<Statsutskottets utlåtande Nr 112.

1

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
ny definitiv lönereglering för landshövdingarna
och befattningshavare vid länsstyrelserna in. in.
jämte i ämnet väckta motioner. (3:e avd.)

I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1925—1926 hade
Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna 90—94 samt 100, 104, 106
och 107) föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde
komma att i ämnet avlåtas, i riksstaten beräkna

dels till landshövdingarna ett ordinarie förslagsanslag av 540,000 kronor,
dels till befattningshavare vid länsstyrelserna ett ordinarie förslagsanslag
av 3,140,000 kronor,

dels det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar
m. m. till 9,000 kronor,

dels det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos länsstyrelserna
m. m. till 675,000 kronor,

dels till beredande av ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus
län ett extra anslag av 200 kronor,

dels det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg till 550,000 kronor,
dels det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved
in. m. till 1,200,000 kronor,

dels till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor,
dels ock för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 13 mars
1925 dagtecknad proposition, nr 183, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 juli 1925 med nedan angivna undantag äga tillämpning
å landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna, samt att i samBihang
till riksdagens protokoll 1925. 6 saml. 55 höft. (Nr 112.) iou 25 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

band därmed de vissa av sistnämnda befattningshavare tillkommande sportler
skola till statsverket indragas;

dels besluta, att uti den till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen
under femte huvudtiteln må införas följande:

Verk och befattningar

Femte huvudtiteln.

Avdelning och
lönegrad enligt
löneplanen

Landsstaten.

L andshövdingarna.

Landshövdingar.............................................................................. A 4

Länsstyrelserna.

Landssekreterare ............................................................................. B 30

Landskamrerare............................................................................ B 30

Länsassessorer ............................................................... B 27

Länsnotarier av l:a klass ............................................................ B 22

Länsbokhållare av l:a klass ........................................................... B 22

Länsnotarier av 2:a klass ............................................................. B 21

Länsbokhållare av 2:a klass........................................... B 21

Landskanslister.................. B 15

Landskontorister ............................................................................ B 15

Förste expeditionsvakter.................................................................. B 7

Kansli- eller kameralbiträden ........................................................ B 7

Expeditionsvakter............................................................................ B 5

Kontorsbiträden .......................................................................... B 4

Skrivbiträden ................................................................................ B 2

dels bestämma antalet landshövdingar på följande sätt:

Befattning Lönegrad

24 landshövdingar.............................................................................. A 4

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid de särskilda länsstyrelserna
på sätt departementschefen angivit;

dels besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet stadgas och
utan hänsyn till vad i sagda författningsrum finnes däremot stridande skall
i fråga om landshövdingbefattningar och befattningar vid länsstyrelserna
gälla,

att med landshövdingbefattning icke må förenas uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag
eller såsom funktionär i dylikt bolag,

att med annan tjänst än landshövding-, landssekreterare landskamrerareller
länsassessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet
angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns
stat;

<Statsutskottets utlåtande Nr 112.

3

dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om landshövdingar och befattningshavare
vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda
avlöuingsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förfiyttningsskyldighet
skall med uttrycket '' det verk, han tillhör eller varunder han
lyder», förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;

dels besluta, att i stället för vad i 22 och 23 §§ i berörda avlöningsreglemente
stadgas skola i fråga om landshövding gälla följande bestämmelser: 1.

a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill
i förekommande fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den
omfattning, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda
förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding
antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i
stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för
varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad
genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation
avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg
anskaffats, bekostas av statsverket.

b. Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke
Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse
de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.

c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av länsstyrelsens
ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding skyldig
att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och
åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.
Kör enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig
sådan minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.

Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition av den honom
anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall statsverket gottgöra honom
skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande i förekommande
fall. Har genom sådan flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens
tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena
skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket lämna
honom skälig skadeersättning, likaledes efter Kungl. Maj ds bestämmande.

d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c angivna
skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall
avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från
det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning
skall ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,
å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest
landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

c. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfatt -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

ning, som i brist på överenskommelse bestämmes av Kung! Maj:t, upplåta
nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad bostadslägenhet
samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas
till tre fjärdedelar av statsverket i enlighet med de närmare föreskrifter,
som av Kung! Maj:t utfärdas;

dels besluta, att landssekreterare och landskamrerare skola var för sig
utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön uppbära avlöningsförstärkning
med följande belopp, för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ... 3,500 kronor

i Gotlands län ................................................................................ 1,500 »

i övriga län...................................................................................... 2,500 »

dels godkänna följande bestämmelser:

a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,
som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda
avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under
åren 1922—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger
vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för
budgetåret 1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda
överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande, att
det sålunda bestämda särskilda lönetillägget skall avskrivas: med en niondel
från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga
beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet
med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall berörda särskilda
personliga lönetillägg minskas i den mån tjänstemannens avlöning
till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den i föregående
stycke angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den
nya lönestaten.

Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare på grund av
sjukdom eller av annan anledning skola i fråga om tjänstemannens rätt att
uppbära avlöningsförstärkning och för honom eventuellt fastställt personligt
lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av Kung! Maj:t i sådant
hänseende meddelas.

I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och landskamrerare
må särskilda föreskrifter likaledes av Kung! Maj:t meddelas, att gälla
utöver de i 19 § uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning till
annan tjänst skola i fråga om landssekreterare och landskamrerare följande
särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.

Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen ansökan eller,
utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,
till befattning inom samma eller lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida
den nya stationeringsorten tillhör samma ortsgrupp som den gamla

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

5

eller icke, med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade
avlöningsförstärkningen och det av honom i sagda tjänst eventuellt uppburna
personliga lönetillägget, äga i den nya tjänsten uppbära den avlöningsförstärkning,
som tilläventyrs kan vara med densamma förenad.

Varder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan och utan
något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma eller lägre lönegrad,
skall han, likaledes oberoende av vilken ortsgrupp, hans stationeringsort
efter förflyttningen tillhör, bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den
rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

dels besluta, att, där landshövding eller ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse,
å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente kommer att från och
med den 1 juli 1925 äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning
som tillfällig löneförbättring eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången
av juli månad 1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning, han
vid utgången av juni månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad
1925, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva
löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk
lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande landshövdingar
och befattningshavare vid länsstyrelserna;

dels godkänna följande stat för landshövdingar och befattningshavare vid
länsstyrelserna, att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. kronor

Avlöningar till landshövdingar, förslagsanslag.................................... 540,000

Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag.
.........•.............................................................................. 2,590,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
............................................................v............................ 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
...................................................... 260,000

Övergångslön, förslagsanslag ........................................ 110,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 675,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m..................................... 9,000

Summa kronor 4,358,700

Anm. Landshövdingar äga såsom representationsbidrag uppbära följande belopp, för år
räknat:

Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län ............................................ 6,000 kronor

Landshövdingen i Malmöhus län .............................. ............................ 4,800 »

envar av övriga landshövdingar................................................................. 3,600 »

Representationsbidrag utbetalas i samma ordning som lönen. Huruvida och i vad mån
sådant bidrag må av landshövding uppbäras under annan ledighet än semester, bestämmes
av Kungl Maj:t.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

dels besluta, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstår å sådan äldre
avlöningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig
minskning eller upphörande av sportler, skall, vid indragning till statsverket
av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för
mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstemannen
må anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna inkomst kan
utrönas;

[dels under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande under avdelningen
landsstaten uppförda anslag, nämligen det ordinarie anslaget till
landshövdingarna, det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte vid
länsstyrelserna, det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar
m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos
länsstyrelserna m. m. — under avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten
under rubriken landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 4,358,700 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg till landsfogden
i Göteborgs och Bohus län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av 200 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 650,000 kronor, med 100,000
kronor till 550,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse uppföra det
ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. med

1,200,000 kronor;

dels under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga lönetillägg åt
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor;

dels ocJc under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg
åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—
1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Härjämte hava till utskottet remitterats följande i ämnet väckta motioner,
nämligen,

inom första kammaren:

nr 262 av herr J. B. Johansson, vilken föreslagit,

att riksdagen vid löneregleringen för landshövdingarna och länsstyrelsen
på grundval av propositionen nr 183 må vidtaga följande ändringar i och
tillägg till Kungl. Maj:ts förslag:

att länsnotarie!- och länsbokhållare av l:a klass hänföras till lönegraden
B 23;

att landskanslist- och landskontoristbefattningarna uppdelas i två klasser,
varvid landskanslister och landskontorister av l:a klass hänföras till löne -

Statsutskottets utlåtande Nr 112. 7

graden B 17 samt landskanslister och landskontorister av 2:a klass hänföras
till lönegraden B 15;

att i det föreslagna antalet ordinarie befattningshavare vid länststyrelserna
göres den ändring, att dels vid landskansli eller landskontor, dill- propositionen
upptager G eller 5 landskanslist-, respektive landkontoristbefattningar,
2 av dessa befattningar uppföras såsom landskanslister respektive landskontorister
av l:a klass, dels vid landskansli eller landskontor, varest propositionen
upptager 4, 3 eller 2 landskanslist- respektive landskontoristbefattningar,
1 av dessa befattningar uppföres såsom landskanslist respektive landskontorist
av l:a klass, dels ock övriga landskanslister och landskontorister
uppföras såsom landskanslister respektive landskontorister av 2:a klass;

att 3 § avlöningsreglementet ävensom det i propositionen föreslagna stadgandet,
att med landshövdingebefattning iake må förenas uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag
eller såsom funktionär i dylikt bolag ej skall äga tillämpning på landshövding,
som övergår från nu gällande lönestat till den nya lönestaten;
att avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare skall

utgå med följande belopp för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ...... 4,500 kronor

i Gotlands län ............................................................................... 2,500 »

i övriga län...................................................................................... 3,500 »

att beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,
som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning,
tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1920
—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger
vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret
1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda
överskott, dock högst 7,200 kronor för år räknat, med iakttagande att det
sålunda bestämda lönetillägget skall successivt avskrivas på sätt Kungl.
Maj:t föreslagit;

att landshövding, som ej övergår på den nya lönestaten, skall äga uppbära
tillfällig löneförbättring till enahanda belopp och under enahanda villkor
som för budgetåret 1924—1925, att utgå från förslagsanslaget till avlöningar
till landshövdingar; samt

att staten för landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna
ävensom motsvarande riksstatsanslag höjes med det belopp, som erfordras
vid bifall till ovan framställda förslag; och
nr 269 av herr Th. Borell, som hemställt,

att riksdagen, då riksdagen går att fatta beslut i den fråga, som avses i
Kungl. Maj:ts proposition nr 183, må bestämma, att länsnotarier och länsbokhållare
av första klass skola placeras i lönegraden 24 B i den nya löneplanen,
motsvarande lönegraden B 15 i den förutvarande löneplanen, ävensom
anvisa de medel, som en sådan placering påkallar; samt

8

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

inom andra kammaren:

nr 389 av herr L. L. Lorichs, som hemställt att riksdagen måtte besluta,
att uti avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsförvaltningen
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från den
1 juli 1925 under rubriken Landsstaten upptagas

Länsstyrelserna.

Landsfogde ..............................

... B 28

nr 409 av herr E. Laurén, vilken föreslagit, att riksdagen må besluta, att
landskanslist- och landskontoristtjänsterna måtte upptagas i nionde lönegraden
(nya sextonde löneklassen);

nr 410 av herr Ilj. Holmgren, som hemställt, att landskanslister och landskontorister
skola placeras i sextonde lönegraden med rätt till uppflyttning
i högsta löneklassen inom sjuttonde lönegraden efter tjugu tjänsteår;

nr 411 av densamme, som i denna motion föreslagit, att landssekreterarna
måtte varda bibehållna vid förmånen av, förutom stämpelprovision,
jämväl arvode för exekutiva försäljningar av fast egendom, detta arvode
dock till för år högst 4,000 kronor;

nr 412 av herr B. Christenson i Södertälje m. fl., vilka gjort enahanda
hemställan som i motionen nr 269 i första kammaren;

nr 413 av herr A. Wallerius m. fl., vilka föreslagit, att riksdagen — vid
bestämmandet av den nya löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare
vid länsstyrelserna m. m. och i samband med att avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, förordnas skola äga tillämpning —
måtte besluta, att landskanslister och landskontorister skola införas i lönegraden
B. 10 (nya B. 17) i berörda avlöningsreglemente; samt

nr 414 av herr C. W. O. Höglund m. fl., vilka hemställt, att riksdagen
ville besluta, att vid förestående lönereglering för landshövdingarna och befattningshavare
vid länsstyrelserna, landskanslister och landskontorister hänföras
till lönegraden B. 10 (nya 17:e) enligt avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement med flera verk.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.

I. Landshövdingarna.

Vid redogörelsen för de förslag till lönereglering för landshövdingarna,
1902 års löneregleringskommitté och 1924 års landsstatslönesakkunniga framlagt,
har departementschefen till en början upptagit det av löneregleringskommittén
väckta förslaget om förändring i sättet för landshövdingebefatt -

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

9

ningarnas tillsättande ot-li angivit sin ställning till förslaget ifråga samt därefter
övergått till behandling av de olika huvudformerna av löneförmåner,
som nu tillkomma landshövdingarna eller för dem ifrågasatts.

Yad då först angår frågan om landshövdings tillsättande genom förordnande
tillsvidare eller, såsom nu är fallet, medelst fullmakt, hade 1902 års
löneregleringskommitté kommit till den upiifattningen, att landshövdingarna,
särskilt med avseende å deras egenskap av förtroendeämbetsmän, borde hänföras
till sådana i 5 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk avsedda ordinarie tjänstemän,
som tillsättas genom förordnande tillsvidare.

Fråga om
landshövdings
tillsättande
genom förordnande
tills
vidare eller
medelst fullmakt.

Lönoreglcrings kommittén.

Landstatsslönesakkunniga hava däremot på anförda skäl ansett fog icke De sakkunniga,
icke förefinnas för en förändring i sättet för landshövdingarnas tillsättande.

Statskontoret har i fråga om formen för landshövdingbefattningarnas till- Statskontoret,
sättande förklarat sig i likhet med de sakkunniga icke finna tillräckliga skäl
till ändring i den hävdvunna anställningsformen medelst fullmakt.

Yad nu ifrågavarande spörsmål beträffar har departementschefen anfört Departementsf
oljande: chefen.

»För tillämpning av förordnandesystemet vid tillsättandet av vissa tjänster
i ledande ställning — särskilt vid statens affärsdrivande verk men även inom
andra förvaltningsgrenar — kunna helt visst åberopas fullgiltiga skäl, vilka
ock lett till att detta system i allt vidare utsträckning kommit till användning
för dylika poster. I fråga om landshövdingarna synes mig dock tillräcklig
anledning icke föreligga att övergiva den nuvarande fastare anställningsformen
medelst fullmakt och i stället tillämpa systemet med förordnande
tills vidare. Några särskilda motiv härför hava ej blivit av löneregleringskommittén
anförda. Då härtill kommer, att ett bibehållande av den nuvarande
anställningsformen för landshövdingarna, såsom av det följande torde
framgå, icke erbjuder några egentliga svårigheter ur löneregleringssynpunkt,
saknar jag anledning att tillstyrka den av kommittén ifrågasatta förändringen.
I likhet med de sakkunniga och statskontoret anser jag sålunda, att
landshövdingarna fortfarande, såsom hittills, böra tillsättas genom fullmakt.»

Beträffande härefter de olika huvudformer av löneförmåner, som nu tillkomma
landshövdingarna eller för dem ifrågasatts, har å sid. 4—5 i statsrådsprotokollet
eu redogörelse lämnats för de kontanta löneförmåner, landshövdingarna
alltsedan 1870-talet åtnjutit.

Av denna redogörelse framgår, att — frånsett dyrtidstillägg och tillfällig
löneförbättring å 4,000 kronor — landshövdings kontanta lön för närvarande
utgör 13,000 kronor med undantag för landshövdingarna i Göteborgs och
och Bohus län samt Malmöhus län, vilkas kontanta lön uppgår till 17,000
respektive 15,500 kronor.

Löneregleringskomnrittén har ansett, att vid den nu avsedda definitiva
löneregleringen de avlöningar i form av arvoden, som — frånsett bostadsförmån
m. m. — skulle tillerkännas landshövdingarna, ej böra sättas högre

Kontanta
avlöningsförmåner.

Bidrag till
representationskostnader.

Löne reglerings kommittén.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

De sakkunniga.

än de arvoden, som tillkomma de i 1 mom. av 5 § uti avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 upptagna generaldirektörer, eller 19,000 kronor,
och, med någon liten avrundning nedåt, ej lägre än den lön, 17,040 kronor,
som tillkommer de generaldirektörer med fullmakt eller konstitutorial, som
hänförts till tredje lönegraden, avdelning A (A 3), i den i 9 § av sagda reglemente
upptagna löneplanen. Minsta arvodesbeloppet för landshövding skulle
alltså enligt kommitténs förslag utgöra 17,000 kronor, eller samma arvodesbelopp,
som enligt 5 § 2 mom. i avlöningsreglementet tillkommer statssekreterare.

Med tagen hänsyn ej allenast till länens folkmängd utan även till andra
förekommande omständigheter och förhållanden har kommittén ansett högsta
arvodesbeloppet, 19,000 kronor, böra tillkomma landshövdingarna i Göteborgs
och Bohus samt i Malmöhus län, samt arvode å 17,000 kronor landshövdingarna
i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands,
Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län. Övriga tretton landshövdingar
borde enligt kommitténs mening erhålla arvoden å 18,000 kronor eller
det belopp, som utgör lön för de till fjärde lönegraden, avdelning A (A 4),
i den i 9 § upptagna löneplanen hänförda tjänstemän (justitieråd och regeringsråd).

Såsom den i propositionen lämnade utredningen (sid. 6—7) utvisar, hava
de landsstatsakkunniga funnit sig icke kunna biträda löneregleringskommitténs
förslag utan hava de sakkunniga på anförda skäl föreslagit, att landshövdingarna
måtte hänföras till lönegraden A 4 av den i 9 § av avlöningsreglementet
intagna löneplan och sålunda komma i åtnjutande av de lönebelopp,
som inom berörda lönegrad gälla för den ortsgrupp, vartill vederbörande
residensstad hänförts.

