Andra lagutskottets utlåtande Nr 20
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1925 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 1 § i lagen
den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid
skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna
m. m.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 103, vilken hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Sollefteå
hemställt om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 april 1919 angående beredande
i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna
m. m. Ändringsförslaget avser att göra lagen tillämplig jämväl vid flottledsbyggnads-,
vägbyggnads- och större dikningsarbete, som bedrives under de i
lagen angivna förhållanden.
Utskottet har i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver, inhämtat
yttrande över motionen från socialstyrelsen. Detta yttrande jämte transumt
av en till styrelsen avgiven promemoria i ämnet från specialinspektören för tillsyn
av skogsarbetarnas m. flis bostadsförhållanden finnes fogat såsom bilaga
till utskottets utlåtande.
I 1 § av förenämnda lag stadgas, att, därest skogsavverknings- eller kolningsarbete
bedrives på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå, att
det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande
av natthärbärge, det åligger arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna å
eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge. Vid skogsavverkning
åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja för tillgång å lämpligt
stallrum för de hästar, som användas vid avverkningen. Häi*bärge för arbetarna
skall enligt 2 § erbjuda tillräckligt utrymme samt tillfredsställande skydd mot
köld och nederbörd och skall i övrigt med tillbörlig hänsyn till den tid och de
förhållanden, under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara
skäliga fordringar på en tillfällig bostad.
I nära samband med ovan berörda lag står lagen den 19 juni 1919 om skyldighet
i vissa fall att vid flottled anordna härbärge åt flottningsarbetarna. Sistnämnda
lag innehåller stadgande, att, därest flottled, allmän eller enskild, framgår
på sådant avstånd från bebyggd ort, att det icke skäligen kan påfordras,
att flottningsarbetarna skola under flottningens utförande begiva sig dit för
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 16 käft. (Nr 20.)
Gällande
bestämmelser
i
ämnet.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Historik.
Skrivelse av
1909 års
riksdag angående
bostäder
för
flottningsmanskap.
Yrkesfare
kommitten
1909.
erhållande av natthärbärge, flottningsförening eller i fråga om enskild flottled
den, som innehar flottningsrätten, skall vara pliktig sörja för att härbärgen finnas
tillgängliga för arbetarna å sådana platser invid flottleden, där det kan påräknas,
att de komma att uppehålla sig åtminstone vissa tider varje år flottning
bedrives, eller där eljest mera stadigvarande behov av natthärbärge yppas.
I fråga om beskaffenheten av dylikt härbärge gälla enahanda regler, som i
skogshärbärgeslagen meddelas för däri avsedda härbärgen. Fråga, huruvida
och varest härbärge, efter vad ovan nämnts, skall anordnas vid allmän flottled,
skall avgöras av vattendomstolen på sätt angående prövning av vattenmål är
stadgat i vattenlagen.
Tillsynen å efterlevnaden av båda nu nämnda lagar utövas av länsstyrelserna,
som därvid biträdas av en av Kungl. Maj :t efter förslag av yrkesinspektionens
chefsmyndighet särskilt förordnad specialinspektör jämte lokala tillsynsorgan,
bestående av befattningshavare hos domänverket och skogsvårdsstyrelserna.
Specialinspektören åligger bl. a. att genom upplysningsverksamhet och särskilt
genom överläggningar med vederbörande arbetsföretags ledningar verka för
befintliga härbärgens förbättrande samt uppförande av nya sådana av ändamålsenlig
och i hygieniskt avseende tillfredsställande beskaffenhet.
Utöver ovan återgivna lagbestämmelser må ock i detta sammanhang erinras
om, att enligt lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 arbetsgivare är pliktig
iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses av nöden
för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot ohälsa i arbetet, samt befogenhet
givits för Kungl. Maj :t att, där för tillämpning av nämnda stadgande
behov förefinnes av närmare föreskrifter, utfärda sådana.
Kravet å en lagstiftning i förevarande ämne framfördes redan i en av 1909
års riksdag till Kungl. Maj :t avlåten skrivelse, däri hemställdes till Kungl.
Maj :ts övervägande, huruvida i då gällande flottningsstadga eller annan författning
borde upptagas bestämmelser därom, att på ställen vid allmän flottled,
där sådant vore av nöden, skulle finnas bostäder uppförda för flottningsmanskapet
och underkastade i tillämpliga delar samma föreskrifter som övriga
till flottled hörande byggnader.
Det av yrkesfarekommittén den 9 december 1909 avlämnade förslaget till lag
om arbetarskydd upptog en allmän bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare
att tillse, att arbetare, som under längre tid sysselsattes med arbete på så stort
avstånd från ställe, där bostad kunde erhållas, att han icke skäligen kunde begiva
sig dit för erhållande av natthärbärge, i eller i närheten av arbetsstället
ägde tillgång till lämplig plats för nattvila. Motiveringen till den sålunda föreslagna
bestämmelsen visar, att denna tillkommit förnämligast med anledning av
klagomål över skogs- och flottningsarbetarnas logiförhållanden i Norrland.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Donna bestämmelse uteslöts emellertid i det förslag till lag om arbetarskydd, Propositions
som av Kung]. Maj .-t förelädes 1912 års riksdag. Föredragande departements-*912 är
chefen anförde såsom grund härtill, att stadgandet, särskilt till följd av sin''gående arobestämda
avfattning, syntes ägnat att framkalla tvister och svårigheter ^betarskgddstillämpningen
samt dessutom vore av så speciell art, att det ej läte sig väl in- *g''
foga i en lag av den allmänna och grundläggande natur, som förevarande förslag
ägde. Tillika påpekades, att förslaget medgåve Kungl. Maj :t rätt att, där
så erfordrades, i avseende å visst slag av sysselsättning utfärda särskilda föreskrifter
till förekommande av ohälsa i arbete.
