12
Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2.
Gällande
statlig orga
nisation fö i
jordfrågor.
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1925 kl. 10 f. m
Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj.t angående astadkommande av en organisation för
handläggning av sociala jordärenden.
Uti en inom första kammaren väckt motion, nr 169, har herr Lindhagen
med instämmande beträffande motionens yrkande av herrar Luterkort, Walles
Asplund, Alexius Björkman, Ström och Carl E. Eriksson hemställt, att riksdagen
ville anhålla hos regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig
och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden.
Enahanda yrkande har framställts uti en inom andra kammaren väckt
motion, nr 174, av herrar Pettersson i Hällbacken, Månsson i Hagaström, Jonsson
i Eskilstuna, Pettersson i Köping, Sundström, Brännberg, Hedvall, Olsson i
Rödningsberg, Molander, Englund, Fast, Lindberg, Västberg, Wagnsson Vennerstrom,
Granat, Ward, Hallén, Högström, Andersson i Ealkenberg och
Norling i Lesjöfors.
Motionerna, vilka hänvisats till lagutskott och överlämnats till andra
lagutskottet, hava sedermera enligt överenskommelse mellan sistnämnda utskott
och jordbruksutskottet hänskjutits till behandling i sammansatt andra
lag- och jordbruksutskott.
Centralförvaltningen av statens domäner handhaves av domänstyrelsen,
.under vilkens överinseende skogsstaten utövar den lokala skogsförvaltningen,
däri inbegripet upplåtelser av s. k. odlingslägenheter. Den lokala befattningen
med kronans jordbruksfastigheter jämte bestyren med upplåtelser av
egnahemslägenheter från dessa tillkomma länsstyrelserna med biträde i flertalet
län av domänintendenter. Kolonisationen å kronoparkerna i norra Sverige
har^ hittills handhafts av statens kolonisationsnämnd. I proposition nr
90 till årets riksdag föreslås för denna verksamhet kolonisationsnämnder i
de sex nordligaste, länen. Förvaltningen av den ecklesiastiska jorden handhaves
i vad angår den huvudsakliga skogsmarken av skogsstaten samt i
Sammansatta andra talj- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2.
13
övrigt av länsstyrelserna och domkapitlen. För den tekniska jordbruksvärden
å enskild jord är lantbruksstyrelsen centralorgan. Förmedlare mellan staten
och länen i flertalet lanthushällningsfrågor äro hushållningssällskapen, under
vilka underavdelningar inrättas inom varje socken eller annat motsvarande
område. För handhavandet av egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamhet
utser varje sällskap en egnahemsnämnd, som biträdes av sockenombud. Den
centrala ledningen av egnahemsrörelsen är förlagd till jordbruksdepartementets
egnahemsbyrå. Uppsikt enligt lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt
å vissa jordbruk i Norrland, Dalarna och Värmland utövas inom varje län
av en jordbrukskommission, vars ledamöter utses av Konungen. För att biträda
nyttjanderättshavare i frågor, som beröra den s. k. ensittarlagen, förordnar
varje länsstyrelse lämplig person.
Jordkommissionen har i sitt den 11 november 1922 avgivna betänkande
del IV upptagit frågan om en enhetlig organisation för jordfrågan till övervägande
i samband med av kommissionen avgivna tvenne förslag angående
lagstiftning för anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk. Det förslag,
som betecknats såsom nr 1, innehåller även ett förslag till lag om en
statsorganisation för sociala jordfrågor.
I motiven till detta lagförslag framhålles, att förslaget om statsåtgärder för
bildande av nya jordbruk förutsätter en särskild organisation samt att flera
andra sociala jordfrågor stode på dagordningen, vilka ställde anspråk på organisation.
Ansatser till splittring på jordfrågans område hade uppkommit,
som äventyrade att icke blott skapa olika villkor för samma ändamål utan
även belasta statsverket med flera organisationer, som arbetade efter olika
grundsatser, oberoende av varandra, och föranledande ökade kostnader.
