd enligt andra grunder än dem, som fastställts
i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk eller avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen; skolande sådan
befattningshavare vara skyldig att underkasta sig do
bestämmelser i fråga om avlöning, som vid en blivande
lönereglering för det verk eller den stat, befattningshavaren
tillhör, må varda för tjänsten stadgade.
»

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 9, 10, 16, 21 och 29 §§ i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skola, 3, 10, 16
och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

3 *.

1. Med ordinarie---kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

70

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag det vara må,-så framt ej Kungl. Maj:t eller,
vad angår tjänsteman tillhörande någon av de i 9 § avdelningen B upptagna
1—27 lönegraderna, vederbörande myndighet, varunder han lyder,
efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

4 §.

Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad
om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande
myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten,
Kungl. Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande
finner nödigt meddela.

9 §.

Löneplan.

Avdelning A. För tjänstemän 1 chefs- eller därmed jämförlig ställning.

Lönegrad

Löne-

klass

Ortsgrupp

a|b|c|d|eIf|g

Kronor

l:a löneqraden .......

1

11,580

11,820

12,060

12,300

12,540 12,780

13,020

2:a löneqraden ......j

2

13,200

13,500

13,800

14,100

14,400 14,700

15,000

3:e lönegraden.......t

3 i

15,240

1

15,540 | 15,840

16,140

16,440 1 16,740

17,040

i:é löneqraden ......|

4 I 16,200

16,500

16,800

17,100

17,400 17,700 '' 18,000

Avdelning B. För andra tjänstemän.

L ö n e g r a d

Löne-

klass

Ort

s g r

upp

—

A

B

c

B

E

F

G

K

ron

o r

1

1,500

1,566

1,632

1,698

1,764

1,830

1,896

2 |

1,620

1,692

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

l:a lönegraden......

3 1

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208 !

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364 j

5 1

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520 1

Statsutskottets utlåtande Nr 17. 71

Löne-

klass

0 r t

s g r

u i> i>

—

—

Lönegrad

A

It

1 G

D

E

F

G

K

r o n

o r

2

1,620

1,692

1,764

1,8^6

1,908

1,980

2,052

1 3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

2:a lönegraden......

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

1

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

i:e lönegraden......

•

-

\ 8

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

h

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

i 5:e lönegraden......

7

2,220

2,322

2,424

• 2,526

2,628

2,730

2,832

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

6:e lönegraden......

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

9,988

7:e lönegraden......

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

[

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

1

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

8:e lönegraden......]

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

1

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

1

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

72 Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Ort

s g r

upp

Lönegrad

Löne-

klass

A |

B |

c 1

D

E

F |

G

K r

o n o

r

9

2,460

2,574 |

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

9-e lönegraden

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888 |

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486 1

10:e lönegraden

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672 i

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888 |

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104 I

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

.1 l:e lönegraden

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350 i

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

I

3,672 |

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

12:e lönegraden

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104 j

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350 i

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596 i

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888 !

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104 |

13:e lönegraden

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350 !

1

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

1

17

3.960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

3,240

3,384

3,528

3,672

'' 3,816

3,960

4,104

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

lb:e lönegraden

...<

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596 |

i 17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932 |

18

4,260

4.434

4,608

4,782

4,956

1 5,130

5,304 !

15

3,450

3,600

3,750

1

3,900

4,050

4,200

|

4,350 i

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

I 4,440

4,596 |

15:e lönegraden

•”1

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

I

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

73

0 r t

s g r

u p p

L ö n e vad

Löne-

klass

A |

1*

c

U 1

E I

■'' 1

0

K i

o n o r

16

3,660

3,816

3,972 j

4,128

4,284

4,440

4,596

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

16 e lönegraden......

18

4,260

4,434

4,608

4,782 ''

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

17-e lönegraden......

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

18-e lönegraden......

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

6,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

1

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

1

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

[ 19-e lönegraden......

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212 i

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

20-e lönegraden......j

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

"

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

21''alönegraden.......

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

i

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

22: alönegraden......

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212 j

23-e lönegraden......