I förevarande avseende förekom ingen erinran från riksdagens sida mot lagförslaget
och kom sålunda den ännu gällande lagen om arbetarskydd av den 29
juni 1912 att sakna bestämmelse av nyss angivet innehåll.
I annat sammanhang beslöt emellertid 1912 års riksdag i anledning av väckt Skrivelse av
motion avlåtande av skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran, att Kungl. Maj :t -i91? års
måtte lata verkställa utredning rörande skogsarbetarnas ställning och levnads- "undersök-^
förhållanden i Norrland samt, i den mån det funnes ömkligt, även i andra i detta ?ing av
avseende därmed jämförliga landsdelar och därefter vidtaga de åtgärder och, i tarnasställden
mån riksdagens medverkan krävdes, till riksdagen göra de framställningar, ning m- msom
av denna utredning kunde föranledas.
Sedan Kungl. Maj :t i anledning härav uppdragit åt kommerskollegium att Socialstgrelverkställa
den sålunda begärda utredningen samt arbetet härmed från och med sens ufred~
1913 övertagits av socialstyrelsen, slutfördes undersökningen år 1916, då social- ledning*av
styrelsen framlade resultatet i en publikation, benämnd ”Skogsarbetarnas lev- f°ren.ämnda
nads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland”. Med skri- skrwelse\else
lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning, flottning och kolning
a\ härbärge åt arbetarna m. m. Detta förslag upptog, såsom av rubriken fram.
?ari gemensamma bestämmelser angående härbärgen vid skogsavverknings- och
kolningsarbete samt flottningsarbete.
Ö\er detta förslag inhämtades yttranden från olika myndigheter och orga- Yttranden
nisationer. I ett av länsstyrelsen i Blekinge län avgivet utlåtande ifrågasattes sociÖ"i£relbl.
a. en utsträckning av lagens tillämplighetsområde till att avse vad slags ar-sens*förslag.
bete som helst och framhölls i sådant hänseende, att även vid andra arbeten i
glest befolkade trakter än de i lagförslaget omförmälda, exempelvis dikningsföretag
och vägbyggnader, behovet av förbättrade bostadsvillkor för arbetarna
ofta vore synnerligen kännbart.
Till 1918 års riksdag framlade Kungl. Maj :t ett förslag till lag i ämnet, vilket Proposition
emellertid avsåg allenast skogsavverknings- och kolningsarbete. Beträffande^ 1918 års
omfattningen av den föreslagna lagen anförde vederbörande departementschef: ” gående ”
Skäl syntes åtminstone för närvarande icke föreligga att, såsom från ett hållsko9shärbärlfrägasatts,
gå längre än socialstyrelsen föreslagit och låta lagstiftningen gälla geslag''
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
även annat arbete än skogsarbete. Vidare torde starka skäl tala för att av de
kategorier, som enligt förslaget berördes av den ifrågasatta lagen, icke medtaga
flottningsarbetarna, titan låta dessas bostadsförhållanden, beträffande vilka förslag
till lagbestämmelser framlagts i det år 1916 avgivna betänkandet med förslag
till ny flottningslagstiftning, regleras i samband med nämnda lagstiftning.
De förhållanden, under vilka flottningsarbetarna utövade sitt yrke, vore nämligen,
såsom från några håll betonats, så egenartade, att ett inpassande av lagbestämmelser
om deras bostadsförhållanden i en lagstiftning, som avsåge jämväl
andra arbetsområden, knappast läte sig med fördel genomföra. Härtill
komme, att frågor om anordnande av härbärgen åt flottningsarbetarna lämpligen
syntes böra avgöras i samband med beslut om uppförande av egentliga
flottledsbyggnader, därvid de, vilkas rätt därav berördes, borde förklaras pliktiga
tåla det intrång, som av bostäderna förorsakades. I annat fall skulle det
måhända stundom ej låta sig göra för arbetsgivarna -— de flottande — vilka
ofta icke vore ägare till den mark, som erfordrades för bostädernas uppförande,
att anordna sådana.
Propositionen medhanns icke att sakbehandlas vid 1918 års riksdag.
Ny proposition
till
1919 års
riksdag och
frågans behandling
detta år.
Förslaget framlades emellertid i oförändrat skick till 1919 års riksdag. I en
inom andra kammaren av herr Johansson i Sollefteå m. fl. väckt motion hemställdes
då om sådan utvidgning av den föreslagna lagens tillämplighetsområde,
att den skulle gälla jämväl för flottningsarbete och andra arbeten, såsom vid
större dikningsföretag och vägbyggnader.
Andra lagutskottet, som behandlade ärendet, yttrade i avgivet utlåtande, efter
påpekande att frågan om föreskrifter angående beredande av härbärgen vid
flottningsarbete komme att upptagas i annat sammanhang, beträffande lagens
tillämplighetsområde i övrigt:
I fråga om andra i motionen berörda arbeten, av vilka särskilt nämndes
större dikningsföretag och vägbyggnader, finge erinras, att förevarande lagförslag
föregåtts av en synnerligen ingående och omsorgsfull utredning angående
förutsättningarna för en lagstiftning på området. Motsvarande utredning
angående nyssnämnda slag av arbeten förelåge icke. Vid sådant förhållande
syntes det utskottet uteslutet att nu i förevarande lag införa bestämmelser rörande
jämväl dessa arbeten. Då det emellertid torde kunna antagas, att dylika
arbeten ofta bedreves under liknande ogynnsamma förhållanden som de, vilka
förevarande lag avsåge att träffa i fråga om skogsavverknings- och kolningsarbete,
syntes det utskottet önskvärt, att en utredning komme till stånd av frågan,
huruvida förutsättningar förefunnes för en liknande lagstiftning för andra
större arbeten, som bedreves på längre avstånd från bebyggda orter, särskilt
vägbyggnads- och dikningsarbeten.
