Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom Ull riksdagens kansli den 17 april 1925 kl. 4 c. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till vissa bestämmelser
i fråga om minderårigas användande vid skogs- och flottningsarbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 104,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Sollefteå hemställt
om meddelande av bestämmelser därom,

att minderåriga ej må användas vid skogs- eller flottningsarbete före fyllda
16 år, samt

att beträffande minderårigas användande i dylikt arbete, som bedrives nattetid,
föreskrifterna i 13 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd skola äga
tillämpning.

Utskottet har i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver, inhämtat
yttrande över motionen från socialstyrelsen. Därjämte har Svenska flottningschefsföreningen
låtit till utskottet överlämna ett av föreningen vid dess årsmöte
den 17 sistlidne mars beslutat uttalande i frågan. Socialstyrelsens yttrande
jämte eu därvid fogad, av specialinspektören inom yrkesinspektionen
Oscar Wallner upprättad promemoria ävensom flottningschefsföreningens berörda
uttalande finnas fogade såsom bilagor till detta utlåtande.

De bestämmelser, som gälla beträffande minderårigas användande i arbete, Gällande be .

ståmmelser

återfinnas huvudsakligen i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd. Denna angående

lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare använ- minderårigas

° b V fe J '' . • . ’ , , användande

des till arbete för arbetsgivares räkmng, sa ock a hus-, väg- eller vattenbyggnad, ; arbete.

vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare användes
på förut nämnt sätt. Från lagens tillämpningsområde undantagas dock,
bland annat, arbete, som ntföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande, samt arbete, som ntföres av medlem av arbetsgivarens familj.
Beträffande arbete inom jordbruk äger lagen tillämpning allenast i vad den
åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel
eller sådana ångpannor m. m., som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

I 8—17 §§ av lagen givas särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande
i arbete. Med minderårig förstås person, som icke uppnått 18 års ålder.

Före fyllda 12 år får minderårig ej användas till arbete. Viss högre åldersgräns stadBihang
till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 17 käft. (Nr 21.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

gas emellertid dels i fråga om industriellt arbete av viss angiven större omfattning,
där gränsen är för gossar 13 år och för flickor 14 år, och dels i fråga om
arbete under jord i stenbrott eller gruva, där gränsen är 15 år. Vidare gäller
såsom förutsättning för minderårigs användande i arbete, att den minderårige
dessförinnan skall hava inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen
eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller efter fyllda 13 år erhållit
behörigt tillstånd att lämna folkskolan, dock att denna föreskrift icke utgör
hinder för minderårigs användande till arbete å ferietid.

I den mån minderårig enligt ovan återgivna bestämmelser får användas i
arbete, gälla emellertid i fråga om utnyttjandet av hans arbetskraft vissa inskränkande
allmänna regler. Sålunda äger enligt 10 § första stycket arbetsgivaren
icke använda den minderårige i arbete på sådant sätt, att det kan anses
medföra fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig inverkan
på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller för den minderårige
innebära vada i sedligt hänseende. Vidare skall, enligt andra stycket
av sistnämnda §, den minderårige lämnas erforderlig ledighet för deltagande
i bl. a. kurs för sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, som helt eller delvis
bekostas av staten eller kommun. Åsidosättes vad sålunda i 10 § är stadgat,
äger länsstyrelse, efter vederbörande arbetsgivares hörande, föreskriva vissa villkor
för minderårigs användande uti det ifrågavarande arbetet eller att minderårig
ej vidare må användas däri. — Dessutom meddelas särskilda föreskrifter
beträffande vissa angivna slag av arbeten. Sålunda gäller enligt i motionen åberopade
13 § av lagen beträffande industriellt arbete, bland annat, att arbetstiden
ej må överskrida för minderårig under 13 år 6 timmar av dygnet eller 36
timmar i veckan, för minderårig, som fyllt 13 men ej 14 år, 8 timmar av dygnet
eller 48 timmar i veckan och för annan minderårig 10 timmar av dygnet eller
60 timmar i veckan, att den minderåriges arbete skall avbrytas av lämpliga och,
där arbetets natur det medgiver, regelbundet återkommande raster, samt att
den minderårige icke må användas till arbete å tid mellan kl. 7 e. m. och kl. 6
f. m., dock att minderårig av mankön, vilken fyllt 16 år, får användas till arbete
å tid, som nyss sagts, där hans arbetstid är begränsad till högst 8 timmar av
samt tillika arbetet antingen icke oftare än under var tredje vecka infaller
å tid mellan kl. 11 e. m. och kl. 5 f. m. eller ock är i fråga om tider av
dygnet, då det skall utföras, fördelat på sätt, som av vederbörande inspektionsmyndighet
godkänts såsom likvärdigt med nyssnämnda anordning. Emellertid
äger Konungen att beträffande industriellt arbete i viss större omfattning,
som av tekniska skäl måste oavbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis
måste forceras, i mån av behov medgiva undantag från ifrågavarande inskränkande
bestämmelser angående nattarbete, i vad angår minderårig av mankön,
vilken fyllt 16 år.

Därest industriellt arbete bedrives i viss större omfattning, får minderårig
användas i arbetet allenast under villkor, att till arbetsgivaren avlämnats in -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

3

tygsbok för den minderårige, vilken bok skall innehålla vissa uppgifter angående
den minderåriges namn och födolsetid, don skolundervisning, han åtnjutit,
m. m. ävensom läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet,
svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet,
att den minderårige icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning,
vartill han användes.

I fråga om arbete med vändning eller stackning av torv eller annat därmed
jämförligt lätt arbete, som bedrives i fria luften och icke regleras av samband
med mekaniskt driven arbetsprocess, må yrkesinspektionens chefsmyndighet,
om skäl därtill prövas föreligga, meddela eftergift såväl från de förut omförmälda
åldersgränserna av 12, 13 och 14 år som från kravet å intygsböcker vid
visst industriellt arbete.

Slutligen stadgas i 17 §, att, därest minderårigs användande i visst slag av
sysselsättning finnes medföra synnerlig fara i något avseende, som i 10 § första
stycket omförmäles, det ankommer på Konungen att föreskriva vissa villkor
för minderårigs användande i sådan sysselsättning eller att minderårig ej må
användas däri. Med stöd av denna bestämmelse har den 31 december 1912 utfärdats
kungörelse angående förbud mot minderårigs användande i vissa farliga
arbeten. Denna kungörelse meddelar inskränkande bestämmelser i fråga
om minderårigs användande till arbete vid vissa angivna maskiner eller maskinella
anordningar.

Tillika må erinras om, att enligt lagen den 22 juni 1923 om arbetstidens begränsning
den (s. k. åttatimmarslagen) är från sagda lags tillämpning undantaget
såväl skogs- som flottningsarbete.

I förevarande motion anmärkes till en början, att för närvarande icke gälla
några som helst restriktiva bestämmelser i fråga om användandet av minderårig
över 12 år i skogs- eller flottningsarbete, samt anföres därefter till stöd
för den i motionen gjorda hemställan följande:

Vid skiljeställena och även under det egentliga flottningsarbetet förekommer
att minderåriga användas i nattarbete. Att detta är oegentligt framgår
bl. a. därav att vid sågverkens timmermagasin och bommar, där liknande
arbete bedrives, de minderåriga ej få anställas före fyllda 16 år och då med
nattskift endast var tredje vecka.

