Andra lagutskottets utlåtande Nr 34-
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1925 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om undersökning angående monopolistiska
företag och sammanslutningar dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 110, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majrt, under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om undersökning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
följande inom riksdagens andra kammare väckta motioner, nämligen
nr 385 av herrar Järte, Nilsson i Antnäs, Lindman, Pettersson i Bjälbo,
Lindskog, Beskow, Anderson i Linköping, Bernström, Petersson i Lerbäcksbyn,
Lithamder, Nyländer, Magnusson i Tumhult, Björkman i Norrköping, Christenson,
Forssell och Olsson i Blädinge; samt
nr 386 av herrar Nyländer, Bernström, Lithander, Järte, Lindman och Magnusson
i Tumhult.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda
lagförslaget, samt de i motionerna framförda yrkandena och dessas motivering
tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen och motionerna, i den mån
ej redogörelse därför lämnas här nedan.
Kragan om åtgärder från det allmännas sida för vinnande av översikt och
eventuellt kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar har
upprepade gånger varit föremål för övervägande inom riksdagen.
Vid 1910 års riksdag väcktes sålunda motion (II: 1 av friherre Palmstierna)
om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville snarast
möjligt låta utföra en undersökning angående inom landet befintliga karteller
och truster, i syfte att kunskap måtte erhållas om deras antal, beskaffenhet
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 29 käft. (Nr 34 ) 1
Historik.
1910 års
riksdag.
1911 års
riksdag.
1911 års
trustsakkunniga.
1913—1919
års riksdagar.
1920 års
riksdag.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
och arbetssätt m. m., samt att Kungl. Maj:t, med stöd av den erfarenhet, denna
undersökning komme att lämna, ville låta uppgöra och för riksdagen framlägga
förslag till sådana åtgärder, varigenom möjlighet bereddes att vinna en kontinuerlig
översikt av kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i Sverige.
Andra kammaren biföll det i motionen gjorda yrkandet, men första kammaren
avslog såväl motionen som ett av kammarens första tillfälliga utskott med anledning
av motionen framställt förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran,
^tt Kungl. Maj .t täcktes lata anordna en väsentligen statistisk utredning angående
inom landet befintliga kartellers och trusters organisation och verksamhetssätt
ävensom åstadkomma en utredning om kartell- och trustfrågans läge i andra
stater.
Vid 1911 års riksdag återkom samme motionär med sin motion (II: 56). Även
nu stannade kamrarna i olika beslut. Någon riksdagens skrivelse kom således ej
heller nu till stånd.
Emellertid tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 22 december 1911 av
dåvarande chefen för finansdepartementet sakkunniga med uppdrag bl. a. att
verkställa utredning angående förekomsten inom landet av truster och karteller,
deras inverkan pa landets ekonomiska liv och framför allt på prisbildningen.
Efter det utredningen i nämnda hänseende under år 1913 tagit sin början, blev
densamma avbruten på grund av världskrigets utbrott och har sedermera icke av
de sakkunniga återupptagits.
Vid 1913, 1916 och 1917 års riksdagar samt vid 1919 års lagtima riksdag
väcktes motioner (1913 I: 96 av herr Lindh, II: 221 av herr Hamrin; 1916 I: 92
av herr Gerhard Magnusson, II: 215 av herr Bindley; 1917 II: 284 av herrar
Sterne och Waldén; 1919 II: 74 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.), avseende
monopolförhållanden inom särskilda näringsgrenar berörande handeln med petroleum,
mineraloljor, tillverkning och import av socker samt handeln och industrier
inom livsmedelsbranschen. Samtliga motionerna blevo emellertid avslagna under
hänvisning till bl. a. den åt trustsakkunniga uppdragna utredningen.
Vid 1917 års riksdag hemställdes därjämte i avgiven motion (II: 86 av friherre
Palmstierna) om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl.
Maj :t ville lämna de trustsakkunniga i uppdrag att verkställa utredning och
framlägga förslag till de åtgärder, vilka befunnes erforderliga för att i de fall,
då viktiga samhällsintressen berördes, samhällets krav måtte kunna gentemot
monopolföretag bevakas. Motionen bifölls av andra kammaren, men första
kammaren avslog densamma av den anledningen, att det åt de trustsakkunniga
givna uppdraget ansågs innefatta jämväl befogenhet att framlägga förslag till
lämpliga åtgärder i det åt de sakkunniga hänskjutna ämnet.
Vid 1920 års riksdag väcktes motioner (1:160 av herr Wohlin m. fl.; II: 253
av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Westman i Brobygård) om skrivelse till
Kungl. Maj :t angående skyndsamt utarbetande och framläggande till nästkommande
riksdag av en provisorisk lag rörande statskontroll över truster och
andra monopolistiska sammanslutningar inom industri och handel.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J?.
Andra lagutskottet anförde huvudsakligen följande:
Det synes utskottet uppenbart, att den tendens till sammanslutning i monopolistiskt
syfte, som i form av truster och karteller framträtt inom näringslivet i
vårt land liksom i de flesta andra länder, bör av statsmakterna följas med den
största uppmärksamhet. Att bildandet av truster och karteller i vissa avseenden
kan medföra nationalekonomiska fördelar, synes icke kunna bestridas. Genom
driftskoncentration, enhetlig arbetsledning, modernare organisation och varornas
standardisering kunna sålunda produktionskostnaderna nedbringas. På grund
av den större möjligheten att samtidigt överskåda det förefintliga behovet av
viss vara och tillverkningens storlek kan en sammanslutning av dylik art därjämte
undvika en icke önskvärd överproduktion.
Men såsom motionärerna med rätta framhållit kunna ifrågavarande sammanslutningar
inom näringslivet, om de få utveckla sig obundna och utan övervakning
från det allmännas sida, även medföra verkningar, vilka såväl ur nationalekonomisk
som social synpunkt äro ofördelaktiga och höra föranleda ett ingripande
både i samhällets och den enskilde konsumentens intresse. Möjligheten
till kapitalbesparing kan sålunda motverkas genom överkapitalisering, såsom
välbekanta exempel både från vårt eget och andra land givit vid handen. Så
länge den fria konkurrensen mellan flera företag inom samma område består,
är en faktor för handen, som verkar i riktning att skydda konsumenterna mot
alltför högt uppskruvade priser. I den mån en sammanslutning i monopolistiskt
syfte lyckas i sig förena alla eller det övervägande antalet företag inom samma
arbetsområde, bortfaller denna faktor, och erfarenheten har visat, att dylika
sammanslutningar i talrika fall begagnat sin maktställning icke blott till att
åsätta sina tillverkningar oskäligt höga en gros-pris utan även, i syfte att nedslå
konkurrens, till att förmå detaljhandlarna att ingå avtal om att endast saluhålla
sammanslutningens varor eller att försälja varor tillverkade av andra till
pris ej understigande sammanslutningens o. s. v.
De olägenheter de i nutidens näringsliv allt vanligare monopolistiska sammanslutningarna
visat sig innebära såväl ur det allmännas som den enskildes synpunkt,
där de fått ohejdat utveckla sig, hava föranlett, att problemet om lagstiftningens
ställning till dem trängt sig fram till beaktande inom det stora
flertalet av moderna kulturländer. De allvarliga studier och de talrika lagstiftningsåtgärder,
som i utlandet föranletts av ifrågavarande sammanslutningsrörelse,
hava lagt i dagen såväl problemets stora betydelse som även svårigheterna
att på ett tillfredsställande sätt reglera dessa företeelser inom näringslivet.
Aid lagstiftningen hava i detta avseende tre olika utvägar föreslagits och försökts
: förbud, förstatligande och kontroll.
Det förslag, utskottet anser sig böra framlägga, är i främsta rummet tillkommet
i syfte att få till stånd en myndighet med andra och bättre möjligheter
än en vanlig svensk kommitté att verkställa tillförlitliga utredningar om de monopolistiska
sammanslutningarnas verkningar inom vårt näringsliv, speciellt
med avseende å prissättningen å produkterna, för att på detta sätt erhålla erforderliga
utgångspunkter för bedömandet av frågan om de åtgärder, som böra
vidtagas. Det synes icke troligt, att med den utredningsmetod, som hittills
följts och som är den vid andra utredningar vanliga, ett resultat skall kunna
vinnas, vilket skulle i enlighet med den hittills följda planen kunna läggas
till grund för en definitiv lagstiftning, åtminstone synes ett sådant resultat icke
kunna vara att påräkna inom en nära framtid.
Utskottet avser närmast att få till stånd en efter våra förhållanden organiserad
myndighet med särskild befogenhet att inhämta erforderliga upplysningar.
Givetvis kan en sådan myndighets verksamhet anses innebära en viss kontroll
över de monopolistiska sammanslutningarna i vårt land, men denna kontroll skulle
4
Andra lagutslcottets utlåtande Nr
Trustlag
stiftnings
kommitténs
tillsättande
1920.
icke innesluta en självständig befogenhet för den ifrågasatta myndigheten att
meddela sammanslutningarna anvisningar rörande skötseln av deras affärsdrift.
Under sådana förhållanden synes en provisorisk lagstiftning i föreliggande fall
icke kunna anses innebära ett förhastat experimenterande utan tvärtom vara ägnad
att genom sina verkningar förebygga dylikt.
I fråga om den ekonomiska verksamhet, som bör underkastas offentlig kontroll,
hava motionärerna angivit sammanslutningar inom »industri och handel». Ehuruväl
monopolföretag av större betydelse äro vanligast förekommande inom
industri och handel, finner utskottet intet avgörande skal, varför sådana monopolistiska
sammanslutningar inom andra gTenar av näringslivet skulle undantagas
från en blivande lags tillämpning.
Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande
om möjligt till nästkommande riksdag av en provisorisk lag rörande
statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar inom produktion,
handel och transportväsende.
Sju reservanter inom utskottet (herrar von Sneidern, von Sydow, von Koch,
Boberg, Gunnar Andersson, Andersson i Knäppinge och Karlsson i Gasabäck)
ansågo, att utskottet bort hemställa, att riksdagen i anledning av motionerna
måtte besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa en allsidig utredning rörande truster och monopolistiska
sammanslutningar inom näringslivet samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda.
I motiveringen till denna reservanternas hemställan framhölls bl. a., att det
syntes dem icke uteslutet, att det kunde bliva angeläget, att de delar av den nya
lagstiftningen, vilka kunde anses mest av behovet påkallade, genomfördes före
övriga delar, samt att den särskilda varsamhet, som man på detta lagstiftningsområde
borde iakttaga, framginge av de svårigheter, med vilka den i utlandet
prövade lagstiftningen på området haft att kämpa.
Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 42 röster mot 16
och av andra kammaren med 71 röster mot 26. Minoriteterna röstade för reservationen.
Den 22 juni 1920 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,
med uppdrag att skyndsamt utarbeta och i god tid före nästkommande
riksdag avgiva förslag till en provisorisk lagstiftning rörande undersökning
och kontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar
inom produktion, handel och transportväsen.
Vid ärendets behandling i statsrådet uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet
vissa riktlinjer för arbetet inom kommittén. Han yttrade därvid,
att till en början torde böra undersökas, vilka lagstiftningsåtgärder kunde
vara påkallade för att ingående upplysningar rörande monopolistiska sammanslutningars
förekomst och verksamhetsmetoder matte erhållas. Det vore nämligen
en allmän erfarenhet i de länder, där man gripit sig an med undersökningar
rörande trustväsendet och dess urartningar, att tillförlitliga uppgifter
ej kunde vinnas, utan att undersökningskommissionen utrustades med särskilda,
Andra lagutskottets utlåtande Nr Så.
5
vidsträckta befogenheter. Förhållandena torde härutinnan icke vara annorlunda
i vårt land. Det kunde icke väntas, att eu utredning av samma art som den
hittills hos oss bedrivna skulle inom rimlig tid giva sådant resultat, att effektiva
åtgärder kunde på grundval därav vidtagas. Därest en särskild kommission
upprättades, med i lag given befogenhet att infordra upplysningar i här
ifrågavarande avseenden från olika slag av näringsföretag, kunde det emellertid
ifrågasättas, att denna kommission tillika erhölle uppdrag att själv fungera
såsom en provisorisk inspektionsmyndighet. Såväl i Danmark som i England
hade ett sådant system föreslagits. I anslutning till denna tankegång
torde sålunda den ifrågasatta preliminära undersökningen böra avse även frågan,
huruvida och i vilken omfattning en undersökningskommission, utrustad
med de befogenheter, som förut antytts, kunde lämpligen utöva verksamhet
jämväl som provisorisk trustinspektion. Innan en mera definitiv plan med
stöd av ett omfattande utredningsmaterial kunnat utföras för de åtgärder, som
borde ifrågakomma gentemot de med monopolistiska sammanslutningar förenade
missförhållanden, torde en blivande trustinspektions uppgift böra begränsas
till att, där sådana missförhållanden i särskilda fall konstaterats, dels avgiva
yttrande till Kungl. Maj:t angående arten av berörda missförhållanden
med redogörelse, innehållande nödigt upplysningsmaterial, dels ock, där omständigheterna
därtill föranledde, föreslå, att sagda redogörelse offentliggjordes
eller att särskilda åtgärder av statsmakterna vidtoges till skydd för konsumenternas
intressen.
Den 21 december 1921 avgav trustlagstiftningskommittén sitt betänkande
med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska företag och
sammanslutningar. Huvudinnehållet i berörda lagförslag var följande:
Med monopolistiska företag och sammanslutningar förstås enligt förslaget
sådana företag och sammanslutningar mellan företag, som i betydande omfattning
utöva ett bestämmande inflytande på pris- eller omsättningsförhållanden
inom riket. Såsom monopolistisk sammanslutning skall jämväl anses
varje samverkan mellan företag, som utövar sådant inflytande, som nu nämnts.
— För att, på sätt i det följande närmare angives, åvägabringa utredning m. m.
beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar skall för en tid av
tre år inrättas en särskild myndighet, benämnd trustkommissionen och bestående
av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av dessa skola tre utses
bland personer, som äga erfarenhet och insikter inom de områden av näringslivet,
där monopolistiska företag och sammanslutningar företrädesvis förekomma,
tre bland personer, som kunna anses äga särskild kännedom om den konsumerande
allmänhetens erfarenheter och synpunkter, samt tre — därav kommissionens
ordförande — bland personer, som kunna förväntas vara i stånd att
opartiskt och med hänsyn till allmänt väl bedöma de ärenden, som av kommissionen
skola handläggas. Förslag å ledamöter inom den första av nämnda
grupper upprättas av kommerskollegium och å ledamöter inom den andra gruppen
av socialstyrelsen, och skall vid handläggning hos socialstyrelsen av sådant
ärende lantbruksstyrelsen vara representerad. — Kommissionens uppgift skall
Innehållet
i trustlagstiftningskommitténs
betänkande.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.
i första hand vara, att i den omfattning så finnes erforderligt för bedömande
av behovet av särskild lagstiftning angående monopolistiska företag och sammanslutningar
samt utarbetande av förslag till eventuell sådan lagstiftning,
åvägabringa utredning rörande förekomsten av dylika företag och sammanslutningar
samt verkningarna därav inom riket. Ändå att nyss angivna förutsättning
icke är för handen, skall kommissionen emellertid hava att företaga
utredning i fall, där det finnes sannolika skäl antaga, att monopolistiskt företag
eller sådan sammanslutning utnyttjar sin ställning på sätt, som i betydande
omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden. För fullgörande av
nu angivna uppgifter skall kommissionen hava att, i den mån den så finner
nödigt, förelägga vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att för
kommissionen eller dess ombud hålla tillgängliga alla handelsböcker med tillhörande
verifikationer samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna
upplysningar om företaget eller sammanslutningen, att bereda kommissionen
eller dess ombud tillträde till samtliga anläggningar och lokaler, vilka användas
för företaget eller sammanslutningen, samt att tillhandagå dem med
upplysningar i alla avseenden rörande företaget eller sammanslutningen, allt
med förbehåll att skyldighet dock ej finnes till röjande av yrkeshemlighet av
teknisk innebörd. Skulle kommissionen för fullföljande av upptagen utredning
så finna nödigt, skall kommissionen äga att förelägga jämväl annan än
vederbörande företags eller sammanslutnings ledning att meddela upplysning
i visst avseende, dock ej i underordnad befattning hos företaget eller sammanslutningen
anställd person under annan förutsättning än att företagets eller
sammanslutningens ledning dessförinnan avfordrats upplysning i samma avseende.