Utskottet, som förordade bifall till det av Kung!. Maj:t framlagda förslaget
med viss mindre jämkning, hemställde i anslutning till sitt nyss atergivna yttrande,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj :t låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning en
lagstiftning med liknande innebörd, som i det föreliggande förslaget innefattades,
kunde anses erforderlig och genomförbar i fråga om större diknings- och
vägbyggnadsföretag och andra därmed jämförliga arbeten, anordnade pa större
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
r>
avstånd från ort, där bostad funnes tillgänglig, ävensom för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I fråga om utskottets sistberörda hemställan anfördes reservation av sju ledamöter
i utskottet.
Vid behandlingen av lagförslaget i kamrarna antogs detsamma i det av utskottet
förordade skick. Skrivelseförslaget förföll däremot till följd av kamrarnas
skiljaktiga beslut, i det att första kammaren avslog, medan åter andra
kammaren biföll förslaget därom.
Till 1919 års riksdag framlades av Kung). Maj:t i anslutning till förslag om Proposition
ny flottningslagstiftning jämväl förslag till lag om skyldighet i vissa fall att tisdag3
vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Detta förslag antogs med angående
vissa mindre jämkningar av riksdagen, varefter den nuvarande lagen i ämnet
utfärdades den 19 juni 1919. lag
I motiveringen till nu förevarande motion anföres bl. a. följande: Mot iver in
Vägbyggnadsarbeten
ha under senare år förekommit i stor omfattning. Då f,en tiU
dessa arbeten i stor utsträckning bedrivits på stort avstånd från bebyggda orter, tdrevuha
arbetarna varit hänvisade till i närheten av arbetsplatserna anordnade härbärgen,
som i flertalet fall varit av samma usla och undermåliga beskaffenhet motion‘
som de förr brukliga skogskojorna, vilka äntligen år 1919 föranledde ett ingripande
från statsmakternas sida. Dessa vägkojor användes emellertid icke blott
under byggnadstiden utan måste även framdeles tagas i bruk vid de årligen
i örekommande grusningsarbetena. Ej ens Norrlands statsarbeten kunna helt
fritagas från de anklagelser, som i detta avseende måste riktas mot arbetsgivarne
vid vägbyggnadsarbeten i Norrland. Missförhållandena ha för övrigt ej inskränkts
endast till bostäderna med deras trångboddhet och primitiva och hälsovådliga
beskaffenhet. Tillfredsställande bostadsförhållanden äro första förutsättningen
för sunda och hygieniska levnadsförhållanden vid dylika förläggningar.
Då denna förutsättning saknas, är det sålunda lätt förklarligt, att livet
i dessa härbärgen företer samma tröstlösa anblick som förr allmänt kom till
synes i skogskojorna.
Även vid de i regel årligen återkommande flottbyggnadsarbetena äro liknande
I öreskrifter, som nu gälla angående bostadsförhållandena vid skogsawerkningsarbeten,
av nöden. Dylika arbeten, som ofta äro mycket omfattande, bedrivas
i regel under hösten och vintern, då det låga vattenståndet underlättar utförandet
av dylika arbeten. Arbetarna nödgas alltså även under den kallaste
årstiden att bo antingen i genom egen försorg anordnade kojor, som av kostnadsh
än syn i regel bliva av primitivaste slag. eller också inkvarteras de i för flottningsmanskapets
behov anordnade härbärgen, vilka i regel icke äro avsedda för
användning under den kalla årstiden och därför ej äro vinterbonade. Det torde
emellertid ej finnas någon anledning att förvägra dessa arbetare — i regel
fiottningsarbetare — sådana rättigheter i bostadshänseende, som genom skogsoch
flottledshärbärgeslagarna tillerkänts de med skogsavverknings- och flottningsarbete
sysselsatta arbetarna.
Sistnämnda lagar fylla visserligen icke de fordringar, som enligt mitt förmenande
borde ställas på desamma. Det oaktat måste emellertid erkännas,
att skogsliärbärgesinspektionens arbete åstadkommit en påtaglig och betydande
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Utskottets
yttrande.
förbättring av skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden under arbetet
i skogarna och efter flottlederna, ehuru mycket ännu återstår, innan dessa bliva
sådana de höra vara.
I anslutning härtill har motionären hemställt, att 1 § i skogshärbärgeslagen
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Bedrives skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads-, vägbyggnads- eller
större dikningsarbete på sådant avstånd från ställe..............om arbetar
skydd.
