Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i bestämmelserna
rörande rösträtt å flottningsstämma.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott
hänvisade motionen nr 25 i första kammaren av herrar Frändén, Tjällgren
och Gabrielsscm samt nr 36 i andra kammaren av herrar Hedlund i fläste,
Persson i Trången, Olsson i Rödningsberg och Olofsson i Digernäs.
I motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts, att första stycket av
53 § i lagen om flottning i allmän flottled den 19 juni 1919 måtte få följande
ändrade lydelse:
»Flottandes rätt att deltaga i handhavandet av flottningsföreningens angelägenheter
utövas å flottningsstämma. Där äge envar, som anmält virke och
därför erlägger flottningsavgifter, rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.»
Andra punkten i berörda stycke har för närvarande följande lydelse:
»Där äge envar, som anmält virke till flottning under eget inregistrerat märke,
rösträtt i enlighet med vad i 55 § sägs.»
Motionärernas ändringsförslag avser borttagande ur denna punkt av de med
kursiverad stil återgivna orden och dessas ersättande med orden: och därför
crlägger flottningsavgifter.
Till stöd för ändringsförslaget anföres i motiveringen till motionerna, efter
redogörelse för nuvarande lydelsen av första stycket av 53 §, följande:
Denna bestämmelse medför, att endast virkesköpare och de virkesägare, som
utflotta sitt virke till egna förädlingsverk med registrerade märken, kunna utöva
inflytande på flottningsstämmans beslut.
Emellertid är det ej endast de virkesköpande bolagen, som hava intresse av
det sätt, varpå flottningsföreningarna handhava sina angelägenheter, utan även
virkessäljarna, vilka i regel icke anmäla något märke, hava minst lika stora
intressen att bevaka i flottlederna, enär ett fördyrande eller förbilligande av
flottningskostnaderna i motsvarande grad medför ett sämre eller bättre försäljningsreSultat.
Denna synpunkt kan sägas i viss män hava beaktats på så sätt,
att flottningsstadgans 40 § medgiver Kungl. Maj :ts befallningshavande rätt att
utöver det i flottningsföreningens reglemente angivna antalet styrelseledamöter
utse en ledamot, som ej själv deltager i flottning, eller är anställd i de flottandes
tjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. IS käft. (Nr 22.) 1
Motionernas
innebörd och
motiveringen
till desamma.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.
Redogörelse
för vissa
stadganden
i flottningslagen.
Om således inom flottningsstyrelsen virkesförsäljarnas intressen kunna bevakas
av den av Kungl. Maj :ts befallningshavande utsedde ledamoten, sakna dock
dessa, såsom lagen nu är skriven, varje möjlighet att å flottningsstämma bevaka
sina intressen.
Ovan påpekade oegentligheter bli till uppenbar orättvisa i de ofta förekommande
fall, då virket försäljes till visst gängse pris vid sorteringsstället och
virkessäljaren sålunda får själv betala alla utflottningskostnader. I ett flertal
Norrlandsälvar har det sålunda blivit kutym, att bolagen betala visst pris för
virket framme vid sorteringsstället eller ock framme å de stora huvudälvarna,
och där i alla dessa fall skogsägaren eller virkessäljaren får betala alla flottningskostnader,
men icke äger att föra talan vid flottningsstämma i förhållande
till det flottningsförlag, som han tillskjutit. Genom en obetydlig ändring av 53 §
flottningslagen skulle här påtalade orättvisa avhjälpas och virkessäljarna kunna
få rösträtt vid stämman.
För bedömandet av innebörden i det uti motionerna innefattade förslaget torde
vara nödigt, att det förutskickas en redogörelse för vissa bestämmelser i flottningslagen,
vilka avse flottningsföreningarnas verksamhet.
Enligt flottningslagen skola alla, som låta flottgods löst framflyta i allmän
flottled, vilken upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning), utgöra en
flottningsförening. Undantag härifrån gäller allenast såtillvida, att innehavare
av jordbruksfastighet är berättigad att utan att tillhöra dylik förening under
vissa villkor framflotta sitt husbehovsvirke. Flottningsförening, för vilken
skall finnas ett av länsstyrelse efter skogsägares och andra intressenters hörande
fastställt reglemente, och vars verksamhet kan omfatta en eller flera
allmänna flottleder, har att ombesörja den allmänna flottningen, handhava och
vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och redovisa de
för flottledens begagnande stadgade flottledsavgifter. -— Föreningens utgifter
skola i räkenskaperna sammanföras under vissa i lagen angivna huvudgrupper,
nämligen flottledsutgifter (avseende anläggning, utvidgning och förbättring av
flottleden) underhållsutgifter, utflottningsutgifter, sorteringsutgifter, inventarieutgifter,
förvaltningsutgifter och separatutgifter (avseende kostnader av icke
gemensam art), varjämte, därest till rättvis fördelning av flottleds- och underhålls-
respektive utflottningsutgifter flottleden indelats i särskilda flottledsrespektive
utflottningsdistrikt, räkenskaper över sagda utgifter skola föras särskilt
för varje distrikt. — För de flottandes inbördes delaktighet i olika slag av
utgifter skall vederbörande länsstyrelse — efter av synemän upprättat förslag,
över vilket vederbörande intressenter beretts tillfälle att yttra sig ■— fastställa
allmänna grunder, efter vilka skilda slag av flottgods böra vid kostnaders fördelning
jämföras med varandra; och skall därvid iakttagas, att grunderna för
delaktighet i flottleds- och underhållsutgifter bestämmas med hänsyn till vad
som finnes skäligt och lämpligt för främjande av en god skogshushållning, och
att övriga utgifter varda fördelade efter den större eller mindre svårighet de
särskilda flottgodsslagen orsaka vid flottningen eller sorteringen. -—■ Där kostnader.
som hänföras till flottledsutgifter, finnas vara så betydande, att, om de
lades å allenast ett års flottning, denna skulle därigenom oskäligt betungas, skall
vederbörande länsstyrelse — efter av synerätt upprättat förslag, över vilket
vederbörande intressenter beretts tillfälle att yttra sig •—• förordna, att sådana
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
3
kostnader skola gäldas genom amortering under flera, högst 20 år, medelst
vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter), så avvägda, att beloppet jämte
ränta å vad oguldet innestår skäligen kan antagas bliva därmed under den
beräknade tiden till fullo guldet. Vad sålunda stadgats beträffande flottledsutgifter
gäller ock med avseende å kostnader, hänförliga till underhålls-,
sorterings-, inventarie- eller förvaltningsutgifter av sådan beskaffenhet, att
jämväl kommande års flottande därav hämta väsentlig fördel. Under ovan angiven
förutsättning äger ock flottningsförening utan inhämtande av länsstyrelses
besked besluta amortering under högst tre flottningsår av kostnader, som ovan
sagts. På ansökan av flottningsförening eller med dess begivande äger vederbörande
länsstyrelse för en tid varje gång av högst 10 år förordna, att till utjämnande
av underhållsutgifterna viss årsavgift skall distriktsvis utgå för
varje flottgodsenhet. — Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som
deltager i den allmänna flottningen, pliktig att årligen å tider, som angivas i
föreningens reglemente, tillskjuta nödigt förlag. Längd för uttaxering av dylikt
förlag skall uppgöras årligen med ledning av vissa uppgifter, vilka, på
sätt nedan närmare angives, skola före flottningens början lämnas av den, som
vill under året framföra flottgods i leden. Försummar flottande att erlägga
infordrat tillskott, äger styrelsen till säkerhet därför hålla hans flottgods kvar
och efter tillsägelse till den flottande låta å offentlig auktion sälja så mycket
därav, att beloppet täckes..—- För föreningen skall finnas en styrelse, som väljes
å flottningsstämma. Enligt 40 § äger emellertid länsstyrelsen i det eller de
län, där flottleden framgår, att, där det för tillgodoseende av ortens skogshushållning
eller andra allmänna intressen finnes önskvärt, utse en med skogs- och
flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen
eller är anställd i flottandes enskilda tjänst, till ledamot i styrelsen utöver
det i föreningens reglemente angivna antal styrelseledamöter med enahanda
befogenhet och ansvar som dessa. — Styrelsen och under dess inseende en av
flottningsstämma utsedd flottningschef åligger bl. a. tillse, att det allmännas
intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att flottningen
ombesörjes på ändamålsenligaste sätt, och att icke oberättigad förmån beredes
någon flottande framför annan. Länsstyrelsen skall tillika utse en revisor i föreningen.