Emellertid hava de sakkunniga ansett, att icke ens avlöning enligt löneplanens
högsta grad för manliga tjänstemän i chefsställning räckte till för
att bereda landshövdingarna de inkomster i tjänsten, de nödvändigt behövde
för tjänstens behöriga skötande, utan hava de sakkunniga föreslagit beredande
åt ifrågavarande befattningshavare av särskilt bildrag till bestridande
av vissa med deras tjänsteställning och ämbetsutövning förbundna kostnader
av speciell natur.

I fråga om de skäl, de sakkunniga i sådant avseende anfört, tillåter sig
utskottet hänvisa till sid. 20—21 i statsrådsprotokollet.

Beträffande storleken arr de bidrag utav ifrågavarande art, som borde tillkomma
landshövdingarna, hade de sakkunniga ansett, att, enär erfarenheten
sedan gammalt bestyrkt, att representationskostnaderna av vissa anledningar
ställde sig högre för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus
län än för landshövdingarna i de övriga länen, landshövdingarna i de
båda förstnämnda länen borde erhålla något högre bidrag än de andra. Då
representationskostnaderna syntes ställa sig högst i Göteborgs och Bohus
län, borde landshövdingen därstädes tilldelas ett årligt bidrag till dessas
bestridande med 6,000 kronor, under det att till landshövdingen i Malmöhus
län borde utgå 4,800 kronor och till en var av de övriga landshövdingarna
3,600 kronor.

Stalsutskottets utlåtande Nr t 12

1 1

Statskontoret tiar ansett sig böra tillstyrka bifall till de sakkunnigas för- statskontoret,
slag i fråga om lönebeloppen, varvid ämbetsverket bland annat erinrat, hurusom
det vore allmänt erkänt, att avlöningsförhållandena för landshövdingarna
vore otillfredsställande. Att hänföra landshövdingarna till lägre lönegrad än
den av de sakkunniga föreslagna, eller den högsta för manliga tjänstemän i
chefs- eller därmed jämförlig ställning, syntes statskontoret ej kunna ifrågasättas.

Yad de särskilda representationsbidragen anginge, har statskontoret ej
heller haft något att erinra emot, att dylika bidrag tilldelades landshövdingarna
liksom ej heller mot de ifrågasatta beloppen.

I fråga om de lönebelopp, som skäligen böra tillkomma landshövdingarna, Departcmontsliar
departementschefen anfört följande: chefen.

»Behovet av en effektiv lönereglering för landshövdingarna, vilkas nuvarande
fasta avlöning bestämdes redan år 1874, torde få anses obestridligt såväl i
betraktande av de ansvarsfulla och mångsidiga uppgifter, vilka åligga dessa
befattningshavare i deras ledande ställning inom rikets lokala förvaltning,
som ock med hänsyn till de löneförbättringar, som på senare tid beretts
andra tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning. Av största vikt
är även att vid landshövdingbefattningarnas liksom vid övriga tjänsters
tillsättande kunna bortse från andra synpunkter än sådana, som enligt
gällande grundlagsstadgande böra vara ensamt avgörande härvidlag. Jag
delar sålunda tillfullo den uppfattning i berörda avseenden, vilken kommit
till uttryck såväl i löneregleringskommitténs förslag som i de över detsamma
avgivna utlåtandena.

I fråga om de erforderliga lönebeloppen kan väl skillnaden mellan ett
avvägande av den fasta grundlönen enligt, å ena sidan, kommitténs och, å
andra sidan, de sakkunnigas förslag icke i och för sig anses synnerligen
stor. Härvid bör dock tagas i betraktande, att de sakkunniga föreslagit, att
landshövdingarna tillika skola tilldelas särskilda representationsbidrag till
avsevärda belopp. Till denna fråga får jag tillfälle att längre fram återkomma.
Ur löneteknisk synpunkt föreligger emellertid en viktig skillnad
mellan kommitténs och de sakkunnigas förslag beträffande själva avlöningen.

Enligt det förra skulle landshövdingarna inordnas bland de tjänstemän,
som avses i 2 kap. uti avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451), och
i likhet med dessa tilldelas arvode, för år räknat. Ehuru landshövdingarna,
till skillnad från övriga i nämnda kapitel upptagna tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande tillsvidare, äro placerade å skilda orter inom landet, har
kommittén vid bestämmandet av arvodesbeloppen icke tagit hänsyn till
dyrortsförhållandena utan uppdelat befattningarna efter länens folkmängd
m. fl. faktorer uti tre avlöningsgrader. De sakkunnigas förslag åter, enligt
vilket landshövdingarna skulle hänföras till den grupp av befattningshavare,
som avses i 3 kap. i avlöningsreglementet och uppbära sin avlöning i form
av lön, innebär, att någon indelning i olika avlöningsgrader icke skulle
ifrågakomma, varemot lönebeloppen skulle komma att variera på de olika
dyrorterna.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Enär åliggandena för landshövdingarna i stort sett äro desamma, även
om arbetsbördan på grund av länens större eller mindre folkmängd m. fl.
förhållanden kan vara ej oväsentligt olika, synes det mig i hög grad vanskligt
att verkställa en rättvis och bestående gradering av befattningarna efter
deras vikt och det dem påvilande arbetet. Ett system, enligt vilket avlöningarna
bestämmas till olika belopp allt efter levnadskostnadernas storlek
i de särskilda residensstäderna, synes mig därför lämpligare och naturligare,
synnerligast om därjämte, såsom jag vill föreslå, ett särskilt representationsbidrag
fastställes att utgå med högre belopp i vissa län än i andra.

Enär landshövdingarna, såsom jag tidigare framhållit, lära fortfarande
böra tillsättas genom fullmakt, och då de i 3 kap. uti avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 givna bestämmelserna, med en del jämkningar på särskilda
punkter, utan olägenhet torde kunna vinna tillämpning även beträffande
ifrågavarande befattningshavare, synes det mig riktigast, att lönen till landshövdingarna
bestämmes att utgå enligt den i avdelning A av 9 § uti sagda
avlöningsreglemente intagna löneplanen. På sätt de sakkunniga föreslagit
torde landshövdingarna därvid böra i fråga om lönen jämställas med justitieråd
och regeringsråd och sålunda hänföras till lönegraden A 4. Inom sagda
lönegrad förekommer allenast en löneklass, och utgör lönen å billigaste ort
16,200 kronor och å dyraste ort 18,000 kronor för år räknat.

Den lönereglering, varom nu är fråga, avser bland annat att i största
möjliga utsträckning göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid
sidan av statstjänsten. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, hurusom
i 3 § av avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. verk stadgats förbud — villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare
av ordinarie befattning att därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss
beskaffenhet. I 2 mom. av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat,
att med ordinarie befattning ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av
vad slag det vara må. Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom
vissa lönegrader, annan vederbörande myndighet kan dock medgiva undantag
härutinnan efter prövning att det uppdrag eller den befattning, varom i
varje särskilt fall är fråga, icke kan anses inverka hinderligt för utövande
av statstjänsten.

Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan
verksamhet böra givetvis i samband med löneregleringen bliva gällande
även för landshövdingarna. I ett avseende synes det till och med föreligga
anledning att för de sistnämndas vidkommande föreskriva en viss skärpning
av bestämmelserna i fråga. Med landshövdingbefattning bör nämligen enligt
min uppfattning icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning
såsom funktionär i dylikt bolag. Enligt mitt förmenande måste det anses
olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens förtroende konkurrerande

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

13

affärsföretag, om vilka kär är fråga, sättas i tillfälle att för sina syften tillgodogöra
sig den auktoritet inom det allmänna livet, som bör tillkomma eu
landshövding.

Något undantag från nu angivna regel lärer icke böra medgivas. Däremot
anser jag icke anledning förefinnas att förhindra, att landshövding,
efter vederbörligt tillstånd, må kunna innehava liknande uppdrag eller befattning
hos hypoteksbank eller annan därmed jämförlig inrättning. Yad
sådan inrättning beträffar, synas nämligen icke föreligga samma skäl för ett
förbud i berörda hänseende, som måste anses avgörande, då fråga är om
vanliga affärsbanker.»

Vad härefter frågan om särskilt representationsbidrag för landshövdingarna
angår, har departementschefen yttrat:

»I likhet med de sakkunniga finner jag under nuvarande förhållanden
vägande skäl tala för att landshövdingarna utöver förmånerna av fast lön
jämte fri bostad och möbleringsbidrag tilldelas ett särskilt årligt belopp
såsom bidrag till bestridande av de med ämbetet förenade representationskostnaderna.
De av de sakkunniga i sådant avseende föreslagna beloppen
synas mig icke giva anledning till erinran. Representationsbidrag torde
sålunda böra utgå till landshövdingen i Göteborgs och Bohus län med 6,000
kronor, till landshövdingen i Malmöhus län med 4,800 kronor samt till envar
av övriga landshövdingar med 3,600 kronor, allt för år räknat. Då med
landshövdings tjänstledighet för olika ändamål i allmänhet icke torde följa
nämnvärd inskränkning i dennes representativa skyldigheter, synes det mig
icke behövligt att, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreskriva, att representationsbidraget
ej må uppbäras under tjänstledighet, överskjutande viss tid.

Då emellertid i vissa fall — såsom då landshövding under längre tid drabbats
av sjukdom eller erhållit ledighet för enskilda angelägenheter — sådana
förhållanden kunna tänkas föreligga, att representationsbidraget icke skäligen
bör utgå, torde det böra bero på prövning av Kungl. Maj:t, huruvida
och i vad mån representationsbidraget, som i allmänhet torde böra utbetalas
i samma ordning som lönen, må tillgodonjutas under annan ledighet än
semester.»

Enligt Kungl. Maj:ts på beslut av 1884 års riksdag grundade skrivelse Bosiadstill
statskontoret och domänstyrelsen den 30 maj 1884 angående lands- fönnån m-m
hövdingelöneregleringsfondens indragning till statsverket m. in. åtnjuta landshövdingarna
rätt till bostad i länsresidensen samt rätt att begagna de därtill
hörande trädgårdar och parkanläggningar.

Sedan löneregleringskommittén lämnat en kortfattad redogörelse för stor- Löneleken
av de tomtområden eller andra områden med planteringar och träd- kommittén
gårdar, som tillhöra landshövdingbostäderna, har kommittén i fråga om
den fortsatta dispositionen av bostadslägenhet med trädgård eller parkanläggning
för landshövdingarna anfört följande:

»I de förmåner beträffande bostadslägenhet med tillhörande trädgård och
parkanläggning, vilka för närvarande tillkomma landshövdingarna i de skilda

14

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

länen, bör enligt kommitténs mening ingen rubbning ske, så länge nuvarande
landshövding kvarstår vid sin befattning. Däremot anser kommittén, att
blivande innehavare av landshövdingebefattning bör vara underkastad ändring
härutinnan.

Helt säkert kommer den fortgående ökningen av länsstyrelsernas arbetsuppgifter
med därav betingad ökning av arbetskrafterna att här och var
nödvändiggöra en utvidgning av länsstyrelsens ämbetslokaler. Där så inträffar,
kan det visa sig vara för statsverket fördelaktigast, att landshövdingens
bostadslägenhet i länsresidenset tages i anspråk för den erforderliga
utvidgningen, och det kan härvid även befinnas lämpligast, att landshövdingen
tillsvidare icke förses med bostad i kronan tillhörig byggnad
utan i stället anvisas för hans räkning förhyrd bostadslägenhet.

På grund härav och då staten, där sådant även av annan orsak kan erfordras,
bör vara oförhindrad att vidtaga ändring i dispositionen av en åt landshövding
upplåten bostadslägenhet och att låta anstå med anskaffande åt
landshövding av bostad i kronan tillhörig byggnad, anser kommittén föreskrift
böra meddelas därom, att, där åt landshövding upplåten bostadslägenhet
erfordras för annat statsändamål, landshövdingen skall vara skyldig att
avstå från lägenheten och tillsvidare åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet
av den omfattning, Kungl. Maj:t bestämmer.

Likaså bör enligt kommitténs mening landshövding hava skyldighet att
underkasta sig sådan minskning av den honom anvisade bostadslägenheten,
som skäligen må kunna ske.

Emellertid synes billigheten kräva, att staten icke utan tvingande skäl
begagnar sig av landshövdings skyldighet i dessa hänseenden, därest icke
landshövdingen redan vid tillträdandet av sin befattning haft anledning att
räkna med eu ändring i förhållandena. Enligt kommitténs mening bör därför,
när landshövding avgår från sin befattning, utredas, huruvida och i vad
mån behov av ändring i dispositionen av landshövdingens bostadslägenhet
då föreligger eller förväntas under den närmaste tiden kunna ifrågakomma.

Skulle landshövding på grund av ändrad disposition av hans bostadslägenhet
nödgas flytta till annan honom anvisad bostadslägenhet, lärer statsverket
böra ersätta kostnaderna för flyttningen, och likaså bör, därest landshövding
genom sådan flyttning eller i följd av en vid tillträdandet av befattningen
icke påräknad mera väsentlig rubbning i bostadsförhållandena vållas
skada eller förlust, statsverket hålla honom skadeslös.»

Kommittén har därjämte förordat en successiv reglering av storleken utav
de åt landshövdingarna anvisade bostadslägenheterna m. m., i vilket avseende
kommittén anfört:

»Enligt vad redan antytts, äro i en del län den åt landshövdingen anvisade
bostadslägenheten och till densamma hörande markområden större, än
som kräves för landshövdingens eget behov, så att landshövdingen kunnat
till annan upplåta delar därav. Då härigenom landshövdingarnas likställighet
i avlöningshänseende sinsemellan rubbas, anser kommittén, att vid
nuvarande landshövdings avgång från tjänsten genom Kungl. Maj:ts försorg

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

bör undersökas, huruvida landshövdingens dittillsvarande bostadslägenhet
med tillhörande markområden må vara större än som kan anses skäligt med
hänsyn till vad i allmänhet landshövding bestås, och att, i den mån så är
förhållandet, vad som icke anvisas nya tjänsteinnehavaren, bör övertagas av
staten för att av vederbörande myndighet förvaltas och, där så lämpligen
kan ske, göras för statsverket inkomstbringande. I överensstämmelse med
sin uppfattning härutinnan anser kommittén, att den nu till landshövdingen
i Örebro län från Örebro stad utgående årliga ersättningen för en till staden
överlåten fastighet bör vid nuvarande landshövdingens avgång indragas till
statsverket.

Det liar synts kommittén, att landshövding bör vara skyldig att bebo
honom av kronan anvisad bostadslägenhet; dock torde Kungl. Maj:t böra
kunna medgiva undantag härifrån, där särskilda förhållandena därtill föranleda.

I fråga om avträdande av bostadslägenhet med därtill hörande område
borde enligt kommitténs mening gälla, att landshövding eller, om han avlidit,
hans dödsbo skulle avträda lägenheten å den fardag, som infölle näst
efter tre månader från det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit,
dock att avflyttning skulle ske, därest landshövding beviljades avsked i enlighet
med egen begäran, å den fardag, som infölle näst efter avgången,
samt, därest landshövding från tjänsten entledigades, å tid, som av Kungl.
Maj:t bestämdes.»

För närvarande bestrider statsverket tre fjärdedelar av kostnaden för uppvärmning
av landshövding tillagd boställslägenhet och påvilar sålunda vederbörande
landshövding allenast en fjärdedel av denna kostnad.

Med hänsyn till de svårigheter, som vore förbundna med tillämpningen
av bestämmelserna att statsverket bidroge till kostnaderna för uppvärmning
av landshövdings boställslägenhet, har kommittén ansett, att statsverkets
bidrag borde utsträckas att gälla utom själva uppvärmningskostnaden jämväl
utgifterna för bränsle, som användes för tvätt, bak eller annat hushållsändamål,
och detta vare sig landshövdingen hade sin bostad i kronan tillhörig
byggnad eller bostad anvisats honom i en av statsverket förhyrd lägenhet.
Ur kostnadssynpunkt syntes kommittén betänkligheter däremot icke behöva
hysas, då därigenom statsverkets hittillsvarande utgifter för ifrågavarande
ändamål icke syntes komma att mera nämnvärt ökas.

Ehuru, vid bifall till vad kommittén sålunda ifrågasatte, bestämmelserna
i ämnet syntes bliva mindre svåra att tillämpa än de nuvarande, syntes dock
till åstadkommande av en riktig och likformig tillämpning Kungl. Maj:t böra
utfärda närmare bestämmelser i ämnet, under beaktande av de av kommittén
framförda synpunkterna.

Vid 1884 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag därom att landshövdingelöneregleringsfondens
behållning vid samma års utgång i kontant, utestående
uppbörd och utlånta medel måtte reserveras för att, i den mån rån -

Landshövding
b östäder
nas

uppvärmning.
Kommittén.

Möblering.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Reservant inom
löneregleringskommittén.

De sakkunniga.

Bibehållande
av systemet
med tjänster
bostad åt
landshövding
arn a.

tan å densamma lämnade tillgång, användas till att förse landshövdingarnas
boställsvåningar med de inventarier av större och varaktigare värde, som av
Kungl. Maj:t funnes erforderliga.

Till stöd för detta förslag hade föredragande departementschefen anfört,
att, så länge en tillträdare av ett landshövdingeresidens icke finge mottaga
detsamma annat än, så att säga, med tomma väggar, förmånen av fri bostad
vore förbunden med ganska kännbara ekonomiska uppoffringar för de nödvändigtvis
tämligen rymligt tilltagna bostadslokalernas förseende med nödiga
möbler och andra inventarier, uppoffringar så stora, att icke alltid den för
ämbetet mest lämplige kunde vara i tillfälle att underkasta sig dem. Utgifterna
härför kunde nämligen för en landshövding, som icke ägde tillräcklig
enskild förmögenhet, föranleda vid ämbetets tillträdande en skuldsättning,
till vars amortering lönen sedermera icke annat än undantagsvis
lämnade tillgång. Vid ett tillfälle, nämligen år 1866, hade det ock visat sig
behövligt att åt den då tillträdande landshövdingen i Jämtlands län bereda
medel till anskaffande av inom länsresidenset erforderliga möbler.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag vann emellertid icke riksdagens bifall.

