Andra lag utskottets utlåtande Nr G.
I
Sr (i.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1925 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och 13 §.§
i sjömanslagen den 15 juni 1922.
Genom en den 9 januari 1925 dagtecknad proposition, nr 15, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrandet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den
15 juni 1922 (nr 270).
Härigenom förordnas, att 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922
skola, 73 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:
10 §.
Minderårig under fjorton år må ej användas i skeppstjänst.
I eldartjänst må ej anviindas den, som icke uppnått sexton års ålder.
A fartyg, som huvudsakligen framdrives medelst ånga, må, då fartyget
nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund eller å Oslofjorden
intill Laurvig, i eldartjänst eller i tjänst såsom kollämpare ej användas den,
som icke uppnått aderton års ålder.
Från vad i nästföregående stycke finnes stadgat äger Konungen för särskilt
fall medgiva undantag.
73 §.
Befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe, straffes med böter:
1. om han i strid mot stadgande i 10 § använder någon i skeppstjänst;
2. om han vägrar--- — däri omförmäld rapport.
Lika med befälhavare--— vetskap och vilja.
Har i fall---högst femtio kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 4 käft. (Nr 6—7.) 309 85 1
Propositionen
föranledd av
ifrågasatt
anslutning till
konventionsförslag
angående
minimiålder
för
eldare och
kollämpare
ombord å
fartyg.
Gällande
bestämmelser
i ämnet m. m.
Internationella
arbetsorganisationen.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr G.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.
Utan hinder av vad i 10 § tredje stycket finnes stadgat må den, som vid
tiden för lagens ikraftträdande användes i eldartjänst eller i tjänst såsom
kollämpare, fortfarande användas i sådan tjänst.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får
utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Lagförslaget står i samband med ifrågasatt anslutning från Sveriges sida
till ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år
1921 antaget förslag till konvention angående minimiålder för eldare och
kollämpare ombord å fartyg samt innefattar de ändringar av gällande bestämmelser,
som en dylik anslutning anses påkalla. Berörda konventionsförslag,
vilket av Kungl. Maj:t genom proposition nr 17 underställts innevarande
års riksdag för yttrande, innehåller i huvudsak stadgande därom,,
att personer under 18 år icke må utan i vissa angivna undantagsfall användas
såsom eldare eller kollämpare ombord å fartyg, som nyttjas i »sjöfart
till havs» och huvudsakligen framdrivas medelst ånga.
Kravet å viss minimiålder för vinnande av anställning i berörda yrkesgrupper
är för Sveriges del redan så tillvida tillgodosett, att enligt sjömanslagens
10 § i dess nuvarande lydelse i skeppstjänst över huvud icke får användas
minderårig under 14 år och i eldartjänst allenast den, som uppnått
16 års ålder. Dessa bestämmelser, vilka hämtats från sjölagens 70 §, där
de infördes genom lag den 16 oktober 1914, avse omedelbart blott den egentliga
besättningen, men bliva på grund av stadganden i 70—72 §§ i sjömanslagen
tillämpliga även å andra ombord anställda personer samt å sjömän,,
som hemsändas genom konsuls försorg. För överträdande av ifrågavarande
föreskrifter finnas straffbestämmelser inrymda i 73 § i lagen.
I ett av de s. k. skeppstjänstkommitterade den 21 maj 1920 avgivet förslag
till förordning angående fartygs bemanning hava jämväl upptagits vissa
bestämmelser i hithörande ämne. Enligt detta förslag skulle för behörighet
att vara eldare eller motorman erfordras att hava fyllt: i fråga om fartyg i
oceanfart 19 år och i fråga om fartyg i annan fart 18 år, dock att, om i
sistnämnda fall fartygets bruttodräktighet understege 250 ton, en ålder av
16 år skulle vara tillräcklig. För behörighet att vara kollämpare skulle
fordras att hava uppnått i fråga om fartyg i oceanfart 18 år och i fråga
om fartyg i annan fart 17 år.
Såsom i den föreliggande propositionen omförmäles och närmare utvecklats
i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag, åligger det enligt bestämmelse
i de fredsfördrag, varigenom världskriget avslutades, regeringen i stat,
som tillhör den till nationernas förbund anknutna internationella arbetsorganisationen,
att inom viss tid efter avslutandet av ett sammanträde av
organisationens beslutande församling, internationella ar betskonferensen,.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6‘. o
underställa vid sammanträdet antagna rekommendationer (beslut avsedda att
underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra
åtgärder) ocli konventionsförslag (beslut avsedda att ratificeras av organisationens
medlemmar) den eller de myndigheter, till vilkas kompetensomiåden
resp. frågor höra, för beslutens omgestaltande till lag eller \ idtagande av
andra åtgärder.