■—- De flottandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter
utövas, på sätt i det av motionerna avsedda första stycket av 53 §
sägs, å flottningsstämma. Enligt 55 § gäller, att sådant deltagande får äga rum
allenast såvitt angår det år, varunder vederbörande deltager eller deltagit i flottningen,
att med de begränsningar, som äro bestämda i reglementet, rösträtten
står i förhållande till beloppet av det förlag, som flottande enligt upprättad uttaxeringslängd
tillskjutit eller har att tillskjuta till bestridande av föreningens
gemensamma utgifter, att, därest flottande icke inbetalat förlag, som förfallit till
betalning tidigare än fjorton dagar före stämman, han är förlustig rösträtt, intill
dess inbetalningen fullgöres, samt att frånvarande flottandes rösträtt må utövas
genom ombud. Å flottningsstämma uppgöres och framlägges till godkännande
en förteckning över närvarande flottande och ombud för flottande med
uppgift å den rösträtt, som tillkommer en var av dem. Därest stämman upp
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
Tillkomsten
av det med
motionärernas
ändringsförslag
avsedda
och
vissa i samband
därmed
stående stadganden.
1880 års
flottningsstadga.
skjutes till senare dag än nästföljande söckendag, skall ny röstlängd uppgöras
å den fortsatta stämman. —■ Å första ordinarie flottningsstämma varje år, vilken
skall hållas innan flottningen börjar, skola framläggas styrelse- och revisionsberättelser
för föregående räkenskapsår samt av det gångna årets flottande
avgöras frågan om ansvarsfrihet åt styrelsen för nämnda räkenskapsår, varefter
det nya årets flottande utse flottningsstyrelse jämte revisorer. Å nu nämnda
stämma upprättas fördenskull två särskilda röstlängder, en för det gångna och
en för det nya flottningsåret. — På framställning av bivattendrags flottningsförening
äger vederbörande länsstyrelse förordna, att föreningen sammanslås med
huvudvattendragets förening, där sådan sammanslagning finnes lämplig med
hänsyn till flottningens ändamålsenliga ordnande i vattensystemet i dess helhet
samt byggnader och anstalter i bileden finnas i tillfredsställande skick. — En
var, som vill deltaga i allmän flottning, har att viss tid före första
ordinarie flottningsstämman under året hos flottningsstyrelsen anmäla myckenheten
och beskaffenheten av det flottgods, han ämnar under året
införa i flottleden, samt därefter avlämna flottgodset å eller invid flott
vatten inom uppgivet distrikt av flottleden. Han är ock pliktig att över det
virke, han tillför flottleden, föra samt vid anfordran till styrelsen avlämna fullständiga
virkesjournaler och tumningslistor, utvisande för varje flottleds- och
utflottningsdistrikt det tillförda virkets mängd och dimensioner. Allt flottgods,
som i allmän flottled framforslas, skall vara försett med tydliga märken, vilka,
innan de få användas, skola vara godkända av flottningsstyrelsen. Antalet
märken, som av varje flottande må användas, bestämmes av .flottningsstyrelsen
med iakttagande av vad i reglementet därom må stadgas. — Å allmän flottleds
skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet har vederbörande
länsstyrelse att utöva tillsyn. Visar sig, att flottningen ej ordentligt besörjes,
eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsförenings verksamhet och vinnes
ej rättelse efter det flottningsstyrelsen blivit i saken hörd, har länsstyrelsen
att sammankalla de flottande; och ankommer det då å länsstyrelsens prövning,
under vilka villkor flottning vidare må tillåtas i flottleden. På framställning
av länsstyrelsen eller när eljest anledning därtill förekommer, må Konungen i
fall, som nu sagts, förordna om flottledens förvaltning och flottningens ombesörjande
i annan ordning än i flottningslagen stadgas. — Flottningsstyrelse har
att årligen till länsstyrelsen insända bl. a. uppgift å grunderna för årets samtliga
flottandes deltagande i årets utgifter, vilken uppgift hos länsstyrelsen hålles
för en var tillgänglig.
Även i den före flottningslagens tillkomst gällande, i administrativ ordning
utfärdade flottningsstadgan av den 30 december 1880 funnos bestämmelser
om att allmän flottning skulle ombesörjas medelst flottningsföreningar, för vilkas
allmänna struktur och uppgifter vissa grundläggande regler gåvos i stadgan.
Det föreskrevs sålunda, att de, som läto flottgods löst framflyta i allmän flottled,
voro pliktiga att deltaga i gemensam flottning och att de för sådant ändamål
skulle utgöra en förening, där deltagarnas inbördes förhållande bestämdes
genom reglemente, som länsstyrelsen efter prövning av därtill avgivet förslag
fastställde. I detta reglemente skulle hl. a. föreskrivas, huru rösträtt finge
Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.
5
utövas. Likaledes förelåg enlig! flottningsstadgan skyldighet för den, som ville
deltaga i gemensam flottning, att förse sitt virke med tydliga, av flottningsföreningen
godkända märken.1
Den s. k. norrlandskommittén föreslog i sitt den 27 oktober 1904 avgivna
betänkande åtskilliga förändringar i flottningsstadgan i syfte att bättre tillvarataga
den jordbrukande allmogens intressen. Enligt inlupna klagomål skulle
sågverksbolagen i åtskilliga avseenden begagnat sig av det stora inflytande,
de ägde över flottningsväsendet för att obehörigen gynna sig själva på de
skogägande böndernas bekostnad. Det både t. ex. inträffat, att de stora skogsbolagen
begagnat sig av sitt inflytande i flottningsföreningarna för att länka
det därhän, att så små uttaxeringar för underhållsarbeten som möjligt förekomma
de år, då bolagen hade någon större mängd virke att flotta från
egna skogar, vilket hade till följd, att bördan av flottledens underhåll huvudsakligen
komme att falla på andra år och träffa andra flottande. Av kommittén,
föreslogs i hithörande hänseende dels en verksammare kontroll över
flottningsföreningarna från det allmännas sida, bl. a. genom att vederbörande
länsstyrelser skulle hava att för ändamålet tillsätta en särskild revisor i dylika
föreningar, och dels viss begränsning i den rösträtt, som en var ägde utöva
å flottningsstämma.
Sedan flottningschefsföreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 mars
1907 framställt vissa erinringar emot norrlandskommitténs förslag, remitterades
denna .skrivelse för yttrande till domänstyrelsen, som avgav utlåtande däröver
den 27 maj 1909. I detta utlåtande framhöll styrelsen önskvärdheten av att
skogsägarna bereddes större inflytande å flottlederna samt anförde i sådant
hänseende bl. a. följande:
Det borde icke förbises, att de skogsägare, som hade sina skogar belägna
inom en flottleds vattenområde, hade ett mycket stort intresse för ledens vidare
rationella utveckling, då densamma ofta vore den enda utfartsvägen för dessa
skogars avkastning. I den mån flottleden ordnades och byggdes, så att flottninsskostnaderna
nedbringades, komme nämligen denna skogsavkastning att betinga
ett högre saluvärde, och följaktligen tillfördes härigenom även själva skogsmarken
ett ökat värde. I många fall torde'' sålunda en skogsägares ekonomiska
välfärd kunna bliva väsentligen beroende av den omsorg, som nedlades
på flottledens förbättrande och utveckling. Inom de flesta vattenområden torde
den övervägande delen av skogsägarna själva deltaga i den allmänna flottningen
med virkesavkastningen från sina skogar, och under sådana förhållanden
ägde de sålunda bestämma rörande flottledens förvaltning. Utvecklingen
försigginge då i vanliga fall normalt och ofta särdeles tillfredsställande. Men
inom andra områden avyttrades skogarnas avkastning till virkesköpare, som
mången gång hade sina hemvist i från flottleden avlägset belägna orter. I
dylika fall kunde för en flottleds utveckling mindre lyckliga förhållanden inträffa.
