Statsutskottets utlåtande Nr IB.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den (i februari 15)25 kl. 1 e. ni.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående övergångsbestämmelser i anledning
av blivande beslut om uppflyttning i lönegrad av vissa
tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden,
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
Uti den till riksdarm den 2 januari 1925 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, med åberopande
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december 1924, under
rubrik »För f ira huvudtitlar gemensamma frågor» (avd. II) föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som må påkallas av blivande beslut rörande uppflyttning i lönegrad
av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden.
Utskottet har till behandling förehaft berörda framställning i vad den avser
de delar av statsverkspropositionen, vilka blivit till utskottet remitterade.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Såsom i nyssberörda statsrådsprotokoll antytts och statsverkspropositionen
utvisar, hava de särskilda förslag om ändringar i vederbörande ämbetsverks
tjänsteförteckningar, som föranledas av bifall till Kungl. Maj:ts
framställningar i fråga om uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande
förutvarande andra normalgraden, framlagts i samband med de
förslag till fastställande av dessa verks stater för budgetåret 1925—1926,
Kungl. Maj:t underställt riksdagens prövning. Det närmare ståndpunktstagandet
till dessa framställningar synes fördenskull utskottet lämpligen
böra ske först vid riksdagens behandling av de särskilda staterna.
I samband med prövningen av Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag om
bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som må påkallas av blivande beslut rörande uppflyttning i lönegrad av
vissa tjänster av nu ifrågavarande kategori, har utskottet emellertid ansett
sig böra angiva sin principiella ställning till de allmänna synpunkter,
Kungl. Maj:t funnit sig böra lägga å förevarande fråga, ävensom till ett
riksdagen motionsvis underställt förslag om uppförande å övergångsstat
av vissa tjänster av nu ifrågavarande slag.
Sistnämnda förslag har framlagts i eu inom andra kammaren av herr
Cl. Lindskog väckt motion, nr 141, vilken remitterats till statsutskottet, i
vad densamma ankommer på dess handläggning, och innebär förslaget, att
Bihang till riksdagens protokoll 1925. G sand. 12 höft. (Nr 13.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
riksdagen skulle besluta, att samtliga innehavare av befattningar i nuvarande
lönegrad B 15 vid statsdepartement och vissa andra i Kungl. Maj:ts
framställning berörda verk, tillhörande civila statsförvaltningen, vilka före
ikraftträdandet den 1 januari 1922 av 1921 års lönereglering enligt Kungl.
Maj:ts fullmakter voro innehavare av dåvarande andragradstjänster och
vilkas tjänster icke i anledning av Kungl. Maj:ts framställning komme att
genom beslut av 1925 års riksdag hänföras till lönegrad B 16 eller högre
lönegrad, måtte från och med den 1 juli 1925 räknat uppföras å övergångsstat
i lönegrad B 16 i vederbörande verks tjänsteförteckningar.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till motionen.
Innan utskottet går att angiva sin ställning till de förslag, utskottet,
enligt vad ovan nämnts, funnit sig böra i ett sammanhang nu upptaga
till prövning, har utskottet emellertid ansett sig böra lämna följande ur
förberörda statsrådsprotokoll hämtade redogörelse rörande uppkomsten och
utvecklingen av frågan om förutvarande andragradstjänstemännens placering
i lönegrad i det nya lönesystemet.
Uti de avlöningsstater, som vid utgången av år 1921 voro gällande för
statsdepartementen och flertalet centrala ämbetsverk, frånsett kommunikationsverkens
styrelser, funnos upptagna ett antal befattningar med avlöning
enligt den s. k. andra normalgraden. Avlöningen utgjorde 5,800
kronor, därav lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och
ortstillägg 400 kronor, vartill kunde komma två ålderstillägg å lönen,
vart och ett å 500 kronor. Härjämte åtnjöto befattningshavarna i nämnda
grad, förutom dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor.