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668 !

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124 ''

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. It höft. (Nr 17.)

6

74 Statsutskottets utlåtande Nr IV.

||

1

|

Ort

s g r

upp

Lönegrad

Löne-j| klass

A

B

1 c

1 D

1 E

1 F

1 G

K

ron

o r

J 24

1 6,300

6,528

6,756

6,984

i 7,212

7,440

7,668

24:e lönegraden ....

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

1 27

| 7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

| 25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

25-e lönegraden ...

I 26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

j 28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

! 26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

26 e lönegraden ....

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

1 29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 i

c

1

''! 27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

27''c lönegraden ...)

28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

I

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

|

1 30 |

9,060

9,300

9,540 J

9,780

10,020

10,260

10,500

1

j 28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

28''e lönegraden ...)

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

30

9,060

9,300

9,540 j

9,780

10,020

10,260

10,500

1

31

9,540

9,780

10,020 |

10,260

10,500

10,740

10,980

j 29 |

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

29:c lönegraden ■■■’

30

9,060

9,300

9,540 j

9,780

10,020

10,260

10,500

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

32

10,020

10,260

10,500 j

10,740

10,980

11,220

11,460

30

9,060

9,300

j

9,540

9,780

10,020

10,260 1

10,500

30:e lönegraden ■ ■ ■

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

32

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

33 |

10,500

10,740

10,980 |

11,220

11,460 j

11,700 1

11,940

10 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst, tillhörande i 9 § omförmälda
avdelning B, erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst
eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten
hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 13 § giva anledning till avvikelse
härutinnan.

2. Efter att----11—13

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

75

3. Uppflyttning till----uppskov därmed.

4. Har tjänsteman — — — — uppskovet varat.

16 §.

1. Därest tjänsteman — — — nedanstående tabell:

A. För tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig'' ställning.

Löneklass enligt 9 §
avd. A

Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass enligt 9 §
avd. A

Tjänstledighets-

avdrag

kronor |öre

kronor | öre i

10

■

12

50

3 ....................................

i

14 —

15 ! —

9 ................

4 ...................................

B. För andra tjänstemän.

Löneklass
enligt 9 §
avd. B

Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass
enligt 9 §
avd. B

Tjänstledigliets-

avdrag

Löneklass
enligt 9 §
avd. B

Tjänstledighets-

avdrag

kronor

..

ore|

kronor

öre

kronor

öre

60

12 ...............

1

80

23 ...............

4

50

2

70

13 ...............

1

95

24 ...............

5

_

3

14 ...............

2

10

25 ...............

5

50

4

90

2

BO

26 ...............

6

_

1

16 ...............

2

50

27 .............

6

so

6 ...............

i

10

17 ...............

2

75

28 ...............

7

—

7 ...............

i

20

18 ...............

3

_

29 ...............

7

50

8 ...............

i

30

19 ...............

3

25

30 ...............

8

—

9

1

40

20 ..............

3

50

31 ...............

8

50

10 ...............

i

50

21 ..............

3

7 5

32 ..............

9

—

11 ...............

i

65

22 ...............

4

—

33 ...............

9

50

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband
med havandeskap eller barnsbörd.

2. Har tjänsteman — — — nyss sagts.

3. Har tjänsteman — — — nyss sagts.

4. Föreskrifterna i---tjänsten inträder.

21 $.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester eller däremot svarande ledighet under nedan
angivna antal dagar:

76

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Intill det år,

Från och med det

under vilket

år, under vilket

tjänstemannen

tjänstemannen

fyller 40 år

fyller 40 år

Tjänsteman, tillhörande 1—10 lönegraderna enligt 9 § avd. B

20 dagar

30 dagar

Tjänstemän, tillhörande 11—23 lönegraderna enligt 9 § avd. B
samt kvinnlig sjukvårdspersonal vid hospital och asyler ...

25 >

35 »

Tjänstemän, tillhörande 24—28 lönegraderna enligt 9 § avd. B

35 »

45 »

Tjänstemän, tillhörande 29—30 lönegraderna enligt 9 § avd. B,

samt tjänstemän, som avses i 9 § avd. A......................

