Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1925 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om
tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder m. m.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott
hänvisade motionerna nr 165 i första kammaren av herr Lindhagen,
med instämmande beträffande yrkandena i motionen av herrar Luterkort,
Walles, Alexius Björkman, Ström och Carl E. Eriksson, samt nr 170 i andra
kammaren av herrar Pettersson i Hällbacken, Månsson i Hagaström, Jonsson
i Eskilstuna, Hage, Pettersson i Köping, Sundström, Brännberg, Hedvall,
Olsson i Bödningsberg, Molander, Englund, Fast, Lindberg, Wagnsson, Västberg,
Vennerström, Granath, Ward, Hallén, Högström, Andersson i Falkenberg
och Norling i Lesjöfors.
I motionerna har hemställts, att riksdagen ville i anslutning till jordundersökningens
och jordkommissionens förslag hos regeringen begära övervägande
och förslag rörande:
l:o) en lagstiftning om tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder;
och
2:o) en expropriationslagstiftning såsom stöd för uppgörelser om anskaffande
av erforderlig tomtmark för nya bostäder, i den mån detta skäligen
kan äga rum, från bolags, enskilda spekulanters och större enskilda jordägares
fastigheter.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas yrkanden,
tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,
hänvisa till motionernas innehåll.
Det i motionerna framförda spörsmålet om lagstiftningsåtgärder för anskaffande
och tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder var till sin
förra del föremål för bedömande från riksdagens sida under förlidet år. I
likalydande motioner nr 97 i första kammaren av herr Lindhagen m. fl.
samt nr 178 i andra kammaren av herr Johansson i Uppmälby m. fl.
yrkades nämligen då, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta i överensstämmelse med vissa
i motionerna angivna allmänna synpunkter utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till lag om expropriation för bostadsändamål.
Motioner av
liknande
innebörd vid
1924 årariksdag.
Motionernas
innebörd.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 26.)
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Gällande rätt.
Norrlands
kommiUén.
Jordunder
sökningen.
Motioner.
Jordkom
missionen.
över dessa motioner avgav andra lagutskottet utlåtande nr 39, däri
utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. I utlåtandet lämnades en redogörelse för dels gällande rätts
ståndpunkt till frågan om expropriation för bostadsändamål och dels framkomna
förslag till lagstiftning av beskaffenhet att beröra nämnda fråga,
däribland särskilt ett av jordkommissionen framlagt utkast till lag om
tillhandahållande av tomtmark för nya bostäder.
Av nämnda redogörelse tillåter sig utskottet att här återgiva följande:
Den gällande allmänna expropriationslagen medgiver i två fall rätt till
expropriation för vinnande av tomtmark, nämligen dels för åstadkommande
av tryggade bostadsförhållanden inom sådant område vid järnvägsstation,
hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning,
som är bebyggt med boningshus tillhöriga annan än markens ägare,
och dels till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna
frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens
främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.
Expropriationsrätten tillkommer i det förra fallet, förutom kronan, endast
vederbörande kommun eller municipalsamhälle.
I lagen om fastighetsbildning i stad stadgas vidare för vissa fall en rätt
till expropriation för bostadsändamål, varförutom i den s. k. ensittarlagen
medgivits brukare av visst område, å vilket finnes brukaren tillhörigt boningshus,
rätt att under vissa villkor lösa till sig det upplåtna området.
Norrlandskommittén ägnade sin uppmärksamhet även åt frågan om tillgodoseende
av lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål. En av
kommittén föranstaltad undersökning rörande de norrländska bolagens villighet
att upplåta tomter till bostäder åt ortsbefolkningen utvisade en rätt stark
obenägenhet från bolagens sida gent emot dylika upplåtelser, men resulterade
undersökningen ej i någon hemställan från kommitténs sida.
I sitt år 1915 avgivna betänkande angående jordförhållandena i Värmlands
län hemställde den s. k. jordundersökningens majoritet (herrar Lindhagen
och Ingeström), att rätt till social expropriation för bostadsändamål måtte
genomföras i skälig omfattning och under lämpliga former samt på för alla
betryggande villkor.
