Statsutskottets utlåtande Nr 111.
1
Nr 111.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån
till främjande av bostadsprodukticmen m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 202,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må för år 1925 disponeras
8,000,000 kronor såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel;
2:o) att för år 1926 ej mindre till bostadslånefonden inflytande amorteringar
för år 1925 må disponeras till beredande av nya lån ur fonden än även att
för samma ändamål må disponeras såsom nya lån ur rusdrycksmedelsfonden
dels de till bostadslånefonden inflytande räntorna för år 1925 och dels, i den
mån rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30 juni 1925, efter avdrag av de
i föregående punkt angivna 8,000,000 kronor jämte ytterligare 2,000,000 kronor,
därtill föreslå, ytterligare så stort belopp, att detsamma tillhopa med räntorna
och amorteringarna uppgår till sammanlagt högst 8,000,000 kronor;
samt
3:o) att till täckande, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, intill
två tredjedelar av de förluster, som låneförmedlare kan komma att ådraga
sig vid förmedling ur bostadslånefonden av lån, utlämnat efter det ny kungörelse
i ämnet utfärdats, må inrättas en särskild, under statskontorets förvaltning
ställd räntebärande fond, benämnd statens bostadslånefonds reservfond,
till vilken fond må överföras dels den 1 juli 1925 ett belopp av 500,000
kronor att utgå av det på extra stat för år 1922 under femte huvudtiteln till
statsbidrag åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda besparingar och
dels årligen, i den mån räntor å omförmälda lån ur bostadslånefonden inflyta,
ett belopp motsvarande en halv procent av beloppet vid nästföregående års
utgång utestående sådana lån.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 5h käft. (Nr 111.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
I sammanhang med Kungl. Maj :ts förevarande proposition har utskottet till
behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr E. Fast m. fl. väckt motion, nr 390,
vari hemställts,
att riksdagen mittel bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 202 i vad som
hemställts under punkterna l:o) och 2:o) samt med avslag å framställan
under punkt 3:o) besluta, att lån ur statens bostadslånefond måtte för åren
1925 och 1926 utgå efter huvudsakligen de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen
angående lån ur statens bostadslånefond den 20 juni 1924 (nr 262);
dels ock en inom .samma kammare av herr O. Jätte m. fl. väckt motion, nr 429,
vari yrkats,
att riksdagen icke måtte bifalla de i proposition nr 202 framställda yrkanden
i vidare mån än att för ökning av statens bostadslånefond må för år 1925
disponeras 4,000,000 kronor såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel,
samt i |(j;4)||i
att för riksdagens bifall i angiven utsträckning till Kungl. Maj:ts förslag
måtte såsom villkor uppställas dels ett bibehållande av kommunernas fulla
ansvarighet för genom dem utlämnade lån, dels den förändring i avseende å
räntevillkoren, som i motionen angivits.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
I 1922 års bostadsproposition (nr 228, sid. 2) lämnades en sammanfattande
översikt över de åtgärder, som från statens sida vidtagits under åren 1920 och
1921 för att genom direkt ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande
redogörelser för åren 1922 och 1923 hava lämnats i propositionerna i
ämnet för åren 1923 (nr 62, sid. 2) och 1924 (nr 68, sid. 2).
År 1924 medgav riksdagen (skrivelse nr 292) i anledning av Kungl. Majrts
proposition nr 68 och i ämnet väckta motioner, bland annat, att för ökning
av statens bostadslånefond finge såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel
disponeras för nämnda år ett belopp av 7,000,000 kronor. Bostadslånefonden
bragtes härmed upp till ett sammanlagt belopp av 55,500,000 kronor.
Med avseende å dessa lånemedel hava bestämmelser meddelats i kungörelse
angående lån ur statens bostadslånefond den 20 juni 1924 (nr 262). Dessa
bestämmelser, som nära ansluta sig till föreskrifterna i motsvarande kungörelser
för åren 1922 (nr 413) och 1923 (nr 223) äro i huvudsak av följande innehåll.
