Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1925 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition med. förslag till
lag om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895
om handelsbolag och enkla bolag m. m.
Genom en den 31 december 1924 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 9, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
i) Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1895 (nr 61) om handelsbolag
och enkla bolag.
Härigenom förordnas dels att i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag
och enkla bolag skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och
betecknad 35 a §, dels ock att 16, 32, 33 och 52 §§ i samma lag skola, 16 och
52 §§ — den sistnämnda i dess lydelse enligt lagen den 12 augusti 1910
(nr 88 s. 43) — i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
16 §.
En var av bolagsmännen äge, där ej annat avtalats eller följer av vad i
35 a § stadgas, företräda bolaget; dock må bolagsman, som i bolagets angelägenheter
visat trolöshet, kunna på annan bolagsmans yrkande av domstol
skiljas från rätten att företräda bolaget; beslut härom gånge i verkställighet
utan hinder av förd klagan.
Är---skild.
Annan---verkan.
32 §.
I bolagets likvidation äge, där ej annat avtalats eller följer av vad i 35 a §
stadgas, samtliga bolagsmännen att, själva eller genom ombud, deltaga. Äro
dera delägare i boet efter avliden bolagsman, äge å deras vägnar allenast
av dem eller ett gemensamt ombud deltaga i likvidationen.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 1 avd. 3 käft. *(Nr ö.j
1
2
Första lagutsleottets utlåtande Nr 5.
33 §.
Är ej sådant fall för handen, varom i 35 a § förmäles, skall vid likvidationen,
om annan överenskommelse ej träffats, jämte vad i 32 § sägs, rörande
bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i 5, 7, 8, 10, 14
och 15 §§ förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i nämnda
paragrafer finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.
35 a §.
Finnes sannolikt, att likvidationen'' oskäligt uppehälles eller eljest utföres
på sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras, äge på ansökning av
honom den domstol, varunder bolaget lyder, förordna, att likvidationen skall
verkställas av en eller flera likvidatorer, som utses av rätten. Till likvidator
må ock bolagsman förordnas.
Ansökning, varom nu sagts, skall åtföljas av uppgift å samtliga bolagsmän.
Å ansökningen teckne rätten eller domaren kallelse å en var av de bolagsmän,
vilka icke deltagit i ansökningen, att däröver avgiva förklaring å viss
dag, då ärendet skall prövas av rätten. Visas å den dag, att bolagsmännen
av kallelsen erhållit del inom tid och på sätt som om delgivning av stämning
är stadgat, utgöre bolagsmans uteblivande ined förklaring ej hinder för ärendets
avgörande.
Sedan likvidator blivit utsedd av rätten, övertage han omedelbart likvidationen
i bolagsmännens ställe. Vid likvidationen skall, jämte vad i 34 och 35 §§
sägs, rörande bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i
7, 8, 10 och 14 §§ förmäles, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i
nämnda paragrafer finnes stadgat eller särskilt varit avtalat.
Hava flera likvidatorer blivit utsedda, skola de handhava uppdraget gemensamt,
där ej rätten finner skäligt förordna, att uppdraget må på visst
sätt dem emellan delas.
Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om ansvarighet
och redovisning, så ock i fråga om arvode och ersättning för kostnader,
skall gälla även för likvidator.
Likvidator kan när som helst av rätten entledigas. Äro bolagsmännen
ense om att återtaga likvidationen, skall förordnande för likvidator av rätten
återkallas.
Beslut om förordnande eller entledigande av likvidator gånge i verkställighet
utan hinder av förd klagan.
52 §.
I fråga----tillämpning.
I övrigt — — — avtalat.
