Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr <•>.

Ankom till riksdagens kansli 26 februari 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående begränsning av gift
kvinnas rätt att innehava statstjänst och allmänt uppdrag.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 229,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Lindberg hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i
vad mån en begränsning av gift kvinnas rätt att innehava statstjänst och allmänt
uppdrag måtte, för tillgodoseende av mäns och ogifta kvinnors berättigade
anspråk på arbetsutkomst, kunna äga rum, och att Kungl. Maj:t därefter
måtte för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas.

Angående de skäl, som ligga till grund för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

I anledning av förevarande motion vill utskottet i korthet erinra om de steg, Historik.
som de senaste åren tagits i riktning mot genomförande av likställighet mellan
man och kvinna i fråga om rätt att innehava statstjänst och allmänt uppdrag.

Vid 1921 års riksdag genomfördes sådan ändring av grundlagarna, att hinder
för kvinnas utnämnande och befordrande till statstjänster i regel ej vidare skulle
möta. Frågan hade emellertid ej därigenom vunnit slutgiltig lösning, enär enligt
den nya lydelsen av 28 § regeringsformen förutsattes, att kvinnas utnämning
och befordran skulle ske enligt av Konung och riksdag godkända grunder. Sedermera
framlade Kungl. Maj:t vid 1922 års riksdag, proposition nr 241, förslag
till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava
statstjänst och annat allmänt uppdrag. Lagförslaget innehöll en allmän regel
om kvinnas principiella likställighet med man i fråga om behörighet att innehava
statstjänst; därtill hade fogats bestämmelser om de särskilda fall, i vilka
densamma ej skulle gälla. Regeln skulle även tillämpas i fråga om kvinnas
behörighet att innehava annat allmänt uppdrag. Förslaget innehöll icke någon
föreskrift om gift kvinnas ställning i statstjänsten och avsåg följaktligen att
genomföra full likställighet mellan gifta och ogifta kvinnor.

Det kungliga förslaget tillstyrktes av sammansatta stats- och första lagutskottet,
utlåtande nr 7, dock med den avvikelsen, att lagen icke skulle träda i

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 6 höft. (Nr 9.) 1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 9.

kraft, förrän de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensionsfrågor blivit
lösta. Propositionen blev emellertid av första kammaren avslagen.

Vid 1923 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 40 i huvudsak
samma förslag. I fråga om lagens ikraftträdande hade emellertid upptagits
det av utskottet vid föregående riksdag förordade förslaget. I huvudsaklig
överensstämmelse med det kungliga förslaget vann frågan vid denna riksdag sin
lösning, skrivelse nr 213. Den 22 juni samma år utfärdades därefter lag innefattande
bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och
annat allmänt uppdrag, den s. k. behörighetslagen.

Lagens ikraftträdande har, som nämnts, uppskjutits i avvaktan på ordnandet
av de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensionsförhållanden. Förslag
i detta hänseende har, som bekant, genom innevarande års statsverksproposition
förelagts riksdagen, och frågan om kvinnas likställighet med man i fråga om rätt
att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag torde följaktligen inom kort
nå sin slutliga lösning.

Såsom ovan framhållits vilar behörighetslagen bland annat å principen om
likställighet mellan gifta och ogifta kvinnor. De av chefen för justitiedepartementet
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1919 tillkallade sakkunniga
för utredning av frågan om beredande av utsträckt behörighet för kvinnor att
vinna tillträde till civil statstjänst ägnade i sitt den 27 december 1920 avgivna
betänkande spörsmålet om gift kvinnas behörighet att innehava sådan tjänst en
omsorgsfull utredning (betänkande II, sid. 74—108). De sakkunniga behandlade
därvid även frågan om särskilda undantagsbestämmelser för gifta kvinnliga
befattningshavare. Därvid framhöllo de sakkunniga bland annat följande.

Såsom en allmän anmärkning mot undantagsbestämmelser av ifrågavarande
art hade redan tidigare gjorts gällande, att genom dem motverkades ett viktigt
samhällsintresse, som det eljest ansetts vara för staten angeläget att i möjligaste
mån söka befordra. Sålunda hade framhållits, att en direkt premiering från statens
sida av det ogifta ståndet svårligen kunde försvaras särskilt i en tid, då
äktenskapsfrekvensens och nativitetens avtagande vore ägnat att framkalla allvarliga
och alltjämt ökade bekymmer. I samband härmed hade erinrats, att
bestämmelser av detta slag kunde icke blott verka till avhållande från äktenskap
utan även inbjuda till undvikande av moderskap inom äktenskapet. Härvid
torde jämväl böra beaktas det kända förhållandet, att en kvinna, som vore
hustru eller moder, sällan utan tvingande skäl sökte självständig förvärvsverksamhet.
I flertalet fall, då detta skedde, utgjorde otvivelaktigt möjligheten
för henne att bereda sig egen inkomst en av förutsättningarna för äktenskapets
ingående eller hemmets upprätthållande; förhindrade man hennes inträde
eller kvarstående i statstjänsten, dreve man henne därför som oftast att uppsöka
en annan arbetsmarknad. För de olika bestämmelser, som i detta hänseende
förekommit eller ännu gällde i vårt land, vore gemensamt, att med dem avsetts
endast det i laga form ingångna äktenskapet, under det att föreskrifterna icke
träffade dem, som utan att vara lagligt gifta levde under äktenskapliga förhållanden.
På grund av det schematiska drag, som kännetecknade dem, medgåve
de slutligen icke i önskvärd mån hänsyn till individuella förhållanden.

Till denna de sakkunnigas uppfattning uttalade departementschefen vid ärendets
föredragning i statsrådet sin anslutning. Jämväl sammansätta stats- och

Forsla lagutskottets utlåtande Nr 9. 3

första lagutskottet vid 1922 års riksdag godtog samma princip, då det anslöt
sig till de av departementschefen anförda synpunkterna i fråga om det sakliga
innehållet av förslaget till behörighetslag. Genom antagandet av samma lag
har slutligen 1923 års riksdag godkänt principen om gifta och ogifta kvinnors
likställighet i förevarande hänseende.

Det synes utskottet uteslutet, att riksdagen, så kort tid efter behörighetslagens
antagande och innan densamma ens trätt i kraft, skulle frånfalla den intagna
ståndpunkten i fråga om lika behörighet för gifta och ogifta kvinnor att
innehava statstjänst och ifrågasätta undantagsbestämmelser i fråga om de förra.
Den enda omständighet, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, är
den nuvarande stora arbetslösheten. Utskottet kan likväl icke finna, att en
tillfällig krisföreteelse, som denna arbetslöshet väl får antagas utgöra, skulle
vara tillräcklig anledning till en åtgärd, som motionären själv betecknat såsom
utomordentlig.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1925.

På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson, Lyberg*,
Klefbeck, Johan Carlsson*, P. E. A. Jonsson* och Ernst Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam*, Lindley*, Leo*,
Jansson i Edsbäcken*, Söderberg, Johansson i Brånalt och Christenson i Södertälje.

* Ej närvarande vid ntl&tandets justering.

Utskottet.