Frågan har därjämte vid flera tillfällen motionsvis varit föremål för riksdagens
prövning utan att motionerna emellertid lett till resultat utöver vad
förut omförmälda gällande bestämmelser innehålla.
Slutligen har jordkommissionen i sitt den 28 februari 1923 avgivna betänkande
framlagt ett utkast till lag om tillhandahållande av tomtmark för
nya bostäder, till grund för vilket utkast låg en av kommissionen verkställd
enquéte i ämnet.
Under hänvisning till resultatet av denna enquéte har jordkommissionen
i sina motiv till utkastet anfört följande: Det syntes följdriktigt, att nödig
tomtmark i brist på möjlighet till frivillig uppgörelse borde kunna exproprieras
från enahanda egendomar, från vilka jord kunde tvångsavlösas för
bildande av nya jordbruk. Således från fastigheter, som ägdes av bolag,
ekonomiska föreningar och enskilda spekulanter, samt dessutom från större
enskilda egendomar. Att även från mindre egendomar på landet medgiva
expropriation av tomtmark, som ägaren vägrade att frivilligt upplåta och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 3
önskade behålla, vore däremot eu ganska betänklig sak. För en mindre
egendom kunde även dylika avstyckningar begränsa egendomens omfattning,
framtidsmöjligheter och trevnad på ett i det stora hela obilligt sätt. Det
hade därför synts kommissionen, att en expropriationsrätt för sådana händelser
icke lämpligen borde tillåtas. I rätten till expropriation för tomtområde
borde inbegripas icke blott platsen för själva huset utan även, där
så lämpligen kunde ske, en täppa eller ett mindre trädgårdsland. Givetvis
borde denna expropriationsrätt vara förbunden med enahanda garantier för
jordägaren, som rätten till expropriation av mark för nya jordbruk. Den
borde mot jordägarens bestridande ej kunna göras gällande, när dennes jordbruk
eller skogsbruk därigenom skulle tillskyndas synnerligt men.
Enligt utkastet skulle den, som visade sannolika skäl för att tomtförvärvet
vore av verkligt behov påkallat och saknade tillräckliga medel för tomtens
förvärvande och bebyggande, kunna genom statens mellankomst tillhandahållas
tomtmark. Beträffande skyldighet att avstå mark för tomt samt ordningen
för tomts utbrytning och vad därmed äger sammanhang skulle i tilllämpliga
delar gälla lagen om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk.
Lösen för tomten skulle dock utgå efter dennas skäliga saluvärde. Tomten
skulle efter utbrytningen upplåtas å sökanden med tomträtt, där ej särskilda
omständigheter påkallade annat förfarande.
Om detta förslag hava herrar Lindhagen, Ingeström, Johansson i Uppmälby
och Pettersson i Hällbacken förenat sig. Övriga ledamöter av jordkommissionen
hava ej avgivit något yttrande i denna fråga.
Till stöd för den i motionerna vid 1924 års riksdag gjorda hemställan
anfördes bl. a:
För de många hantverkare och småfolk å den verkliga landsbygden, vilka
önskade en plats till eget hem, funnes nu ingen möjlighet att förskaffa sig
en sådan på andra villkor än dem, som godtyckligt uppställdes av vederbörande
jordägare — om någon plats över huvud funnes att få. Särskilt
gällde detta sådana orter, där stora trakter ägdes uteslutande av industriella
och trävarubolag.