I det förslag till ny definitiv lönereglering för statsdepartement och
centrala ämbetsverk, som innefattades i det av 1902 års löneregleringskommitté
den 3 november 1920 avgivna betänkandet, föreslog kommittén
i vad angick frågan om placering i det nya avlöningssystemet av tjänster,
tillhörande den s. k. andra normalgraden, att en uppdelning av dessa
tjänster skulle ske sålunda, att flertalet befattningshavare inom ifrågavarande
grad — sekreterargraden — hänfördes till den nya 15:e lönegraden
(med begynnelseavlöning i ortsgrupp G, till vilken ortsgrupp
Stockholm är hänförd, av 7,668 kronor och med slutavlöning av 9,060
kronor), medan förste kanslisekreterartjänsterna jämte ett fåtal andra
befattningar placerades i 16:e lönegraden (med begynnelseavlöning i ortsgrupp
G av 8,580 kronor och med slutavlöning av 10,020 kronor).
Sedan kommittén fall efter fall angivit, vilka tjänster enligt dess mening
borde tillhöra sistnämnda lönegrad, anförde kommittén i sitt i ämnet avgivna
betänkande, att förutom de av kommittén särskilt nämnda tjänsterna
en eller annan befattning inom de centrala verken, tillhörande andra norm al -graden, måhända kunde påvisas, beträffande vilken befattning det kunde
ifrågasättas att likställa densämma med de tjänster, som av kommittén
Statsutskottets utlåtande Nr 13. «
hänförts till like löiiegradeö. För utrönande uv befogenheten av eu dylik
uppflyttning skulle emellertid erfordras eu vida mera ingående jämförande
undersökning av de särskilda tjänstemännens arbetsuppgifter samt de
kvalifikationer och krav i övrigt, som maste ställas pa tjänsternas inne
havare, än vad kommittén varit i tillfälle att företaga. Det syntes kommittén
fördenskull få bero på ytterligare utredning, huruvida några tjänster
utöver de av kommittén föreslagna skulle hänföras till 16:e lönegraden.
Kungl. Maj:t frångick emellertid på förevarande punkt löneregleringskommitténs
förslag. Enligt propositionen, som i denna del anslöt sig till
ett inom kommittén reservationsvis framfört yrkande, hänfördes nämligen
samtliga andragradstjänster till 16:e lönegraden, varvid dock, såsom framgår
av föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,
förutsattes, att en dylik åtgärd endast vore att betrakta såsom en anordning
tillsvidare, i det att departementschefen tänkte sig, att det skulle få
bliva en uppgift för den då föreslagna lönenämnden eller annan särskild
beredning att efter närmare prövning föreslå den omreglering, d. v. s. den
nedlyftning av vissa tjänster till den 15:e och uppflyttning av vissa
tjänster till den 17:e lönegraden, som kunde finnas vara av förhållandena
påkallad.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag blev icke av riksdagen bifallet, utan
fann sig riksdagen i stället böra lägga löneregleringskommitténs förslag
till grund för sitt beslut. Efter att hava angivit kommitténs och departementschefens
ståndpunkter i frågan anförde riksdagen i sin skrivelse i
ämnet, nr 55 år 1921, härom följande:
»Riksdagen kan för sin del icke dela den av departementschefen angivna
ståndpunkten. Att nu företaga en samfälld uppflyttning av samtliga ifrågavarande
befattningar till den 16:e lönegraden och, under åberopande av att
en dylik anordning endast är att betrakta som ett provisorium, sedermera
eventuellt företaga en nedlyftning av vissa tjänster till den 15:e lönegraden,
torde ej lämpligen låta sig göra. Men själva utgångspunkten för departementschefens
uppfattning, nämligen att man borde utgå från den 16:e lönegraden
som den normala, kan riksdagen ej heller dela. Den nuvarande s. k.
andra normalgraden tjänar som bekant till förebild för ett flertal olika lönetyper
inom skilda grenar av statsförvaltningen. En placering av denna
grad i den 16:e lönegraden skulle alltså medföra vittgående ekonomiska konsekvenser,
på samma gång motsvarande krav skulle resas från kommunikationsverkens
sida och, därest de bifölles, vålla en rubbning av det för dessa verk
nyligen beslutade lönesystemet. Riksdagen har därför ansett sig böra i förevarande
punkt lägga löneregleringskommitténs förslag till grund för sitt
beslut.»