Dessa virkesköpare vore nämligen ofta nog icke besjälade av intresse
för att vidtaga åtgärder i syfte att nedbringa framtida flottningskostnader. -—
En flottningsförenings intressenter bestode i vanliga fall av såväl flottande
skogsägare som tillfälliga virkesköpare. Dessa olika kategorier av flottande
1 Enligt föreliggande uppgifter fnnnos vid tiden för nn gällande flottningslags tillkomst ett antal
av 233 med fastställda reglementen försedda flottningsföreningar i riket, fördelade å 62 flodområden,
därav 52 föreningar avsågo Angermanälvens, 31 Indalsälvens, 29 Ljusnans och 24 Ljungans flodområden,
medan åter till Dalälvens omfattande flodområde ej hörde mer än 5 flottningsföreningar.
Norrlands
kommittén.
Domänstyrelsens
utlåtande
1909.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
Flottnings sakkunniga -
1916.
stode givetvis eniga, då det gällde själva framflottningen av virket, som båda
önskade utförd på billigaste sätt, men i frågor, som rörde flottledens framlida
underhåll m. m., komme intressena att divergera. Under det att de flottande
skogsägarna åtminstone i normala fall önskade, att underhålls- och byggnadsarbeten
utfördes på det framflottade virkets bekostnad genom uttaxering
av särskilda avgifter, hade däremot den tillfälliga trafikanten härav som nämnt
ingen fördel. I den mån en flottningsförening bestode övervägande av tillfälliga
virkesköpare, bleve berörda önskemål i regel alltså icke tillfredsställande
tillgodosedda. — Inom sådana vattenområden, där staten eller andra
skogsägare, som ej deltoge i flottningen, ägde den övervägande delen av skogsarealen
och där alltså köpvirke förekomme i stor myckenhet, och endast ett
fåtal större skogsägare, som samtidigt dreve sågverksrörelse, bestämde över
flottningsföreningens beslut, hände understundom, att det för skogsägarna naturliga
intresset för flottledens utveckling finge stå tillbaka för en viss strävan
att söka utestänga konkurrensen om köpvirket genom att göra flottleden
så otillgänglig som möjligt. — Det vore därför önskvärt, att även sådana skogsägare,
som, utan att själva deltaga i flottning, försålde sin skogsavkastning,
måtte tillerkännas rösträtt i flottningsförening för att därigenom komma i tillfälle
att pa lämpligt sätt bevaka sina intressen. Man skulle härvid kunna
ifrågasätta, att åt skogsägaren skulle tillförsäkras rätt att utöva virkesköparens
rösträtt för den virkeskvantitet, han visade sig hava försålt från sin skog,
dock uteslutande i frågor rörande flottledcns imderhåll och utveckling. — Den
sålunda föreslagna ändringen i rösträttsförhållandena inom flottningsförening
skulle bliva av betydelse huvudsakligen för de delar av landet, där staten
eller enskilda, som icke själva flottade virket från sina skogar, ägde en betydande
del av skogsarealen. Följden av att staten såsom icke flottande skogsägare
saknat allt inflytande på flottningsföreningarnas beslut hade blivit, att
i de delar av landet, där staten hade sina största skogstillgångar, många
flottleder ännu befunne sig i otillfredsställande skick, oaktat stora virkeskvantiteter
framflottats genom desamma, och att flottningskostnaderna där i
jämförelse med kostnaderna vid andra flottleder, där skogsägarna själva mera
allmänt framflottat sin virkesavkastning, ställde sig mycket höga.
I det av särskilda sakkunniga den 14 december 1916 avgivna betänkande
med förslag till ny flottningslagstiftning, vilket förslag ligger till grund för
den nuvarande lagstiftningen å området, anfördes beträffande domänstyrelsens
förenämnda förslag bl. a. följande:
Under de ingående överläggningar, de sakkunniga ägnat denna fråga, hade
de kommit till insikt därom, att mot förslagets genomförande mötte mycket
betydande praktiska svårigheter. Därest rösträtt inom föreningen skulle beredas
sådana skogsägare, vilka icke själva flottade, men till andra sålt virke,
som inginge i flottningen, måste naturligtvis först och främst finnas möjlighet
att upprätta en något så när tillförlitlig röstlängd, enligt vilken deras
rösträtt finge utövas. Man måste äga kännedom om vilka dessa skogsägare
vore och huru mycket virke en var av dem försålt till flottning under året.
Redan den förstnämnda uppgiften vore svår nog att erhålla. De flottande
virkesägarnas antal inom en större flottled kunde uppgå till omkring ett hundra
stycken. Då dessas virke dels avverkats å egna skogar och dels inköpts från
skilda håll utefter flottleden, kunde man lätt förstå, att de skogsägare, som
under ett visst år tillsläppt virke till flottleden, kunde bliva ett avsevärt antal.
På begäran av de sakkunniga gjorda undersökningar inom en viss led,
Dalälven, hade givit vid handen, att det under ett år flottade virket beräknats
härröra från cirka 3,000 skilda skogsägare inom flottledsområdet. Att
exakt förteckna alla dessa personer skulle vara ganska betungande. De flot
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
7
lando måste för sådant ändamål åläggas att, förutom övriga föreskrivna anmälningar,
även lämna uppgift å de skogsägare, från vilka virke inköpts. För
upprättande av röstlängd för flottningsstämma vore emellertid en sådan förteckning
icke tillfyllest. Man måste ock äga kunskap om myckenheten virke,
som från varje skogsägare inköpts och tillförts flottleden. Det virkesparti,
som den mindre skogsägaren försålde utefter leden till virkesköpare eller större
skogsägare, vore emellertid oftast mycket ringa, kanske icke överstigande en
eller annan tolft timmer. Det torde mången gång vara svårt att avgöra, från
vilken skogslott varje parti härrörde, särskilt i de fall då flera hemmansägare
sålt virke på rot från viss skogstrakt med mer eller mindre otydliga gränser
mellan delägarnas skogsskiften. I de fall, då skogen förvärvats genom upplåten
avverkningsrätt under ett visst antal år, tillkomme svårigheten att kontrollera
avverkningens storlek under varje särskilt år dels från varje skogsskifte,
vartill avverkningsrätt förvärvats, dels ock från den flottandes egna
skogsskiften, vilka ofta läge blandade med skiften, som innehades med avverkningsrätt.
Upprättande av röstlängd för flottningsstämma komme otvivelaktigt
under angivna förutsättningar att innebära ett arbete av komplicerad
natur, liksom det vore tydligt, att ledande av förhandlingar och fattande av
beslut vid en så sammansatt flottningsstämma komme att medföra svårigheter,
som nu knappast kunde fullt överskådas. Då det vidare icke alltid torde
vara lätt att uppdraga gränsen mellan de frågor, där rösträtt skulle tillkomma
skogsägarna ensamt, och dem, rörande vilka de flottande i övrigt hade
att besluta, torde det framgå, att mot det föreslagna systemet i nu berörda
hänseenden reste sig betydande betänkligheter, vilka endast genom mycket övervägande
och otvivelaktiga fördelar i sak skulle kunna hävas.
