Andra lagutskottets utlåtande Nr B.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1925 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
anhållan om riksdagens yttrande rörande ett å den
internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve
år 1921 antaget förslag till konvention angående
obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,
som användas till arbete ombord å fartyg.

Genom en den 2 januari 1925 dagtecknad proposition, nr 7, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande rörande följande å den
internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antagna

Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn
och unga personer, som användas till arbete ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
_ 1-11

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk läkarbesiktning
av barn och unga personer, använda till arbete ombord å fartyg, vilken fråga
innefattas i åttonde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII
av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

Med »fartyg» skall vid tillämpningen av denna konvention förstås varje i
allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som
helst, vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§2.

Till arbete å andra fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar
av samma familj, må barn eller unga personer under aderton år användas
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 3.) 233 25

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3

allenast efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet för dylikt
arbete. Sådant intyg skall vara utfärdat av en av vederbörande myndighet
godkänd läkare. °

„ ......§ 3-

. Fortsatt användande till sjöss av sådana barn och unga personer medgives
endast under förutsättning av förnyad läkarbesiktning, verkställd inom
en tidrymd av högst ett år, samt företeende efter varje läkarbesiktning av
läkarintyg om lämplighet för arbetet. Utlöper tiden för läkarintygs giltighet
under loppet av en resa, skall likväl dess giltighet fortfara till resans slut.

T •• •• .. §4

„ I nödfall äger vederbörande myndighet medgiva yngling under aderton
■ embarkera, oaktat han icke undergått undersökning, som föreskrives

* 2 och 3, detta dock allenast under villkor att dylik undersöknin°* verk ställes

i den första hamn, fartyget därefter angör.

^ • . § 5''

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

_ ,....§ 6-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet. s

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

u . § 7.

bå snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
lian skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§8-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 6 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i
§§ b 2, 3 och 4 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder
för att göra dem effektiva.

, • • §9-

Varje medlem av internationella. arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421
av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ io.

o Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 3

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för
inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den
inregistrerats hos sekretariatet.

§ n- .

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord. ____

Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionens innehåll.

Såsom av den ovan intagna texten till konventionsförslaget framgår, innehåller
förslaget i huvudsak föreskrift dels att personer under 18 år icke
utom i vissa angivna undantagsfall må användas till arbete å fartyg, vilket
nyttjas i »sjöfart till havs», utan efter företeende av läkarintyg, som utvisar
deras lämplighet för dylikt arbete, och dels att dylika personer må i fortsättningen
användas till sjöss endast under förutsättning av förnyad läkarundersökning
inom en tidrymd av högst ett år och företeende efter varje
läkarbesiktning av läkarintyg om lämplighet för arbetet.

Kravet å läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigs anställning
å fartyg i »sjöfart till havs» är för vårt lands del till ej oväsentlig del
redan tillgodosett. Enligt förordningen den 13 juli 1911 angående sjömanshusen
i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. skall sålunda den,
som önskar bliva inskriven vid sjömanshus, förete intyg av legitimerad
läkare, ej över 6 månader gammalt, att sökanden av honom undersökts. Då
inskrivning vid sjömanshus enligt samma förordning i regel är en betingelse
för mönstring, gäller såsom följd härav redan nu, att sjöman över huvud ej
får anställning å fartyg i utrikes fart och ej heller å en väsentlig del av
passagerarfartyg i inrikes fart utan att hava undergått läkarbesiktning. Vidare
stadgas i förordningen den 30 december 1922 angående vissa villkor beträffande
hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställning å
fartyg i viss fart, att för anställning såsom sjöman å fartyg, som gå i viss
vidsträcktare fart (oceanfart), erfordras företeende av läkarintyg, utfärdat
under loppet av de sex sista månaderna före anställningens början eller för
visst fall inom kortare tid.

Till kostnaden för ovan avsedd läkarundersökning av sjöfolk bidrager
statsverket i enlighet med vissa av riksdagen godtagna grunder, vilka finnas
upptagna i förordningen den 31 december 1917 angående läkarintyg för sjöfolk.
För ändamålet finnes å 10:e huvudtiteln uppfört ett extra förslagsanslag
under rubriken »läkarundersökning av sjöfolk».