Upplysning må, där den uppgiftsskyldige så önskar, i varje fall fullgöras
muntligen inför kommissionen eller dess ombud. Upplysningsskyldig
skall av kommissionen kunna kallas att för upplysningars avgivande personligen
inställa sig inför kommissionen. — Kommissionen skall vidare hava till
uppgift att till Kungl. Maj:t avgiva dels med stöd av verkställda utredningar
yttrande om behovet av särskild lagstiftning rörande monopolistiska företag
och sammanslutningar samt, därest förhållandena därtill föranleda, jämväl förslag
till sådan lagstiftning, dels redogörelse för verkställda utredningar beträffande
särskilda monopolistiska företag eller sammanslutningar eller grupper
därav, efter hand som dylika utredningar slutförts, och dels i den händelse
utredningen rörande visst företag eller viss sammanslutning skulle giva
vid handen, att företaget eller sammanslutningen utnyttjar sin ställning
på sätt, som i betydande omfattning inom riket medför oskäliga prisförhållanden,
förslag om särskilt ingripande från statens sida, där sådant av kommissionen
finnes böra ifrågakomma. -— Å Kungl. Maj:t skall ankomma att
meddela närmare föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. — Från tilllämpningen
av lagen undantagas, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar,
sådana företag, som drivas av staten eller kommun. Beträffande andra monopolistiska
företag, vilka tillgodose ett allmänt intresse, skall det ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela undantag. — över kommissionens beslut må klagan
föras hos Kungl. Maj.''t. — Tredska att efterkomma av kommissionen med
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
7
delat föreläggande bestraffas med böter till höga belopp och lämnande emot
bättre vetande av oriktig uppgift med böter eller fängelse. — Kommissionens
ledamöter och biträden är påbjuden viss tystnadsplikt vid påföljd för överträdelse
därav av bötes- eller fängelsestraff.
I den allmänna motiveringen till lagförslaget redogör trustlagstiftningskommittén
bland annat för moderna monopolbildningars uppkomst, former och verkningar
samt meddelar en genom kommitténs försorg upprättad förteckning över
monopolistiska sammanslutningar av större betydelse under de senaste åren
inom vårt lands industri, handel, hantverk, sjöfart, bank- och försäkringsväsen
samt jordbruk ävensom en ingående redogörelse för vissa särskilda dylika monopolbildningars
organisationsformer och verkningar, omfattande sockertrusten,
kvarnföreningen, havregrynskvarnarnas försäljningskartell, galoschfabrikantkartellen,
sammanslutningar inom järnvarubranschen och lantmännens mjölkförsäljningsförening.
Efter en avdelning om internationella monopolbildningar
och en om statens ämbetsverks erfarenheter av monopolbildningar lämnar
kommittén vidare en redogörelse för trust- och kartellagstiftning i vissa främmande
länder, där de ekonomiska förhållandena ansetts erbjuda större likheter
med vårt eget lands, nämligen i Eörenta staterna, England, Norge och Danmark.
Tvenne ledamöter i kommittén hava i särskilt yttrande uttalat, att den av
kommittén verkställda undersökningen rörande vissa monopolbildningar inom
vårt land ej jävat den iakttagelsen, att den planerade kommissionen icke
komme att tillföras arbetsuppgifter av större betydelse, så länge nuvarande
allmänna ekonomiska depressionstillstånd rådde.
Över trustlagstiftningskommitténs betänkande infordrade Kungl. Maj :t den 4
februari 1922 utlåtanden från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,
lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och kommerskollegium. Lantbruksstyrelsen
har i sin ordning över förslaget infordrat yttranden från hushållningssällskapen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap. Socialstyrelsen har fått
emottaga yttranden i ärendet från landsorganisationen i Sverige, kooperativa
förbundet, Sveriges statstjänstemannanämnd, statstjänarnas dyrtidstilläggskommitté,
trafiktjänstemännens riksförbund, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund och försäkringstjänstemannaföreningen i Stockholm. Till kommerskollegium
åter hava inkommit yttranden från följande institutioner och sammanslutningar
inom näringslivet, nämligen Sveriges industriförbund, fullmäktige
i järnkontoret, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges hantverksorganisation,
Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening,
Kanalflottans rederiförening, samtliga handelskamrar i riket
och Sveriges köpmannaförbund.
Rörande det huvudsakliga innehållet i de av ovan angivna ämbetsverk och
sammanslutningar avgivna utlåtandena hänvisas till propositionen.
Vid 1924 års riksdag väcktes motioner (I: 179 av herr K. G. Westman m. fl.;
II: 269 av herr Johansson i Kälkebo m. fl.) om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan, att Kungl. Maj:t ville till årets riksdag framlägga förslag till lag
-
Yttranden
över
trustlag
stiftnings
kommitténs
betänkande.
1934 års
riksdag.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
stiftning rörande statskontroll över truster och andra monopolistiska sammanslutningar
av företag inom vårt näringsliv. I motionerna påpekades, att trustlagstiftningskommitténs
betänkande icke föranlett något Kungl. Maj:ts förslag
till riksdagen, och framhölls, att den kris, som under de senaste åren hemsökt
näringslivet, emellertid icke i fråga om de monopolistiska bildningarnas
omfattning och inflytande på pris- och omsättningsförhållanden medfört sådana
ändringar, att åtgärder från statens sida blivit överflödiga. Slutligen
anfördes exempel till belysande av utvecklingen under de senare åren inom ett
par av de monopoliserade näringsgrenar, som berörts i trustlagstiftningskommitténs
betänkande.
Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen med anledning av motionerna
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta fullfölja
den redan verkställda utredningen å hithörande område för vinnande genom
lämpligt statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar
å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de
förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
Till stöd för sin hemställan anförde utskottet bl. a.: Emot trustlagstiftningskommitténs.
förslag både i de däröver avgivna yttrandena framställts tungt
vägande erinringar i skilda hänseenden; och torde det kunna förutsättas, att
från Kungl. Maj:ts sida ej vore att förvänta något förslag till lagstiftning i
ämnet i enlighet med de riktlinjer, som innefattades i kommitténs förslag. Ej
heller torde vad eljest i ärendet förekommit utgöra en borgen för att Kungl.
Maj:t utan förnyat initiativ från riksdagens sida funne anledning att ånyo
upptaga frågan i syfte att söka bringa densamma till en lösning. Med avseende
härå och då frågan vore av den samhälleliga vikt och betydelse, att den ej
utan olägenhet kunde undanskjutas, funne utskottet sig böra med anledning
av motionerna tillstyrka avlåtande av en ny skrivelse till Kungl. Maj:t
i ämnet. Vid den ifrågasatta utredningen borde givetvis vederbörligt
beaktande lämnas åt de erinringar och uttalanden, som i yttrandena över
trustlagstiftningskommitténs betänkande gjorts beträffande bl. a. bestämningen
och avgränsningen av de monopolistiska sammanslutningar, som
avsåges att träffas av den kontrollerande verksamheten, arten av samma
verksamhet, de medel, som vid dess utövande kunde komma till användning för
stävjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning, formerna
för dylika medels tillitande, beredandet av nödig sekretess rörande de av respektive
företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade uppgifter samt
den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m. I sistnämnda hänseende
hade föreslagits, att den ifrågasatta kontrollerande verksamheten skulle
uppdragas antingen åt en särskild trustinspektör eller en befattningshavare i
handelsdepartementet med rådgivande representanter, i bådadera fallen, för näringslivet
och konsumentintressena eller ock åt något av statens ämbetsverk såsom
kommerskollegium. Varken i nu nämnda eller övriga hithörande spörsmål
syntes med hänsyn till den föreslagna ytterligare utredningen i frågan riksdagen
nu lämpligen böra närmare uttala sig. Önskligt syntes emellertid vara,
att, därest för beredande av betryggande sekretess för berörda uppgifter jämte
andra i kommerskollegii yttrande omförmälda handlingar ändring av tryckfrihetsförordningen
befunnes erforderlig, förslag därom kunde om möjligt bliva
framlagt redan till 1924 års riksdag, så att icke till följd av underlåtenhet derutinnan
tiden för genomförandet av den tilltänkta kontrollanordningen komme
att över hövan förskjutas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.
9
Tre reservanter (herrar von Sydow, greve Spens och Magnusson i Skövde)
anförde: Då frågan genom en föregående riksdagsskrivelse blivit framlagd till
Kungl. Maj:ts prövning och eventuella åtgärd och då, särskilt med hänsyn till
de förändrade förhållanden, som inträtt efter nämnda riksdagsskrivelses avlåtande,
anledning synes saknas att nu göra en ytterligare hänvändelse till
Kungl. Maj:t i frågan, anse vi, att utskottet bort föreslå, att motionerna icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av kamrarna utan votering.
Genom proposition (nr 219) framlades sedermera vid 1924 års riksdag förslag
till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, som av utskottet förordats.
Förslaget blev av riksdagen antaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling; och har vid innevarande riksdag ärendets behandling i kamrarna
uppskjutits i avbidan på att utskottets utlåtande rörande nu förevarande proposition
nr 110 inkomme till kamrarna.
Då utskottet ansett det vara av intresse att erhålla en kompletterande framställning
av vad som åtgjorts eller föreslagits i utlandet efter det trustlagstiftningskommittén
avgivit sitt betänkande, har pa utskottets uppdrag utarbetats
en dylik kompletterande redogörelse över trust- och kartellagstiftning i vissa
främmande länder.
Redogörelsen omfattar förhållandena i allenast Norge, Danmark, ^tyskland
och England, men det har i densamma anmärkts, att frågan under den senaste
tiden varit aktuell jämväl i andra länder, såsom Frankrike och Tjeckoslovakien.
I Norge gäller fortfarande prislagen av den 6 augusti 1920 jämte tilläggslagar.
Lagen stadgar upplysningsplikt för envar icke endast för genomförandet
av prisregleringen och kontrollen utan även för undersökningar av monopol-
och storföretag samt konkurrensreglerande sammanslutningar. Dylika företag
och sammanslutningar äro vidare ålagda anmälningsplikt gentemot vederbörande
myndighet. . .
I år framlagd proposition om utfärdande av en »lov om kontroll med konkurranseinnskrenkninger
og prismisbruk» grundar sig i huvudsak pa trustkommissionens
år 1921 avgivna lagförslag samt den befintliga kontrollmyndighetens
erfarenheter under dess verksamhet. Lagförslaget, bibehåller i huvudsak
gällande bestämmelser om upplysningsplikt och anmälningsskyldighet och avser
allt privat förvärvsarbete med undantag av arbete i annans tjänst. Den
ifrågasatta kontrollen skulle utövas av ett prisråd, bestående av 5 ledamöter,
som utses av Konungen. Förslaget innehaller ett allmänt förbud mot att .under
förvärvsverksamhet taga eller fordra priser, som maste anses otillbörliga.
Finner vederbörande departement att av en sammanslutning eller genom avtal
fastställts priser, som äro oskäliga, kan departementet efter framställning från
prisrådet meddela prisreglerande bestämmelser.
Konungen äger, om han finner allmänna hänsyn så fordra, förordna om upplösning
av amnälningspliktiga sammanslutningar och hävande av avtal, beträffande
vilka anmälningsplikt enligt förslaget föreligger, och om upplösning av
aktiebolag, vilka måste anses som ett led i en konkurrensreglering.
Dessutom innehåller förslaget förbud under vissa omständigheter mot bojkott,
exklusivavtal och ogrundad prisskillnad.
I Danmark under januari i år framlagt förslag till lag om priskontroll, vilket
lagförslag dock icke hunnit slutbehandlas av folkrepresentationen, åsyftar
i första hand att giva regeringen ett medel till att framskaffa erforderligt ma
-
Proposition
om ändring
i tryckfrihet
sförordningen.
Utländsk
lagstiftning.
Norge.
Danmark.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.
Tyskland.
England.
Utskottet.
tenal för upplysning om prisers skälighet och att möjliggöra ett ingripande
gentemot konstaterade oskäliga prisförhållanden.
Kontrollen skulle utövas av en kommission, bestående av 5 ledamöter, av
vilka handelsministern utser ordförande, medan de övriga utses av riksdagen
med en representant för vart och ett av de fyra största politiska partierna.
Genom i Tyskland den 2 november 1923 utfärdade kartellagen, Verordnunogegen
Missbrauch wirtschaftlicher Machtstellungen, hava karteller och liknande
ekonomiska sammanslutningar ställts under offentlig kontroll. Lagen
giver möjlighet i tvenne olika avseenden till bekämpande av organiserat maktmissbruk.
Till skydd för samhällsintresset, alltså för de utom de enskilda organisationerna
stående bredare folklagren, ger lagen sålunda i första hand
rikshushallningsministern och subsidiärt jordbruksministern befogenhet att omedelbart
ingripa^ mot skadliga sammanslutningar eller vissa handlingar av sådana
eller också att hänskjuta ärendet till behandling av den nyinrättade kartelldomstolen
Vidare är förordningen avsedd att skydda enskilda medlemmar
av sammanslutningar^mot obillig inskränkning av deras ekonomiska rörelsefrihet
med avseende pa produktion, omsättning och prisförhållanden genom att
lämna dem rätt till uppsägning av avtal. Angående uppsägningens berättigande
dömer kartelldomstolen. Denna specialdomstol består av en president
och 4 bisittare, och är ansluten till Reichswirtschaftsgericht.
I England tillsattes i november månad i fjol en kommission, Royal Commission
on Food Prices, med uppdrag att undersöka de förhållanden, som äro rådande
inom gross- och detaljhandel med livsmedel för allmän konsumtion, i den
män de påverka priserna, samt avgiva förslag å sådana åtgärder, som lämpligen
böra vidtagas. Kommissionen avgav sitt första utlåtande den 23 april i år samt
föreslog däri upprättandet av ett livsmedelsråd inom handelsdepartementet, vilket
skulle noggrant följa livsmedelsmarknaden samt utsända periodiska rapporter.
Rådet skulle bestå av tolv ledamöter, representerande ekonomiska, finansiella,
administrativa och konsumentintressen. Rådet skulle, då en allmän
trustlagstiftning ännu saknas, äga befogenhet att, om det förvissat sig om, att
enskild person, företag eller sammanslutning handlade mot det allmänna intresset,
göra föreställningar för att åvägabringa rättelse. Om detta icke ledde till
resultat, skulle redogörelse lämnas till handelsministern, som hade att framlägga
den för parlamentet. X övrigt skulle livsmedelsrådet icke fungera såsom
ett verkställande organ utan mera såsom medlare mellan producenter, handlande
och konsumenter.
Kommissionen har uttalat sig för nödvändigheten av att ett ingripande göres
för att skydda allmänheten mot missbruk av monopol och truster, men anser,
att för detta ändamål bör upprättas ett särskilt organ med fastställda befogenheter.
Frågan om vidtagande av positiva lagstiftningsåtgärder på detta område har
emellertid redan underställts parlamentets prövning, i det att sex representanter
för det liberala partiet nyligen väckt motion med förslag till lag om undersökmng
av truster och karteller och vidtagande av åtgärder till hämmande av
missbruk av dylika sammanslutningar. Förslaget, för vilket närmare redogöres
i bilagan, har ännu icke behandlats av parlamentet.
I likhet med departementschefen finner utskottet med erkännande av de gynnsamma
verkningar, som inom näringslivet förekommande monopolistiska sammanslutningar
äro ägnade att i mangt och mycket medföra för samhällslivet,
statliga kontrollåtgärder till förebyggande av avarter och missbruk i deras verksamhet
dock böra åvägabringas. Vid genomförande av dylika kontrollåtgär
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.
11
der är det emellertid angeläget, att det förfares med erforderlig varsamhet, då
man här rör sig på ett jämförelsevis oprövat område, vilket, såsom erfarenheten
från andra länder nogsamt utvisar, erbjuder avsevärda svårigheter för ett väl
avvägt ingripande från det allmännas sida. Denna synpunkt har även understrukits
i avgivna utlåtanden över trustlagstiftningskommitténs förslag från
liandelskamrar och andra näringskorporationer, hushållningssällskap m. fl.
Det synes ock utskottet, som om i det föreliggande lagförslaget skänkts tillbörligt
beaktande åt nämnda från myndigheter och näringslivets målsmän sålunda
framförda synpunkt. Utskottet delar den av departementschefen uttalade
uppfattningen, att frågan lämpligen för närvarande bör lösas endast i viss
begränsad omfattning för att framdeles, sedan närmare erfarenheter — ej
minst från andra länder med genomförd lagstiftning å hithörande område —-vunnits, upptagas till förnyat övervägande.
Det lagförslag, som innefattas i den föreliggande propositionen, skiljer sig
till innebörden i betydelsefulla hänseenden från tidigare framkomna förslag å
ifrågavarande område.
