6
Första lagutskottets utlåtande Nr 37.
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1925 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen
den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående renar
i gränsområdena.
Genom en den 12 maj 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 226, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj
1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena.
Härigenom förordnas som följer:
1 KAP.
Om finska renar här i riket.
1 §.
Uppehålla sig finska renar olovligen här i riket, skall den, som enligt
särskilt meddelade bestämmelser är av vederbörande länsstyrelse därtill
förordnad (gränsrenvakt), så snart han erhåller kännedom om förhållandet,
därom underrätta den, som i Finland är satt att mottaga sådan underrättelse;
och varde därvid renarnas uppehållsort samt ungefärliga antal ävensom,
där så kan ske, renägarens namn uppgivna.
Underrättelsen skall meddelas genom telegram eller telefon eller, där
detta ej låter sig göra, genom budskickning eller brev. Har underrättelsen
skett genom telefon eller muntligen genom hud, skall snarast skriftlig
bekräftelse översändas.
Är renägaren känd, skall jämväl han, där så bekvämligen kan ske, underrättas
om förhållandet.
2 §.
Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att renarna olovligen
uppehålla sig här i riket, pliktig att ofördröjligen låta, i enlighet med
vad i 3 § föreskrives, avhämta dem och utdriva dem till Finland.
Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 7
Gränsrenvakt så ock vederbörande finske länsman eller annan, som i
Finland är satt att mottaga underrättelse, varom i 1 § sägs, må taga
renarna under bevakning eller utdriva dem. Av gränsrenvakt utdrivna
renar skola överlämnas till ägaren eller till tjänsteman eller person i Finland,
som nyss nämnts.
3 %.
Skola renar avhämtas eller utdrivas, må medtagas allenast djur, försedda
med märken, som begagnas av renägare i Finland, ävensom omärkta
kalvar, som följa honrenar med sådana märken.
Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som på grund av vad
ovan sagts böra kvarlämnas, utskiljas från de övriga i närvaro av gränsrenvakt
eller renägare i trakten; dock må de finska renarna strax bortföras,
om gränsrenvakten eller renägare, som nyss nämnts, förklarar, att
bland renarna icke finnas sådana, som böra kvarlämnas.
Därest de finska renarna äro sammanblandade med renar från trakten
och stå under bevakning av dåvarande renägare eller deras renvårdare,
skola dessa samla djuren och lämna den, som vill avhämta de finska
renarna, tillfälle att utskilja dem han har rätt att bortföra.
4 %.
För renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en betesavgift för varje
ren, kalvar under ett års ålder ej inbegripna. Denna avgift utgör tio öre
för varje dag av uppehållet.
Finnes att renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet,
skall vid avgiftens beräknande tagas den hänsyn till förhållandet,
som finnes skälig.
År uppenbart att renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket,
kan betesavgiften fastställas intill det dubbla beloppet; dock skall i sådant
fall renägaren beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.
5 %.
Förutom betesavgift, som i 4 § är nämnd, skall gäldas ersättning för
de av renarnas uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande av
underrättelse enligt 1 § samt för arbete med samlande, bevakning, utskiljande
och bortdrivande av renarna.
6 %.
Har meddelande enligt 1 § avlåtits, och uppehålla sig de renar, som
meddelandet avser, ännu tio dagar därefter här i riket, utan att någon
infunnit sig för att bortföra dem, skall ett belopp motsvarande tio procent
av renarnas värde, kalvar under ett års ålder ej inbegripna, anses förbrutet.
Sådan påföljd skall ock tillämpas, där någon inställt sig för renarnas
bortförande, men de likväl finnas kvar ännu efter det femton dagar för
-
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 37.
flutit från det meddelande enligt 1 § avsänts samt väderleksförhållanden,
rovdjur, renägares eller renvårdares försummelse att efterkomma åliggande
enligt 3 § sista stycket eller andra omständigheter icke utgjort tvingande
hinder mot bortförandet.
Vid bestämmande av det belopp, som i förevarande fall skall anses förbrutet,
skall renarnas värde beräknas efter det medelvärde för ren, som
för varje år fastställes i därför i konventionen föreskriven ordning.
7 §.
över de åtgärder, som föranledas av finska renars uppehåll här i riket,
skall av gränsrenvakten upprättas protokoll, vari intages upplysning
rörande renarnas antal och märken ävensom eget utlåtande i saken av
gränsrenvakten.
Protokollet samt yttrande av vederbörande lappfogde, därest denne icke
själv handlagt ärendet, skola jämte alla uppgifter och verifikationer översändas
till vederbörande länsstyrelse.
8 %.
Länsstyrelsen har att med ledning av tillgängliga upplysningar fastställa
den avgift och ersättning, som böra utgå enligt 4 och 5 §§, samt det belopp,
som enligt 6 § skall anses förbrutet.
Betesavgift och förbrutet belopp tillfalla Norrbottens lappfond.