45 »

45 »

Tjänsteman, som — — — överordnad myndighet.
2. Där driftens — — — sådan dag.

29 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till tjänsteman, tillhörande
någon av 1 20 lönegraderna enligt 9 § avdelning B, ersättning för över tidsarbete,

där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas
enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

Tjänsteförteckning den vid utskottets utlåtande fogade förteckningen.

2) av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, vilken med instämmande av
herr J. D. Norman anfört följande:

»Jag anser, att likalönsprincipen icke bör vinna tillämpning i statens
lönesystem dels med hänsyn till de kostnader, som ett dylikt system, fullt
genomfört, uppenbarligen medför, dels ock emedan systemet i fråga över
huvud taget måste anses synnerligen olämpligt. Enligt min mening bör
den nuvarande löneplanen bibehållas oförändrad i vad densamma avser
manliga befattningshavare och löneplanen i vad den angår kvinnliga befattningshavare
på erforderligt sätt utbyggas.

På grund härav och då såväl Kungl. Maj:t som utskottet gått in för
likalönsprincipen — låt vara att enligt utskottets förslag kvinnorna skulle
utestängas från högsta löneklassen i vederbörande lönegrad — samt då
de kvinnliga befattningshavarnas pensionsförhållanden enligt min mening
böra ordnas i intimt samband med frågan om deras lönevillkor, bör sistnämnda
fråga icke lösas vare sig på det av Kungl. Maj:t eller utskottet
föreslagna sättet. Frågan om de kvinnliga befattningshavarnas löne- och
pensionsförhållanden synes mig för den skull höra, efter ytterligare utredning
av Kungl. Maj:t, föreläggas nästa års riksdag.

Jag hemställer alltså om avslag å såväl Kungl. Maj:ts som utskottets
förslag.»

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

77

B. Särskilt yttrande.

De under A 1) omförmälda reservanter hava i anledning av vad statsutskottets
majoritet i utskottets förevarande utlåtande yttrat, ansett sig böra
ytterligare anföra:

»Statsutskottet har till en början riktat sig mot det av departementschefen
gjorda uttalandet, att frågan om behovsprincipens införande i statens lönesystem
ej behövde i förevarande sammanhang upptagas till närmare prövning,
utan lämpligen kunde uppskjutas, till dess andra omständigheter —
exempelvis tills dyrtidstilläggen eventuellt en gång skola inarbetas i lönerna
— nödvändiggjorde en'' fullständig omreglering av de nuvarande lönerna och
omarbetning av löneplanerna. Utskottet har sålunda fraihhållit, att enligt
dess mening goda skäl kunde anföras för att just i detta sammanhang
underkasta frågan om behovsprinciPens tillämpning slutgiltig prövning. Då
emellertid frågan om kvinnornas löneställning måste, med hänsyn till att
hela budgetbehandlingen vid årets riksdag vore beroende av detta spörsmåls
skyndsamma handläggning, erhålla ett snabbt avgörande och då givetvis
behovsprincipen jämväl senare — och särskilt i det av departementschefen
antydda sambandet — utan större olägenhet kunde upptagas till slutlig
prövning, har utskottet funnit sig med avseende på tidpunkten därför kunna
biträda departementschefens mening. Utskottet har emellertid genom sitt
förslag att utsluta kvinnliga befattningshavarna från åtnjutandet av lön enligt
högsta löneklassen inom varje lönegrad därigenom velat lämna möjligheten
öppen för en obunden prövning av behovsprincipen.

Såsom framgår av departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet
i ärendet, hava i de yttranden, som av ämbetsverk och myndigheter avgivits
över 1921 års lönekommittés betänkande, det stora flertalet förklarat
sig vara motståndare till tanken på att lägga behovsprincipen till grund för
statens lönesystem. I varje fall hava det övervägande flertalet ställt sig avvisande
mot kommitténs förslag härutinnan. Ämbetsverkens yttranden liksom
de utav vederbörande personalsammanslutningar till Kungl. Maj:t ingivna
framställningarna visa ock, att inom tjänstemannavärlden denna princip
såsom grund för ordnandet av statens befattningshavares löneförhållanden
praktiskt taget samstämmigt avvisas.

