Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1925 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 17 april 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 222, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll,
dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910 (nr 141 s. 42),
2) lag om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat,
3) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofond den 9 december
1910 (nr 141 s. 37), och
4) lag om förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss nybyggnad å
ecklesiastika löneboställen,
dels ock hemställt, att riksdagen, därest de under 1), 3) och 4) omförmälda
lagarna bleve av riksdagen antagna, ville bemyndiga Kungl. Maj:t att bestämma
dagen för deras ikraftträdande.
I samband med denna proposition bar utskottet till behandling förehaft
följande inom riksdagen väckta, likaledes till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen
inom första kammaren:
nr 299 av herr Wohlin m. fl.,
inom andra kammaren:
nr 452 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Svensson i Grönvik,
nr 453 av herr Gustafson i Kasenberg, och
nr 454 av herr Pehrsson i Göteborg, i vilken motions syfte instämt herr
Olsson i Berg m. fl.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 30 käft. (Nr 35.)
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Beträffande de framlagda lagförslagens närmare innehåll och vad till stöd
för desamma samt för det av Kung! Maj.-t begärda bemyndigandet anförts
torde få hänvisas till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag
ävensom till nedan omförmälda, till grund för förslagen liggande sakkunnigbetänkande.
Vad motionärerna hemställt återgives här nedan; och tillåter sig utskottet
att i fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
i huvudsak hänvisa till motionerna.
Genom de författningar angående det ecklesiastika löneväsendet, som utfärdades
den 9 december 1910, och vilka alla avse det territoriella prästerskapet,
vidtogos genomgripande förändringar även beträffande dispositionen
och förvaltningen av den åt detta prästerskap anslagna fasta egendomen.
Denna nya lagstiftning är grundad på, bland andra, den grundsatsen, att
de prästerliga tjänstinnehavarna skola in natura åtnjuta fri bostad och, när
tillgång därtill finnes, ved till husbehov, och att i övrigt lönerna utgå helt i
penningar, vartill kommer till visst belopp fastställd ersättning för skjuts i
tjänstärenden. Prästerna skola sålunda —- med ett oväsentligt, i 7 § boställsordningen
angivet undantag, som här kan förbigås — ej vara hänvisade att
söka utfå någon del av sin lön ur boställets avkastning, utan de bestämda
lönerna skola tillhandahållas tjänstinnehavarna av pastoratsborna genom vederbörande
kyrkoråd. Den fria bostaden beredes kyrkoherde och komminister
sålunda, att tomt med bostadshus och, där hinder ej möter, erforderligt område
till trädgård upplåtes å prästens förutvarande bostadsboställe eller å
annat inom pastoratet beläget boställe eller ock å plats, som av pastoratet
för ändamålet erbjudits. Boställe, som sålunda är avsett till löntagares bostad,
kallas prästgård; annat boställe kallas löneboställe. Löneboställena skola alla
utarrenderas. Enligt meddelade närmare bestämmelser äro boställsarrendena
i regel anvisade åt vederbörande pastorat som bidrag till prästerskapets avlönande,
men vissa arrenden skola ingå till den genom den nya lagstiftningen
tillskapade gemensamma avlöningstillgången, kyrkofonden. Till kyrkofonden
äro kyrkoråden skyldiga att redovisa arrenden, som av dem få användas
till prästerskapets avlöning men ej äro för detta ändamål i stadgad ordning
behövliga.
Genom den förändrade uppgift, prästerskapets boställen erhållit enligt det
nya avlöningssystemet, har även deras betydelse i ekonomiskt hänseende
blivit en helt annan än förr. Tidigare har prästen i sin egenskap av indelningshavare
själv haft intresse av att boställena — med undantag av det
jämförelsevis ringa antal, vars avkomst ingick till prästerskapets löneregleringsfond
— hölles uppe vid hög avkastningsförmåga. Sedan avkomsten
av de s. k. löneboställena enligt de nya bestämmelserna icke uppbäres av
prästen, har intresset av att dessa boställen lämna högsta möjliga avkastning
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 3
övergått på pastoratet eller, där boställets avkomst skall ingå till kyrkofonden,
på denna fond. Kyrkofondens omförmälda intresse är emellertid i själva
verket ett församlingarnas och kyrkans intresse. Kyrkofonden har nämligen
enligt det nya avlöningssystemet en synnerligen vittgående betydelse för
församlingar och prästerskap.
Rörande förvaltningen av de ecklesiastika boställena gälla den ecklesiastika
boställsordningen av den 9 december 1910 samt den allmänna nyttjanderättslagen
och den av Kungl. Maj:t i administrativ ordning med stöd
av bemyndigande i boställsordningen utfärdade ecklesiastika arrendeförordningen
av den 15 september 1911, vilken sistnämnda författning liksom
den allmänna nyttjanderättslagen emellertid har avseende allenast å löneboställena.
Sedan vid tillämpningen av arrendeförordningen yppat sig åtskilliga brister
i arrendesystemet, tillsattes år 1919 sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med revision av sagda förordning. Dessa avgåvo
den 28 februari 1923 betänkande angående det ecklesiastika arrendeväsendet,
innehållande icke blott förslag till ny arrendeförordning utan även förslag
i åtskilliga andra i samband därmed stående frågor. De genom förevarande
proposition framlagda förslagen ansluta sig i huvudsak till de sakkunnigas
förslag. De sakkunnigas förslag till ny arrendeförordning har ej underställts
riksdagens prövning, enär, såsom nyss blivit antytt, Kungl. Maj:t är genom
boställsordningen bemyndigad att meddela de särskilda föreskrifter, enligt
vilka utarrenderingen skall äga rum.
I betänkandet hava de sakkunniga erinrat, hurusom det ganska snart efter
den nya lagstiftningens tillkomst visade sig, att löneboställenas utarrendering
enligt den nya ordningen icke lämnade tillfredsställande resultat.
Beträffande de huvudsakliga bristerna i arrendesystemet och deras orsaker
hava de sakkunniga anfört följande.
Orsakerna till det mindre gynnsamma arrenderesultatet kunna naturligtvis
vara helt och hållet lokala eller tillfälliga. Exempelvis har anledningen till
att utarrendering utfallit ogynnsamt eller omöjliggjorts stundom varit att
söka däri, att arrendeauktionen på grund av särskilda omständigheter kommit
att hållas allt för nära inpå tillträdet. De av kristiden framkallade
abnorma förhållandena hava i mycket skärpt de påtalade olägenheterna och
utgöra måhända i åtskilliga fall så gott som enda eller åtminstone huvudsakliga
förklaringen till dessa. Tillräckligt många omständigheter kvarstå
dock, som hänvisa på att orsakerna äro av mera bestående beskaffenhet och
höra sökas i vissa mera fundamentala brister i själva arrendesystemet, sådant
detta föreligger i gällande författningar.
I överensstämmelse med de erfarenheter, som gjorts av länsstyrelser och
andra, hava de sakkunniga funnit, att bristerna i det nuvarande arrendesystemet,
i vad dessa brister kunna anses som orsaker till de mindre gynnsamma
arrenderesultaten, huvudsakligen äro hänförliga till nedanstående omständigheter.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
1. Den nämnd, som har fått sig anförtrott att verkställa arrendeuppskattningen,
äger icke den sammansättning, att en fullt pålitlig arrendevärdering
är att i regel påräkna.
2. Den nybyggnadsskyldighet, som enligt den nya lagstiftningen åligger
arrendatorn och som kommer att i särskilt stor utsträckning tagas i anspråk,
då löneboställe utarrenderas första gången efter det ny lönereglering, fastställd
enligt 1910 års löneregleringslag, trätt i tillämpning, är ofta för arrendatorn
synnerligen betungande med hänsyn framför allt därtill, att arrendatorn
har att förskjuta byggnadskostnaden, vilken först småningom återgäldas
honom. Ofta förekommer härjämte, att löneboställes hus skola på grund
av meddelade bestämmelser byggas större och kostsammare än som är förenligt
med boställets storlek och avkastningsförmåga, något som är beroende
därpå, att bestämmandet av de hus, vilka skola finnas å löneboställe, icke
ingår som ett led i arrendeuppskattningen, utan överlämnats till avgörande
i judiciell-administrativ ordning av särskild myndighet, vilken vid frågans
prövning saknar erforderlig kännedom om betingelserna för boställets utarrendering
och om boställets avkastningsförmåga.