På sätt av socialstyrelsen i dess över motionen avgivna yttrande påpekats,
har i lagstiftningen redan i princip godkänts den uppfattningen, att vid under
viss längre tid pågående arbeten av mera tillfällig natur å avlägsna orter, där
tillgång till vanlig bostad ej finnes, arbetarna skola genom arbetsgivarens försorg
beredas tillgång till natthärbärgen, vilka med hänsyn till de föreliggande omständigheterna
motsvara skäliga fordringar å en tillfällig bostad. Erfarenheten
torde ock hava givit vid handen, att den i sådant avseende sedan åtskilliga år förefintliga
lagstiftningen haft ett mycket välgörande inflytande å bostadsförhållandena
inom därav berörda yrkesgrupper. Denna lagstiftning gäller ju emellertid
för allenast vissa angivna slag av arbeten. Det synes under sådana förhållanden
följdriktigt, att, därest ett verkligt behov i liknande avseende visas föreligga
jämväl beträffande andra slag av arbeten, dessa på ett eller annat sätt inordnas
under hithörande lagstiftning.
Motionären yrkar nu åtgärders vidtagande i sådant syfte beträffande tre olika
slags arbeten: flottledsbyggnads-, vägbyggnads- och större dikningsarbeten. Såsom
framgår av den redogörelse, utskottet i det föregående lämnat, var redan
vid skogshärbärgeslagens tillkomst på tal att utsträcka denna lags tillämpningsområde
till att omfatta jämväl de två sistnämnda slagen av arbete. Andra kammaren
biföll för sin del av andra lagutskottet gjord hemställan om skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran om utredning angående behovet av och möjligheterna
för en lagstiftning liknande den, som innefattades i nyssnämnda lag, beträffande
större diknings- och vägbyggnadsföretag samt andra därmed jämförliga
arbeten. Frågan om sådan skrivelses avlåtande förföll emellertid till följd av
första kammarens skiljaktiga beslut i nämnda del och har den i skrivelseförslaget
avsedda utredningen sedermera icke kommit att verkställas.
I sitt över nu förevarande motion avgivna yttrande har socialstyrelsen, under
hänvisning till en av specialinspektören för tillsynen av skogsarbetarnas m. flis
bostadsförhållanden upprättad promemoria, uttalat, att enligt styrelsens mening
ett verkligt behov av en lagstiftning av nyss angivna innebörd föreligger, särskilt
beträffande vägbyggnads- och flottledsbyggnadsarbete, men även i fråga om
vattenavledningsföretag, däri inberäknat större dikningsföretag, allt i den mån
resp. arbetsställen äro belägna i obygder. Jämväl utskottet finner de i berörda
promemoria förekommande uppgifter giva stöd för antagandet, att en utsträckning
av ifrågavarande lagstiftning är av behovet påkallad. Särskilt synes1 sä
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
7
vara fallet vad angår vägbyggnadsarbeten i Norrlands ödebygder samt mera
omfattande byggnadsarbeten vintertid å flottleder. Beträffande till vattenavledning
hänförliga företag såsom sänkning eller urtappning av sjö eller fördjupning
eller utvidgning av vattendrag m. m. synas skäl kunna tala för dessas inrymmande
under lagstiftningen i fråga, medan vägande betänkligheter åter
kunna anföras emot att utsträcka dess tillämpning till att gälla jämväl i skogskultursyfte
vidtagna avdikningsåtgärder. Emellertid torde en närmare undersökning,
huruvida och i vilken utsträckning lagstiftning i nu förevarande hänseende
kan anses erforderlig och genomförbar för de särskilda ifrågasatta arbetsområdena,
böra föregå ett slutligt ståndpunktstagande till spörsmålet om dylik
utsträckning av lagstiftningen i fråga. För åvägabringande av en sådan undersökning
synes utskottet en framställning till Kungl. Maj :t böra i ämnet avlåtas.
På sätt av socialstyrelsen påpekats, kunna olika vägar tänkas för genomförande
av en eventuellt behövlig lagstiftning i motionens syfte. Antingen kan
vid förestående revidering av arbetarskyddslagen i denna intagas allmänna bestämmelser
angående arbetsgivares plikt att under vissa angivna omständigheter
sörja för härbärgen åt arbetare å avlägset liggande arbetsplatser, där tillgång
till bostad ej finnes, samt åt Kungl. Maj:t överlämnas att i administrativ ordning
utfärda de särskilda föreskrifter, som härutinnan kunna befinnas erforderliga,
eller ock kunna de i motionen omförmälda slagen av arbete inordnas
under den för vissa yrken redan gällande särlagstiftningen i förevarande hänseende.
Socialstyrelsen har för den senare eventualiteten förordat, att vägbyggnads-
och vattenavledningsföretagen skulle hänföras under skogshärbärgeslagen,
men beträffande flottledsbyggnadsarbeten ifrågasatt, att dessa lämpligare
borde hänföras under flottledshärbärgeslagen. I händelse en sådan uppdelning,
vilken synes hava visst stöd i de olika arbetenas art och de omständigheter,
under vilka desamma förrättas, skulle befinnas läglig, torde en omarbetning
i vissa delar av flottledshärbärgeslagen bliva för ändamålet erforderlig. Ett
närmare övervägande angående lämpligaste sättet för genomförandet av en
eventuell utsträckning av nu gällande lagstiftning i ifrågavarande hänseende
till att omfatta jämväl i motionen avsedda arbetsområden synes vara påkallat.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, det Kungl. Maj :t
ville låta verkställa utredning, huruvida och i vilken omfattning
en lagstiftning, likartad med den, som innefattas i skogshärbärges-
och flottledshärbärgeslagarna, må anses erforderlig
och genomförbar beträffande vägbyggnads- och vattenavledningsföretag
samt flottledsbyggnadsarbeten, anordnade på
större avstånd från ställen, där bostad finnes tillgänglig, även
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
som för riksdagen, framlägga det förslag, vartill utredningen
må kunna föranleda.