Lån ur statens bostadslånefond kan lämnas för bostadsbyggande i stad,
köping eller annat samhälle, där större bostadsbrist förefinnes eller sådant
statsunderstöd av andra omständigheter är särskilt påkallat. Lån ur fonden
må tillgodokomma kommun eller, under förmedling av vederbörande kommun,
bolag, förening, stiftelse eller enskild person för uppförande av bostadshus,
innehållande en eller flera lägenheter. Lånen skola så fördelas, att därigenom
särskilt främjas företag av direkt allmännyttig natur eller med anordningar,
som avse att bereda den boende äganderätt eller annan stadigvarande
rätt till bostaden (kommunala eller balvkommunala företag, kooperativa
företag, egnahemsföretag eller liknande).
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
3
I allmänhet hava lån ur bostadslånefonden ej, med mindre särskilda skäl
förelegat, kunnat lämnas för byggnadsföretag, som påbörjats tidigare än vid
ingången av det år, för vilket lånemedlen ställts till förfogande, och alltså
enligt ifrågavarande kungörelse icke tidigare än den 1 januari 1924. Ej
heller lämnas lån för annat byggnadsföretag än sådant, som avser uppförande
av helt ny byggnad av mera varaktigt slag (icke om- eller tillbyggnad,
provisoriska byggnader eller baracker).
Lån må ej, med mindre Kungl. Mapt på synnerliga skäl lämnar tillstånd
därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där fråga
är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum
och kök.
Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden
däri ej inberäknad, och får utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet.
Bostad, som ej är försedd med fullt inrett, odelat kök, får därvid ej räknas
såsom särskild lägenhet, för såvitt icke Kungl. Maj:t på synnerliga skäl
lämnar tillstånd därtill.
Skuldförbindelse för lån ur bostadslånefonden skall utfärdas av vederbörande
kommun till statskontoret eller order samt innehålla kommunens
åtagande att i angiven ordning återbetala lånet jämte ränta.
Lånet löper utan ränta och amortering till utgången av det kalenderår,
då det utlämnats eller, där det lyftats i särskilda delar, den sista delen utlämnats.
För tiden därefter löper lånet med fem procent ränta och såsom
amorteringslån. Amorteringen jämte ränta å oguldet lånebelopp utgöres
genom en annuitet av tillhopa sex och en halv procent.
Med avseende å räntefoten må erinras, att tidigare lån ur bostadslånefonden,
med undantag av räntefrihet under ett helt år från utlämnandet,
likaledes löpte med fem procent, vilken räntefot emellertid enligt riksdagens
medgivande år 1923 tillsvidare nedsatts till fyra procent. Härom utfärdad
särskild kungörelse (nr 224/1923), vilken fortfarande gäller, angives i nu
ifrågavarande kungörelse uttryckligen icke vara tillämplig med avseende å
1924 års lån.
Annuiteter skola beräknas för kalenderår och till statskontoret inbetalas
senast den 15 januari påföljande år. A annuiteter, som icke inom föreskriven
tid inbetalas, erlägges sex procent årlig ränta till dess betalning sker.
Därest, såsom också vanligen är fallet, annan än kommunen själv är
byggnadsföretagare, må kommunen mot denne icke betinga sig strängare
lånevillkor, än som gälla för kommunens betalningsskyldighet gent emot
staten. Dock äger kommunen rätt att stadga andra betalningsterminer (t. ex.
för kvartal) än de nyss angivna (för kalenderår). Ej heller må kommunen
av företagaren mottaga sådan säkerhet, att denne förhindras att i skälig
omfattning upptaga annat byggnadslån med förmånsrätt framför kommunens
fordran.
Ansökan om lån ur bostadslånefonden göres av vederbörande kommun
och skall, ställd till Kungl. Maj:t, vara inkommen till statens byggnadsbyrå
före viss angiven dag. År 1924 utgick ansökningstiden den 15 oktober.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
Utskottets
yttrande.
I sådan ansökan skall lämnas en hel del i kungörelsen närmare angivna
uppgifter, nämligen om byggnadsföretagens karaktär, lägenheternas storlek
in. m., vilka medgiva ett allmänt bedömande av de tillgängliga lånemedlens
fördelning mellan de sökande kommunerna och, i huvuddrag, mellan olika
slag av byggnadsföretag inom en kommun (den i byggnadsbyråns instruktion
angivna s. k. förprövningen). Efter ansökningstidens utgång bär byggnadsbyrån
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådan fördelning. I
särskilda fall kan sådant förslag för visst byggnadsföretag överlämnas redan
före ansökningstidens utgång.
