4
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
Historik.
Hyressteg
rings■
lagarna.
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1925 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående omarbetning av nu
gällande allmänna hyreslagstiftning.
Uti eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 231,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Samuelson m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte uti skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en snar och genomgripande
omarbetning av nu gällande allmänna hyreslagstiftning, åsyftande
framför allt ett bättre tillgodoseende och tryggande av de mindre bemedlades
behov av tjänliga och sunda bostäder i enlighet med vissa i motionen framförda
önskemål, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de lagförslag, som
därav påkallades.
De av motionärerna berörda önskemålen avse i huvudsak hyresgästs optionsrätt
eller rätt att under vissa förhållanden få kvarstanna i av honom förhyrd
lägenhet jämväl efter hyrestidens utgång, effektiv lagstiftning mot hyror, som
överstiga den allmänna prisnivån på hyresmarknaden, reformering av vräkningsförfarandet,
bättre skydd för rätt till lägenhet för personer, vilka erhålla
eller hyra bostad av arbetsgivaren, bestämmelser för bevarande av ordning och
skick inom fastigheten samt rätt för hyresgäst att i vissa fall i sin tur uthyra
förhyrd lägenhet. Vidare önska motionärerna bestämmelser, som bättre
än de nuvarande tillförsäkra hyresgäst, att den till bostad uthyrda lägenheten
är i fullt tjänligt skick, varvid motionärerna jämväl uttala sig för en reformering
av hälsovårdslagstiftningen. Slutligen ifrågasätta motionärerna bestämmelser
till bättre skydd för lägenhetsinnehavares rätt till s. k. köpta lägenheter.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat, samt motionens innehåll i övrigt
får utskottet hänvisa till motionen.
De av motionärerna framförda önskemålen föranleda utskottet att till en början
erinra om de lagstiftningsåtgärder inom hyresrättens område, som under de
senaste åren vidtagits i vårt land.
Den 25 maj 1917 utfärdades den första lagen med bestämmelser mot oskälig
hyresstegring. Redan då betonades, att en dylik lagstiftning vore att anse
såsom tillfällig, varför också lagens giltighet begränsades till kort tid. Seder
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
5
mera utfärdades vart och ett av åren 1918—1921 en ny lag, som upphävde tidigare
gällande lag och medförde vissa ändringar i de förut gällande föreskrifterna.
År 1921 kom frågan om fortsatt utsträckning av hyresstegringslagstiftnin- 1921 års
gens giltighet i ett i viss mån nytt läge. Då Kungl. Maj:t nämnda år genom la9sti''ftnin9-proposition, nr 352, för riksdagen framlade förslag till lag med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig liyresstegring m. in., framhölls i vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet önskvärdheten av att lagen måtte upphöra
att gälla den 1 oktober 1923.
I enlighet med hemställan av första lagutskottet, som i avgivet utlåtande,
nr 41, anslöt sig till den i propositionen uttalade meningen om lagens avveckling,
blev det framlagda förslaget av riksdagen antaget, varefter lag i ämnet
utfärdades den 17 juni 1921.
Vid 1922 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition, nr 250, ett Hyresstegförslag
till lag om fortsatt tillämpning av 1921 års hyresstegringslag. För- Jiflningéns
slaget innebar bland annat, att sistnämnda lags giltighetstid skulle utsträckas upphörande.
till den 1 oktober 1924.
I avgivet utlåtande, nr 23, hemställde första lagutskottet, att propositionen
icke måtte av riksdagen antagas. Första kammaren biföll utskottets hemställan,
varemot andra kammaren i anslutning till en vid utskottsutlåtandet fogad
reservation, antog det framlagda lagförslaget. Genom kamrarnas skiljaktiga
beslut förföll frågan.