Stockholm den 17 april 1925.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, Sigfrid Hansson, greve Spens, Tjällgren,
Alfred Petrén* och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Franzén;*
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Hage,
Magnusson i Skövde, Johansson i Sollefteå, Andersson i Rasjön och Lindgren
i Dingelvik.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar greve Spens, Frändén och Magnusson i Skövde, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
9
Bilaga.
Kun gl. Socialstyrelsen.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 13 februari 1925 har Kungl. Maj :t anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom andra kammaren
väckta motioner, nämligen nr 103, om ändring av 1 § i lagen den 25 april 1919
angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge
åt arbetarna m. m., samt nr 104, med förslag till vissa bestämmelser ifråga om
minderårigas användande vid skogs- och flottningsarbete. Till fullgörande härav,
i vad angår motionen nr 103, får socialstyrelsen anföra följande.
Styrelsen har i ärendet infordrat specialinspektörens för tillsynen av skogsarbetarnas
m. fl. bostadsförhållanden yttrande och har denne avgivit sådant i
form av en promemoria, som i avskrift bilägges.
Genom utfärdandet år 1919 av de s. k. skogs- och flottledshärbärgeslagarna
torde statsmakterna få anses principiellt ha givit sin anslutning till den uppfattningen,
att arbetare, som sysselsättas vid under viss längre tid pågående
arbeten av mera tillfällig natur och som därvid på grund av arbetsplatsernas
avlägsna belägenhet ej kunna bo i sina hem eller eljest erhålla inkvartering å
bebyggd ort, genom arbetsgivarens försorg skola beredas tillgång till tillfälliga
bostäder— härbärgen eller baracker -—- av sådan beskaffenhet som med hänsyn
tagen till årstiden för arbetet, yrkets behov, ortens förhållanden m. m. skäligen
kan anses tillfredsställande. Genom dessa lagar ha emellertid endast skogs-,
kolnings- och flottningsarbetarna kommit i åtnjutande av berörda förmån.
Rättvisa och billighet synas emellertid fordra, att samma förmån i mån av behov
tillförsäkras även andra arbetarkategorier, som utföra sitt arbete under
i stort sett enahanda förhållanden som förenämnda arbetare.
Såsom av inspektören framhålles, har ifrågavarande spörsmål varit föremål
redan för den s. k. yrkesfarekommitténs uppmärksamhet. Det av kommittén
i förevarande avseende föreslagna stadgandet, vilket icke begränsats att avse
vissa arbetarkategorier utan givits en mera allmän formulering, blev emellertid
icke upptaget i den sedermera på grundval av kommitténs förslag utfärdade arbetarskyddslagen,
enär stadgandet ansågs vara av alltför speciell art för att
infogas i en författning av berörda lags allmänna och grundläggande karaktär.
Någon specialförfattning i ämnet kom ej heller i samband med lagen till stånd.
Därest emellertid vid förestående revidering av arbetarskyddslagen bestämmelser
av liknande innebörd som de ovanberörda av yrkesfarekommittén föreslagna
rörande bostäder för arbetarna skulle anses böra inflyta i lagen, torde
såväl härbärgen för skogs- och flottledsarbetare som de här avsedda komma
att därunder inbegripas. För de närmare bestämmelser rörande dessa senare,
som befinnas nödvändiga med hänsyn till redan nu gällande lagstiftning, synes
utfärdandet av sådana kunna ske på sätt nuvarande 7 § lag om arbetarskydd
anvisar. Emellertid torde det av motionären avsedda syftet även kunna näs
genom en utsträckning av tillämpningsområdena för skogs- och flottledshärbärgeslagarna.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
I sammanhang med dessas antagande år 1919 blev emellertid genom enskild
motion frågan om ordnandet av bostadsförhållandena på liknande sätt som avsågs
genom nämnda lagar jämväl för arbetare sysselsatta med vägbyggnadsarbeten
och större dikningsföretag föremål för riksdagens prövning. Andra lagutskottet,
ATilket fick motionen till behandling, ansåg sig emellertid på grund av
bristande utredning icke kunna ansluta sig till yrkandet i densamma. Då det
dock syntes utskottet kunna antagas, att ifrågavarande arbeten ofta bedreves
under liknande ogynnsamma förhållanden som de, vilka skogshärbärgeslagen
avsåge att träffa ifråga om skogsavverknings- och kolningsarbete, ansåg utskottet
önskvärt, att en utredning komme till stånd av frågan, huruvida förutsättningar
förefunnes för en liknande lagstiftning för andra större arbeten, som
bedreves på längre avstånd från bebyggda orter, särskilt vägbyggnads- och dikningsarbeten.
I enlighet härmed föreslog även utskottet, att en dylik utredning
skulle verkställas, men ledde denna hemställan icke till något resultat, enär
densamma avslogs av första kammaren.
Den utredning, som nu föreligger från ovannämnde speeialinspektörs sida,
synes styrelsen utvisa, att ett verkligt behov förefinnes att utsträcka ifrågavarande
lagstiftnings giltighet jämväl till andra områden än dem, som nu omfattas
av densamma, i den mån dessa arbetsställen äro belägna i obygder. I
likhet med sagde inspektör anser styrelsen detta i första rummet gälla i avseende
å väg- och flottledsbyggnadsarbeten. Men även vattenavledningsarbeten,
häruti inräknat större dikningsföretag, synas böra inbegripas under lagstiftningen.