Detta gäller i främsta rummet frågan om i vilken omfattning en undersöknings-
och kontrollverksamhet från statens sida bör för det ifrågavarande ändamålet
komma till stånd.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, föreslog trustlagstiftningskommittén,
att den av densamma ifrågasatta trustkommissionen i första
hand skulle verkställa utredning angående förekomsten och verkningarna av
monopolistiska företag och sammanslutningar inom riket i den omfattning så
funnes erforderligt för bedömandet av behovet av särskild lagstiftning och utarbetandet
av förslag därtill. Därjämte skulle emellertid åt kommissionen
tillika uppdragas att i fall av missbruk av monopolställning igångsätta undersökning
därom och föreslå åtgärder från statens sida till motverkande av dylikt
missförhållande. Kommissionen skulle alltså till karaktären vara huvudsakligen
en undersökningskommission, men därjämte erhålla en kontrollerande uppgift,
dock utan befogenhet att själv ingripa för att åvägabringa rättelse av uppdagade
missförhållanden.
I den vid fjolårets riksdag, i enlighet med andra lagutskottets hemställan,
avlåtna skrivelsen i ämnet till Kungl. Maj :t anhölls, att Kungl. Maj :t ville låta
fullfölja den redan verkställda utredningen å hithörande område för vinnande
genom lämpligt statsorgan av en fortlöpande kontroll över monopolistiska sammanslutningar
å näringslivets område ävensom för riksdagen framlägga de förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda.
Enligt det nu framlagda lagförslaget äger Konungen, när skäl därtill äro,
i fråga om företag eller sammanslutning inom näringslivet, som kan antagas
vara av monopolistisk natur, förordna, att undersökning skall äga rum rörande
företagets eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden
här i riket.
I motiven till lagförslaget erinrar departementschefen om, att anmärkningarna
mot trustlagstiftningskommitténs förslag i främsta rummet gingo ut därpå,
att detsammas genomförande skulle, särskilt under depressionstid, verka stö
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
rande och betungande å de lojala företagen. I flera av de avgivna yttrandena
hade i överensstämmelse härmed gjorts gällande, att dessa företag icke borde
göras till föremål för undersökning eller ställas under kontroll, utan endast de,
som missbrukade monopolställningen. Därför borde man, åtminstone för det
närvarande, inskränka en närmare undersökning eller kontroll till fall, där särskild
anledning till undersökning syntes föreligga. Förutom önskvärdheten av
att ej göra större ingrepp än förhållandena påkallade talade för en sådan begränsning
av undersökningsverksamheten även den omständigheten, att därigenom
undvekes en tung och dyrbar anordning för densammas genomförande.
För den väsentliga begränsning i fråga om undersökningsverksamhetens omfattning,
som sålunda föreslås i propositionen, finner utskottet departementschefen
hava anfört vägande skäl. Det huvudsakliga syftet med ett ingripande
från statens sida i fråga om monopolbildningar måste enligt utskottets mening
vara att i möjligaste mån söka förebygga och stävja förekommande påtagliga
missbruk av dylika sammanslutningars ekonomiska maktställning utan att
lägga något hinder i vägen för deras sunda utveckling och lojala verksamhet till
gagn för såväl näringslivet som samhället i dess helhet.
Utskottet delar för övrigt den från många håll framförda synpunkten, att
blotta möjligheten till ett i lag reglerat statsingripande å ifrågavarande område
skall i avsevärd mån visa sig ägnad att motverka alltför stötande maktmissbruk
å området, samt att redan en undersökning och ett framläggande för offentligheten
av en monopolbildnings affärsmetoder mången gång skall komma att utöva
en starkt korrigerande inverkan.
Undersökningsmyndighetens uppgift är enligt det föreliggande förslaget begränsad
till att verkställa den undersökning, varom Konungen i det förekommande
fallet förordnat och att över undersökningens resultat avgiva redogörelse
till Kungl. Maj :t. Redogörelsen torde ock regelmässigt komma att åtföljas av
förslag till åtgärder, som kunna finnas av omständigheterna påkallade. Härvid
torde närmast komma i betraktande med nuvarande lagstiftning möjliga åtgärder,
såsom direkta hänvändelser till vederbörande företag eller sammanslutning,
offentliggörande av undersökningsresultatet i den mån sekretess därutinnan
icke skall iakttagas samt nedsättning eller suspension av gällande tullsatser
inom branschen. Även lagstiftningsåtgärder skulle kunna tänkas komma
att föreslås, särskilt om föregående undersökningar ådagalagt missbruk av enahanda
eller liknande art, vilka därförutan icke synas kunna stävjas.
Även beträffande den ifrågasatta undersökningsmyndighetens organisation
avviker propositionen från trustlagstiftningskommitténs förslag. Kommittén hade,
såsom förut nämnts, föreslagit inrättande av en särskild provisorisk myndighet,
trustkommissionen, bestående av nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,
vilka indelats i tre grupper, var och en omfattande tre ledamöter, med olika
förutsättningar. Propositionen innebär icke inrättandet av en särskild myndighet
för undersökningars verkställande, utan dessa skulle uppdragas åt ämbetsmyndighet
eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna
personer.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jf.
13
Genom flen sålunda föreslagna anordningen anser departementschefen, att
de från olika håll framkomna anmärkningarna mot den av trustlagstiftningskommittén
föreslagna trustkommissionen om att denna skulle bliva en allt för
stor och dyrbar apparat m. m., skulle förfalla.
I sin motion (II: 386) har herr Nyländer in. fl. föreslagit den ändringen i
det föreliggande lagförslaget, att i de fall, då undersökning icke skall verkställas
av ämbetsmyndighet, undersökningsuppdraget skulle lämnas åt minst tva särskilt
förordnade sakkunniga och erfarna personer, enär det icke vore lämpligt,
att ett så ömtåligt uppdrag, vartill bland annat hörde att utsätta och fälla till
vite, överlämnades, såsom enligt förslaget vore möjligt, åt eu enda person.
Då det emellertid enligt lagförslaget skall i varje särskilt fall ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma om undersökningsorganets sammansättning, synes
det enligt utskottets mening icke lämpligt att utesluta den möjligheten för
Kungl. Maj :t att i ett förekommande fall kunna överlämna undersökningens
verkställande åt en enda person. En dylik anordning kan möjligen med hänsyn
till bl. a. sekretessen tänkas någon gång vara att föredraga framför utseende av
ett flertal personer för ändamålet, varför utskottet avstyrker bifall till motionen
i denna del.
De föreskrifter i övrigt, som lagförslaget innehåller beträffande undersökningsmyndighetens
organisation, hava ej givit utskottet anledning till någon
erinran.
I fråga om lagens tillämpningsområde föreslår propositionen, att denna skulle
gälla företag eller sammanslutning av monopolistisk natur, som'' avser produktion
eller bearbetning av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse,
försäkringsrörelse eller transportverksamhet. Inom lagens räckvidd skulle sålunda
komma att falla näringsverksamhet i allmänhet. En närmare definition
på vad som är att räkna till monopolistiska företag och sammanslutningar lämnas
visserligen ej i lagen, men torde, på sätt departementschefen med fog erinrat,
beträffande företag eller sammanslutning, rörande vilket undersökning enligt
lagen av Kungl. Maj:t föranstaltas, näppeligen komma att råda någon
tvekan om dess ^monopolistiska karaktär.
Från vissa näringskorporationers sida hade i avgivna yttranden över trustlagstiftningskommitténs
förslag påyrkats, att såväl arbetare- som arbetsgivareorganisationer,
såsom varande sammanslutningar av monopolistisk natur
och ägnade att utöva ett synnerligen kraftigt inflytande på pris- och omsättningsförhållandena,
måtte indragas under den kontroll, som lagen avsåge.
Kommerskollegium förklarade sig icke kunna biträda detta yrkande samt
anförde till stöd för denna sin uppfattning följande: Den uppgift, som ett
kontrollerande organ över monopolistiska företag och sammanslutningar av
producenter finge sig förelagd, torde i och för sig vara tillräckligt omfattande
och svår att fylla. Att dessutom av en trust- och kartellinspektion förvänta
effektivt ingripande inom ett så vidsträckt och ömtåligt socialpolitiskt område,
som lönestriderna mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationer utgjorde,
skulle tvivelsutan helt förrycka och omöjliggöra dess verksamhet. För beva
-
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31f.
kande av det allmännas intressen på detta område funnes ju dessutom redan särskilda
organ.
Departementschefen har förklarat sig biträda denna uppfattning och anser i
likhet med kommerskollegium, att ett ingripande i striderna mellan arbetsgivare
och arbetstagare icke bör äga rum i den ordning, som med den föreslagna lagen
avses, utan att såväl arbetarnas fackliga sammanslutningar som arbetsgivarnas
sammanslutningar för reglering av arbets- och löneförhållanden böra falla utom
lagens tillämpningsområde.
Genom den av herr Järte m. fl. väckta motionen (II: 385) har detta spörsmål
åter upptagits.
I motionen föreslås, att riksdagen, under förutsättning av godkännande i
huvudsak av lagförslaget, ville antaga följande ändrade lydelse av lagens 1 §,
däri det gjorda tillägget till motsvarande paragraf i propositionen kursiverats:
-
I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning
av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet, eller som eljest genom sin verksamhet kan
''inverka pa prisrörelsen och som kan antagas vara av monopolistisk natur, äger
ilonungen när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna lag
sags, skall ^äga ruin till utredning rörande företagets eller sammanslutningens
inmr„an ?.ris" e^er„omsättningsförhållanden här i riket.
o sf°d . r den sålunda föreslagna utvidgningen av lagens giltighetsomlåde
anföres i motionen, att alla de företag och sammanslutningar, vilka kunna
antagas hava förskaffat sig en monopolställning och därigenom oskäligt kunna
påverka prisrörelsen i stegrande riktning, böra indragas under den föreslagna
statskontrollen. Vidare anföres i motionen bl. a. följande:
Under de senaste åren har man fått bevittna, att sammanslutningar av arbetare
sota förskaffa sig en. fullständig monopolställning inom vissa yrken i
y ig avsikt att höja sina inkomster till ett löneläge, som icke står i överensmed
^äget11Pa arbetsmarknaden och andra arbetargruppers löner.
Att därigenom det allmänna prisläget påverkas i en för den stora allmänheten
synnerligen. ogynnsam riktning, ligger i öppen dag.
Man kan naturligtvis saga, att all fackföreningsrörelse avser en förbättring
av arbetarnas ställning i allmänhet och framför allt en höjning av deras inkomster.
Lönerörelsen måste emellertid i stort sett följa samma ekonomiska
lagar som varuprisrörelsen, och lika litet som varje stegring av varupriser
motiverar ett statligt inskridande mot de företag eller sammanslutningar, som
sätta priserna,__ lika litet höra löneökningar i allmänhet beröras av en monopolkontroll.
i bada fallen måste gränsen dragas mellan sådana höjningar, som
synas överensstämma med den allmänna ekonomiska utvecklingen, och de
f0?1 uppenbarligen^ icke fylla detta krav. I propositionen upptages icke till
behandling den svara frågan om »skäliga» eller »oskäliga» priser, utan där
iagges huvudvikten vid att undersökning skall göras, där man har anledning
misstänka missbruk av en monopolställning till prishöjning å viss vara högt
Plan> dar de.n fria konkurrensen inverkar prisreglerande. Under dessa
iornalianden anse vi oss ej heller behöva ingå på den ömtåliga prisfrågan,
utan stanna, vid monopolställningen, i den mån en sådan kan bevisas vara
före t intrig och tydligen utnyttjas för sättande av särskilt hög ersättning för
vara eller tjänst. Vi anse det nämligen vara oriktigt att endast fästa avseende
vid prisstegring å vara, då stegring ^av ersättning för tjänst ävenledes
Andra lagutskottets utlåtande Nr Slf.
lo
kan drivas upp för högt på grund av förvärvad monopolställning. Mellan
arbete och vara finnes för visso en betydande principiell och praktisk åtskillnad,
men det är ofrånkomligt, att de båda i många fall lyda under alldeles
samma ekonomiska lagar.
Till belysning av monopolistiska fackföreningars verksamhet anföres i motionen
exempel på vissa företeelser inom byggnadsbranschen i Stockholm,
inom vissa arbetarorganisationer praktiserade s. k. registersystem samt s. k.
allianser mellan arbetare och arbetsgivare.
Att det förekommit och förekommer på pris- eller omsättningsförhållanden
här i riket verkande, allvarliga missbruk av den maktställning, som såväl arbetar-
som arbetsgivareorganisationer förskaffat sig, är obestridligt. Ifrågavarande
företeelser ligga dock enligt utskottets mening på ett annat plan, och
förhållandena äro så olika dem, som avses med den nu föreslagna lagstiftningen,
att de ej lämpligen böra inbegripas under denna.
För bevakande av det allmännas intressen å det med motionen avsedda området
finnas redan, såsom kommerskollegium framhåller, särskilda organ. Utskottet
vill sålunda erinra om, att socialstyrelsen enligt sin instruktion har att
taga befattning med hithörande slag av ärenden, såsom angående arbetsmarknaden
och förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare o. s. v., samt att följa
företeelserna inom sitt verksamhetsområde och efter omständigheterna vidtaga
eller hos Kungl. Maj:t förslå de åtgärder, vilka styrelsen därutinnan finner
påkallade.
Den föreslagna lagstiftningen avser ju i främsta rummet att möjliggöra för
undersökningsmyndigheten att införskaffa erforderliga uppgifter. I detta
hänseende äro förhållandena inom näringslivet med den hemlighet, varmed
avtal och dylikt där kringgärdas, och inom exempelvis fackföreningsrörelsen
väsentligt olika. En undersökning från vederbörande ämbetsmyndighet angående
exempelvis förut omförmälda arbetarregister eller förefintliga allianser
mellan arbetsgivare och arbetare torde näppeligen möta svårigheter, motsvarande
dem, som ifrågavarande lagstiftning avser att undanröja.
Utskottet vill även erinra om att, såvitt för utskottet är kant, den utländska
lagstiftningen på detta område icke omfattar arbetsgivar- och arbetarorganisationer,
även om de förvärvat verklig monopolställning. I
I Norge skall sålunda den ifrågasatta lagstiftningen omfatta privat förvärvsverksamhet,
men icke arbete i annans tjänst. Sammanslutningar, som endast
hava till ändamål att reglera löne- eller andra arbetsförhållanden, äro vidare
uttryckligen undantagna från anmälningsplikt.
Ej heller det i Danmark framlagda förslaget till lag om priskontroll torde
avse att omfatta dylika sammanslutningar.
Enligt den i Tyskland den 2 november 1923 utfärdade kartellagen (Verordnung
gegen Missbrauch wirtschaftlicher Machtstellungen) falla under lagen avtal
och beslut, som innebära förpliktelser angående produktionens eller omsättningens
handhavande, tillämpningen av affärsvillkor eller bestämmelser angående
prissättningen, såsom syndikat, karteller, konventioner och dylika överenskommelser.
Redan genom denna formulering av bestämmelserna angående
lagens tillämpningsområde äro sålunda arbetarnas fackorganisationer uteslutna.
Även arbetsgivarorganisationer såsom rent socialpolitiska sammanslutningar
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8 4.
falla emellertid utom lagen, vilken avser att reglera ekonomiska maktstrider
och icke sociala. Om en sammanslutning är både arbetsgivarorganisation och
kartell, vilket ofta är fallet i praktiken, har lagen endast giltighet beträffande
själva kartellavtalet eller under vissa omständigheter även kartellorganisationen.
I ett den 1 maj 1924 avgivet utslag har kartelldomstolens president närmare
motiverat denna ståndpunkt. Frågan gällde om ett arbetsgivarförbund skulle
falla under kartellagens bestämmelser och ett anslutet företag i enlighet med
dessa skulle hava rätt till uppsägning av sina medlemsförpliktelser. Kartelldomstolen
förklarades icke behörig i detta fall, enär arbetsgivarförbundet vore
att betrakta såsom en rent socialpolitisk sammanslutning, medan kartellagen
endast avsåge syndikat, karteller och liknande näringspolitiska organisationer.
Företaget i fråga hade icke velat bestrida förbundets karaktär av »arbetsgivarförbund»
men ville dock hava detsamma underställt kartellagen, emedan
förbundet genom lockout hade »produktionens handhavande» i sin hand och såtillvida
kunde förhindra produktionen och därmed utövade en ekonomisk maktställning.
Denna åsikt vore emellertid enligt presidentens förklaring oriktig.
Med uttrycket »produktionens handhavande» i kartellagens mening borde man
helt enkelt förstå en frivillig avtalsenlig reglering av varuproduktionen, som visserligen
under vissa omständigheter också kunde utsträcka sig till en inskränkning.
av produktionen, men som dock alltid måste hava ett ekonomiskt syfte
och icke hava till avsikt att inverka på gestaltningen av förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare.
I Förenta staterna stadgas enligt den 1890 antagna s. k. Shermanlagen för•
1MOQopolistiska avtal och sammanslutningar. Denna lag har vid flera
tillfällen tillämpats även på arbetarorganisationer. I detta hänseende hava förhållandena
ändrats genom den 1914 utfärdade Claytonlagen. I § 6 av denna
lag förklaras, att det mänskliga arbetet icke är en vara eller handelsartikel
och att ingen bestämmelse i antitrustlagarna skall tolkas som förbud mot arbetarorganisationer,
jordbruks- eller trädgårdsföreningar, som icke ha någon
grundfond eller drivas för att ge vinst. Bestämmelsen intogs efter framställning
från arbetarhall, da domstolarnas tolkning av Shermanlagen givit anledning
att befara, att arbetarorganisationer kunde upplösas såsom olagliga sammanslutningar.