Då emellertid ett godkännande av utskottets förslag torde innebära ett
indirekt ställningstagande till förmån för behovsprincipen, hava vi ansett
oss böra närmare ingå på frågan om lämpligheten av att denna princip
lägges till grund för bestämmandet av statstjänarnas löner.

Vi torde då till en början böra erinra därom, att en ledamot av 1921

78

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

års lönekommitté i avgiven reservation påvisat en mängd brister, som vidlåda
ett på behovsprincipen grundat lönesystem.

Ifrågavarande reservant har sålunda i denna fråga anfört, bland annat,
hurusom det för eu socialt intresserad person läge något bestickande i strävandena
att bereda de stora familjerna en bättre ställning i ekonomiskt hänseende.
Alltför ofta hade man nämligen varit i tillfälle att se, under vilka
svårigheter föräldrar med många barn haft att draga fram sin stora barnskara.
En åtgärd, som medförde lättnader i dessa familjeförsörjares bekymmersamma
ställning, vore därför i och för sig tilltalande. Kommittén hade
också anfört ett flertal skäl, som talade till förmån för ett lönesystem med
särskilda familjetillägg. Då reservanten det oaktat icke kunde biträda förslaget
om ett dylikt avlöningssystem för statens tjänstemän, vore det förnämligast
av den anledningen, att han ansåge, att staten i sin allmänna lönepolitik
icke borde avvika från de grundsatser, som tillämpades på den allmänna
arbetsmarknaden. Därest förhållandet vore så, att statens tjänstemän
utgjordes av ett jämförelsevis ringa antal, för administrationen avsedda högre
tjänstemän, kunde man måhända lättare vid avlöningens tillmätande beträda
fullkomligt nya vägar. Men då det största antalet av statens manliga tjänstemän
voro anställda vid de affärsdrivande verken och befunne sig i ställningar
och villkor, som nära, för att inte säga fullständigt, sammanfölle med dem,
varunder vårt lands övriga arbetarklass levde, syntes det reservanten icke
vara möjligt att fullständigt bryta med de inom övriga arbetsområden gällande
löneförhållandena.

Måhända skulle man invända, att, då det statliga lönesystemet vore uppbyggt
med fasta årslöner och efter vissa tjänstår tillkommande ålderstillägg,
detsamma redan nu företedde en bestämd skillnad från löneförhållandena
för industriarbetarna. Detta kunde vara sant, men skillnaden vore ofta
mera skenbar än verklig. Exempelvis förekomme inom stora områden i
avtalen endast minimilöner — vilka kunde anses motsvara tjänstemännens
begynnelselön — jämte bestämmelse om att allt efter skicklighet och flit
arbetaren erhölle högre lön än minimilönen. Dessa löneförhöjningar kunde i
viss mån anses motsvara tjänstemännens ålderstillägg. Största skillnaden
mellan de båda lönesystemen läge däri, att en duglig arbetare kunde erhålla
uppflyttningar oftare än en tjänsteman, ävensom däri att äldre arbetare
kunde erhålla reducerad avlöning på grund av minskad arbetsförmåga, vilket
ju icke skedde för en äldre tjänsteman, så länge lian ansåges kunna
uppehålla tjänsten. Inom de områden, där uteslutande kvantitetsackord förekomme,
eller där för alla arbetare lika timlöner gällde, vore dock löneförhållandena
givetvis annorlunda än för statens tjänstemän.