Däremot anser styrelsen skäl knappast föreligga att utsträcka densamma
till andra vattenbyggnadsarbeten än sådana, som avse underhåll eller
förbättring av flottled. Specialinspektören säger sig i berörda avseende närmast
åsyfta vattenbyggnadsarbeten för utvinnande av elektrisk energi. Dylika
arbeten avse emellertid skapande av företag, som ha till ändamål tillgodogörande
av naturkraft på viss plats samt äro av mera industriell karaktär. Större behov
av sådan lagstiftning, varom här är fråga, torde icke föreligga beträffande
detta arbetsområde, då det torde kunna förutsättas, att arbetsgivaren i regel
frivilligt kommer att sörja för sina arbetares bostadsbehov även under företagets
byggnadstid. En rationell fördelning av tillsynen enligt arbetarskyddslagen
mellan yrkesinspektör och specialinspektören synes även tala emot ett förläggande
av dessa arbeten under lagstiftningen.
Den utvidgade lagstiftningen skulle enligt det förestående böra omfatta väg-,
vattenavlednings- och flottledsarbeten. Den frågan uppstår då, huruvida samtliga
dessa arbeten böra hänföras till skogshärbärgeslagens tillämpningsområde. Att
så bör ske ifråga om vägbyggnadsarbeten torde i regel få anses lämpligast. Men
även beträffande vattenavledningsarbeten synes styrelsen övervägande skäl tala
för att de förläggas under skogshärbärgeslagen. Vad åter angår flottledsarbeten
synes böra tagas under övervägande, huruvida icke dessa, såsom nära sammanhörande
med flottningsarbete, lämpligen böra omfattas av flottledshärbärgeslagen.
Då vid de arbeten, som nu ifrågasättas till inrymmande under skogshäi''bärgeslagen,
hästar merendels komma till användning, bör givetvis den nuvarande föreskriften
i denna lag angående stallrum för hästar utsträckas till att omfatta även
hästar, som användas vid vägbyggnads- och vattenavledningsarbeten.
Vad slutligen angår tillsynen å efterlevnaden av den iitvidgade lagstiftningen,
synes det, därest en utvidgning av skogs- och flottledshärbärgeslagarna vidtages,
icke böra ifrågasättas annat än att uppdraga denna åt de organ, som nu omhänderhava
tillsynen enligt skogs- och flottledshärbärgeslagstiftningen. Väsentligen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
11
samma skäl, som anfördes för nu gällande organisation av nämnda tillsyn, kunna
här åberopas. Genom uppdragandet av ledningen av tillsynsverksamheten åt
specialinspektören för skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden torde önskvärd
likformighet och enhetlighet vid lagtillämpningen kunna vinnas. Och genom
anlitande av de lokala biträdande tillsynsorganen, befattningshavare hos
domänverket och skogsvårdsstyrelserna, som äga nödig insikt och praktisk erfarenhet
i hithörande frågor och god kännedom om lokala förhållanden, synes
verksamheten utan större kostnader kunna utövas på ett någorlunda tillfredsställande
sätt.
Stockholm den 27 mars 1925.
GUNNAR BUSS.
Th. Furst.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Skogs- och flottledsinspektören.
P. M.
angående utvidgning av skogshärbärgeslagen att omfatta jämväl härbärgen
för arbetare vid väg- och flottledsbyggnadsarbeten
samt större dikningsföretag.
I motion i andra kammaren nr 103 har herr C. O. Johansson, Sollefteå, föreslagit
sådan komplettering av skogshärbärgeslagens 1 §, att jämväl härbärgen
för arbetare, sysselsatta med väg- och flottledsbyggnadsarbeten samt större dikningsarbeten
skola komma att tillhöra lagens giltighetsområde.
Yad då först vägarbetena beträffar, synes otvivelaktigt ett starkt behov av
reglerande åtgärder i här ifrågavarande avseende förefinnas. Under senare år
har ny- och ombyggnad av vägar förekommit i stor omfattning i Norrland och
särskilt dess inre delar, d. v. s. de trakter, där lagstiftning i här angivet syfte
torde komma att bliva av större praktisk betydelse. Till belysande härav meddelas
följande hos K. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållna uppgifter rörande
under budgetåret 1924—25 bedrivna vägbyggnadsarbeten i de fyra nordligaste
länen, vilka arbeten till huvudsaklig del torde ha bedrivits i ödebygderna
och de mera glest befolkade trakterna. Tab. 1 lämnar besked om årsanslag,
anläggningskostnad, ungefärligt antal arbetare m. in., fördelade å olika slag
av vägar, och tab. 2 visar, huru anslagen, som utgöra blott en del av anläggningskostnaden
(66—90 %), varit fördelade på de 4 länen. Enligt vad under
Uppgift å årsanslag, anläggningskostnader m. m. vid med statsbidrag understödda
väganläggningar i de fyra nordligaste länen under budgetåret 1924—25.
Tab. 1.
a. |
b. |
C. |
d. |
e. |
f. |
g- |
Vägtyp |
Årsanlag Kr. |
Anläggnings- kostnad Kr. |
Väglängd Km. |
Antal dagsver- ken St. |
Antal arbetare |
|
Vinter St. |
Sommar St. |
|||||
Ödebygdsvägar.. |
250,000 |
275,000 |
46 |
29,500 |
SO |
340 |
Enklare vägar .. |
655,000 |
820,000 |
91 |
88,000 |
250 |
1,000 |
Yanliga vägar .. |
1,255,100 |
1,880,000 |
157 |
202,000 |
580 |
2,300 |
Summa: |
2,160,100 |
2,975,000 |
294 |
319,500 |
910 |
3,640 |
hand meddelats, torde vägarbetena i denna landsända under en mycket lång
följd av år komma att bedrivas i samma eller kanske större omfattning än hittills,
ett förhållande, som även torde kunna utläsas av i årets statsverksproposition
intagna delar av K. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse i ärendet.