Frågan om bidrag från statens sida till landshövdingbostädernas möblering
har berörts av en reservant inom löneregleringskommittén, som hemställt,
att i landshövdingarnas förmån av fri bostadslägenhet skulle ingå
skyldighet för statsverket att bekosta och underhålla möbleringen till en
större matsal jämte två eller tre för representation avsedda rum. Enligt
nämnda reservants uppfattning vore det svårt att utan närmare kännedom
om de skilda lägenheternas beskaffenhet bedöma, i vilken omfattning statsverket
borde åtaga sig möblering av landshövdingarnas bostadslägenhet.
Emellertid syntes man med ledning av det år 1913 av dåvarande överintendentsämbetet
uppgjorda, på infordrade upplysningar grundade förslaget kunna
utgå från, att möbleringen borde omfatta en större matsal jämte två ä tre
rum, avsedda för erforderlig representation. Till möbleringen borde räknas
inventarier av större och varaktigare värde, däribland även ljuskronor, speglar,
större golvmattor och gardiner.

De sakkunniga hava, i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning,
som gjorts gällande av löneregleringskommittén, såsom sin mening
framhållit, att det icke, åtminstone ej under nuvarande förhållanden, kunde
anses lämpligt att övergå från systemet med tillhandahållande av tjänstebostad
åt landshövdingarna till beredande åt dessa befattningshavare av hyresersättning
med skyldighet för dem att själva ombesörja anskaffandet av
lämplig bostad. I betraktande av landshövdingens ställning inom länet och
de representationsplikter, som otvivelaktigt alltjämt vore förbundna med
ämbetets utövning, vore det i de flesta fall knappast möjligt att på ett tillfredsställande
sätt ordna bostadsfrågan för landshövdingarna utan anlitande av de
staten tillhöriga residensbyggnaderna. Emellertid vore det enligt de sakkunnigas
uppfattning även av största vikt, att landshövdingen icke måtte behöva
disponera över en större och för honom dyrbarare bostad än som kunde

/Statsutskottets utlutande År 112.

IT

anses behövlig och med lians ställning förenlig. I första hand syntes det
därför böra undersökas, huruvida möjlighet förolåge att åstadkomma eu reduktion
av sådana till landshövdingarna upplåtna bostadslägenheter, som
kunde anses onödigt stola, och dyrbara för bostadsinnehavaren. Rörande
sättet och ordningen för en dylik reduktion syntes intet väsentligt vara att
erinra mot vad av löneregleringskommittén i sådant hänseende ifrågasatts.

Aven om alla de åtgärder i nu angivna hänseende, som kunde befinnas Möbleringspraktiskt
genomförbara, så snart möjlighet därtill förelåge, bleve förverk- bidrag.

ligade, måste man dock, enligt de sakkunnigas mening, räkna med att landshövdingarna
även framdeles, åtminstone i de fiesta fall, komme att hava till
sig upplåtna bostadslägenheter, som till storleken väsentligt överstege de
bostäder, vilka i allmänhet innehades av i avlöningshänseende jämförliga
befattningshavare. För att kunna fullständigt utnyttja dessa bostäder måste
landshövdingarna på rummens möblering m. m. nedlägga kostnader, som
icke kunde anses stå i rimligt förhållande till de för ifrågavarande tjänstemän
avsedda kontanta avlöningsförmånerna. Det förelåge därför, enligt de
sakkunnigas åsikt, ett oavvisligt behov att tillse, i vad mån staten kunde
bidraga till berörda kostnader.

Till en nytillträdande landshövding, som icke finge möblering in natura
av vissa rum, borde enligt de sakkunnigas mening utgå kontant möbleringsbidrag
å 12,000 kronor.

I fråga om uppvärmning av landshövdingarnas bostäder samt disposition
av dithörande markområden hava de sakkunniga förklarat sig ej hava något
att erinra mot vad löneregleringskommittén anfört och hemställt.

Beträffande den ifrågasatta skyldigheten för landshövding att avstå från statskontoret,
honom tilldelad boställslägenhet mot erhållande av annan lägenhet liksom
att underkasta sig skälig minskning av boställslägenlieten har statskontoret
framhållit, att då den nya löneregleringen och vad i sammanhang därmed
föreslagits innefattade högst väsentligt förbättrade förmåner, det icke kunde
anses obilligt, om även nuvarande landshövdingar, därest de överginge på
ny stat, bleve underkastade ifrågavarande skyldigheter, särskilt som både
flyttningskostnad och eventuell ersättning för skada eller förlust skulle
gäldas av statsmedel. Även vid eu dylik utsträckning av här avsedda skyldigheter
syntes det kunna förväntas, att någon ändring i fråga om nuvarande
landshövdingars boställslägenlieter icke komme att under deras tjänstetid
vidtagas, för så vitt ej starka skäl därför förelåge.

Att statsverket, på sätt de sakkunniga hemställt, åtoge sig möbleringen
av vissa för representation avsedda rum i landshövdingarnas boställslägenlieter
samt underhållet av möblerna har synts statskontoret icke vara mer
än rimligt. Däremot har statskontoret uttalat sin tvekan rörande förslaget
att kontant möbleringsbidrag eventuellt skulle kunna i stället utgå, enär
staten härigenom skulle kunna få gälda dylikt bidrag upprepade gånger vid
samma befattning inom relativt kort tidrymd och tillräcklig anledning syntes
saknas att utbetala kontant ersättning, för den händelse en landshövding
skulle önska att i representationsrummen använda egna möbler.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 55 käft. (Nr 112.) 1044 35 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Departements chefen.

Beträffande frågan om landshövdings rätt till fri bostad och statsverkets
bidrag till uppvärmning av landshövdingarnas bostadslägenheter samt för
möblering har departementschefen anfört följande:

»I likhet med löneregleringskommittén och de sakkunniga anser jag det
av praktiska skäl och med hänsyn till rådande förhållanden icke böra
ifrågasättas att vid den nu tillämnade löneregleringen övergiva det hittillsvarande
systemet, enligt vilket landshövding i regel innehar bostad i länsresidenset,
i samband varmed följer rätt till begagnande av därtill eventuellt
hörande trädgård och parkanläggningar. Emellertid torde man böra
räkna med att det inom en mer eller mindre nära framtid blir nödvändigt
att på olika håll verkställa en reglering av landshövdingarnas boställslägenheter
antingen för möjliggörande av erforderlig utvidgning utav länsstyrelsernas
eller andra statsmyndigheters ämbetslokaler eller i syfte att befria
landshövdingen från att behöva disponera över eu större och för honom
dyrbarare bostad än som kan anses skälig med hänsyn till hans ställning
och representativa uppgifter. Det torde därför böra föreskrivas, att, där
åt landshövding upplåten bostadslägenhet i dess helhet eller delvis erfordras
för annat statsändamål eller där särskilda förhållanden eljest därtill
föranleda, landshövdingen skall vara skyldig att antingen avstå från lägenheten
eller ock underkasta sig den minskning av densamma, som må anses
skälig. I förra fallet bör landshövding vara skyldig att övertaga annan lämplig
lägenhet, för den händelse sådan genom statsverkets försorg kan beredas
honom, eller ock att åtnöjas med kontant hyresersättning.

Efter en undersökning, på sätt löneregleringskommittén föreslagit, för utrönande
av huruvida de åt landshövdingarna för närvarande upplåtna bostadslägenheterna
med tillhörande markområden kunna anses onödigt stora torde
vad som härvidlag eventuellt överskjuter det skäliga böra övertagas av staten.
Såsom statskontoret framhållit, lärer det icke kunna anses obilligt, att även
nuvarande landshövdingar, därest de övergå på ny stat, bliva underkastade skyldigheten
att vidkännas inskränkningar i berörda hänseenden. Då det synes
önskvärt, att erforderliga regleringar av landshövdingarnas bostäder m. in.
må kunna genomföras utan onödigt dröjsmål, torde sålunda anledning saknas
att, på sätt kommittén ifrågasatt, föreskriva, att nuvarande landshövdingar,
även om de ingå på de nya avlöningsbestämmelserna, skola vara bibehållna
vid sina hittillsvarande rättigheter i fråga om bostadslägenheter med tillhörande
områden.

Mot vad löneregleringskommittén föreslagit dels i fråga om gottgörelse
för flyttningskostnad eller skadeersättning i vissa fall åt landshövding, som
på grund av ändrad disposition av den honom anvisade bostadslägenheten
nödgats flytta, dels ock beträffande tiden för avträdandet av landshövdings
bostadslägenhet i olika fall, synes mig någon erinran icke vara att framställa.
Likaså torde få anses skäligt, att landshövding eller, om han avlidit,
hans dödsbo skall i den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes
av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten för
landshövdingens vikarie eller efterträdare.

Statsutskottets utlåtande AV 1/2. 1!)

Vad angår de bränslekostnader, som äro förenade med ett utnyttjande
av landshövdingarnas bostadslägenheter, anser jag, på do av löneregleringskommittén
anförda skäl, att statsverkets bidrag bör utsträckas till att gälla,
utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna för bränsle, som erfordras
till vissa hushållsändamål. Närmare föreskrifter härutinnan torde
böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Den av de sakkunniga framförda frågan om bidrag från statens sida till
landshövdingbostädernas möblering anser jag vara av den vikt, att densamma
bör lösas i samband med den nu tillämnade löneregleringen. Med
hänsyn såväl därtill att den bostad, landshövding får till sig upplåten och
åliigges att bebo, i regel är väsentligt större än den, som andra befattningshavare
i närmast jämförlig ställning pläga förskaffa sig, som ock till de
representationsplikter, vilka allmänt anses förbundna med landshövdingens
ämbetsutövning, synes staten icke böra undandraga sig att lämna ett väsentligt
bidrag till möbleringen av dennes bostad. Samtidigt som detta bidrag
göres verkligt effektivt torde böra tillses, att detsamma icke kommer att
verka allt för ojämnt med hänsyn till det i de särskilda fallen föreliggande
behovet. Bidraget bör enligt min mening utgå i sådan form, att staten
uppsätter och underhåller fullständig möblering av några rum i landshövdingens
bostad. Antalet av de rum, som sålunda skulle möbleras genom
statens försorg, torde lämpligen böra bestämmas till högst fyra inom varje
länsresidens, och bör uppsättningens storlek och sammansättning i övrigt
givetvis lämpas efter de rådande förhållandena i varje särskilt fall och med
fullt beaktande av ändamålsenlighetens krav. Den anskaffade uppsättningen
bör givetvis förbliva statsverkets egendom. Att på sätt de sakkunniga ifrågasatt,
under vissa förutsättningar i stället utbetala ett kontant möbleringsbidrag
till landshövdingen, som därigenom bleve i tillfälle att för den erhållna
summan förskaffa sig egna möbler, synes mig icke lämpligt, då detta,
såsom statskontoret framhållit, skulle kunna medföra onödigt ofta återkommande
kostnader av här ifrågavarande slag vid en och samma tjänst, varjämte
vissa landshövdingar därigenom skulle beredas en privatekonomiskt
större förmån än andra. Anskaffandet genom statens försorg i nyssnämnda
utsträckning av möblering till landshövdingresidensen torde böra ske
successivt vid efter den 1 juli 1925 inträffande landshövdingskiften. Självfallet
bör tillsvidare endast en uppsättning avses för varje residens. Kostnaden
per uppsättning torde böra beräknas till högst 20,000 kronor. Då i
medeltal tre landshövdingar tillsättas under en period av två år, synes den
genomsnittliga årskostnaden tillsvidare böra beräknas till 30,000 kronor.
Denna kostnad bör enligt min mening lämpligen utgå av det under femte
huvudtiteln upptagna expensanslaget. Till frågan om detta anslags bestämmande
återkommer jag i det följande.»

Vidkommande till en början frågan om sättet för landshövdings tillsättande
hava, såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, delade meningar
härutinnan gjort sig gällande. Å ena sidan har sålunda Kungl. Maj:t, i lik -

Utskottets

yttrande.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

het med landsstatslönesakkunniga och statskontoret, liävdat den uppfattningen,
att landshövdingarna borde såsom hittills tillsättas medelst fullmakt,
under det att å andra sidan 1902 års löneregleringskommitté såsom
sin åsikt framhållit, att det för vissa befattningar gällande förordnandesystemet
även borde tillämpas å landshövdingarna.

Vid det övervägande, utskottet ägnat detta spörsmål, har utskottet icke
funnit tillräckliga skäl förebragta för en ändring i den nu gällande ordningen
härutinnan, och anser sig utskottet alltså böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag i denna del.

Yad härefter angår de för landshövdingarna föreslagna kontanta avlöningsbeloppen,
har utskottet först upptagit till behandling frågan, huruvida, på
sätt Kungl. Maj:t föreslagit, avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
den 22 juni 1921 bör å dem tillämpas eller huruvida icke, såsom
innevarande års riksdag beslutat i fråga om vissa befattningshavare vid
universiteten, ett särskilt lönescliema bör för dem utarbetas och särskilda
avlöningsbestämmelser komma till tillämpning. Utskottet har härvid kommit
till den slutsatsen, att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke
lämpar sig för andshövdingarna, och synes utskottet flertalet av reglementets
bestämmelser, därest de skulle gälla för landshövdingarna, komma att sakna
reellt underlag. Utskottet vill särskilt framhålla, att då, på sätt Kungl. Maj.t
föreslagit och utskottet nedan förordar, landshövdingarna även hädanefter
torde böra bibehållas vid dem tillkommande förmån av fri boställslägenhet
ävensom statsbidrag till bostadslägenhetens uppvärmning — faktorer, som i
relativt hög grad inverka på frågan, till vilken dyrortsgrupp vederbörande
residensstad är hänförd — en differentiering i löneförmånerna med hänsyn
till placeringsorten näppeligen synes utskottet vara motiverad beträffande nu
ifrågavarande befattningshavare.

Såsom ovan nämnts, hade 1902 års löneregleringskommitté med tagen
hänsyn ej allenast till länens folkmängd utan även till andra förekommande
omständigheter och förhållanden föreslagit, att de avlöningar i form av
arvoden, som skäligen syntes böra tillkomma landshövdingarna, borde bestämmas
till 19,000 kronor för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län
samt i Malmöhus län, till 17,000 kronor för landshövdingarna i Uppsala,
Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands,
Jämtlands och Västerbottens län samt till 18,000 kronor för övriga landshövdingar.

Kungl. Maj.t har, såsom ock förut omförmälts, i likhet med landsstatslönesakkunnige
föreslagit, att landshövdingarna borde i fråga om lön hänföras
till lönegraden A 4, enligt vilken lönegrad lönen å billigaste ort utgör
16,200 kronor och å dyraste ort 18,000 kronor för år räknat. Härtill skulle
emellertid komma — förutom kallortstillägg — representationsbidrag.

Enligt vad ovan anförts, har utskottet kommit till den uppfattningen,
att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke lämpar sig för landshövdingarna,
utan synes utskottet en särskild lönestat och särskilda avlöningsvillkor
böra gälla för dessa befattningshavare.

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

21

I fråga om de erforderliga lönebeloppen bär utskottet i likhet med Kungl.
Maj:t ansett det ligga i statens intresse, att löneförmånerna å ifrågavarande
befattningar tillmätas så, att vid deras tillsättande hänsyn endast må behöva
tagas till vederbörandes lämplighet och icke därjämte till förmågan att bära
med befattningens tillträdande och innehavande förenade ekonomiska uppoffringar.
Enligt utskottets mening synes det för den skull uppenbart, att
ur denna synpunkt löneregleringskommitténs förslag icke kan anses tillfredsställande
och måste, på sätt av statskontoret framhållits, detta anses erkänt
av 1924 års riksdag genom dess beslut att höja den tillfälliga föreförbättringen
för landshövdingarna till sådant belopp, att avlöning jämte dyrtidstillägg
kommit att i flera fall överstiga vad som skulle utgå vid tillämpning
av kommitténs förslag.

Med beaktande av nu berörda synpunkter och då enligt utskottets bestämda
uppfattning det i flera hänseenden icke kan anses lämpligt, att
landshövdingarna förutom fast lön tillerkännas särskilt representationsbidrag,
har utskottet, som för visso inser nödvändigheten av att vid lönesättningen
för landshövdingarna tillbörlig hänsyn tages till de kostnader av olika slag,
som äro förenade med uppehållande av landsliövdingebefattningarna, ansett sig
böra föreslå, att landshövdingarna, vilkas åligganden i stort sett måste anses
vara desamma i de olika länen, komma i åtnjutande av en fast lön å 21,000
kronor med undantag dock för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs
och Bohus län, vilka senare torde böra såsom hittills i lönehänseende
intaga en särställning. Fog för någon skillnad i löneförmåner dessa senare
emellan synes emellertid utskottet icke förefinnas, utan torde de böra i
avlöningshänseende hädanefter likställas, och synes utskottet lönen för dem
skäligen kunna bestämmas till 23,500 kronor.

Av nedanstående tablå framgår, huru de av utskottet sålunda förordade
avlöningsförmånerna ställa sig i förhållande till de nuvarande och de av
Kungl. Maj:t föreslagna:.

22 Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Län

Orts-

grupp

i r— -

Nuvarande

Enligt Kungl. Maj:ts
förslag

Enligt

ut-

skottets

förslag.

Lön

Lön

Tillfällig

löne-

förbätt-

ring

1 Summa

Lön

Represen-

tations-

bidrag

Summa

Stockholms............

G

13 000

4 000

17 000

18 000

3 600

21 600

21 000

Uppsala ...............

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21 000

Södermanlands ......

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Östergötlands .......

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Jönköpings............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Kronobergs............

B

13 000

4000

17 000

16 500

3 600

20100

21000

Kalmar.,................

D

13 000

4 000

17000

17 100

3 600

20 700

21000

Gotlands................

C

13000

4000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Blekinge................

D

13 000

4 000

17000

17 100

3 600

20 700

21000

Kristianstads.........

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

21000

Malmöhus .............

E

15 500

4 000

19 500

17 400

4 800

22 200

23 500

Hallands.........

D

13 000

4000

17 000

17100

3 600

20 700

21000

Göteborgs o. Bohus

F

17 000

4 000

21000

17 700

6 000

23 700

23 500

Alvsborgs ............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

Skaraborgs ...........