Kommitténs förslag avsåge allenast ordinarie tjänstemän. Det syntes dock
böra förutsättas, att samma lönesystem skulle komma att tillämpas även för
de extra ordinarie tjänstemännen, enär det för dessa gällande lönesystemet
nära anslöte sig till det för de ordinarie tjänstemännen tillämpade. Vid de
affärsdrivande verken och även på andra håll vid statens verk funnes

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

7!)

emellertid eu stor icke-ordinarie personal, som icke vore anställd som extra
ordinarie tjänstemän och vars avlöning utginge i anslutning till de principer,
som på angränsande enskilda områden vore gällande. Reservanten
syftade härvid på arbetare vid verkstäder samt vid affärsverkens nybyggnads-
och underhållsarbeten anställd personal. För dessa syntes familjetillläggssystemet
icke kunna tillämpas. Ett tillämpande av detta system, exempelvis
för den mera rörliga, yrkesutbildade verkstadspersonalen, skulle givetvis
medföra, att den yngre eller barnlöse arbetaren sökte sig över till enskild
drift, där han kunde påräkna högre avlöning, än han skulle erhålla i
statens tjänst. Vid statens verkstäder skulle då komma att kvarbliva ett
relativt stort antal familjeförsörjare, ett förhållande, vilket i sin tur skulle medföra,
att statens kostnader för det utförda arbetet bleve högre än vad som
skulle vara fallet, därest verksamheten bedreves av enskilda företagare.

Skulle å andra sidan principen om familjetillägg tillämpas för tjänstemännen
och icke för arbetarna, komme säkerligen också slitningar att
uppstå. Man behövde därvid allenast göra en jämförelse emellan banvakter
och banarbetare vid statens järnvägar. Dessa kategorier rekryterades
från samma befolkningslager, de utförde i viss utsträckning samma arbete
och levde under samma villkor. Enda skillnaden vore, att banvakternas
anställning varat under en lång följd av år. Skulle nu till banvakterna
utgå familjetillägg, men icke till banarbetarna, uppstode hos dem
av de senare, som hade minderåriga barn att försörja, ett ständigt missnöje
för att de saknade denna förmån, medan å andra sidan de banvakter,
som icke hade minderåriga barn att försörja, skulle sjunka ned till en
lönenivå, lika med eller måhända understigande banarbetarens, vilket i
sin tur skulle ge anledning till missnöje. Införande av familjetillägg till
de lägre statstjänstemännen skulle alltså bliva en källa till ständiga misshälligheter
och stridigheter de olika grupperna emellan, eller mellan statens
tjänstemän å ena och landets övriga innebyggare å andra sidan.

Kommittén hade uttalat, att då statens fortbestånd vore grundat på
familjen, borde staten ock se till, att dess lönepolitik ej lade hinder i vägen
för familjebildandet. Därest härmed avsåges att uttala, att kommitténs
förslag bättre än det nu gällande lönesystemet komme att främja
familjebildandet, syntes det reservanten vara att överdriva verkningarna
av ett lönesystem med familjetillägg. Erfarenheten visade, att statens manliga
tjänstemän, åtminstone i de lägre graderna, vore familjeförsörjare r
större omfattning än andra män inom landet, och då syntes icke föreligga
något behov att för dem införa ett dylikt lönesystem. Skulle statens bestånd
kräva införande av familjetillägg för att motverka en befolkningsminskning,
syntes man behöva söka ett system, som kunde nå befolkningen
i dess helhet och icke blott den ringa del, som vore statstjänstemän. Givet
vore emellertid, att man i sådant fall icke kunde nå målet genom att införa
familjetillägget såsom löneform, enär vårt folk i sig inneslöte stora
lager, som icke arbetade för annans räkning eller vore hos annan anställda.

80

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

Därest dessa befolkningslager skulle kunna erhålla ett bidrag till hjälp
för bestridande av kostnaderna för uppfostran av barn, måste detta tillskott
givas dem på annat sätt än som en löneform.

Reservanten framhöll slutligen, att det syntes honom föga klokt av staten
att mot tjänstemännens egen uppfattning söka genomföra ett till sina principer
nytt avlöningssystem. Även om man funne systemet rationellt och för
dess genomförande ville vidkännas vissa ökade kostnader, syntes införandet
av detsamma icke vara välbetänkt; de gjorda uppoffringarna bleve icke uppskattade
och resultatet allenast ett groende missnöje, som ytterst skadade staten
såsom arbetsgivare.