Enligt förslaget skulle för eu enhetlig och verkningsfull handläggning av
jordfrågor, som vore av social betydelse, finnas en av staten inrattad och
ledd organisation, grundad på en sammanfattning och utbyggnad av redan
tillkomna anstalter. Högsta ledningen skulle utövas av centralstyrelsen för
sociala jordfrågor med uppgift att representera enhetligheten i arbetet, att
taga de ledande initiativen och utöva inspektion över läns- och kommunorganen.
Styrelsen skulle ock utgöra instans för vissa besvärsmål. Inom varje
län skulle finnas en jordkommission, företrädande det praktiska initiativtagandet
på orterna och det omtänksamma verkställande arbetet därstädes samt
med uppgift att lämna allmänheten råd och upplysningar. Inom varje kommun
skulle i mån av behov finnas en jordkommitté med åliggande att uti
frågor, som berörde jord inom dess verksamhetsområde, medverka vid utförandet
av jordkommissionens uppgift. Kommittén skulle med uppmärksamhet
följa de angelägenheter, som berördes av statens ifrågavarande verksamhet,
skyndsamt bereda ingivna eller remitterade framställningar, tillmötesgå
allmänheten med råd och upplysningar samt själv taga initiativ. Om jordkommitté
ej inrättades, skulle kommunalnämnden vara jordkommitté. Till
medlemmar i de olika organen borde endast utses personer, som kunde antagas
äga erforderlig erfarenhet samt håg och förståelse för jordfrågorna.
Vid 1924 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 98 i första kammaren
av herr Lindhagen m. fl. och nr 179 i andra kammaren av herr Johansson
i Uppmälby m. fl., vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse
Jordkom
missionen.
1924 års
riksdag.
14
Sammansatta andra lag- och jordbniksutsTcottets utlåtande nr 2.
hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt för riksdagen
framlägga förslag till en för handläggning av de sociala jordärendena lämpad
organisation.
I över motionerna avgivet utlåtande, nr 41, framhöll andra lagutskottet
i huvudsak följande:
För den uppsikt, som en lagstiftning angående vanhävd av jord förutsatte
erfordrades organ i orterna. I samband med spörsmålet om förbättrad arrendelagstiftning
för vissa grupper av nyttjanderättshavare torde frågan om
det praktiska organiserandet av den hjälp, statsmakterna avsåge att skänka
genom lagstiftningen, tränga till sin lösning. Därest en lagstiftning, som
riktade sig mot bulvanförhållanden i fråga om fast egendom, skulle erhålla
önskvärd effektivitet, krävdes givetvis framför allt, att uppsökandet och beivrandet
av bulvanskap, som även borde avse äldre sådana, anförtroddes åt
ep myndighet, som med intresse.för saken förenade god kännedom om fastighetsförhållandena
inom orten. Aven tillämpningen av ensittarlagen krävde
ostridigt icke minst ifall den ytterligare utvidgades, en bättre tillsyn än
som nu komme den till del.
De uppgifter, som sålunda kunde ifrågakomma, syntes stå i det inbördes
samband, att de icke lämpligen kunde anförtros åt olika organ. Följden torde
eljest lätt kunna bliva en splittring, varigenom resultatet äventyrades och
kostnaderna för statsverket ökades. Huru denna organisation borde anordnas,
vore beroende av det resultat en blivande fortsatt utredning av de olika
lagstiftningsspörsmålen kunde giva, vadan riktlinjer icke för det dåvarande
kunde uppdragas. Utskottet ville endast framhålla, att starka skäl talade
för, att jordfrågorna gåves en central ledning, som möjliggjorde enhetlio-het
i deras behandling. °
Erfordrades för omförmälda frågor en enhetlig organisation, borde jämväl
tagas under övervägande, huruvida icke därunder borde i större eller mindre
omfattning hänföras även övriga spörsmål, som innefattades under benämningen
den sociala jordfrågan, såsom statens kolonisationsverksamhet samt
tilläventyrs jämväl jordförmedlingen och egnahemslånerörelsen. Utskottet
ville dock ej taga ståndpunkt till frågan, huruvida jordförmedlino-en och
egnahemslånefrågan borde fortfarande i organisationsavseende avskiljas från
de övriga sociala jordfrågorna, vilket på många håll ansåges tillrådligast.