Det vore emellertid att befara, att de fördelar, som det nya systemet tänkts
skola medföra för flottledernas utvecklande och underhåll, skulle i verkligheten
väsentligen utebliva. De mindre skogsägarna hade i allmänhet hittills ådagalagt
ringa intresse för flottledernas skötsel. Deras önskemål vore huvudsakligen,
att de skulle erhålla största möjliga betalning för sitt virke och att flottningskostnaderna
därför hölles så låga som möjligt de år, då deras virke skulle
utflottas. Man kunde därför befara, att sådana skogsägare såsom röstägare å
flottningsstämma snarare komme att rösta mot än för utförande av vidlyftigare
underhålls- och förbättringsarbeten, även om dessa vore nog så befogade.
I allmänhet torde kunna antagas, att deras intresse av flottleden skulle finnas
vara så ringa, att de antingen avhölle sig helt från att begagna sin rösträtt
eller ock överläte densamma till virkesköparen i sammanhang med försäljningsavtalet.
Intresset för flottledens bestånd och vidare utveckling representerades
nämligen av de större skogsägarna och större virkesköpande sågverksbolag,
som förlagt sin verksamhet invid flottleden. Denna senare kategori flottande
syntes domänstyrelsen icke hava tillräckligt beaktat, då den uppdelade flottningsintressenterna
i huvudsakligen blott två klasser, större skogsägare och
tillfälliga virkesköpare. Det funnes både tillfälliga och permanenta virkesköpare.
Och dessa senare hade ingalunda visat mindre intresse för flottledernas
utveckling än skogsägarna. Att utestänga dem från allt inflytande på
frågor rörande flottledens underhåll och förbättring samt i stället bereda rösträtt
åt de många, ringa intresserade, mindre skogsägare skulle antagligen icke
lända till flottledernas fromma. Vad de tillfälliga virkesköparna anginge vore
deras inflytande oftast allt för ringa, för att de skulle kunna verka avhållande
i fråga om flottledens utveckling, och den tillfälliga virkesköpare, som under
endast ett år deltoge i flottningen och under det året utövade rösträtt inom
föreningen, kunde icke hava något intresse av att förhindra arbeten, för vilka
kostnaden skulle drabba följande års flottande. Såsom domänstyrelsen påpekat
skulle den föreslagna reformen huvudsakligen hava betydelse för kronan inom
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.
Yttranden
över flottningssakkunnigas
förslag.
övre Norrlands skogsområden. För övriga flottleder torde den föreslagna ändringen
icke vara till någon nytta, utan, såsom förut anförts, snarare verka hämmande
och försvårande för flottningen.
De flottningssakkunniga sökte därför på andra vägar nå det åsyftade målet
att bereda skogsägarintresset större inflytande å flottningsföreningarnas skötsel.
I detta syfte föreslogs bl. a., att länsstyrelsen skulle äga dels att, på sätt
i nuvarande lagen stadgas, kunna utse en ledamot i styrelsen för flottningsförening
och dels att, där så befunnes lämpligt, utse en revisor i föreningen.
Därjämte föreslogo de sakkunniga sådan avfattning av den i 53 § inrymda bestämmelsen
om rösträtt i flottningsstämma, att sådan rätt skulle tillkomma
»en var, som anmält virke till deltagande i den allmänna flottningen».
Beträffande sistnämnda bestämmelse anförde de sakkunniga: Enligt denna
bestämmelse skulle varje flottande d. v. s. en var, som anmält virke till deltagande
i den allmänna flottningen, erhålla rösträtt, oavsett om han vore ägare
till virket eller ej. Om en skogsägare alltså vid försäljning av skog förbehölle
sig rätt att själv få anmäla virket till flottning och sådan anmälan gjordes i
hans eget namn, förvärvade han därmed rösträtt inom flottningsföreningen.
Möjlighet att på detta sätt förvärva rösträtt hade knappast praktisk betydelse
för mindre skogsägare, men för de större och framför allt för kronan borde den
hava värde, om också vissa svårigheter med avseende å timmermärken och dylikt
understundom torde förefinnas för ett praktiskt ordnande av saken.
Den av de sakkunniga sålunda föreslagna bestämmelsen om rösträtt å flottningsstämma
blev utsatt för åtskillig kritik från de myndigheters och korporationers
sida, som yttrade sig över de sakkunnigas betänkande.
Å ena sidan anmärktes, att bestämmelsen näppeligen skulle giva något effektivt
skydd för skogsägarintresset.
Domänstyrelsen anförde sålunda:
Det syntes styrelsen som om skogsägarens intressen eller möjligheterna för
denne att bevaka desamma icke blivit tillräckligt beaktade eller tillgodosedda.
Styrelsen, som intet hade att erinra emot att anmälare av virke tillerkändes
flottandes rösträtt å flottningsstämma, kunde icke dela de sakkunnigas farhågor,
att det föreslagna tillvägagåendet skulle stöta på svårigheter i fråga om
timmermärken, ty särskiljande av olika poster flottgods behövde i förevarande
fall ej ske annat än på papperet och torde endast föranleda något ökat arbete
för flottningsföreningens tjänstepersonal vid uträknande av flottningskostnaderna.
Däremot vore styrelsen ej övertygad om att de sakkunniga med åberopade
lagrums bestämmelser lyckats nå det avsedda ändamålet. Sålunda syntes
det styrelsen som om enligt kommitterades författningsförslag en anmälare
icke skulle äga utöva den flottandes rösträtt med mindre han fullgjort de skyldigheter,
som ålåge en flottande för att få utöva sin rösträtt. Och detta kunde
väl ej de sakkunniga att döma av motiveringen hava avsett. Skulle emellertid
en skogsägare, som vid försäljning av sin skogsavkastning förbehållit sig rätt
att vid flottningsstämma få utöva rösträtt för densamma, endast behöva anmäla
virkespartiet till flottning, medan all annan skyldighet i fråga om detsamma för
att därför få utöva rösträtt ålåge ägaren eller den, som i själva verket vore flottande,
så funnes i alla fall möjlighet öppen för virkesägaren-flottanden att
utan någon som helst påföljd betaga skogsägaren-anmälaren möjligheten att
utöva den utlovade rösträtten. Den förre behövde blott uppskjuta inbetalning
av förfallet förlag över viss tid för att den rösträtt, vilken han avhänt sig,
skulle gå förlorad för den senare, och detta, som kunde förklaras såsom ett förbiseende,
medförde för den försumlige ingen som helst påföljd, medan det åter
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 9
för skogsägaren kunde vara av allra största betydelse att vid just det lillfället
få utöva rösträtt för avkastningen från sin skog. För att verkligen vinna vad
de sakkunniga i nu berörda hänseende uppgivit sig hava avsett torde det bliva
nödvändigt att meddela sådana bestämmelser, att en skogsägare-anmälare icke
kunde betagas medgiven rösträtt genom uraktlåtenhet från virkesägaren-flottandens
sida att i tid erlägga till inbetalning förfallet förlag.
Från andra håll ifrågasattes däremot lämpligheten av den föreslagna rösträttsbestämmelsen
och framhölls, att densamma i praktiken skulle leda till åtskilliga
svårigheter.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anförde sålunda, att tillräckliga skäl
icke förebragts för att annan än ägaren till virket, som flottades, skulle få utöva
rösträtt, och att de sakkunnigas förslag i detta avseende kunde befaras
leda till orimliga konsekvenser. Den, som anmält virke, vilket sedermera övergått
till annan ägare, borde visa behörighet att föra talan för virket.
Svenska Flottning schefsföreningen yttrade:
Den föreslagna rösträttsbestämmelsen vore ägnad att medföra olidliga förhållanden,
om icke anslutningen begränsades. Endast anmälare, som tillförde
virke med å honom inregistrerat märke, borde tillerkännas rösträtt. Sedermera
bleve det sorteringskapaciteten, som i sista hand reglerade deltagarnas antal.