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

21000

V ärmlands ..........

E

13000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Örebro..................

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

Västmanlands .......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21000

Kopparbergs .........

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

21 000

Gävleborgs............

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21 000

V ästernorrlands......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

21000

Jämtlands ............

F

13 000

4000

17 000

17 400

3 600

21000

21000

V ästerbottens.........

E

13 000

4 000

17 000

17 460

3 600

‘)21 060

21000

Norrbottens ........

G

13 000 |

4 000

17 000

18 195

3 600

‘) 21 795

21000

Vid bifall till Kungl. Maj.ts förslag skulle årliga kostnaderna för löner
och representationsbidrag till landshövdingarna uppgå till 505,755 kronor.
Enligt utskottets förslag skulle lönerna för år räknat stanna vid tillhopa

509,000 kronor.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen avsett,
att den lönereglering, varom nu är fråga, skulle i största möjliga utsträckning
göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid sidan av statstjänsten.
Departementschefen har härvid erinrat om, hurusom i 3 § av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk stadgats förbud
— villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare av ordinarie befattning att
därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss beskaffenhet. I 2 mom.

*) Med kallortstillägg.

Statsutskottets utlåtande År H''2.

2.‘i

av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat, att med ordinarie befatt
ning ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som vore försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller
blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.
Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom vissa lönegrader, annan
vederbörande myndighet kunde dock medgiva undantag härutinnan efter
prövning, att det uppdrag eller den befattning, varom i varje särskilt fall
vore fråga, icke kunde anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten.

Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan
verksamhet hava synts departementschefen böra bliva gällande även för
landshövdingarna i samband med löneregleringen. I ett avseende har det till
och med synts departementschefen föreligga anledning att för de sistnämndas
vidkommande föreskriva en viss skärpning av bestämmelserna i fråga. Med
landshövdingbefattning borde nämligen enligt departementschefens uppfattning
icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning såsom funktionär
i dylikt bolag. Enligt departementschefens förmenande måste det anses
olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens förtroende konkurrerande
affärsföretag, om vilka här vore fråga, sattes i tillfälle att för sina syften
tillgodogöra sig den auktoritet inom det allmänna livet, som bör tillkomma
eu landshövding.

Något undantag från nu angivna regel har synts departementschefen icke
böra medgivas. Däremot har departementschefen ansett anledning icke förefinnas
att förhindra, att landshövding, efter vederbörligt tillstånd, kunde
innehava liknande uppdrag eller befattning hos hypoteksbank eller annan
därmed jämförlig inrättning. Yad sådan inrättning beträffade, syntes nämligen
icke föreligga samma skäl för ett förbud i berörda hänseende, som
måste anses avgörande, då fråga vore om vanliga affärsbanker.

Departementschefens mening i nu berörda fråga delar ock utskottet, och
har utskottet vid sitt förslag till lönereglering tagit hänsyn till ifrågavarande
spörsmål. Såsom i motionen nr 262 i första kammaren framhållits, skulle
emellertid, därest förbud i samband med löneregleringen stadgades för
landshövdingarna att med ämbetet förena uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom
funktionär i dylikt bolag, detta förbud för flertalet av de nuvarande landshövdingarna
innebära, att löneregleringen i verkligheten skulle medföra en
inkomstminskning. Utskottet har fördenskull funnit billighetsskäl tala för,
att nuvarande innehavare av landshövdingebefattningar må, i dén utsträckning
förhållandena det medgiva, bibehållas vid de uppdrag av nu nämnda
slag, de eventuellt innehava. Ett skäl härtill synes ock utskottet ligga däri,
att. i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit och utskottet nedan förordar,
nytillträdande landshövding skulle komma i åtnjutande av förmånen att på
statsverkets bekostnad erhålla möbler till vissa rum, en förmån, varav de
nuvarande landshövdingarna icke erhållit del.

24

Statsutskottets utlåtande Xr 112.

I nu nämnda utsträckning bar utskottet funnit sig böra biträda de i nyssberörda
motion väckta förslagen, i vad dessa angå landshövdingarnas lönereglering,
varemot utskottet icke funnit skäl föreligga att i övriga delar tillstyrka
motionärens förslag beträffande sagda befattningshavare.

Yad härefter angår frågan om landshövdings rätt till fri bostad, har utskottet
i likhet med departementschefen ansett det icke böra ifrågasättas,
att vid den nu tillämnade löneregleringen övergiva det hittillsvarande systemet,
enligt vilket landshövding i regel innehar bostad i länsresidenset.
Utskottet delar emellertid departementschefens uppfattning därom, att, där
åt landshövding upplåten bostadslägenhet erfordras för annat statsändamål,
eller där särskilda förhållanden eljest därtill föranleda, landshövding skall
vara skyldig att antingen avstå från lägenheten eller ock underkasta sig den
minskning av densamma, som må anses skälig. I förra fallet torde sålunda
landshövding, på sätt ock departementschefen föreslagit, vara skyldig att
övertaga annan lämplig lägenhet eller ock åtnöjas med kontant hyresersättning.

Mot vad Kungl. Maj:t i övrigt i detta sammanhang föreslagit i fråga om
landshövdingars skyldighet att underkasta sig reglering i åt dem nu upplåtna
boställslägenheter och markområden samt beträffande gottgörelse för flyttningskostnad,
skadeersättning i vissa fall och tiden för avträdandet av bostadslägenhet
har utskottet icke haft något att erinra.

I fråga om de bränslekostnader, som äro förenade med ett utnyttjande av
landshövdingarnas boställslägenheter bär av skäl, som 1902 års löneregleringskommitté
anfört, statsverkets bidrag ansetts böra utsträckas till att
gälla, utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna för bränsle,
som erfordras till vissa huskållsändamål. Då detta förslag synes utskottet
väl motiverat, får utskottet sålunda tillstyrka förslaget härutinnan.

I samband med förevarande förslag om ny definitiv lönereglering för
landshövdingarna tiar departementschefen, såsom ovan antytts, till prövning
upptagit frågan om bidrag från statens sida till landshövdingbostädernas
möblering. Enligt departementschefens förslag skulle bidraget ifråga utgå i
sådan form, att staten uppsatte och underhölle fullständig möblering av högst
fyra rum inom varje länsresidens, och borde uppsättningens storlek och
sammansättning i övrigt lämpas efter de rådande förhållandena i varje särskilt
fall och med beaktande av ändamålsenlighetens krav.

Då; på sätt i propositionen framhållits, man alltjämt på grund av landshövdingarnas
representationskostnader torde få räkna med, att, även om åtgärder
för reduktion av landshövdingarnas boställslägenheter i något fall
genomföras, landshövdingarna jämväl hädanefter komma att hava till sig
upplåtna boställslägenheter, som till storleken väsentligen överstiga deras
personliga behov, och kostnaderna för möblering för den skull icke komma
att stå i rimligt förhållande till de för ifrågavarande tjänstemän avsedda
kontanta avlöningsförmånerna, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att
bidrag från statens sida lämnas för landshövdingbostädernas möblering.
Bidraget synes ock utskottet lämpligast böra utgå i den form och i den

Statsutskottets utlåtande Sr 112. 25

omfattning, departementschefen föreslagit, och hava de ifrågasatta kostnaderna
härför icke givit utskottet anledning till erinran.

Med hänsyn till utskottets allmänna ståndpunkt till frågan om det civila
avlöningsreglementets tillämpning å landshövdingarna har utskottet icke
funnit iindamålsenligt att bringa sagda reglementes föreskrifter i fråga om
semesterrätt, förflyttningsskyldighet, löneförmåner under annan ledighet än
semester in. m. i tillämpning beträffande landshövdingarna. Därest de av
utskottet ovan förordade föreskrifterna i fråga om landshövdings rätt att
med sin befattning förena annan tjänst eller uppdrag varda behörigen iakttagna,
anser utskottet nu gällande särskilda bestämmelser i förut berörda
hänseenden tillfredsställande, men lärer det böra uppdragas åt Kungl.
Maj:t att utfärda de definitiva föreskrifter härutinnan, som kunna befinnas
erforderliga.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle, i likhet med vad som skett vid löneregleringar
under de senaste åren, landshövdingarnas löner utbetalas i
efterskott och såsom följd härav vid övergången till den nya lönestaten en
särskild övergångslön utanordnas. Mot förslaget härutinnan har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Slutligen får utskottet tillstyrka, att nu gällande bestämmelser rörande
rätt för landshövding att vid vissa resor av statsverket åtnjuta resekostnadsoc-h
tvaktamentsersättning enligt gällande resereglemente jämväl hädanefter må
äga tillämpning.

II. Länsstyrelserna.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, avgav 1902 års löneregleringskommitté
den 11 maj 1923 utlåtande angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid länsstyrelserna.

Efter det yttranden över sagda förslag avgivits av samtliga länsstyrelser
och av övriga vederbörande myndigheter, hava förberörda landsstatslönesakkunniga
den 30 september 1924 avgivit förslag i ämnet.

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, grundar sig den nuvarande organisationen
av länsstyrelserna och landsstaten i övrigt — utom vad beträffar
landshövdingarna — samt de för befattningshavare vid länsstyrelserna gällande
avlöningsbestämmelserna i huvudsak på 1917 års riksdags beslut i
anledning av Kungl. Maj:ts till nämnda års riksdag avlåtna proposition nr
211 angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för
tjänstemännen därstädes m. m. I sin skrivelse den 31 maj 1917, nr 216,
anmälde riksdagen bl. a., att densamma godkänt avlöningsstat och övergångsstat
för landsstaten utom beträffande landshövdingarna, att tillämpas
från och med år 1918.

Senare hava uti berörda avlöningsstat allenast vissa smärre ändringar
vidtagits.

För närvarande utgå till här avsedda befattningshavare vid länsstyrelserna
— med bortseende från vissa kvinnliga biträden, vilka uppbära avlöning
enligt äldre avlöningsbestämmelser — följande löneförmåner:

Nuvarande
avlöningsförhållanden

m. m.
1917 års

organisation.

26

/Statsutskottets utlåtande Nr 112.

1

1

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Landssekreterare ...........................

Landskamrerare .........;..

5,000

5,000

/ 2,500
\ ‘) 2,900

1 2,500

\l) 2,900

(Lönen kan efter 5 år höjas med 600
f kronor.

Länsassessor .................................

3,600

1,800

| Lönen kan efter 5 år höjas med 5Ö0j
! kronor och efter 10 år med ytter-| ligare 500 kronor.

Länsnotarie av l:a lönegraden.........

Länsnotarie av 2: a lönegraden.........

j Länsbokhållare av l:a lönegraden ...

1 Länsbokhållare av 2:a lönegraden ...

2,200

2,000

2,200

2,000

1,4001
l,200l
1,400 f
1,200)

(Lönen kan efter 5 år höjas med 500

1 kronor, efter 10 är med ytterligare
) 500 kronor och efter 15 år med

l än ytterligare 500 kronor.

j Landskanslist............

| Landskontorist ..............................

1,500

1,500

9001

900J

| Lönen kan efter 5 år höjas med 400
kronor, efter 10 År med ytterligare
| 400 kronor och efter 15 År med

( än ytterligare 400 kronor.

Kvinnligt biträde av 2 a lönegraden
Kvinnligt biträde av l:a lönegraden

1,300

1,100

5001

300/

(Lönen kan efter 5 år höjas med 200
| kronor, efter 10 år med ytterligare

1 200 kronor och efter 15 år med

[ än ytterligare 200 kronor.

I

Vaktmästare .................................

900

550 1

.

fLönen kan efter 3 år höjas med 100

1 kronor, efter 6 år med ytterligare
| 100 kronor och efter 9 år med

| än ytterligare 100 kronor.

Härutöver åtnjutes ortstillugg av följande befattningshavare med nedan
angivna belopp, nämligen:

I Stockholms
län.

Landssekreterare ............................................... 000

Landskamrerare................................................... 000

Länsassessor......................................................... 400

Länsnotarie av l:a lönegraden........................... 300

Länsnotarie av 2:a lönegraden..................... 300

Länsbokhållare av l:a lönegraden..................... 300

Länsbokhållare av 2:a lönegraden..................... 300

Landskanslist ...................................................... 200

Landskontorist ................................................... 200

Kvinnligt biträde av 2:a lönegraden .............. 200

Kvinnligt biträde av l:a lönegraden ............... 200

Vaktmästare .......................... 150

I Göteborgs och Bohus, *)
Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och
Norrbottens län.

300

300

200

150

150

150

150

100

100

100

100

75

Enligt § 3 i kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) med däri senare
vidtagen ändring skall, därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle

*) I Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

2) Ortstillägget till vissa befattningshavare vid landsstaten i Göteborgs och Bohus län
av extr& anslag. \ ad beträffar vaktmästarna därstädes ingfir ortstillägget i dem
tillkommande tillfälliga lönotillägg.

Statsutskottets utlutande Nr 112.

och lyse, anvisas åt vaktmästare, som icke enligt stat åtnjuter fria sådana
förmåner, av lönen avstås, för bostad med bränsle, av befattningshavare i
Stockholm 300 kronor och av befattningshavare i Göteborg, så länge örtstillägg
till honom utgår, i Härnösand, Östersund, Umeå och Luleå 225 kronor
för år samt för lyse av samtliga nämnda befattningshavare 25 kronor om
året. Av sådana befattningshavare å annan ort och av befattningshavare i
Göteborg, så framt ortstillägg till honom icke utgår, skall under enahanda
förutsättning för berörda förmåner avstås av lönen respektive 150 och 25
kronor om året.

Tillfälligt lönetillägg utgår för budgetåret 1924—1925 enligt följande
grunder:

Landssekreterare |

Landskamrerare (

Länsassessor......................................

Länsnotarie av l:a lönegraden ]
Länsbokhållare av l:a lönegraden)
Länsnotarie av 2:a lönegraden |
Länsbokhållare av 2:a lönegraden)
Landskanslist |

Landskontorist}

I Stockholms
län

I Väster-norrlands,
Väster-bottens och
Norrbottens
län

I Övriga
län

1,000

1,000

1,000

1,000

950

900

850

850

850

800

750

750

650

625

600

Jämlikt av 1923 års riksdag fattat beslut, som vid 1924 års riksdag förnyats,
utgå därjämte tillfälliga lönetillägg enligt särskilda grunder till vissa
vaktmästare, bland annat vaktmästarna vid länsstyrelserna.

Innan departementschefen redogjort för de förslag till lönereglering för
länsstyrelsernas tjänstemän, vilka avgivits av löneregleringskommittén och
landsstatslönesakkunniga, har departementschefen uppehållit sig vid en fråga,
som är av betydelse särskilt för ett ordnande av landssekreterares och landskamrerares
avlöningsförhållanden men som även berör övriga tjänstemän,
vilka hos länsstyrelserna hava sig anförtrott att föredraga ärenden, nämligen
frågan om de till dessa befattningshavare utgående sportlerna. Departementschefen
har härvid erinrat, att vid de under senare tid företagna löneregleringarna
för tjänstemän, som dittills uppburit sportler, man såsom regel,
för den händelse sportlerna icke indragits till statsverket eller fått bortfalla,
i de nya avlöningsvillkoren inryckt bestämmelse, att tjänstemännen skulle
vara skyldiga att underkasta sig minskning eller upphörande av sportelinkomsterna.
Sådan bestämmelse meddelades ock, då nu gällande lönereglering
för landsstaten år 1917 beslutades.

Sportelfrågan har ingående behandlats av såväl löneregleringskommittén
som de sakkunniga. Eu redogörelse för de förslag, kommittén och de sakkunniga
avgivit, återfinnes å sid. 26—34 och 43—45 i statsrådsprotokollet.

Sportel

frågaa

28

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Landssekreterare»

och lätt dskamrerares

lönes fållning.

Lönc reglerings kommiftén.

Yttranden över
löneregleringskommitténs

förslag i fråga
om landssekreterares

och landskamrerares

löneförmåner.

De

sakkunniga.

Då sportelfrågans lösning på det närmaste sammanhänger med den löneställning,
som kan bliva bestämd för avdelningscheferna inom länsstyrelserna,
hava dessa frågor i propositionen behandlats i ett sammanhang.

Löneregleringskommittén har framhållit, att landssekreterare och landskamrerarna
hittills i avseende å den fasta avlöningen ansetts böra närmast
jämställas med tredje gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk. Då dessa
vid senaste löneregleringen placerats i 20:de lönegraden under avdelningen
B i löneplanen, har kommittén ansett landssekreterare och landskamrerare
icke kunna uppföras i högre lönegrad. Emellertid har kommittén funnit
vissa omständigheter tala för att avdelningscheferna hos länsstyrelserna
komme att intaga en mera gynnad ställning i avlöningshänseende än byråcheferna
i centrala ämbetsverk, och har kommittén i sådant hänseende föreslagit,
att landssekreterare och landskamrerare skulle komma i åtnjutande
av särskild avlöningsförstärkning, till storleken beroende bland annat av
länens besvärlighet. Kommittén har härvid indelat länen i fem grupper, och
skulle avlöningsförstärkningen enligt kommitténs förslag utgöra

för l:a befattningsgruppen högst................................................... 500 kronor

» 2:a » » 1,500 »

» 3:e » » 2,500 »

» 4:e » » 3,500 »

» öre » » 4,000 »

Vissa länsstyrelser hava uttalat sig rörande kommitténs förslag till inordnande
av landssekreterarna och landskamrerarna i lönegraden B 20. Sålunda
hava länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs
och Bohus, Örebro och Norrbottens län ansett, att i och för sig intet
syntes vara att erinra mot eu dylik placering. Andra länsstyrelser hava
däremot funnit den av kommittén föreslagna placeringen av ifrågavarande
befattningshavare allt för låg. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit,
att landssekreterare- och landskamrerarebefattningarna i fråga om göromålens
art och betydelse samt arbetsbördans storlek syntes fullt kunna jämföras
med många befattningar, vilka hänförts till lönegraden A 1.