Finnes sannolikt, att likvidationen oskäligt uppehälles eller eljest utföres
på sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras, äge på ansökningav
honom allmän underrätt i den ort, där någon av bolagsmännen har sitt
hemvist, förordna, att i bolagsmännens ställe en eller flera likvidatorer, som
utses av rätten, skola verkställa likvidationen. Föreligga sådana ansökningar
Förda lag utskottets utlåtande Nr ö.
o
vid skilda domstolar, vare den ansökning, som senare inkom till rätten eller
domaren, ej upptagen till prövning. Vid likvidationen skall rörande bolagsmännens
inbördes rättigheter och skyldigheter, varom i 7, 10 och 14 §§ förmäles,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i nämnda paragrafer
finnes stadgat eller särskilt varit avtalat. Genom avtal, som slutes av likvidator,
vare bolagsmännen ej bundna i förhållande till den, med vilken avtalats;
dock att inskränkning härigenom ej göres i likvidators behörighet att
i penningar förvandla bolagsmännens gemensamma tillhörigheter. Om förordnande
och entledigande av likvidator, om uppdragets handhavande, där
flera likvidatorer blivit utsedda, så ock om ansvarighet och redovisning, arvode
och ersättning för kostnader, vare lag som i 35 a § finnes i fråga om
handelsbolag föreskrivet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925 och äga tillämpning jämväl
å då bestående bolag.
2) Lag
om ändrad lydelse av 8 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)
angående handelsregister, firma och prokura.
Härigenom förordnas, att 8 och 21 §§ i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura skola, 8 § i dess lydelse enligt lagen den
29 juni 1923 (nr 287) och 21 § i dess lydelse enligt lagen den 28 juni 1895
(nr 67 s.-lO), i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
8 §-
Var---firma.
I handelsbolag åligger det varje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens
fullgörande; dock att, där handelsbolag trätt i likvidation och likvidator
blivit utsedd av rätten innan anmälan skett, anmälningsskyldighetens fullgörande
åligger likvidatorn.
Från---sparbanker.
Enkel---föreskrivet.
21 §.
1. Sker ändring i något förhållande, varom inskrivning skett i handelsregistret,
eller inträffar något av de i 15 § omtalade fall, skall anmälan därom
så fort ske kan göras i den ordning, som stadgats för anmälan om firma; dock
att ändring av hemvist icke behöver anmälas. Där handelsbolag trätt i likvidation
och likvidator blivit utsedd av rätten, skall anmälan jämväl innehålla uppgift
å likvidatorns fullständiga namn och hans hemvist.
2. Då rörelse upphör, åligge anmälningsskyldigheten den, som vid den tiden
utövade rörelsen eller var delägare i densamma. Vid enskild näringsidkares
död åligge anmälningsskyldigheten stärbhusdelägarna. Upphör handelsbolag i
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
Likvidation
av handelsbolag
och
enkla bolag
enligt gällande
rätt.
följd av delägares död, åligge anmälningsskyldigheten, utom de övrige bolagsmännen,
jämväl den avlidnes stärbhusdelägare. I fråga om annan ändring än
rörelsens upphörande åligge anmälningsskyldigheten en var, som efter ändringen
utövar eller är delägare i rörelsen. Har handelsbolag trätt i likvidation
och har likvidator blivit utsedd av rätten, åligge anmälningsskyldigheten beträffande
sådant bolag likvidatorn.
3. Flyttas---göras.
4. Har -—- --kraft.
5. Inträffar---avslutad.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
De genom propositionen framlagda lagförslagen avse att undanröja vissa
brister i gällande regler rörande likvidation av handelsbolag och enkla bolag.
Enligt lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag är i handelsbolag,
om annat ej avtalats, varje bolagsman berättigad att vidtaga åtgärd i
förvaltningen av bolagets angelägenheter, där ej förbud däremot inlägges av annan
bolagsman, som ej är utesluten från förvaltningen. Åtgärd, som är främmande
för bolagets ändamål, får ej vidtagas utan samtliga bolagsmäns samtycke. I
fråga om det enkla bolaget gäller, att, där annat ej avtalats, för vidtagande av
åtgärd i förvaltningen erfordras alla bolagsmäns samtycke.
För den praktiska tillämpningen av dessa regler måste tydligen förutsättas,
att stridiga meningar icke göra sig gällande bland bolagsmännen i frågor av
betydelse för bolagsverksamhetens- fullföljande. Beträffande såväl handelsbolag
som enkla bolag gäller därför, att, om enighet ej kan upprätthållas, det endast
återstår att låta bolaget upplösas.