Skogs- och flottningsarbetet är tungt och påfrestande samt genom sin oregelbundenhet
mindre lämpligt för minderåriga.

Levnads- och bostadsförhållandena vid tillfälliga förläggningar äro även
sådana att de ej passa för minderåriga, vilkas fysiska utveckling ej fullbordats.
Livet i skogarna är ej heller ägnat att utgöra ett led i en ännu ej avslutad uppfostran.

Redan 1907 framhöll, som självklart, en provinsialläkare i ett föredrag i
Sundsvall, att den ytterst enformiga kosten för skogs- och flottningsarbetarna
måste hava ett fördärvligt inflytande på allmänna hälsotillståndet. Då detta
omdöme gällde dessa arbetare i allmänhet, förstås lätt, att omdömet i ännu högre
grad måste gälla för de minderåriga.

Arbetstids lagen.

Motiveringen
till förevarande

molio n

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottets

yttrande.

På ett provinsialläkareföreningens årsmöte i Stockholm 1908 betonades
särskilt av några läkare det sorgliga faktum, att minderåriga, så fort de vid
13—14 års ålder blivit konfirmerade, kastas ut i skogen att deltaga i skogsarbetet,
till stor våda för de ungas hälsa.

Enligt riksförsäkringsanstaltens publicerade statistiska utredning rörande
under år 1919 inträffade olycksfall i arbete, vilken utredning omfattade 45,900
årsanställda hos s. k. större arbetsgivare, inom den yrkesgrupp, som omfattar
skogsavverkning, kolning, flottning och vältning, finna vi att olycksfallen inom
skogsbruket detta år förorsakade en kostnad på ej mindre än 1,094,000 kr.
Uppskattas ett dagsverke till endast 4 kr., hava sålunda dessa olycksfall under
nämnda år nationalekonomiskt sett därjämte medfört en förlust av 2,8 milj. kr.
Skulle utredningen ha omfattat hela den arbetargrupp, som sysselsättes inom
skogsbruket, skulle siffran naturligtvis ha varit mycket större.

Detta hav anförts därför att det bör vara alldeles naturligt att barn över
12 år, som användas i dessa arbeten, ovillkorligen måste vara utsatta för olycksfall
i långt större utsträckning än vuxna. Då det dessutom är överflöd på
arbetskraft inom skogsbruket, bör även detta utgöra anledning för statsmakternas
ingripande.

Av den vid socialstyrelsens utlåtande över motionen fogade, av specialinspektören
för tillsynen å skogsavverknings-, kolnings-, flottnings- och flottledsarbeten
upprättade promemorian framgår, att minderåriga i ej ringa utsträckning
användas vid skogs- och flottningsarbete, ävensom att såväl avverkningsarbetet
vintertid i skogarna med det därmed förknippade inhysandet i skogskojor
som ock det även nattetid pågående flottningsarbetet ofta försiggår under
sådana förhållanden, att alltför unga personer lämpligen icke obehindrat böra
däri få deltaga.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, gäller härutinnan för närvarande
ingen annan inskränkning, utöver den för tillgodoseendet av skolundervisningen
föreskrivna, än att till hithörande arbete ej må användas minderårig,
som ej ännu fyllt 12 år, varförutom vederbörande länsstyrelse, för den händelse
att en arbetsgivare använder minderårig i dylikt arbete på sådant sätt, att det
kan anses verka hinderlig! å hans hälsa eller kroppsutveckling eller för honom
innebära våda i sedligt avseende, äger föreskriva vissa villkor för minderårigas
användande uti det ifrågavarande arbetet eller att minderåriga ej må användas
däri. På sätt i omförmälda promemoria uppgivits, har också denna rättighet
i förekommande fall begagnats av länsstyrelse till att föreskriva högre åldersgräns
än 12 år beträffande visst flottningsarbete.

Emellertid torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt inskridande
från fall till fall är tillfyllest beträffande förevarande arbetsområden eller huruvida
icke fastmera förhållandena därå, sådana de av specialinspektören Wallner
skildrats, till en del äro av den beskaffenhet, att behovet av skärpta bestämmelser
i fråga om minderårigas användande inom hithörande områden bör tagas
under övervägande.

Socialstyrelsen har för sin del förklarat, att den anser en höjning av nu gäl -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

5

lande åldersgräns å 12 år för ifrågavarande slags arbeten under alla förhållanden
vara påkallad, men att ytterligare utredning bör äga rum beträffande frågan,
var gränsen härutinnan lämpligen bör dragas och huruvida en enhetlig sådan
bör väljas för såväl skogsarbete under olika förhållanden som skilda slag av
flottningsarbete.

Utskottet finner vad som med anledning av motionen förebragts rörande
förhållandena å ifrågavarande arbetsområden beträffande minderåriga vara av
den beskaffenhet, att det giver stöd för önskvärdheten av en mera ingående utredning
av det förevarande spörsmålet, varför utskottet giver sin anslutning till det
därom uttalade önskemålet. Beaktas bör emellertid, att motionärens krav i fråga om
åldersgräns går vida längre, än med den i övrigt å ifrågavarande område gällande
lagstiftningen är förenligt — icke ens beträffande arbete under jord i stenbrott
eller gruva är högre åldersgräns stadgad än 15 år. Skälig hänsyn måste givetvis
ock tagas såväl till kravet, att de minderåriga icke i större utsträckning, än som
är av förhållandena verkligen av nöden, avskäras från möjligheten till arbete å
ifrågavarande områden med därav endels följande minskad möjlighet att kunna
bidraga till de merendels fattiga hemmens försörjning, som ock till det förhållandet,
att för vinnande av en god yrkesutbildning inom vissa grenar av
hithörande områden fordras, att vederbörande redan tidigt vänjas vid arbetet
därå. Det torde ock i detta sammanhang förtjäna framhållas, att, på sätt specialinspektören
Wallner framhållit, i flottningsarbete sysselsatta minderåriga
företrädesvis torde användas, förutom vid sorteringsarbete, till vakttjänst, budskickning
och annat lättare arbete.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den 30 november 1922,
samtidigt med att Kungl. Maj:t förklarat hinder icke möta att för Sveriges del
biträda ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington
år 1919 antaget förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder
för barns användande till industriellt arbete, anbefallt socialstyrelsen att utarbeta
och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de ändringar av arbetarskyddslagen,
som kunde finnas erforderliga på grund av Sveriges anslutning
till berörda konvention (= höjande av den lagstadgade åldersgränsen beträffande
hantverket och den mindre industrien från 12 till 14 år samt beträffande
den större industrien i vad angår gossar från 13 till 14 år), ävensom att i samband
därmed föreslå de övriga ändringar i nämnda lag, vilka betingades av vunna
erfarenheter under lagens tillämpningstid samt den internationella regleringen
på ifrågavarande område.

Då det åt socialstyrelsen sålunda lämnade uppdraget att utarbeta förslag
till revision av arbetarskyddslagen uppenbarligen innefattar behörighet för
socialstyrelsen att till närmare undersökning upptaga det i förevarande motion
väckta spörsmålet om skärpta bestämmelser i fråga om minderårigas användning
i skogs- och flottningsarbete för att därefter till Kungl. Maj:t inkomma
med det förslag, vartill en sådan utredning må kunna föranleda, lärer det kunna

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

förutsättas, att socialstyrelsen kommer att även utan särskilt bemyndigande
företaga den undersökning av ifrågavarande spörsmål, som styrelsen i sitt
utlåtande över motionen angivit såsom önskvärd.