Att i fråga om statens hela verksamhet på detta område vunnes större
ennet, målmedvetenhet och planmässighet, måste emellertid givetvis i hög
grad verka befrämjande för resultatet. Det dubbelarbete, som med frågornas
nuvarande splittring å olika organ vore i viss mån ofrånkomligt, borde
°cif aavudspk undvikas. En inskränkning av de kostnader, som statsverket
för det dåvarande måste vidkännas för de skilda organisationerna, syntes
möjligen också genom ett sammanförande av frågorna kunna förväntas.
. Aven från allmänhetens synpunkt måste det vara välkommet, att de svårigheter
och olägenheter, som frågornas splittring å olika organ medförde för
menige man, undanröjdes genom deras sammanförande i görligaste mån under
en enhetlig organisation.
Slutligen finge icke förbises, att det i varje fall ej kunde undgås, att för
de nya sociala jordlagar, som även enligt utskottets förmenande borde tillkomma,
en organisation krävdes för deras tillämpning. .Möjligheten av dessa
organisationers inpassning i ett enhetligt och planmässigt sj^stem kunde ej
vara annat än ett framstående önskemål. ''
Svntes sålunda stora fördelar i olika avseenden stå att vinna genom ett
dylikt sammanförande av frågorna, torde det emellertid ingalunda böra för
-
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2.
15
bises, att därmed även vore förenade åtskilliga vanskligheter. Det närmare
bedömandet av de olika synpunkter, som härvid kunde göra sig gällande,
kunde icke äga rum annat än i samband med det eventuella framläggandet
av de lagförslag, som av utskottet förordats till antagande. Utskottet vore
emellertid fullt enigt med jordkommissionen därutinnan, att en nyorganisation
endast borde planläggas såsom en sammanfattning och utbyggning av
de nuvarande organisationerna.
Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande behovet och
lämpligheten av en för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen
framlägga de förslag, som härutinnan kunde erfordras.
Reservation anmäldes av herrar Bror Petrén, greve Spens, Lundell och
Magnusson i Skövde, vilka ansågo, att utskottet bort hemställa, att motionerna
ej skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.
I första kammaren avslogs utskottets hemställan med 52 röster mot 37,
medan andra kammaren antog skrivelseförslaget med 91 röster mot 84. Frågan
hade alltså förfallit.
Såsom stöd för hemställan i nu förevarande motioner har motionären i
första kammaren anfört följande:
»I jordfrågan är det som bekant ej nog med planer och lagstiftning om
grundsatser. Det kräves också en tillämpning, vilket för mycket förbises.
En god tillämpning förutsätter en besjälad nitälskan, som ej grumlas av en
motstridig intressemiljö, en praktisk arbetsordning och slutligen penningar.
Den förstnämnda förutsättningen är på visst sätt den viktigaste, ty utan den
båta de andra icke så synnerligen mycket.
Egnahemsrörelsen, vilken huvudsakligen sysslar med uppdelning av större
jordegendomar och förmedling av försäljning utav småbruk, har redan en genomförd
organisation, som dock står under konstant revision. Det kan väl
icke bestridas, att även övriga sociala jordfrågor behöva en organisatorisk
omtanke, sedan deras berättigande blivit fastslaget. Ansatser, till en sådan
organisation finnas redan i de norrländska jordbrukskommissionerna jämte
andra förberedande institutioner. De sociala frågor, som för närvarande stå
på regeringens dagordning, såsom ensittarlagen, arrende-, vanhävds- och förbudslag
för hela riket ävensom skifteslagstiftningen, kunna icke träda i tilllämpning
utan vidtagande av särskilda mått och steg för ändamålet. Detsamma
gäller i hög grad om de i---motionerna nr 162—168 ---
berörda jordfrågorna.