När Kungl. Maj:t fattat beslut rörande inkommet förslag, bar kommun,
som erhållit lån, att till byggnadsbyrån insända ytterligare, mera i detalj
gående handlingar, bland annat byggnadsritningar och kostnadsberäkningar
för varje särskilt bygge, vilka underkastas granskning (den s. k. efterprövningen).
Bland hithörande handlingar må även nämnas särskild förbindelse
av kommunen att återbetala lån jämte ränta. Förbindelsen skall
avse jämväl sådana fall, där lånet icke kommit till användning eller förverkats.
Nämnas må, att denna uppdelning i en föregående, mera summarisk
prövning och en senare mera detaljerad sådan bland annat medgiver, dels
att behandlingen av ansökningarna sker med större snabbhet men att på
samma gång den vanligen mindre brådskande detaljgranskningen kan företagas
med större noggrannhet och dels att byggnadsritningar m. m. icke
behöva upprättas i sådana fall, där lån över huvud taget ej hade kunnat
påräknas.
■•Efter hand som de olika byggnadsföretagen gjorts till föremål för dylik
efterprövning och blivit godkända, beslutar byggnadsbyrån om utbetalning av
lån till desamma genom statskontoret. Utbetalningen, som sker till kommunen,
må ej äga rum, med mindre avlämnad skuldsedel blivit av statskontoret
godkänd.
Vederbörande byggnadsföretag skall vara fullbordat före utgången av
året efter det, då lånet beviljats, men äger byggnadsbyrån härutinnan medgiva
ett års anstånd.
Kommunen är vid äventyr av återbetalningsskyldighet efter uppsägning
ansvarig för att byggnadsföretagen bedrivas under erforderlig kontroll och
på lämpligt sätt i fråga om byggnadsmaterialets anskaffande och företagets
planläggning, utförande och förvaltning i övrigt ävensom, under tio år, för
att lägenheterna tillhandahållas de boende på skäliga villkor och för att de
icke till antalet minskas genom sammanslagning eller annorledes.
En fortlöpande rapportverksamhet påvilar kommunen under byggnadstiden,
intill dess bygget är fullbordat.
Slutligen är uttryckligen föreskrivet, att kostnaderna för den kommunala
organisationen och kontrollen skola bestridas av vederbörande kommun utan
anlitande av lånemedlen.
Att bostadsfrågan alltjämt befinner sig i sådant läge, att åtgärder från statens
sida till främjande av byggnadsverksamheten äro av behovet påkallade,
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
5
måste anses ostridigt. Visserligen har, på sätt departementschefen ock påpekat,
den verksamhet, staten under kommunernas medverkan under senare åren
bedrivit för bostadsproduktionens befrämjande, lett till resultat, som måste betecknas
såsom synnerligen goda, men de under kristiden uppkomna rubbningarna
på bostadsmarknaden hava dock ännu icke kunnat helt bemästras. Trots
den starka efterfrågan på smålägenheter synes den enskilda byggnads företagsamhetens
intresse för smålägenhetsproduktionen vara synnerligen ringa och
lärer det fördenskull vara osannolikt, att det förefintliga ytterligare behovet
av .sådana lägenheter skall kunna fyllas, utan att staten jämväl hädanefter träder
hjälpande emellan. I betraktande härav och med hänsyn till den utomordentliga
betydelsen av en tillfredsställande bostadsstandard har utskottet sålunda
ansett sig böra tillstyrka, att produktionen i fråga allt fortfarande understödjes,
och synes utskottet, att detta lämpligast bör ske på sätt som för närvarande
är fallet, d. v. s. genom lån ur statens bostadslånefond.