Utskottet, som vid nu angivna förhållanden ej finner avlåtandet av en skrivelse
i ämnet till Kungl. Maj :t vara av behovet påkallad, får fördenskull med
stöd av det anförda hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 17 april 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BEOE PETEÉhT.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

Irån första kammaren: herrar Bror Peirén, Sigfrid Hansson, greve Spens, Alfred Pelrén*
och Frändén, fröken Hesselgren samt herrar Schedin och Franzén*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Magnusson i Skövde, Ödström,
Johansson i Kälkebo*, Ros, Svensson i Skönsberg och Johansson i Sollefteå.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering,

Reservation

av herrar greveSpens, Frändén och Magnusson i Skövde beträffande motiveringen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

7

Bilaga 1.

Kungl. Socialstyrelsen.

Till Riksdagens Andra lagutskott.

Genom remiss den 13 februari 1925 bar Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom andra kammaren
väckta motioner, nämligen nr 103, om ändring av 1 § i lagen den 25 april
1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge
åt arbetarna m. in., samt nr 104, med förslag till vissa bestämmelser ifråga
om minderårigas användande vid skogs- och flottningsarbete. Till fullgörande
härav, i vad angår motionen nr 104, får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har i ärendet infordrat yttrande av specialinspektören för tillsynen
å skogsavverknings-, kolnings-, flottnings- och flottledsarbeten (tillika specialinspektör
för tillsynen av skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden), och har
denne avgivit sådant i form av en promemoria, som i avskrift bilägges.

Skogsavverknings- och flottningsarbete räknas icke till industriellt arbete
enligt arbetarskyddslagen. En följd härav är, att de strängare bestämmelser,
som i nämnda lag finnas meddelade i avseende å minderårigas användande i
industriellt arbete icke gälla för skogs- och flottningsarbete. Minderåriga
kunna sålunda användas i dylikt arbete redan vid fyllda 12 år. Vidare behöva de
minderåriga i skogs- och flottningsarbete icke vara försedda med intygsbok
enligt 15 § i lagen, liksom för dem ej heller gälla de restriktiva bestämmelser,
som i 13 § meddelats angående minderårigas arbetstid, raster, nattarbete m. m.
Då skogs- och flottningsarbete är undantaget från arbetstidslagens tillämpning,
hav icke heller genom denna lag någon reglering skett av de i sådant arbete
sysselsatta minderårigas arbetstid.

Beträffande de förhållanden, varunder minderåriga ha att arbeta i skogs- och
flottningsarbete, tillåter sig styrelsen hänvisa till den skildring härutinnan, som
lämnas i specialinspektörens promemoria. Av denna torde framgå, att de minderåriga
i betydande grad äro utsatta för vådor i kroppsligt och andligt avseende.
Det arbete, varmed de sysselsättas, är i regel mycket ansträngande och försiggår
ofta under besvärliga yttre förhållanden. Arbetsdagen är därtill ofta lång.
Dietiska och hygieniska risker förefinnas i framträdande grad, och i sedligt avseende
innebär de minderårigas sysselsättande i skogs- och flottningsarbete
uppenbarligen avsevärda vådor. Även olycksfallsrisken torde kunna betecknas
såsom ganska hög. En viss skillnad synes emellertid i nu berörda avseenden
föreligga mellan skogs- och flottningsarbete.

Antalet i skogsavverkningsarbete sysselsatta minderåriga under 18 år i de
sju nordliga länen uppskattas av specialinspektören på grundval av uppgifter,
meddelade i styrelsens år 1916 publicerade undersökning av skogsarbetarnas
levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland, till c:a
10,000. Sannolikt torde emellertid häri även ingå ett antal minderåriga, som
sysselsättas på sådant sätt, att de ej skulle bliva föremål för här avsedd lagstiftning.
Någon viss siffra för i flottningsarbete använda minderåriga har däremot
i eke kunnat angivas.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

En fortskridande förbättring av de förhållanden, varunder skogs- och flottningsarbete
i allmänhet bedrives, torde utan tvivel kunna förväntas. Den år
1919 genomförda skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen utgör i detta
avseende en betydelsefull faktor. Goda bostäder återverka gärna på livet i
desamma, och goda skogs- och flottningskojor bidraga givetvis att minska de
hygieniska farorna i arbetet. Även de dietiska samt de sedliga vådorna torde,
såsom av specialinspektören anföres, avsevärt kunna minskas.

Uppenbart torde emellertid vara, att en höjning av den nu gällande åldersgränsen,
12 år, under alla förhållanden är påkallad. Eedan arbetets i regel ansträngande
natur synes påfordra detta. Vanskligt är emellertid att avgöra,
var gränsen lämpligen bör dragas, samt om en enhetlig sådan bör väljas för såväl
skogsarbete under olika förhållanden som olika slag av flottningsarbete. Härvid
synes även yrkesrekryteringssynpunkten böra vinna beaktande.

Ehuru styrelsen sålunda anser den av motionären påyrkade lagstiftningsåtgärden
väl motiverad, anser styrelsen emellertid att ett avgörande i frågan icke
bör företagas, förrän en ytterligare mera ingående utredning i ämnet verkställts.
Då styrelsen fått sig anförtrott att utarbeta förslag till revision av gällande
arbetarskyddslag, och det torde vara avsett att detta förslag skall framläggas
för nästkommande års riksdag, vore det måhända lämpligt att uppdraga åt styrelsen
att i samband härmed verkställa utredning samt avgiva förslag även i
förevarande avseende. Stockholm den 28 mars 1925.

Th. Furst.

Gunnar Puss.

Skogs- och flotlledsinspekiören.

P. M.

rörande skärpta bestämmelser för användande av minderåriga vid skogs- och
flottningsarbete.

I motion i Andra kammaren nr 104 har herr C. O. Johansson i Sollefteå föreslagit
utfärdande av förbud mot användande av minderåriga vid skogs- och
flottningsarbete före fyllda 16 år. Beträffande minderårigas användande i
dylikt arbete, som bedrives nattetid, föreslås, att bestämmelserna i arbetarskyddslagens
13 § skola bliva gällande, d. v. s. att minderåriga, som fyllt 16 år,
ej skola få användas i dylikt nattarbete oftare än under var tredje vecka.

Skogsarbetet bedrives under väsentligt andra förhållanden än flott,ningsarbetet,
och synes det därför lämpligt, att vid en redogörelse för arbets- och
bostadsförhållandena vid ifrågavarande slag av arbete, åsyftande att belysa
förutsättningarna för den av motionären föreslagna lagstiftningen, skilja mellan
skogsarbete och flottningsarbete.

Vad då först skogsarbetet eller rättare skogsavverkningsarbetet — av motionen
synes nämligen framgå, att densamma avser endast detta slag av skogsarbete
— beträffar, bedrives detta som bekant huvudsakligen under vintern.
Under senare år har dock upphuggning av småvirke — massaved, props och
kolved — ägt rum i allt större omfattning under sensommaren och hösten.
Den egentliga drivningssäsongen räknas emellertid från mitten av november

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

9

eller början av december till senare delen av april. Vanligen söker man slutföra
arbetena till påskhelgen, om denna ej infaller särskilt tidigt. Vid k. styrelsens
1916 publicerade undersökning av skogsarbetarnas levnads- och arbets-''
förhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland framgick, att vintersäsongens
genomsnittliga längd är c:a 17 veckor.