Att de synpunkter, som sålunda av ifrågavarande reservant anförts, även
delas av i ärendet hörda ämbetsverk och myndigheter, har förut antytts. Vi
tillåta oss i sådant hänseende först återgiva vad styrelsen för det största av
kommunikationsverken eller järnvägsstyrelsen i utlåtande över lönekommitténs
betänkande anfört beträffande behovsprincipen. Styrelsen har bland
annat yttrat följande:

»Införandet av behovsprincipen åtminstone såsom kommittén har utformat
densamma måste — då givetvis ej kan förutsättas, att staten bereder några
sina befattningshavare en bättre löneställning än som svarar mot värdet av
deras arbete innebära, att staten icke skulle avlöna alla sina befattningshavare
efter värdet av deras arbete, och betyder alltså i själva verket, att
staten låter vissa befattningshavare genom löneavdrag helt eller delvis betala
andras högre lön.

Ett dylikt system synes styrelsen uppenbart oriktigt och försvarligt allenast
som provisorium i ett statsfinansiellt nödläge. Infört såsom definitiv
löneform skulle det enligt styrelsens mening icke motsvara tjänstemannens
berättigade anspråk på att som andra medborgare erhålla betalning avpassad
efter hans arbete. Styrelsen håller alltså före, att relationen i avlöningshänseende
olika befattningshavare emellan bestämmes uteslutande med hänsyn
till värdet av deras arbetsprestationer, därvid naturligtvis även måste beaktas
förhållandena i förevarande avseende å den allmänna arbetsmarknaden.

Rent principiellt torde även kunna anmärkas, att, om staten önskar bereda
särskilda förmåner åt ekonomiskt mera betungade befattningshavare, så torde den
riktiga och naturliga vägen för vinnande av detta ändamål vara införande
av effektiva skatteavdrag för dylika befattningshavare. Enahanda avdrag
borde då också tillkomma andra medborgare i motsvarande belägenhet, varigenom
en likformig behandling från statens sida gentemot alla medborgare
skulle ernås. Detta torde också vara så mycket mera på sin plats, som avsikten
med ifrågavarande lättnader ju är att befrämja statsintresset av
familjebildning, samt detta intresse lärer vara lika stort, evad vederbörande
familjeförsörjare är statstjänsteman eller icke.

Åven praktiska skäl tala emellertid mot behovsprincipen.

Så långt det varit möjligt utröna stämningen bland såväl statens järn -

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

81

vägars som övriga statstjänstemän har styrelsen sålunda funnit opinionen
enhälligt och avgjort vara mot behovsprincipens införande i lönesystemet.

Det kan vidare ej bortses ifrån att då enligt sakens natur behovsprincipens
tillämpning i praktiken måste verka synnerligen ojämnt — något
som givetvis i särskild grad blir fallet, då den, såsom i föreliggande
förslag, som blott upptager tillägg för barn i äktenskap, fått allenast ofullständigt
utrymme i systemet — ständiga anledningar till missnöje och
slitningar skola uppkomma Det torde nämligen vara omöjligt att taga
hänsyn till en mängd förhållanden, som inverka på behoven, såsom faktisk
försörjningsplikt mot närstående, studieskulder eller förmögenhetsförhållanden
i allmänhet och hälsotillståndet bland familjemedlemmarna,
för att nämna några exempel. Man kan sålunda exempelvis icke förvåna
sig över om det bland kamraterna väcker anstöt om en tjänsteman, som
genom ingående av äktenskap kommer i ett förmånligare förmögenhetsläge
än förut och måhända får det ekonomiskt vida bättre ställt än dessa,
tillika erhåller särskilt lönetillägg för barn i äktenskapet, under det de,
som underhålla gamla orkeslösa föräldrar, få försaka varje bidrag.

Ett genomförande av behovsprincipen skulle också vad statens järnvägar
vidkommer — så länge principen ej tillämpas i allmänna arbetsmarknaden
— innebära försämrade konkurrensmöjligheter i förhållande till
de enskilda järnvägarna ävensom andra trafikföretag, som icke behövde
lämna personal med barn högre avlöning än annan.