Svenska Trävaruexportföreningen, i vars yttrande Svenska Cellulosaföreningen
och Svenska Trämasseföreningen instämde, anförde:
För en .så utomordentlig åtgärd som att tillåta andra än de flottande att
besluta å flottningsstämma borde kunna åberopas, att flottledernas styrande
vanskött flottlederna, men någon på sakliga skäl grundad erinran i sådan
riktning hade icke framkommit.
Den tillämpade rösträtten åt skogsägarna vore avsedd att åvägabringas pa
det sättet, att skogsägaren vid försäljning av skog eller virke förbehölle sig
att själv få anmäla virket till flottning. Det framginge icke av förslaget,
huruvida skogsägaren, om han ville anmäla sig för erhållande av rösträtt å
flottningsstämma, skulle, såsom förhållandet vore, då han själv vore flottande,
hava eget flottningsmärke. Väl hade det påståtts, att förslagets mening vore
denna. Men påståendet kunde knappast vara riktigt för det fall, att skogsägaren
ej avsåge att deltaga i flottningen. Vad särskilt anginge den större
skogsägaren, kronan, för vars räkning ifrågavarande anordning närmast föreslagits,
så måste förutsättas, att kronan fortfarande såsom hittills komme att
sälja sitt timmer på rot eller utdrivet till vattendraget, ^ allt till en mångfald
köpare. Antingen måste då kronan nyttja minst lika många märken, som det
vore köpare av kronovirke utefter flottleden eller ock skulle meningen vara,
att en var köpare, såsom nu skedde, märkte sitt av kronan inköpta virke med
sitt märke och att kronan dessutom läte inslå kronomärket på det virke, för
vilket den ville utöva rösträtt. Det förra alternativet vore föga antagligt, _ ty
med dess tillämpning skulle i en stor flottled antalet användbara märken bliva
otillräckliga och framför allt bleve sorteringen, om ej helt omöjliggjord, dock
oerhört försvårad. I senare fallet åter uppkomme alla de svårigheter,_ tvister
och förluster, som alltid bleve en följd av virkets dubbelmärkning, i vilket
hänseende främst finge framhållas, att de inslagna märkena av Derå orsaker
ofta bleve otydliga. Och man frågade sig ovillkorligen, vartill en sådan dubbelmärkning
skulle tjäna, då kronomärket icke kunde hava någon betydelse för
dem, som vid sorteringen skulle avläsa det.
Trävaruexportföreningen ville alltså antaga, att ifrågavarande bestämmelse
i 53 § åsyftade antingen att vilken som helst, skogsägare eller icke skogsägare,
skulle genom sin blotta anmälan om deltagande i flottningen förvärva
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
rösträtt eller att skogsägaren, när han avlämnade sin anmälan, skulle tillika
styrka, att han förbehållit sig rösträtt för visst med annans registrerade märke
försett virke.
Den första tolkningen anslöte sig närmast till lagrummets avfattning men
förefölle föga rimlig. Följden härav skulle lätt kunna bliva, att skogsägaren
•och virkesköparen komme att var för sig anmäla samma parti virke. Detta
skulle naturligtvis bliva en källa till ständiga tvistigheter — föreningen förutsatte
såsom självklart, att dubbel rösträtt icke finge utövas för ett och samma
parti. Dessutom måste på något sätt klargöras, att vederbörande, när han
anmälde virke, avsåge att endast utöva rösträtt. I annat fall skulle han ju
upptagas såsom avgiftspliktig i uttaxeringslängden. Men även om dessa frågor
kunde vinna en tillfredsställande lösning, vore det dock alltför uppenbart,
att anordningen skulle inbjuda till det yppigaste bulvansystem från virkesköparnas
sida, detta i syfte att undgå stadgad begränsning av rösträtten.
Då av dessa skäl den nyss nämnda tolkningen måste förkastas, återstode
således det antagandet, att lagrummet åsyftade, att anmälningen skulle avse
ett visst med annans märke försett parti virke. Om detta vore meningen, måste
dock sägas, att förslaget icke angivit de former, under vilka en på sådan anmälan
grundad rösträtt finge utövas. Skulle tvister kunna undvikas, måste
anmälaren, om han vore skogsägare och i sådan egenskap ville åtnjuta rösträtt,
klart ådagalägga bland annat dels för vilket parti virke, han ville utöva rösträtt,
och dels att han förbehållit sig sådan rätt vid försäljning av virke från
egen skog. De sakkunniga hade själva insett, att vissa svårigheter med avseende
å timmermärken och dylikt understundom torde förefinnas för ett praktiskt
ordnande av denna sak, åtminstone vad kronan anginge. Dessa svårigheter
kunde icke lämnas olösta, då man ville bland de röstägande på flottningsstämma
införa rent främmande element, vilkas närvaro lätt kunde åstadkomma
förvirring och oreda.
Klart vore emellertid, att, även om formerna i nu angivna hänseenden tillfredsställande
ordnades, särskiljandet av den rösträtt, som tillkomme den ena
och den andra, komme att orsaka mycket besvär och tidsutdräkt såväl före som
vid flottningsstämman.
I detta hänseende finge anmärkas, att det för bestämmandet av den rösträtt,
som tillkomme skogsägaren, icke vore tillräckligt att veta det antal timmer
eller annat virke, som av honom anmälts, utan han måste vid sin anmälan foga
fullständig specifikation rörande detta virke samt uppgiva, varest virket funnes
upplagt invid flottleden. Eljest kunde ej bestämmas de inom de olika distrikten
för olika flottningsenheter utgående flottningsavgifter, på grundvalen
varav rösträtten beräknades. De siffror, som härvid framkomme, skulle sedan
jämföras med och fråndragas de siffror, som bestämde den flottandes delaktighet
i flottningen. Om således skogsägarna i större utsträckning ville utöva
rösträtt, skulle härav föranledas ett oerhört arbete för flottningsledningen. Men
ändock torde icke kunna undvikas, att å flottningsstämman uppstode tvister,
vilkas avgörande toge i anspråk tid och krafter, som kunde bättre utnyttjas till
fromma för de egentliga flottningsärendena.
_ Det hade antagits, att egentligen endast kronan skulle komma att begagna
sig av den medgivna förmånen, men huru härmed i verkligheten komme att förhålla
sig,_ kunde icke förutses. Även andra skogsägare, t. ex. stora skogsbolag,
vilka själva ej dreve träförädling, komme sannolikt icke att avstå från
den rätt, som för deras räkning tillskapats. Klart vore i övrigt, att bulvansystemet
även här komme att finna en tacksam jordmån, kanske därhän, att
de fördelar, man velat vinna för kronans del, helt omintetgjordes genom virkesköparnas
överenskommelser med de små skogsägarna, vilka, enligt vad de sakkunniga
uttalade, hittills ådagalagt ringa intresse för flottledernas skötsel.
Andra lagutskottet# utlåtande Nr
11
På grund härav och då, såsom nämnts, betydande svårigheter i formellt hänseende
kvarstode olösta hade trävaruexportföreningen funnit giltiga skäl tala
för att endast de flottande såsom hittills finge äga rösträtt å flottningsstämma.
De praktiska svårigheter, som skulle bliva en följd av de sakkunnigas rösträttsbestämmelse,
utvecklades särskilt i ett av styrelserna för Kalix älvs och
Torneå älvs svenska bivattenflottnings förening ar samt styrelserna för Lule
älvs och Rune älvs flottningsföreningar avgivet gemensamt utlåtande, däri anfördes
bl. a:
Utan tvivel skulle kronan, häradsallmänningar och så småningom jämväl
andra icke flottande skogsägare komma att i största möjliga utsträckning begagna
sig av den möjlighet, lagförslaget beredde dem att åt sig bevara rösträtt
för allt av dem försålt virke, vilket åtminstone vad beträffade de två nordligaste
länen skulle medföra absolut majoritet för nämnda skogsägares intresse
till men för de flottande, vilkas inflytande skulle reduceras till ett minimum.