I allmänhet kan sägas, att de svenska organisationsformerna i jord- och
skogsangelägenheter äro mer eller mindre byggda på den principen, att det
skall finnas en centralledning, att därunder för varje län inrättas en förmedlande
underledning för länet och att slutligen inom socknarna anlitas redan
befintliga eller organiserade nya organ, vilka stå såsom de närmaste målsmännen
för behoven uti orterna och de verkliga förhållandena. Alla förslag
av skilda kommittéer under senare tider sedan långt tillbaka, officiella såväl
som enskilda, uttala sig i samma riktning, många av övertygelse förmodligen,
andra kanske företrädesvis av tradition. Aven riksdagen bär vid skilda tillfällen
mer eller mindre genom uttalanden och beslut bidragit till utstakandet
av en sådan utveckling.
Motiveringen
till
förevarande
motioner.
16
Utskottets
yttrande.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2.
Jordkommissionen har icke heller kunnat undgå att inlåta sig på denna
huvudfråga. Denna har efter närmare undersökning förordat en organisation
ingå i huvudsak efter de traditionella riktlinjerna, och den har sökt °iva ett
uttryck för sina tankar genom att sammanföra dem i form av ett utkast till
lag om en stabsorganisation för sociala jordfrågor. Detta utkast vidfonas
härvid upplysningsvis såsom bilaga.
Det är lätt att framställa anspråk på en organisation för sociala jordfrånor
Den bör naturligtvis vara effektiv, enhetlig, praktisk och smidig, folkliv och
välvillig samt på samma gång och icke minst så billig som möjligt. Svårare
ar att förverkliga ett sådant ideal. Jordkommissionen trodde, att man skulle
kunna organisera och påbygga de nuvarande framskridna eller famlande orgam>ationsformerna
och. på det sättet komma längst mot det nyss angivna
önskemålet. Mgot hinder finns ju å andra sidan icke att experimentera
med olika organisationer. Egnahemsrörelsen kan ju således, om man så vill,
xör&öksvis bibehålla .sin nuvarande läggning och övriga angelägenheter organiseras
för . sig och helst i enhetligt samband, ty en mängd splittrade former
kan väl ej innebära en god lösning.
En sak, som kan vara att tänka pa såsom förenklande och förbilligande av
apparaten, är Einlands föredöme. Där finnes en stark överorganisation för
koiomsationsverksamheten och vad därmed äger sammanhang uti huvudstaden.
Denna samverkar direkt med socknarna och deras organisationer utan förmedling
av några länsorganisationer.
Man må nu ha vilka intressen, meningar och förhoppningar som helst,
håken maste ändå upptagas till övervägande och leda till något förståndigt.»
Utskottet kan ansluta sig till vad andra lagutskottet hemställde i förenämnda
yttrande nr 41 vid 1924 års riksdag. Det torde nämligen vara
önskvärt, att ett övervägande kommer till stånd om behovet liksom om lämpligheten
av en för de sociala jordärendena lämpad organisation. I den mån
lagstiftningen beträffande dessa frågor utvidgas, torde det vara ofrånkomligt,
att uppmärksamhet även ägnas spörsmålet om den organisation, som må erfordras
för åtgärdernas ändamålsenliga genomförande och beredande av effektivitet
åt lagarna. Till innevarande års riksdag hava flera nya förslag framlagts
berörande den sociala jordfrågan, varjämte ytterligare utredningar pågå
eller av riksdagen begärts. Bland annat må erinras om Ivungl. Maj:ts förslag
i propositionen nr 90 angående kolonisation å kronoparker i Norrland
och Dalarna, vari ifrågasattes införande av en helt ny organisationsform
genom särskilda kolonisationsnärander i de sex nordligaste länen. Därest
den av utskottet i särskilt utlåtande nr 1 ifrågasatta utredningen rörande
rikets kolonisation må komma att leda till resultat, torde ytterligare anledning
uppstå att nogsamt överväga sammanhanget mellan hithörande och närbesläktade
organisationsanordningar.