I anledning av nu berörda bestämmelse avlät Kungl. Maj:t till 1923 ars ^° 1933''års
riksdag proposition nr 198, däri Kungl. Maj: t underställde riksdagen för riksdagyttrande
de å arbetskonferensens sammanträde i Geneve år 1921 beslutade
rekommendationer och förslag till konventioner, däribland även det nu ifiagavarande
konventionsförslaget.
Propositionen behandlades av andra lagutskottet. I avgivet utlåtande
(nr 14) hemställde utskottet, att riksdagen, såvitt angick nu förevarande konventionsförslag,
måtte meddela, att riksdagen för sin del ej hade något att
erinra mot av chefen för socialdepartementet vid ärendets föredragning i
statsrådet tillstyrkt anslutning från Sveriges sida till samma förslag. Emellertid
fanns till utlåtandet fogad eu reservation av åtskilliga ledamöter i
utskottet, vilka i anslutning till ett av kommerskollegium i ämnet gjort uttalande
förklarade sig anse, att frågan om ändring av hithörande lagbestämmelser
borde efter föregången närmare utredning om den nuvarande användningen
av personer under 18 års ålder till eldare och kollämpare ombord a
fartyg i östersjö-, nordsjö- och oceanfart upptagas till prövning, innan ståndpunkt
toges till spörsmålet om ratificering av konventionen. Utskottets
hemställan bifölls av andra kammaren, medan första kammaren biföll fram
ställt yrkande, att riksdagen på de i reservationen anförda skäl måtte förklara
sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka ratificering av konventionen.
Kamrarnas sålunda fattade; sins emellan stridiga beslut funnos icke kunna
sammanjämkas.
Sedan Kungl. Maj:t i anledning av vad sålunda förekommit uppdragit åt
kommerskollegium att efter samråd med socialstyrelsen och medicinalstyrel. J
sen verkställa utredning rörande de antagliga verkningarna i avseende å rederinäringen
av en eventuell anslutning från Sveriges sida till ifrågavarande
förslag till konvention ävensom med förslag till de lagstiftningsåtgärder, vilka
kunde föranledas av en dylik anslutning, avgav kommerskollegium den IT
november 1924 utlåtande i ärendet med förslag till ändrad lydelse av 10 och
73 §§ i sjömanslagen, i sakligt hänseende överensstämmande med det i propositionen
innefattade lagförslaget.
Kommerskollegii utlåtande åtföljdes av yttranden från bl. a. Sveriges redareförening,
Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet
ävensom av en å kollegii fartygsinspektionsbyrå i ärendet uppgjord P. M.
Sveriges redareförening gjorde gällande, att, då sjömanslagen nyligen trätt
i kraft och följaktligen ifrågavarande spörsmål för kort tid tillbaka varit föremål
för myndigheternas prövning och sakkunnigas överväganden, anledning
icke torde förefinnas att frångå nuvarande bestämmelser.
Utskottets
yttrande.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
Sveriges fartygsbefälsf&rening anförde: En tillämpning av konventionsförslagets
bestämmelser å den omfattande sjöfart, som bedreves runt Sveriges
kuster och i vilken säkerligen ett stort antal personer under 18 år användes
såsom eldare och kollämpare utan, såvitt kunnat fönnärkas, något men för
dem själva eller arbetsgivaren, kunde icke antagas bliva till nytta. Däremot
ansåge föreningen den föreslagna åldersgränsen nödvändig beträffande fartyg
i oceanfart.
Svenska maskinbefälsférbundet förklarade, att enligt dess erfarenhet några
olägenheter av gällande lagstiftning icke förekommit och att åldersförhållandena
i praktiken reglerat sig själva, emedan personer, vilka saknat nödiga
kiaftei för den anställning, som ifrågakomme, i regel icke blivit antagna till
densamma.
I förenämnda P. M. från fartygsinspektionsbgrån uppgavs: Enligt tillgängliga
officiella uppgifter i ämnet, avseende år 1911, skulle av 2,289 eldare och
325 kollämpare endast 157 resji. 71 eller 6.8 resp. 21.8 % vara under 18 år.