3. Den arrendatorerna på grund av bestämmelsen i arrendeförordningens
13 § i regel ålagda skyldigheten att tillhandahålla tjänstinnehavaren skjuts
och vissa andra tjänstbarheter »mot måttlig ersättning» förorsakar, att arrendebeloppet
måste sättas under vad eljest kunde hava varit att påräkna, samt
verkar återhållande på arrendespekulanter.
4. I nära sammanhang med nu omförmälda brister står ytterligare en,
som väl icke kan hava övat någon inverkan på det nuvarande arrenderesultatet,
men som har stor betydelse för ett gott'' resultat av boställes förnyade
utarrendering därigenom, att den motverkar boställenas hållande i god
hävd och uppehållandet av boställenas avkastningsförmåga. Nu berörda
brist hänför sig till det förhållandet, att den tillsyn, som utövas över att
arrendatorn håller lönebostället i god hävd till hus och jord, icke är tillfredsställande.
De åtgärder, som enligt departementschefens uttalande anses böra vidtagas
för avhjälpande av de framhållna bristerna, gå i huvudsak ut på följande,
nämligen
att arrendeuppskattningen, vilken enligt nu gällande rätt är anförtrodd åt
landsfiskalen i samråd med vissa personer i orten, skulle överlämnas till en
av mera speciellt sakkunniga personer sammansatt nämnd, bestående av tre
ledamöter, samtliga med rösträtt,
att befogenheten att bestämma, huru löneboställe skall vara bebyggt, vilken
befogenhet nu i första hand tillkommer synerätten, skulle, efter utredning
av arrendeuppskattningsnämnden, tillkomma de utarrenderande myndigheterna,
vilka det skulle åligga att tillse, att boställets bebyggande lämpades
efter boställets bärkraft,
att arrendator skulle för bestridande av kostnad för nybyggnad kunna
erhålla förskott ur kyrkofonden, samt
att uppdraget att förrätta av- och tillträdessyn samt ekonomiska besiktningar
skulle överflyttas på omförmälda nämnd, vilken med hänsyn till sin
ställning erhållit beteckningen boställsnämnd.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 5
Förslag i det i första punkten omförmälda hänseendet är ej framlagt i
propositionen, enär bestämmelse därom tillhör arrendeförordningen, men
frågorna i de övriga punkterna innefattas i de vid propositionen fogade lagförslagen,
vilka emellertid förutsätta, att arrendeuppskattningen överlämnas
till boställsnämnden, vars sammansättning m. m. angivits i förslaget till lag
om ändring i vissa delar av boställsordningen.
Därjämte hava i propositionen föreslagits ändrade bestämmelser i syfte
att åt de ordinarie prästerna bereda en mot den verkliga kostnaden så vitt
möjligt svarande ersättning för ämbetsskjuts. Denna fråga sammanhänger
på det närmaste med en av de sakkunniga förordad ändring i den ecklesiastika
arrendeförordningens 13 §, vilken ändring avser bestämmelsen rörande
skyldighet för arrendatorn att till tjänstinnehavaren utgöra skjuts och andra
tjänstbarheter. Tillika har departementschefen, i överensstämmelse med de
sakkunniga, förklarat sig anse en ovillkorlig förutsättning för denna ändrings
genomförande vara, att frågan om prästernas ämbetsskjuts samtidigt löstes
på ett lämpligt sätt.
I de av herr Wohlin m. fl. samt herrar Olsson i Kullenbergstorp och
Svensson i Grönvik avgivna, likalydande motionerna yrkas avslag på det i
propositionen framlagda förslaget i dess helhet. Till stöd härför hava motionärerna
bl. a. — med framhållande av det sammanhang, som enligt motionärernas
mening förefunnes mellan å ena sidan de i förevarande proposition
upptagna spörsmål och å andra sidan vissa frågor rörande den ecklesiastika
jordens förvaltning och disposition ävensom frågan om revision av de prästerliga
avlöningslagärna, samt med erinran att riksdagen vid flera tillfällen
under de senaste åren fästat Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på önskvärdheten
av att i större omfattning än vad som för närvarande vore möjligt kunna
taga den ecklesiastika jorden i anspråk för nybildning av mindre jordbruk —
åberopat, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag till ändringar i den ecklesiastika
boställsordningen i väsentlig mån komme att föra utvecklingen i en
riktning, motsatt den som riksdagen i sina förenämnda framställningar
förordat.
Även utskottet anser, att det föreligger ett visst sammanhang mellan
omförmälda frågor, varför de av motionärerna framställda erinringarna
kräva att noggrant beaktas. Utskottet har vid frågans övervägande emellertid
funnit den av motionärerna uttalade farhågan för att genomförandet
helt eller delvis av de nu föreslagna förändringarna skulle föregripa lösningen
av övriga här berörda frågor icke till alla delar äga den bärkraft, som motionärerna
ansett.
Den föreliggande propositionen avser icke någon rubbning av grunderna
för den nuvarande förvaltningen utan åsyftar blott att inom den redan givna
ramen söka åstadkomma större effektivitet åt förvaltningen. Man vill, med
Frågans sammanhang
med andra
spörsmål.
Herr Wohlins
m. fl. samt
herrar Olssons
och
Svenssons
motioner.
Utskottet.
6 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
undanröjande av den nuvarande dualismen, som lägger arrendeuppskattningen
och frågan om boställets bebyggande i skilda händer, vinna större
sakkunskap vid dessa frågors handläggning och i övrigt åstadkomma ökade
garantier för ett lämpligt bebyggande och ett gynnsamt arrenderesultat.
Den mest vittgående förändring, som i sådant syfte föreslås — en förändring,
som utskottet emellertid, såsom av det följande närmare framgår,
för sin del endast med väsentliga modifikationer kan tillstyrka — innebär,
att vissa vid förvaltningen biträdande organ, som nu till större delen
utgöras av i statens tjänst anställda personer, utbytas mot enskilda personer,
vilka visserligen skulle utses för vissa korta tidsperioder men dock icke erhålla
fast ställning. En ändring i enlighet med förslaget, framförallt om
detta modifieras så som utskottet ifrågasätter, lärer icke mera än den nuvarande
boställsordningen innebära hinder för genomförandet av sådana förändringar
i förvaltningen av den ecklesiastika jorden eller i dess disposition,
som framdeles må prövas lämpliga.
För övrigt ligger i sakens natur, att ifrågavarande, till ett allmänt ändamål
anslagna fasta egendom måste, så länge den intar denna ställning,
skötas på bästa sätt. Da egendomen har stor betydelse för finansieringen
av det ecklesiastika avlöningsväsendet och den kyrkliga organisationen, sammanfalla
de särskilda församlingarnas och det allmännas intressen av att
egendomen göres så avkomstbringande som möjligt.
Motionärernas huvudskäl mot förslagen synes vara, att deras genomförande
skulle för framtiden väsentligt försvåra verkställigheten av en lagstiftning
om den ecklesiastika jordens styckning. För utskottet synes det emellertid
antagligt, att nedan angivna ändringar i boställsordningen i förening med
de ändringar, de sakkunniga ifrågasatt i arrendeförordningen, så långt ifrån
komme att försvåra ett framtida användande av boställena för styckning
till mindre jordbruk, att ändringarna snarare komme att föra utvecklingen i
den riktning, som riksdagen förordat. Omförmälda författningsändringar
syfta nämligen bl. a. till att jorden ej måtte bebyggas med dyrare hus än
den förmår bära, att jorden måtte i större utsträckning än nu är fallet hållas
obebyggd eller endast delvis bebyggd och att boställes upplåtande i tomter
o. d. måtte påskyndas; jfr förslaget till arrendeförordning 2 § 4 mom. samt
4 § 3 mom. c), d) och e). Visserligen har man här, helt naturligt, tagit
som utgångspunkt befrämjandet av boställets bästa, men samtidigt underlättas
en eventuell styckning. Något fastlåsande av boställena som arrendegårdar
sker ej mera genom de föreslagiia bestämmelserna än genom de nuvarande.