Enligt Kungl. Maj :ts nu framlagda förslag skulle den låneverksamhet, staten
på hithörande område bedriver, omläggas i sådan riktning, att verksamheten
hädanefter skulle erhålla mera permanent karaktär. Mot förslaget härutinnan
har utskottet icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter. I varje
fall anser utskottet tidpunkten ännu icke vara inne att taga ställning till spörsmålet
i fråga. Enligt utskottets mening måste bostadsproduktionen alltjämt
anses arbeta under så ovissa villkor, att tillräckliga hållpunkter knappast stå
till buds, då det gäller att för någon längre period framåt bestämma huruvida
och på vad sätt det allmänna bör bidraga till stödjande av denna produktion.
Utskottet kan sålunda icke tillstyrka, att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
en ny särskild statlig fond, benämnd bostadslånefondens reservfond, inrättas.
Enligt det föreliggande förslaget skulle under vissa angivna förutsättningar
jämväl annan än kommun, närmast bolag eller föreningar, kunna ifrågakomma
såsom förmedlare av lån ur statens bostadslånefond. Om ock utskottet icke
kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot förslaget i denna del, har utskottet
likväl icke velat motsätta sig detsamma. Utskottet förutsätter dock, att
lån ur bostadslånefonden icke utlämnas vid förmedling av dylika förmedlingsorgan
med mindre tillräcklig visshet vunnits rörande dessa förmedlares solvens
och förmåga att svara för lånens behöriga gäldande.
Med avseende å räntefoten har Kungl. Maj :t föreslagit, att densamma måtte
sättas så hög, att den medgåve dels den ifrågasatta avsättningen av en halv
procent till den förordade reservfonden och dels skälig förräntning av de medel,
vilka såsom lån skulle överföras från rusdrycksmedelsfonden, och har Kungl.
Maj :t i sådant hänseende, i likhet med statskontoret, förordat, att räntesatsen
bestämmes till 5 V2 procent, varvid emellertid den hittills åtnjutna räntefriheten
under någon tid icke vidare skulle ifrågakomma. På grund av den ståndpunkt,
utskottet intagit till Kungl. Majrts förslag i fråga om att giva ifrågavarande
låneverksamhet permanent karaktär, får utskottet förorda, att samtliga de villkor,
som nu gälla beträffande dessa lån, även i fortsättningen må äga tillämpning.
Härav följer, att utskottet icke kan biträda det motionsvis väckta förslaget
om en höjning av räntesatsen till 6 procent.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
Vad beträffar storleken av de medel, som skulle ställas till förfogande för
utlåning ur statens bostadslånefond, har Kungl. Maj:t till en början upptagit
till behandling ett spörsmål, som därmed äger samband, nämligen en omläggning
av tiden för utlåningen.
Såsom i propositionen erinrats, hava lån ur bostadslånefonden hittills beviljats
mof slutet av kalenderåret. De sålunda beviljade lånen hava utgått
dels för byggen, som påbörjats under samma kalenderår, och dels för byggen,
som planerats för det påföljande. Vid efterprövningen av ansökningar, som
avse byggen av det förra slaget, har granskningen av byggnadsritningar m. m.
kunnat ske först sedan en hel del''arbete å byggena faktiskt redan utförts, ja,
understundom t. o. m. först sedan byggnaderna blivit uppförda. Byggnadsbyrån
har härigenom blivit i viss mån bunden i sin granskning och har i
dylika fall icke kunnat lämnat råd eller vidhålla berättigade krav på förbättringar
i byggnadsplanerna. Då det emellertid synts önskvärt, att lånen
avsåge endast byggen för ett enda kalenderår och att fördelningen ägde rum
vid sådan tidpunkt, att byggena blott planerats men icke påbörjats, har Kungl.
Maj:t nu föreslagit, att följande anordning måtte få tillämpas för framtiden
och med början för år 1926.
Ur bostadslånefonden skulle för visst år få disponeras för utlåning ett belopp,
vars storlek bestämdes av riksdagen. Kungl. Maj:ts beslut om beloppets
fördelning skulle fattas i början av året. För detta belopp skulle få disponeras
amorteringar och, såsom nya lån ur rusdryckslånefonden, räntorna från föregående
år, vilka influtit till den 15 januari samma år, som utlåningen skedde.