Här påvisas bl. a., att ansökningarna om statsbidrag till vanliga vägars byg
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
13
gande och förbättring ökats, så att anslagen icke på långt när varit tillräckliga
för tillgodoseende av behovet. Bristen i anslagsmedel uppgick vid ingången
av budgetåret 1924—25 till 28,000,000 kronor. För att denna brist ej skulle
ökas, hade fordrats, att årliga anslaget till detta slag av vägar uppgått till
6,700,000 kronor. Under detta år har detsamma utgått med mindre än
hälften eller 3,000,000 kronor, vilket belopp även föreslagits för kommande år,
ehuru K. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt 7,500,000 kronor och beräknat
behovet för de närmaste åren till 9,500,000 kronor. Anföras må även
att under innevarande riksdag framlagts motioner om anvisande för kommande
budgetår av betydande anslag utöver de i statsverkspropositionen under 6: te
huvudtiteln gjorda äskandena för byggande av vägar i Norrlands ödebygder.
Sammanställning över statsbidrag till väganläggningar i de fyra nordligaste
länen under budgetåret 1924—25.
Tab. 2.
Norr- |
Väster- |
Jämtlands |
Västemorr- |
_ |
|
Vfigtyp eller vägföretag |
bottens län |
bottens län |
län |
lands län |
Summa |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Ödebygdsvägar ............... |
120,000 |
30,000 |
100,000 |
_ |
250,000 |
Enklare vägar ............... |
180,000 |
300,000 |
120,000 |
— |
|
Areavaare-Muonionalusta ... |
55,000 |
— |
— |
— |
|
Vanliga vägar .............. |
231,400 |
293,700 |
226,400 |
253,600 |
1 255 100 |
Tärna-Slussfors ............... |
— |
250.000 |
— |
— |
|
Summa: |
586,400 |
873,700 |
446,400 |
253,600 |
2,160,100 |
En redogörelse för huru vägbyggnadsarbetet organiseras samt huru bostadsfrågan
hittills ordnats vid dessa arbeten synes tydligt visa, att i motionen föreslagna
åtgärder icke sakna sitt berättigande. En väg, som skall byggas, uppdelas
vanligen i ett stort antal kortare sträckor, varefter arbetet med vägens
byggande å varje särskild sträcka bortauktioneras till den lägst bjudande.
Ackordstagarna, som uteslutande utgöras av arbetare, bliva härigenom ett slags
entreprenörer på samma sätt som körarna vid skogsarbetet, vilka med sig i män
av behov associera andra arbetare. Inkomsten fördelas i regel lika mellan alla
arbetare i arbetslaget. I arbetarskyddslagens mening torde därför dessa småentreprenörer
vara att betrakta som arbetare och icke som självständiga företagare.
Anordnandet av erforderliga härbärgen anses i regel helt och hållet
ankomma på arbetarna själva. Vid de arbeten, som utföras under K. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens direkta ledning, har det i vissa fall -— dock endast
då fråga varit om förläggningar vintertid — förekommit, att arbetarna erhållit
bidrag till anordnande av härbärgen och stall, enligt uppgift uppgående till
högst e:a 200:—. I enstaka fall har det även förekommit, att styrelsen helt
bekostat härbärgen och stall. Anordnandet av under sommar och höst erforderliga
bostäder och stall har emellertid även vid de genom statens försorg
utförda arbetena helt överlämnats till arbetarna utan någon särskild ersättning.
Att bostäderna härigenom blivit synnerligen primitiva är givet. Under sommar
och höst har bostaden i regel utgjorts av s. k. bakvard d. v. s. endast ett
snedtak till skydd mot regn (se bilden). Under vinterarbetena — vanligen
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
brobyggnadsarbeten — måste dessa synnerligen provisoriska anordningar utbytas
mot härbärgen, vilka av kostnadshänsyn oftast bliva av samma primitiva
typ och beskaffenhet som de förr allmänt brukliga skogskojorna.
Några större hinder synas emellertid icke möta för ett mera rationellt ordnande
av detta bostadsproblem. Å sådana platser, där mera stadigvarande arbeten
komma att bedrivas, särskilt sådana som försiggå vintertid, t. ex. brobyggnadsarbeten,
böra anordnas fasta, vinterbonade härbärgen. I den mån något
eller några av dessa hava sådan belägenhet, att de kunna utnyttjas under de
kommande årens förbättrings- och gruskörningsarbeten, böra dessa byggas med
hänsyn till användning under en lång följd av år. Övriga härbärgen böra
vara av sådan konstruktion, att de utan större olägenheter kunna flyttas allt
efter som arbetet skrider framåt, detta för att undvika, att arbetarna i vissa
fall skola få onödigt lång väg till och från arbetet. Då dessa härbärgen i regel
komma till användning endast under sommaren och hösten, synas de icke behöva
vara av samma solida beskaffenhet som för vinterbruk avsedda härbärgen
och stall. Numera har ett flertal typer av lämpliga flyttbara härbärgen och
stall konstruerats, vilka med fördel synas kunna användas till detta ändamål.
Yägstyrelsernas övertagande av såväl nybyggnads- som underhållsarbeten har
i hög grad kunnat befordra ett planmässigt ordnande icke blott av själva arbetena
utan även av bostadsfrågan. Genom den planmässighet i arbetet, som
sålunda torde kunna åvägabringas, synes även behovet av tillfälliga bostäder
vid dessa arbeten kunna tillgodoses, utan att kostnaderna härför behöva bliva
särskilt betungande.