Skulle ifrågavarande lönesystem åter bliva infört å allmänna arbetsmarknaden
— exempelvis genom lagstiftningsåtgärder — innebure detta,
såvitt styrelsen kan finna, en stor fara för de barnrika anställningssökandena,
vilka då givetvis skulle få svårigheter att i konkurrens med barnlösa
eller med färre barn försedda sökande erhålla anställning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner styrelsen såväl principiella
som praktiska skäl på ett avgörande sätt tala mot behovsprincipens införande
i lönesystemet.»

Till de av järnvägsstyrelsen sålunda angivna synpunkterna hava ock
telegrafstyrelsen och vattenfallstyrelsen i sina över betänkandet avgivna
utlåtanden förklarat sig instämma.

Då särskilt sociala synpunkter framförts såsom skäl för behovsprincipens
upptagande i statens lönesystem, torde jämväl socialstyrelsens över kommittébetänkandet
avgivna yttrande vara av värde vid frågans bedömande.

Socialstyrelsen har beträffande behovsprincipen anfört följande:

»Vad beträffar den s. k. familjetilläggsprincipen, torde man kunna säga,
att densamma, liksom behovsprincipen överhuvud taget, är i stort sett
främmande för de i vårt land hittills tillämpade lönesystemen för statens
befattningshavare. Den omständigheten att man vid dyrtidstilläggens bestämmande
i främsta rummet tillgodosett de befattningshavare, som tilllika
äro familjeförsörjare, får icke anses innebära något godtagande av
ovannämnda princip såsom avlöningsgrund utan har, vilket äA^en kommittén
Bihang till riksdagens protokoll 1925. G sand. I i höft. (Nr 17.) 7

82

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

själv framhåller, motiverats huvudsakligen av statsfinansiella skäl. Att
staten — nu närmast med hänsyn till den motsedda ökningen av antalet
kvinnliga befattningshavare, vilka ju i regel förutsättas vara ensamförsörjare
— skulle frångå sin gamla ståndpunkt i berörda avseende och låta
behovsprineipen komma till direkt uttryck i sitt lönesystem, kan styrelsen
för sin del varken finna lämpligt eller riktigt.

Först och främst torde hänsynen till en rationell personalrekrytering
kräva, att avlöning utgår, icke efter levnadsbehovets storlek eller andra,
arbetet ovidkommande omständigheter utan endast efter värdet av den
fordrade arbetsprestationen. Inom statstjänsten utmynnar detta betraktelsesätt
i kravet på ’lika lön i lika befattning’. Styrelsen får längre fram,
vid skärskådandet av kommitténs förslag om olika löner för män och
kvinnor, tillfälle att närmare belysa frågan ur denna synpunkt.

Vidare lärer det icke vara möjligt att utfinna rättvisa normer för lönernas
avpassande efter det faktiska behovet. Det av kommittén förordade systemet
med familjetillägg kan i allt fall ej anses utgöra en tillfredsställande
anordning i berörda avseende. Att låta dylika tillägg utgå enbart
med hänsyn till familjeförsörjning skulle uppenbarligen innebära ett missgynnande
av dem, som draga försorg om behövande föräldrar eller andra
anförvanter. Därjämte må ihågkommas, att åtskilliga icke-familjeförsörjare
på grund av studieskulder eller andra omständigheter hava en svag ekonomisk
ställning, att den, särskilt om härtill kommer försörjningsplikt
mot anhöriga, omöjliggör varje tanke på familjebildning, under det att
å andra sidan åtskilliga familjeförsörjare hava en relativt god ekonomi,
som de ej sällan kunna ha erhållit just genom sitt äktenskap. Av statens
befattningshavare torde därför så många icke-familjeförsörjare säkerligen
befinna sig i en relativt sämre eller i allt fall ej bättre ekonomisk ställning
än flertalet familjeförsörjare, att redan av detta skäl och oavsett riktigheten
i och för sig av likalönsprincipen det måste anses olämpligt, att
en befattningshavare skall erhålla mindre betalt för sitt arbete därför att
han är icke-familjeförsörjare. Man tänke sig bredvid varandra i samma
slags befattning å ena sidan en tjänsteman av framstående duglighet med
dålig ekonomi och å andra sidan en medelmåttig tjänsteman i god ekonomisk
ställning, av vilka dock den senare i egenskap av familjeförsörjare
nppbure högre avlöning än den förre. Även under förutsättning att
de båda tjänstemännen vore lika dugliga, skulle nog ett sådant förhållande
komma att betraktas som en orättvisa och utgöra en källa till ständigt
missnöje.

