Stålsuiskattein memorial Nr 134.

1

Nr 134.

Ankom till riksdagens kansli ticn 29 maj 1925 kl. 12 m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
Kungl. Maj:ts proposition angående ny definitiv lönereglering
för landshövdingarna och befattningshavarna vid länsstyrelserna
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.).

I en till riksdagen avlåten den 13 mars 1925 dagteeknad proposition,
nr 183, angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare
vid länsstyrelserna m. m., vilken proposition hänvisats till
statsutskottets förberedande behandling, hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen,
bland annat, att besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet
stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum finnes
däremot stridande, skulle ifråga om landsliövdingebefattningar gälla, att
med sådan befattning icke finge förenas uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom
funktionär i dylikt bolag.

I en inom första kammaren av herr J. B. Johansson väckt motion, (nr
262) hade föreslagits, bland annat,

att 3 § avlöningsreglementet ävensom det i propositionen föreslagna stadgandet,
att med landshövdingebefattning icke finge förenas uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt
bankbolag eller såsom funktionär i dylikt bolag ej skulle äga tillämpning
på landshövding, som överginge från nu gällande lönestat till den nya
lönestaten.

I sitt utlåtande nr 112 anförde statsutskottet beträffande nu förevarande
förslag följande:

»Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen avsett,
att den lönereglering, varom nu är fråga, skulle i största möjliga utsträckning
göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid sidan av statstjänsten.
Departementschefen har härvid erinrat om, hurusom i 3 § av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk stadgats förbud
— villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare av ordinarie befattning att
därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss beskaffenhet. I 2 mom.
av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat, att med ordinarie befattning
ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk eller bolag, som vore försett med Kungl. Maj:ts oktroj
Bihang till riksdagens protokoll 1925. ti saml. 66 höft. (Nr 13''t 135). 1

2

Statsutskottets memorial Nr 134.

eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det
vara må. Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom vissa
lönegrader, annan vederbörande myndighet kunde dock medgiva undantag
härutinnan efter prövning, att det uppdrag eller den befattning, varom i
varje särskilt fall vore fråga, icke kunde anses inverka hinderligt för utövande
av statstjänsten.

Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan
verksamhet hava synts departementschefen böra bliva gällande även för
landshövdingarna i samband med löneregleringen. I ett avseende har det
till och med synts departementschefen föreligga anledning att för de sistnämndas
vidkommande föreskriva en viss skärpning av bestämmelserna
ifråga. Med landshövdingbefattning borde nämligen enligt departementschefens
uppfattning icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning
såsom funktionär i dylikt bolag. Enligt departementschefens förmenande
måste det anses olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens
förtroende konkurrerande affärsföretag, om vilka här vore fråga, sattes i
tillfälle att för sina syften tillgodogöra sig den auktoritet inom det allmänna
livet, som bör tillkomma en landshövding.

Något undantag från nu angivna regel har synts departementschefen
icke böra medgivas. Däremot har departementschefen ansett anledning
icke förefinnas att förhindra, att landshövding, efter vederbörligt tillstånd,
kunde innehava liknande uppdrag eller befattning hos hypoteksbank eller
annan därmed jämförlig inrättning. Vad sådan inrättning beträffade,
syntes nämligen icke föreligga samma skäl för ett förbud i berörda hänseende,
som måste anses avgörande, då fråga vore om vanliga affärsbanker.

Departementschefens mening i nu berörda fråga delar ock utskottet, och
har utskottet vid sitt förslag till lönereglering tagit hänsyn till ifrågavarande
spörsmål. Såsom i motionen nr 262 i första kammaren framhållits,
skulle emellertid, därest förbud i samband med löneregleringen
stadgades för landshövdingarna att med ämbetet förena uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt
bankbolag eller såsom funktionär i dylikt bolag, detta förbud för flertalet
av de nuvarande landshövdingarna innebära, att löneregleringen i verkligheten
skulle medföra en inkomstminskning. Utskottet har fördenskull
funnit billighetsskäl tala för, att nuvarande innehavare av landshövdingebefattningar
må, i den utsträckning förhållandena det medgiva, bibehållas
vid de uppdrag av nu nämnda slag, de eventuellt innehava. Ett skäl
härtill synes ock utskottet ligga däri, att, i enlighet med vad Kungl.
Maj:t föreslagit och utskottet nedan förordar, nytillträdande landshövding
skulle komma i åtnjutande av förmånen att på statsverkets bekostnad
erhålla möbler till vissa rum, en förmån, varav de nuvarande landshövdingarna
icke erhållit del.»

Statsutskottets memorial Nr 134.

3

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag har första kammaren
bifallit vad utskottet i sitt föreniimnda utlåtande hemställt och sålunda godtagit
den av utskottet föreslagna motiveringen. Andra kammaren däremot
har bifallit utskottets hemställan, men i fråga om motiveringen beslutat, att
den del därav, som börjar med raden »Såsom i motionen nr 262» och slutar
med orden »icke erhållit del» skulle uteslutas.

Kamrarnas beslut skilja sig sålunda därutinnan, att första kammaren, i
likhet med utskottet, funnit, att nuvarande innehavare av landshövdingebefattningar
må, i den utsträckning förhållandena det medgiva, bibehållas vid
de uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller
solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt bolag de eventuellt
innehava, under det att andra kammaren ansett, att dylikt medgivande icke
bör lämnas.

Denna skiljaktighet synes lämpligen kunna sammanjämkas på det sätt, att
de landshövdingar, varom fråga är, må tillåtas att, i den utsträckning förhållandena
det medgiva, bibehållas vid ifrågavarande uppdrag under viss
kortare tid framåt. Utskottet får för sin del föreslå, att denna tid bestämmes
till fem år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, vardera kammaren med frånträdande
av sitt i nu förevarande avseende tidigare fattade
beslut, godkänna följande motivering i det hänseende,
varom fråga är:

»Såsom av — — vanliga affärsbanker.

Departementschefens mening i nu berörda fråga delar ock
utskottet, och har utskottet vid sitt förslag till lönereglering
tagit hänsyn till ifrågavarande spörsmål. Såsom i motionen
nr 262 i första kammaren framhållits, skulle emellertid,
därest förbud i samband med löneregleringen stadgades för
landshövdingarna att med ämbetet förena uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt
bolag, detta förbud för flertalet av de nuvarande landshövdingarna
innebära, att löneregleringen i verkligheten
skulle medföra en inkomstminskning. Utskottet har
fördenskull funnit billighetsskäl tala för, att nuvarande
innehavare av landshövdingebefattningar må, i den utsträckning
förhållandena det medgiva, bibehållas vid de
uppdrag av nu nämnda slag, de eventuellt innehava,
under viss kortare tid framåt, och får utskottet för sin
del föreslå, att denna tid bestämmes till fem år. Ett
skäl härtill synes ock utskottet ligga däri, att, i enlighet
med vad Kungl. Maj:t föreslagit och utskottet nedan för -

4

Statsutskottets memorial Nr 134.

ordar, nytillträdande landshövding skulle komma i åtnjutande
av förmånen att på statsverkets bekostnad erhålla
möbler till vissa rum, en förmån, varav de nuvarande
landshövdingarna icke erhållit del.»

Stockholm den 29 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, A. F. Vennersten, Oscar Olsson, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, E. A. Hallin, K■ E. Andersson i Eliantorp, A. R. Rooth och C. A. Carlsson
i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund ,C. R.
Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. Å. Törnkoist i Karlskrona, B. F.son Holmgren och E. Andersson i Prestbol.