I den tjänsteförteckning, som finnes bifogad avlöningsreglementet den
22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, hava de dittills
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
varande andragradstjänstemännen placerats i lönegrad i enlighet med riksdagens
berörda beslut.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 30 september 1921 av vissa framställningar
rörande dåvarande andragradstjänsters placering å den nya
löneskalan erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet om vad som
sålunda i ämnet förekommit samt uttalade, att nämnda spörsmål syntes
böra underkastas förnyad utredning, vilken lämpligen borde uppdragas
åt allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
I enlighet med departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t
åt lönenämnden att till utredning upptaga, bland annat, berörda fråga
samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
I det utlåtande, lönenämnden i anledning av Kungl. Maj:ts berörda uppdrag
den 9 november 1923 avgivit, vilket utlåtande finnes såsom bilaga fogat
vid meromnämnda statsrådsprotokoll den 31 december 1924, har nämnden till
eu början angivit sin uppfattning rörande den närmare innebörden av det
nämnden givna uppdraget, och har nämnden i fråga därom anfört, att nämnden
ansett detsamma icke avse andra tjänster än sådana, som omedelbart före
de nya avlöningsbestämmelsernas tillämpning å vederbörande tjänst tillhörde
andra normalgraden. Till följd härav har lönenämnden funnit sig icke böra i
detta sammanhang närmare sysselsätta sig med sådana befattningar, särskilt
vid lokalstater, vilka visserligen vid den nya löneregleringen placerats
i enahanda lönegrad som tjänst, tillhörande förutvarande andra normalgraden,
men dock icke tidigare ansetts tillhöra nämnda grad. Vidare har nämnden
med hänsyn till riksdagens nyligen fattade beslut i ämnet funnit sig icke
böra inga på någon allmän utredning av frågan om vilken lönegrad i det
nya lönesystemet bör anses i stort sett motsvara den förutvarande andra
normalgraden eller huruvida den vid kommunikationsverken förekommande
högre sekreterargraden (17:e lönegraden) bör anses hava sin motsvarighet
bland de tidigare andragradstjänsterna. Lönenämnden har sålunda
funnit sitt uppdrag böra huvudsakligen avse den av 1902 års löneregleringskommitté
förutsatta ytterligare undersökning, huruvida till äventyrs
några förutvarande andragradstjänster finnas, som, ehuru de vid den senaste
löneregleringen hänförts till 15:e lönegraden, likväl skäligen böra uppflyttas
till närmast högre lönegrad. I några enstaka fall har emellertid
lönenämnden, på grund av föreliggande omständigheter, funnit sig böra
förorda uppflyttning till än högre lönegrad av vissa tjänster liksom i ett
par fall sänkning eller indragning av tjänster. Vidare har lönenämnden
inskränkt sin undersökning till att omfatta allenast i tjänsteförteckningen
upptagna tjänster av nu ifrågavarande slag, d. v. s. ordinarie sådana.
Beträffande tjänster på extra stat eller andra icke-ordinarie befattningar
Statsutskottets utlåtande Nr 18. 5
har lönenämnden ansett kunna förutsättas, att uppflyttning: till högre
lönegrad endast undantagsvis horde ifrågakomma.
Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, har Kungl. Maj:t vid framläggandet
av förslag till uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande
förutvarande andra normalgraden, vilket förslag icke omfattar
andra tjänster än de, allmänna civilförvaltningens lönenämnd gjort till
föremål för sin utredning, ansett sig böra uppställa de fordringar i skilda
hänseenden, lönenämnden för uppflyttning till högre lönegrad funnit böra
vara vägledande.