Det kunde starkt ifrågasättas, huruvida flottledernas förbättrande och rationella
skötsel samt som'' en följd härav billigare flottningskostnader skulle
komma att befordras genom att skogsägarnas inflytande såmedelst bleve dominerande.
Därigenom riskerades lätt, att flottlederna bleve i saknad av allt enskilt
initiativ. Den med de sociala företeelserna på arbetsmarknaden förtrogne
trävaruköpmannen ägde ock utan tvivel större förmåga att avveckla de för flottningsföreningarna
nära nog årligen återkommande lönestriderna än vad fallet
vore med de för dylika frågor mer eller mindre främmande skogsägarrepresentanterna.
De sakkunniga både i sin motivering åberopat vissa praktiska svårigheter
vid beredande av rösträtt åt skogsägarna på sätt domänstyrelsen föreslagit.
I stort sett samma skäl, som härutinnan förelegat, torde kunna åberopas emot
det i 53 § inrymda medgivande åt anmälare. Som en självfallen följd av domänstyrelsens
bokföring och revirens organisation torde kronans virke komma
att anmälas revirvis på respektive köpare. Efter en större flottled i övre Norrland
skulle man för upprättande av den på årets uttaxering baserade röstlängden
hava att taga befattning med ungefär följande anmälningar:
Från 15 revir med 5 köpare och minst 2 virkesslag .... 150 anmälningar
» 15 » » egna avverkningar och minst 3 virkesslag 45 »
» 25 intressenter med minst 2 virkesslag......50 »
eller tillsammans 245 anmälningar. Beräknades att varje anmälan skulle omfatta
endast 10 flottningsdistrikt, skulle 2,450 flottningsuppgifter behöva kontrollräknas,
prissättas och bokföras, innan det egentliga arbetet med röstlängdens
upprättande kunde företagas. Yar och en, som ägde kännedom om den tid
och det arbete, som krävdes för bearbetning av flottningsuppgifterna, synnerligast
där dessa avgåves per kubikmått, måste inse, huru orimliga lagförslagets
ifrågavarande bestämmelser vore.
Dessutom framställde sig frågan, huru det sålunda anmälda virket skulle
kunna redovisas. Fullkomligt otänkbart syntes, att alla de av olika säljare till
skilda köpare försålda virkesposter, för vilka på grund av anmälan till flottning,
rösträtt komme att fordras, skulle förses med särskilda märken, och syntes
de sakkunniga också hava tänkt sig att, oaktat säljaren stode som anmälare,
köparens märken skulle åsättas virket.
Följande uppställning visade, huru bokföring och redovisning i mycket omfattande
fall skulle ställa sig, å ena sidan med anmälningsrätt enbart för virkesägaren
samt å andra sidan, där jämväl säljare anmält virket.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
VirJcesägaren som anmälare:
Virkesägare X (märke I).....**.....timmer 150,000 st.
( » J)..........sulfitved 150,000 »
( » K)..........sulfatved 100,000 »
( » L)..........kolved 100,000 »
Summa 500,000 st.
Både virkesägare och säljare som anmälare:
Timmer (märke I.)
Virkesägare X Eget virke.............. 10,000 st.
revir A................ 20,000 »
» B............... 20,000 »
8 C............... 20,000 »
» D............... 20,000 »
» E............... 20,000 »
» F............... 20,000 »
Häradsallmänning C. .............. 20,000 »
Summa 150,000 st.
timmer av märket I o. s. v. för alla 4 virkesslagen. I förra fallet redovisade
virkesjournalen virkesägare X :s tillsläppning på 4 rader för varje genomlöpt distrikt.
I senare fallet åtginge härför 32 rader. Då varje rad redovisades i
stycketal och kubikmassa med ett tiotal rubriker, insåges, vilken oerhörd arbetsbörda
lagförslaget skulle medföra. I förra fallet bleve redovisningen och som
en följd därav även kostnadsfördelningen för virkesägarens olika märken det
närmast exakta, i senare fallet måste den bliva tämligen godtycklig, vad de
olika anmälningarna beträffade, då det naturligtvis för vederbörande redovisare
vore omöjligt att avgöra, från vilket anmält parti i flottleden eventuellt kvarliggande,
sjunket eller på ena eller andra sättet förolyckat virke härledde sig.
Bestämmelsen gåve säkert anledning till en beklaglig oreda i virkesredovisning
och kostnadsfördelning samt till följd härav berättigat missnöje från de flottandes
sida.
Slutligen medförde stadgandet en ytterligare beaktansvärd olägenhet. Som
grund för röstlängden läge nämligen uttaxeringen av flottningsförlag, i sin ordning
baserad på virkesanmälning. Flottgodset vore pant för flottningsumgälderna.
Varest skulle panten sökas, då ett flertal anmälare funnes till ett med
samma märke försett virkesparti, om någon av anmälarna av en eller annan
anledning t. ex. till följd av uppkommen tvist mellan säljare och köpare, bruste
i betalningen? . Flottningsstyrelsen torde i många fall komma att känna sig
tveksam, huruvida och i vilken utsträckning beslagsåtgärd kunde tillgripas.
m°P1919hårs 1 det förslaS ti11 flottningslag, som av Kungl. Maj:t förelädes 1919 års riksriksdag.
dag, hade 53 § i förslaget omarbetats så, att den erhållit sin nuvarande lydelse.
Departementschefen anförde vid föredragning av förslaget i statsrådet såsom
skäl till omarbetningen allenast, att sakkunnigförslagets bestämmelse i olika avseenden
missuppfattats.
Vid lagförslagets behandling i riksdagen förekom ingen erinran i fråga om
denna paragrafs avfattning.
Beträffande den av de flottningssakkunniga föreslagna rätten för vederbörande
länsstyrelse att kunna utse lämplig person att vara ledamot i flottningsförenings
styrelse vidtogs i propositionen den ändringen, att en sådan ledamot
föreslogs skola av länsstyrelse alltid utses.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
13
Vederbörande departementschef anförde härutinnan följande:
Särskilt torde det vara att förvänta, att skogsägare, vilka ej själva deltoge i
flottningen, men för avyttringen av sitt virke vore beroende av flottningsförhållandena,
i den av länsstyrelsen utsedda styrelseledamoten skulle erhålla en målsman
för sina intressen. Såsom domänstyrelsen framhållit i sitt utlåtande av
den 27 maj 1909, ägde dessa skogsägare för närvarande icke någon möjlighet
att inom föreningen få sina synpunkter framförda och beaktade. Enligt de
flottningssakkunnigas förslag skulle dylik ledamot endast utses i sådana fall,
då vederbörande länsstyrelse prövade det erforderligt. Emellertid hade departementschefen
ansett lämpligt föreslå, att en ledamot i styrelsen alltid skulle
utses av länsstyrelsen. Med den betydelse flottleden hade ur kommunikationssynpunkt
syntes det nämligen icke tillrådligt att överlämna frågan, huruvida
de allmänna intressena borde företrädas inom flottningsstyrelsen, till eventuellt
olika praxis hos skilda länsstyrelser.
Andra lagutskottet föreslog i denna del en återgång till de flottningssakkunnigas
förslag under uttalande av den uppfattningen, att med nämnda förslag
styrelseledamot komme att utses i alla de fall, där befintligheten därav kunde
vara av någon betydelse för det allmänna.
Fyra reservanter yrkade emellertid å denna punkt bifall till propositionen.
Sedan första kammaren för sin del biträtt utskottets hemställan i denna del,
under det att åter andra kammaren i enlighet med reservationen godkänt propositionen
härutinnan, följdes vid den sedermera skeende sammanjämkningen emellan
kamrarnas skiljaktiga beslut första kammarens mening å nu förevarande
punkt.
Flottlederna utgöra såsom känt i stora delar av landet skogarnas så gott som
enda utfartsvägar. Mycket kapital och arbete har också offrats och offras alltjämt
årligen på att utbygga och underhålla flottleder i därtill användbara vattendrag.