Flottledsbyggnadsarbeten, vanligen bestående av rensning och uppsprängning
av flottleder och'' byggande av kistor eller dammar, förekomma i regel årligen
i de större flottlederna, och dessa arbeten bedrivas vanligen vintertid, då vattenståndet
är lägst. De arbetare, vanligen flottningsarbetare, som åtaga sig dylika
arbeten, kunna för närvarande icke göra anspråk på, att arbetsgivaren
skall tillhandahålla erforderlig bostad, ehuru de oftast äro hänvisade till att
vistas i skogarna under fullständigt samma förhållanden som de med skogsawerkningsarbeten
sysselsatta arbetarna. För den händelse de ej hava tillgång
till någon lämpligt belägen flottningskoja, som då ofta icke är vinterbonad,
kunna de bliva nödsakade att under olämplig årstid och på egen bekostnad
uppföra erforderliga härbärgen och stall. Samtidigt måste framhållas
att numera allt flera arbetsgivare finnas, som, utan att de- äro därtill skyldiga,
av omtanke om sina arbetare låta anordna härbärgen av tillfredsställande beskaffenhet,
men detta förhållande torde emellertid icke göra den föreslagna åtgärden
obehövlig, särskilt som man å de håll, där sannolikt de svåraste missförhållandena
äro för handen, ej torde kunna påräkna rättelse utan lagstiftningens
tillhjälp. Och det torde lätt inses, att det, med nu gällande föreskrifter,
för arbetarna i gemen måste te sig egendomligt att vid olika slag av arbeten,
som bedrivas under fullständigt enahanda förhållanden och kanske i omedelbar
närhet av varandra, arbetsgivaren i ena fallet är skyldig, i andra fallet icke,
att sörja för, att tillfälliga bostäder av tillfredsställande beskaffenhet finnas
tillgängliga.
I detta sammanhang må framhållas, att jämväl andra vattenbyggnadsarbeten
än sådana, som hava till syfte att underlätta flottningsarbete, bedrivas under
sådana förhållanden, att de borde falla inom lagens tillämplighetsområde. Härvid
åsyftas särskilt vattenbyggnadsarbeten för utvinnande av elektrisk energi.
Under senare år har elektrisk kraft fått allt större användning i Norrland, och
årligen utbygges en mängd mindre vattenfall. Dessa arbeten pågå liksom
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
15
flottledsbyggnadsarbetena vintertid och ofta under sådana förhållanden, att
arbetarna äro hänvisade att bebo i närheten av arbetsplatserna anordnade tillfälliga
bostäder. Då jag ej haft anledning att taga befattning med dylika bostadsanordningar,
är jag icke beredd att nu göra något uttalande angående
beskaffenheten av desamma, men synes mig konsekvensen fordra, att bostadsförhållandena
vid dylika företag regleras i ett sammanhang med de under likartade
förhållanden bedrivna flottledsbyggnadsarbetena. Detta synes enklast
kunna sko därigenom, att ordet flottledsbyggnadsarbeten utbytes mot vattenbyggnadsarbeten.
Vad slutligen beträffar större dikning sföretag, bedrivas sådana endast under
härför lämplig årstid, d. v. s. under sommaren och hösten. Arbetsplatserna äro
i regel belägna på sådant avstånd från bebyggd ort, att arbetarna bliva nödsakade
att tillbringa nätterna i tillfälliga förläggningar i närheten av arbetsplatserna.
Då emellertid dessa arbeten, som ovan nämnts, pågå under den
varmare delen av året, kunna bostadsanordningarna vara av enklare beskaffenhet.
Under sommartiden torde sålunda ett tält av tillräcklig storlek kunna godtagas
som bostad. Om detta anordnas så, att eldning kan förekomma, torde
det även kunna anses tillfredsställande under den tid på hösten, då dikningsarbeten
förekomma. Vad skogsdikningarna beträffar igångsättas sådana flerstädes
först sedan avverkningsarbeten bedrivits å trakten. I dylika fall stå i
regel för inkvartering av avverkningsarbetarna anordnade härbärgen till förfogande
för de med dikningsarbeten sysselsatta arbetarna. Det torde därför
endast mera sällan förekomma, att nyuppförande av härbärgen för tillgodoseende
av dessa senares bostadsbehov erfordras. Vid andra, särskilt större, dikningsföretag,
t. ex. vid dikningsarbeten för sänkning av vattenståndet i en sjö
eller dyl., synes det däremot icke uteslutet, att åtgärder för ordnande av arbetarnas
inkvartering kunna vara av nöden. För att undvika de svårigheter,
som givetvis möta vid angivande i lagen av en lämplig gräns mellan mindre och
större dikningsföretag, synes det lämpligt att utbyta uttrycket dikningsföretag
mot vattenavledningsföretag. Härigenom lärer det bliva tydligt, att dikningsföretag
av mindre omfattning icke äro avsedda att omfattas av lagen.
En komplettering av skogshärbärgeslagen på sätt som av motionären påyrkats
och med den ändring, som ovan föreslagits, har till följd, att de stall, som vid
flertalet här ovan omnämnda arbeten äro erforderliga, även bliva underkastade
samma föreskrifter som nu gälla för de stall, i vilka vid avverkningsarbeten
använda hästar inhysas. Härigenom torde det bliva sörjt för, att de vid dessa
arbeten använda hästarna beredas tillfredsställande stallrum.
Stockholm den 20 mars 1925.
OSCAR WALLNER.
Specialinspektör inom yrkesinspektionen.