Den av kommittén föreslagna löneförstärkningen åt länsstyrelsens avdelningschefer
har av länsstyrelserna i allmänhet befunnits allt för lågt beräknad,
varjämte påyrkats, att densamma måtte bestämmas till fasta belopp
och icke, på sätt kommittén föreslagit, till högst vissa belopp. Även statskontoret
och riksräkenskapsverket hava förordat, att förstärkningsbeloppen
måtte fastställas till fixa belopp, varvid förstnämnda ämbetsverk förklarat
sig icke hava något att erinra mot de utav kommittén föreslagna siffrorna.

Landsstatslönesakkunniga hava för sin del föreslagit, att landssekreterare
och landskamrerare skulle inordnas i en ny lönegrad å löneplan B, den 22:a,
i vilken begynnelselönen skulle ligga två löneklasser högre än i den nuvarande
20:e (nya 30:e) lönegraden.

29

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

M etluu löneregleringskommittén beträffande de särskilda uvlöningsförstärk
ningarna för ifrågavarande befattningshavare föreslagit belopp från 500 kronor
till högst 4,000 kronor, hava de sakkunniga stannat för lägst 1,500 kronor
och högst 3,500 kronor.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att såsom kompensation för indragna
sportler måtte till ordinarie landssekreterare eller landskamrerare,
som uppfördes å den nya avlöningsstaten och i vilkens sammanlagda avlöning,
tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—
1994 — eller den kortare tid, varunder han tilläventyrs innehaft tjänsten
jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler överstege aisavlöningen
för budgetåret 1925—1926, utbetalas personligt lönetillägg, motsvarande berörda
överskott, dock högst 7,200 kronor, med iakttagande att lönetillägget,
vilket borde minskas eller upphöra i den mån avlöningen a ny stat ökades,
skulle under loppet av nio år avskrivas med en niondel om året. Utbetalningen
skulle ske i enahanda ordning, som beträffande avlöning i allmänhet
är stadgad.

Vid beräkningen av de sportler, som skulle ligga till grund för bestämmande
av nu ifrågavarande personliga lönetillägg, borde enligt de sakkunnigas
mening bortses från den stämpelförsäljningsprovision, som kunde hava uppburits
av vederbörande tjänstemän. I fråga om tillgodonjutandet av dylik
provision borde nämligen någon förändring icke inträda genom löneregleringens
ikraftträdande.

Departementschefen har beträffande landssekreterarnas och landskamrerarnas
lönefråga anfört följande:

»Den av de sakkunniga föreslagna metoden för bestämmande av löneförmånerna
för landssekreterare och landskamrerare, kan jag i stort sett godtaga,
ehuru med reservation beträffande vissa punkter.

Vad till en början beträffar de till ifrågavarande avdelningschefer, liksom
till vissa andra tjänstemän hos länsstyrelserna, hittills utgående sportlerna,
anser jag i likhet med såväl kommittén som de sakkunniga, att dessa — med
undantag av provisionen för stämpelförsäljning böra i samband med löneregleringen
indragas till statsverket. Denna indragning torde, på sätt föreslagits,
böra omfatta jämväl det i vissa fall utgående arvodet för försäljning
av ''"utmätt fast egendom samt ersättningen för de bestyr med allmänningskogarnas
ekonomiska förvaltning, som i en del län uppdragits åt lansstyrelsernas
avdelningschefer.

Såsom kompensation för indragna sportler torde landssekreterama och
landskamrerarna under den av de sakkunniga angivna förutsättningen hora
uppbära personliga lönetillägg, vilka tillägg synas böra minskas och successivt
avskrivas i enlighet med de sakkunnigas förslag. Det av dessa ifrågasatta
maximibeloppet, 7,200 kronor, förefaller mig dock onödigt högt tilltaget,
varför jag vill hemställa, att maximum härvidlag måtte bestammas
till enahanda belopp, som tillämpats vid tull- och telegrafverken, eller 5,400
kronor.

I fråga om den fasta lönenivån för landssekreterare och landskamrerare

30

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

k;m (let, enligt mitt förmenande, även med fullt beaktande av dessa avdelningschefers
ledande ställning inom länsstyrelsen samt deras mångsidiga
och högt kvalificerade arbetsuppgifter, icke anses tillräckligt motiverat att
för dem bestämma en högre placering å löneskalan än som ansetts böra tillkomma
de med bemälda avdelningschefer tidigare i sådant hänseende jämställda
byråcheferna inom den allmänna civilförvaltningen. Härvid måste
enligt mitt förmenande även tagas i betraktande, att om, såsom jag har för
avsikt att föreslå, en fast avlöningsförstärkning utöver själva lönen beredes
länsstyrelsernas avdelningschefer, den sammanlagda fasta avlöningen för
ifrågavarande befattningshavare vid en ännu högre placering å löneskalan skulle
komma att allt för mycket överstiga eller närma sig lönerna eller arvodena
till vissa tjänstemän, vilka innehava chefsställning direkt under Kungl. Haj:t
eller tillhöra de grupper av befattningshavare, som tillsättas genom förordnande
enligt andra kapitlet i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451).
Jag ansei sålunda, att lönen till landssekreterare och landskamrerare bör,
på sätt löneregleringskommittén föreslagit, utgå enligt den hittillsvarande
lönegraden B 20, vilken lönegrad, enligt de av riksdagen i anledning av förslag
uti innevarande års stats verk sproposition antagna ändringarna i nyssberörda
avlöningsreglemente, kommer att erhålla beteckningen B 30.

I betraktande såväl av avdelningschefernas inom länsstyrelserna ämbetsställning
och arbetsuppgifter över huvud, som ock av deras tidigare inkomster
i tjänsten, anser jag emellertid, i likhet med de sakkunniga, att, på det
att löneregleringen för dessa befattningshavare icke må bliva alltför ogynnsam,
någon fast avlöningsförstärkning bör beredas dem utöver själva lönen och oberoende
av huruvida sådan ersättning för indragna sportler, som av mig nyss
föreslagits, kommer att utgå eller icke. En dylik avlöningsförstärkning torde,
för att tillräckligt fylla sitt ändamål, icke böra bestämmas lägre än de sakkunniga
föreslagit. Utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande
lön torde landssekreterare och landskamrerare sålunda böra uppbära avlöningsförstärkning
med följande belopp för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län......... 3,500 kronor

i Gotlands län .............................................................................. 1 500 »

i övriga län...................................................................................... 9,500

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att föreningen Sveriges landskamrerare
i en till Kungl. Maj:t den 8 december 1924 ingiven skrift bland
annat framhållit, att vid ett godkännande av de sakkunnigas förslag till lönereglering
för länsstyrelsernas avdelningschefer landskamrerarna i motsats
till landssekreterare i allmänhet icke skulle komma i åtnjutande av personligt
lönetillägg. Orsaken härtill syntes vara den, att de sakkunniga icke
tagit hänsyn till den omständigheten, att landskamrerarnas sportelinkomster
i motsats till landssekreterarnas redan blivit genom kungörelsen den 15 juni
1922 de! kraftigaste beskurna. Det sålunda påpekade förhållandet, vilket
för övrigt i ej ringa mån torde komma att förändras genom den av mig föreslagna
nedsättningen av den fasta lön, som av de sakkunniga ifrågasatts.

Statsutskottets utlåtande Nr J/2. 31

anser jag emellertid icke böra föranleda till rubbning av de föreslagna grunderna
för personligt lönetillägg till ifrågavarande befattningshavare.

Löneregleringskoimnittén har, med hänsyn till de åligganden, som tillhör
de vid länsstyrelserna anställda länsassessorerna, och de krav på skicklighet
och arbetsförmåga, som ställes på dem, ansett sig för dem böra
föreslå placering i den nuvarande lönegraden B 16 (nyantagna lönegraden
B 26).

I fråga om länsassessorernas placering å löneskalan hava länsstyrelserna
allmänt uttalat, att nämnda befattningshavare bort placeras i högre lönegrad
än den av kommittén föreslagna B 16. Vissa länsstyrelser hava sålunda
ifrågasatt deras hänförande till nuvarande lönegraden B 17 (nya B 27) under
det att andra icke ansett ens denna placering erbjuda tillräckliga löneförmåner
för här avsedda befattningshavare utan föreslagit dessas inordnande
i lönegraden B 18 (nya B 28).

De sakkunniga hava föreslagit, att länsassessorsbefattningarna måtte hänföras
till lönegraden B 17 (nya B 27) i den allmänna löneplanen.

I fråga om länsassessorsbefattningarnas placering i lönehänseende har departementschefen
anfört följande:

»I likhet med de sakkunniga anser jag den av löneregleringskommittén
föreslagna placeringen av länsassessorerna i den nuvarande lönegraden B 16
vara för låg. Då å andra sidan dessa befattningshavares ställning inom länsstyrelserna
icke synes berättiga till deras hänförande till lönegraden B 18,
som normalt utgör byrådirektörsgraden inom den allmänna civilförvaltningen,
anser jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag om länsassessorernas
inordnande i den nuvarande lönegraden B 17, som efter ikraftträdandet
av de senast beslutade ändringarna i avlöningsreglementet kommer att erhålla
beteckningen B 27.

Ett av länsstyrelsen i Malmöhus län framställt, men av löneregleringskommittén
avstyrkt förslag om inrättande av andre länsassessorstjänster anser
jag under nuvarande förhållanden icke böra föranleda till någon åtgärd.»

Vad länsnotariernas och länsbokliållares lönegradsplacering beträffar, har
löneregleringskommittén föreslagit, att länsnotarier och länsbokhållare i nuvarande
första eller högsta lönegraden under beteckning länsnotarier och
länsbokhållare av l:a klass måtte placeras i lönegraden B 14 (nya B 22) samt
att länsnotarier och länsbokhållare i nuvarande andra eller lägsta lönegraden
under beteckning länsnotarier och länsbokhållare av 2:a klass måtte hänföras
till lönegraden B 13 (nya B 21) enligt det nya avlöningsreglementet.

Den löneställning, som sålunda av löneregleringskommittén tillämnats
dessa befattningshavare, har i de över förslaget avgivna yttrandena av ett
flertal länsstyrelser betecknats såsom allt för låg. Vissa länsstyrelser hava
emellertid ansett kommitténs förslag härutinnan kunna godtagas. StatsJeon -

Läns assessorcr Lönorogle ringskom mittén.

Yttranden i
anledning av
Ittneregleringskommitténs

förslag beträffande
länsassessorerna.

De sakkunniga.

Departements chefen.

Länsnotarier
och länsbokhållare.

Löne reglerings kommittén.

Yttranden
över lönercglcringskommitténs
förslag
beträffande
länsnotarier
och

länsbokhållare.

32

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

De sakkunniga.

Departements chefen.

Land skanslister
och
landskontorist
er.

Lönereglerings kommittén.

Yttranden över
löneregleringskommitténs

förslag beträffande
landskanslistcr
och
landskontoristcr.

De sakkunniga.

Departements chefen.

torrt har uttalat den uppfattningen, att skillnaden i avlöningsförmåner för,
å ena sidan, länsnotarie!- respektive länsbokhållare av l:a klass och, å andra
sidan, dylika tjänstemän av 2:a klass enligt kommitténs förslag bleve allt
för obetydlig. Enligt ämbetsverkets mening kunde en placei-ing av de lägre
tjänstekategorierna i lönegraden B 12 anses tillfyllest.

De sakkunniga hava föreslagit, att länsnotarie!- och länsbokhållare av l:a
klass måtte placeras i lönegraden B 15 (nya B 24) samt länsnotarie! och
länsbokhållare av 2:a klass i lönegraden B 13 (nya B 21) enligt den allmänna
löneplanen.

Departementschefen har beträffande nu ifrågavarande befattningshavare
anfört:

»I likhet med löneregleringskommittén och de sakkunniga anser jag, att
den nuvarande gruppindelningen av ifrågavarande befattningar bör bestå
samt att den lägre av de båda grupperna — länsnotarie! av 2:a klass och
länsbokhållare av 2:a klass — bör hänföras till den nuvarande lönegraden
B 13, eller, såsom den kommer att benämnas, B 21. Beträffande den högre
gruppen, d. v. s. motsvarande befattningar av l:a klass, synes mig vad de
sakkunniga anfört icke utgöra tillräckligt skäl till ett frångående av löneregleringskommitténs
förslag, enligt vilket befattningarna i fråga skulle hänföras
till den nuvarande lönegraden B 14. Jag vill sålunda beträffande dessa
befattningar förorda sistnämnda placering, motsvarande å den nyantagna
löneplanen lönegraden B 22.»

Löneregleringskommittén har ansett skäligt, att landskanslister och landskontorister
placeras i lönegraden B 8 (nya B 15) enligt den allmänna löneplanen.

Denna placering har i åtskilliga av de över löneregleringskommitténs förslag
avgivna yttrandena ansetts för låg i förhållande till de arbetsuppgifter,
som ålåge dessa befattningshavare. Av länsstyrelserna hava sålunda en del
föreslagit befattningarnas hänförande till 10:e (nya 17:e) lönegraden och
andra deras inordnande i 9:e (nya 16:e) lönegraden. Tvenne länsstyrelser
— i Malmöhus län samt i Göteborgs och Bohus län — hava ifrågasatt eu
uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna i en högre
och en lägre grad. Ett liknande förslag har framlagts av statsJcontoret.

Beträffande landskanslister och landskontorister hava de sakkunniga, som
ävenledes ifrågasatt en uppdelning av dessa befattningar, föreslagit, att till
lönegraden B 10 (nya B 17) måtte hänföras befattningarna landskanslist av
l:a klass och landskontorist av l:a klass samt till lönegraden B 8 (nya B 15)
befattningarna landskanslist av 2:a klass och landskontorist av 2:a klass.

Beträffande dessa tjänstemäns lönegradplacering har departementschefen
anfört följande:

»Jag torde böra omnämna, att efter det de sakkunnigas utlåtande avgivits
inkommit vissa framställningar, avseende landskanslisternas och landskontoristernas
lönereglering. Sålunda har länsstyrelsen i Gotlands län i skrivelse
till Kungl. Maj.-t den 12 december 1924 hemställt, att, därest den av

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

:s;;

de sakkunniga föreslagna uppdelningen av landskanslist- och landskontoristbefattningarna
i två grader vunne godkännande, landskanslister i sagda
län måtte hänföras till den högre graden. I en till mig ingiven framställning
av den 14 december 1924 har föreningen Sverige* landskanslister
och landskontorister hemställt om min medverkan därtill att vid förestående
lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna antingen samtliga
landskanslister och landskontorister — med bibehållande av förutvarande
löneskillnad mellan å ena sidan dessa tjänstemän och å andra
sidan länsnotarie!'' och länsbokhållare av andra lönegraden samt under
förutsättning att sistnämnda tjänstemän komme att placeras enligt de sakkunnigas
förslag måtte inordnas i lönegraden B 11 enligt avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk eller, därest
landskanslist- och landskontoristtjänsterna, såsom de sakkunniga föreslagit,
bleve uppdelade i två klasser, l:a klasstjänsterna måtte hänföras till lönegraden
L 11 och 2:a klasstjänsterna till lönegraden B 10. För den händelse
dessa önskemal icke skulle kunna tillgodoses, har föreningen alternativt
föreslagit, att landskanslister och landskontorister av l:a klass måtte placeras
i lönegraden B 10 och landskanslister och landskontorister av 2:a klass i
lönegraden B 9 med rätt för dem att efter 15 års ordinarie tjänstgöring
uppflyttas i högsta löneklassen i respektive lönegraden B 11 och lönegraden
B 10. Slutligen hava landskanslister och landskontorister i åtskilliga län i
till Kungl. Maj:t ingivna framställningar anhållit, att i sammanhang med
blivande lönereglering för länsstyrelserna måtte meddelas föreskrift av innehåll
att för att kunna utnämnas till landskanslist eller landskontorist skulle
erfordras att hava avlagt minst realskoleexamen eller innehava ett däremot
svarande kunskapsmått.

Syftemålet med det av vissa myndigheter framställda och av de sakkunniga
upptagna förslaget till uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna
i en högre och en lägre grad är givetvis att bereda tillfälle
för de dugligaste tjänstemännen inom dessa kategorier att genom befordran
inom det tjänsteområde de tillhöra komma i åtnjutande av bättre löneförmåner
än som kunde beredas dem, därest befattningsgrupperna förbleve
odelade. Ur administrativ synpunkt och med hänsyn till göromål ens art
toide däremot icke föreligga något särskilt behov av den föreslagna uppdelningen.
Ett påvisbart sådant behov torde emellertid numera på alla områden
få anses utgöra förutsättning för en ytterligare differentiering av
tjänsterna inom den civila statsförvaltningen. Härtill kommer, att det starkt
kan dragas i tvivelsmål, huruvida det angivna ändamålet skulle i avsedd
utsträckning främjas genom den ifrågasatta uppdelningen. De högre befattningarna
kunna nämligen icke reserveras uteslutande för landskanslister
och landskontorister av den lägre graden, utan ligger det nära till hands
att antaga, att vid den även av de sakkunniga förordade tillämpningen
av allmänna befordringsprinciper företräde ej sällan kommer att givas åt
sökande från andra områden. För de tjänstemän vid länsstyrelserna, om
vilka nu är fråga, torde fördelen av en uppdelning sålunda bliva ganska
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 55 Käft. (Nr 112.) loa 25 3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

ringa, under det att med anordningens genomförande skulle följa ökad risk
för att vissa befattningar, tillhörande berörda tjänstegrupper, komme att
rekryteras från utomstående håll. Jag anser mig på grund av vad nu anförts
icke böra biträda förslaget om uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna
i två klasser, utan vill jag föreslå, att den nuvarande
organisationen med allenast en klass bibehålies.

Ej heller anser jag skäl föreligga att tillmötesgå det från tjänstemannahåll
framställda önskemålet om högre teoretiska kompetensfordringar för att
kunna utnämnas till landskanslist eller landskontorist. De odelade befattningsgrupperna
synas mig icke böra placeras högre å löneskalan än som av
löneregleringskommittén föreslagits, eller i nuvarande lönegraden B 8, motsvarande,
enligt den nyantagna löneplanen, lönegraden B 15.

Kvinnliga Löneregleringskommittén har framhållit, att vid de verk och myndigheter,
bitraden. ^ vilkas befattningshavare avlöningsreglementet för statsdepartement med
reglerings- liera verk vunnit tillämpning, förutvarande kvinnliga biträden av andra lönekommittén.
graden i regel blivit hänförda till lönegraden C 3 enligt nämnda reglemente
under benämningen kanslibiträden och kvinnliga biträden av förutvarande
första eller lägsta lönegraden till lönegraden C 2 under benämningen kontorsbiträden.