Med stöd av det sålunda anförda finner utskottet ej anledning tillstyrka den
utvidgning av lagens tillämpningsområde, som föreslagits i motionen 11:385.
Då den föreslagna lagstiftningen, såsom förut berörts, avser i främsta rummet
att möjliggöra undersökningsmyndighetens utredningsarbete, är det naturligt,
att denna har för ändamålet utrustats med vidsträckta befogenheter att
inhämta erforderliga upplysningar beträffande under lagen fallande företag
och sammanslutningar.
Vid sidan av den i § 3 stadgade upplysningsplikten för styrelse, företrädare,
ledare cllei föreståndare för företag eller sammanslutning föresknves i § 4 en
allmän medborgerlig upplysningsskyldighet beträffande monopolbildning, som
gjorts till föremål för utredning.
Trustlagstiftningskommittén hade härutinnan framhållit, att ett stadgande
om sådan upplysningsplikt vore nödvändigt för att bereda trustkommissionen
möjlighet att, när anledning därtill förefunnes, fullständiga eller belysa uppgift
av positiv eller negativ art, som lämnades från deras sida, vilka intoge en
ledande ställning inom en monopolbildning. Vid bestämmande av den upplysningsplikt,
som sålunda avsåges, hade kommittén emellertid ansett sig böra
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
17
beakta den i flera avseenden ömtåliga ställning, som underordnade befattningshavare
ofta intoge inom enskilda ekonomiska företag och sammanslutningar.
Med hänsyn härtill hade kommittén föreslagit, att trustkommissionen skulle
erhålla anvisning att i första rummet inhämta upplysning om företaget eller
sammanslutningen av dem, vilka såsom styrelse eller eljest ledde dess verksamhet,
och att först i andra hand, om så funnes behövligt, avfordra underordnad
befattningshavare upplysning i visst avseende rörande det företag eller den
sammanslutning, vari han vore anställd.
Med anledning av inkomna yttranden i fråga om dessa bestämmelser har departementschefen
därutinnan anfört följande:
Lika med kommittén finner jag nödvändigt, att undersökningsmyndigheten
medgives rätt att, då tillförlitlig utredning på annat sätt icke står att vinna,
förelägga även underordnad befattningshavare samt utomstående personer att
lämna erforderliga upplysningar. Att denna rätt bör användas varsamt ligger
i sakens natur.
Vad särskilt angår underordnad befattningshavare, beaktar jag till fullo de
invändningar, som framställts mot att ifrågavarande befattningshavare skola
kunna åläggas att avgiva upplysningar. Att helt befria dem från dylik''skyldighet
anser jag emellertid icke möjligt. Med den av kommittén i fråga om
underordnade befattningshavare särskilt föreslagna inskränkningen i rätten att
infordra upplysningar synes man i detta avseende hava gått så långt, som
utan undersökningsresultatets äventyrande kan göras. Att skälig tid bör beredas
ledningen att lämna upplysning, innan föreläggande gives underordnad befattningshavare,
torde emellertid böra tydligare angivas. Däremot anser jag
det icke tillfyllest, att underordnad må kunna åläggas uppgiftsskyldighet endast
om överordnad vägrat att fullgöra dylik skyldighet. Den överordnade
skulle i sådant fall kunna genom en ofullständig eller missvisande uppgift förhindra
hänvändelse till den underordnade. Ett stadgande av innehåll, att underordnad
kunde vinna befrielse från upplysningsskyldighet, om han gjorde
troligt, att för honom allvarlig skada därigenom kunde uppstå, skulle kunna
medföra, att hot om repressalier från den överordnades sida omöjliggjorde hänvändelse
till den underordnade. I regel torde det befinnas ändamålsenligt, att,
sedan underordnad meddelat upplysning, ledningen erhåller tillfälle att yttra
sig däröver. Ett ovillkorligt stadgande av sådan innebörd torde dock icke
böra givas.
I herr Nyländers m. flis ovan berörda motion föreslås ett tillägg till § 4, enligt
vilket undersökningsmyndigheten väl lämnas rätt att under de i lagrummet
angivna förutsättningar inhämta upplysningar direkt av person, vilken är anställd
hos företag eller sammanslutning, som är föremål för undersökning.
Under hänvisning till av vissa näringskorporationer framställda yrkanden föreslås
i motionen intagande av en bestämmelse av innehåll, att det alltid skulle
beredas företagets eller sammanslutningens företrädare, föreståndare eller ledare
tillfälle att yttra sig över de upplysningar, som den hos företaget eller
sammanslutningen anställde lämnat.
I likhet med departementschefen finner utskottet, att det av motionärerna
sålunda förordade tillvägagångssättet torde befinnas ändamålsenligt, men att
ett ovillkorligt stadgande av sådan innebörd icke torde böra givas i lagen. Det
kan sålunda tänkas, att undersökningsmyndigheten upptagit viss fråga till un
Bihanj
till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 29 käft. (Nr 34.) 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.
dersökning och därom hört hos företaget eller sammanslutningen anställd personal,
men sedan funnit anledning att icke fullfölja den upptagna undersökningen.
I ett dylikt fall torde det givetvis icke vara erforderligt att höra företagets
ledning om de anställdas uppgifter. I den händelse emellertid eljest
hos företag eller sammanslutning anställd person lämnar upplysning, som befinnes
stå i strid mot uppgift, som bekommits från den, som företräder, förestår
eller leder företaget eller sammanslutningen, förutsätter utskottet, att undersökningsmyndigheten
städse skall lämna den senare tillfälle att avgiva yttrande
över de upplysningar, som den anställde lämnat.
Utskottet vill i övrigt beträffande tillämpningen av nu ifrågavarande lagrum
giva sin anslutning till departementschefens uttalande om att rätten att i förekommande
fall höra även underordnade befattningshavare samt utomstående
personer självfallet bör användas med varsamhet.
I § 7 av lagförslaget stadgas bland annat, att till undersökningsmyndigheten
inkomna handlingar, från densamma utgångna skrivelser samt hos densamma
förda protokoll och anteckningar av innehåll att beröra affärs- eller driftsförhållande
må utlämnas endast med Konungens särskilda tillstånd eller efter det
femton år förflutit från handlingens datum.
I den av herr Nyländer in. fl. väckta motionen föreslås, att den sålunda föreslagna
tidsperioden om femton år utsträckes till tjugufem år.
Med hänsyn till att det inom nu ifrågavarande affärsområden torde förekomma,
att avtal slutas för längre tidsperioder, samt även i övrigt olägenheter kunna
tänkas uppstå, om tiden för rätten till offentliggörande av hithörande handlingar
tilltages för knapp, får utskottet tillstyrka bifall till motionen i denna
del.
I övrigt har utskottet vid prövning av det föreliggande lagförslaget ej funnit
anledning till erinran beträffande de däri innefattade bestämmelserna.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag
icke i oförändrat skick av riksdagen antagits, måtte för
sin del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning
av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet och som kan antagas vara av monopolistisk natur,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8Jf.
19
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
äger Konungen, när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna
lag sägs, skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens
inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket.
2 §.
Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt
ämbetsmyndighet eller åt en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna
personer. Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller
de förordnade personerna att betrakta såsom särskild myndighet (undersökningsmyndighet).
Undersökningsmyndigheten äge, när så befinnes erforderligt, förordna ledamot
av undersökningsmyndigheten eller, där undersökningens verkställande är
anförtrott åt ämbetsmyndighet, tjänsteman hos denna myndighet eller ock,
enligt av Konungen meddelade bestämmelser, annan person att vid visst tillfälle
eller i visst avseende vara myndighetens ombud vid upplysningars inhämtande.
Närmare bestämmelser om undersökningsmyndighetens organisation och
verksamhet meddelar Konungen.
3 §.
För fullgörande av sitt uppdrag må undersökningsmyndigheten förelägga den,
vilken företräder, förestår eller leder företag eller sammanslutning, som är föremål
för undersökning, eller företag, vilket ingår i sådan sammanslutning,
att för undersökningsmyndigheten eller av densamma utsett ombud hålla tillgängliga
alla handelsböcker med tillhörande verifikationer samt övriga böcker
och handlingar, vilka kunna lämna upplysning om företaget eller sammanslutningen
;
att bereda undersökningsmyndigheten eller dess ombud tillträde till samtliga
anläggningar och lokaler, vilka användas för företaget eller sammanslutningen;
att meddela undersökningsmyndigheten eller dess ombud alla de upplysningar
angående företaget eller sammanslutningen, som av myndigheten eller ombudet
äskas.
Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk
innebörd.
Undersökningsmyndigheten äge kalla upplysningsskyldig att för upplysnings
avgivande personligen inställa sig inför myndigheten.
4 §.
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens
fullföljande erforderligt, må undersökningsmyndigheten förelägga
jämväl annan än den, som jämlikt 3 § är upplysningsskyldig, att, på sätt i
nämnda paragraf är stadgat, i visst avseende meddela upplysning, som där
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3Jf.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sägs. Dock må ej föreläggas den, som är anställd hos företag eller sammanslutning
i annan egenskap än i 3 § avses, att meddela upplysning angående
företaget eller sammanslutningen, med mindre tillfälle lämnats den, som företräder,
förestår eller leder företaget eller sammanslutningen, att i samma
avseende uttala sig.
5 §.
Undersökningsmyndigheten äge utsätta vite vid meddelande av föreläggande
eller kallelse enligt denna lag samt fälla till sådant vite.
6 §.
över beslut, som av undersökningsmyndigheten på grund av denna lag meddelas,
må klagan föras hos Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är stadgad.
7 §•
Till undersökningsmyndigheten inkomna
handlingar, från myndigheten
utgångna skrivelser samt hos myndigheten
förda protokoll och anteckningar
må utlämnas endast såvitt de icke röra
affärs- eller driftförhållande eller, i
den mån dylik handling är av sådant
innehåll, med Konungens särskilda
tillstånd eller efter det femton år förflutit
från handlingens datum.
I fall, där Konungens tillstånd, enligt vad nu sagts, erfordras för utlämnande
av redogörelse eller förslag, som undersökningsmyndigheten ingivit till
Konungen, eller av annan handling, skall, innan Konungen låter handlingen
offentliggöras, tillfälle lämnas vederbörande företag eller sammanslutning att
avgiva yttrande i ärendet. /
7 §•
Till undersökningsmyndigheten inkomna
handlingar, från myndigheten
utgångna skrivelser samt hos myndigheten
förda protokoll och anteckningar
må utlämnas endast såvitt de icke röra
affärs- eller driftförhållande eller, i
den mån dylik handling är av sådant
innehåll, med Konungens särskilda
tillstånd eller efter det tjugufem, år
förflutit från handlingens datum.
8 §.
Har någon i fall, som avses i 3 eller 4 §, mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift, straffes med böter från och med sjuttiofem till och med femtontusen
kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i
högst sex månader.
Samma lag vare, där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning
enligt denna lag, i vidare mån än som kan anses erforderligt för
uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han under
sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han begagnar
sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller för att göra
skada.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
21
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Å förbrytelse, varom i andra stycket sägs, äge allmän åklagare tala allenast
efter angivelse av målsäganden.
9 §.
Då vid domstol förekommer mål om förbrytelse, varom i 8 § sägs, må domstolen,
därest målets offentliga handläggning finnes kunna för någon medföra
skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande, på begäran av denne förordna,
att målet skall handläggas inom stängda dörrar.
10 §.
Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.
11 §.
Den, som enligt 3 eller 4 § på kallelse inställer sig inför undersökningsmyndigheten,
äge att därför uppbära ersättning enligt grunder; som fastställas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.
B) att motionerna II: 385 och 386 måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan under A) hemställt.
Stockholm den 23 maj 1925.
På andra lagutskottets vägnar:
BROK PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Linder, Sigfrid Hansson,
greve Spens, von Kock, Alfred Petrén och Schedin;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Hage, Magnusson
i Skövde, ödström, Johanson i Stockholm, Wallerius och Lindgren i Dingelvik.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Reservationer:
1) av herrar von Sydow och greve Spens, vilka anfört:
»Såsom utskottet erinrar, väcktes vid 1924 års riksdag motion om skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande till detta års riksdag av
förslag till lagstiftning rörande statskontroll rörande truster och andra monopolistiska
sammanslutningar av företag inom vårt näringsliv. Andra lagutskottet
tillstyrkte en utredning i ämnet och angav såsom föremål för utredningen
»bestämningen och avgränsningen av de monopolistiska sammanslutningar,
som avsåges att träffas av den kontrollerande verksamheten, arten av
samma verksamhet, de medel, som vid des utövande kunde komma till användning
för stävjande av förekommande missbruk av innehavd monopolställning,
formerna för dylika medels tillitande, beredande av nödig sekretess rörande
de av resp. företagare till den kontrollerande myndigheten lämnade uppgifter
samt den lämpligaste organisationen av samma myndighet m. m.» Utskottets
förslag gillades av riksdagen och avläts i enlighet därmed skrivelse till Kungl.
Maj:t. Ser man nu efter, huruvida de sålunda av riksdagen uttalade önskemålen
om innebörden av en trustlagstiftning blivit tillgodosedda i det nu framlagda
lagförslaget, skall man finna, att detta knappast skett på mer än en
enda punkt. Kravet på beredande av nödig sekretess för uppgifter, som lämnas
till kontrollmyndigheten, är beaktat. Men någon bestämning och avgränsning
av de sammanslutningar, å vilka lagen skall äga tillämpning, kan
knappast sägas innefattas i lagförslaget, då det giver Kungl. Maj:t rätt att
företaga undersökning om snart sagt varje företag eller sammanslutning,
som kan antagas vara av monopolistisk natur. Lika litet är den kontrollerande
myndighetens art och organisation närmare fastställd, utan heror detta i
varje särskilt fall på Kungl. Maj:ts bestämmande. Medlen till förekommande
av missbruk av monopolställning och formerna för dylika medels tillitande
finnas icke i lagförslaget angivna. Det är alltså icke en sådan lagstiftning,
som riksdagen begärt, som här blivit framlagd av Kungl. Maj:t. I anledning
härav och då meddelandet åt Kungl. Maj:t av en maktbefogenhet, sådan scm
här föreslagits, under vissa omständigheter kan innebära en våda för det lojala
näringslivet, anse vi, att utskottet bort avstyrka bifall till propositionen.»
2) av herr Wallerius;
3) av herr Magnusson i Skövde, som anfört:
»Undertecknad har biträtt utskottets tillstyrkande av propositionen dels emedan
den föreslagna opartiska undersökningen av förekommande monopolistiska
sammanslutningar kan vara ägnad att motverka eventuella missbruk av deras
monopolställning, dels ock skingra missförstånd och misstro, som en mångårig
agitation i dessa frågor uppväckt. För ernående av ett tillfredsställande resul
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J/.
23
tat av den föreslagna lagstiftningen kräves dock, att densamma göres mera omfattande
samt icke direkt och medvetet utesluter sådana organisationer, som
praktisera mången gång mera effektiva monopolistiska metoder än som förekomma
inom enbart produktionssammanslutningar. Följaktligen böra icke fackliga
sammanslutningar lämnas utanför lagens räckvidd, då det är uppenbart,
att sådana mången gång kunna på grund av sin monopolistiska natur verka
mera prisfördyrande än enbara producentsammanslutningar. Det torde i detta
sammanhang böra beaktas, att fackorganisationerna bos oss synas vara på väg
mot allt mer omfattande tillämpning av dylika metoder. Det finnes då ingen
hållbar grund att från lagens tillämplighetsområde undantaga tjänstbarheter,
ty dessa äro för folkhushållningen om möjligt av än större betydelse än den
färdiga varan.
Utskottets hänvisning att »den utländska lagstiftningen på detta område
icke omfattar arbetsgivar- och arbetarorganisationer» är icke avgörande, emedan
lagstiftningen även utom lands befinner sig till stor del blott i förslagseller
försöksstadiet samt dessutom de berörda organisationerna där näppeligen
nått samma styrka som hos oss, och behovet av deras inrymmande i lagen sålunda
är mindre framträdande. Inom utskottet har ej vunnits full klarhet om
de utländska lagarnas eller förslagens omfattning.