Vad nämnda fordringar beträffar, har lönenämnden vid verkställandet
enligt det angivna programmet av den åt nämnden uppdragna
undersökningen ansett vissa allmänna synpunkter böra följas. Efter
att hava erinrat om behandlingen av frågan om sekreterarbefattningarnas
vid kommunikationsverken placering i lönegrad bär lönenämnden
sålunda anfört, att man icke utan vidare finge utgå därifrån, att
varje befattning, som uppfyllde de utav kommunikationsverkens lönekommitté
uppställda fordringarna i fråga om innehavarens teoretiska utbildning
— högre examen på det juridiskt-administrativa området eller därmed
jämförlig kompetens — och ställning såsom byråchefs närmaste man,
borde uppflyttas i lönegrad. För att en dylik åtgärd skulle äga rum,
syntes utöver nämnda kvalifikationer i avseende å tjänstens innehavare
böra fordras, att de uppgifter, vilka vore förenade med befattningen, i viss
mån närmade sig dem, som eljest tillkomme en byrådirektör. Härvid syntes
särskilt avseende böra fästas vid det förhållandet, huruvida med en befattning
vore förenad föredragningsskyldighet med ledamots ansvar i vederbörande
verksstyrelse. Förekomme en dylik skyldighet i större omfattning
och beträffande ärenden av mera krävande art, syntes i allmänhet
tjänsten vara av beskaffenhet att böra hänföras till den högre lönegraden.
Enahanda syntes ock vara förhållandet i fråga om tjänst, med vilken vore
förenad föreståndarskap direkt under verkschefen för en mera betydande
avdelning av verket, dock under förutsättning tillika, att för tjänstens
behöriga skötande måste fordras högre teoretisk utbildning, i allmänhet
grundad på specialstudier. En dylik högre tjänsteställning syntes även
undantagsvis kunna anses befogad för vissa tjänster, vilka visserligen
icke kunde hänföras till någon av nyss antydda kategorier men dock med
hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter vore att
anse såsom fullt jämförliga med sådana tjänster, som förut nämnts.
Mot dessa fordringar liar utskottet, i likhet med Kungl. Maj:t, ej haft
något att erinra, dock att utskottet ansett, att hänsyn jämväl bör tagas
till huruvida oavvisligt behov för vederbörande ämbetsverk kan anses
föreligga, att tjänsteman, varom fråga är, beredes förbättrad löneställning.
Vad härefter beträffar den motionsvis väckta frågan om uppförande å
övergångsstat av vissa befattningar, tillhörande förutvarande andra nor
-
Utskottets
yttrande.
B
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
malgraden, har, såsom av statsrådsprotokollet framgår, denna fråga även
varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Efter att hava erinrat om, att förslag i sådan riktning framlades jämväl
vid 1924 års riksdag i eu inom andra kammaren väckt motion, nr 112,
samt att riksdagen i enlighet med statsutskottets hemställan avslog motionen,
har departementschefen beträffande denna fråga anfört följande:
»Spörsmålet om uppförande å övergångsstat av de befattningar, varom
fråga är, torde icke vidare kunna anses vara aktuellt beträffande andra
befattningar än dem, som icke komma att definitivt uppflyttas i högre lönegrad.
Till stöd för ett dylikt uppförande har, såsom förut nämnts, anförts,
att de förutvarande andragradstjänstemännen vid övergången till
det nya lönesystemet och vid tillämpningen av de ändrade grunderna
för dyrtidstilläggen i många fall i verkligheten icke erhållit någon
kompensation för den i samband med löneregleringen föreskrivna förlängningen
av arbetstiden. Att så är fallet torde ock vara obestridligt. Enligt
gällande dyrtidstilläggsbestämmelser äger visserligen befattningshavare,
som åtnjuter lön enligt de för nyreglerade verk stadgade grunder, att, därest
löneinkomsten jämte dyrtidstillägg understiger vad som skulle utgjort
befattningshavarens löneinkomst närmast före övergången till den nya
lönestaten jämte dyrtidstillägg därå enligt de för oreglerade verk gällande
bestämmelserna, åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt dyrtidstillägg.