Till motivering av sin avstyrkande hemställan anförde utskottet följande:
Utav den redogörelse, som lämnats för förefintliga utredningar angående
ifrågavarande spörsmål, torde framgå, att hos jordägarna ej sällan visat
sig förefinnas en viss obenägenhet att till landsbygdens befolkning upplåta
erforderlig tomtmark till bostäder. Endast därest försäljningar av dylik
mark varit att anse såsom mera vinstgivande, hade på många håll visat
sig någon större benägenhet att inlåta sig därpå. Denna obenägenhet mot
försäljningar av tomter torde emellertid enligt utskottets förmenande i ej
ringa mån vara beroende på de ofta betydande svårigheter och utgifter,
som vore förenade med att lämna tomterna gravationsfria. I de fall, där
fråga vore om upplåtelse av enstaka tomtområde från större egendomskomplex,
som besvärades av ett flertal inteckningar, torde sålunda ej sällan
kostnaderna för dessas relaxerande i tomtområdet stiga till sådant belopp,
att det motsvarade en väsentlig del och understundom knappast täcktes
av den köpeskilling, som kunde stå att erhålla. Därest tomtområde kunde
på ett enklare och billigare sätt än för närvarande vore möjligt beredas
befrielse från huvudfastigheten åvilande inteckningar — därom, enligt vad
Motiveringen
till
motionerna
år 1924.
Utskottets
yttrande
år 1924.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Motiveringen
till nu förevarande
motioner.
justitieministern i årets remissdebatt meddelat, förslag från Kungl. Maj:ts
sida torde vara att i en nära framtid förvänta — torde sålunda enligt
utskottets förmenande ett av de väsentligaste hindren för befolkningen å
landsbygden att förvärva nödig mark till bostäder bliva undanröjt.
Emellertid torde det kunna förutsättas, att svårigheter uti ifrågavarande
hänseende somligstädes skulle även framgent kunna komma att yppa sig.
Särskilt torde detta kunna bliva händelsen å orter, där all mark ägdes av
såg- eller industribolag. Av den redogörelse, som lämnats, framginge, att
gällande rätt endast i begränsade fall medgiver expropriationsrätt för
tillgodoseende av lantbefolkningens behov av mark för bostadsändamål.
Även om det således ej Unge anses uteslutet, att behov av vidgade bestämmelser
i förevarande hänseende kunde komma att göra sig gällande,
hölle dock utskottet före, att ytterligare undersökning och erfarenheter härutinnan
borde avvaktas, innan framställning gjordes om tvångslagstiftning
i det av motionärerna angivna syftet. Anmärkas borde ock, att den av
motionärerna förordade lösningen av frågan anknöte sig till de föreslagna
tvångsbestämmelser, vilka funnes inrymda i det av utskottet avstyrkta
förslaget till lagstiftning angående expropriation för bildande av nya
jordbruk.
Till utskottets utlåtande var fogad reservation av sju ledamöter, vilka
på angivna skäl hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om skyndsamt förslag till lag om expropriation av jord för bostadsändamål.
Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets hemställan, i
första kammaren med 63 röster mot 35 och i andra kammaren med den
förseglade sedelns tillhjälp.
Till stöd för den i nu förevarande motioner gjorda hemställan hava
motionärerna anfört bland annat följande:
En fråga, som hotar att bliva undanskjuten från jordprogrammen, är
anskaffande av tomtmark till bostäder och mindre hantverkerier, där detta
icke kan ske genom frivillig överenskommelse. Mångenstädes på landsbygden,
särskilt där bolag eller stora gods behärska jorden, möta svårigheter
ofta på långa avstånd att kunna genom frivilligt förvärv uppbringa de erforderliga
tomterna för bosättningar, småhantverk m. m. dylikt. Här skulle
en omtänksam och måttfull expropriationslagstiftning tjäna det behjärtansvärda
ändamålet genom sin blotta tillvaro utan att behöva annat än i
undantagsfall tillämpas.
Uti det danska förslaget till lag om expropriation av mark för bildande
av nya jordbruk såväl som i den nyligen antagna finska lagen för ett enahanda
ändamål finnas också avdelningar, som avse expropriation av mark
jämväl för bostäder.