Departementschefen har framhållit, dels att ett eventuellt beslut om
att ställa den ecklesiastika jorden till förfogande för styckning och försäljning
till mindre jordbrukslägenheter m. in. ej kan genomföras annat än
successivt, och dels att under ett vart av de närmaste åren vore att påräkna
ett stort antal ecklesiastika boställen, som kunde göras tillgängliga för för
-
7
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
säljning, om sådan prövades gagnelig. Av eu i statsrådsprotokollet (s. 117)
meddelad uppgift framgår, att antalet arrendelediga boställen för åren 192G
—1932 uppgår till respektive 230, 515, 410, 329, 493, 48 och 56, olika
lotter av ett och samma boställe härvid icke räknade för sig. Av vissa från
länsstyrelserna till de ecklesiastika arrendesakkunniga inkomna uppgifter,
varav utskottet tagit del, inhämtas, att antalet förutvarande bostadsboställen,
vilka, nu upplåtna på 20 års arrende, bliva arrendelediga åren 1934 1940,
utgör respektive 9, 29, 125, 228, 282, 226 och 35. Huru många förutvarande
löningshemman under sistnämnda år bliva arrendelediga framgår ej
av de sakkunnigas handlingar; men torde de emellertid kunna beräknas
till i genomsnitt ett femtiotal årligen. Av de angivna siffrorna framgår, att,
om en lagstiftning i syfte att tillhandahålla den ecklesiastika jorden för bildande
av smärre jordbruk och egna hem under de närmaste åren kommer
till stånd, ett stort antal boställen kunna göras för ändamålet tillgängligt.
Under erinran därom, att riksdagen i skrivelse år 1924, nr 142, anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt föranstalta om utredning rörande beredandet
av större möjligheter för upplåtande av ecklesiastik jord till smärre
jordbruk och egna hem, anser sig utskottet kunna hysa den förvissningen,
att förslag till dylik lagstiftning inom en nära framtid skall föreläggas riksdagen.
Att i avvaktan härpå undanskjuta frågan om ändrade regler för den
ecklesiastika jordens bebyggande och utarrenderande skulle emellertid vara
till skada för dess skötsel.
Med anledning av motionärernas hänvisning till vad kyrkofondskommitténs
den 31 maj 1923 avgivna betänkande innehåller beträffande löneboställenas
förvaltning torde få erinras därom, att kommittén icke ifrågasatt,
att den direkta förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena skulle
omhänderhavas av den av kommittén föreslagna s. k. kyrkofondsstyrelsen,
utan ansett förvaltningen böra bibehållas i huvudsakligen oförändrat skick.
Beträffande arrendeförfarandet har kommittén i det väsentliga instämt med
de ecklesiastika arrendesakkunniga. Därjämte har kommittén — efter att
hava kommit till ett negativt resultat beträffande frågan om förvaltningens
hänläggande under domänstyrelsen — uttalat sig till förmån för inrättandet
av ecklesiastika domänintendentsbefattningar. — Kyrkofondskommitténs betänkande
är ännu beroende på Kungl. Maj:ts beslut.
Väl hava vissa myndigheter i yttranden över såväl arrendesakkunnigas
som kyrkofondskommitténs betänkande upptagit frågan om förläggande
under domänstyrelsen av förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena,
och likaså har kammarkollegiet — vilket uttalat sig mot en sådan
förändring — angivit en del problem, som framställde sig i sammanhang
med förvaltningsfrågan eller kunde komma att uppstå, då frågan om revision
av det ecklesiastika löneväsendet bleve aktuell; men de sålunda berörda
reformtankarna hava framkastats helt konturlösa, varför möjligheten av
deras realiserande ej kan tillnärmelsevis bedömas. För övrigt har kollegiet,
Utskottets
ståndpunkt
till förslagets
huvudgrunder.
8 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
på sätt av dess yttrande framgår, funnit sig hava anledning att i allt
fall tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag.
Ej heller ur de förvaltningen berörande synpunkter, som sålunda angivits,
torde kunna åberopas skäl, vilka enligt utskottets mening böra föranleda
ett undanskjutande av arrendefrågan.
På grund av vad sålunda förekommit anser alltså utskottet några betänkligheter
icke böra möta för riksdagen att ingå i realprövning av det förebggande
förslaget.
Vad av motionärerna anförts beträffande önskvärdheten att hålla ecklesiastik
jord tillgänglig för upplåtelse till smärre jordbruk och egna hem
m. m. för det fall att lagstiftning i sådant hänseende kommer till stånd,
synes emellertid utskottet vara av den betydelse, att behörig hänsyn till
möjligheten av en dylik lagstiftning bör tagas vid den fortsatta utarrenderingen
av ecklesiastika löneboställen.
Till denna fråga återkommer utskottet i det följande.
Såsom departementschefen angivit i sitt anförande till statsrådsprotokollet,
hava de myndigheter, vilka yttrat sig över de arrendesakkunnigas betänkande,
praktiskt taget enhälligt instämt i de sakkunnigas uttalanden beträffande
det mindre tillfredsställande resultatet av den utarrendering, som enligt
1911 års ecklesiastika arrendeförordning ägt rum av de ecklesiastika
löneboställena. Jämväl vad som anförts om orsakerna till detta förhållande
och om behovet av förändrade bestämmelser har flertalet biträtt. I stor omfattning
hava myndigheterna likaledes förklarat sin anslutning till de åtgärder,
som de sakkunniga föreslagit i syfte att avhjälpa bristerna.
Genom vad sålunda och i övrigt förekommit har det enligt utskottets
övertygelse blivit ådagalagt, att de för närvarande gällande bestämmelserna
om det ecklesiastika arrendeväsendet icke äro tillräckligt ägnade att
tillgodose de krav, som med hänsyn till pastoratens och det allmännas berättigade
intressen böra ställas på de ecklesiastika löneboställena, nämligen
att de skola — så länge de äro bibehållna för sitt nuvarande ändamål —
på uthålligt sätt lämna den högsta möjliga avkastning till förmån för detta
sitt ändamål, att bereda pastoraten bidrag till prästerskapets avlöning. Orsakerna
till det mindre gynnsamma arrenderesultat, som erkänts ofta
föreligga, kunna väl, såsom även angivits, vara helt eller delvis lokala eller
tillfälliga, men uppenbarligen äro orsakerna i icke ringa utsträckning att
söka i vissa generella brister i de i ämnet gällande författningarna.
Det synes därför utskottet oundgängligt att i anslutning till det genom
propositionen framlagda förslaget vidtaga vissa åtgärder i syfte att undanröja
eller förminska de anmärkta bristerna.
Utskottet går nu att redogöra för sin ställning till förslagets huvudgrunder.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 9
De i ämnet nu gällande författningarna stadga bland annat följande.
Löneboställena skola vara försedda med de laga hus, som av synerätt
prövas nödiga. Arrendeuppskattningen verkställes på landet av landsfiskal
och i stad av magistratsperson i samråd med kontraktsprosten, tjänstinnehavare,
vars rätt beröres av utarrenderingen, samt ombud för pastoratet
eller domkapitlet, varefter utarrenderingen äger rum genom länsstyrelsen
efter domkapitlets hörande. Ekonomisk besiktning förrättas på landet av
landsfiskalen såsom ordförande jämte två nämndemän och i stad av magistratsperson
såsom ordförande jämte två av magistraten utsedda sakkunniga
män. Av- och tillträdessyn samt laga syn förrättas på landet av domare
jämte minst två, högst fyra nämndemän samt i stad av rådstuvurätt.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle för boställenas utarrendering och tillsyn
finnas s. k. boställsnämnder, bestående av tre i lantbruks- och därmed
sammanhängande affärsförhållanden kunniga män, av vilka en, tillika ordförande,
jämte ersättare för honom, för högst tre år åt gången förordnades
av Kungl. Maj:t och två skulle, jämte lika antal ersättare, för tre år åt
gången, utses, den ena av häradsrätten eller i fråga om stad, som ansåges
böra utgöra eget tjänstgöringsområde, av magistraten och den andra av domkapitlet,
dock att Kungl. Maj:t ägde att, där särskilda skäl därtill föranledde,
beträffande sättet för utseendet av sistnämnda två ledamöter och ersättare
för dem annorlunda förordna. Boställsnämndens tjänstgöringsområde skulle
bestämmas av Kungl. Maj:t. Efter departementschefens uttalande borde
nämndsdistrikten i regel sammanfalla med tingslaget. Boställsnämnden skulle
hava att verkställa arrendeuppskattning och i sammanhang därmed uppgöra
förslag i fråga om vilka och hurudana hus borde finnas å löneboställe,
att förrätta ekonomisk besiktning (jämväl å prästgård) samt att å löneboställe
hålla av- och tillträdessyn, varjämte det enligt förslaget till arrendeförordning
avsetts, att nämnden skulle under arrendeperioden tillhandagå
med vissa utredningar och yttranden. Boställsnämndens ledamöter skulle
vara berättigade till resekostnads- och traktamentsersättning, ordföranden
dessutom till arvode, detta senare utgående ur kyrkofonden.