De kvinnliga biträden, som vid nämnda verk och myndigheter betecknades
såsom »kanslibiträden», motsvarades vid riksbankens särskilda kontor
och vid riksgäldskontoret av s. k. »kameralbiträden».

Kommittén hade ansett lämpligt, att vid länsstyrelserna med deras olika
avdelningar, landskanslien och landskontoren, kvinnliga biträden, hänförliga till
lönegraden C 3, betecknades såsom »kansli- eller kameralbiträden, kvinnliga».

Vidare har kommittén erinrat, att i avlöningsreglementet den 22 juni
1921 funnes upptagen för kvinnliga tjänstemän eu lägre lönegrad (C 1) än
den lönegrad (C 2), till vilken hörde »kontorsbiträden, kvinnliga». Kommittén,
som föreslagit inrättandet av denna lägsta avlöningsgrad i anslutning
till direktiv av vederbörande departementschef, hade emellertid därvid
uttalat, att i avseende å de dåvarande innehavarna av dittillsvarande första
gradens skrivbiträdesbefattningar någon rubbning icke borde kunna ifrågasättas,
utan syntes dem böra fortfarande tillerkännas de förmaner, som vore
eller komme att bliva förenade med denna eller däremot svarande grad.
Kommittén hade emellertid hemställt om åtgärder för åstadkommande, efter
utredning, av ledigblivande kvinnlig befattnings av lönegraden C 2 ersättande
med befattning av lönegraden C 1. Föreskrifter i sådant hänseende hade ock
sedermera meddelats i Kungl. Maj:ts cirkulär den 31 december 1920 (nr 915).

Då kommittén nu upptoge befintliga kvinnliga biträdesbefattningar av
första lönegraden vid länsstyrelserna såsom kontorsbiträden, kvinnliga,
hörande till lönegraden C 2 enligt avlöningsreglementet, förutsatte kommittén
givetvis, att vid uppkommande vakanser komme att prövas, huruvida ej den
lediga befattningen borde ersättas med befattning, hörande till lönegraden C 1.

De sakkunniga. J)e sakkunniga hava icke funnit anledning till erinran mot löneregleringskommitténs
förslag att tillsvidare upptaga de kvinnliga biträdesbefattning -

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

35

ama llos länsstyrelserna inom lönegraderna 0 3 och 0 2. Emellertid Lava
de sakkunniga ock ansett, att i tjänsteförteckningen för liinsstyrelserna hör
införas jämväl kvinnliga skrivbiträdesbefattningar i lönegraden Öl.

Departementschefen har beträffande nu ifrågavarande befattningshavare Departomeutsanfört
följande: chefen.

> Enligt de av innevarande års riksdag beslutade ändringarna i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, har den
nuvarande kvinnliga befattningen skrivbiträde, i lönegraden Öl, inordnats i
lönegraden B 2. Befattningen kontorsbiträde (nu i lönegraden C 2) har hänförts
till lönegraden B 4 och befattningen kanslibiträde (nu i lönegraden C 3)
till lönegraden B 7. Den nuvarande kvinnliga befattningen kontorsskrivare
(i lönegraden C 5) har under förändrad benämning, kan sb skrivare, hänförts
till lönegraden B 11.

På de skäl, som angivits av löneregleringskommittén och de sakkunniga,
anser jag, att de vid länsstyrelserna anställda kvinnliga biträdena böra vid
löneregleringen hänföras, de till den högre graden hörande, till lönegraden
B 7, under benämningen kansli- eller Icameralbiträden, och de till den lägre
graden hörande, till lönegraden B 4, under benämningen kontor sbiträden. För
möjliggörande, i enlighet med vad kommittén och de sakkunniga utvecklat,
av vissa befattningars omreglering synes därjämte i tjänsteförteckningen för
länsstyrelserna böra införas befattningen skrivbiträde, i lönegraden B 2. Däremot
anser jag, att med frågan om upptagande för länsstyrelsernas del av en befattning
i lönegraden B 11, motsvarande kansliskrivarna, bör tillsvidare anstå.»

Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle vaktmästare hos länssty- vaktmästare
relserna, liksom fallet vore beträffande vaktmästare i allmänhet vid centrala (expeditiZl
ämbetsverk, under benämningen expeditionsvakter hänföras till lönegraden ZstTZtdi
B 1 (nya B 5) i den allmänna löneplanen. Kommittén, som icke ansett sig tionlvakter).
kunna tillstyrka bifall till en av statens vaktmästares förening gjord hem- Isneregieringsställan
därom, att i de fall, då minst två vaktmästare vore anställda hos kommitténlänsstyrelse,
den ena av dem skulle vara förste vaktmästare och åtnjuta därmed
förenade förmåner, har emellertid i detta sammanhang erinrat om innehållet
i 10 § av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 753) med tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet. Enligt nämnda författningsrum gällde, att,
därest åt expeditionsvakt eller förste expeditionsvakt såsom bostad anvisats
lägenhet i samband med ämbetslokalen, han skulle hava skyldighet att å
tider, då arbete i ämbetslokalen ej påginge, hava tillsyn över lokalen samt
att, i den mån det ej ålåge honom att själv verkställa eldning, städning och
rengöring däri, övervaka, att dessa bestyr verkställdes i behörig ordning
och med iakttagande av nödig varsamhet, ävensom att, enligt vederbörande
myndighets bestämmande, utföra eller ombesörja andra bestyr med avseende
å lokalen. Därest ifrågavarande åligganden vore av större omfattning och
så av verkets styrelse prövades skäligt, kunde ersättning jämlikt 31 § i avlöningsreglementet
utgå med belopp, som av verksstyrelsen fastställdes, dock
högst med 300 kronor för år räknat.

36

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Yttranden öyer
löneregleringskommitténs

förelag i fråga
om Taktmästarna.

Do

sakknnniga.

Löneregleringskommittén hade ansett, att, för den händelse åliggande av
nämnda slag uppdroges åt expeditionsvakt, som ej fått sig såsom bostad
anvisad lägenhet i samband med arbetslokalen, möjlighet torde finnas att,
om så prövades skäligt, bereda honom särskild ersättning jämlikt nyssberörda
paragraf i avlöningsreglementet.

Kommitténs förslag i fråga om vaktmästarna har av vissa länsstyrelse^''
biträtts, varvid i en del fall framhållits, att anledning ej förefunnes att göra
skillnad mellan de båda vaktmästare — en å landskansliet och en å landskontoret
— som funnes anställda hos vederbörande länsstyrelse. Andra
länsstyrelser hava däremot i de avgivna yttrandena uttalat sig till förmån
för ett av statens vaktmästares förening framställt yrkande, att en av de
vid varje länsstyrelse anställda vaktmästarna måtte, under benämningen
förste expeditionsvakt, placeras i lönegraden B 3 (nya B 7). Härvid har
särskilt framhållits önskvärdheten av att någon befordringsmöjlighet bereddes
de tjänstemän, om vilka nu är fråga.

De sakkunniga hava meddelat, att de i denna fråga haft muntliga överläggningar
med representanter för statens vaktmästares förening och därvid
bl. a. inhämtat, att uppdrag, som avsåges i 10 § av kungörelsen den 31 december
1921 (nr 753), stundom tilldelats även förste expeditionsvakter inom
den allmänna civilförvaltningen, varför jämställdhet med dessa tjänstemän
icke skulle ernås genom den av löneregleringskommittén ifrågasatta anordningen
att expeditionsvakter inom lönegraden B 1 vid länsstyrelserna i förekommande
fall skulle kunna komma i åtnjutande av särskild ersättning enligt
nämnda författningsrum.

De sakkunniga hava vidare anfört följande.

»I detta sammanhang torde ock kunna erinras, att i fråga om befordringsmöjligheterna
för tjänstemän inom vaktmästargraden länsstyrelserna i jämförelse
med flertalet övriga förvaltningsområden intaga en undantagsställning
så till vida, som nämnda tjänstemän vid länsstyrelserna i regel icke
kunna vinna befordran till högre befattningar därstädes, under det att motsvarande
tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar — åtminstone sådana,
där lokalförvaltningar med betydande personalbestånd förekomma — i en
del fall kunna påräkna befordran, för den händelse de göra sig förtjänta därav.

Det vill synas de sakkunniga, som om det förelåge fog för yrkandet, att
en av de vid varje länsstyrelse för vaktmästargöromål anställda ordinarie
tjänstemännen måtte tilldelas ställningen av förste expeditionsvakt och
såsom sådan hänföras till lönegraden B 3. De sakkunniga vilja dock härvid
framhålla, att vid tillsättandet av dessa högre tjänster icke bör förfaras på
sådant sätt, att till dylik befattning städse befordras expeditionsvakt vid
den länsslvrelse, där den högre tjänsten är ledig, utan torde rekryteringen
till sistnämnda tjänst på sätt vid befordringar i allmänhet äger rum, böra
verkställas efter urval mellan därför meriterade och lämpliga befattningshavare
vid olika länsstyrelser eller från andra områden.

Enligt de sakkunnigas förslag bör sålunda i tjänsteförteckningen för länsstyrelserna
upptagas befattningarna förste expeditionsvakt i lönegraden B 3
(nya B 7) och expeditionsvakt i lönegraden B 1 (nya B 5).»

/Statsutskottets utlåtande Nr 112.

37

Departementschefen har i denna fråga anfört:

»I likhet med de sakkunniga anser jag, att i tjänsteförteckningen för länsstyrelserna
böra upptagas befattningarna expeditionsvakt i den nya lönegraden
B 5, motsvarande den nuvarande lönegraden B 1, samt förste expeditionsvakt
i den nya lönegraden B 7, motsvarande den nuvarande lönegraden
B 3. Yad angår fördelningen av här avsedda befattningar på de båda graderna,
synes mig intet vara att erinra mot vad de sakkunniga härutinnan
föreslagit.»

Beträffande frågan om rätten till förening av tjänster har departementschefen
i likhet med de sakkunniga ansett, att med annan tjänst vid länsstyrelse
än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorstjänst bör kunna
få förenas tjänst å kommuns stat, under förutsättning att vederbörande myndighet
— som i dylikt fall torde vara länsstyrelsen — efter prövning att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig!
för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få
mottagas och tills vidare bibehållas.

Beträffande förflyttningsskyldigheten har departementschefen föreslagit,
att — i fråga om befattningshavare vid länsstyrelserna — vid tillämpning av
de i 13 § 3 mom. 1 punkten i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451)
givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet med uttrycket
»det verk, han tillhör eller varunder han lyder» skall förstås landsstaten i
allmänhet, utan begränsning till det egna länet.

Den anordning med s. k. övergångslön, som vid nyreglerade verk föranletts
av övergången till efterskottsutbetalning av hela lönen, har ansetts böra
tillämpas även vid löneregleringen för länsstyrelsernas tjänstemän.

I fråga om lönerna till den vid länsstyrelserna anställda icke-ordinarie
personalen har departementschefen i likhet med statskontoret och de sakkunniga
ansett, att dessa löner böra regleras efter i huvudsak enahanda
grunder, som gälla för dylik personal vid verk, beträffande vilka avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) vunnit tillämpning.

I nu gällande riksstat är under femte huvudtiteln, avdelningen landsstaten,
uppfört ett ordinarie bestämt anslag till tjänstemän och betjänte vid
länsstyrelserna, från vilket anslag enligt gällande avlöningsstat för landsstaten
utom beträffande landshövdingarna bestridas avlöningar — frånsett
ålderstillägg — till ordinarie befattningshavare hos länsstyrelserna. Från
det under samma avdelning upptagna ordinarie bestämda anslaget till landshövdingarna
utgå avlöningarna till dessa befattningshavare.

Den nu föreslagna löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare
vid länsstyrelserna har synts departementschefen böra medföra, att
avlöningskostnaderna för nämnda två grupper av befattningshavare sammanföras
i ett anslag. Ifrågavarande anslag har synts böra uppföras under
avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten såsom ett ordinarie förslagsanslag,
benämnt Jandshövding ar och befattningshavare vid länsstyrelserna.

Departements chefon.

Särskilda
avlöningsbestämmelser
m. m.
Förening av
tjänster.

Förflyttnings skyldighet.

Gvergånga lön.

Icke-ordlnarie
personal.

Kostnadsberäkning

och stater.
Anslag till
landshövdingar
och
befattningshavare
vid
länsstyrelserna.

38

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Extra

biträden hos
länsstyrelserna.

Sakkunniga
till biträde
vid utredningar
In. in.

Antalet ordinarie
befattningshavare

vid länsstyrelserna.

I detsamma syntes böra ingå dels den tidigare nämnda anslagsposten till
landshövdingarna 540,000 kronor, dels vederbörliga anslagsposter till avlöningar
till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, vikariatsersättningar,
avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, personligt
lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare samt övergångslön
och dels slutligen vissa anslagsposter till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
samt till sakkunniga till biträde vid utredningar m. m.

Till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna skulle enligt Kungl.
Maj ds förslag uppföras följande anslagsposter, utgörande tillhopa 3,134,700
kronor:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag kronor 2,590,700: —

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. . » 50,000:_

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare,
förslagsanslag................................................ » 124,000:_

Personligt lönetillägg till landssekreterare och lands .

. kamrerare, förslagsanslag............................................... » 260,000:_

Övergångslön, förslagsanslag............................................... » 110,000:_

Till extra biträden hos länsstyrelserna m. m. är i nu gällande riksstat uppfört
ett ordinarie reservationsanslag av 450,000 kronor.

I statsverkspropositionen för budgetåret 1925—1926 har beräknats ett
ordinarie reservationsanslag till extra biträden hos länsstyrelserna m. m. av

675,000 kronor. Departementschefen har nu på av statskontoret anförda
skäl ansett, att sagda anslag bör såsom en till nämnda belopp fixerad anslagspost
under benämningen »avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m.» inordnas under det ordinarie förslagsanslaget till landshövdingar och
övriga befattningshavare vid länsstyrelserna.

Från och med budgetåret 1923—1924 har anslaget till sakkunniga till biträde
vid utredningar m m. i riksstaten upptagits med 6,000 kronor.

I anslutning till av statskontoret därom framställt förslag har departementschefen
funnit det för ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet från
och med nästa budgetår böra beräknas till 9,000 kronor och i form av särskild
anslagspost inordnas under staten för landshövdingar och befattningshavare
vid länsstyrelserna samt ingå i det mot nämnda stat svarande ordinarie
förslagsanslaget.

Vad antalet ordinarie befattningar vid de särskilda länsstyrelserna beträffar
har Kungl. Maj:t föreslagit, att detta antal måtte bestämmas på föl -

jande sätt:

Stockholms län.

Befattningar.

Antal.

Befattningar.

Antal.

Landssekreterare ...................

........ 1

Landskanslister .......................

...... 6

Landskamrerare .....................

........ 1

Landskontorister .....................

...... 5

Länsassessorer ......................

........ 2

Kansli- eller kameralbiträden...

...... 2

Länsnotarie av l:a klass .......

........ 1

Kontorsbiträden........................

...... 4

Länsnotarie av 2:a klass .......

........ 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass .
Länsbokhållare av 2:a klass .

........ 1

........ 1

Expeditionsvakt ........................

...... 1

Statsutskottets ''utlåtande Nr 112,

39

Uppsala län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskanslister ............................

2

Landskamrerare....................

......... 1

Landskontorister .........................

. 3

Länsassessorer.......................

2

Kontorsbiträden ..........................

.. 2

Länsnotarie av l:a klass ... .

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

.. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt .........................

.. 1

Södermanlands län.

Landssekreterare ...............

....... 1

Landskontorister .........................

.. 3

Landskamrerare ....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

.. 1

Länsassessorer.......................

2

Kontorsbiträden..........................

2

Länsnotarie av l:a klass .....

.........I

Förste expeditionsvakt ...............

.. 1

Länsbokhållare av l:a klass

........i

Expeditionsvakt............................

.. 1

Landskanslister ....................

... 3

Östergötlands län.

Landssekreterare ................

......... 1

Landskanslister ...........................

.. 5

Landskamrerare ...................

........ 1

Landskontorister .........................

.. 5

Länsassessorer.......................

2

Kansli- eller kameralbiträden.......

.. 2

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Kontorsbiträden............................

2

Länsnotarie av 2:a klass .....

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

. I

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt ............................

.. 1

Länsbokhållare av 2:a klass

......... 1

Jönköpings län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .........................

.. 3

Landskamrerare ....................

........ 1

Kansli- eller kameralbiträden......

.. 2

Länsassessorer......................

2

Kontorsbiträden............................

. 3

Länsnotarie av l:a klass .....

........i

Förste expeditionsvakt ................

. 1

Länsbokhållare av l:a klass

.........i

Expeditionsvakt ...........................

.. 1

Landskanslister ...................

......... 3

Kronobergs län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister ........................

.. 3

Landskamrerare ....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

1

Länsassessorer......................

........ 2

Kontorsbiträden...........................

.. 2

Länsnotarie av l:a klass .. ..

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

.. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt............................

.. 1

T jan rl skår! sl i st,pr ....................

_________ 2

Kalmar län.

Landssekreterare .................

........ 1

Landskontorister .........................

.. 4

Landskamrerare ...................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

.. 1

Länsassessorer.......................

......... 2

Kontorsbiträden............................

2

Länsnotarie av l:a klass .....

....... 1

Förste expeditionsvakt ................

. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt............................

.. 1

Landskanslister ....................

......... 3

Gotlands län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .........................

2

Landskamrerare....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde .......

.. 1

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Kontorsbi träde..............................

. 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Förste expeditionsvakt ................

.. 1

Landskanslist .......................

......... 1

Expeditionsvakt............................

. 1

40

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Blekinge län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskontorister .......................... 3

Landskamrerare.............................. 1 Kontorsbiträden.............................. 2

Länsassessorer................................ 2 Förste expeditionsvakt ................ 1

Länsnotarie av l:a klass ............... 1 Expeditionsvakt............................. 1

Landskanslister .............................. 2

Kristianstads län.

