Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1925 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa missförhållanden
i avseende å försäljningen av tobaksvaror.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 233,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gardell i Gans hemställt,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning måtte
verkställas angående vissa i motionen berörda missförhållanden med avseende
å försäljning av tobaksvaror från s. k. kiosker och att till kommande riksdag
måtte framläggas förslag till avhjälpande av dessa missförhållanden.
Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört:
Uti lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse av den 30 maj 1919 äro vissa medgivanden gjorda om reglerande
av tiden, under vilken handelsbod må hållas öppen, med anledning varav
olika förhållanden på vissa områden kommit att införas. Beträffande de
egentliga affärerna med tobaksvaror torde veterligen icke något undantag
från lagens huvudbestämmelser hava införts, varemot vid vissa andra affärer,
som, jämte andra varor, tillhandahålla tobaksvaror, har det däremot i vissa
orter blivit regel, att undantag tillämpas, och härvid syftas i första hand på
den s. k. kioskhandeln. Visserligen torde man hava utgått ifrån att försäljningen
från dem huvudsakligen skulle avse andra varor, såsom sötsaker,
läskedrycker, tidningar m. m. och att tobakshandeln skulle vara inskränkt
till ett minimum.
Rätta förhållandet torde emellertid vara, att under vissa tider, särskilt då
tobaksaffärerna äro stängda, den huvudsakliga försäljningen utgöres av
tobaksvaror.
Tobakshandlarna hava vid olika tillfällen och i olika sammanhang framfört
sina anmärkningar mot förhållandet, både i pressen och till myndigheter,
med framhållande av den orättvisa gent emot dem, som denna skiljaktighet
i rätten att hålla affärerna öppna ovillkorligen innebär. Då frågan emellertid
måste anses vara av den betydelse, att det icke hör få fortgå på detta
sätt, synes riksdagen böra taga frågan i övervägande på sådant sätt, att det
begäres en opartisk utredning av densamma.
Enligt lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av
handel och viss annan rörelse (den s. k. butikstängningslagen) gäller såsom
huvudregel, att handelsbod må hållas öppen allenast å söckendagar
mellan klockan 8 f. m. och klockan 7 e. m.
Härifrån göres i lagen undantag dels för tiden 10—23 december, då bod
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 2 avd. It höft. (Nr IS.)
Motiveringen
till motionen.
Gällande bestämmelser
i
ämnet.
1
Skrivelse till
Kungl. Maj:t
från Sveriges
köpmannaförbund
den 8 maj
1924.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
må hållas öppen till klockan 8 e. m., dels för bod, där handel idkas med
mejeriprodukter, ägg, margarin eller bageri- och konditorivaror, vilken
hod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare och
hållas öppen en timme längre än förut är sagt, dels ock beträffande handel
å sön- eller helgdag, i det att hod då må hållas öppen för försäljning enbart
av livsmedel av ovan angivna slag ävensom av färsk frukt eller
levande blommor å tid mellan klockan 7 och klockan 10 f. in.
De tider, som sålunda i lagen fastställts för öppethållande av handelsbod,
kunna emellertid genom beslut av vederbörande kommunala representation
inom vissa i lagen angivna gränser inskränkas eller utvidgas,
allt efter som sådant påkallas av särskilt förhållande inom respektive kommun.
Beträffande söckendag är det sålunda möjligt att i nämnda ordning få
öppethållandet inskränkt med högst 4 timmar samt utsträckt för stad
eller köping med högst 1 timme på morgonen och 1 timme på aftonen
och för annan kommun med högst 2 timmar på morgonen och 2 timmar
på aftonen. Vad åter angår sön- eller helgdag kan det i lagen medgivna
öppethållandet därunder för försäljning av vissa varuslag i enahanda ordning
antingen inskränkas eller helt förbjudas eller ock utsträckas att gälla
jämväl tiden mellan klockan 10 och klockan 11 f. m. samt högst 2 timmar å tid
efter klockan 1 e. m. I fråga om företag av samma slag må ej meddelas
olika bestämmelser, med mindre sådant kan ske utan obehörigt gynnande
av vissa företag.. För att äga giltighet skola kommunala myndigheters
beslut av nu ifrågavarande slag fastställas av vederbörande länsstyrelse.
Under tid, då handelsbod av visst slag ej må hållas öppen, må enligt
8 § andra stycket vara, varmed handel i dylik bod idkas, ej heller annorstädes
för allmänheten hållas till salu, med mindre länsstyrelsen med hänsyn
till särskilt förhållande därtill lämnat tillstånd.
Emellertid äro enligt 15 § från tillämpning av stadgandena i lagen
undantagna, bland annat:
dels för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstation, i
järnvägsvagn eller å fartyg,
dels försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med
kafé- eller restaurangrörelse och antingen sker allenast till förtäring eller
förbrukning å stället eller ock avser försändning eller avhämtning av
lagad mat, tillagade alkoholfria drycker eller svagdricka; och
dels försäljning utomhus och allenast i mindre omfattning av matvaror,
läskedrycker, blommor eller dylikt.