Boställsnämnds inrättande har avstyrkts i de motioner, som avgivits av
herr Wohlin m. fl. samt herrar Olsson och Svensson.
Det i nämnda två motioner framställda avslagsyrkandet, så vitt det hänför
sig till boställsordningen, grundar sig, förutom på de i det föregående berörda
allmänna synpunkterna, även på den uppfattningen, att den föreslagna
ändringen skulle utan motsvarande fördelar medföra en väsentlig stegring
av de nuvarande kostnaderna för förvaltningen av den ecklesiastika jorden.
lioställs
nftmnd.
Herrar
Wohlins, Olssons
och
Svenssons
motioner.
Herr Pehrsson åter yrkar, att bestämmelserna angående boställsnämnd Herr Pehrsoch
vad därmed ägde sammanhang måtte utgå ur lagförslaget och i stål- sons raohon
let där införas vissa av honom föreslagna ändringar. Det syntes honom
Utskottet.
10 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
lämpligast att icke nu inrätta någon »boställsnämnd» i nu föreslagen omfattning,
med en ny klass tjänstemän med därav förorsakade kostnader, utan
att i stället endast vidtaga sådana förändringar i den nuvarande uppskattningsnämnden,
att den utan nämnvärd merkostnad kunde göras mer kvalificerad
för uppgiften. Att berörda nämnds arbetsområde skulle för ordföranden
omfatta länet och för bisittarna distrikt i regel motsvarande härad
komme att medföra stora resekostnader och syntes icke vara av behovet
påkallat. Arrendeuppskattningsnämnden syntes böra bestå av tre i lantbruks-
och därmed sammanhängande affärsförhållanden kunniga män, av
vilka Konungens Befallningshavande ägde att utse en ledamot, som tillika
vore ordförande, domkapitlet en och pastoratet en. Skulle det anses nödigt
att tillföra denna nämnd ytterligare sakkunskap, kunde en fjärde ledamot
med samma kvalifikationer utses från församling i närheten utav domaren
i orten. Man måste, anför motionären vidare, ställa sig i viss mån betänksam
mot att uppskattningsnämnden tillika skulle fungera såsom synenämnd
och sålunda ensam judiciellt avgöra mycket viktiga frågor av vittgående
ekonomiska konsekvenser och med inflytande på boställets arrende
och skötsel under en lång följd av år.
Det centrala i det i propositionen framlagda förslaget till en s. k. boställsnämnd
ligger tydligen i anordningen med en omorganiserad, för sitt uppdrag
mera skickad arrendeuppskattningsnämnd, vilken tillika skulle hava
till åliggande att uppgöra och till de utarrenderande myndigheternas prövning
och godkännande framlägga förslag, huru lönebostället, med erforderlig
hänsyn till boställets bärkraft och övriga omständigheter, skall bebyggas.
Det synes utskottet vara på övertygande sätt ådagalagt, att det för vinnande
av ett gott arrenderesultat är nödigt att dels bereda större sakkunskap
åt den delegation, som skall hava att upprätta förslag rörande boställets
utarrendering, och dels låta frågan om vilka och hurudana hus böra finnas
å löneboställe ingå som ett led i själva arrendeuppskattningen och arrendebedömningen
samt i följd därav överlämna åt uppskattningsmännen att
härutinnan uppgöra förslag och åt de utarrenderande myndigheterna — beträffande
vilka någon ändring ej är ifrågasatt — att därom bestämma och
med arrendatorn träffa avtal.
Vad angår sammansättningen av arrendeuppskattningsnämnden, synes
det icke lämpligt att bibehålla den nuvarande anordningen, enligt vilken
den tjänstförrättande landsfiskalen skall vara förrättningsman med åliggande
att avgiva arrendeförslag i samråd med, bland andra, kontraktsprosten,
tjänstinnehavaren och ett pastoratsombud. Med en efter sådana grunder
sammansatt delegation lärer det allt för ofta inträffa, att erforderlig sakkunskap,
skicklighet och opartiskhet saknas. Vidkommande åter boställets
bebyggande, måste givetvis gälla, att, då 1910 års lagstiftning avsåg, att
de till arrendegårdar förändrade löneboställena icke längre skulle hållas be
-
11
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
byggda efter några mera allmänna regler, byggnadsfrågan bör behandlas
som ett tekniskt, icke som ett administrativt-judiciellt spörsmål. Den bör så
mycket hellre avlyftas från synerätten och förläggas till de utarrenderande
myndigheterna, som dessa senare ofta nödgas att, på grund av hinder att
erhålla arrendator villig att åtaga sig den av synerätten föreskrivna nybyggnadsskyldigheten,
vid utarrenderingcn jämka på byggnadsskyldigheten eller
alldeles bortse från den.
De betänkligheter, som ur kostnadssynpunkt framställts mot den föreslagna
mera stadigvarande boställsnämnden med dess fast avlönade ordförande,
anser utskottet förtjäna synnerligt avseende, helst svårighet möter
att på förhand bedöma, i vilken mån den av boställsnämndens inrättande
förorsakade ökningen i löneboställenas förvaltningskostnad kunde komma
att motvägas av högre arrenden. Då utskottet är övertygat om att det
skall vara möjligt att, utan att erbjuda arvode, erhålla fullt lämpliga personer
i uppskattningsnämnden, därest man förlänar denna en mera tillfällig
karaktär, har utskottet ansett lösningen av föreliggande spörsmål böra
sökas på sådan väg. Härvid synes uppskattningsnämndens uppdrag lämpligen
böra begränsas till arrendeuppskattningen och vad därmed sammanhänger —
bl. a. uppgörande av förslag rörande boställes bebyggande — och alltså icke
utvidgas till att omfatta uppdragen med ekonomiska besiktningar samt avoch
tillträdessyner, vilka uppdrag medföra befogenheten att i frågor av judiciell
innebörd skilja parter emellan.
Någon erinran mot att ledamöterna i uppskattningsnämnden, i olikhet med
vad nu är förhållandet, erhålla rösträtt synes icke skäligen kunna göras.
I nära anslutning till vad herr Pehrsson föreslagit anser utskottet alltså
bestyret med arrendeuppskattningen och uppdraget att i sammanhang därmed
uppgöra förslag i fråga om vilka och huru beskaffade byggnader skola
finnas å löneboställe böra överlämnas till en nämnd, bestående av tre ojäviga
i orten bosatta, i lantbruks- och därmed sammanhängande affärsförhållanden
kunniga män, av vilka en, tillika ordförande, utses av länsstyrelsen,
en av domkapitlet och en av pastoratet. Då uppskattningsnämnd,
efter vad nyss anförts, icke bör få karaktären av en fortbestående institution
utan torde böra tillsättas för varje förekommande fall, lärer någon
föreskrift angående nämndens tjänstgöringsområde icke vara behövlig. Utskottet
förutsätter, att länsstyrelsen och domkapitlet skola låta sig angeläget
vara att såvitt möjligt tillgodose behovet av enhetlighet och kontinuitet vid
förrättningar av ifrågavarande slag och sålunda var för sig vid val av ledamot
i nämnden tillse, att i största möjliga utsträckning, dock med strängt
beaktande av kostnadssynpunkten, en och samma person anlitas för ändamålet.
Samma syfte kan i övrigt delvis befrämjas genom utfärdande av
lämplig instruktion för nämndsordförandena.
Bestämmelsen om uppskattningsnämndens sammansättning och sättet för
valet av ledamöter bör såsom nu upptagas i arrendeförordningen. I bo
-
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
ställsordningen bör — i enlighet med vad som skett i 20 § förslaget till
lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning — göras hänvisning
till arrendeförordningen.