Landssekreterare .......................... 1 Landskanslister .............................. 3

Landskamrerare .............................. 1 Landskontorister ........................... 3

Länsassessorer................................. 2 Kansli- eller kameralbiträde ......... 1

Länsnotarie av l:a klass .............. 1 Kontorsbiträden.............................. 3

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 1 Expeditionsvakt ............................. 1

Malmöhus län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskanslister .............................. 6

Landskamrerare.............................. 1 Landskontorister ........................... 3

Länsassessorer................................. 2 Kansli- eller kameralbiträde ......... 1

Länsnotarie av l:a klass ............... 1 Kontorsbiträden............................. 3

Länsnotarie av 2:a klass ............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakter........................... 2

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 2

Hallands län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskontorister ........................... 3

Landskamrerare.............................. 1 Kansli- eller kameralbiträde ......... 1

Länsassessorer................................. 2 Kontorsbiträde........................ 1

Länsnotarie av l:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Landskanslister .............................. 2

Göteborgs och Bohus län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskanslister .............................. 3

Landskamrerare.............................. 1 Landskontorister ........................... 5-

Länsassessorer . •........................... 2 Kansli- eller kameralbiträden ...... 2

Länsnotarie av l:a klass ............... 1 Kontorsbiträden.............................. 3

Länsnotarie av 2:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 1

Älvsborgs län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskanslister .............................. 5

Landskamrerare............................ 1 Landskontorister .......................... 4

Länsassessorer................................ 2 Kansli- eller kameralbiträden ...... 2

Länsnotarie av l:a klass............... 1 Kontorsbiträden............................ 3

Länsnotarie av 2:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Länsbokhållare av 2:a klass ......... 1

Skaraborgs län.

Landssekreterare ........................... 1 Landskontorister .......................... 4

Landskamrerare.............................. 1 Kansli- eller kameralbiträde......... 1

Länsassessorer................................. 2 Kontorsbiträde ............................. 1

Länsnotarie av l:a klass............... 1 Förste expeditionsvakt .................. 1

Länsbokhållare av l:a klass ......... 1 Expeditionsvakt.............................. 1

Landskanslister .............................. 3

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

41

Värmlands län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskanslister ........................

..... 5

Landskamrerare....................

......... 1

Landskontorister .....................

..... 4

Länsassessorer.......................

......... 2

Kontorsbiträden........................

...... 3

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

..... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

..... 1

Länsbokhållare av 2:a klass

......... 1

Örebro län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .....................

...... 4

Landskamrerare...................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde ...

...... 1

Länsassessorer ....................

2

Kontorsbiträden.......................

...... 2

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

..... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt.......................

...... 1

Landskanslister ....................

........ 3

Västmanlands län.

Landssekreterare ................

......... 1

Landskontorister ....................

..... 3

Landskamrerare....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde ...

...... 1

Länsassessorer.......................

........ 2

Kontorsbiträden........................

...... 2

Länsnotarie av l:a klass .....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Landskanslister ....................

2

Kopparbergs län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister ....................

...... 3

Landskamrerare...................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträden

...... 2

Länsassessorer......................

2

Kontorsbiträden.......................

...... 3

Länsnotarie av l:a klass .....

........ 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Landskanslister ....................

......... 4

Gävleborgs län.

Landssekreterare .................

......... 1

Landskontorister .....................

...... 3

Landskamrerare....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträden

...... 2

Länsassessorer.......................

......... 2

Krmtorsbitraf]p,n ........................

...... 4

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Landskanslister ...............

........ 4

Västernorrlands län.

Landssekreterare ................

......... 1

Landskanslister ........................

...... 4

Landskamrerare ....................

......... 1

Landskontorister .....................

...... 3

Länsassessorer.......................

2

Kansli- eller kameralbiträden

...... 2

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Kontorsbiträden........................

...... 4

Länsnotarie av 2:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt........................

...... 1

Jämtlands län.

Landssekreterare .................

......... 1

T jarl fl skon tori stor .....................

...... 3

Landskamrerare ....................

......... 1

Kansli- eller kameralbiträde ...

...... 1

Länsassessorer......................

......... 2

Kontorsbiträden........................

...... 2

Länsnotarie av l:a klass.....

......... 1

Förste expeditionsvakt ............

...... 1

Länsbokhållare av l:a klass

......... 1

Expeditionsvakt.......................

..... 1

Landskanslister ....................

......... 3

42 Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Västerbottens län.

Landssekreterare ...................

........ 1

Landskontorister ......................

.... 4

Landskamrerare ......................

........ 1

Kansli- eller kameralbiträde .....

..... 1

Länsassessorer.........................

........ 2

Kontorsbiträden..........................

..... 3

Länsnotarie av l:a klass......

........ 1

Förste expeditionsvakt .............

..... 1

Länsbokhållare av l:a klass .

........ 1

Expeditionsvakt.........................

..... 1

Landskanslister......................

........ 3

Norrbottens län.

Landssekreterare ..................

........ 1

Landskontorister .......................

..... 3

Landskamrerare......................

........ 1

Kansli- eller kameralbiträde .....

..... 1

Länsassessorer ......................

........ 2

Kontorsbiträden..........................

..... 2

Länsnotarie av l:a klass.......

........ 1

Förste expeditionsvakt .............

..... 1

Länsnotarie av 2:a klass .......

........ 1

Expeditionsvakt........................

..... 1

Landskanslister ......................

........ 3

Ersättning Beträffande tjänstemän vid länsstyrelserna, som kvarstå å sådan äldre avför
mistade löningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig
tjänstemän, minskning eller upphörande av sportler, har departementschefen ansett förekvarstaende,
skrift höra meddelas därom, att dylik tjänsteman skall, vid indragning till
löningsstat. statsverket av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse
för mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst,
tjänstemannen må anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under
den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna
inkomst kan utrönas.

Övergångs- De särskilda övergångsbestämmelser, som erfordras i anledning av lönebestämmelsei.
rog]erjngell) }iava förutsatts skola, i anslutning till riksdagens medgivande i
sådant avseende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl. verk, i vederbörlig ordning meddelas.
Ortstillägg Från det för budgetåret 1924—1925 beviljade extra anslaget å 3,600 krotlfor/den
^ nor ^ ortstillägg åt vissa befattningshavare vid landsstaten i Göteborgs
Göteborgs och och Bohus län beredes för närvarande dylik förmån till länsstyrelsernas
Bohus lan. ordinarie tjänstemän, med undantag av vaktmästare, ävensom till landsfogden
i länet. Ortstillägget till sistnämnda befattningshavare utgör 200 kronor
för år. Genomföres det nu föreliggande löneregleringsförslaget för länsstyrelserna
från och med ingången av budgetåret 1925 — 1926, kan nu ifrågavarande
anslag inskränkas till att avse beredande av ortstillägg åt nyssnämnde
landsfogde och anslagets belopp nedsättas till 200 kronor. I anslutning
härtill skulle anslagstiteln ändras till »ortstillägg till landsfogden i Göteborgs
och Bohus län».

Ålderstillägg. Det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg var i riksstaten för bud•getåret
1923—1924 upptaget till 600,000 kronor. För budgetåret 1924—1925
har anslaget med hänsyn till belastningen å de särskilda anslagen för år
1922 och för första halvåret 1923 höjts till 650,000 kronor.

Genomföres lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna i enlighet
med det nu framlagda förslaget, har anslaget ansetts kunna väsentligt
nedsättas, förslagsvis med 125,000 kronor. Anslaget skulle följaktligen för
nästa budgetperiod upptagas till (675,000—125,000) 550,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr It''2.

43

Det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. in.
är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget till 1,200,000 kronor.

På i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, sid. 291) angivna skäl
erfordras till bestridande av kostnaderna för anskaffning och underhåll av
möbler och andra inventarier för länsstyrelsernas räkning en höjning av
ifrågavarande expensanslag för budgetåret 1925—1926 med 40,000 kronor.
Härjämte skulle anslaget ytterligare belastas med kostnaden för möblering
av landshövdingbostäderna, beräknad till 30,000 kronor för år. A andra
sidan har i propositionen nr 59 angående anslag till polisväsendet i riket
in. m. vid framläggande av förslag om anvisande av ett särskilt anslag till
vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet utgåtts
ifrån att ett bifall därtill skulle för budgetåret 1925—1926 medföra en minskad
belastning å nu ifrågavarande expensanslag med 75,000 kronor.

Under nu angivna förhållanden skulle sålunda förevarande anslag för nästa
budgetår upptagas med oförändrat belopp, 1,200,000 kronor.

1923 års riksdag har i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
anvisat medel för budgetåret 1923—1924 till beredande av tillfälliga
lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
att utgå efter närmare angivna grunder.

Jämväl för budgetåret 1924—1925 har riksdagen beviljat medel till ifrågavarande
ändamål att användas enligt grunder motsvarande de för budgetåret
1923—1924 gällande.

Under femte huvudtiteln har i riksstaten för vartdera av nyssnämnda
två budgetår upptagits ett extra förslagsanslag till beredande av tillfälliga
lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

I statsverkspropositionen har på föredragning av chefen för finansdepartementet
framlagts förslag om beredande av dylika lönetillägg åt ifrågavarande
personalgrupper jämväl för budgetåret 1925—1926 enligt grunder motsvarande
dem, som nu tillämpas. Detta förslag har numera av riksdagen bifallits.

Yad angår storleken av det anslag, som för ändamålet erfordras under
femte huvudtiteln för nästa budgetår, har anslaget, med hänsyn till den
föreslagna löneregleringen och i överensstämmelse med den i statsverkspropositionen
verkställda beräkningen, ansetts kunna minskas med 6,500
kronor till 9,500 kronor.

Såsom chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen (»Utgifterna:
Dör flera huvudtitlar gemensamma frågor», avdelning III, sid. 7) framhållit,
har anslaget till dyrtidstillägg under femte huvudtiteln, i avvaktan på förslag
om den nu ifrågavarande löneregleringen, i budgetförslaget allenast beräknats.
Dyrtidstilläggen till landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna
hava enligt de för nyreglerade verk gällande grunderna nu ansetts uppgå till,
vad beträffar landshövdingarna, omkring 50,000 kronor, och, vad angår befattningshavarna
vid länsstyrelserna, omkring 445,000 kronor. Då dyrtidstilläggen
till övriga befattningshavargrupper under femte huvudtiteln uppskattats
till ett belopp av omkring 5,000,000 kronor, har det extra förslagsanslaget
för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst för

Skrivmaterialicr
och
expenser, ved
m. m.

Tillfälliga
lönetillägg åt
vissa vaktmästare
och
med dem
jämförliga
befattningshavare.

Dyrtids tillägg.

44

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Utskottets

yttrande.

budgetåret 1925—1926 under nämnda huvudtitel upptagits till i statsverkspropositionen
beräknat belopp, 5,500,000 kronor.

Vid den prövning, utskottet ägnat Kungl. Maj:ts förslag till ny definitiv
lönereglering för länsstyrelsernas befattningshavare, har utskottet i allt väsentligt
ansett sig kunna biträda detsamma. Endast i några punkter har
utskottet på anförda skäl funnit sig böra frångå de särskilda förslag, KungL
Maj:t framlagt.

Vad då till en början landssekreterarnas och landskamrerarnas löneställning
beträffar, har utskottet först till behandling upptagit spörsmålet, huruvida
och i vad mån ifrågavarande befattningshavare m. fl. tjänstemän hoslänsstyrelserna
jämväl hädanefter böra bibehållas vid dem nu tillkommande
rätt till sportler eller huruvida icke denna förmån bör i samband med löneregleringen
upphöra och sportlerna indragas till statsverket.

Vid det övervägande, utskottet ägnat detta spörsmål, har utskottet icke
funnit skäl föreligga att frångå den väg, varpå man vid löneregleringar under
senare åren slagit in, eller att sportlerna i samband med lönereglering bortfalla
eller indragas till statsverket. I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit,
synes utskottet sålunda lämpligt att även i samband med förevarande
lönereglering indragning av utgående sportler vidtages. I likhet med Kungl.
Maj:t anser dock utskottet, att den provision å försålda stämplar, som enligt
gällande föreskrifter tillkomma tjänstemän vid landsstaten på grund av
deras tjänsteställning, icke bör beröras av denna indragning. I motionen
nr 411 inom andra kammaren har yrkats, att landssekreterarna måtte varda
bibehållna vid förmånen av, förutom stämpelprovision, jämväl arvode för
exekutiva försäljningar av fast egendom, detta arvode dock till högst 4,000
kronor för år räknat. Även'' om vissa skäl kunna anföras för ett bibehållande
av detta arvode, har utskottet dock, såsom nämnts, ansett sig icke
böra tillstyrka, att undantag härför göres.

Såsom kompensation för de indragna sportlerna skulle enligt Kungl.
Maj:ts förslag till ordinarie landssekreterare och landskamrerare, som uppföras
å den nya lönestaten och vilkas sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring
däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—1924 — eller den
kortare tid, varunder han tilläventyrs innehaft tjänsten — jämte under samma
tid i medeltal uppburna sportler överstege årsavlöningen för budgetåret
1925—1926, utgå personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock
högst 5,400 kronor, med iakttagande att lönetillägget, vilket borde minskas
eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökades, skulle under loppet
av nio år avskrivas med en niondel om året. I motionen nr 262 inom första
kammaren har föreslagits, att den tidsperiod, som skulle läggas till grund för
sportelberäkningen, måtte något utsträckas och avse medeltalet sportler för
åren 1920—1924 i stället för åren 1922—1924, ävensom att maximibeloppet
måtte bestämmas till 7,200 kronor. Med hänsyn till det förhållandet att landskamrerarna,
på grund av den beskärning av uppbördsprovisionerna, som år
1922 vidtogs, måste anses komma i en i förhållande till landssekreterarna
mindre gynnsam ställning i fråga om det personliga lönetillägget, därest

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

4f)

den tidsperiod, Kungl. Majd föreslagit, skulle läggas till grund för sportelberäkningen,
bär ock utskottet ansett sig böra ansluta sig till motionärens
förslag i denna del, men kan utskottet däremot icke förorda, att maximibeloppet
sättes högre än Kungl. Maj:t ifrågasatt. För att ingen tvekan må
behöva råda i fråga om storleken av den sportelinkomst, som må tillkomma
landskamrerarna under innevarande år, vill utskottet hava uttalat, att enligt
utskottets mening hälften av 1925 års sportelinkomster torde böra tillkomma
befattningshavarna i fråga.

Vidkommande härefter den fasta lönenivån för landssekreterarna och landskamrerarna
har utskottet i likhet med departementschefen ansett tillfyllest,
att lönen för befattningshavarna ifråga bestämmes i enlighet med Kungl. Maj ds
förslag och att de sålunda hänföras till lönegraden B 30 i den av riksdagen
godkända nya löneplanen.

Utöver den fasta lönen torde på skäl, departementschefen anfört, en fast
avlöningsförstärkning böra beredas avdelningscheferna hos länsstyrelserna
•och detta oberoende av huruvida ersättning för indragna inkomster kommer
att utgå eller ej. I fråga om storleken av denna avlöningsförstärkning
hava emellertid delade meningar gjort sig gällande. Enligt Kungl. Majds
förslag, som ansluter sig till det av landsstatslönesakkunniga härutinnan
framlagda, skulle avlöningsförstärkningen till landssekreterare och landskamrerare
utgå, för år räknat, med 3,500 kronor i Stockholms, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, med 1,500 kronor i Gotlands län samt med

2,500 kronor i övriga län. Motionsvis har yrkats, att denna förstärkning
måtte bestämmas till respektive 4,500, 2,500 och 3,500 kronor. Utskottet
har efter övervägande ansett sig icke kunna förorda högre löneförstärkning
än Kungl. Majd sålunda ifrågasatt och kan alltså icke ansluta sig till motionärens
förslag.

Vidkommande härefter länsassessorernas lönegradsplacering innebär Kungl.
Majds förslag, att dessa skulle i löneliänseende hänföras till nuvarande lönegraden
B 17, motsvarande i den av riksdagen antagna nya löneplanen lönegraden
B 27. Förslaget härutinnan har utskottet funnit sig böra biträda.

Vad däremot den föreslagna lönegradsplaceringen för länsnotarier och
länsbokhållare av l:a klass beträffar, har utskottet ansett, att den placering
i lönegrad, Kungl. Majd för dem föreslagit, måste anses väl låg. De arbetsuppgifter
och det ansvar, som under senaste tid i allt större omfattning pålagts
dessa befattningshavare, och den föredragningsskyldighet, som i allmänhet
dem åvilar, har utskottet sålunda funnit motivera, att de i lönehäneeende
beredas en bättre ställning än Kungl. Maj ds förslag innebär. Utskottet
får för sin del föreslå, att länsnotarier och länsbokhållare av l:a klass
hänföras till lönegraden B 24, och ansluter sig alltså utskottet härutinnan
till det i motionen nr 269 i första kammaren väckta förslaget.

Kungl. Majds förslag i fråga om länsnotariernas och länsbokhållarnas av
2:a klass lönegradsplacering får utskottet tillstyrka.

I fråga om landskanslisternas och landskontoristernas placering i lönehänseende
innebär Kungl. Majds förslag, att dessa befattningshavare skulle
hänföras till den nya lönegraden B 15.

40

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Yad dessa befattningshavare angår, hade landsstatslönesakkunniga för sin
del upptagit tanken på en uppdelning av befattningarna i en högre och eu
lägre grad, en tanke, som nu ock motionsvis framförts i riksdagen. Enligt
det av landsstatslönesakkunniga framlagda förslaget, till vilket förslag
motionen i fråga ansluter sig, skulle till lönegrad B 17 hänföras landskanslister
och landskontorister av l:a klass samt till lönegrad B 15 befattningarna
landskanslist av 2:a klass och landskontorist av 2:a klass. Av de
skäl, departementschefen anfört mot ett dylikt förslags genomförande, har
utskottet emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka en sådan uppdelning.