Enligt år 1918 verkställda beräkningar skulle i landet finnas allmänna
flottleder med en sammanlagd längd av c:a 27,500 km. Ärligen torde däri
framföras omkring 140 miljoner flottgods.
För flottningens bedrivande funnos, såsom förut nämnts, år 1918 inom landet
tillhopa 233 stycken å 62 flodområden fördelade flottningsföreningar, av
vilka föreningar 11 behärskade vardera ett flottledssystem om mer än 600 km:s
längd och tillhopa en flottledslängd av 15,366 km. eller mera än hälften av de
allmänna flottledernas totala längd. Ett 20-tal föreningar omfattade vardera
ett flottledssystem med en längd av 140—600 km. och återstående cirka 200
föreningar flottledssystem å vardera under 140 km:s längd. En jämförelsevis
stark decentralisation rådde sålunda i fråga om flottledernas handhavande. Mest
framträdande var denna, såsom förut erinrats, i Ångermanälvens, Indalsälvens,
Ljusnans och Ljungans flodområden. Utvecklingen har emellertid gått mot större
centralisation och under de senare åren torde åtskilliga flottningsföreningar, avseende
bivattendrag, hava uppgått i huvudvatten dragens flottningsföreningar
ävensom föreningar, avseende olika delar av huvudvattendrag, hava sammanslagits.
Med hänsyn till flottledernas stora betydelse för skogsbruket måste det givetvis
för skogsägarna framstå såsom synnerligen angeläget att vara tillförsäkrade
vederbörligt inflytande, när det gäller att bestämma om flottledernas underhåll
Utskottets
yttrande.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
och skötsel samt sättet för flottningens bedrivande. Av den utförliga redogörelse,
utskottet i det föregående lämnat, framgår ock, att frågan om ett behörigt
tillgodoseende av skogsägarnas intresse i dessa avseenden varit föremål för ingående
prövning i samband med den nuvarande flottningslagens tillkomst. Resultatet
härav blev, sedan förslag i längre gående riktning fallit, att i flottningslagen
infördes förut berörda stadganden om dels bemyndigande för länsstyrelse
att, där det för tillgodoseende av ortens skogshushållning eller andra allmänna
intressen funnes önskvärt, tillsätta en ledamot i styrelsen för flottningsförening
och dels tillika skyldighet för länsstyrelse att utse en revisor i varje dylik förening.
Det i förstnämnda hänseendet givna stadgandet har, enligt vad utskottet
inhämtat, i stor utsträckning av vederbörande länsstyrelser begagnats och även
i tillämpningen visat sig vara till ej ringa gagn.
I den mån skogsägarna ej själva äga förädlingsverk, äro de emellertid fortfarande,
praktiskt sett, uteslutna från varje direkt inflytande å flottningsstämmorna.
Då nämligen för att få utöva rösträtt i dessa erfordras att hava anmält
virke till flottning under eget inregistrerat märke samt med hänsyn till
sorteringsarbetet en stark begränsning av antalet olika märken måste genomföras,
har detta i förening med föreskriften, att anmälan av virke till flottning
är förbunden med skyldighet att tillskjuta å virket belöpande förlag till bestridande
av föreningens gemensamma utgifter vid äventyr för underlåtenhet därutinnan
att rösträtten i föreningen mistes, medfört, att rösträtten i stort sett faktiskt
kommit att förbehållas förädlingsverkens innehavare. Anmärkas må
emellertid, att det beträffande från statens skogar sålt virke i viss utsträckning
förekommit, att detsamma för kronans räkning anmälts till flottning under
eget märke.
Ovan berörda förhållande har, särskilt i samband med en efter vad det vill
synas under de senare aren i allt större utsträckning genomförd förändring i de
virkesköpande bolagens köpevillkor, visat sig otillfredsställande. Såsom i motionerna
framhållits pläga nämligen numera bolagen åtminstone å vissa orter
alltmera inrymma det villkor i sina kontrakt, att säljaren-skogsägaren skall ensam
vidkännas kostnaden för virkets flottande ned till skiljeställe i flottledens
nedre del, vilket ofta kan vara beläget flera 10-tal mil från stället, där virket
nedlägges för flottning. Virket förses emellertid med köparens märke och anmäles
till flottning av köparen. Denne betalar följaktligen ock formellt det å virket
belöpande förlaget till flottningsföreningen och han utövar på grund därav även
ensam rösträtt a stämman. Den egentligen betalande eller säljaren av virket,
vilken vid mottagandet av sin likvid för detsamma får vidkännas avdrag för den
av köparen såmedelst förskjutna flottningskostnaden, står på så sätt helt utanför
och äger intet som helst inflytande å bestämmandet av de med utflottningen
förenade utgifterna, vilka han dock faktiskt har att ensam bära. Att han icke
kan känna sig tillfredsställd med en sådan tingens ordning är naturligt nog.
Klagomål hava ock förnummits över att flottningskostnaderna bliva onödigt stora
och att fördelningen av desamma icke alltid sker på ett rättvist sätt. I sistnämnda
hänseende har bl. a. framhållits, att i fall, där ett bolag med egna skogar invid
en flottled uppträder såsom köpare av virke inom områden, tillhörande andra
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
15
distrikt av samma flottled, fördelningen av kostnaderna mellan de olika distrikten
understundom sker på ett sätt, att därigenom bolaget gynnas på virkessäljarnas
bekostnad. Särskilt förspörjas dylika klagomål beträffande kostnader,
som avse flottning i bivattendrag.
Enligt utskottets förmenande är vad sålunda förebragts av beskaffenhet att
böra föranleda till en närmare undersökning av hithörande förhållanden och till
upptagande på grundval därav av frågan, om ej genom ändring på ett eller annat
sätt av gällande bestämmelser om rösträtt å flottningsstämma skogsägarna
kunna tillförsäkras skälig medbestämmanderätt i de frågor, som å sådan stämma
avhandlas. Utskottet är väl medvetet om de stora svårigheter, som möta i sådant
hänseende. Dessa hava klart kommit till synes i den redogörelse, som utskottet
ovan lämnat rörande tidigare försök att trygga en dylik medbestämmanderätt
åt skogsägarintresset, och de belysas än ytterligare i ett utskottet tillhandakommet
uttalande i frågan av Svenska flottningschefsföreningen, vilket såsom
bilaga finnes fogat till detta utlåtande. Det torde redan av vad sålunda i ärendet
förekommit framgå, att det i motionerna innefattade förslaget till lagändring
icke är ägnat att giva en tillfredsställande lösning av frågan. Av det
ovan sagda torde emellertid ock framgå, att den prövning av frågan, som ägde
rum i samband med flottningslagens tillkomst, delvis skedde med utgångspunkt
från ett annat faktiskt läge än det för närvarande rådande. Och oavsett detta får
enligt utskottets mening de mötande svårigheterna icke hindra, att ansträngningar
göras för finnande av en sådan lösning av hithörande problem, som i vidare
utsträckning än vad fallet är med nu gällande bestämmelser tillgodoser skogsägarnas
berättigade intressen i föreliggande hänseende. Utskottet finner sig
därför med anledning av motionerna böra tillstyrka avlåtandet av en skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i det i motionerna angivna syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
måtte låta verkställa utredning angående möjligheten att trygga
virkessäljande skogsägare till skäligt inflytande i de flottningsföreningar,
å vilkas flottleder av dem avyttrat virke utflottas,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen må kunna föranleda.
Stockholm den 17 april 1925.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, Linder, Sigfrid Hansson, greve Spens,
Tjällgren och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Åkerberg*;
från andra kammaren: herrar Öberg, Hagman*, Ödström, Johansson i Kälkebo*,
Holmström i Stockholm*, Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå och Anderson
i Storegården.
av herr Bror Petrén.
Reservation:
Bilaga.
Till Andra lagutskottet.
Med anledning av herr O. A. Frändéns m. fl. motion i riksdagens första kammare
om ändring i bestämmelserna rörande rösträtt å flottning sstämma få vi
härmed göra följande uttalande.