Ej heller kan det anses riktigt .som kommerskollegium och utskottet framhåller,
att »för bevakande av det allmännas intresse finnes redan särskilda
organ». Socialstyrelsen eller annat undersökningsorgan lär icke utan lagstiftningens
hjälp tillhandahållas syndikalistiska fackföreningars register m. fl. erforderliga
uppgifter, varjämte, om socialstyrelsen verkställde en undersökning
i syfte att beivra fackliga sammanslutningars monopolistiska övergrepp, denna
åtgärd säkerligen från håll, där man nu mest energiskt motsätter sig lagens
utsträckning, skulle stämplas som ett överskridande av socialstyrelsens befogenhet.
Utskottet påpekar, att »den föreslagna lagstiftningen avser ju i främsta rummet
att möjliggöra för undersökning.smyndigheten att införskaffa erforderliga
uppgifter» och tillägger »att förhållandena inom näringslivet och fackföreningsrörelsen
äro väsentligt olika». — Vi hava i det föregående visat, hurusom
uppgifterna från fackliga sammanslutningar icke utan vidare äro tillgängliga
utan för deras utfående den officiella undersökningsmyndighetens auktoritet tarvas.
För så vitt med en trustlagstiftning verkligen avses att förhindra monopolistiska
sammanslutningar att missbruka sin ställning till att obehörigen fördyra
vissa nyttigheter för utomstående part — allmänheten — synes också
ofrånkomligt att låta lagen omfatta alla monopolistiska sammanslutningar.
Det måste därjämte med styrka betonas, att en undersökning företagen på
grund av stadganden i denna lag och med den befogenhet, som denna föriänar
undersökningsmyndigheten, kan genomföras med vida större grundlighet och
auktoritet än en enskild eller halvenskild företagen sådan. Hela det föreliggande
lagförslaget bygger väsentligen därpå, att blotta tillvaron av en undersökningsrätt
och publicerande av undersökningsresultaten skall verka återhållande
på benägenheten att missbruka en monopolställning. Men om enligt
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.
Kungl. Maj :ts och utskottets förslag väsentliga områden undantagas från
lagens tillämplighetsområde, blir lagen dels orättvist ensidig, dels i hög grad
ineffektiv.
Beträffande den i lagen avsedda undersökningsmyndigheten synes knappast
välbetänkt att uppdraga den å nämnda myndighet ankommande grannlaga undersökningen
åt en enda person; och har jag därför ansett, att utskottet bort i
detta avseende biträda det av herr Nyländer i motionen nr 11:386 gjorda
yrkandet.
På grund av det anförda hemställes alltså,
att 1 och 2 §§ i förevarande lagförslag måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
I fråga om företag eller sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning
av varor eller andra förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse
eller transportverksamhet, eller som eljest genom sin verksamhet kan
inverka på prisrörelsen och som kan antagas vara av monopolistisk natur, äger
Konungen, när skäl därtill äro, förordna, att undersökning, på sätt i denna lag
sägs, skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens
inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket.
2 §•
Verkställandet av undersökning, varom i 1 § förmäles, skall uppdragas åt
ämbetsmyndighet eller åt två eller flera särskilt förordnade sakkunniga och
erfarna personer. Vid uppdragets--— — — meddelar Konungen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr Slf.
25
Bilaga.
Trust- och kartellagstiftning i yissa främmande länder.
Av Nils Olof Nilsson.
Föreliggande redogörelse för trust- och kartellagstiftning i Norge, Danmark,
Tyskland och England ansluter sig till den av förf. lämnade översikten
i bilaga 4 till trustlagstiftningskommitténs betänkande och berör sålunda med
avseende på tiden endast de lagstiftningsåtgärder, som föreslagits eller vidtagits
efter år 1921. Det kan tilläggas att de lagstiftande myndigheterna
även i vissa andra länder, såsom Frankrike och Tjeckoslovakien under de
senaste månaderna haft under behandling förslag till vidtagande av dylika
åtgärder. Närmare upplysningar beträffande dessa länder ha emellertid vid
tiden för nedskrivandet härav icke varit tillgängliga. För det förslag, som
framkommit i Tjeckoslovakien, uppgives emellertid att den tyska lagstiftningen
fått tjäna som förebild.
Norge.
I Norge gäller fortfarande prislagen av den 6 augusti 1920 och tilläggs- Prislagen av
lagen av den 30 september 1921. I sin nuvarande avfattning stadgar lagen ^Hägg tupplysningsplikt
för envar icke endast för genomförandet av prisregleringen lagen av
och kontrollen utan även för undersökningar av monopol- och storföretag samt 1921.
konkurrensreglerande sammanslutningar och avtal. Dessutom innehåller lagen
bestämmelser om anmälningsplikt för dylika företag och sammanslutningar.
Dessa bestämmelser angående monopolsammanslutningarnas anmälningsplikt
och registrering voro emellertid endast avsedda som ett provisorium i avvaktan
på trustkommissionens förslag till definitiva åtgärder beträffande trust- och
kartellväsendet. .
Trustkommissionen avgav sitt betänkande den 29 augusti 1921 med förslag Trustlcomtill
åtgärder för motarbetande av trust- och kartellmissbruk. En utförlig redo- fletinhmde
görelse för detta förslag lämnas i trustlagstiftningskommitténs betänkande, 1921.
sid 254 0. ff., där även lagtexten återgivits.
Trustkommissionens förslag remitterades till olika myndigheter och korporationer
och blev utsatt för ganska stark kritik isynnerhet från näringsorganisationernas
sida. Det kom också att dröja ända till den 30 maj 1924 4924
innan proposition framlades av justitiedepartementet om utfärdande av en »lovpl p
om kontroll med urimelig vederlag og samfundsskadelig innskrenkening av den
frie konkurranse i privat erhvervsvirksomhed» (Ot. prp. nr 46). Propositionen
hade i åtskilliga hänseenden modifierat trustkommissionens förslag och beaktat
från myndigheters och näringslivets sida framförda önskemål.
Propositionen överlämnades till vederbörande utskott, men detta förklarade
i skrivelse den 23 juli 1924, att det ej haft nödig tid till förfogande för genomgående
av lagförslaget och hemställde därför, att det icke skulle upptagas
26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31f.
till behandling av årets odelsting. Denna hemställan bifölls enhälligt den 1
augusti 1924.
1925 års Den 3 april i år framlade regeringen proposition om utfärdande av en »lov
proposition, om kontroll med konkurranscinnskr Bukning er og prismisbruk» (Ot. prp. nr 43).
Allmän moti- Ur den allmänna motiveringen till lagförslaget må anföras följande.
väring. Så länge inom en näringsgren finnes verklig konkurrens mellan närings
utövarna
har denna konkurrens genomgående en tendens att reglera marknaden
på ett sådant sätt att den stora allmänheten icke kommer att lida
skada. Men i det ögonblick ett företag slår hela marknaden under sig eller
de olika näringsidkarna inom en bransch uppträda i gemenskap eller efter gemensamma
bestämmelser, finnes i själva verket ingen annan faktor av ekonomisk
art, som kan begränsa deras herravälde över marknaden än den, som
ligger i konsumenternas ekonomiska förmåga. Vill man under dylika omständigheter
förhindra att de missbruka sin makt på konsumenternas bekostnad,
kan följaktligen icke vederbörande näringsgren överlämnas åt sig själv,
utan det allmänna bör ha rätt till kontroll och ingripande.
Intill 1914 hade det allmänna praktiskt taget intet medel i sin hand för
att förhindra dylika missbruk. En viss rätt härtill fick man genom den
under kriget införda offentliga prisregleringen (numera prislagen av den 6
augusti 1920 med tilläggslagar) och på grundval av denna har också offentlighetsprincipen
fått tillämpning på truster och karteller. Men prisregleringen
i dess nuvarande gestaltning är endast tänkt som provisorisk, och det är ej
heller tvivel underkastat att kampen mot missbruk från trusters och kartellers
sida icke kan föras tillräckligt effektivt enbart genom de åtgärder, som prisregleringslagen
ger befogenhet till.
De upplysningar, som trustkommissionen framlagt, visa, att i synnerhet kartellerna
spela en utomordentligt stor och alltjämt växande roll inom vårt näringsliv.
Justitiedepartementet är därför enigt med kommissionen i att man
bör vidtaga åtgärder av permanent natur för att hindra att de missbruka sin
maktställning.
Vissa olik- I fråga om de åtgärder, som borde tillgripas, har 1925 års proposition i större
1925rå™eUan sträckning än vad fallet var i förra årets proposition anslutit sig till trustpösition
och kommissionens förslag. 1925 års lagförslag upptager sålunda åtskilliga betrustkommis-
stämmelser, som uteslutits i 1924 års proposition, liksom man även i övrigt i
sionens för- större omfattning följt kommissionens förslag i punkter, där detta avviker från
nänmda proposition. I formellt hänseende skiljer sig propositionen ganska väproposition.
sentligt från kommissionsförslaget, i det man såväl i fråga om innehållets anordning
som beträffande avfattningen av vissa paragrafer företagit ganska betydande
ändringar. Detsamma gäller, om ock i något mindre grad, vissa praktiska
detaljer i lagförslaget.
Den viktigaste punkten, vari 1924 års proposition avvek från trustkommissionens
förslag, var i fråga om bibehållande av den redan nu gällande anmälningsplikten
för truster och karteller, vilken föreslagits skola slopas. I den
nu framlagda propositionen ansluter sig justitiedepartementet till ett uttalande
av prisdirektoratet och avråder bestämt från att anmälningssystemet slopas
utan föreslår att det bibehålies med vissa modifikationer, varom mera i det följande.
I fråga om åtskilliga andra bestämmelser i trustkommissionens förslag har
däremot den nu framlagda propositionen anslutit sig till förra årets och föreslagit
att de böra utgå.
Detta gäller sålunda de av trustkommissionen föreslagna bestämmelserna om
förbud mot de s. k. kontrollbolagen (§ 21), expropropriation av företag (§§ 24
och 25) samt om upplösning av aktiebolag (§ 27). Dessa bestämmelser sakna
motsvarighet i gällande lagstiftning och erfarenheten har ej heller enligt de
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr Sb.
27
partementets mening visat nödvändigheten av införandet av dylika föreskrifter.
I fråga om en annan bestämmelse om skyldighet för näringsidkare att medverka
vid kontrollen, vilken finnes i den nuvarande prislagen, har departementet ansett
att densamma icke borde göras permanent, då den vore en kristidsbestämruelse.
Lagförslagets § 1 stadgar att lagen gäller allt privat förvärvsarbete med Lagoua giltig
undantag av arbete i annans tjänst. Trustkommissionen hade ställt de s. k. fria 10 somra
yrkena utanför lagen. Departementet har emellertid ansett att de fria yrkena
även böra falla under lagen, bl. a. av den anledningen att prislagen i sin nuvarande
avfattning även omfattar dessa yrken. Visserligen förhåller det sig
så, heter det i motiveringen, att bestämmelser av direkt prisreglerande art torde
bliva jämförelsevis mindre tillämpliga på.förvärvsutövning av detta slag, eftersom
prestationernas personliga karaktär i väsentlig mån lägger binder i vägen
för ensartad behandling. Men det finnes andra viktiga bestämmelser i lagförslaget,
som torde ha sin tillämplighet och nytta, även då det gäller dessa förvärvsgrenar.
Överhuvud taget synes det icke föreligga tillräcklig anledning att
sätta dessa yrken i någon principiell särställning i den meningen, att man
tillåter dess utövare något som under straffpåföljd är förbjudet för andra.
Vidare har departementet i anslutning till 1924 års proposition slopat det
undantag, som trustkommissionen föreslagit i fråga om konsumentkooperativa
företag och sammanslutningar av dylika. Då dylika kooperativa företag i regel
icke ha monopolistisk karaktär, torde de ej heller i regel falla under lagens
bestämmelser om anmälningsplikt och kontroll i ^övrigt med monopolbildningar.
Att lagen i andra hänseenden får tillämpning pa dem torde da praktiskt taget
betyda att de bliva underkastade de allmänna prisbestämmelserna och förbud
mot bojkott, exklusivavtal o. s. v. Och att ifrågavarande företag i dessa
hänseenden icke böra ha större frihet än andra, synes uppenbart.
Den ifrågasatta kontrollen skulle utövas av ett prisråd, bestående av 5 leda- Prisrådet.
möter, som utses av Konungen. Ordföranden, som skall uppfylla villkoren för
att bliva ledamot av högsta domstolen, har en uppsägningstid av 6 månader,
medan de övriga ledamöterna i allmänhet tillsättas för tre år.
Till ledamot av prisrådet bör icke utses någon, som är anställd i eller har
betydande ekonomiskt intresse i företag eller sammanslutning, som är anmälningspliktig
enligt lagens bestämmelser.
Är en ledamot av prisrådet styrelsemedlem eller funktionär eller ekonomiskt
intresserad i ett företag, får han ej vara med vid behandlingen av en fråga,
som rör företaget.
Lämnas under behandlingen av en sak upplysningar om affärs- eller tekniska
hemligheter, får ledamot av rådet, som innehar eller är knuten till ett företag
av liknande art, ej deltaga i behandlingen.
Konungen meddelar närmare föreskrifter om organisationen av prisrådet och
dess arbete. Rådet skall varje år avgiva berättelse om sin verksamhet till
Konungen.
I lagförslagets §§ 6—9 meddelas bestämmelser om anmälningsplikt och re- Anmälnings
gistrering. ... plikt''
Såsom förut omnämnts, bibehåller propositionen i huvudsak det gällande anmälningssystemet,
dock med den modifikationen att anmälningsplikt icke föreligger
för konkurrensinskränkningar, som icke kunna anses vara av verklig
betydelse för marknadsförhållandena inom riket. Genom denna begränsning
har man velat undgå de onödiga anmälningar, som enligt gällande bestämmelser
framkallat åtskillig kritik. Ä andra sidan har man icke på någon punkt
utvidgat den nuvarande anmälningsplikten, liksom den närmare utformningen
av systemet på samma sätt som nu överlåtes åt Konungens bestämmande.
Till prisrådet skola enligt lagförslaget anmälas:
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J/..
Upplys ningsplikt.
1. Sammanslutningar mellan näringsidkare, såvida de träffat eller ha till
ändamål att träffa bindande eller vägledande bestämmelser, som åsyfta reg''
lering av pris-, produktions- eller omsättningsförhallanden och som måste anses
vara av betydelse för marknadsförhållanden inom riket.
2. Avtal och anordningar, som antagas kunna få den verkan, som nu
nämnts.
3. Näringsidkare, som genom sin verksamhet måste anses ha väsentligt inflytande
på priserna för respektive varor eller prestationer på den norska marknaden
eller en större del av denna.
. I- Näringsidkare, som innehar eller förestår företag, som är underavdelning
av eller står under bestämmande inflytande av utländskt företag eller sammanslutning
av utländska företag, som måste anses ha väsentligt inflytande
på priserna för vederbörande varor eller prestationer i ett eller flera länder.
Uttryckligen undantagna från anmälningsplikt äro sammanslutningar, avtal
och anordningar, som endast ha till ändamål att reglera löne- eller andra arbetsförhållanden.
Prisrådet äger avgöra, om en sammanslutning, avtal eller företag är av sådan
art, att anmälan skall ingivas. Anmälningarna med bilagor skola efter prisrådets
närmare bestämmelser inregistreras i sin helhet eller i sina huvuddrag.
Inregistreringen skall ske pa sådant sätt att den icke medför onödig olägenhet
för vederbörande näringsidkare. Med prisrådets samtycke äger allmänheten
taga del av registret.
. Aktiebolag med aktiekapital eller tillgångar på minst 1 miljon kr., anmälnmgspliktiga
företag eller medlemmar i en sammanslutning eller kartell skola
inom 6 månader efter varje räkenskapsårs utgång till prisrådet insända sitt
bokslut med’ vinst- och förlusträkning samt balanskonto. Av räkenskaperna
skall framgå, hur eventuellt överskott använts.
feistnämnda bestämmelser, som upptagits efter framställning från prisdirektoratet,
åsyfta att ge prisrådet material till en permanent kontroll med karteller’
och_ storföretag. Missbruka dessa sin ställning till att förskaffa sig
oskälig vinst på den köpande allmänhetens bekostnad, måste ju denna vinst
komma till synes i bokslutet, om detta är korrekt upprättat. Det är därför
av väsentlig betydelse för kontrollen att prisrådet får tillfälle att taga del av det
ekonomiska årsresultatet.
Prisrådet offentliggör sådana anmälningar, som anses vara av intresse för de
norska marknadsförhållandena.
Angående prisrådets rätt att infordra upplysningar meddela §§ 10—13 närmare
bestämmelser.
Enligt dessa är envar skyldig att meddela prisradet de upplysningar om priser,
omsättning och andra förhallanden, som rådet påfordrar för fullgörande
av sitt uppdrag. Affärsböcker och affärshandlingar, styrelse- och förhandlingsprotokoll
äger prisrådet även rätt att granska. Om så finnes nödigt, äger prisrådet
fordra att de beslagtagas av polismyndigheten.