Flertalet arbetare vid timmerdrivningarna utgöres av hemmansägare och
arrendatorer och deras familjemedlemmar, men en betydande del utgöres även
av s. k. lösarbetare och deras söner. Nyssnämnda undersökning gav vid handen,
att de arbetare, som sysselsättas vid timmerdrivningar i de sju nordliga
länen, fördela sig på nyssnämnda grupper på följande sätt:

Av 100 skogsarbetare tillhörde
följande:

Värm-

lands

län

Kop-

par-

bergs

län

Gävle-

borgs

län

Väster-

norr-

lands

län

Jämt-

lands

län

Väster-

bot-

tens

län

Norr-

bot-

tens

län

Hela

områ-

det

Jordägarklassen..........

47.7

63.1

18.3

38.2

35.5

52.6

55.6

41.2

arrendatorsklassen ......

16.3

17.0

20.6

15.8

10.5

21.9

13.3

17.0

arbetarklassen ..........

36.0

19.9

61.1

46.0

54.0

25.5

31.1

41.8

Körningsarbetet utföres huvudsakligen av de hästägande hemmansägarna
och arrendatorerna, under det att arbetare, tillhörande den sistnämnda kategorien,
huvudsakligen sysselsättas med huggnings- och annat arbete.

Arbetstiden varierar ganska avsevärt under de olika månaderna, huvudsakligen
beroende på dagarnas längd. Under tiden november—januari torde nettoarbetstiden
(måltidsraster från dragna) uppgå till 7—8 timmar. Variationerna
inom olika län framgå av följande tabell, hämtad från k. styrelsens ovan omnämnda
publikation:

Värm- Köp- Gävle- Väster- Jämt- Väster- Norr- Samt Medelarbetstid

per dag ä de lands par- borgs norr- lands bot- bot- liga

undersökta arbetsplatserna kerga län kuui.s län tens tens

Nov.—jan., tim......... 7.1 8.6 7.9 7.9. 7.8 7.3 6.9 7.7

Febr.—apr., tim......... 9.3 10.1 9.3 9.8 9.9 10.2 10.1 9.8

Differens, tim........... 2.2 1.5 1.4 1.9 2.1 2.9 3.2 2.1

Då arbetet nästan uteslutande utföres i form av ackordsarbete och någon
lagstadgad arbetstidsbegränsning icke gäller för skogsarbetet, kan måhända
denna arbetstid, som särskilt avser huggare, för vissa län förefalla relativt
kort, men framhålles det i utredningen, att anledningen härtill torde vara, att
det, trots ackordsarbetets sporrande inflytande, för flertalet arbetare är fysiskt
omöjligt att längre tid än den angivna fullgöra ett så ansträngande arbete som
fällning, kvistning, barkning och kapning. Körarnas arbetsdag är i allmänhet
längre än huggarnas, emedan de måste använda avsevärd tid på skötseln av
sina hästar samt vården av sina körredskap. Våglängden från skogen till avlägget
inverkar givetvis även på arbetsdagens längd. Körarna pläga stiga upp kl.
4,30 eller 5 f. m. och börja arbetet omkring kl. 6 f. m. Huggarna stiga upp senare
och begiva sig till skogen vid 7-tiden. Under midvintermånaderna slutar
arbetet omkring kl. 5 e. m. för att längre fram utsträckas till kl. 6 e. m.

Ordnandet av bostadsförhållandena och därmed sammanhängande problem
för de arbetare, som ej kunna bo i sina hem eller erhålla inkvartering i bygden,
har alltid varit förenat med betydande svårigheter. Av de c:a 150,000 arbetare,

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

som årligen sysselsättas med skogsavverknings- och flottningsarbeten, torde
. c:a två tredjedelar vara hänvisade till att bebo tillfälliga bostäder, härbärgen,
fäbodstngor o. dyl. Dessa tillfälliga bostäder ha ända till de senaste åren varit
av mer eller mindre otillfredsställande beskaffenhet. Efter skogshärbärgeslagens
tillkomst har visserligen flerstädes en betydande förbättring av såväl
bostädernas^ beskaffenhet som livet i skogskojorna kunnat konstateras, men
ännu återstår mycket, innan dessa förhållanden i allmänhet kunna betecknas
såsom tillfredsställande.

En mycket realistisk skildring av livet i skogskojorna lämnas av Otto Bucht
i en år 1913 bland Yerdandis folkskrifter utkommen broschyr benämnd »Norrländskt
skogsliv». Ur densamma må anföras följande, som flerstädes torde gälla
allt fortfarande:

»Födan är föga omväxlande; nio tiondelar utgöras av amerikanskt fläsk, hårt
bröd, vetemjöl, potatis och socker. Arbetet och det stränga klimatet synas
erfordra en myckenhet fett; kött förekommer sällan, ty det anses otillräckligt
som föda. Det hårt saltade amerikanska fläsket är förhärskande. Det inhemska
fläsket är magrare och användes därför icke. Yar och en skär morgon, middag
och kväll några skivor ur sin fläsksida och steker i stekpannan, vilken sättes
på glöd mellan ett par vedträn på eldpallen, förut kokad potatis skalas och
uppvärmes i det puttrande flottet, skiva efter skiva lägges på en kaka bröd,
skäres och förtäres med tillhjälp av slidkniven tillsammans med potatis och
bröd. Flottet kvarlämnas i pannan till nästa måltid. Ofta hopröras i en burk
vetemjöl och vatten, någon gång tillsättes sirap och alltsammans gräddas i
stekpannans flott. Från den sprakande elden falla gnistor i pannan, därav
''kolbullar’. Någon gång användes korv, sill eller ärter samt mesost och smör.
Mjölk kan stundom erhållas, om drivningen försiggår nära odlad bygd, och
efter en söndag på byn kan timmerhuggaren medföra en kanna mjölk till kojan.

Kaffe användes som stimulans och drickes i oerhörda kvantiteter. De bästa
kaffesorter användas, och ''sumpen’ avlägsnas ur pannan mellan varje kok.
Kaffet kokas synnerligen starkt och förtäres rykande. Det hälles ur koppen
på fatet och drickes med föga socker och utan grädde. Före varje måltid drickas
två koppar och efteråt likaledes minst två. Tillsammans 12—14 koppar
om dagen.»

»Renlighet hör icke hemma i timmerskogen, lika litet som fina seder och
höviskt tal. Man tvättar sig endast till söndagarna, om ens då, ömsar underkläder
när det är oundgängligen nödvändigt och diskar i undantagsfall kaffekoppar
och kokkärl. Ohyra medföres av somliga arbetare till timmerskogen;
får den frodas i kojan, blir den ett plågoris som endast elden tar död på. Snygghet
och renlighet har man helt enkelt inte tid att tänka på, ty den som arbetar
för brinnande livet måste först och främst äta, sova och hålla sig arbetsför.
Och då arbetet är besvärligt, påkostande och ofta leder till förtret och förargelse,
har skogsarbetaren liksom varje annan människa i liknande läge ett
oemotståndligt behov att i ord uttrycka sin förbittring och vrede — han svär,
svär alldeles ohejdat. Timmerskogen genljuder i själva verket av eder och förbannelser,
huggare och körare traktera varandra med de saftigaste tillmålen,
när de icke komma väl överens, och för övrigt vid alla möjliga tillfällen. Man
skräder aldrig orden, allt tal är uttrycksfullt och rakt på sak, råheten är stundom
hårresande.