De i motionen berörda förhållandena hava utförligt behandlats i en av
Sveriges Köpmannaförbund den 8 maj 1924 till Kungl. Maj:t ingiven
skrivelse, däri förbundet anhållit om ändring och komplettering av butikstängningslagen
i vissa närmare angivna hänseenden. I denna skrivelse
har förbundet anfört bland annat följande:
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
En företeelse, som torde vara värd statsmakternas särskilda uppmärksamhet,
enär den hotar att helt förtaga värdet av gällande butikstängningslag,
är den vitt florerande kioskhandeln. På tider, då de vanliga
handelsbodarna av lagen åläggas att hålla stängt, bedriva de talrikt förekommande
kioskerna en omfattande rörelse, varigenom den lojala handelsnäringen
lider uppenbart avbräck. Av förefintliga kiosker finnas tvenne
kategorier, av vilka den ena på vissa villkor torde vara undantagen från
butikstängningslagens tillämpning, under det att den andra otvivelaktigt
bör vara underkastad lagens föreskrifter.
Den förra kategorien utgöres huvudsakligen av de s. k. järnvägskioskerna,
för vilkas undantagsställning torde kunna åberopas § 15 mom. 3, där
denna rörelse definieras såsom »för resande avsedd försäljning vid järnvägs-
eller ångbåtsstation etc». Under skydd av nämnda bestämmelse bedriva
dessa kiosker snart sagt dygnet om sin verksamhet med huvudintresset
riktat på den bofasta befolkningen. Ehuru försäljningen enligt
lagen skall vara begränsad till resenärer, föreligga otaliga rapporter om
att försäljning ofta pågår under tider, då tåg varken komma eller gå.
Från en stad berättas sålunda, att järnvägskiosken hålles öppen bland annat
söndagar från kl. 6—10 e. m., ehuru under denna tid endast ett tåg
anländer kl. 9 e. m. Här skildrade tillvägagångssätt synes stå i uppenbar
strid med lagens bestämmelser och därför böra av allmän åklagare beivras.
Att detta så sällan sker torde kunna förklaras därav, att lagens
föreskrifter icke äro tillräckligt tydligt formulerade samt av svårigheten
att lagligt bevisa, att försäljning skett till icke resenärer. Ett betydligt
bättre tillstånd härutinnan torde lämpligen kunna ernås genom sådan
komplettering av lagen, att järnvägskiosks öppethållande, då vanlig butikshandel
är förbjuden, begränsas till viss tid före och efter tågs ankomst
eller avgång.
Det andra slaget kiosker äro sådana, som icke hava någon förbindelse
med trafikväsendet, av vilka under senare år uppstått ett mycket stort
antal. Handel, som bedrives av sådan kiosk, bör otvivelaktigt betraktas
såsom jämställd med försäljning i bod och torde sålunda vara underkastad
butikstängningslagens begränsning av tiden för dess idkande. Sådan
kioskhandel torde nämligen icke kunna inrangeras under undantagsbestämmelsen
i § 15 mom. 7, som avser »försäljning utomhus och allenast
i mindre omfattning av matvaror etc.». Att med visshet uppdraga gränslinjerna
mellan sådan försäljning, som avses i sistnämnda lagrum, och försäljning
i bod är visserligen i avsaknad av legala definitioner icke lätt,
men att döma av den praxis, som tillämpas i Stockholms stad och län,
synes sistnämnda lagrum endast böra avse anordningar utomhus av mera
tillfällig beskaffenhet, t. ex. salustånd, under det att försäljning från kiosk
av mera permanent karaktär torde böra jämställas med butikshandel.
Beträffande försäljning av tobaksvaror från kiosker under tid, då butikstängningslagen
lägger hinder i vägen för försäljning av dylika varor i
bod, blir frågan i varje särskilt fall, huruvida undantagsbestämmelserna
i § 15 skola tillämpas eller icke. Den undantagsbestämmelse, som här kan
ifrågakomma, är den, som rör »försäljning, som bedrives under utövning
av eller i samband med kafé- eller restaurantrörelse och antingen sker
allenast till förtäring eller förbrukning å stället eller ock avser försändning
eller avhämtning av lagad mat, tillagade alkoholfria drycker eller
svagdricka». Försäljas tobaksvaror i samband med dylik rörelse och på
sagda villkor i övrigt, lägger butikstängningslagen intet hinder i vägen.