Men även den verksamhet, som sammanhänger med upplösningen, skall utföras
av bolagsmännen själva. Beslut om bolagets likvidation och upplösning
medför nämligen ingen annan ändring i reglerna om bolagsmans rätt att deltaga
i handhavandet av bolagets angelägenheter än att, i fråga om handelsbolag, en
i bolagsavtalet eller eljest träffad överenskommelse om att någon eller några
av bolagsmännen skola vara uteslutna från förvaltningen icke längre blir att
tillämpa. Härav följer emellertid, att genom meningsskiljaktigheter mellan
bolagsmännen rörande sättet för likvidationens verkställande bolagets avveckling
kan komma att oskäligt fördröjas och att en bolagsman, som är i besittning
av bolagets tillgångar, kan, ehuru bolaget trätt i likvidation, förfoga över dem
under en lång följd av år till förfång för övriga bolagsmän. Till förekommande
härav stadgas visserligen, att, sedan sådant förhållande inträffat, att bolaget
skall träda i likvidation, dess tillgångar, så snart utan uppenbar skada ske
kan, skola förvandlas i penningar. Men detta stadgande blir givetvis utan
Första Lagutskottets utlåtande Nr 5.
5
egentlig betydelse mot en tredskande bolagsman, som bär bolagets tillgångar i
sin besittning, så oek vid meningsskiljaktigheter mellan bolagsmännen.
I en vid 1922 års riksdag inom första kammaren vackt motion, nr 29, fäste
herr Lyberg uppmärksamheten på de olägenheter, som sålunda kunna bliva en
följd av den stadgade ordningen för verkställande av likvidation av handelsbolag
och enkla bolag. I anledning av motionen avlät riksdagen, efter tillstyrkan
av första lagutskottet i utlåtande nr 13, till Kungl. Maj:t en skrivelse, nr
117, däri riksdagen anhöll om utredning, under vilka förutsättningar bolagsman
i handelsbolag och enkelt bolag, som trätt i likvidation, skulle kunna beredas
möjlighet att framtvinga slutförande av likvidationen och upprättande av bolagsskifte,
samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
lie föreliggande lagförslagen utgöra resultatet av den av riksdagen begärda
utredningen.
Lagförslagen hava i huvudsak följande innebörd:
Liksom hitintills skall likvidation av handelsbolag och enkla bolag såsom regel
genomföras av bolagsmännen själva. Men finnes det sannolikt, att likvidationen
oskäligt uppehälles eller eljest utföres på sådant sätt, att bolagsmans
rätt därigenom äventyras, skall på ansökan av honom domstol äga förordna, att
likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer, som utses av rätten.
Till likvidator må ock bolagsman förordnas.
Innan likvidator förordnas av rätten, skola samtliga bolagsmän beredas tillfälle
att yttra sig över ansökningen.
Sedan likvidator förordnats, skall han omedelbart övertaga likvidationen i
bolagsmännens ställe. För sådant ändamål inträder han i bolagsmännens förvaltningsrätt
över egendomen. I handelsbolag övertager han därjämte behörigheten
att företräda bolaget i förhållande till tredje man. Beträffande enkla
bolag gäller i sistnämnda hänseende, att genom avtal, som slutes av likvidator,
bolagsmännen icke bliva bundna i förhållande till den, med vilken avtalats;
dock att inskränkning härigenom ej göres i likvidators behörighet att i penningar
förvandla bolagsmännens gemensamma tillhörigheter.
Utses ett flertal likvidatorer, skola de handhava uppdraget gemensamt, där
ej rätten finner skäligt förordna, att uppdraget må på visst sätt dem emellan
delas.
Rörande likvidators ansvarighet och redovisning samt hans rätt till arvode
och ersättning för kostnader skall gälla vad i 18 kap. handelsbalken är stadgat
för syssloman.
Likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Äro bolagsmännen ense
om att återtaga likvidationen, skall förordnande för likvidator återkallas av
rätten.
De sålunda föreslagna bestämmelserna synas utskottet vara väl avvägda. Å
ena sidan torde de vara ägnade att på ett tillfredsställande sätt tillgodose intresset
av att meningsskiljaktigheter mellan bolagsmännen icke må oskäligt för
-
1922 års
riksdag.
Proposi
tionen.
Utskottet.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
dröja slutförandet av bolagets likvidation och upplösning. Å andra sidan torde
i bestämmelsen att det skall finnas sannolikt, att likvidationen oskäligt uppehälles
eller eljest sker på sådant sätt, att bolagsmans rätt därigenom äventyras,
ligga en garanti för att det ingrepp i bolagsförhållandet, som domstols förordnande
av särskild likvidator obestridligen innebär, skall begränsas till sådana
fall, där ett verkligt behov föreligger. Beträffande den bevisning, som i denna
del bör fordras, vill utskottet betona, att, såsom ock av lagtexten framgår, en
sannolikhetsbevisning härutinnan skall vara tillfyllest. Ett ganska summariskt
bedömande av ställningen inom bolaget och av bolagsmännens inbördes
förhållanden torde ofta giva domstolen tillräcklig ledning vid avgörandet.
Slutligen må anmärkas, att i sådana fall, där likvidationen omhänderhaves
av en person, som själv ej är bolagsman, denne likvidator — liksom bolagsmännen
— enligt sakens natur bör erhålla tillfälle att yttra sig, innan domstolen
förordnar annan person att övertaga likvidationen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 februari 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson*, Högberg,
Edw. Larson, Lyberg och Elefbeck;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley, Leo,
Jansson i Edsbäcken, Nilsson i Antnäs*, Söderberg och Johansson i Brånalt.
‘) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
7
Reservation
av herr Lyberg, som anfört:
»Den bestämmelse om sannolikhetsbevisning, som 35 a § och 52 § i lagförslaget
innehålla, har jag ansett ägnad att fördyra domstolsförfarandet och
framförallt att giva en tredskande bolagsman tillfälle att framtvinga upprepade
uppskov med ansökningsärendets behandling.
Då såsom skäl för bestämmelsens upptagande anförts, att densamma vore betingad
av nödig hänsyn till den bolagsman, mot vilken ansökningen riktas, och
att fråga vore om ingrepp i ett privaträttsligt bolagsförhållande, må erinras,
att ingripande icke kan i något fall ske, innan bolaget bevisligen trätt i
likvidation och sålunda måste upplösas. Och den omständigheten att en bolagsman
underkastar sig de besvär och kostnader, som äro förbundna med ansökning
om likvidators förordnande, lärer i och för sig berättiga till presumtion,
att hans rätt är äventyrad, eller åtminstone att det förtroende, på vilket bolagsavtalet
var grundat, är försvunnet.
Vid sådant förhållande synes kravet på dylik bevisning böra eftergivas och
lagrummen avfattas i ungefärlig överensstämmelse med motsvarande stadgande
i lagen om samäganderätt.
Jag har därför inom utskottet hemställt,
1) att första stycket i 35 a § skulle erhålla följande ändrade
lydelse:
»Kunna bolagsmän icke enas om sättet för likvidationens utförande,
äge på ansökning av bolagsman den domstol, varunder
bolaget lyder, förordna, att likvidationen skall verkställas av
en eller flera likvidatorer, som utses av rätten. Till likvidator
må ock bolagsman kunna förordnas.»
2) och att tredje stycket i 52 § skulle erhålla följande ändrade
lydelse:
»Kunna bolagsmän icke enas om sättet för likvidationens utförande,
äge på ansökning av bolagsman allmän underrätt i den
ort, där någon av bolagsmännen har sitt hemvist, förordna, att
i bolagsmännens ställe en eller flera likvidatorer, som utses av
rätten, skola verkställa likvidationen. Föreligga sådana — —
(lika med Kungl. Maj:ts förslag)--handelsbolag före
skrivet.
»