Uti sitt ovanberörda vid 1922 års riksdag avgivna utlåtande, däri utskottet Övergångs
w
hpQfnfYittld"
avstyrkte prolongation av den gällande hyresstegringslagen, framhöll utskot- se,.. _
tet, bland annat, behovet av övergångsbestämmelser vid lagens avveckling, års lagstift
.
. 71171(1-
Tillika påpekade utskottet önskvärdheten av att de i lagen den 14 juni 1907 om
nyttjanderätt till fast egendom givna stadgandena angående hyra gjordes till
föremål för omarbetning, samt att till hyreslagen eller annan författning av
icke provisorisk natur från hyresstegringslagen överfördes en del bestämmelser,
som även efter upphävandet av sistnämnda lag borde bibehållas. Utskottet ansåg
emellertid någon åtgärd från riksdagens sida icke påkallad, då Kungl.
Maj:t redan genom skrivelse den 28 april 1922 anbefallt socialstyrelsen att efter
länsstyrelsernas hörande inkomma med yttrande och förslag i av utskottet berörda
avseenden. Resultatet av den sålunda anbefallda utredningen förelädes
1923 års riksdag genom proposition, nr 31, med förslag till lag med vissa bestämmelser
rörande hyra. I detta förslag upptogos förutom bestämmelser rörande
den egentliga hyresregleringens avveckling, vissa bestämmelser, avsedda
att vara av mera bestående art, såsom bestämmelser om rätt till månadsbetalning
av hyra för mindre lägenheter, om förlängning av respittiden för hyrans erläggande,
om rättighet att verkställa hyresbetalning genom postverket, om kommunal
bostadsförmedling samt om skiljeavtal angående hyrestvister. Slutligen
upptogos i förslagets 10 § bestämmelser om påföljder vid oskäliga hyresanspråk,
vilka bestämmelser dock icke skulle gälla längre än till den 1 oktober 1926.
Lagförslaget blev i huvudsakliga delar av riksdagen antaget, och lag i ämnet
utfärdades den 10 mars 1923.
(5
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
Av socialstyrelsen
berörda
frågor,
, som ej
omnämnts i
1923 års lag
Prof. Lunrlsteclts
utredning.
Utskottets
tidigare
ställning till
frågan om
revision av
hyreslagstiftningen.
Under ovannämnda inom socialstyrelsen verkställda utredning hade även
andra hithörande frågor än de i lagförslaget berörda varit föremål för behandling,
däribland även vissa av de frågor, som motionärerna uti förevarande motion
berört. Sålunda yttrade sig socialstyrelsen i sitt utlåtande om den ifrågasatta
optionsrätten samt berörde likaledes frågorna om lagbestämmelser rörande
hälsovådliga lägenheter, om ökade möjligheter för hyresvärd att avhysa
hyresgäster, som uppenbarligen bruste i vad som tillhörde goda seder, och om
hyresgästs rätt att utan hyresvärds samtycke överlåta lägenhet till annan person.
På av styrelsen anförda skäl intogos emellertid icke bestämmelser härom
i lagförslaget.
Vid lagförslagets föredragning i statsrådet den 30 december 1922 yttrade
chefen för justitiedepartementet, att han, vid övervägande av frågan, huruvida
andra bestämmelser än de av socialstyrelsen i lagtexten upptagna borde ingå i
förslaget, med vissa undantag icke funnit anledning att avvika från vad styrelsen
därutinnan anfört. På en och annan punkt hade tvekan förefunnits, huruvida
det icke skulle varit lämpligare att söka genomföra vissa något längre
gående bestämmelser till skydd för hyresgästernas rättsställning. Med hänsyn
till den korta tid, som stått till buds för frågans prövning, hade emellertid departementschefen
funnit nödigt begränsa förslaget till sådana frågor inom detta
ämne, vilka kunde anses fullt utredda. Tillfälle att genomföra ytterligare förändringar
i l^reslagstiftningen ansåge departementschefen skola återkomma vid
eu senare tidpunkt, då mer normala förhållanden inträtt och därjämte en fullständigare
erfarenhet förelåge rörande den föreslagna lagstiftningens verkningar.