Vardagarnas korta kvällar lämna ingen tid övrig åt förströelser och nöjen,
men på söndagarna tages skadan igen. Kortspel, alltid om pengar eller värde -

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

föremål, är stående tidsfördriv. Femkort, knack och diverse hasardspel med
höga insatser spelas, och betydande summor vinnas och förloras. Mången ägnar
sig däråt med en lidelse som om spelet gällde liv eller död; mustiga eder beledsaga
varje drag, det är som om all överflödig intellektuell energi koncentrerades
och finge sitt utlopp i spelpassionen. Någon spelar handklaver; vishäften och
detektivromaner finnas på sina håll, och tidningar börja alltmera finna väg
till timmerkojorna.»

Liknande uppgifter återfinnas i de enquetesvar, som inkommo till k. styrelsen
i samband med den ovan omförmälda skogsarbetareundersökningen.

En meddelare från Vitsand i Värmland skrev: »Skogslivet är i hög grad demoraliserande,
ty dess levnadsförhållanden skapa ett oordnat hemliv samt dåliga
levnadsvanor och förtaga aktningen för samfundsliv och intresset för jordbruket;
det skapar socialt missnöje och befordrar emigrationen samt ett lättsinnigt
levnadssätt utan att medföra ekonomiskt oberoende.»

Från Vilhelmina, Västerbottens län, meddelades: »Att skogsarbetaren i sin
vandel ej alltid för sig så, som man numera har rätt att fordra av en genom
ett ordnat skolväsen uppfostrad medborgare, torde nog till stor del bero på det
ytterst fria och otyglade liv, som i allmänhet råder inom timmerkojorna, där
svordomar och förråande utttryck av alla slag höra hemma.»

Från Jokkmokk, Norrbottens län, skrevs: »Skogsarbetarens liv är hårt och
släpsamt. Ständigt förefinnes fara för förkylning och förstörd matsmältning,
och reumatisk värk grundlägges i skogs- och flottningsarbetet, utsatta för köld
och väta som arbetarna äro. Man torde få antaga, att det faktum, att unga män
se gubbaktiga och utarbetade ut, icke saknar samband med livet i skogskojorna.
Skogs- och flottningsarbetarnas liv är mycket strävsammare och farligare än
sågverksarbetarnas.»

Ett ortsombud i Alanäs, Västernorrlands län, skrev: »I många fall torde nog
lungsotens härjande i hemmen få räkna sin uppkomst från timmerkojornas
osundhet, förkylningar och olämpliga matförhållanden samt även ansträngning
i arbete med omväxlande svett och kyla.»

Ovanstående kortfattade uppgifter och uttalanden torde väl belysa de förhållanden,
under vilka minderåriga, som användas vid skogsavverkningsarbete,
flerstädes måste leva och arbeta. Antalet dylika minderåriga under 16 år,
som enligt motionärens förslag ej borde få användas i dylikt arbete, kan givetvis
ej utan särskild undersökning angivas. Antalet minderåriga under 18 år, som
användas i skogsavverkningsarbete, torde däremot kunna uppskattas med ledning
av de uppgifter härom, som lämnas i k. styrelsens ovannämnda undersökning.
Av denna framgår nämligen, att av de 8,360 arbetare, som omfattades
av undersökningen, 669 eller 8 % av samtliga voro under 18 år. Av dessa voro
58 sysselsatta med körnings- och 458 med huggnings- och 153 med annat arbete.
Dessa siffror jämförda med hela det antal arbetare, som inom de sju nordliga
länen sysselsättas med avverkningsarbete, synas ge vid handen att antalet
minderåriga under 18 år, som inom nämnda område deltaga i skogsarbete, torde
kunna uppskattas till inemot 10,000. I utredningen påpekas, att särskilt vissa
norrländska tjänsteläkare fäst uppmärksamheten på, att barn, nyss konfirmerade
och ej på långt när kroppsligt och andligt utvecklade, alltför ofta engageras
som huggare. De vitsorda även, att överansträngning i enstaka fall otvetydigt
kunnat konstateras bland söner, som redan vid omkring 14 års ålder fått medfölja
sina fäder till skogen. Samtidigt meddelas, att det från andra håll påpekats,

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21,

att den aldrig blir en god huggare och »drivare», som ej från tidigare år fått
börja lära sig arbetet i skogen.

I de ovannämnda enquétesvar, ur vilka citat ovan anförts, påtalades även
användandet av minderåriga vid skogsarbete, varvid samtidigt framhöllos de
olägenheter, som ansågos därmed förenade.

En meddelare från Ockelbo skrev: »Det är vanligt att pojkarna redan i ungdomen
börja följa de äldre och vänja sig vid skogsarbetarnas levnadssätt.»

Från Enviken, Kopparbergs län, skrevs: »Det värsta är att unga pojkar allt
för snart komma ut i kojorna, och livet i dem lämnar i allmänhet ej några goda
intryck hos ungdomen.»

En meddelare från Åsele, Västerbottens län, gjorde följande uttalande:
»Av dem, som vid helt unga år börja deltaga i bolagsarbetet och uteslutande
ägna sig däråt, bliva en stor del förstörda genom ett supigt och oordentligt
levnadssätt.»

Jägmästaren i dåvarande Österdalarnas revir anförde: »Den långa isoleringen
i timmerkojorna verkar givetvis förslöande på skogsarbetaren, mången gång
också demoraliserande på grund av de sämre elementens inverkan på ännu
ofördärvad ungdom. Bristen på ädlare förströelser gör, att den lediga tiden
oftast utfylles med kortspel, därvid den hårt förvärvade förtjänsten vanligen
utgör insatsen. Då vinterkylan är sträng och långvarig, sättes givetvis hälsan
på spel, och lunginflammationer äro då icke ovanliga; olyckshändelser förekomma
ofta.»

Även om nu återgivna uttalanden, tillämpade på förhållandena sådana de nu
gestalta sig, i vissa fall torde innebära någon överdrift, framhäva de dock de
vådor av olika slag, för vilka minderåriga ofta bliva utsatta under vinterarbetet
i skogarna och vistelsen i skogskojorna. Huggningsarbetet, varmed de, såsom
ovan angivits, huvudsakligen sysselsättas, är synnerligen ansträngande och
försiggår ofta under besvärliga snö- och temperaturförhållanden. Arbetsdagen
blir oftast för lång, särskilt för yngre minderåriga, och risken att träffas av olycksfall
av alla de olika slag, som förekomma vid skogsarbete, är givetvis större
för de minderåriga arbetarna. Vad slutligen livet i kojorna beträffar torde man
kunna instämma med motionären däri, att detsamma, sådant det hittills flerstädes
gestaltat sig, icke är ägnat att utgöra ett led i eu ännu ej avslutad uppfostran.
Det torde därför icke råda något tvivel om, att en ändring av nu rådande
bestämmelser rörande minderårigas användande vid skogsavverkningsarbete
är icke blott motiverad utan även av behovet påkallad. Svårare är emellertid
att fastställa den ålder, vid vilken minderåriga skola tillåtas deltaga i detta
slag av arbete, så att såväl sociala synpunkter som yrkesrekryteringens krav och
arbetarnas egna önskemål bliva på bästa sätt tillgodosedda. Genom anordnande
av tidsenliga härbärgen och anställande av hushållerskor, som omhänderha
såväl matlagning som städning och renhållning, åtgärder, som skogshärbärgesinspektionen
på allt sätt sökt befordra, synas de vådor i hygieniskt och dietiskt
avseende, som nu flerstädes förefinnas, kunna avsevärt minskas för att ej säga
helt undanrödjas. Å trakter, där dylika åtgärder blivit mera allmänt vidtagna,
bär man nämligen kunnat konstatera en genomgripande förbättring av livet i
skogskojorna. Ordning och renlighet bliva under dylika förhållanden så småningom
ett behov även i härbärgena, och det råa och ohyvsade uppträdande i
ord och gärningar, som ovan berörts, dämpas i regel i närvaro av kvinnor.
Enligt mångas mening synes även ernåendet av god yrkesskicklighet kräva, att
arbetarna redan vid yngre år få tillfälle att deltaga i arbetet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

13

Flottningsarbetct.