Den omständigheten att familjetilläggsprincipen ej vunnit någon nämnvärd
tillämpning i det enskilda förvärvslivet synes jämväl lämna bevis för
olämpligheten överhuvud taget av ifrågavarande princip. De synpunkter, kommittén
haft att anföra till förmån för familjetilläggsprincipens upptagande i
statens lönesystem, äro enligt styrelsens förmenande mindre vägande. Visserligen
underskattar styrelsen ingalunda betydelsen av åtgärder för främjande

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

83

av famil jobildandet, men anser styrelsen dessa åtgärder helst böra vara av sådan
art, att de komma befolkningen i dess helhet till godo och ej blott statens
befattningshavare samt att i varje fall desamma icke må givas den olämpliga
och missvisande formen av lönetillägg.»

De synpunkter, som kommit till uttryck i de nu refererade uttalandena,
hava synts oss vara av den art, att varje tanke från statsmakternas sida
på att lägga de principer, som utformades av 1921 års lönekommitté, till
grund för statens lönesystem borde vara utesluten. I denna vår uppfattning
hava vi än ytterligare stärkts genom den kritik, som riktats mot 1921
års lönekommittés förslag beträffande de särskilda detaljbestämmelser, som
avse principens förverkligande inom lönesystemet. Så gott som på alla
punkter hava dessa bestämmelser blivit i ämbetsverkens utlåtanden föremål
för erinringar av mer eller mindre vägande beskaffenhet. Oss synes det
vara tvivelaktigt, huruvida överhuvudtaget sådana på behovsprincipen grundade
lönebestämmelser för statens befattningshavare kunna utformas, som
äro förenliga med ett rationellt lönesystem. Utskottsmajoriteten yttrar sig
visserligen synnerligen varsamt om den principiella innebörden i utskottets
förslag. Detta lärer emellertid ej kunna avvärja konsekvenserna av ett
ståndpunktstagande i enlighet med detsamma. Bakom förslaget tinnes visserligen
ingen princip. Det ansluter sig varken till grundsatserna hos 1921
års lönekommitté — egentligen innebärande ett lönesystem med tre löneplan:
kvinnornas, de icke-familjeförsörjande männens och de familjeförsörjande
männens — ej heller till reservantens inom 1921 års lönekommitté
förslag om två löneplan, ett manligt och ett kvinnligt, och slutligen ej
heller till likalönsprincipen. Även om denna frånvaro av principer i utskottsmajoritetens
förslag måhända kan komma att åberopas som en fördel,
då det gäller att förbehålla riksdagen full handlingsfrihet för framtiden,
giver dock all erfarenhet vid handen, att ett riksdagsavgörande i en så betydelsefull
fråga som denna får sina mycket omfattande konsekvenser.

Vi anse oss därför böra taga bestämt avstånd från det förslag till lösande
av kvinnornas lönefråga, som nu av utskottsmajoriteten framlagts och som,
därest det av riksdagen godtages, måste, såsom förut antytts, anses innebära,
att riksdagen indirekt anslutit sig till ett statligt lönesystem, grundat på
behovsprincipen. Att utskottsmajoriteten angiver sig med sitt nu föreliggande
förslag allenast avse en provisorisk lösning av lönefrågan, förringar enligt
vårt förmenande icke innebörden och betydelsen av ett riksdagsbeslut i enlighet
med utskottets hemställan.»