Detta belopp skulle få ökas i mån av behov till medgivet maximum därigenom,
att man från rusdrycksmedelsfondens redovisade behållning vid budgetårets
utgång den 30 juni näst föregående år överförde ytterligare medel såsom
nya lån. En fördelning borde sålunda äga rum under senare delen av år
1925 och borde denna begränsas allenast till sådana byggen, som påbörjats
under samma år. I början av år 1926 skulle därefter ny fördelning verkställas,
avseende byggen, som ej påbörjats före den 1 januari 1926.
Jämväl enligt utskottets mening måste avsevärda olägenheter anses förknippade
med den nu gällande anordningen i fråga om fördelningen av lånen
ur bostadslånefonden och synes utskottet stora fördelar kunna ernås genom
den av Kungl. Maj:t nu föreslagna anordningen. Utskottet tillstyrker alltså
i denna del bifall till Kungl. Maj :ts förslag.
Vad beträffar storleken av det belopp, varmed bostadslånefonden bör utökas,
har Kungl. Maj:t för år 1925 föreslagit en summa av 8,000,000 kronor,
vilket belopp skulle såsom hittills disponeras såsom lån ur rusdrycksmedelsfonden.
För år 1926 skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag få disponeras ej
mindre till bostadslånefonden inflytande amorteringar för år 1925 än även
dels de till bostadslånefonden inflytande räntorna för år 1925 och dels, i den
mån rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30 juni 1925, efter avdrag av
förenämnda 8,000,000 kronor jämte ytterligare 2,000,000 kronor, därtill försloge,
ytterligare så stort belopp, att detsamma tillhopa med räntorna och
amorteringarna uppginge till sammanlagt högst 8,000,000 kronor. Motions
-
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
7
vis har yrkats, att Kung], Maj:ts ifrågavarande förslag icke måtte i vidare
mån bifallas än att för ökning av statens bostadslånefond må för år 1925
disponeras 4,000,000 kronor ur rusdrycksmedelsfonden. Utskottet, som, enligt
vad ovan nämnts, ansluter sig till Kungl. Maj :ts förslag beträffande omläggningen
av tiden för utlåning ur bostadslånefonden, har ävenledes, vad
storleken av den ifrågasatta utlåningen angår, ansett sig böra förorda Kungl.
Maj :ts förslag och kan utskottet således icke biträda motionärernas yrkande.
Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser bestridande av kostnaderna
för statens byggnadsbyrås verksamhet samt angående tilläggslån ur Mörbyfonden,
lial- utskottet ock ansett sig kunna förorda.
Då vad Kungl. Maj:t i övrigt i förevarande proposition föreslagit riksdagen
icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Fästs ovan berörda motion II; 390 samt
med avslag å herr Järtes ovan nämnda motion II: 429, i vad
densamma skiljer sig från Kungl. Maj:ts proposition, medgiva
l:o) att för ökning av statens bostadslånefond må för år
1925 disponeras 8,000,000 kronor såsom lån ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel;
2:o) att för år 1926 ej mindre till bostadslånefonden inflytande
amorteringar för år 1925 må disponeras till beredande
av nya lån ur fonden än även att för samma ändamål må
disponeras såsom nya lån ur rusdrycksmedelsfonden dels de
till bostadslånefonden inflytande räntorna för år 1925 och dels,
i den mån rusdrycksmedelsfondens tillgångar den 30 juni 1925,
efter avdrag av de i föregående punkt angivna 8,000,000 kronor
jämte ytterligare 2,000,000 kronor, därtill förslå, ytterligare
så stort belopp, att detsamma tillhopa med räntorna
och amorteringarna uppgår till sammanlagt högst 8,000,000
kronor.
Stockholm den 22 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, Oscar Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson
i Malmö, O, Bergqvist, J. G. Walles, E. A. Hallin, K. E. Andersson i Eliantorp,
E. J. G. Rosén, A. R. Rooth, G. Kobb och C. A. Carlsson i Gävle;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund, S.
Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, E. Éristensson
i Göteborg, P. M. Olsson i Blädinge, S. Persson i Fritorp, P. C. Jonsson i
Eskilstuna, O. E. F. Järte och K. 8. V. Ward.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
Reservationer:
1) av herrar J. L. Widell, O. Bergqvist, K. E. Andersson i Eliaiitorp, G.