Liksom fallet är nu, böra uppskattningsmännen undfå rese- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente. Härvid torde ordföranden —
vilken på grund av denna sin ställning torde komma att få vidkännas den
drygare delen av det med uppdraget förenade besväret — böra likställas
med domänintendent och annan ledamot med nämndeman, där han icke
på grund av innehavande befattning är berättigad till högre ersättning. Då
ordföranden torde få att svara för uppskattningsinstrumentets uppsättande
och utskrift, torde kunna ifrågasättas, huruvida ej expeditionsersättning borde
i någon form tillerkännas honom. Omförmälda kostnader böra utgå av
boställets avkastning. Bestämmelser i nu berörda hänseenden torde
kunna förväntas komma att införas i den reviderade arrendeförordningen.
Det sålunda anförda innebär, att enligt utskottets åsikt Kungl. Maj:ts
förslag till lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning bör,
så vitt angår III och V kapitlen, i huvudsak bifallas men i övrigt i huvudsak
avslås, samt att förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om
kyrkofond bör avslås i vad avser 10 momentet.
Resanslag
åt präster.
Tjänstbarhetsfrågans
ordnande.
I 13 § ecklesiastik arrendeförordning enligt dess nuvarande lydelse stadgas,
att vid utarrendering av löneboställe, som är avsett för jordbruk, skall
under vissa förutsättningar göras förbehåll därom, att arrendatorn skall mot
måttlig ersättning verkställa för tjänstinnehavaren och hans familj erforderlig
skjutsning, avlämna vissa för tjänstinnehavarens hushåll behövliga
förnödenheter samt tillhandahålla vissa andra tjänstbarheter. Sagda bestämmelse
har, enligt vad de sakkunniga sökt visa, inverkat menligt på utarrenderingen,
i synnerhet som bestämmelsen om »måttlig ersättning» ofta missförståtts
därhän, att man genom betingandet av en gynnsam betalningsgrund
för tjänstbarheterna berett tjänstinnehavaren en, efter de sakkunnigas
uppfattning, icke avsedd förmån utöver den reglerade lönen. Efter vad
departementschefen yttrat till statsrådsprotokollet, anser han den ståndpunkt,
som de sakkunniga intagit i föreliggande fråga och vilken närmare utvecklats
sid. 53—56 i deras betänkande och berörts i statsrådsprotokollet sid.
41 och 42, vara riktig. Han har därför uttalat sig för en revidering av
ifrågavarande 13 § i anslutning till de av de sakkunniga angivna, efter
deras mening i överensstämmelse med 1910 års lagstiftning stående grunderna,
nämligen att skyldigheten för arrendatorn att till tjänstinnehavaren
utgöra skjuts och andra tjänstbarheter skulle begränsas till fall, då sådant
vore strängt nödvändigt, därvid arrendatorn skulle för sina prestationer
berättigas till full ersättning. Tillika har departementschefen, i likhet
med de sakkunniga, förklarat sig anse eu ovillkorlig förutsättning för denna
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 13
förändrings genomförande vara, att frågan om prästernas ämbotsskjuts samtidigt
löstes på ett lämpligt sätt.
Ordinarie präst är på grund av bestämmelsen i 11 § 3 mom. löneregleringslagen
berättigad att ur kyrkofonden uppbära ersättning för skjuts för
resor i tjänstärenden med belopp, som bestämmes av Konungen vid löneregleringens
fastställande men icke får överstiga 250 kronor årligen. På
sätt riksdagen framhöll i skrivelse den 1 juni 1910, har prästens behov av
bidrag till bestridande av kostnaden för sådan skjuts även blivit delvis
beaktat genom de bestämmelser, som meddelats i avseende å sättet för beräknandet
av prästernas löner (jfr statsrådsprotokollet sid. 42 och 43).
Ofta har gjorts gällande, att de verkliga kostnaderna för ämbetsskjutsen
skulle flerstädes och ofta i betydlig mån överstiga det ersättningsbelopp,
prästen åtnjöte. Beträffande en av de sakkunniga härutinnan verkställd utredning
torde få hänvisas till betänkandet sid. 58—61.
Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om resanslag åt
vissa präster i nyreglerade pastorat avser att under närmare angivna förutsättningar
bereda sådana präster, som nu sagts, förhöjda skjutsersättningar.
Av förut omförmälda motionärer hava herr Wohlin m. fl. samt herrar
Olsson och Svensson yrkat avslag å förslaget till lag om resanslag. De medgiva
väl, att den ifrågasatta lagen innebär en ur flera synpunkter någorlunda
tillfredsställande lösning av ett mycket komplicerat spörsmål, men
förklara sig emellertid anse detta spörsmål icke vara av så trängande natur,
att det ej kan anstå till en framtida allmän revision av prästerskapets
avlöningsförhållanden.
Herr Pehrsson åter har i den av honom avgivna motionen, så vitt nu är
i fråga, föreslagit, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att 13 § ecklesiastik arrendeförordning måtte bibehållas vid sin nuvarande
lydelse med endast den jämkning, som bestämmelserna om höjning av resanslaget
kunde föranleda.
I motiveringen har herr Pehrsson gjort gällande, att uttrycket »måttlig
ersättning» vore liktydigt med »lindrig ersättning», samt att de svårigheter,
som genom boställenas borttagande uppstått för tjänstinnehavarna, sålunda
ansetts skola i viss mån kompenseras genom tjänstbarheternas utgörande
enligt arrendeförordningens föreskrift. Vidare har han framhållit
som sin mening, att det icke utan kränkning av den rätt till tjänstbarheter,
som förbundits med löneregleringslagarna av 1910, kunde under löpande
regleringsperiod genomföras en omläggning av utgåendet av dessa tjänstbarheter
eller av beräkningen av desamma. Tillika har han erinrat, att, där
kompensation lämnades för mistade eller fördyrade tjänstbarheter, såsom
fallet skulle bliva vid det föreslagna höjda resanslaget, saken ställde sig
väsentligen annorlunda, därvid vid varje särskilt fall rättvisa och billiga be
-
Herrar Wohlins,
Olssons
ochSvenssons
motioner.
Herr Pehrssons
motion.
Utskottet.
14 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
stämmelser borde träffas, utan att detta ställdes i något samband med utgörandet
av övriga tjänstbarheter, som därav icke berördes.
I samband härmed har herr Pehrsson anfört huvudsakligen följande. Med
frågan om tjänstbarheterna sammanhängde nära frågan om upplåtelse av
jordområde åt tjänsteinnehavaren, i det att behovet av tjänstbarheter genom
sådan upplåtelse kunde reduceras. I nuvarande 2 § i arrendeförordningen
stadgades: »Förekomma synnerliga skäl därtill, att prästerlig tjänsteinne
havare
har nyttjanderätt till visst i prästgårdens närhet beläget område
av löneboställe, vill Kungl. Maj:t i varje särskilt fall förordna, huruvida
och på vilka villkor dylikt område må åt tjänsteinnehavare för hans tjänstetid
eller för viss tid särskilt utarrenderas.» I denna formulering torde ändring
vara önskvärd, så att icke berörda upplåtelse försvårades genom uttrycket:
»Förekomma synnerliga skäl därtill», vilket uttryck icke torde anses
behövligt, då sådant ärende komme att från fall till fall prövas. På grund
härav har herr Pehrsson föreslagit, att riksdagen ville i nyssberörda av
honom ifrågasatta skrivelse till Kungl. Maj:t jämväl hemställa, att vid utfärdande
av ändringar i ecklesiastik boställsordning 2 § 5 stycket måtte så
omformuleras, att ordalagen icke måtte lägga hinder i vägen för ett allmännare
utnyttjande av där gjorda medgivande.
Den av de sakkunniga lämnade redogörelsen för de tjänstbarheter, som
vid utarrendering av löneboställe pläga, med stöd av 13 § arrendeförordningen,
förbehållas till förmån förtjänstinnehavaren, har ådagalagt, att detta
förbehåll, sådant det avfattats i en stor del arrendekontrakt med därvid
betingade villkor om billig betalningsgrund, ofta å ena sidan tillför tjänstinnehavaren
en i penningar uppskattbar och stundom ganska betydande förmån
utöver den reglerade lönen och å den andra nedpressar arrendet, så att, på
sätt de sakkunniga (s. 52) uttrycka förhållandet, en större eller mindre del
av boställets arrendevärde ligger dolt i de prestationer, tjänstinnehavaren
åtnjuter från arrendatorn. Härvid bör givetvis beaktas vad som framhållits
därom, att en gynnsam betalningsgrund beträffande ämbetsskjutsen icke behöver
innebära tillerkännande åt prästen av en löneförbättring utan kan
hava allenast den betydelsen, att hans utgifter i och för tjänsten begränsas.