Vid flottningsarbetct kan man urskilja tre led, där arbetsförhållandena äro
väsentligt olika: Flottningen i bi vattendragen, flottningen i lmvudälvarna samt
sorteringsarbetet, som vanligen försiggår vid mynningarna av huvudvattendragen.

Så snart islossningen försiggått — vanligen under maj, stundom redan i
april — börjar arbetet i kall- och bivattendrag, och det gäller då att utnyttja
den ofta kortvariga vårfloden för att 1 ill huvudvattendragen nedflotta de ofta
betydande virkesmängder, som under vintern samlats på sjöar och avlägg eller
upplagts i vältor på stränderna. Under 3—4 veckor utvecklas ett intensivt
arbete, arbetstakten är forcerad och arbetsdagen blir lång. Understundom kan
icke undvikas, att densamma får räknas i dygn i stället för timmar. Manskapsstyrkan,
som ofta är betydande, utposteras här och var efter vattendraget för
att hålla stockarna i strömfåran. De mest erfarna arbetarna placeras vid forsar,
svårare krökar, broar och andra kritiska punkter, där faran för brötbildning är
störst. Arbetarna måste vara påpassliga och i ständig rörelse med sina båtshakar.
Dagen i ända vada de i det iskalla vattnet, men de långskaftade gummistövlarna,
som numera tämligen allmänt användas, utgöra härvid, så länge de
äro täta, ett gott skydd. Mången gång kan emellertid ett kallbad ej undvikas.
Vid brötbildning ställas mycket stora krav på arbetarna. Bröten förorsakas
ofta av en enda stock, som av någon anledning fastnat, och lossandet av denna
kan vara förenat med mycket stor fara. Härvid gå ofta de äventyrslystna och
våghalsigaste imgdomarna i täten. När bröten kommit i drift, gäller det att med
största skyndsamhet rymma fältet. Detta lyckas dock icke alltid, och många
ha vid sådant arbete fått sätta livet till. När virket kommit ned på någon större
sjö eller annat större lugnvatten, sammanföres detsamma i bommar, som antingen
med handkraft »spelas» eller genom användande av motordrivna varpbåtar
bogseras över. Det förra är vanligast i de mindre bivattnen. Om motvind
blåser, kunna arbetarna under dagar få ligga sysslolösa. Vanligen mojnar
vinden under natten, så att arbetet då kan pågå.

Samtidigt som flottningen skrider framåt vidtages slutrensningsarbetet,
varvid alla mindre brötar lossas och allt timmer, som av någon anledning fastnat,
lösgöres, så att vattendraget blir vad man på flottarspråk benämner stockrent.
I de bredare huvudvattendragen med deras lugnare lopp behöver man ej
hushålla med vatten, och flottningen kan där bedrivas i lugnare tempo. Manskapsstyrkorna
äro även relativt mindre än i bivattendragen. Arbetet, som
utföres såväl mot timpenning som på ackord, består i lossandet av ev. uppkommande
brötar, avlägsnande från stränderna av stockar, som fastnat eller stannat
i lugnvatten samt rensning av vattendraget.

Sorteringsarbetet, d. v. s. skiljandet av virke, tillhörande olika ägare, igångsattes,
så snart timret börjar anlända till huvudvattendragets nedre del eller
till plats, där något eller några märken skola frånskiljas, och pågår därefter ofta
till sent på hösten. Arbetet tillgår sålunda, att stockarna alltefter destinationsorten
successivt införas i ett system av genom bommar eller bryggor bildade
kanaler och timmerfickor. Sedan de olika märkena skilts och införts i för de
olika ägarna reserverade magasin, verkställes flerstädes buntning av virket,
varefter buntarna bogseras till förädlingsverken. Om buntning ej förekommer,
sker denna transport av virket i ringbommar eller mosor.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

I bivattendragen pågår arbetet i genomsnitt under 4 veckor från mitten av
maj till midsommar. Alltefter varierande virkesmängder, vattenstånds- och
väderleksförhållanden kan arbetssäsongen emellertid variera från 1—8 veckor.
I huvudvattendragen pågår flottning vanligen hela sommaren. Då emellertid
flottlederna äro indelade i olika distrikt, och arbetarna i regel utföra flottning
endast inom de distrikt, som ligga närmast deras hemort, torde varje arbetare
i regel icke deltaga i detta arbete längre än 4—6 veckor årligen.

Vid de större skiljeställena pågår arbetet vanligen från och med maj till och
med oktober månad. I vissa fall slutar det ej, förrän isläggningen omöjliggör
dess bedrivande.

Arbetstiden pr dygn vid flottningsarbete är såsom ovan nämnts givetvis
mycket varierande, allt eftersom de naturliga betingelserna för arbetets bedrivande
växla. Enligt den av k. styrelsen verkställda, flerstädes här ovan åberopade
undersökningen av skogs- och flottnihgsarbetarnas arbets- och levnadsförhållanden
uppgick den genomsnittliga arbetstiden i bivattendragen till 12,4
timmar pr dygn. I de nordligaste länen och företrädesvis i avlägset belägna
skogstrakter, där åar och bäckar ej blivit fullt utbyggda för flottning, var arbetstiden
i genomsnitt 15 timmar. I dessa vattendrag händer dessutom ej
sällan, att arbetet måste pågå dygnet om, och stundom kunna flera sådana
»runddygn» följa på varandra.

I huvudvattendragen uppgives medelarbetstiden vara 11,7 timmar pr dygn,
varav dock 2 timmar beräknas utgöra i arbetstiden inräknade mat- och vilopauser.
Högre genomsnitt uppvisades i Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens
län, medan det i övriga län var något lägre.

Vid de större skiljeställena bedrives arbetet vanligen i såväl dag- som nattskift.
Tidigare var arbetstidslagen gällande för detta arbete, men sedan detsamma
numera undantagits från dess tillämpningsområde, torde arbetstiden
överstiga 8 timmar.