Huvudsakliga
innehållet i
konventionsförslaget.

Gällande
bestämmelser
i ämnet.

Internationella
arbetsorganisationen.

Ärendets
behandling
vid 1923 års
riksdag.

Av kommerskollegium
den
17 november
1924 avgivet
yttrande i
ämnet.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Såsom i den föreliggande propositionen omförmäles och närmare utvecklats
i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag, åligger det enligt bestämmelse
i de fredsfördrag, varigenom världskriget avslutades, regeringen i stat,
som tillhör den till nationernas förbund anknutna internationella arbetsorganisationen,
att inom viss tid efter avslutandet av ett sammanträde av
organisationens beslutande församling, internationella arbetskonferensen,
underställa vid sammanträdet antagna rekommendationer (beslut avsedda att
underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra
åtgärder) och konventionsförslag (beslut avsedda att ratificeras av organisationens
medlemmar) den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden
resp. frågor höra, för beslutens omgestaltande till lag eller vidtagande av
andra åtgärder.

I anledning av nu berörda bestämmelse avlät Kung! Maj:t till 1923 års
riksdag proposition nr 198, däri Kungi. Maj:t underställde riksdagen för
yttrande de å arbetskonferensens sammanträde i Geneve år 1921 beslutade
rekommendationer och förslag till konventioner, däribland även det nu ifrågavarande
konventionsförslaget.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet. I avgivet utlåtande
(nr 14) hemställde utskottet, att riksdagen, såvitt angick nu förevarande konventionsförslag,
måtte meddela, att riksdagen för sin del ej hade något att
erinra mot av chefen för socialdepartementet vid ärendets föredragning i
statsrådet tillstyrkt anslutning från Sveriges sida till samma förslag. Emellertid
fanns till utlåtandet fogad en reservation av åtskilliga ledamöter i
utskottet, vilka i anslutning till ett av kommerskollegium i ämnet gjort uttalande
förklarade sig anse, att frågan om sättet för gäldande av kostnaden
för de genom förslagets tillämpning tillkommande läkarundersökningarna
borde klarläggas för att, i mån så erfordrades, föreläggas riksdagen, innan
ståndpunkt toges till spörsmålet om ratificering av konventionen. Utskottets
hemställan bifölls av andra kammaren, medan första kammaren biföll framställt
yrkande, att riksdagen på de i reservationen anförda skäl måtte förklara
sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka ratificering av konventionen.
Kamiarnas sålunda fattade, sins emellan stridiga beslut funnos icke kunna
sammanjämkas.

Sedan Kungl. Maj:t i anledning av vad sålunda förekommit uppdragit åt
kommerskollegium att efter samråd med socialstyrelsen och medicinalstyrelsen
verkställa utredning rörande de kostnader, som skulle bliva en följd av
Sveriges anslutning till ifrågavarande konvention, samt rörande sättet för
dessa kostnaders gäldande ävensom inkomma med förslag till av sådan anslutning
föranledda åtgärder, avgav kommerskollegium utlåtande i ämnet
den 17 november 1924. Detta åtföljdes av yttranden från bl. a. Sveriges
redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening, av vilka den förra föreningen
förklarade sig anse tillräcklig orsak icke förefinnas att i den i konventionsförslaget
angivna riktningen utvidga gällande lagstiftning, medan
åter den senare föreningen emot förslaget framställde erinringar allenast i

Andra lagutskottets utlåtande Nr fl.