9 i
Innan länsstyrelsen på grund av 8 § fattar beslut, skall länsstyrelsen
så vitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.
Beslut skall dock, utan angivande av namn å renägarna, endast innehålla
förpliktande för »vederbörande renägare» att erlägga det fastställda
beloppet.
10 §.
Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 3 § är sagt, må länsstyrelsen
efter inhämtande av upplysningar bestämma en särskild avgift
till belopp från och med tjugufem till och med trehundra kronor; dock må
sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till antagande,
att i den bortförda hjorden funnits svenska renar.
11 i
Skada, som under renarnas uppehåll här i riket vållas av renarna eller
av dem åtföljande vårdare, skall ock ersättas.
12 §.
Ersättning för utgifter, som omförmälas i 5 §, eller för sådan skada av
renar, som avses i 11 §, må ej utgå, så framt ej underrättelse rörande
Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 9
renarnas uppehåll här i riket avlåtits efter ty i 1 § sägs. Den som vill
fordra ersättning skall, därest ej dylik underrättelse ändock skett, vid
äventyr att gå sin rätt till ersättning förlustig, så snart ske kan göra
anmälan hos gränsrenvakten om renarnas uppehåll.
13 §.
Vill någon för skada, som av renarna vållats, fordra ersättning enligt
11 §, skall han därom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har
att i förening med två nämndemän, som av honom utses, besiktiga den
uppgivna skadan. Den finske länsmannen äger att själv eller genom ombud
tillstädeskomma vid förrättningen och föra talan för vederbörande
renägare, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler sig renägare
såsom sakägare, må han själv utföra sin talan. Landsfiskalen har
att i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, underrätta länsmannen
om tid och plats för förrättningen. Kan det antagas, att uppgiven
skada helt eller delvis förorsakats av svenska renar, skall jämväl
vederbörande svenske lappordningsman inkallas.
Vid förrättningen skall inhämtas och i protokollet däröver intagas upplysning
rörande de omständigheter, som kunna inverka på ersättningsfrågan,
såsom tiden och sättet för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens
belägenhet och beskaffenhet samt sannolika antalet av de renar, som vållat
skadan.
Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet
och fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.
Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och skola
de till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring, att uppskattningen
skett efter bästa förstånd och övertygelse.
Landsfiskalen och nämndemännen hava att så vitt möjligt utreda vem
som är ägare till de renar, vilka förorsakat skadan. Finna de att såväl
svenska som finska renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande
härom, värdera allenast den skada, som kan anses vållad av de finska renarna.
Beslut, varigenom skadeersättning tillerkännes målsäganden, skall, utan
angivande av namn å viss renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande
finska renägare» att ersätta skadan.
Är ej länsmannen eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes vid
förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens
föranstaltande tillställas honom.
Är målsäganden eller länsmannen eller renägare, som fört talan vid förrättningen,
missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist å nittionde
dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.
Landsfiskalen och nämndemännen njute ersättning enligt gällande resereglemente.
Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av finska
renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest betalas av
målsäganden.
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 37.
14 §.
I händelse belopp, som jämlikt 8, 10 och 13 §§ fastställts att betalas i
anledning av finska renars uppehåll här i riket, icke omedelbart erlägges
till gränsrenvakten eller målsäganden, skall länsstyrelsen, för vinnande
av sådan verkställighet i Finland som enligt konventionen skall äga rum.
till den finske landshövdingen översända beslut rörande beloppet med tillhörande
uppgifter och verifikationer.
15 §.
Begagnar sig person, tillhörande gränsbefolkningen i Enontekis socken
i Finland, av den samma befolkning medgivna rätt att med egna renar
färdas fram till järnvägslinjen Boden-Riksgränsen för avsättning av egna
produkter och inköp av sina förnödenheter, må han i samma utsträckning
som landets egna undersåtar begagna sig av bete till föda åt kör- och
dragrenar, som användas vid färden.
2 KAP.
Verkställighet av finsk myndighets beslut rörande svensk renägares
ersättningsskyldighet enligt konventionen in. m.
16 $.
Då länsstyrelsen på framställning av vederbörande myndighet i Finland
förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som svensk renägare eller
annan på grund av konventionen är pliktig att utgiva, skall beloppet
genom länsstyrelsens försorg indrivas hos denne.
Finner länsstyrelsen med billighet överensstämma, att beloppet helt eller
delvis stannar å statskassan, äge länsstyrelsen därom besluta; dock må det
ej ske, där fråga är om böter, ej heller i fråga om belopp, som av lapp
skall gäldas såsom ersättning för skadegörelse, som vid flyttning över
finskt område sker å skog på genomflyttningsvägen.
17 §.
Saknas tillgång till gäldande av böter, som skola indrivas enligt 16 §,
varde de förvandlade enligt allmänna strafflagen.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, samt förblir
gällande så länge omförmälda mellan Sverige och Finland avslutade konvention
bibehåller giltighet.