Utredning i
anledning av
ovan berörda
skrivelse.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
Vad som menas med kafé- och restaurantrörelse är ej lätt att med visshet
saga; men säkert torde vara, att vanliga kiosker, där läskedrycker och
konditorivaror serveras vid disken, icke äro att anse som kaféer eller
restauranter. Den i stor utsträckning tillämpade metoden att uppställa
som villkor för tobaksförsäljning jämväl försäljning av chokladbit eller
dylikt är förmodligen avsedd att giva sken av kaférörelse, på grund varav
försäljningen skulle vara laglig. Som förfarandet nu vanligen tillgår torde
emellertid säljaren gorå sig skyldig till tvenne lagbrott, eftersom försäljningen
till avhämtning av både tobaksvaror och choklad är förbjuden i
butikstängningslagen. Denna tolkning överensstämmer med den av polisdomstolen
i Stockholm vid åtal mot åtskilliga kiosker för olaga tobaksförsäljning
tillämpade.
Någon särskild lag angående reglering av kioskhandeln finnes icke och
torde ej heller hava någon uppgift att fylla, eftersom ju detta slag av
handel är jämförlig med handel i bod, varom ju detaljerade bestämmelser
finnas. I fall av överträdelse av butikstängningslagen är alltså vederbörande
allmän åklagare skyldig att inskrida efter härom gjord anmälan.
Att åtal i dylika fall så ofta underlåtas, torde huvudsakligen bero på obekantskap
med butikstängningslagens rätta innebörd. För att vinna rättelse
av missförhållanden i berörda avseende erfordras sålunda icke egentlig
lagändring utan endast sådant förtydligande av lagen på vissa punkter,
som kan minska åklagaremyndigheternas tvekan att ingripa.
Förbundet vill ej underlåta att i detta sammanhang påpeka, att den florerande
kioskhandeln ej blott är till uppenbart men för den lojala butikshandeln,
utan även måste anses innebära olägenheter för den köpande allmänheten.
Det torde sålunda vara allmänt känt, att kioskhandeln i stor
utsträckning tillämpar försäljningspriser, som äro avsevärt högre än motsvarande
priser inom detaljhandeln i bod, och detta ehuru kioskernas omkostnader
böra vara ojämförligt lägre än butikshandelns. I avsaknad av
konkurrens från butikshandels sida å tider, då den lojala handeln lagenligt
än inställd, hava kioskerna trots omnämnda prispolitik alla möjligheter
att bedriva en omfattande rörelse.
Att kioskhandeln är ett synnerligen lukrativt företag utan behov av privilegierad
ställning, synes bland annat framgå av det förhållandet, att, enligt
å patent- och registreringsverket tillgängliga siffror, ett visst kioskföretag
i aktiebolagsform under år 1922 hade en vinst, som var en halv
gång större än aktiekapitalet, och detta under ett verksamhetsår, som för
detaljhandeln i allmänhet var allt annat än inkomstbringande.
Köpmannaförbundets ifrågavarande skrivelse remitterades av Kungl. Maj:t
den 27 maj 1924 till socialstyrelsen för utlåtande.
På anmodan av socialstyrelsen hava därefter under senare hälften av
fjolåret dels yttranden över framställningen avgivits av åtskilliga enskilda
sammanslutningar, däribland Sveriges tobakshandlares riksförbund, vilket
därvid förklarat sig i stort sett helt ansluta sig till de av köpmannaförbundet
anförda synpunkterna och önskemålen, Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
Svenska tidningsutgivareföreningen, Aktiebolaget svenska pressbyrån
och Svenska handelsarbetarförbundet, dels ock samtliga länsstyrelser
inkommit med utlåtanden, i åtskilliga fall åtföljda av yttranden från magistrater,
stadsstyrelser, poliskammare, polismästare, landsfogdar, lands- och
stadsfiskaler med flera polisfunktionärer ävensom handelskarnrar, handelsort!
köpmannaföreningar samt andra liknande sammanslutningar.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 5
I de sålunda avgivna utlåtandena hava de av köpmannaförbundet anmärkta
förhållandena angående kioskhandeln ingående belysts i olika avseenden
samt skiftande meningar uttalats beträffande behovet och lämpligheten
av de av köpmannaförbundet till undanröjande av därutinnan rådande
missförhållanden framställda förslagen om ändring och komplettering
av butikstängningslagen.
Socialstyrelsen har ännu ej avgivit utlåtande'' i ärendet.
Såsom av det föregående framgår, äro de i motionen berörda förhållandena
för närvarande föremål för en på Kungl. Maj:ts föranledande igångsatt,
ingående undersökning. Den av motionären påkallade opartiska utredningen
är sålunda redan satt i verket. Det torde vid sådant förhållande
ej föreligga anledning för riksdagen att, utan avvaktan av samma utrednings
avslutande och därav föranledda åtgörande från Kungl. Maj:ts sida,
nu fatta ståndpunkt till den föreliggande frågan och på grundval därav
göra en framställning i ämnet till Kungl. Maj:t.
Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
9
Stockholm den 30 mars 1925.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, Under*, Sigfrid Hansson*, greve Spens,
Tjällgren, von Koch*, Frändén* och Åkerberg*-,
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Ödström, Johansson i
Kälkebo, Ros, Svensson i Skönsberg och Johansson i Sollefteå*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Johansson i Kälkebo.
Utskottets
yttrande*
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. U höft. (Nr 18.)
2