Förutom nu nämnda förslag om ifrågavarande befattningars uppdelning
samt deras hänförande till 17:e respektive 15:e lönegraden hava motionsvis
inom riksdagen olika yrkanden framställts beträffande befattningarnas placering
i lönehänseende. Att placera landskanslister och landskontorister i
högre lönegrad än Kungl. Maj:t föreslagit har utskottet dock ansett icke
böra ifrågakomma, utan har det synts utskottet vara en skälig placering, om
dessa tjänstemän hänföras till den nya 15:e lönegraden. Utskottet kan sålunda
icke tillstyrka de i ämnet väckta motionerna.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de kvinnliga biträdenas och expeditionsvakternas
placering i lönegrad hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Yad Kungl. Maj:t föreslagit om särskilda avlöningsbestämmelser, övergångslön
och löner till icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna har utskottet
ock ansett sig kunna biträda.

Ej heller har utskottet funnit något att erinra emot de av Kungl. Maj:t
framlagda kostnadsberäkningarna med undantag av vad som följer av utskottets
ståndpunkt till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om landshövdingarnas
lönereglering samt av utskottets ställning till länsnotariernas och länsbokhållarnas
av l:a klass placering i lönegrad. Utskottets förslag i sistberörda
hänseende medför en kostnadsökning av i runt tal 46,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag ifråga om beräkningen av övriga i nu föreliggande
proposition äskade anslag hava icke givit utskottet anledning till anmärkning.

Yad slutligen angår det i motionen nr 389 i andra kammaren väckta förslaget
i fråga om lönereglering för landsfogdarna, vill utskottet erinra om,
att, enligt vad av årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 281,
framgår, förberörda landsstatslönesakkunniga till Kungl. Maj:t avgivit utlåtande
och förslag i detta ärende, vilket förslag för närvarande är föremål
för Kungl. Maj:ts övervägande. Att vid sådant förhållande nu biträda motionärens
förslag kan enligt utskottets mening icke ifrågakomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må

A) i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition och
herr J. B. Johanssons motion, I: 262, samt med bifall till herrar
Borells och Christensons i Södertälje m. fl. motioner, I: 269

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

47

och II: 412, ävensom med avslag å herrar Lauréns, Holmgrens,
Wallenius’ in. h. och Höglunds in. h. motioner, II: 409, 410,
411, 413 och 414,

I) fastställa följande ordinarie stat för landshövdingarna, att
tillämpas från och med den 1 juli 1925:

1 landshövding (i Malmöhus län) ................................. 23,500

1 » (i Göteborgs och Bohus län) ............ 23,500

1 » (i Stockholms län)............................... 21,000

21 landshövdingar (i övriga län)....................................... 441,000

Summa kronor 509,000

II) besluta att i fråga om landshövding följande bestämmelser
skola gälla:

1. a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans
hus med därtill i förekommande fall hörande planterat område
(bostadslägenhet) av den omfattning, som av Kungl. Maj:t för
varje särskilt län fastställts. Där särskilda förhållanden därtill
föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding
antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock,
i stället |för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp,
som för varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter
bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom
avsedd bostad genom statens försorg vara försedd med möblering
för högst fyra till representation avsedda rum. Underhållet
av möblering, som genom statens försorg anskaffats,
bekostats av statsverket.

b. Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet,
såframt icke Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter
annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt
lända till efterrättelse de särskilda bestämmelser, som äro eller
varda meddelade.

c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning
av länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål,
är landshövding skyldig att å tid, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och åtnöjas med åt
honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.
För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att
underkasta sig sådan minskning av bostadslägenheten, som
skäligen må kunna ske.

Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition
av den honom anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall

48

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

statsverket gottgöra honom skälig flyttningskostnad efter Kungl.
Maj:ts bestämmande i förekommande fall. Har genom sådan
flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens
tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena
skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket
lämna honom skälig skadeersättning, likaledes efter
Kungl. Maj:ts bestämmande.

d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall
än de i c angivna skall gälla, att landshövding eller, om han
avlidit, hans dödsbo skall avträda lägenheten å den fardag, som
infaller näst efter tre månader från det landshövdingen från
tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning skall ske, där
landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,
å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten,
samt, därest landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som
av Kungl. Maj:t bestämmes.

e. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i
den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes
av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten
för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad
bostadslägenhet samt för bränsle, som i lägenheten använts
för liushållsändamål, bekostas till tre fjärdedelar av statsverket
i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t
utfärdas;

III) besluta, att, där ordinarie landshövding enligt hittills gällande
bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl
i staten upptagen avlöning, som tillfällig löneförbättring — i
förskott, vid ingången av juli månad 1925 till honom skall på
statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad
han skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni
månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1925,
om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande;

IY) höja det ordinarie anslaget till landshövdingarna, nu

318,500 kronor, med 225,000 kronor till 543,500 kronor;

Y) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, skall från och med den 1 juli 1925 med
nedan angivna undantag äga tillämpning å befattningshavare
vid länsstyrelserna, samt att i samband därmed de vissa av
nämnda befattningshavare tillkommande sportler skola till
statsverket indragas;

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

49

Yl) besluta, att uti deu till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen
under femte huvudtiteln må införas följande:

Avdelning och

Verk och befattningar lönegrad enligt

löneplanen

Femte huvudtiteln

Landsstaten.

Länsstyrelserna.

Landssekreterare ........................................................ B 30

Landskamrerare.......................................................... B 30

Länsassessorer .......................................................... B 27

Länsnotarie av l:a klass .......................................... B 24

Länsbokhållare av l:a klass....................................... B 24

Länsnotarier av 2:a klass .......................................... B 21

Länsbokhållare av 2:a klass...................................... B 21

Landskanslister......................................................... B 15

Landskontorister................................................... B 15

Förste expeditionsvakter........................................... B 7

Kansli- och kameralbiträden.............. B 7

Expeditionsvakter ...................................................... B 5

Kontorsbiträden ........................................... B 4

Skrivbiträden ............................... B 2

VII) bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid de
särskilda länsstyrelserna på sätt i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 13 mars 1925 angivits;

Vill) besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet
stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum finnes
däremot stridande skall i fråga om befattningar vid länsstyrelserna
gälla,

att med annans tjänst än landssekreterare landskamrerareller
länsassessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda
3 § i avlöningsreglementet angivna förutsättning kunna
förenas tjänst å kommuns stat;

IX) föreskriva, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare
vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i
ovannämnda avlöningsreglemente givna bestämmelserna om
tjänstemans förflyttningsskyldighet skall med uttrycket »det
verk, han tillhör eller varunder han lyder», förstås landsstaten
i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;

X) besluta, att landssekreterare och landskamrerare skola var
för sig utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön
uppbära avlöningsförstärkning med följande belopp,för år räknat:
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län ............................. 3,500 kronor

i Gotlands län......................................................... 1,500 »

i övriga län ............ 2,500 »

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 sand. 55 höft. (Nr 112.) 1014 25 4

50

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

XI) godkänna följande bestämmelser:

a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,
som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att
den, vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring
däri inbegripen, i medeltal under åren 1920—1924 jämte under
samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes
avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret
1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande
berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat,
med iakttagande, att det sålunda bestämda särskilda lönetilllägget
skall avskrivas: med en niondel från och med den 1 juli
1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga beloppet
från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är
avskrivet med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall
berörda särskilda personliga lönetillägg minskas i den mån
tjänstemannens avlöning till följd av uppflyttning till högre
löneklass ökas utöver den i föregående stycke angivna sammanlagda
avlöningen omedelbart efter övergången till den nya lönestaten.

Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare
på grund av sjukdom eller av annan anledning skola i fråga
om tjänstemannens rätt att uppbära avlöningsförstärkning och
för honom eventuellt fastställt personligt lönetillägg gälla de
särskilda bestämmelser, som av Kung!. Maj:t i sådant hänseende
meddelas.

I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och
landskamrerare må särskilda föreskrifter likaledes av Kungl.
Maj:t meddelas, att gälla utöver de i 19 § uti avlöningsreglementet
givna bestämmelserna.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning
till annan tjänst skola i fråga om landssekreterare
och landskamrerare följande särskilda föreskrifter lända till
efterrättelse.

Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen
ansökan eller, utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens
förfarande i tjänsten, till befattning inom samma eller
lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida den nya stationeringsorten
tillhör samma ortsgrupp som den gamla eller icke,
med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade
avlöningsförstärkningen och det av honom i sagda tjänst eventuellt
uppburna personliga lönetillägget, äga i den nya tjänsten
uppbära den avlöningsförstärkning, som tilläventyrs kan vara
med densamma förenad.

Yarder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan
och utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

51

samma eller lägre lönegrad, skall lian, likaledes oberoende av
vilken ortsgrupp, lians stationeringsort efter förflyttningen tillhör,
bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den rätt till
personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

XII) besluta, att, där ordinarie tjänsteman, vid länsstyrelse,
å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente kommer att från
och med den 1 juli 1925 äga tillämpning, enligt hittills gällande
bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen —
såväl i staten upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli
månad 1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning,
han vid utgången av juni månad 1925 innehar, i
förskott uppburit för juli månad 1925, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

XIII) förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den
definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement
med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga
delar gälla även beträffande befattningshavare vid länsstyrelserna; XIV)

godkänna följande stat för befattningshavare vid länsstyrelserna,
att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. kronor

Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelse,
förslagsanslag ............................................. 2,636,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och lands kamrerare,

förslagsanslag.......................................... 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och lands kamrerare,

förslagsanslag ........................................ 260,000

Övergångslön, förslagsanslag......................................... 110,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 675,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m......... 9,000

Summa kronor 3,864,700

XV) besluta, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstår
å sådan äldre avlöningsstat, med vilken icke är förbunden
skyldighet att underkasta sig minskning eller upphörande av
sportler, skall, vid indragning till statsverket av sportler för
befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för
mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst,
tjänstemannen må anses hava åtnjutit av sålunda indragna
sportler under den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande
tio år, därför denna inkomst kan utrönas;

XVI) under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande
under avdelningen landsstaten uppförda anslag, nämligen

52

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna,
det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid
utredningar m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget till
extra biträden hos länsstyrelserna m. m. — under avdelningen
överståthållarämbetet och landsstaten under rubriken befattningshavare
vid länsstyrelserna uppföra ett ordinarie förslagsanslag
av 8,864,700 kronor;

XVII) under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg
till landsfogden i Göteborgs och Bohus län för budgetåret
1025—1926 anvisa ett extra anslag av 200 kronor;

XVIII) under femte huvudtiteln under avdelningen diverse
nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu

650,000 kronor, med 100,000 kronor, till 550,000 kronor;

XIX) under femte huvudtiteln under avdelningen diverse
uppföra det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och
expenser, ved m. m. med 1,200,000 kronor;

XX) under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga
lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag
av 9,500 kronor;

XXI) under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna
för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag
av 5,500,000 kronor.

B) avstå herr Loriclis ovanberörda motion, II: 389.

Stockholm den 22 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, A. F. Vennersteiit Oscar Olsson,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, J. G. Walles, E. A. Hallin,
E. J. G. Bosén, A. B. Booth, G. Kobb, J. B. Johansson i Fredrikslund och G. A.
Carlsson i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. Wiklund,
C. B. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlssm-Frosterud, O. Olsson
i Kullenbergstorp, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M.
Olsson i Blädinge, B. J:son Holmgren och S. Persson i Fritorp.

Reservationer:

1) beträffande landshövdingarna av herr J. G. Walles, vilken ansett, att
utskottets yttrande borde häva följande lydelse:

»Vidkommande till en början--------kommitténs förslag.

Med beaktande av nu berörda synpunkter och då utskottet, på sätt Kung!
Maj:t föreslagit, ansett, att landshövdingarna, förutom fast lön, torde böra
komma i åtnjutande av representationsbidrag, samt då enligt utskottets me -

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

53

ning åliggandena för landshövdingarna i stort sett äro desamma i de olika
länen har utskottet funnit skäligt, att eu och samma lön bestämmes för samtliga
landshövdingar, under det att representationsbidragen synas utskottet böra
utgå med olika belopp. Utskottet vill föreslå, att den fasta lönen för landshövdingarna
bestiimmes till 18,000 kronor samt att representationsbidragen
fastställas på följande sätt: nämligen för landshövdingen i Göteborgs och
Bohus län till 7,000 kronor, för landshövdingen i Malmöhus län till 6,000
kronor, för landshövdingen i Gotlands län till 1,500 kronor, för landshövdingarna
i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Västmanlands,
Jämtlands och Västerbottens län till 2,500 kronor samt för övriga
landshövdingar till 3,000 kronor.

Av nedanstående tablå framgår, huru de av utskottet sålunda förordade
avlöningsförmånerna ställa sig i förhållande till de nuvarande och de av
Kungl. Maj:t föreslagna:

L ä n

Orts-

grupp

Nuvarande

Enligt Kungl. Majits
förslag

Enligt utskottets
förslag

Lön

Till-

fällig

löneför-

bättring

Summa

Lön

Repre-

senta-

tions-

bidrag.

Summa

Lön

Repre-sen ta-tions-bidrag

Summa

Stockholms............

G

13 000

4 000

17 000

18 000

3 600

21 600

18 000

3 000

21000

Uppsala ...............

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21 000

18 000

2 500

20 500

Södermanlands ......

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

18 000

2 500

20 500

Östergötlands ......

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

18 000

3 000

21 000

Jönköpings............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

18 000

3 000

21 000

Kronobergs.........

B

13 000

4 000

17 000

16 500

3 600

20 100

18 000

2 500

20 500

Kalmar.................

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

18 000

3 000

21000

Gotlands ...............

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

18 000

1500

19 500

Blekinge ...............

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

18 000

2 500

20 500

Kristianstads .........

C

13 000

4 000

17 000

16 800

3 600

20 400

18 000

3 000

21 000

Malmöhus ............

E

15 500

4 000

19 500

17 400

4 800

22 200

18 000

6 000

24 000

Hallands ...............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

18 000

2 500

20 500

Göteborg och Bohus

F

17 000

4 000

21000

17 700

6 000

23 700

18 000

7 000

25 000

Alvsborgs ............

D

13 000

4 000

17 000

17100

3 600

20 700

18 000

3 000

21000

Skaraborgs............

D

13 000

4 000

17 000

17 100

3 600

20 700

18 000

3 000

21000

Värmlands ............

E

13 000

4 000 17 000

17 400

3 600

21 000

18 000

3 000

21000

Örebro..................

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

18 000

3 000

21000

Västmanlands.........

F

13 000

''4 000

17 000

17 700

3 600

21 300

18 000

2 500

20 500

Kopparbergs .........

E

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21 000

18 000

3 000

21 000-

Gävleborgs............

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21 300

18 000

3 000

21 000

Västemorrlands......

F

13 000

4 000

17 000

17 700

3 600

21300

18 000

3 000

21 000|

Jämtlands ............

F

13 000

4 000

17 000

17 400

3 600

21000

18 000

2 500

20 500

Västerbottens.........

E *)

13 000

4 000

17 000

17 460

3 600

21060

18 000

2 500

20 500|

K orrbottens ........

G1)

13 000

4 000

17 000

18 195

3 600

21795

18 000

3 000|

21 ooo!

'') Med kallortstillägg.

54

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle årliga kostnaderna för löner
och representationsbidrag till landshövdingarna uppgå till 505,755 kronor.
Enligt utskottets förslag skulle motsvarande kostnader utgöra 505,500 kronor.
Såsom av statsrådsprotokollet — — — — — — — må äga tillämpning»,
samt att utskottet förty bort hemställa,

A) att riksdagen må-----413 och 414,

I) fastställa följande ordinarie stat för landshövdingarna, att
tillämpas från och med den 1 juli 1925:

Stat:

Lön

1 landshövding..................

........................................ 18,000:

23 landshövdingar...............

....................................... 414,000: —

Summa kronor 432,000: —

Anm. Landshövdingar äga såsom representationsbidrag uppbära följande
belopp, för år räknat:

Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län........................ 7,000 kronor

Landshövdingen i Malmöhus län ...................................... 6,000 »

Landshövdingarna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens
län, envar......................................................... 3,000 »

Landshövdingarna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Blekinge, Hallands, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens
län, envar ......................................................... 2,500 »

Landshövdingen i Gotlands län .......................................... 1,500 »

Representationsbidrag utbetalas i samma ordning som lönen. Huruvida
och i vad mån sådant bidrag må av landshövding uppbäras under
ledighet, bestämmes av Kungl. Maj:t.

H) ------------------

m) =---— —-----.---------;

IV) höja det ordinarie anslaget till landshövdingarna, nu

318,500 kronor, med 221,500 kronor till 540,000 kronor;

V-XXI) -

2) beträffande landshövdingarna samt länsnotarier och länsbokhållare av l:a
klass av herr 0. Olsson i Kullenbergstorp, vilken beträffande landshövdingarna
gjort enahanda yrkande som herr Walles samt därjämte ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag ifråga om länsnotariernas av
l:a klass och länsbokhållarnas av l:a klass placering i lönegrad, och på grund
härav hemställt, att anslaget till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna
måtte upptagas med 2,590,700 kronor och statens slutsumma till
3,818,700 kronor;

3) beträffande personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare
av herrar A. F. Vennersten, E. A. Hallin, A. E. Eooth, J. B. Johansson i
Fredrikslund och B. F:son Holmgren, som yrkat bifall till det i motionen nr
262 i första kammaren väckta förslaget, att beträffande ordinarie lands -

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

55

sekreterare och ordinarie landskamrerare, som övergå till den nya lönestaten,
skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring
däri inbegripen, i medeltal under åren 1920—1924 jämte under
samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes avlöning,
däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret 1925—1926, skall tilldelas
personligt lönetillägg, motsvararande berörda överskott, dock högst
7,200 kronor för år räknat, med iakttagande att det sålunda bestämda lönetillägget
skall successivt avskrivas på sätt Kungl. Maj:t föreslagit;

4) beträffande landskanslister och landskontorister av herrar A. C. Lindblad,
A. F. Vennersten, A. R. Rooth, J. B. Johansson i Fredrikslund, S. Bengtsson
i Norup och B. F:son Holmgren, vilka yrkat, att landskanslister och landskontorister
måtte hänföras till lönegraden B 16 och till följd härav anslaget
till avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna måtte bestämmas
till 2,685,700 kronor och slutsumman av staten för befattningshavarna
vid länsstyrelserna till 3,913,700 kronor.

5) av herr S. Persson i Fritorp.