Det synes följaktligen vara av vikt, att frågan om de sociala jordärendenas
offentliga handläggning snarast göres till föremål för utredning i syfte att
förebygga onödig, dyrbar och åtgärdernas effektivitet skadande splittring.
Utan att i övrigt vilja uppdraga några närmare riktlinjer för en dylik utredning,
vill utskottet dock betona, att det icke torda vara önskvärt att för
berörda frågors handläggning få tillskapat något nytt centralt ämbetsverk.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2.
17
Starka skäl synas också tala för, att egnahemsrörelsen, åtminstone tills
vidare, i huvudsak bibehålies vid sin nuvarande organisation.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 169 och II: 174
mätte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av
en för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen
framlägga de förslag, som härutinnan kunna erfordras.
Stockholm den 17 april 1925.
På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:
PAUL HELLSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hellström, Linder, Bror Petrén, greve Spens, Lindhagen,
Sederholm, Andersson* i Fältenborg och Luterkort; ■
från andra kammaren: herrar Hagman, Hage, Magnusson i Skövde, Ödström.
Sjöblom, Hedlund i fläste, Björk och Johansson i Hallagården
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Sederhohn, vilken, med instämmande av herrar Bror Petrén, greve
Spens, Andersson i Fältenborg, Magnusson i Skövde, Ödström, Hedlund i Häste
och Johansson i Hallagården, yrkat, att utskottets yttrande bort erhålla följande
avfattning:
»Det är givet, att i samma mån som lagstiftningsåtgärder vidtagas, avsedda
att påverka eller leda formerna för jordbesittningen och jordens tillgodogörande
i viss riktning, vissa organ äro av nöden för att förläna en sådan
lagstiftning nödig effektivitet. Så hava hushållningssällskapen genom
sina egnahemsnämnder att handhava den av staten understödda egnahemsverksamheten,
ägodelningsrätterna och lantmäterikåren skifteslagstiftningen
o. s. v.
Det synes utskottet likaledes påtagligt, att, i samma män som lagstiftningen
på hithörande områden för sin tillämpning kräver organ utöver redan
befintliga, ett naturligt och ofrånkomligt komplement till en sådan lagstiftning
måste vara att'' tillskapa sådana, eventuellt att omorganisera eller komplettera
redan befintliga. Givetvis måste vid en dylik organisations genomförande
tillses, att — kanske bättre än som nu är fallet — likartade uppgifter
samlas hos samma organ liksom ock att nödig samverkan mellan olika
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 8 avd. 1 höft. (Nr 1—2). 2
18
Sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 2.
sådana äger rum i fråga om uppgifter, som ligga nära eller ingripa i varandra.
Även dessa synpunkters beaktande sammanhänga direkt med själva
lagstiftningen.
Däremot kan ej utskottet dela motionärernas uppfattning angående lämpligheten
att till ett bestämt stats- resp. ortsorgan sammanföra handhavandet
av alla frågor, som kunna inbegripas under benämningen: sociala jordfrågor.
Själva detta begrepp är åtminstone ännu synnerligen svävande. Det torde
visserligen i sig innesluta alla jordfrågor, som hava en större eller mindre
''social'' innebörd, men är i övrigt-av synnerligen skiftande innehåll, vilket
medför, att dit hänförliga ärenden ofta kräva vitt skilda förutsättningar av
de personer, som skola handhava dem. Att då tillskapa särskilda stats- och
ortsorgan för handläggning av samtliga eller flertalet av dessa ärenden, torde
icke vara ändamålsenligt.
Det är möjligt att, om och i den mån en utvidgad social jordlagstiftning
kommer till stånd, viss om- eller nyorganisation av för dess genomförande
erforderliga organ kan bliva av nöden. Men det synes utskottet riktigast,
att åtgärder härför då organiskt få växa fram ur det vid varje tidpunkt
förefintliga behovet och att icke en organisation tillskapas, innan man ännu
känner, vilka uppgifter den skall hava att fylla.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna I: 169 och II: 174 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,
251245