Dessa siffror inbegrepe emellertid jämväl yrkesmän i inre fart, där genomsnittsåldern
för ifrågavarande yrkeskategorier vore lägre än å kust- eller sjögående
fartyg. Att siffrorna efter 1911 icke förskjutit sig i riktning mot eu
sänkning av genomsnittsåldern framginge av en av Svenska eldarunionen
lämnad uppgift, att av dess 3,000 medlemmar allenast 14 eller knappt 0.5 %
vore under 18 år.
Föi egen del anförde JconunersJcollegium: En anslutning till konventions
förslaget
tprde för Sveriges del icke kunna förväntas i någon större omfattning
medföra mera omedelbara verkningar av ekonomisk art för rederinäringen.
Som emellertid tillgången på behörigt maskinbefäl för närvarande
delvis vore knapp och elevtillgången i 2:a och 3:e maskinistklasserna vid
rikets navigationsskolor under de senaste åren varit otillräcklig, borde beaktas
det inflytande, konventionsförslagets biträdande kunde tänkas hava å
maskinbefälsrekryteringen. I sådant avseende torde kunna antagas, att eu
bestämmelse om minimiålder av 18 år för eldartjänst skulle i tider av god
tillgång på verkstadsarbete påverka nämnda rekrytering i gynnsam riktning,
medan en dylik bestämmelse i tider av dåliga konjunkturer för varv och
verkstäder otvivelaktigt skulle i viss utsträckning hava ett motsatt inflytande.
Den i ärendet numera förebragta utredningen synes giva vid handen, att
å svenska fartyg endast i ringa utsträckning användes personer under 18 år
inom de av konventionsförslaget berörda yrkesgrupper och att den relativt
största användningen förekommer inom den mera inskränkta fart, som enligt
det framlagda lagförslaget skulle falla utanför de nya bestämmelsernas tilllämpningsområde.
Man är sålunda berättigad antaga, att ett biträdande av
konventionsförslaget icke kommer att medföra några större ekonomiska
konsekvenser för den svenska rederinäringen.
Principiellt synas beaktansvärda hygieniska och humanitära skäl tala till
förmån för den föreslagna åldersgränsen; och må i detta sammanhang erinras,
att skeppstjänstkommitterades förslag till bemanningsförordning upptagit i
vissa fall t. o. in. strängare regler.
Andra, lagutskottets utlåtande Nr 6‘. 5
Enligt vad i propositionen omförmälts, liar låtaventioustorslaget hittills
ratiticerats av ett flertal europeiska stater, däribland Danmark, Estland,
Lettland, Polen, Spanien och Italien, ratificering gillats av parlamentet i
England samt förslag om ratifikation förelagts vederbörande folkrepresentationer
i bland annat Holland och Tyskland, varjämte oberoende av konventionen
lagstiftning av enahanda innebörd gäller i Norge och Finland.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes det utskottet föreligga
giltig anledning för Sverige att biträda konventionsförslaget.
På sätt av departementschefen anförts, synes i anledning av en anslutning
till konventionsförslaget icke erfordras andra lagstiftningsåtgärder, som kräva
riksdagens medverkan, än genomförande av vissa ändringar av 10 och 73 §§
i sjömanslagen. I fråga om det av Kung! Maj:t härutinnan framlagda förslaget
har utskottet icke funnit skäl till någon erinran. Enligt den föreslagna
lydelsen av berörda 10 § undantages från de nya reglerna fart inom svenskt
farvatten d. v. s. inom territorialgränsen eller fyra sjömil från öppen kust
eller yttersta skäret ävensom fart i Öresund och å viss del av Oslofjorden.
Detta undantag, som sammanfaller med bl. a. vad i förordningen den
29 mars 1912 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. benämnes inre
fart, omfattar väl ej all trafik, som uteslutande, går mellan svenska kusthamnar.
Enligt i propositionen lämnade upplysningar användas emellertid
i den trafik av antydd art, som skulle komma att träffas av de nya bestämmelserna,
allenast i enstaka undantagsfall personer under 18 år såsom eldare
och kollämpare. Berörda omständighet torde sålunda icke bliva av någon
reell betydelse.
I anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 februari 1925.
På andra lagutskottets vägnar:
BBOE PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*), Linder, Thorberg
och Alfred Petrén*), fröken Hesselgren samt herrar Schedin och Lundell;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman*), Hager
Ödström, Johanson i Stockholm*), Lindgren i Dingelvik*) och Anderson i Storegården.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.