Vid flottningsarbetet äro de svårigheter, som möta vid ordnandet av bostads-,
provianterings- och matlagningsförhållandena ännu större än vid skogsarbetet.
Detta gäller särskilt vid bivattendragen med där förekommande oregelbundna
och forcerade arbete. .Under senare år har ett avsevärt antal härbärgen anordnats
efter dylika vattendrag liksom även efter huvudvattendragen, men vid
de mindre flottlederna i de avlägsnare skogstrakterna torde det ännu förekomma,
att arbetarna understundom få tillbringa sin vilotid under bar himmel eller
under ett provisoriskt skyddstak, gapskjul, eller en omvänd båt. Man torde
nämligen med hänsyn till arbetets tillfälliga natur icke kunna fordra, att bäckar
och åar skola förses så rikligt med kojor, att en dylik efter slutat dagsverke
alltid skall finnas inom räckhåll. I k. styrelsens meromnämnda undersökning
anföres om dessa förhållanden följande: »Det ligger i sakens natur, att en dylik
bivackering under kalla vårnätter lätt kan medföra menliga följder för hälsan,
då flottkarlarna ofta måste ligga i våta kläder på den ännu tjälbundna marken.
Enligt tillsporda läkares uppgifter kunna härigenom lätt förorsakas ej blott
mer eller mindre elakartade akuta förkylningssjukdomar, utan jämväl i många
fall kroniska sjukdomstillstånd av reumatisk eller annan natur. ''Ofta’, meddelar
en provinsialläkare, ''fara arbetarna mycket illa under kamperandet ute, och
åtskilliga svåra sjukdomsfall, vilka kommit under behandling, ha ådragits under
dylika förhållanden.’ Under arbetet i de större flottlederna torde dylik bivackering
numera mycket sällan behöva ifrågakomma. En del av arbetarna
kunna bo i sina hem, andra erhålla kvarter i gårdar och byar, och där sådana

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 15

inkvarteringsmöjligheter saknas, hava flottningsföreningarna numera i regel
anordnat härbärgen å sådana platser, där manskapet vanligen brukar övernatta.
Vid skiljeställena är det numera väl sörjt för arbetarna i bostadshänseende.
Detta gäller särskilt vid sorteringsverken i do större älvarna, där manskapet
inkvarteras antingen i stora kasärner av trä eller sten eller i mindre
baracker. Flerstädes finnas även särskilda marketenteri, där arbetarna ordnat
kooperativ mathållning.

Provianteringen samt ordnandet av kosthållet för de betydande styrkor,
som ofta användas i bivattendragen, erbjuder ej sällan stora svårigheter. På
grund av arbetets ambulatoriska och oregelbundna karaktär, kommer maten
att bestå huvudsakligen av torrskaffning såsom bröd, smör, fläsk, korv, konserver
o. dyl. Till detta drickes kaffe, som förtäres vid alla tider på dygnet och
troligen i än större kvantiteter än under vinterarbetet.

Med ovanstående har jag i starkt koncentrerad form sökt skildra arbets- och
levnadsförhållandena under flottningsarbete, särskilt med tanke på minderårigas
användande vid detsamma. Enligt till k. styrelsen i samband med den
ovan flerstädes åberopade undersökningen rörande skogs- och flottningsarbetarnas
arbets- och levnadsförhållanden lämnade uppgifter från 22 större flottningsföreningar
uppgick antalet hos dessa anställda arbetare under 18 år till
774, av vilka^61C eller 6,5 % av hela antalet voro sysselsatta med flottningsarbete
och 158 anställda vid skiljeställena. Denna sistnämnda siffra representerade
5,3% av de med sorteringsarbetet sysselsatta arbetarna. I detta sammanhang
må nämnas, att de minderåriga, som användas vid det egentliga flottningsarbetet,
i stor utsträckning torde utgöras av samma pojkar, som under
vintern deltaga i avverkningsarbetet. Antalet minderåriga varierade emellertid
avsevärt för olika llottningsföreningar. Medan åtskilliga icke alls eller endast
i undantagsfall intogo minderåriga vid dylikt arbete, utgjordes arbetsstyrkan
vid vissa, särskilt mindre, flottleder intill 20 % och däröver av minderåriga.
Under åren 1914—15 verkställde yrkesinspektörerna på uppdrag av
k. styrelsen en undersökning för utrönande av antalet minderåriga vid flottningsarbete.
Resultatet framgår av följande sammanställning, som dock icke
omfattar samtliga flottleder, beroende på att ett stort antal, särskilt mindre,
flottningsföreningar icke besvarade av vederbörande yrkesinspektör till dem
överlämnade skrivelser i ärendet (se tabell).

Län

Antal mind

e r å r i

S a

Skrivelser
till flott-ningsföre-ningar från
yrkesinsp.

Antal

inkomna

evarsskri-

velser

Ålder

Summa

13 år

H år

15 år

16 år

17 år

ålder ej
angi-ven

Norrbottens ....

1

1

8

2

19

70

101

22

7

Västerbottens ....

5

—

4

41

4

5

59

44

5

Västernorrlands....

39

55

59

85

80

149

467

90

34

Jämtlands ........

no

72

41

Gävleborgs........

122

83

26

Kopparbergs......

1

1

10

11

11

74

108

19

14

Värmlands........

under

16 år

47 st.

67

1

1

1

1034

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Som synes kan man icke av denna undersökning bilda sig någon säker uppfattning
vare sig om den omfattning, i vilken minderåriga användas, eller om
dessas åldersfördelning. Beträffande de minderårigas sysselsättning uppgives,
att de flerstädes användas vid själva flottningsarbetet såsom vid uthållning,
av virke från stränderna, vid tappning av timmer, ombord å varpbåtar, men
företrädesvis såsom signal-, bom-, ström-, ränn-, telefon- och kasärnvakter,
för budskickning och annat lättare arbete samt vid sorteringsarbete.

Arbetstiden syntes variera från 7—15 timmar pr dygn, men kunde understundom
uppgå till 24 timmar. Användande av minderåriga vid nattarbete
syntes flerstädes förekomma, särskilt vid skiljeställena.

Att flottningsarbetet i allmänhet och särskilt dylikt arbete, som bedrives
i bivattendragen, icke utgör någon lämplig sysselsättning för minderåriga i do
yngre årsklasserna torde framgå av den ovan lämnade redogörelsen för de förhållanden,
under vilka arbetet bedrives. Ej heller borde yngre minderåriga
sysselsättas med sorteringsarbete, enär detta i regel synes ha till följd, att de
måste deltaga även i nattarbete.

Redan med nu gällande lagstiftning synes visserligen förbud mot användande
av yngre minderåriga i sistnämnda slag av arbete kunna meddelas. Som exempel
härpå må anföras, att yrkesinspektören i IX distriktet år 1914 under
åberopande av arbetarskyddslagens 10 § hos länsstyrelsen i Yästernorrlands
län hemställde om utfärdande av förbud för Ångermanälvens flottningsförening
att vid Sandslåns skiljeställe vid nattarbete använda minderåriga, som ej fyllt
14 år. Denna yrkesinspektörens framställning bifölls av länsstyrelsen. Som
motivering för sitt ingripande anförde yrkesinspektören, att minderåriga, som
ej uppnått nyssnämnda ålder, löpte fara för överansträngning och att deras
kroppsutveckling kunde taga skada. I skrivelse till k. styrelsen yttrade yrkesin
spole tören härom: »Själva arbetet torde ej i någon högre grad utsätta de minderåriga
för överansträngning genom kroppsarbete, men den långa arbetstiden,
den ständiga vaksamheten och den forcering, som oftast är rådande, gör, att
arbetet kan bliva i hög grad påkostande. Därtill kommer att de minderårigas
kroppsutveckling måste bli lidande på saknandet av nattsömn och att de ej
torde äga nog förtänksamhet att under dagen skaffa sig behövlig vila. Ett annat
skäl för att ej använda minderåriga av så späd ålder i nattarbete äro de kyliga
och dimmiga nätterna, som med undantag för c:a en månads tid under själva
högsommaren äro rådande här i Xorrland, vidare den olägenhet, som består i
att de genom arbetet på de ofta av vatten översköljda bommarna måste nästan
under hela arbetstiden gå med våta skor och benkläder.»

