4

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning dels av Kungl. Maj.ts proposition angående
förslag till avtal mellan å ena sidan staten och å den andra
envar av städerna Stockholm och Göteborg rörande nämnda
städers övertagande av hela sin sinnessjukvård, dels av väckt
motion om statsbidrag till anordnande av kommunala sinnessjukhus.

(3:e avd.)

I en till riksdagen den 13 mars 1925 avlåten proposition, nr 150, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
samma dag, föreslagit riksdagen, att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens
vägnar ingå avtal med envar av städerna Stockholm och Göteborg rörande
nämnda städers övertagande av hela sin sinnessjukvård i huvudsaklig överensstämmelse
med de vid statsrådsprotokollet fogade förslag härutinnan med
av. departementschefen i samma statsrådsprotokoll angivna jämkningar.

Beträffande utredningen i ämnet och de ifrågasatta avtalsförslagen får utskottet
hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet jämte därtill fogade bilagor.

De jämkningar i de uppgjorda avtalsförslagen, som av departementschefen
föreslagits, äro föranledda av bland annat följande av hälsovårdsnämnden i
Stockholm framställda och av stadsfullmäktige därstädes biträdda erinringar:

Tredje stycket av § 6 hade erhållit en formulering, som med ordagrann
tolkning skulle leda till det orimliga resultatet, att staden under den första
övergångstiden Unge vidkännas avdrag å platsvärdet för ett större antal
platser, än för vilket platskostnadsbidraget skulle utgå. För undvikande av
en sådan tillämpning, vilken delegerade ej syntes hava åsyftat, föresloge
nämnden, att ifrågavarande stycke gåves följande lydelse: »För de första —
~ belagd plats. Värdet för vårdplats skall dock reduceras med en tredjedel,
om det sålunda beräknade antalet vårdplatser understiger det enligt
samma, grunder beräknade antal vårdplatser, som under sista året före avtalets
ikraftträdande å statshospitalen belagts av i staden hemortsberättigade
patienter, tillhörande den kategori, som avtalet omfattar, och eljest med en
tredjedel för så stort antal vårdplatser, som motsvarar sist angivna antal.»

Formuleringen av andra stycket av § 10 skulle kunna giva anledning till
den tolkningen, att bestämmelsen avsåge en rättighet för statshospitalen
men icke någon skyldighet för dem att under övergångstiden mottaga i staden
hemortsberättigade patienter. Då en sådan tolkning skulle försätta staden

Statsutskottets utlåtande Nr 114. 5

i en synnerligen brydsam situation, hemställdes, att stycket skalle förtyd
ligas genom följande formulering; »Efter avtalets ikraftträdande skola, i dep
man staden så fordrar, under en tid av åtta år i staden hemorts berättigade
sinnessjuka vårdas å statens anstalter för sinnessjuka i den utsträckning,
som gäller vid avtalets ikraftträdande. Efter — — — bestämmelser».

Då de gjorda anmärkningarna icke på något sätt innebära rubbning av gran
derna för avtalen utan endast avse förtydligande av föreslagna bestämmelser,
har departementschefen icke velat motsätta sig, att de vid. avtalens definitiva
utformande vinna beaktande.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition bär utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren av herr E. Fast m. fl. väckt
motion, nr 68, vari hems tällts, attriksdagen måtte besluta, att statsbidrag
skall utgå till anordnande av kommunala sinnessjukhus enligt följande principer: 1)

vid nybyggnad med halva byggnadskostnad®!, dock högst 2,000 kronor
för varje sjukplats;

2) vid inköp och omändring av äldre byggnad med hälften av köpesumman
och av omkostnaden för förändringsarbetena, dock högst 1,500 kronor
för varje sjukplats;

3) vid omändring av byggnad, som redan är i vederbörande» ägo, med
halva omkostnaden för ändringsarbetena, dock högst 1,000 kronor för varje
sjukplats;

4) för erhållande av statsbidrag kräves, att såväl ritningar som anstaltens
övriga anordningar äro godkända av medicinalstyrelsen;

5) städer, vars folkmängd uppgår till 40,000 eller som utträtt ur landsting,
kunna ej erhålla statsbidrag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Såvitt utskottet kunnat finna, får det av de i propositionen omförmälda särskilda
delegerade uppgjorda förslaget till avtal mellan staten, å ena sidan,
samt städerna Stockholm och Göteborg, å andra sidan, angående städernas
övertagande av hela sin sinnessjukvård, på sätt jämväl medicinalstyrelsen
och departementschefen framhållit, anses väl avvägt; och vill utskottet alltså
tillstyrka en uppgörelse på det föreliggande avtalsförslagets grund.

Utskottet vill särskilt framhålla de fördelar, som för utvecklingen av statens
sinnessjukvård skulle följa av den föreslagna överenskommelsen samt den
möjlighet att inrätta sin sinnessjukvård på lång sikt och efter ett mera
planmässigt system, överenskommelsen för städerna skulle innebära.

Då de uppgjorda avtalsförslagen med däri av departementschefen ifrågasatta
jämkningar icke heller givit utskottet anledning till erinran, får utskottet,
som inhämtat, att stadsfullmäktiges i Stockholm och Göteborg beslut
i fråga om godkännande av de av förenämnda delegerade uppgjorda avtalen
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt 56 höft. (Nr 113—11/t.) 2

Utskottets

yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

numera vunnit laga kraft, tillstyrka riksdagen att lämna det av Kungl.
Maj:t äskade bemyndigandet.

Vad angår ovanberörda av herr Fast m. fl. väckta motion, vill utskottet
erinra, att medicinalstyrelsen i sin i förevarande proposition omförmälda
skrivelse den 12 oktober 1920 ansett sig icke kunna tillstyrka en av svenska
fattigvårdsförbundet gjord framställning om åtgärders vidtagande för en
utredning angående sinnessjukvårdens uppdelning mellan å ena sidan staten
och å andra sidan landsting, eventuellt större kommuner, i huvudsaklig anslutning
till vissa av fattigvårdsförbundet angivna principer, utan har styrelsen
hållit före, att den strävan, som hos oss hittills gjort sig gällande,
nämligen att vård å statsanstalt borde beredas alla de sinnessjuka, som över
huvudtaget behövde anstaltsvård, borde fullföljas och platsbristen avhjälpas
genom nyanskaffning av statsplatser. Under det att styrelsen sålunda ansett
sig höra avstyrka förslag om en uppdelning av sinnessjukvården inom ett
län eller en kommun i statsvård för en del av de sjuka och statsunderstödd
läns- eller kommunalvård för en annan del, fann styrelsen däremot starka
skäl tala för vidtagandet av den anordning, som i den ovan behandlade
propositionen ifrågasatts. Till den ståndpunkt medicinalstyrelsen sålunda
till detta spörsmål intagit, ansluter sig ock utskottet, och kan utskottet alltså
icke biträda motionärernas förslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

I) att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att å
statens vägnar ingå avtal med envar av städerna Stockholm
och Göteborg rörande nämnda städers övertagande
av hela sin sinnessjukvård i huvudsaklig överensstämmelse
med de vid statsrådsprotokollet över socialärenden
den 13 mars 1925 fogade förslag härutinnan med de av
departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll angivna
jämkningar; samt

II) att herr Fasts m. fl. ovanberörda motion icke

< måtte vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 22 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtande nr 113.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.