I denna ovillkorliga upplysningsplikt hade 1924 års proposition gjort väsentliga
inskränkningar. I det nu föreliggande förslaget har man dock ansett att
man icke på förhand kan uppställa någon begränsning med hänsyn till arten
av de upplysningar, som prisrådet äger kräva, utan att man därigenom riskerar
att minska kontrollens effektivitet. Redan den nu gällande prislagen innehåller,
såsom prisdirektoratet framhållit i ett avgivet yttrande, en allmän och
ovillkorlig _ rätt för prismyndigheterna att infordra upplysningar och det har
veterligen icke framkommit berättigade klagomål från något håll över det sätt,
varpa denna rätt omhänderhafts. Den nu föreslagna upplysningsplikten går
icke på någon punkt längre än nu gällande bestämmelser, vilkas nödvändig
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJ/.
29
het enligt departementets mening erfarenheten bekräftat. Även den utländska
trustlagstiftningen medgiver vederbörande myndigheter ovillkorlig rätt att infordra
upplysningar efter sitt eget bedömande.
Vidare stadgas, att meddelade upplysningar endast få offentliggöras eller på
annat sätt föras vidare, såvida prisrådet finner att allmänna hänsyn fordra
detta och det icke är fråga om tekniska hemligheter. Har vederbörande protesterat,
får offentliggörande icke ske utan efter Konungens bestämmande.
Enligt vad departementet framhåller i motiveringen, kan det nu icke vara
fråga om att helt och hållet upphäva rätten till offentlig prisreglering. Det
synes nu råda allmän enighet om att man måste ha en sådan befogenhet, där
konkurrensen är inskränkt genom truster och karteller. I 1924 års proposition
hade prisregleringens bibehållande föreslagits i dylika fall, dock endast
där konkurrensen var alldeles upphävd eller väsentligt inskränkt. Departementet
har emellertid i likhet med trustkommissionen ansett att offentlig prisreglering
kan behövas i alla de fall, där konkurrensen är begränsad, och detta
icke endast där den inskränkts genom truster och karteller, utan också där begränsningen
har andra orsaker, såsom importförbud, tullskydd eller patent.
På de områden, där konkurrensen icke är inskränkt, måste man medgiva, att
det föreligger väsentligt mindre behov för offentlig prisreglering.
I 1924 års proposition hade upptagits ett generellt förbud mot »att taga
eller fordra oskäligt pris eller vederlag», vars överträdande skulle medföra
bötesstraff eller fängelse intill 3 månader. Detta förbud har emellertid departementet
i den nu framlagda propositionen funnit gå något för långt, då priset
med hänsyn till föreliggande omständigheter icke kunde karakteriseras såsom
otillbörligt även om priset i och för sig vore orimligt. Den nu föreslagna
bestämmelsen (§ 14) innehåller förbud mot »att under förvärvsverksamhet taga
eller fordra priser, som måste anses otillbörliga».
Genom ett dylikt allmänt förbud mot otillbörliga priser förmenar man, att
ytterligare prisreglering kan undvaras inom områden, där konkurrensen icke
är inskränkt, och man skulle sålunda i varje fall på försök kunna skrida till ett
upphävande av gällande restriktioner på detta område.
Efter hemställan från prisdirektoratet föreslås införande av en bestämmelse,
att den, som säljer varor, icke får utan prisrådets samtycke fastställa minimipris
för återförsäljning.
Finner vederbörande departement att av en sammanslutning eller genom avtal
fastställts priser, prisnoteringar eller pristariffer, som äro oskäliga, eller att
ett storföretag tager oskäligt pris eller vinst, kan departementet efter framställning
från prisrådet meddela reglerande bestämmelser.
Detsamma gäller, om departementet finner att det i någon näring tages
oskäligt pris eller vinst och det icke där råder tillräckligt effektiv konkurrens.
Såsom ett led i en dylik reglering eller för att hindra kringgående av bestämmelserna
kan departementet även utfärda andra påbud och föreskrifter för vederbörande
näring. Det äger sålunda förbjuda, att varor, som köpts eller framställts
i syfte att försäljas, undanhållas från omsättningen.
Departementet äger vidare giva prisrådet befogenhet att utfärda påbud och
föreskrifter som nu nämnts.
Beslut om att vägra en näringsidkare inträde såsom medlem i en anmälningspliktig
sammanslutning inom hans bransch och beslut om att en medlem
av en sådan sammanslutning skall uteslutas måste för att vara giltigt fattas på
medlemssammanträde och med minst SU av de närvarande medlemmarnas röstetal.
Den, som utan rådets samtycke vägrats inträde eller uteslutits av andra
grunder än brott mot medlemsskyldigheten, kan fordra, att rådet undersöker
Priser och
vinst.
Särskilda bestämmelser
om sammanslutningar
och
konkurrensinskränkande
avtal.
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.
Bojkott,
exklusivavtal
och ogrundad
prisskillnad.
saken. Prisrådet äger efter verkställd undersökning ålägga sammanslutningen
att upptaga vederbörande såsom medlem.
Avtal om att vara med i en anmälningspliktig sammanslutning eller avtal
kan utan prisrådets samtycke endast slutas för en tid av högst ett år eller med
en uppsägningsfrist av högst tre månader.
Anmäles icke en anmälningspliktig sammanslutning inom den stadgade fristen,
upphör medlemsskyldigheten, tills anmälan ingivits.
Ett anmälningspliktigt avtal eller anordning, som icke anmäles inom föreskriven
tid, upphör att vara bindande, tills anmälan ingivits.
Finner Konungen att allmänna hänsyn så fordra, äger han förordna om upplösning
av anmälningspliktiga sammanslutningar och om hävande av anmälningspliktiga
avtal eller anordningar. Likaså äger han förordna om upplösnig
av bolag, som måste anses som ett led i en konkurrensreglering. Konungen
meddelar närmare bestämmelser när och hur upplösningen skall verkställas och
kan också utse en styrelse till att förestå avvecklingen.
Departementet har i likhet med prismyndigheterna den uppfattningen att
särskilda bestämmelser erfordras för kontroll med konkurrensreglering rörande
anbud. Med hänsyn till att lagförslaget eljest godtager prisavtal och även
till att förslaget lämnar den möjligheten öppen att upphäva konkurrensreglerande
sammanslutningar och avtal, har man dock icke ansett sig böra föreslå
ett förbud mot konkurrensregleringar rörande anbud, utan funnit det tillräckligt
att intaga den bestämmelsen i förslaget att om en näringsidkare ingiver
anbud där pris eller villkor fastställts eller reglerats genom avtal, tyst
samförstånd eller annan anordning med annan näringsidkare, är han skyldig
meddela upplysning härom i anbudet.
Förslaget innehåller vidare bestämmelser om bojkott, exklusivavtal och
ogrundad prisskillnad.
Det är sålunda förbjudet att utan prisrådets samtycke igångsätta näringsbojkott
(erhvervsmessig boikott) eller att uppmana till eller på annat sätt
medverka till sådan bojkott, såvida det kan vålla den, som bojkottas, förlust
eller betydande olägenhet.
Med »erhvervsmessig boikott» menas, att en eller flera näringsidkare av konkurrensregleringshänsyn
vägra inlåta sig i affärsförbindelse på sina vanliga
villkor med en annan näringsidkare eller med en konsument.
Såsom bojkott anses sålunda vägran, då anledning härtill är
att antalet näringsidkare önskas begränsat,
eller att den, som vägras affärsförbindelse, står utanför en anmälningspliktig
sammanslutning, avtal, anordning eller företag,
eller att han har andra priser eller affärsvillkor än dem, som fastställas eller
följas av andra näringsidkare,
eller att han icke uteslutande eller företrädesvis vill stå i affärsförbindelse
med en viss eller en begränsad krets av näringsidkare.
I fråga om exklusivavtalen innehåller lagförslaget förbud mot att utan samtycke
av prisrådet ingå avtal om att en näringsidkare uteslutande eller företrädesvis
eller på särskilt gynnsamma villkor skall stå i affärsförbindelse med
en viss eller en begränsad krets av näringsidkare eller konsumenter, då avtalet
kan vålla utomstående förlust eller betydande olägenhet.
Utan prisrådets samtycke får ej heller någon lämna eller emottaga rabatt
eller annat vederlag för att stå i sådan affärsförbindelse, som nu nämnts, eller
söka framtvinga sådan affärsförbindelse.
Prisrådet kan också förbjuda en näringsidkare att göra skillnad mellan kunder
eller distrikt med hänsyn till priser och andra affärsvillkor, då rådet fin
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34-
31
Kommunala
kontroll
nämnder.
ner att konkurrensen därigenom kan otillbörligt inskränkas eller försvåras, och
att skillnaden icke har sin grund i transportkostnader eller i hänsynstagande
till normal affärsverksamhet i övrigt.
Slutligen kan prisrådet förbjuda en näringsidkare att leverera varor eller
annat för ett uppenbarligen otillräckligt vederlag eller att köpa för ett oskäligt
högt pris, såvida rådet finner att konkurrensen därigenom kan otillbörligt inskränkas
eller försvåras och att syftet är att skada en konkurrent.
Konungen äger bestämma om inrättande av kommunala kontrollnämnder.
Närmare föreskrifter om dessa nämnders sammansättning meddelas av vederbörande
kommunala myndigheter och skola godkännas av vederbörande departement.
Finner kontrollnämnden att åtgärder i enlighet med denna lags bestämmelser
böra vidtagas, skall den insända anmälan till prisrådet.
Rådet äger bestämma att en kontrollnämnd äger inhämta upplysningar enligt
lagens bestämmelser och rådet kan ålägga en kontrollnämnd att inhämta
sådana upplysningar.
Den, som överträder lagen eller i enlighet med denna utfärdad bestämmelse
eller som medverkar härtill, straffas med böter intill 100,000 kronor eller med es *m“e ser
fängelse i högst tre månader eller med bäggedera. På samma sätt straffas
försök. Överträdelse anses som förseelse.
Lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1926. Samtidigt upphäves den nu
gällande lagen av den 6 augusti 1920 om prisreglering m. m. jämte tilläggslagar
och därmed sammanhängande föreskrifter.
Straff -
Enligt vad stortingspresidenten uppgivit, torde emellertid lagförslaget icke
hinna slutbehandlas av innevarande års storting utan först januari nästa år
efter vederbörlig utskottsbehandling framläggas för stortinget.
Danmark.
Såsom omtalats i trustlagstiftningskommitténs betänkande, antog det danska > Trustfolketinget
i februari 1920 ett av den dåvarande regeringen framlagt lagfor- lo.v^,uSfi3
slag om »Öffentligt Tilsyn over visse Virksomheder». Förslaget gick ut på till- ai
sättande av ett särskilt kontrollråd på 16 ledamöter för att kontrollera enskilda
eller sammanslutna företag av monopolkaraktär inom produktion och omsättning.
På grundval av sina undersökningar skulle kontrollrådet avgiva yttranden
till inrikesministern, som sedan hade att bestämma vilka åtgärder som
skulle vidtagas till tillvaratagande av konsumenternas intressen.
Förslaget blev emellertid ej slutligt antaget utan behandlingen av detsamma
i Landstinget blev avbruten genom den på våren inträffade politiska krisen,
då regeringen fick avgå.
Under den följande tiden var dock frågan upprepade gånger på tal såväl Priskoninom
som utanför riksdagen. Från konsumenterna hördes ofta klagomål över tro^oy^^t''
de höga detaljpriserna och både näringsidkarna själva och den dåvarande regeringen
togo frågan under övervägande. På ett möte i Köpenhamn den 22
september 1921, vartill inbjudan utfärdats av representativa sammanslutningar
för detaljhandeln, grosshandeln, hantverk och industri samt konsumenterna, tillsattes
en priskontrollkommitté, som bestod av representanter för de inbjudande
föreningarna. Kommittén hade till uppgift dels att mottaga och undersöka
klagomål över oskäliga priser å allmänna förbrukningsartiklar, vare sig detta
hade sin grund i effektiva prisöverenskommelser mellan näringsidkare eller
tysta avtal, och dels att på eget initiativ upptaga till behandling och under
-
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Valutakon
ferensens
uttalande
1923.
>Forbrugernes
Vcern.*
Regeringens
förslag till
lag om priskontroll
av
januari
1935.
söka hithörande prisförhållanden. Kommittén skulle införskaffa sina upplysningar
genom hänvändelse till vederbörande organisation eller enskilda näringsutövare.
Ledde en framställning från kommittén om ändring av priserna
icke till rimligt resultat, kunde den genom ett offentligt uttalande framlägga
förhållandena för allmänheten.
Jämsides med kommitténs arbete, som avslutades med utgången av 1922,
sedan den behandlat omkring 135 ärenden, lät dåvarande inrikesministern verkställa
vissa undersökningar om detaljpriserna för vissa livsförnödenheter. Den
dåvarande regeringen hade också under övervägande ett lagförslag om motarbetande
av prisöverenskommelser, men detta kom dock icke att framläggas
för riksdagen.
Den i slutet av 1923 sammanträdande valutakonferensen framhöll i sitt den
23 oktober avgivna utlåtande, att det vore en nödvändig uppgift att söka förhindra
att, privata näringsorganisationer eller andra sammanslutningar kunde
konstlat hålla prisnivån uppe ävensom att man borde ha uppmärksamheten riktad
på, huruvida detta icke skulle kunna förhindras genom offentliga undersökningar
och eventuellt genom kontrollåtgärder. Under förhandlingarna om
förslag till valutalag upptogs detta uttalande av dåvarande stats- och finansministern,
som framhöll, att regeringen vore villig att taga frågan om en lagstiftning
mot privata prisöverenskommelser under noggrant övervägande samt
även medverka till åtgärder i denna riktning.
Under den alltjämt rådande dyrtiden har senare, närmast till följd av den inträdda
prisstegringen å bröd, bildats en större konsumentsammanslutning
»Forbrugernes Vsern», som offentligt såväl i pressen som inför regeringen
framhållit betydelsen av att bekämpa prisstegringen.
„ Den nuvarande socialdemokratiska regeringen framlade i januari månad i
ar ett förslag till lag om priskontroll, varigenom man hoppades finna ett medel
att ingripa mot den rådande dyrtiden. Lagförslaget hade enligt vad som
f ramhalles i ^motiveringen framlagts icke endast med anledning av ovan relaterade
förhållanden utan också under inverkan av uttalanden, som framkommit
under valutarådets förhandlingar. Där hade man från olika håll påpekat, att det
till understödjande av strävandena att stabilisera den danska kronan vore
önskvärt, om en kontroll med priser och i synnerhet varupriser kunde genomföras.
Genom det föreliggande lagförslaget skulle man i första hand ge regeringen
ett medel att framskaffa erforderligt material för upplysning om prisförhållandena
och vidare möjliggöra ett ingripande gentemot en konstaterad oskälig
vinst.
I detta hänseende hade man funnit det lämpligast att söka inverka på priserna
genom förhandling med vederbörande näringsgren och genom offentliggörande
av resultatet av undersökningarna och förhandlingarna. Redan på
detta sätt hoppades man na ett gynnsamt resultat, då man kunde bygga på
en genom lag. fastställd skyldighet att lämna upplysningar, som i vissa fall
kunde, framtvingas genom straffpåföljd.
Enligt förslagets § 1 erhåller ministern för industri, handel och sjöfart bemj
ndigande att av alla och envar erhålla nödiga uppgifter till upplysning om
prisers skälighet. I motiveringen framhålles, att man här ej blott tänkt på
varupriser (detaljhandelspriser, grosshandelspriser och framställningskostnader),
. utan också frakter, lönekostnader o. d. kunna bli föremål för undersök11111^
De upplysningar som infordras skola icke begränsas till att avse
själva kalkylerna, utan också omfatta exempelvis förefintliga prisavtal o. d
inom den bransch, som undersökes.
I § 2 föreslås, att det inkomna materialet, skall överlämnas till en kommission,
bestående av 5 medlemmar, av vilka ministern utser ordföranden, medan
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
33
do övriga utses av riksdagen med eu representant för vart och ett av de fyra
största politiska partierna.
Kommissionens medlemmar och dess medhjälpare ii ro underkastade tystnadsplikt
enligt strafflagens bestämmelser i fråga om de upplysningar de fått
taga del av i och för sitt uppdrag.
Kommissionen äger anlita nödigt sakkunnigt biträde för sina undersökningar
och har vidare till åliggande att förhandla med representanter för vederbörande
näringsgren och konsumenterna. Dessutom skall kommissionen avgiva yttrande
till ministern om resultatet av de verkställda undersökningarna och ministern
fattar sedan beslut om eventuellt offentliggörande av resultatet.