Tillika synes det utskottet vara tillförlitligen utrett, att ett icke ringa antal
präster, trots den ofta gynnsamma betalningsgrunden, får vidkännas större
utgifter för ämbetsskjutsen än som motsvaras av skjutsbidraget jämte därå
belöpande dyrtidstillägg. Utan tvivel äger det sin riktighet, att ett än större
antal präster än som framgår av de till de sakkunniga inkomna uppgifterna
skulle fått av egna medel vidkännas en del av kostnaden för ämbetsresorna,
om de ej i stor utsträckning tillryggalagt vägarna till fots, på cykel eller
dylikt.
Då fråga nu föreligger om vidtagande av åtgärder för att till förmån för
löneboställenas nuvarande ändamål bättre tillvarataga boställenas arrende
-
15
Första lagutskottets utlåtande Nr 55.
värde, synes det finnas starkt fog för att, på sätt i propositionen ägt ruin,
ifrågasätta en höjning av prästernas resersättning och med denna fråga förbinda
spörsmålet om tjänstbarheterna.
Utskottet delar visserligen den av förstnämnda motionärer uttalade meningen,
att förslaget till lag om resanslag icke i och för sig motiverar ett
bifall till propositionen i övriga delar, men biträder däremot icke deras uppfattning
därom, att frågan om rättvisare resersättning till prästerna bör finna
sin lösning först i sammanhang med en förestående allmän revision av
prästerskapets avlöningsförhållanden. Över otillräckligheten av prästernas
resersättning har klagats mycket allmänt, och begäran om ett bättre ordnande
av frågan om prästernas resersättning har framförts bland annat i
skrivelse från kyrkomötet (se statsrådsprotokollet sid. 91). Frågan är enligt
utskottets mening av den beskaffenhet, att den lämpar sig för lösning utan
samband med omförmälda revision, vilken väl, så vitt nu kan bedömas,
synes vara önskvärd, men om vars igångsättande man nu ingenting känner.
Mot förslaget därom, att det nya resanslaget skall utgå av samma medel,
som äro anvisade till prästerskapets avlöning, och i samma ordning , som
dessa har utskottet intet att erinra.
Vad därefter angår sammanhanget mellan frågan om förhöjd resersättning
och spörsmålet om tjänstbarheterna, är detta sammanhang enligt utskottets
mening sådant, att godkännandet av lagen om resanslag bör vara beroende
av att genom en ändring av 13 § ecklesiastik boställsordning boställena
kunna beräknas komma att genom högre arrenden tillföra pastoraten, eventuellt
kyrkofonden, ökade inkomster, bland annat därför att dessa ökade inkomster
skola bidraga till utgörandet av de höjda resersättningarna.
Med hänsyn härtill har utskottet att nu ingå i bedömande och yttrande
huru frågan om tjänstbarheterna bör för framtiden ordnas.
Departementschefen har (sid. 50) anfört, hurusom han vid frågans bedömande
gått ut från följande omständigheter, nämligen: att 1910 års ecklesiastika
lönelagstiftning icke blott vilar på utan även giver direkt stöd för
den uppfattningen, att prästerskapet icke vidare skall vara berättigat att från
boställena uttaga någon del av sin avlöning, frånsett bostad och under viss
förutsättning vedfång, att det emellertid vid lagarnas tillkomst var åsyftat,
att löneboställes arrendator skulle kunna vid arrendeavtalets ingående tillförbindas
att till tjänstinnehavaren mot ersättning utgöra vissa tjänstbarheter,
under förutsättning dels att tjänstinnehavaren eljest icke utan mot oskäligt
pris kunde överkomma prestationerna och förnödenheterna i fråga, och dels
att boställets avkastningsförmåga det medgåve, samt slutligen att man härvid
förutsatt, att den ersättning, tjänstinnehavaren hade att till arrendatorn
erlägga, skulle motsvara vad som skäligen kunde anses böra i orten betingas.
Tillika har departementschefen, enligt vad nyss erinrats, förmält sig biträda
de grunder, som av de sakkunniga angivits för förändrad avfattning av omförmälda
13 §.
16
Första lagutslcottets utlåtande Nr 35.
Av de sakkunnigas förslag till ecklesiastik arrendeförordning (betänkandet
sid. 86) inhämtas, att ingressen till bestämmelserna i 13 § om tjänstbarheterna
skulle lyda som följer: »Där hinder kan antagas möta för tjänstinnehavare
att mot pris, icke överstigande det i orten gängse, förskaffa sig erforderlig
skjuts samt sådana förnödenheter och arbetsprestationer i övrigt, som nedan
sägs, eller ock visst eller vissa slag därav, med mindre förbehåll om förmånernas
utgörande från prästgården närbeläget, för jordbruk avsett löneboställe
göres vid boställets utarrendering, skall, i den män boställets avkastningsförmåga
det medgiver, i arrendekontraktet göras förbehåll därom
att arrendatorn skall mot ersättning, motsvarande i orten vid varje särskild
tid gängse pris, till den omfattning och i enlighet med de närmare bestämmelser,
som i övrigt i arrendekontraktet meddelas ...», varefter följer tjänstbarheternas
uppräkning allenast med en redaktionell ändring i paragrafens
nuvarande lydelse.
Till departementschefens ovan berörda yttrande finner sig utskottet kunna
i huvudsak ansluta sig. Den av de sakkunniga rörande denna fråga åvägabragta
utredningen, varpå departementschefen stöder sitt uttalande, synes
utskottet vara övertygande. Särskilt vill utskottet understryka vad som förekommit
beträffande uttrycket »måttlig ersättning». De av herr Pehrsson i
motionen framförda betänkligheterna mot genomförandet under löpande löneregleringsperiod
av de föreslagna nya bestämmelserna samt hans uppfattning
om en förefintlig rätt för prästerna till kompensation för mistade eller
fördyrade tjänstbarheter kan utskottet, med den åsikt utskottet hyser dels
om syftet med och betydelsen av de vid riksdagen och kyrkomötet år 1910
gjorda uttalandena angående ämbetsskjutsar m. m. samt dels om innebörden
av den nuvarande 13 § arrendeförordningen, icke dela. Erinras bör att någon
ändring under gällande arrendekontrakts bestånd av där meddelade bestämmelser
om tjänstbarheter icke är ifrågasatt och ej heller kan ifrågakomma.
Emot den föreslagna lydelsen har utskottet icke annat att erinra än att
ordet »hinder» skäligen bör utbytas mot »avsevärd svårighet». Det förra uttrycket
måste nämligen vara ägnat att begränsa bestämmelsens tillämplighet
till mera sällsynta undantagsfall. Det senare synes däremot bättre återgiva vad
vid boställsordningens tillkomst uppenbarligen var åsyftat.
Därjämte torde utskottet få tillägga, att utskottet vid förevarande frågas
bedömande icke kunnat undgå att fästa ett visst avseende vid den till orättvisa
ledande ojämnhet, som i nu berört hänseende för närvarande förekommer
mellan olika präster, varför en ändring verkar i utjämnande riktning.
Enligt sakkunnigbetänkandet (sid. 43, not. 1) synas 15—20 % av
samtliga präster kunna antagas icke vara i åtnjutande av tjänstbarheter.
Av de präster, vilka hava fått sådan förmån sig betingad, synes omkring Vs
kunna anses därav icke tillgodonjuta någon pekuniär fördel, under det att
ytterligare omkring V» bär därav en allenast ringa sådan fördel.
Vad vidare angår herr Pehrssons yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t
17
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
angående ändrad lydelse av 2 § 5 stycket arrendeförordningen torde utskottet
få hänvisa till det uttalande, de ecklesiastika arrendesakkunniga beträffande
detta ämne gjort i sitt betänkande sid. 182—134 och särskilt fästa
uppmärksamheten på de sakkunnigas erinran om att vid 1910 års riksdag
frågan om prästs optionsrätt till arrende av löneboställe föll på en av
lagrådet framställd och av riksdagen godkänd erinran. Motionärens förslag
i nu berörd del åsyftar ett införande av sådan optionsrätt, låt vara till
allenast del av boställe. Detta förslag kan utskottet ej understöda.