Då det vid den inspektion vid Sandslån, som föregick nyssnämnda framställning
till länsstyrelsen, därjämte konstaterades, att även minderåriga mellan
10—12 år användes vid arbetet, förbjöds med stöd av 9 § i arbetarskyddslagen
användande av minderåriga under 12 år.

Nuvarande lagbestämmelser synas emellertid medgiva användande vid flottningsarbete
av minderåriga vid yngre år än som kan anses lämpligt. Yar åldersgränsen
lämpligen bör läggas är emellertid med den kännedom, man för närvarande
har om dessa förhållanden, rätt vanskligt att avgöra. Det torde därför
vara erforderligt att en ny och mera klarläggande undersökning verkställes
rörande antal minderåriga, som användas vid flottningsarbete, arten av det
arbete, som av dem utföres, arbetstid o. dyl.

Från arbetsgivarehåll har framhållits, att det för utbildande av yrkes skickliga
flottnings- och sorteringsarbetare är av vikt, att de minderåriga redan i den

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

17

tidigaste ynglingaåldern få deltaga i arbetet och öva sig att stå på timmer. Det
torde med hänsyn härtill böra övervägas, om måhända samma åldersbegränsning,
som för närvarande gäller för minderåriga, som sysselsättas med arbete
under jord — att de skola vara fyllda 15 år — skulle kunna införas att gälla
även vid flottningsarbete.

Det har vidare framhållits, att minderåriga, som beredas arbete vid skiljeställena,
ovillkorligen måste liksom vuxna arbetare tjänstgöra nattetid varannan
vecka, om de över huvud taget skola kunna vinna anställning vid detta arbete.
Det synes med anledning härav böra tagas under omprövning, om en dylik
anordning kan anses förenlig med god omvårdnad om de minderåriga eller om,
såsom motionären påyrkat, samma bestämmelser, som i detta avseende nu äro
gällande för minderårigas nattarbete vid sågverkens timmermagasin, böra
föreslås att gälla även vid skiljeställena.

Stockholm den 26 mars 1925.

Oscar Wallner.

Specialinspektör inom yrkesinspektionen.

Till Andra lagutskottet.

Bilaga 2.

Med anledning av herr G. O. Johanssons motion i riksdagens andra kammare
med förslag till vissa bestämmelser i fråga om minderårigas användande vid
skogs- och flottningsarbete få vi härmed, i vad motionen rör flottningsarbetet,
giva följande uttalande.

Den ärade motionären synes icke före utarbetandet av sin motion hava inhämtat
den åsikt flottningsarbetarna själva hysa i denna fråga, ty, efter vad
vi hava oss bekant, förefinnes icke i allmänhet hos dem någon önskan om en
sådan ändring i gällande lagstiftning, som liär föreslagits. Tvärtom vilja nog
de flottningsarbetare, som hava söner i den senare skolåldern, fortfarande hava
kvar den ekonomiska förmån det för dem innebär, att under skolferierna få
hava gossarna i nyttigt och inkomstbringande arbete i stället för att de sig
själva till skada skola göra ingenting. Det är nämligen i såväl det rena flottningsarbetet
som vid virkes skilj ningen i regel de ordinarie arbetarnas egna
pojkar, som där intagas i sådant arbete, som de med hänsyn till sin ålder och
sin kroppskonstitution kunna sköta. Något bättre feriearbete står dem icke på
landsbygden till buds, i det arbetet, i motsats till vad motionären tror, är av
synnerligen lättsam art och tillika utföres i friska luften under den härligaste
årstiden, nämligen sommaren.

De läkareyttranden, som av motionären åberopas, torde icke åsyfta flottningseller
sorteringsarbetet. Beträffande just det sistnämnda slaget arbete, företogs
för en del år sedan, på grund av en yrkesinspektörs framställning om förbud emot
nattarbete för vissa minderåriga, en undersökning i saken av vederbörande
förste provinsialläkare, vilken kom till det resultatet, att detta arbete vore av så
lätt beskaffenhet och utfördes i fria luften under så lämplig årstid, att det ej

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 17 käft. [Nr 21.)

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

medförde någon fara för de arbetande ynglingarnas hälsa. Framställningen
ledde ej heller till annan åtgärd än att nattarbete vid skiljestället av K. B. förbjöds
för minderåriga, som ej fyllt 14 år.

Det är nödvändigt för erhållande av yrkesskickliga flottnings- och virkesskiljningsarbetare,
att unga gossar med håg och fallenhet för yrket i god tid
få vara med och öva sig att stå på timmer och arbeta med flottningshakar.
Särskilt är detta av största vikt beträffande forsarbetet, där stor yrkesskicklighet
erfordras och vilken knappast kan ernås, om ej början sker i den tidigaste ynglingaåldern.
Alla våra mera framstående forsflottare hava redan från barnaåren
fått vara med om flottningsarbete.

Motionärens siffror beträffande den årliga förlusten genom olycksfall inom
skogshanteringen bevisar ingenting i fråga om motionärens argument till fördel
för sin motion, då siffrorna icke säga något om olycksfallsfrekvensen inom
flottningen för minderårigas vidkommande. Vi kunna emellertid försäkra,
att olycksfall för minderåriga i flottningsväsendets tjänst äro så gott som okända.
Detta beror därpå, att flottningsbefälet naturligt nog placerar de minderåriga
på sådana poster, som icke äro farliga och sålunda icke medföra fara för olycksfall.

Det skulle innebära avsevärda förluster för en mängd flottningsarbetarefamiljer,
om motionen skulle av riksdagen bifallas. Vi kunna därvidlag särskilt framhålla
sådana familjer, som bo utefter flottleden och med anledning därav år
efter år bruka taga vissa sträckor av flottningen på ackord. Hela familjen brukar
hjälpa till vid detta arbetes fullgörande, vilket sker vid sidan av de arbeten,
som av familjemedlemmarna måste utföras vid det lilla jordbruk, som vanligen
brukar vara tillfinnandes vid hemmet.

Slutligen vilja vi, vad speciellt sorteringsarbetet angår, framhålla, att minderåriga,
som där anställas, måste gå skiftgång som övriga arbetare och sålunda
ovillkorligen tjänstgöra nattetid varannan vecka såsom nu, om de över huvud
taget skola kunna beredas arbete vid skiljningen. Upplysningsvis vilja vi nämna,
att antalet minderåriga vid skiljeställena icke är avsevärt och torde i allmänhet
röra sig omkring 5 å 10 procent av hela manskapsstyrkan. Vid själva flottningen
är denna procentsiffra avsevärt lägre.

På grund av vad vi härovan anfört få vi alltså i såväl flottningsväsendets
som flottningsarbetarnas eget intresse bestämt avstyrka, att motionen angående
förbud för minderåriga att användas vid flottningsarbete före fyllda 16 år,
må vinna statsmakternas bifall.

Stockholm den 17 mars 1925.

Svenska Flottningschefsföreningen:

Nils V. Sandström.

Richard Smedberg.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1925