Vid förra riksdagen behandlades strängt taget icke den av jordkommissionen
tillika väckta frågan om en statsverksamhet för att anskaffa sådana
tomter åt alla, som behövde det och skäligen kunde beredas sådana. Föremålet
för riksdagens beslut avsåg närmast allenast frågan om användande
av expropriation såsom ett verktyg för en sådan statsverksamhet, oavsett
hur den senare i övrigt planlades.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 5
I utskottets ovan återgivna fjolårsyttrande uttalades, att man tillsvidare
borde ställa sig avvaktande gent emot kravet å en expropriationslagstiftning
för nu ifrågavarande ändamål. De skäl, som i utlåtandet åberopades
till stöd för denna uppfattning, äga enligt utskottets mening fortfarande
sin giltighet. Såvitt utskottet kunnat inhämta hava erfarenheterna under
det gångna året icke givit ökad styrka åt den ånyo gjorda framställningen
i förenämnda hänseende.
I anslutning till utskottets i fjol gjorda uttalande om betydelsen av att
åtgärder vidtoges i syfte att underlätta möjligheterna för frånsålt tomtområdes
befriande från huvudfastigheten åvilande inteckningar må anmärkas,
att justitieombudsmannen i en till Kungl. Maj:t den 2 juni 1924
avlåten framställning hemställt om sådan ändring i gällande bestämmelser
angående anteckning i fastighetsbok om dödning av gemensam inteckning,
att dylik anteckning skulle göras allenast å upplägget för den fastighet,
där dödningen sker. Den sålunda föreslagna ändringen, vilken är ägnad
att särskilt vad angår de stora trävarubolagen tillhöriga fastigheter i
mycket väsentlig grad minska kostnaderna för partiell dödning eller
relaxation av gemensamma inteckningar, har tillstyrkts av samtliga hovrätter
ävensom av styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar
och Sveriges stadsdomare och är ärendet för närvarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
I den mån de i förevarande motioner gjorda yrkandena gå utöver den
hemställan, som gjordes i fjolårets motioner, avses därmed åvägabringande
av en lagstiftning till reglerande av en ny form av statsverksamhet, syftande
till att åt mindre bemedlade dels tillhandahålla tomtmark med
tomträtt och dels bereda ekonomiskt understöd till tomternas bebyggande.
Några närmare riktlinjer för denna verksamhets planläggning har i
motionerna icke angivits. Staten har, såsom känt, hittills genom sin egnahemslåneverksamhet
i stor utsträckning möjliggjort för mindre bemedlade
att å landsbygden förvärva bostadslägenheter och därå uppföra bostäder.
Att riksdagen på grundval av nu förevarande motioner skulle i skrivelse
till Kungl. Maj:t påkalla lagstiftningsåtgärder till anordnande av en ny
form av statsverksamhet för enahanda ändamål finner sig utskottet icke
kunna tillstyrka.
Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 maj 1925.
Utskottets
yttrande
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, Under*, greve Spens, Frändén*, Lindhagen,
Schedin, Österström* och Åkerberg*-,
från andra kammaren: herrar Öberg*, Hage, Ödström, Svensson i Skönsberg, Olovson i
Västerås, Lindgren i Dingelvik, Anderson i Storegården och Pettersson i Hällbacken.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Linder, Lindhagen, Åkerberg, Hage, Svensson i Skönsberg,
Olovson i Västerås och Pettersson i Hällbacken, vilka hemställt,
att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t, med beaktande av
jordundersökningens och jordkommissionens förslag, ville överväga
förslag rörande en expropriationslagstiftning såsom stöd för uppgörelser
om anskaffande av erforderlig tomtmark för nya bostäder,
i den mån detta skäligen kan äga rum från bolags, enskilda spekulanters
och större enskilda jordägares fastigheter.
Till stöd för detta yrkande anförde herr Lindhagen, med vilken övriga
reservanter huvudsakligen instämde, följande:
»Såsom i motionen framhålles får ej förbises i jord programmen anskaffandet
av tomtmark till bostäder och mindre hantverkerier, där detta icke kan ske
genom rimlig frivillig överenskommelse. Detta är av betydelse för en myckenhet
förbisedda människor ute i landet, som icke hava något inflytande i riksdagen
eller regeringen. Även här skulle en omtänksam och måttfull expropriationslagstiftning
tjäna det behjärtansvärda ändamålet genom sin blotta
tillvaro utan att behöva annat än i undantagsfall tillämpas. Den finska lagen
av 1922 om expropriation såsom yttersta medel för kolonisation i jordbruksändamål
innehåller också en avdelning, som inrymmer omtanke för anskaffande
av tomter till bostäder med stöd ytterst av en expropriationslagstiftning.