Denna fråga var givetvis aktuell vid de sakkunnigas utarbetande av den nu
gällande flottningslagen och det saknades ej bland de sakkunniga förespråkare
för att skogsägarna borde tillerkännas rösträtt å flottningsstämma. Emellertid
blev vid utredningen av ärendet klarlagt, att betydande praktiska svårigheter
lade hinder i vägen för realiserandet av detta de enskilda skogsägarnas önskemål,
vilka svårigheter kunna utläsas vid ett studium av de sakkunnigas motiv
till formuleringen av 39 och 53 §§ uti flottningslagen. Den mest betydande av
dessa svårigheter består enligt dessa motiv däruti, att det skulle bliva lindrigt
sagt ett synnerligt komplicerat arbete att åstadkomma en tillförlitlig röstlängd
vid en flottningsstämma, därest en var skogsägare, som under året sålt virke. för
flottning, skulle äga rätt att på anmälan erhålla rösträtt för denna kvantitet.
Vid undersökning i Dalälvens flodområde har konstaterats, att det under ett år
flottade virket härrörde från ej mindre än omkring 3,000 skogsägare. Man
förstår väl huru omöjligt det skulle bliva att konstatera alla dessa till olika
flottande försålda kvantiteter och att söka få till stånd en riktig röstlängd på
basis härav. De sakkunniga ansågo sig ej heller kunna föreslå någon sådan
föreskrift i lagen och voro fullt eniga om att skogsägare, som ej själva voro
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
IT
flottande, icke skulle tillerkännas rösträtt å flottningsstämma. Någon reservation
emot denna intagna ståndpunkt förekom icke, efter vad handlingarna utvisa,
varför det synes som om skogsägarnas talesmän bland de. sakkunniga blivit
övertygade utav de överväldigande sakskäl, som anförts emot deras uppslag
i fråga om de föreslagna rösträttsbestämmelserna.
Samma synpunkter framkommo vid ärendets föredragning i statsrådet, varvid
det om 53 § heter »att bestämmelsen om flottandes rätt att utöva rösträtt
å flottningsstämma i olika avseenden missuppfattats» och därför har också 53 §
fått den ordalydelse den nu har.
Det förefaller oss egendomligt, att de ärade motionärerna så snart efter den
nya lagens tillkomst åter föra fram detta spörsmål, vilket väl genom den ingående
behandling det fick undergå före lagfästandet bort vara avlägsnat för
en längre tid framåt. Detta beror sannolikt på att motionen skrivits, utan att
förslagsställarna tagit tillräckligt noga reda på de motiv, som varit grundläggande
för lagförslaget i denna del.
Emellertid vilja vi framhålla ett par synpunkter, som tala emot den i motionen
föreslagna lagändringen, alldeles oavsett om denna skulle kunna praktiskt
genomföras eller ej.
Motionärerna hävda den uppfattningen, att nuvarande bestämmelser om rösträtt
å flottningsstämma innebiira en uppenbar orättvisa gent emot skogsägaren
i de ofta förekommande fall, då virket försäljes till visst gängse pris vid sorteringsstället
och virkessäljaren sålunda själv får betala alla utflottningskostnaderna.
Motionärerna glömma dock här, att den flottningskostnad, som fråndrages
vid virkeslikviden, åtminstone vad huvudälvarna beträffar, hänför sig
till det föregående årets kostnad och ej till det löpande årets, vilken ej blir känd,
förrän bokslut hunnit uppgöras inpå nästföljande år. Om nu en sådan skogsförsäljare
skulle tillerkännas rösträtt för sitt försålda virke, innebure detta icke
någon förmån för honom i annat fall, än att han åter under det nästpåföljande
å.ret hade virke från sin skog att försälja. Men det är ytterst sällsynt, att
skogsägare kunna sälja skog kontinuerligt år efter år. Det vanligaste är, att
en skogsägare gör en skogsförsäljning vart 5:e år på sin höjd och då är det till
ingen nytta för honom att erhålla rösträtt året efter det, då han — indirekt —
fått deltaga uti flottningskostnaden genom det flottningsavdrag, som gjorts vid
skogslikviden. I samband härmed må nämnas, att utsorteringskostnaden icke
brukar avdragas vid likvideringen av s. k. köptimmer, varför sålunda denna senare
kostnad ej heller indirekt drabbar skogsägaren utan i dess ställe direkt påföres
förädlingen av det köpta virket och alltså ingår uti förädlingskostnaden.
En annan omständighet, som bör beaktas, är, att i regel den skogsägare, som
ej tillika äger eller har andel uti träförädlingsverk, icke är med om och icke behöver
göra kapitalutlägg för en flottleds tillkomst eller underhåll. Det är i
stället virkesköparna, som tillsammans med de skogsägande förädlingsverken få
planera och bekosta samt underhålla flottlederna och det blir därigenom dessa,
som få det största intresset för flottledernas vård och deras bibehållande i trafikdugligt
skick. En inskränkning i dessa verkliga flottledsintressenters bestämmanderätt
över flottleden och flottningen till förmån för sporadiskt uppträdande
skogsförsäljare kan icke vara till förmån för vare sig flottleden eller flottningen
och därigenom ej heller till förmån för den enskilde skogsägaren själv,
vilken — fortfarande indirekt — förtjänar på att flottleden, som är utfartsväg
för det virke, han stundom kan vara i tillfälle att sälja, är i gott skick och att
flottningen blir så billig som möjligt.
Nu finnas ju undantagsvis större enskilda skogsägare, vilka hava så betydande
komplex, att de kunna göra avsevärda årliga försäljningar av virke. Men
sådana kunna enligt gällande lag — 53 § — förvärva rösträtt i flottningsstämma,
om de anmält flottgods under eget inregistrerat märke, oavsett om de äga
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (Nr 22.) 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
detta flottgods eller ej. Såsom framhålles i de sakkunnigas motiv till nyssnämnda
paragraf kan en sådan skogsägare vid försäljning av skog förbehålla
sig rätt att själv få anmäla virket till flottning och sedan verkställa dylik anmälan
och erhåller på så sätt rösträtt på stämman. Detta förutsätter dock, att
han även inbetalar och ansvarar för det på hans virke fallande flottningsförlag.,
vilket framgår av flottningslagens 55 paragraf. Kungl. Maj :t och kronan lär i
ganska stor utsträckning begagna sig av detta prerogativ.
Den stora mängden mindre skogsägare däremot har enligt vår uppfattning
ingen hemortsrätt på flottningsstämmorna, vilkas arbetsduglighet därigenom
skulle helt förstöras till stor skada för skogshanteringen. Dessa mindre skogsägares
intressen bliva fullt tillräckligt bevakade genom att numera enligt den
gällande flottningslagen i de flesta flottningsstyrelser sitter en representant, utsedd
av Kungl. Maj ds befallningshavande för att tillgodose ortens skogshushållning
eller andra allmänna intressen.
Därjämte är i enlighet med samma lagstiftning förordnad en allmän revisor i
varje flottningsförening, vilken har att tillse, att föreningarnas angelägenheter
skötas på lagenligt sätt och efter ekonomiska grunder, så att ej skogsägarnas
rätt i något hänseende trades för nära genom att flottningen göres onödigt dyrbar
eller flottledsanläggningarnas bestånd äventyras.
Med stöd av det ovan sagda få vi slutligen framhålla såsom vår bestämda uppfattning,
grundad på erfarenhet, att ett bifall till ifrågavarande motion skulle
komma att verka till stort men för flottledernas rationella skötsel och flottningsväsendets
sunda utveckling, varför vi på det livligaste vilja avstyrka, att motionärernas
framställning föranleder lagändring i av dem antydd riktning.
Stockholm den 17 mars 1925.
Svenska flottningschefsföreningen.
NILS V. SANDSTRÖM.
Richard Smedberg.
Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
231375