Första lagutskottets utlåtande Nr 37. H
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande laglorslag.
far utskottet hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
Såsom framgår av utskottets samtidigt härmed avgivna utlåtande, nr 3(>,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 225, rörande godkännande av
en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention med tillhörande
slutprotokoll angående renar i gränsområdena, har utskottet hemställt,
att ifrågavarande konvention och slutprotokoll måtte av riksdagen godkännas.
Det genom förevarande proposition framlagda lagförslaget innefattar stad
ganden av allmän lags natur, som ansetts erforderliga för konventionens
genomförande, nämligen dels för fullgörande av de folkrättsliga förpliktelser,
som enligt konventionen åligga Sverige, och dels för utövande av de rättigheter,
som jämlikt konventionen skola tillkomma riket och dess inbyggare.
I främsta rummet hava därvid kommit i betraktande de bestämmelse!
i konventionsförslaget, vilka reglera förfarandet med finska renar, som
olovligen uppehålla sig här i riket. I detta avseende hava i lagförslaget
upptagits stadganden av i huvudsak följande innehåll. Sedan kännedom
vunnits, att finska renar uppehålla sig här i riket, skall genom person,
som enligt särskilt meddelade bestämmelser av vederbörande länsstyrelse
utsetts (gränsrenvakt), underrättelse därom avlåtas till den, som i Finland
förordnats att mottaga sådan underrättelse. Det åligger renägaren att avhämta
renarna. Dessa må dock utdrivas jämväl av person här i riket eller i
Finland, vilken äger uppdrag i sådant hänseende. Vid renarnas avlägsnande
skall tillses, att allenast medtagas djur försedda med märken, som
begagnas i Finland. För renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en
betesavgift av tio öre om dagen för varje ren, kalvar under ett års ålder
ej inbegripna. Denna avgift kan fördubblas, därest det är uppenbart, att
renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket. Inställer sig icke
inom angiven tid någon för renarnas avhämtande eller, om detta väl SKett,
avlägsnas ej renarna på sätt föreskrivits, inträder såsom påföljd, att ett
belopp motsvarande 10 procent av renarnas medelvärde anses förbrutet.
Härförutom skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas upphåll medfört
för myndigheter och enskilda ävensom för skada, som av renarna vållats.
Avgifter och ersättning, som ovan nämnts, med undantag av skadestånd,
fastställas av länsstyrelsen. Skadestånd bestämmes efter förutgången besiktning
av särskilda förrättningsmän. I händelse belopp, som sålunda
skola gäldas, icke omedelbart erläggas, skall genom länsstyrelsen hänvändelse
ske till den finske landshövdingen, som enligt konventionen har
att förskottera beloppen av finska allmänna medel.
Vad angår svenska renar, som olovligen uppehålla sig i Finland, tarvas
icke lagbestämmelser i vidare mån än så vitt angår indrivning här i riket
av medel, som enligt konventionen i Finland ålagts svenska renägare till
utgivande och som av länsstyrelsen förskottsvis utbetalts av allmänna medel.
Ett motsvarande förhållande föreligger beträffande kon\ entionens be -
Utskottet.
12 Första lagutskottets utlåtande Nr 37.
stämmelser om medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar
flytta över finskt område. Enligt sagda bestämmelser kan svensk lapp i
Finland ådömas böter för förseelse mot de i konventionen meddelade bestämmelser
rörande avverkning av skog å genomflyttningsväg vid utnyttjande
av honom medgiven rätt till bränsletäkt. Likaledes kan han förpliktas
utgiva ersättning för skadegörelse å skog å sådan väg. Jämväl de belopp,
som i sådant hänseende skola utgivas, förskotteras av länsstyrelsen för att
sedermera enligt i lagförslaget upptagna föreskrifter indrivas av lappen.
Av de bestämmelser, som ingå under de i slutprotokollet upptagna särskilda
förutsättningar för konventionens antagande, är det en, som för sin
tillämpning här i riket tarvar civillags form. Detta är föreskriften rörande
rätt för gränsbefolkningen i Enontekis socken att vid de handelsresor till
Sverige, vartill samma befolkning skulle berättigas, använda sig av bete
för vid färden nyttjade kör- och dragrenar i samma utsträckning, som tillkommer
svenska medborgare vid deras resor efter ren.
Över lagförslaget bar yttrande inhämtats från länsstyrelsen i Norrbottens
län, som icke haft något att erinra däremot.
Utskottet har vid granskning av lagförslaget icke funnit skäl till anmärkning
mot detsamma och får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 maj 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hederslierna, Jacob Larsson*, Högberg*, Lyberg,
K. G. Westman, Klefbeck och P. E. .1. Jonsson*;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson i
Edsbäcken, Karlsson i Vätö*, Johanson i Huskvarna*, Carlson i Mölndal* och Persson i Trången.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.