Samtidigt med utfärdande av 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande
hyra, uppdrog Kungl. Maj:t åt professorn Vilhelm Lundstedt att utarbeta en
redogörelse för i främmande länders lagstiftning förekommande bestämmelser
till skydd för hyresgäster ävensom att verkställa en förberedande utredning angående
ytterligare reformer i den svenska hyreslagstiftningen i berörda avseende
utöver vad 1923 års lag därom innehölle. Denna utredning, därvid särskild
uppmärksamhet ägnats åt vissa av de reformfrågor, som motionärerna här framlagt,
slutfördes i november 1923, då Lundstedt till Kungl. Maj:t överlämnade
en »förberedande utredning av vissa principer för reformering av hyresrätten».
Detta betänkande har sedermera remitterats till socialstyrelsen, där ärendet för
närvarande är under handläggning.
Utskottet, som vid såväl 1922 som 1923 års riksdagar uttalat sig för en revision
av gällande hyreslagstiftning, anslöt sig även år 1924 till samma uppfattning
och förklarade sig därvid hysa den förväntan, att Kungl. Maj:t skulle
med uppmärksamhet komma att följa utvecklingen av förhållandena på hyresmarknaden.
Däremot ansåg utskottet icke, att skäl förelåge för att riksdagen
skulle till Kungl. Maj :t avlåta en framställning med förordande av speciella
önskemål. Utskottet hänvisade slutligen därtill, att viktiga steg till en reformering
av hyresrätten tagits såväl genom 1923 års lagstiftning, som genom den
samma år igångsatta utredningen. Grundad anledning förefunnes därför att
Första lagutskottets utlåtande Nr 8-
7
vänta, att frågan om en social hyreslagstiftning i hela dess vidd komme att,
så snart förhållandena det medgåvc, föreläggas riksdagen.
Utskottet har även vid nämnda riksdagar haft anledning beröra flertalet av
de särskilda önskemål, som motionärerna anse böra beaktas vid en omarbetning
av den allmänna hyreslagstiftningen.
Vad angår frågan om ändrade bestämmelser rörande förfarandet vid avhysning
har utskottet redan vid 1922 års riksdag, utlåtande nr 23, framhållit, att
densamma borde lösas i samband med en reform av exekutivförfarandet. Enligt
vad utskottet inhämtat från justitiedepartementet lär förslag berörande
detta ämne vara att förvänta redan vid innevarande riksdag.
Såväl vid 1922 som 1923 års riksdagar har utskottet uttalat sig för en utredning
av frågan om hyresgästs optionsrätt, utlåtande nr 23 respektive utlåtande
nr 6. Frågan om införande i svensk rätt av en prioritetsrätt av sådan art för
hyresgäst har också behandlats i professor Lundstedts ovannämnda utredning.
Vad beträffar det av motionärerna berörda spörsmålet om en effektiv lagstiftning
mot hyror, som överstiga den allmänna hyresnivån, har utskottet
senast i utlåtande nr 25 vid sistlidna riksdag framhållit de allvarliga betänkligheter,
som måste möta att beträffande hyresavtalen belägga med straff ett
förfarande, som, då det eljest förekommer vid avtals ingående, icke är underkastat
ansvar, ävensom svårigheterna att genom ockerbestämmelser effektivt
påverka hyresprisbildningen och därigenom förekomma en allmän hyresstegring.
Spörsmålet om möjligheten att ingripa mot i vinningssyfte framställda
s. k. oskäliga hyresanspråk har upptagits till behandling i professor Lundstedts
utredning och är sålunda för närvarande föremål för övervägande.