Då utskottet alltså anser riksdagen böra, med avslag å ovanberörda tre
motioner i nu omförmälda delar, i huvudsak ansluta sig till förslaget om
resanslag, synes emellertid riksdagen böra som förutsättning härför uppställa,
att 13 § arrendeförordningen ändras på sätt utskottet här ovan
angivit.
Den ny byggnadsskyldighet, som enligt 1910 års lagstiftning åligger Byggnadsförarrendatorn
och som kommer att i särskilt stor utsträckning tagas i anspråk, kyrkofonden
då löneboställe utarrenderas första gången efter det ny lönereglering, fastställd
enligt samma års löneregleringslag, trätt i tillämpning, är ofta för arrendatorn
synnerligen betungande med hänsyn framför allt därtill, att arrendatorn
har att förskjuta byggnadskostnaden, vilken först småningom återgäldas
honom. Denna omständighet har ofta medfört synnerliga svårigheter för
löneboställens utarrendering. Icke så få boställen hava, till men för hävden,
måst utarrenderas utan åliggande för arrendatorn att verkställa påsynad
nybyggnad eller med skyldighet att allenast delvis fullgöra denna.
Till avhjälpande av berörda svårigheter syftar det med propositionen överlämnade
förslaget till lag om förskott ur kyrkofonden till bekostande av
viss nybyggnad å ecklesiastika löneboställen, vilket förslag, frånsett vissa
huvudsakligen redaktionella ändringar, överensstämmer med ett av de sakkunniga
framlagt förslag.
De sakkunnigas förslag åtföljes av ett förslag till kungörelse med villkor
och bestämmelser rörande erhållande av dylikt förskott, vilken kungörelse
är avsedd att, med stöd av ett i lagförslagets 5 § ifrågasatt bemyndigande,
utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ väg. Kungörelseförslaget är sålunda
ej underställt riksdagens prövning och godkännande; utskottet får
därför beträffande dess innehåll och motiveringen därför allenast hänvisa
till sakkunnigbetänkandet.
Herrar Wohlin m. fl. samt Olsson och Svensson yrka avslag jämväl å detta Herrar
förslag. Som skäl för avslagsyrkandet har anförts, bl. a., att det vore i Wohlinssamt
• i „ i -.o , Olssons och
viss man olämpligt att för närvarande, da den större ecklesiastika förvalt- Svenssons
ningsfrågan ej vore ordnad, investera större kapital i den ecklesiastika jor- motioner.
dens byggnader, ävensom att man genom att taga kyrkofonden i anspråk
komme att i många fall upprätthålla i och för sig oräntabla jordbruks
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 9 sand. 1 avd. 30 käft. (Nr 35.) 2
Utskottet.
Korttids
arrenden.
Utskottet.
18 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
fastigheter och omöjliggöra deras styckning enligt ekonomiskt rationella
grunder.
Enligt utskottets mening hava i propositionen synnerligen starka skäl anförts
till stöd för förevarande förslag. Det har även vunnit stor anslutning
i de över de sakkunnigas motsvarande förslag avgivna yttrandena. Förslaget
åsyftar icke blott att undanröja en av de mera betydelsefulla bland de
orsaker, vilka verka försvårande på utarrenderingen och nedpressande på
arrendena, utan även att genom lånefrågans ordnande vidga kretsen av dem,
som önska uppträda som spekulanter på arrende av ecklesiastikt löneboställe.
De av motionärerna anförda skälen mot bifall till lagförslaget finner utskottet
icke vara bärande. Huru än förvaltningsfrågan må komma att ordnas,
lärer det icke kunna vara annat än till fördel för bostället, om det för
bekostande av boställets bebyggande erforderliga kapitalet ställes till arrendatorns
förfogande. Faran för att boställe göres oräntabelt genom oekonomiskt
bebyggande måste antagas bliva ringa eller ingen genom de föreslagna
förändrade bestämmelserna om huru löneboställe skall vara bebyggt. Med
hänsyn till de i nu ifrågavarande lagförslag om byggnadsförskott upptagna
bestämmelserna och de stadgande!!, som de sakkunniga föreslagit skola intagas
i den ifrågasatta kungörelsen och som blivit av departementschefen i
princip godkända, synes någon risk icke kunna förväntas uppstå för kyrkofonden
i avseende å förskottens återbekommande. Detta senare gäller även
det fall, att bostället skulle försäljas. Genom den anordning utskottet, på
sätt här nedan närmare angives, anser böra tillämpas beträffande sådana
boställen, vilka vid skeende ny utarrendering må förväntas kunna i en nära
framtid ifrågakomma till styckning för beredande av smärre jordbruk eller
egna hem, lärer möjligheten av att byggnadsförskotts beviljande skulle befrämja
uppförande av byggnader, vilka i händelse av boställets styckning
bleve obehövliga, varda förminskad till en obetydlighet.
Utskottet anser sig böra på grund av de till stöd för förslaget anförda
skälen biträda detsamma.
I detta sammanhang torde utskottet få upptaga den i motiveringen till
propositionen berörda frågan om återgång till 20-års arrenden beträffande
de ecklesiastika löneboställena eller om fortsatt uppehållande av systemet
med kortare tider för arrendeupplåtelserna.
Såsom av departementschefen (sid. 24) erinrats, hava genom särskilda av
Kungl. Maj:t utfärdade cirkulär, det första av den 17 oktober 1919, bestämmelserna
i arrendeförordningen så tillvida modifierats, att arrendetiden för
de för jordbruk avsedda ecklesiastika löneboställen, vilka skulle utarrenderas
för tiden från den 14 mars eller den 1 maj ett vart av åren 1920—1925,
skulle begränsas till fem, högst sju, resp. två och tre år, enligt de senare
cirkulären dock med det undantag, att Kungl. Maj:t förklarade sig vilja på
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.r>.
19
särskild framställning i fall, där utarrendering jämlikt denna bestämmelse
skulle lända boställe till uppenbar olägenhet, meddela de särskilda föreskrifter
angående boställets utarrendering på längre tid, vartill omständigheterna
kunde föranleda.
Nämnda provisoriska föreskrifter angående bestämmande av kortare arrendetider
hava medfört, att, efter vad förut här ovan meddelats, särskilt
under de fem närmaste åren 1926—1930, ett stort antal jordbruksboställen
hliva arrendelediga. Någon föreskrift om fortsatt upplåtelse på korttidsarrenden
av de boställen, som alltså bliva arrendelediga år 1926, har, efter
vad utskottet inhämtat, icke blivit meddelad.
Det ligger i öppen dag, hurusom ett vidmakthållande av omförmälda provisorium
icke, lika litet som dess övergivande, är beroende av huruvida de
av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringarna i den ecklesiastika boställsordningen
och de i sammanhang därmed tänkta ändringarna i den ecklesiastika
arrendeförordningen bliva genomförda eller ej.
För genomförandet av en eventuell lagstiftning, som möjliggör den ecklesiastika
jordens tagande i anspråk för jordpolitiska och sociala ändamål, är
det uppenbarligen önskvärt att upplåtelser under korttidsarrenden måtte
kunna i erforderlig utsträckning fortsätta, därest det kan ske utan något
åsidosättande av de intressen, som skola tillgodoses medelst avkastningen
av det kapital, som boställsjorden representerar. Emellertid kan ej lämnas
obeaktat, att synnerligen starka gensagor från åtskilliga håll, framför allt
från de utarrenderande myndigheterna, framkommit mot korttidsarrendena.
För sin del har riksdagen tidigare bekräftat, att missförhållandena i avseende
å boställenas tillstånd till byggnader och hävd blivit alltmera skärpta
genom de påbjudna korttidsarrendena (jordbruksutskottets i riksdagens skrivelse
år 1924 nr 142 åberopade betänkande nr 23).
Det synes därför vara önskvärt att söka i görligaste mån tillgodose båda
de nu angivna synpunkterna. Detta synes kunna vinnas, om beträffande de
nu provisoriskt utarrenderade boställena meddelas föreskrift, att de vid härnäst
skeende utarrendering skola upplåtas för tid ej överstigande återstående
del av löneregleringsperioden, samt att de boställen, vilka på grund av sin
belägenhet och förhållandena i övrigt kunna väntas ifrågakomma till
styckning för beredande av smärre jordbruk eller egna hem, även härefter
bliva föremål endast för s. k. korttidsupplåtelser, d. v. s. en tid av högst
7 år.