I den omständigheten att undersökningsresultatet kommer till allmänhetens
kännedom, kommer förmodligen, såsom det heter i motiveringen, att ligga en
kraftig uppfordran till vederbörande näringskretsar att för framtiden nöja
sig med att beräkna sig skälig vinst, så att det i de flesta fall icke skulle bli
nödvändigt att behöva använda sig av de bestämmelser, som föreslås i § 4,
enligt vilka ministern bemyndigas, att om en framställning från honom om
nedsättning av priserna icke efterkommes, ånyo framlägga saken för kommissionen
och sedan fastställa en skälig vinst, som blir gällande tillsvidare.
Ministerns beslut om fastställande av skälig vinst skall snarast möjligt framläggas
för riksdagen för godkännande eller förkastande.
Dessutom innehåller lagförslaget straffbestämmelser.
I mitten av mars månad framlade representanter för Venstrepartiet i folketinget
ett förslag till lag om skydd för närings- och arbetsfrihet. Huvudbestämmelsen
i detta förslag går ut på, att kollektiva avtal, .som röra pris-,
produktions- och dylika förhållanden och som åsyfta att begränsa den enskildes
närings- eller arbetsfrihet, hämma den fria konkurrensen och direkt eller indirekt
medföra monopol inom vederbörande näring, äro ogiltiga, och inga följder
av brott mot dylika avtal, vare sig ersättning, kontraktsböter eller dylikt, kunna
under någon form förlänas rättsverkan av domstolarna.
Kollektiva avtal mellan arbetare och arbetsgivare (enligt Lov av 4 Oktober
1919 om den fäste Volagiftsret) beröras icke av denna lag.
Vid bedömandet av om etti kollektivt avtal är av ovan angiven karaktär
eller icke, äga domstolarna tillkalla särskilda i pris-, produktions- och dylika
förhållanden sakkunniga och om så finnes nödigt för frågans fullständiga belysning,
tillsätta en undersökningsnämnd av sådana sakkunniga, vilka på grundval
av en närmare undersökning av förhållandena inom vederbörande näringsgren
härom skulle avlämna redogörelse till domstolarna.
Varje slag av ekonomisk eller personlig förföljelse av enskild i pris-, produktions-
och liknande förhållanden, däribland bojkott, som har till syfte att
begränsa den enskildes närings- eller arbetsfrihet, hämma den fria konkurrensen
och direkt eller indirekt införa monopol inom vederbörande näringsgren,
är olaglig och medför förutom ersättning för skada, som tillfogats vederbörande
genom förföljelsen, straffpåföljd av enkelt fängelse eller under förmildrande
omständigheter böter intill 100,000 kr. Åtal kan i dylika mål verkställas
av allmänna åklagaren eller av enskild person.
Dagen efter det Venstres representanter framlagt detta lagförslag framlade
representanter för det radikala partiet i folketinget ett förslag till »midlertidig
Lov om offentligt Tilsyn med visse Virksomheder», som ungefär är av
samma innehåll som det lagförslag, som år 1920 antogs av Folketinget.
Regeringsförslaget hänsköts till ett utskott, men detta hann icke avgiva
sitt utlåtande, innan den danska riksdagen hemförlovades strax före påsk.
Utskottet behandlade på .sitt sista sammanträde frågan om livsmedelsfördyringen
på vägen från producent till konsument och man enades om en hemställan
till regeringen att under sommaren företaga en grundlig undersökning av
dessa förhållanden.
Bihang till riksdagens protokoll 1025. 0 samt. 2 avd. 2,9 käft. (AV 34.) 3
Motioner i
ämnet av
venstre och
det radikala
paritet.
Utskottsbehandlingen
av regeringsförslaget.
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf.
Tyskland.
Deri märkligaste åtgärden på detta område efter världskriget är väl den
tyska kartellagen, »Verordnung gegen Missbrauch wirtshaftlicher Machtstellungen»,
som utfärdades den 2 november 1923 och trädde i kraft den 20 november
samma år.
Rikshushåll- Faktiskt fanns emellertid i Tyskland redan innan kartellagens utfärdande
''terfetTsam en v*ss s^tskontroll över kartellerna. Inom rikshushållningsministeriet hade
arbete med Pian ^rai1 omkring 1919 etablerat samarbete med centralorganisationerna för
näringarnas industrien, grosshandeln och detaljhandeln. Ministeriet sysselsatte sig i främcentralorga-
sta rummet med kartellernas åtgärder på det ekonomiskt- och organisationsnisationer
politiska området och strävade efter att uppställa vissa normer och gränser
1 frågor " *ör kartellernas verksamhet och att på detta sätt i nära kontakt med centralorganisationerna
låta utbilda en kartellsedvänja i anslutning till högsta domstolens
rättstillämpning.
För vinnande av detta syfte var rikshushållningsministeriet framför allt
verksamt på det organisatoriska området. Näringarnas centralorganisationer,
»Reichsverband der deutschen Industrie», »Zentralverband des deutschen
Grosshandels» och »Hauptgemeinsehaft des deutschen Einzelhandels», lämnade
härvid en värdefull medverkan, då det ju låg i deras eget intresse att i
egenskap av centralorganisationer upptäcka missbruk från leverantör- och avnämaresammanslutningar
och därigenom möjliggöra deras bekämpande men
också att genom beredvilligt samarbete söka förebygga ingripande från lagstiftningens
sida. Närmast var det fråga om att skapa förlikningsorgan inom
centralorganisationerna för samma näringsgrupper.
I slutet av 1920 upprättade sålunda det tyska industriförbundet ett kartellutskott,
»Kartellstelle», och även centralorganisationen för grosshandeln fick
ett särskilt utskott för kartellfrågor. Inre tvistigheter utjämnades i allmänhet
på detta sätt inom vederbörande centralorganisation och kommo därför alltmera
sällan till allmännare kännedom.
För tvister mellan olika näringsgrupper, mellan industri, grosshandel och
detaljhandel, fanns däremot intet särskilt organ, som kunde upptaga sådana till
behandling. På uppmaning av rikshushållningsministeriet beslöto därför de
tre centralorganisationerna för industrin, grosshandeln och detaljhandeln i slutet
av 1921 att upprätta en förlikningsinstitution, »Kartelleinigungsstelle», som
skulle ha till uppgift att söka åstadkomma en utjämning av motsatta intressen.
Vid förhandlingarna äger en representant för rikshushållningsministeriet deltaga
med yttrande- men ej beslutanderätt.
Upprättandet av »Kartelleinigungsstelle» innebar ett väsentligt framsteg
med hänsyn till utvecklingen av det enskilda förlikningsförfarandet i kartellfrågor.
Fastän institutionen under den första tiden icke togs vidare i anspråk,
kunde den dock ganska snart uppvisa resultat av sin verksamhet. Viktiga
tvistefrågor, vid vilkas biläggande flera olika näringsgrupper voro intresserade,
kommo snart under dess behandling. Att den ej anlitades i större utsträckning,
förklaras emellertid därav, att det ej fanns något lagligt tvång att
använda sig av den eller att infinna sig i och för förhandlingar.
Denna frånvaro av ett lagligt påtryckningsmedel märktes i synnerhet i fråga
om rikshushållningsministeriets bemödanden att åstadkomma en rättvis avvägning
i konflikter emellan kartellerna och de kooperativa föreningarna. De
senare voro dels genom särskilda bestämmelser i kartellorganisationernas stadgar
och dels genom ömsesidighets- och exklusivavtal mellan industri- och grosshandelssammanslutningar
avskurna från möjligheten att erhålla varor direkt
från producenten, fastän de kooperativa föreningarna genom sin organisation
Andra lagulslcollels ullälandc Nr Sb.
35
voro i stånd att fylla grosshandelns funktioner. Den ogynnsamma behandlingen
var helt enkelt en följd av den kooperativa organisationsformen.
Efter åtskilliga fruktlösa försök lyckades man först på våren 1923 under
inflytande av riksdagsbeslutet om hemställan om framläggande av en kartelllag
få till stånd en förlikningsinstitution för behandling av tvister mellan karteller
och kooperativa föreningar.
De forsta förhandlingarna inför detta förlikningsutskott ägde ej rum förrän
i augusti 1923, sedan dess sammansättning reglerats på paritetisk grundval
med en representant för kooperationen och eu för den andra parten samt en
opartisk ledamot.
Jämte dessa mera organisatoriska uppgifter hade rikshushållningsministeriet
också att utöva en övervakande verksamhet. Inom ramen för den allmänna
prisregleringen kontrollerades även kartellernas prispolitik och här voro
kartellerna icke underkastade några särskilda bestämmelser.
Rikshushållningsministeriet hade ej heller före kartellagens ikraftträdande
någon speciallag till förfogande såsom lagligt påtryckningsmedel. Förutom
prejudikat från högsta domstolen och vissa bestämmelser i den allmänna
strafflagen kunde ministeriet huvudsakligen stödja sig på följande förordningar,
Yerordnung fiber Preispriifungsstellen vom 25. September 1915,
Verordnung fiber Auskunftspflicht vom 12. Juli 1917—11 och Verordnung
gegen Preistreiberei vom 8. Mai 1918.
Dessa tre förordningar erhöllo ny avfattning genom en förordning av den
13 juli 1923. På upplysningspliktsförordningen grunda sig huvudsakligen
ministeriets förfrågningar beträffande fastställande av sakförhållandena i
kartellfrågor, varför denna förordning utgör ett nödvändigt komplement till
kartellagen. Likaså äro de båda andra förordningarna och i synnerhet prisockerlagen
även efter kartellagens utfärdande av en viss betydelse för myndigheternas
åtgärder beträffande kartellerna.
De skäl, som närmast föranlett kartellagens utfärdande och dess ekonomiska
bakgrund, framgå av det officiella tillkännagivande, som beledsagade
förordningen vid dess offentliggörande.
Den utfärdade förordningen mot missbruk av ekonomiska maktställningar,
heter det häri, måste inställas inom ramen för de åtgärder, som riksregeringen
på grund av fullmaktslagen vidtager för att öka produktionen och befria näringslivet
från improduktiva hinder. Liksom genom upphävandet av viktiga
delar av demobiliseringsförordningarna rörligheten på arbetsmarknaden
återställts, så skola genom denna förordning osunda hinder för den fria konkurrensen
undanröjas.
Kartellernas produktions- och prispolitik har sedan flera månader varit
föremål för de häftigaste angrepp såväl från konsumenthåll som från
vissa produktionskretsar. Riksregeringen har ansett det som sin uppgift att
pröva de framställda klagomålens berättigande och vidtaga sina åtgärder
uteslutande efter objektiva grunder med hänsyn till allmänt ekonomiska synpunkter.
Det är obestridligt, att under inverkan av penningvärdets fall och
härigenom framkallade produktions- och avsättningsförhållanden på mångahanda
sätt de svåraste missförhållanden utvecklats inom producentorganisationerna.
I det kritiska läge, de ekonomiska konjunkturerna kommit sedan
förliden sommar och varigenom priserna på vissa tyska produkter drivits
upp över världsmarknadens prisnivå, är det ett allmänt intresse att genom
återställandet av en verklig marknadsfrihet på det eftertryckligaste sätt
bekämpa en konstlad inskränkning av produktionen, överdrivna riskpålägg
och priser, som icke äro motiverade genom de faktiska produktionskostnaderna,
samt att tvinga tillbaka produktionen och handeln till den ansvarskänsla
gentemot det allmänna bästa, som nu på många håll gått förlorad.
Kartellagens
huvudsakliga
innehåll.
36
Andra lag-utskottets utlåtande Nr 34-
Såsom framgår av detta uttalande, var det ingalunda fråga om någon gest,
som ansågs nödvändig ur politiska synpunkter, utan regeringen var besluten
att lösa frågan rent sakligt. Härvid gällde det att sluta en kompromiss mellan
de båda ytterligheterna, av vilka den ena praktiskt taget gick ut på fullständigt
förbud mot och krossande av kartellerna, medan den andra liksom
förut ville ha den organisatoriska autonomien oantastad. Båda dessa strömningar
hade dessutom stöd även hos industrien själv, där å ena sidan vida
kretsar av den mot stark kapitalistisk koncentration strävande storindustrien
hoppades på friare händer genom kartellernas sönderfallande, medan å andra
sidan den mindre och medelstora industrien men också grosshandeln bekämpade
statsuppsikten såsom hämmande för organisationernas verksamhet.
Det slutliga resultatet återspeglar sig tydligt i lagens gestaltning. Den
har emellertid från kompetent håll fått det erkännandet, att den utgör en
synnerligen skicklig lösning av dessa svårförenliga motsatser.
Före redogörelsen för kartellagens huvudsakliga innehåll kan förutskickas
den anmärkningen, att lagen genom medvetet undvikande av skarpare begreppsbestämning
av de av lagen berörda ekonomiska organisationerna liksom av en
uttömmande uppräkning av de förseelser, de kunna göra sig skyldiga till, medgiver
en kontroll över alla existerande eller eventuellt nya organisationsformer,
hur de än maskera sina marknadspolitiska strävanden. Just med hänsyn till
erfarenheterna av lagstiftningen i Förenta staterna synes en dylik
elastisk ram vara lämplig, enär det där visat sig, att de kapitalistiska
organisationerna genom en skicklig förändring av sin yttre
klädnad jämförelsevis lätt kunnat undgå att drabbas av lagen. Kartellagen
utgår sålunda rent principiellt från den ståndpunkten, att den gäller organisationer
av varje rättslig form och ekonomisk struktur, såvida de innebära rättsliga
förpliktelser och utöva missbruk av en ekonomisk maktställning. Följden
härav är, att en av de båda huvudparagraferna i lagen, § 1 och de på denna
byggda bestämmelserna eller § 10, alltid kan vinna tillämpning när missbruk
av ekonomisk maktställning föreligger.
Kartellagen ingriper i tvenne slags rättsförhållanden. Å ena sidan
rättsförhållanden mellan medlemmar i syndikatkarteller, konventioner
och dylika överenskommelser (§§ 1—8, 19) och å den andra
sidan i rättsförhållanden mellan enskilda företag och sammanslutningar
av dylika samt tredje man (§§ 10 och 19). I fråga om kartellmedlemmarnas
rättsförhållanden till varandra spelar åter § 8 en särskild roll såtillvida
som den icke lämnar myndigheterna någon befogenhet att ingripa utan ger
medlemmarna av en kartell möjlighet till självhjälp. § 9 har en speciell uppgift
och intager i detta hänseende en särställning, i det man därigenom åsyftar att
lägga de skarpaste medlen för organisationstvånget under kontroll.
De viktigaste paragraferna innehålla i huvudsak följande bestämmelser. § 1
stadgar, att avtal och beslut, som innebära förpliktelser i fråga om handhavande
av produktion och omsättning, tillämpning av affärsvillkor och prissättningsförhållanden
(syndikat, karteller, konventioner och liknande överenskommelser)
skola ha skriftlig form.
§ 8 stadgar, att avtal och beslut av nämnda art kunna omedelbart uppsägas
av en part, om vägande skäl föreligger.
Som vägande skäl anses alltid om den uppsägandes ekonomiska rörelsefrihet
i synnerhet vid produktion, omsättning och prisgestaltningen obilligt inskränkes.
Vid tvist avgör kartelldomstolen på framställning av part, om uppsägningen
var berättigad.
§ 9 bestämmer, att säkerheter för avtal och beslut av nämnda slag icke få realiseras
utan att presidenten i kartelldomstolen lämnar sitt medgivande och ej
Andra lagutskottets utlåtande Nr 3J). 37
heller bojkott och andra liknande straffåtgärder vidlagas utan sådant medgivande.
Medgivande skall vägras, om åtgärden medför .skada för samhällsintresset
(Gesamtwirtschaft oder Gemeinwohl) eller obilligt inskränker vederbörandes
ekonomiska rörelsefrihet.
§ 10 stadgar att om affärsvillkor eller prissättningsförhållanden i fråga om
företag eller sammanslutningar av sådana äro ägnade att under utnyttjande av
en ekonomisk maktställning skada samhällsintresset, så kan kartelldomstolen
på yrkande av rikshushållningsministern göra det allmänna uttalandet att vederbörande
kunna frånträda avtal, som träffats under angivna förutsättningar.
Enligt § 4 kan rikshushållningsministern i fall ett avtal eller beslut av anförda
slag skadar samhällsintresset yrka hos kartelldomstolen, att avtalet eller
beslutet förklaras för ogiltigt, eller bestämma, att varje part i avtalet eller beslutet
omedelbart kan uppsäga avtalet eller frånträda beslutet.
Samhällsintresset skall i synnerhet anses hotat, om produktionen eller omsättningen
på ett nationalekonomiskt icke försvarligt sätt inskränkes, priserna
stegras eller hållas uppe, eller om vid stabil valuta tillägg göres för risker eller
om den ekonomiska friheten obilligt inskränkes genom bojkott vid inköp eller
försäljning eller genom fastställande av olika priser eller villkor.
Till skydd för samhällsintresset äger i första hand administrationen, rikshushållningsministern
och sub.sidiärt jordbruksministern inskrida mot skadliga
organisationer och dessas missbruk av den ekonomiska maktställningen.