Norrlandskommittén och jordkommissionen hava genom anställda enquéter
vitsordat det stora behovet, och även 1924 års lagutskott medgav, ehuru något
ovilligt, att det »ej finge anses uteslutet», att behov av ett ingripande förelåge.
Utan någon närmare motivering höll utskottet däremot före, att ytterligare
undersökningar och erfarenheter borde avvaktas. Denna uppfattning
vidhålles även nu. Det är dock föga hugnesamt för det småfolk, som här
blir lidande under de år, som gå det ena efter det andra, att avspisas med
att man bör avvakta ytterligare erfarenheter, som ingen inhämtar, och ytterligare
undersökning, som är obehövlig och ej kommer att ske.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 7
Denna fråga sammanhänger intimt med ensittarlagen, vars ytterligare
reformering ligger före vid denna riksdag genom en proposition. De erfarenheter,
som genom denna lagstiftning blottats, ådagalägga, huru svårt
det varit för befolkningen särskilt på landsbygden mångenstädes att kunna
förvärva en bostadstomt. Ofta har det ieke kunnat ske alls och i synnerligt
stort antal fall kanske de flesta har det endast kunnat ske medelst eu
otrygg besittningsrätt. Det är denna sistnämnda brist, som ensittarlagen
velat avhjälpa genom att bereda husägaren rätt till att inlösa tomten. Ingen
anledning linnes, att i följd av denna lags tillkomst jordägarens benägenhet
att sälja tomter skall ökas och än mindre behovet kunna fullt fyllas. Snarare
kan befaras, såsom ock understundom betonas, att benägenheten att ens
upplåta tomter med otrygg nyttjanderätt skall förminskas.
Under sådana förhållanden är det väl en plikt för statsmakten att komplettera
ensittarlagen med bestämmelser, som möjliggöra skäliga förvärv av
erforderliga bostadstomter med trygg besittning även för framtiden. På denna
angelägenhet bär utskottet ej velat inlåta sig, och årets proposition om ensittarlagens
förbättring begränsar sin omtanke till tiden före den 1 januari 1919.
Utskottet gör även i år ett nummer till stöd för sitt avslag av vissa i
utsikt ställda bestämmelser för minskning av kostnaderna för partiell dödning
eller relaxation av gemensamma inteckningar. Den av utskottet påpekade
svårigheten att vid frivilliga uppgörelser göra försålda tomter gravationsfria,
vilket för övrigt även gäller utbrytning av odlad eller oodlad jord
till jordbruk, upphäver självfallet icke behovet av expropriationsbestämmelser
såsom ett yttersta medel. Tvärtom löses även nämnda fråga bäst med en
expropriation, och jordkommissionen har ifrågasatt, att även vid frivilliga
avtal ett formellt expropriationsförfarande skulle kunna anordnas för vinnande
av enahanda syfte.
Motionärerna synas med fog hava anmärkt, att en lagstiftning, som vill
bereda bostadssökande tomtmark med stöd av en expropriationslagstiftning
såsom yttersta medel, också kräver någon omtanke för dess genomförande
\ arföl utan uppsåtet blir allenast en död bokstav. Utskottet förmenar, att
denna uppgift tillgodoses genom egnaliemslåneverksamheten. Förhållandet
är emellertid, att berörda verksamhet endast lämnar län för bostäder, vartill
den bostadssökande själv får skaffa sig tomt bäst han gitter utan någon
vidare medverkan från det allmänna. I detta fall är det just en sådan medverkan,
som i oundgängliga fall skall åstadkommas, och därtill lämnar den
nuvarande egnahemslåneverksamheten ingen som helst handräckning.
Det gäller uppenbart även här den stora äganderättens obetingade helgd,
på bekostnad av en rimlig människorätt, som allenast påkallar för skäliga
fall ett utbyte av en tomtmark mot en penningeersättning.»