formella hänseenden. Kommerskollegium anförde för egen del bl. a. följande:
En anslutning till konventionsförslaget ansåge kollegium icke erfordra
lagstiftning av civillags natur. Den sjöfart, varå konventionsförslagets bestämmelser
skulle tillämpas, syntes kollegium böra fastställas att gälla annan
fart utanför svenskt territorium än i Öresund eller å viss del av Kristianiafjorden.
Enligt utredning, som verkställts å kollegii fartygsinspektionsbyrå,
kunde antalet personer under 18 års ålder, som vore anställda å svenska
sjögående fartyg, uppskattas till högst omkring 1,500. De läkarintyg, varom
såsom följd av konventionens antagande bleve fråga, syntes närmast vara
att likställa med dem, som omförmälas i ovannämnda förordning den 31
december 1917 angående läkarintyg för sjöfolk enligt samma förordnings
lydelse i kungörelse den 30 december 1922. Kostnaden för sistnämnda intyg
bestredes delvis av statsmedel på närmare angivet sätt och syntes så
böra bliva fallet jämväl med de iutyg, som kunde föranledas av konventionens
antagande. Den merutgift, som härigenom skulle åsamkas statsverket,
kunde beräknas uppgå till omkring 5,000 kronor för år.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t i
anslutning till nu förevarande proposition hemställt (10:e huvudtiteln s. 72),
att förenämnda extra förslagsanslag för läkarundersökning av sjöfolk må för
budgetåret 1925—1926 undergå höjning med visst belopp, därav 5,000 kronor
beräknats för bestridande, på sätt kommerskollegium föreslagit, av viss del
av gottgörelsen för den läkarundersökning, som må föranledas av konventionsförslagets
biträdande.

Av det föregående framgår, att ett antagande av konventionsförslaget för
Sveriges del icke kommer att medföra större praktiska konsekvenser. Den
sjöfart, varå konventionsförslagets bestämmelser skola tillämpas, synes i sak
kunna begränsas i enlighet med den av kommerskollegium angivna uppfattningen,
vilken jämväl biträtts av vederbörande departementschef. Utanför
förslagets tillämpningsområde skulle såmedelst komma att falla — förutom
fiske — sjöfart inomskärs och till väsentlig del även kusttrafik; och lärer det
vara å fartyg i sådan fart, som användningen av minderåriga förekommer i
relativt största utsträckning.

Till den del, som förslagets genomförande kommer att innebära en utvidgning
av nu gällande bestämmelser å området, synes denna utgöra eu
följdriktig utveckling av redan förefintlig skyddslagstiftning och ur denna
synpunkt vara i sig önsklig.

På sätt av departementschefen anmärkts, torde riksdagens medverkan
erfordras för konventionsbestämmelsernas genomförande endast i vad angår
kostnadsfrågan. Därest, på sätt föreslagits och jämväl av utskottet finnes
önskligt, statsverket skulle komma att enligt de regler, som redan gälla
beträffande vissa läkarintyg för sjöfolk, bidraga till bestridande av kostnad
för läkarundersökning, som må föranledas av konventionens antagande, synes
enligt den härutinnan numera förebragta utredningen den kostnadsökning,
som såmedelst skulle åsamkas statsverket, icke vara av någon större betydelse.

Höjning av
anslag å
tionde huvudtiteln
för
läkarundersökning
av
sjöfolk.

Utskottets

yttrande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Anmärkas må i detta sammanhang, att, därest obligatorisk läkarundersökning
på nu föreslaget sätt föreskrives för minderåriga, statsverkets kostnad
för läkarintyg åt sjöfolk enligt hittills gällande bestämmelser därmed kommer
att till en del minskas.

Enligt vad i propositionen omförmälts, har konventionen hittills ratificerats
av ett flertal europeiska stater, däribland Estland, Lettland, Polen,
Spanien och Italien, ratifikation gillats av parlamentet i England och förslag
om ratifikation förelagts vederbörande folkrepresentationer i åtskilliga länder,
däribland Tyskland och Holland, varjämte oberoende av konventionen lagstiftning
av enahanda innebörd redan är gällande i Danmark och Finland.

Med hänsyn till vad ovan sålunda anförts synes det utskottet föreligga
giltig anledning för Sverige att biträda det föreliggande konventionsförslaget.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,
att riksdagen för sin del icke har något att erinra mot vad i
det propositionen bilagda statsrådsprotokollet av vederbörande
departementschef uttalats beträffande Sveriges anslutning till
ifrågavarande, riksdagen för yttrande underställda konventionsförslag.

Stockholm den 5 februari 1925.

På andra lagutskottets vägnar:

BKOR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Betr in, von Sydoto, Under, Sigfrid Hansson,
greve Spens* och Tjällgren, fröken Hesselgren samt herr Åkerberg*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Ödström,
Johansson i Kälkebo*, Holmström i Stockholm, Svensson i Skönsberg och Anderson i
Storegården. *

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1826.