Sådant personligt dyrtidstillägg må emellertid av befattningshavaren
tillgodonjutas allenast i den mån han icke genom avlöningsförhöjning,
vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan
befattning, erhållit en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg uppgår till
den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skulle hava åtnjutit, om han
då kvarstått med den avlöning, han innehaft före övergången till den nya
lönestaten och därå uppburit dyrtidstillägg enligt de för oreglerade verk
gällande bestämmelserna. I vissa fall kan sålunda inträffa, att en befattningshavare,
tillhörande förutvarande andra normalgraden och med avlöning
enligt det nya avlöningsreglementet, erhåller lägre lön än om
han kvarstått å gammal stat och fått åtnjuta de löneförmåner, som
tillkommit sådan befattningshavare. Jag har emellertid efter noggrant
övervägande av förevarande spörsmål dels med hänsyn till riksdagens så
nyligen fattade beslut om de förutvarande andragradstjänstemännens placering
i lönegrad, dels ock i betraktande av de förmåner, varav befattningshavare
vid nyreglerade verk i övrigt kommit i åtnjutande vid övergången
å det nya lönesystemet, funnit mig icke böra ifrågasätta en anordning i
nu angiven riktning. Framhållas må ock de konsekvenser, som ett bifall
till det sålunda väckta förslaget skulle kunna medföra.»
Till den ståndpunkt, departementschefen sålunda kommit i förevarande
fråga, har utskottet funnit sig böra giva sin anslutning, och kan utskottet
alltså icke biträda motionärens förslag.
Vidkommande slutligen de av Kungl. Maj:t föreslagna övergångs -
Statsutskottets utlåtande Nr 13. 7
anordningarna, innebär förslaget härutinnan, att då den ifrågavarande
uppflyttningen i lönegrad av vissa tjänster syntes få betraktas såsom innebärande
en rättelse av en tidigare mindre riktig uppskattning av tjänsternas
valör, innehavande fullmakt (eller konstitutorial) i regel skulle gälla även
för den till högre lönegrad uppflyttade tjänsten. I vissa fall skulle Kungl.
Maj:t efter förslag av vederbörande ämbetsverk utnämna till högre lönegrad
ifrågasatta befattningshavare. Vidare innebär Kungl. Maj-.ts förslag,
att vid bestämmande av den löneklass en till högre lönegrad uppflyttad
tjänsteman skall tillhöra, det må så anses som om befattningen redan vid
tjänstemannens tillträde till densamma tillhört vederbörande lönegrad.
Därest tjänstemannen emellertid härvid icke skulle vid övergången placeras
i högre löneklass än den han förut tillhörde, skulle han i allt fall uppflyttas
till närmast högre löneklass.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har utskottet funnit sig kunna
tillstyrka, dock att utskottet ansett, att i sådana fall, då enligt Kungl.
Maj:ts mening till uppflyttning i högre lönegrad ifrågasatta tjänster skulle
utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande ämbetsverk,
tjänsterna i stället böra i vanlig ordning sökas och tillsättas, därvid ansökningsrätten
emellertid bör begränsas till de inom vederbörande verk
anställda befattningshavarna, varom fråga är.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen, beträffande vederbörande befattningshavare
vid verk och inrättningar under andra — åttonde
samt tionde huvudtitlarna, må
I) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som må påkallas av blivande beslut
rörande uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster,
som tillhört förutvarande andra normalgraden; samt
II) avslå herr Lindskogs ovanberörda motion II: 141.
Stockholm den 6 februari 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S- II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten, Oscar
Olsson, J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. G. Ekman,
E. A. Hallin, G. Kobb och C. Johansson i Hälsingborg;
från andra kammaren herrar: A. Anderson i Råstock, K. V. Ilgdén, C. R. Jansson i
Falun, L. J. Carlsson-Frosierud, O. Olsson i Kullenbergstorp, E. Kristcnsson i Göteborg, B. F:son
Holmgren, E. Andersson i Prestbol, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, C. Lindskog
och O. E. F. Järte.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 13.
Reservationer:
av herrar Oscar Olsson, J. L. Widell, B■ F.son Holmgren, C. Lindskog
och O. E. F. Järte; samt
av herrar A. C. Lindblad, K. V. Rydén och O. Olsson i Kullenbergstorp.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.