Vid 1923 års riksdag framhöll utskottet i utlåtande nr 6 önskvärdheten av
att de av motionärerna nu berörda önskemålen om reviderade bestämmelser för
bevarande av ordning och skick inom fastigheten och rätten för hyresgäst att i
vissa fall uthyra förhyrd lågenhet gjordes till föremål för undersökning. Vad
angår frågan om lagbestämmelser rörande hälsovådliga lägenheter, anförde utskottet
vid 1922 års riksdag, utlåtande nr 23, att utskottet icke kunde finna nya
stadganden i denna del erforderliga. Enligt utskottets mening torde nämligen
givna politirättsliga föreskrifter samt de i nyttjanderättslagen förefintliga bestämmelser
i allmänhet erbjuda hyresgästerna erforderligt skydd.
Motionärerna hava även önskat bestämmelser till bättre skydd för lägenhetsinnehavarens
rätt till s. k. köpta lägenheter. Jämväl frågan om våningsäganderätt
har tidigare varit föremål för statsmakternas behandling. Redan vid 1881
års riksdag väcktes motion, nr 52 i andra kammaren, om en rättslig reglering av
bostadsföreningarna, åsyftande tryggare rätt för innehavare av särskilda bostadslägenheter
i stadsfastighet. Motionen avstyrktes av lagutskottet, utlåtande
nr 34, men återkom följande år, motionerna i andra kammaren nr 21 och 110.
På lagutskottets hemställan, utlåtande nr 35, anhöll då riksdagen hos Kungl.
Maj:t om utredning, huruvida särskilda lagbestämmelser kunde meddelas angående
de rättsförhållanden, som uppstode genom samegendom i stadsfastighet,
samt beträffande delning av sådan fastighet. Vid 1886 års riksdag framfördes
frågan ånyo, motionen i första kammaren nr 43. Med hänvisning till pågående
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 8.
Utskottet.
utredningar blev motionärens skrivelseförslag av lagutskottet avstyrkt i utlåtande
nr 10. I anledning av motion vid 1899 års riksdag, nr 22 i första kammaren,
beslöt riksdagen sedermera på lagutskottets hemställan, utlåtande nr 10,
att hos Kungl. Maj :t anhålla om utarbetande av lag till reglerande av de rättsförhållanden,
som uppkomme i följd av samäganderätt till fast eller lös egendom.
Resultatet härav blev den vid 1904 års riksdag antagna, ännu gällande
lagen om samäganderätt den 30 september samma år, proposition nr 86 och lagutskottets
utlåtande nr 52. Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde departementschefen,
bland annat, att det icke ansetts lämpligt att, på sätt vid 1882
års riksdag blivit ifrågasatt, införa bestämmelser om äganderätt till våning eller
bostadslägenhet. I de länder, där en dylik äganderätt erkänts, hade den
ansetts vara ett ont, som man emellertid tvingats tåla, emedan den förefunnes och
ej utan rättsförluster för den enskilde kunde avskaffas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en snar och
omfattande revision av gällande liyreslagstiftning. Denna fråga tarvar
emellertid uppenbarligen för sin lösning en grundlig undersökning av hithörande
förhållanden och en omsorgsfull avvägning av alla olika intressen. Såsom av
det anförda framgår, har Kungl. Maj:t redan föranstaltat om en sådan utredning,
vilken också för närvarande pågår. Grundad anledning synes sålunda
finnas att antaga, att frågan om en social hyreslagstiftning kommer att föreläggas
riksdagen, så snart förhållandena det medgiva. Vid nämnda utredning
torde jämväl de av motionärerna nu framförda, i åtskilliga hänseenden behjärtansvärda
önskemålen komma under övervägande och, i den mån så kan ske,
bliva tillgodosedda. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i detta syfte
synes utskottet icke nu erforderlig.
Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 februari 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson*, Högberg,
Lyberg*, Klefbeck, P. E. A. Jonsson och Ernst Svensson*;
från''andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad*, Lindley, Leo, Jansson i
Edsbäcken*, Johansson i Brånalt*, Karlsson i Vätö, Johanson i Huskvarna* och
Olsson i Kalmar*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
250715