Förvaltningen behöver emellertid ej själv vidtaga de enligt lagens bestämmelser
fastställda åtgärderna utan äger rätt att hänskjuta ärendet till en för ändamålet
inrättad specialdomstol, kartelldomstolen. Denna är en kollegial
domstolen ansluten till Reichswirtschaftsgericht, och består av 5 ledamöter.
Presidenten och hans ställföreträdare utses av rikspresidenten och måste hava
domarekompetens. Bisittarna utses av presidenten för Reichswirtschaftsgericht.
En bisittare är ledamot av denna domstol. Två bisittare utses med hänsyn till
de olika ekonomiska intressen, som komma under behandling, och slutligen
utses en sakkunnig person, som kan förväntas företräda allmänt väl oberoende
av de motstridande ekonomiska intressena. De tre sistnämnda ledamöterna utses
bland personer å en av rikshushållningsministern upprättad lista. I regel
brukar också en representant för vederbörande ministerium närvara vid domstolsförhandlingarna,
och äger han därvid yttranderätt. Kartelldomstolen utgör
första och sista instans inom sitt kompetensområde.
I överensstämmelse med moderna statsrättsliga principer utgör domstolen en
motvikt mot administrationen, åt vilken den huvudsakliga kontrollen överlämnats.
Redan före kartellagens utfärdande funnos emellertid vissa lagbestämmelser
till skydd mot missbruk av ekonomiska organisationer, men dessa kommo
endast till tillämpning i ytterst få fall. Anledningen härtill låg först och främst
på det civilprocessuella området. Det omständliga förfarandet vid civildomstolarna
och i synnerhet det förhållandet att man vid kartelltvister nästan alltid
gick igenom alla instanser ända till högsta domstolen avtrubbade verkningarna
av de befintliga lagbestämmelserna, då här ifrågavarande ekonomiskt rättsliga
företeelser ovillkorligen kräva ett snabbt avgörande. Dessa olägenheter har
man sökt avhjälpa genom kartelldomstolen.
Det är givetvis ännu för tidigt att fälla något avgörande omdöme om de verkningar
den nya lagstiftningen haft såväl för näringslivet och dess organisationsväsen
som för samhället i övrigt. I stort sett torde de dock kunna betecknas
såsom gynnsamma, och de farhågor, man inom vissa näringskretsar till en början
hyste, att lagstiftningen skulle verka nedbrytande på det ekonomiska sammanslutningsväsendet,
hava visat sig ogrundade.
Rikshushållningsministern, som fortlöpande hålles ä jour med kartelldoirt -
Kartell domstolcn -
Kartelltagens
ver
ningar.
38
Andra lagutslcotlets utlåtande Nr 3Jf.
stolens verksamhet, och om de centrala näringsorganisationernas förlikningsverksamhet
hade i juli månad ett uttalande, där han konstaterade, att fortfarande
icke oansenliga missförhållanden förefunnos inom näringslivets organisationsväsen
och att alla lämpliga medel borde tillgripas för motverkande av
missbruk av ekonomisk maktställning.
_ Under de senaste månaderna hade emellertid försiggått betydande förändringar
under trycket av det ekonomiska läget, såsom väntad och avsedd följd
av den ur valutasynpunkter nödvändiga kreditinskränkningen, av vederbörande
näringskretsars egen insikt liksom också under inverkan av kartellagen.
Förhållandet mellan säljare och köpare hade sålunda förändrats i riktning
mot att underlätta affärsvillkoren, borttaga oberättigade risktillägg och ett
mindre strängt utkrävande av ingångna förpliktelser om priser m. m.
Då denna utveckling försiggått i stor utsträckning, så har myndigheternas
verksamhet på grundval av kartellagen eller, där ett ingripande icke behövdes,
redan tanken på kartellagens handhavande i väsentlig grad medverkat härtill.
På detta sätt har uppnåtts en ekonomisk omvandling av leverans- och betalningsvillkoren
inom affärslivet. Därvid hava också de av näringarnas centralorganisationer
inrättade förlikningsinstitutionerna såsom självförvaltningsorgan
utvecklat en livlig och, icke minst på grund av att kartellagen stått bakom,
resultatrik verksamhet.
I talrika fall har ministeriet haft anledning pröva skäligheten av de av
karteller och syndikat fastställda priserna med hänsyn till anpassningen efter
de förändrade ekonomiska- och valutaförhållandena. Även på detta område hava
sammanslutningarna på grund av anförda omständigheter nästan genomgående
tagit hänsyn till av ministeriet gjorda yrkanden.
Under sitt första verksamhetsår hade kartelldomstolen att sysselsätta sig
med i runt tal 180 olika karteller. Hela antalet karteller i Tyskland uppskattas
till 1,500 å 1,600.
Med försvinnande få undantag avsågo processerna uppsägningar enligt § 8
i kartellagen. I 44 fall nådde den uppsägande det avsedda resultatet, men i
39 vägrades honom rätt till omedelbart utträde.
Kartelldomstolen har vidare på framställning av rikshushållningsministern
avgivit ett par principiellt betydelsefulla utlåtanden, enligt vilka avnämaresammanslutningar,
såsom exempelvis av detaljhandlare och hantverkare kunna
komma under lagen, i fall de försöka genomdriva vissa inköpsvillkor gentemot
sina leverantörer, liksom också banksammanslutningar, som fastställa vissa gemensamma
villkor, falla under lagen.
Det kan helt naturligt ej här ifrågakomma att närmare ingå på kartelldomstolens
utslag. Det torde dock få framhållas att domstolen redan kunnat utarbeta
vissa grundsatser för kartellpolitiken, som visserligen hänföra sig till vissa
konkreta fall och därför ej tillåta några godtyckliga generaliseringar, men
som dock synas ägnade att lämna material till en blivande kodifiering av
kartellrätten och kartellpolitiken. Under de senaste månaderna hava inga mera
anmärkningsvärda förändringar inträffat i arten av de mål kartelldomstolen haft
att handlägga. Det synes dock som om de rena konjunkturuppsägningarna enligt
§ 8 allt mer skulle träda tillbaka för rent principiella tvistefrågor. Även
§ 9, som avser att lämna skydd mot det genom bojkott av alla slag utövade
yttre organisationstvånget, kommer i alltmer ökad omfattning till tillämpning.
En av Tysklands främste kännare av näringslivets organisationsväsen, grundaren
och utgivaren av Kartell-Rundschau Dr S. Tschierschky har nyligen i
ett föredrag uttalat sig om kartellagen och dess verkningar, ur vilket föredrag
följande torde förtjäna återgivas.
Den i varje fall för vissa industrikretsar -—- nämligen dem, som bruka identifiera
sina egna särintressen med det allmännas — brännande frågan, om
31)
Andra lagutsicoltets utlåtande Nr 3Ji.
donna statsuppsikt skall ingå såsom en beståndsdel av den tyska näringspolitiken
eller åter snart försvinna såsom en, vilket de också påstå, politisk tillfällighetsåtgärd,
synes mig endast kunna bevaras på det sätt, att staten inom
överskådlig tid icke under några omständigheter kan släppa ur händerna dessa
tyglar.
_ För övrigt kan man icke inge oppositionen mot kartellagen några förhoppningar
om dess upphävande. Lagen är ju närmast av administrativ art och
har som sådan det goda med sig att man undandrager sig den genom att anpassa
sig efter dess krav. Men att grundtanken i lagen skulle innebära en näringspolitiskt
betänklig tendens, vederlägges redan därigenom, att vida kretsar
inom näringslivet, särskilt inom industrien, krävt och kräva ett dylikt hinder
för obegränsad organisationsmakt.
England.
Det av Committee on Trusts år 1919 framlagda förslaget till lagstiftning om
truster och karteller och ett sedermera inom regeringen utarbetat lagförslag i
ämnet har icke varit före i parlamentet, om än frågan om åtgärders vidtagande
på omådet upprepade gånger debatterats.
Efter det Profiteering Acts på våren 1921 upphört att gälla och de på grundval
av denna lagstiftning upprättade kommittéerna upphört med sin undersökningsverksamhet,
hava emellertid åtskilliga undersökningar berörande vissa
branscher utförts, vari även det allmännas ställning till truster och karteller behandlats.
Det kan sålunda erinras om den s. k. Linlithgowkommittén (Departemental
Committee on Distribution and Prices of Agricultural Products), som
år 1923 avgivit flera redogörelser över priser och produktionskostnader å mjölk
och mejeriprodukter, spannmål, mjöl, bröd, etc.
_ En av Baldwins första regeringshandlingar var tillsättandet av en kommis- Roy al Comsion
på 15 medlemmar, därav tvenne kvinnor, under ordförandeskap av sir Auck- mission on
land Geddes för undersökning av livsmedelspriser (Royal Commission on Food Food FrlcesPrices).
Kommissionen, som tillsattes den 29 november i fjol, hade till uppdrag
att undersöka de förhållanden, som äro rådande inom gross- och detaljhandeln
med livsmedel för allmän konsumtion i den mån de påverka priserna
samt därvid särskilt hava uppmärksamheten riktad på skillnaden mellan det
pris producenten erhåller och det konsumenten får betala samt avge redogörelse
och förslag till de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas.
Kommissionen har under den förlidna vintern varit i livlig verksamhet och
har hållit 34 offentliga och 40 enskilda sammanträden samt avhört ett nittiotal
vittnen. Den 23 april i år avgav kommissionen sin första rapport, där det konstateras,
att handlandena inom vissa branscher hålla priserna på en
nivå, som icke kan anses ekonomiskt motiverad. Detta gäller i synnerhet
_ detaljhandeln, speciellt slaktare och bagare, vilka anses göra oskäliga
vinster. Även förhållandena på köttimportmarknaden synas oroande
för kommissionen, som icke anser uteslutet, att hela denna handel genom
fortsatt utveckling av sammanslutningsväsendet skulle komma i händerna på
ett allrådande monopol och kanske behärskas av fientligt sinnade intressen.
Kommissionen har icke några nya bestämda motåtgärder att föreslå för reducering
av livsmedelsprisen. Undersökningen har emellertid visat, att tillsättandet
av tillfälliga kommittéer och kommissioner icke är det lämpligaste
sättet att behandla denna fråga. Inga beståndande resultat eller varaktiga förbättringar
kunna uppnås genom ett organ, hur kompetent dess personal än må
vara, som sammanträder, avhör vittnen några brådskande veckor eller månader,
avgiver en redogörelse och sedan upplöses.
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr
Kommissionen har därför kommit till den uppfattningen, att om det funnes
ett permanent statsorgan, som utövade en fortlöpande uppsikt över handeln med
de viktigare livsmedlen, kunde frågan om tillgången och priserna å livsmedel
behandlas mycket mera effektivt, än vad kommissionen varit i tillfälle till.
Kommissionen föreslår därför upprättandet av ett livsmedelsråd direkt lydande
under handelsdepartementet, som skulle ha till uppgift att följa livsmedelsmarknaden
och utgiva periodiska publikationer samt utfärda varningar om
det förutsåge knapphet. Intet nytt departement skulle upprättas. Kommissionen
hade i sikte upprättandet av ett organ, som genom att representera både
ekonomiska, finansiella, administrativa och konsumentintressen skulle vinna
allmänhetens förtroende och affärsvärldens aktning.
Livsmedelsrådet skulle bestå av 12 ledamöter med en ständig, av konungen
på handelsministerns förslag utsedd och helt avlönad ordförande, som ej finge
hava andra uppdrag. Av de övriga ledamöterna skulle en utses av jordbruks-,
en av hälsovårdsministern och en av Secretary for Scotland. Fyra andra skulle
utses av handelsministeriet och hava affärsmässig erfarenhet. Av dessa skulle
en vara chef i det engelska kooperativa förbundet. De övriga platserna i rådet
skulle besättas med representanter för konsumenterna, därav två kvinnor. Två
ledamöter skulle utses av Trades Union Congress och de båda övriga av lokala
myndigheter.
Ledamöterna skulle i regel tillsättas för en tid av fyra år.
Rådets förnämsta åliggande skulle vara att studera nuvarande och längre
fram eventuellt uppstående problem, som ha samband med tillförseln och priserna
på vete och kött, samt utsända periodiska rapporter.
Kommissionen kommer även in på frågan om truster och karteller. Med
hänsyn till den makt, som genom dylika sammanslutningar lägges i ett fåtal
personers händer, synes det kommissionen, som om tiden vore inne för upprättande
av ett organ med befogenhet att undersöka och kontrollera truster och
karteller, som pålägga otillbörligt höga priser å de tjänster de göra allmänheten
eller undertrycka konkurrensen huvudsakligen i syfte att uppehålla eller
öka sina egna vinster. Vi tvivla på att den allmänna meningen kommer att
känna sig lugn, förrän staten beväpnat sig själv med nödvändiga befogenheter
.att ingripa i fråga om antisociala handlingar från monopol, truster och karteller.
Men faran för missbruk av en monopolistisk maktställning är ej begränsad till
livsmedlen, och det vore enligt kommissionens mening oklokt att upprätta ett
speciellt organ för ett kraftigt ingripande mot antisociala tendenser inom denna
bransch och icke inom andra.
Det folie utom kommissionens uppgift att i detalj föreslå lämpligt organ
för ingripande mot truster och karteller i allmänhet men den erinrar om Committee
on Trusts, som år 1919 föreslog upprättandet av en domstol för detta
ändamål.
Så länge en allmän antitrustlagstiftning saknas, skulle emellertid icke livsmedelsrådet
vara utan nödiga befogenheter, utan äga bemyndigande att ha tillgång
till näringsidkares räkenskaper. Om rådet förvissat sig om att någon
person eller företag handlade mot det allmännas intresse, skulle det åligga
rådet att göra föreställningar för att åvägabringa rättelse. Om detta icke ledde
till resultat, skulle redogörelse ingivas till handelsministern, som sedan skulle
framlägga den för parlamentet.
Huruvida regeringen kommer att framlägga kommissionens förslag för parlamentet
under innevarande session, synes ännu vara ovisst.
Motion om Parlamentet torde emellertid redan under innevarande session få tillfälle att
truslkoniroll taga ställning till frågan om införande av en positiv lagstiftning på detta område.
Sex representanter för det liberala partiet hava nämligen för någon tid
Andra lagutskottets utlåtande Nr SJ/.
41
sedan framlagt en motion med förslag till lag om undersökning av truster och
karteller och vidtagande av åtgärder till hämmande av missbruk av dylika
samm anslutningar.
Enligt förslaget skulle handelsdepartementet, om det, antingen efter framställning
från intresserad person eller på annat sätt, finner att skäl föreligger
för att företag eller sammanslutning av sådana utövar monopol eller väsentlig
kontroll över någon näringsgren och att på grund av ett dylikt monopol eller
dylik kontroll eller de sätt, på vilka det utövas, allvarligt men förorsakas eller
sannolikt kommer a,tt förorsakas någon näringsgren inom riket, äga att verkställa
en undersökning rörande beskaffenheten, omfattningen och verkningarna
av ett dylikt monopol eller dylik kontroll, och de sätt, varpå detta utövas.
Innan beslut fattades om verkställande av sådan undersökning skulle handelsdepartementet,
om det så funne lämpligt, träda i förbindelse med vederbörande
sammanslutning och den, som ingivit framställningen, samt försöka
åstadkomma en vänskaplig uppgörelse dem emellan.
Departementet skulle för verkställande av undersökning ha befogenhet att
inkalla och höra envar och fordra framläggande av handlingar och lämnande
av upplysningar, som kunna befinnas nödiga.
Handlingar och upplysningar, som lämnas enligt lagens bestämmelser,
skulle betraktas såsom konfidentiella. Departementet hade att framlägga redogörelse
över utförda undersökningar för parlamentet. Dylika redogörelser finge
icke innehålla uppgifter om affärshemligheter eller namn på kunder.
Om departementet genom en undersökning kommer till den uppfattningen,
att ett företag eller sammanslutning utövar monopol eller väsentlig kontroll
av sådan art, soin nämnts, kunde det, om så finnes lämpligt, tid efter annan bestämma,
att ett sådant företag eller sammanslutning skall avgiva upplysningar
om sin verksamhet på tider och sätt, som departementet äger föreskriva.
Kommer departementet efter verkställd undersökning till den uppfattningen,
att monopolet eller den kontrollerande sammanslutningen missbrukar eller sannolikt
kommer att missbruka sin makt genom utövande av sådan verksamhet eller
tillämpande av affärsmetoder, som äro stridande emot det allmänna intresset
och som höra förbjudas, skulle departementet äga förbjuda eller bestämma vissa
begränsningar i dylika förehavanden, antingen i allmänhet och ovillkorligen
eller med sådana villkor, inskränkningar och undantag, som kunna föreskrivas.
Motionen har ännu icke förevarit till behandling i underhuset.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 2 avd. 29 höft. (Nr SJh) 4