Kobb, O. Olsson i Kullenbergstorp och P. M. Olsson i Blädinge, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»I likhet med Kungl. Maj:t och statens byggnadsbyrå håller utskottet före,
att tidpunkten ännu icke är inne för att helt avveckla den med statslån understödda
bostadsproduktionen. De rubbningar, som kristiden förorsakade på
bostadsmarknaden, och den hämsko, som lagstiftningen om hyresreglering
under hela sin tillvaro lade på den enskilda byggnadsverksamheten, hava nämligen
ännu icke övervunnits. Efter sistnämnda lagstiftnings upphävande den
1 oktober 1923 har emellertid den privata byggnadsverksamheten blivit synnerligen
livaktig, och rörligheten på hyresmarknaden torde åter närma sig
normala förhållanden. Den tidpunkt lärer därför snart vara skönjbar, då den
kristidsverksamhet, som byggnadsbyrån utövar, torde kunna avskrivas. Uteslutet
är heller icke, att ett bakslag av samma art, som under gångna årtionden
brukat periodiskt hemsöka fastighetsmarknaden, sedan värdena blivit
alltför uppskruvade och produktionen av nya bostäder för starkt forcerats,
även nu kan inträffa. Enligt erfarenhetens vittnesbörd plägar en sådan fastighetskris
sa grundligt omgestalta förhållandena på byggnadsmarknaden, att
alla de förutsättningar skulle kunna hastigt försvinna, som ännu kunna förefinnas
för ett vidare fortskridande på de vägar, som statsmakterna i nu ifrågavarande
hänseende beträtt under de sista åren. Vid sådant förhållande kan
utskottet icke biträda Eungl. Maj :ts föreliggande förslag att giva den provisoriska
verksamhet, som nu bedrives, permanent karaktär. Försiktigheten
synes även bjuda att icke öka omfattningen av statens insatser på hithörande
område. Fördenskull har utskottet icke heller ansett sig kunna tillstyrka ett
högre låneanslag än det som fjolårets riksdag beviljade för berörda ändamål,
nämligen 7 miljoner kronor. Utskottet anser likaledes, att samtliga de villkor,
varunder dessa bostadslån nu utgå, även under nästkommande år böra förbliva
oförändrade.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen ma, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition samt herrar Fasts m. fl. och Järtes in. fl. ovan
berörda motioner, II: 390 och 429, medgiva, att för ökning
av statens bostadslanefond må såsom lån ur statsverkets fond
av rusdrycksmedel under år 1925 disponeras ett belopp av
7,000,000 kronor att utgå enligt nu gällande villkor.»
2) av herrar A. L. Lindblad, O. U. B. Olsson, J. Nilsson i Malmö, J. G.
Wallés, A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, L. J. Carlsson-Frosterud, E. Kristensson
i Göteborg, P. C. Jonsson i Eskilstuna och K. S. V. Ward, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och förty hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
9
alt riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Fästs m. fl. och Järtes
in. fl. ovanberörda motioner, II: 390 och II: 429, i vad desamma
skilja sig från Kungl .Maj:ts proposition, medgiva
.samt
3:o) att till täckande, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall, intill två tredjedelar av de förluster, som låneförmedlare
kan komma att ådraga sig vid förmedling ur bostadslånefonden
av lån, utlämnat efter det ny kungörelse i
ämnet utfärdats, må inrättas en särskild, under statskontorets
förvaltning ställd räntebärande fond, benämnd statens bostadslånefonds
reservfond, till vilken fond må överföras dels den
1 juli 1925 ett belopp av 500,000 kronor att utgå av det på
extra stat för år 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag
åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader
anvisade reservationsanslaget jämte därunder omförda
besparingar och dels årligen, i den mån räntor å omförmälda
lån ur bostadslånefonden inflyta, ett belopp'' motsvarande en
halv procent av beloppet vid nästföregående års utgång utestående
sådana lån.
3) av herrar A. It. Rooth och O. E. F. Järte.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 5b höft. (Nr 111.)
2