Utskottet har så mycket mera ansett sig kunna förorda nu angivna anordning,
som utskottet, på sätt förut anförts, förutsätter, att sådant förslag
om utredning rörande den ecklesiastika jordens upplåtande till smärre jordbruk
och egna hem, som begärts i riksdagens ovan åberopade skrivelse år
1924 nr 142, inom en nära framtid kommer att föreläggas riksdagen.
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Detalj
granskning.
Efter det utskottet sålunda redogjort för sin principiella ställning till de
genom propositionen framlagda lagförslagen och till de i samband med dessa
stående frågorna, torde utskottet få övergå till en detalj granskning av förslagen.
Förslaget till lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning
den 9 december 1910 (nr 141 s. 42).
9 §■
Då utskottet, på sätt förut berörts och av det följande närmare framgår,
i stort sett bibehåller IV kapitlet vid sin nuvarande lydelse och beteckningen
husesyn alltså kommer att enligt utskottets förslag kvarstå, bör förevarande
9 §, i avseende å vilken Kungl. Maj:ts förslag går ut på att ordet husesyn
skall utbytas mot syn, lämnas orubbad vid nuvarande lydelse.
III KAP.
Om löneboställen.
20 och 23 §§.
Dessa paragrafer i det kungl. förslaget inrymma dels stadgandet, att den
utarrenderande myndigheten skall bestämma om byggnadsbehovet å löneboställe,
och dels föreskrifter om de synpunkter, som därvid skola vara avgörande.
Ett avvisande av förslaget om en ständigt fungerande, delvis avlönad
nämnd, vilken i olika avseenden skulle hava befattning med boställena, utgör,
såsom av det föregående framgår, icke hinder för tillgodoseende av
önskemålet, att samma myndighet, som fastställer arrendevillkoren, meddelar
bestämmelse om de byggnader, som skola finnas å löneboställe. Utskottet
har därför ansett sig kunna i oförändrat skick tillstyrka bifall till
förevarande paragrafer i lagförslaget, varigenom avsevärda lättnader i fråga
om bebyggandet skulle möjliggöras och därjämte befrielse vunnes från olägenheten
av den från utarrenderingen fristående proceduren för byggnadsbehovets
fixerande, som enligt gällande boställsordning påvilar synerätten,
innan utarrendering sker.
Såsom en följd härav skall det ankomma på Kungl. Maj:t att i den
ecklesiastika arrendeförordningen föreskriva, huru förslag rörande boställets
bebyggande skall till ledning för den utarrenderande myndigheten uppgöras.
Utskottet förutsätter, att befattningen härmed överlämnas åt samma personer,
som verkställa arrendeuppskattningen. Till den för varje särskilt fall utsedda
uppskattningsnämnden torde sålunda böra hänskjutas beredningen av samtliga
de spörsmål, rörande vilka enligt 4 § i de sakkunnigas förslag till arrendeförordning
boställsnämnden skulle hava att yttra sig före utarrendcr
ringen.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 21
I gällande arrendeförordnings bestämmelse om uppskattningsnämndens
sammansättning böra, på sätt ovan närmare omförmälts, lämpligen vidtagas
vissa ändringar. Det sålunda ändrade förslaget är uppenbarligen ägnat att
väsentligen tillgodose propositionens syfte utan att träffas av de anmärkningar,
som ur olika synpunkter riktats mot inrättandet av permanenta
boställsnämnder.
Beträffande särskilt 23 § vill utskottet understryka såväl vikten att löneboställe
icke bebygges annorlunda eller dyrare än som är förenligt med dess
beskaffenhet och bärkraft som ock nödvändigheten att i arrendekontrakten
införas fullständiga och klara bestämmelser angående omfattningen av arrendatoms
nybyggnadsskyldighet.
I den av herr Gustafson i Kasenberg avgivna motionen framhålles, bland
annat, att för eu egendoms ändamålsenliga skötsel måste finnas gödselhus
eller åtminstone cementerad gödselstad samt att det kunde ifrågasättas, om
det ej borde stadgas, att tidsenligt ordnad gödselstad borde ingå bland
skyldighetshusen å ecklesiastikt löneboställe, varför motionären hemställer,
att riksdagen måtte besluta sådant tillägg till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, att arrendator av ecklesiastikt boställe må beviljas bidrag med
viss del av kostnaden för uppförande av gödselhus och cementering av
samma.
Vad motionären anfört beträffande vikten att för kreatursgödselns rationella
tillgodogörande å jordbruksegendomar hava gödselhus eller cementerad
gödselstad är givetvis fullt befogat. Då gödselstad är att betrakta som en
tillhörighet till stall och fähus och det sålunda redan med nu gällande stadganden
torde vara synerätt obetaget att, efter ortens sed, vid meddelande
av bestämmelse angående beskaffenheten av stall och fähus lämna föreskrift
om inrättande av cementerad gödselstad, vilken i sådan händelse kommer
att utgöra del av laga hus, och enligt utskottets förslag till ändrad lydelse
av boställsordningen motsvarande befogenhet skulle tillkomma de utarrenderande
myndigheterna, synes motionen icke böra föranleda något vidare
yttrande från utskottets sida.
29 §.
Vissa av de ändringar i förevarande paragraf, som Kungl. Maj:t i anslutning
till de sakkunnigas förslag upptagit, innefatta fullständiganden, som
ansetts lämpliga med hänsyn därtill, att synerätt ej längre skulle enligt förslaget
förrätta av- och tillträdessyn å löneboställe (sakkunnigbetänkandet sid.
107 och 108).
Ehuru enligt utskottets förslag synerätt skall bibehållas i omförmälda
funktion, och det huvudsakliga skälet till berörda ändringar alltså förfallit,
har utskottet dock ansett sig böra bibehålla paragrafen i sin av Kungl.
Maj:t föreslagna lydelse, på grund av dennas mera fullständiga innehåll.
Herr Gustafsons
motion.
Utskottet.
22
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
IV KAP.
Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och syner.
Utskottet har, på sätt i det föregående närmare angivits, funnit sig icke
böra godkänna Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser inrättande av en
ständigt fungerande, delvis avlönad nämnd och överlämnande åt denna
nämnd av bestyren att förrätta ekonomiska besiktningar samt av- och tillträdessyner,
utan anser de förrättningar, varom nu nämnts, böra även för
framtiden äga rum i nu gällande ordning. Då de i förevarande fjärde
kapitel föreslagna ändringarna till övervägande delen hänföra sig till det av
utskottet sålunda underkända förslaget, omfattar alltså utskottets avstyrkande
yttrande de väsentligaste delarna av kapitlet.
Emellertid förekomma beträffande detta kapitel en del ändringsförslag,
vilka icke eller allenast delvis sammanhänga med förslaget om boställsnämnden
och dennas befattning med omförmälda förrättningar. Ehuru
vissa av berörda mera fristående ändringsförslag skulle med fördel kunna
genomföras även med bibehållande av nuvarande ordning för ekonomiska besiktningar
och syner, har utskottet likväl funnit skäligt att med nedannämnda
undantag icke ingå i någon prövning av deras lämplighet utan lämna
bestämmelserna i kapitlet orörda. Där det i vissa till kapitlet hörande paragrafer
förekommer hänvisningar till paragrafer i det enligt utskottets förslagändrade
tredje kapitlet föreslår utskottet emellertid de ändringar, som betingas
av behovet av annan hänvisning. De paragrafer, som beröras av
sådana ändringar, äro 30, 39 och 50 §§.
Utskottet har tillika haft under övervägande frågan om ändring av 39
och 50 §§ jämväl i nedan omförmälda hänseenden, men stannat i den uppfattningen,
att paragraferna böra allenast i ett av dessa hänseenden omredigeras.
Jämlikt nuvarande 39 § 2 mom. och 50 § 3 mom. skall, då fråga uppstår
om, bl. a., nybyggnad av hus å prästgård, meddelas yttrande, huruvida behovet
av nybyggnadsarbete kan anses hava uppkommit genom boställshavarens
vanvård. Motsvarande bestämmelse i fråga om löneboställe förekommer ej.
Enligt Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag har emellertid föreslagits en
särskild paragraf, den 27:de, av innehåll, att arrendator skall själv svara för
kostnaden, när behov av nybyggnad uppstått till följd av hans vanvård.
Detta stadgande har motiverats bl. a. med att den innefattar en grundsats,
som tvivelsutan är en av de ledande i boställsordningen, och att den jämväl
står i full samklang med allmänna nyttjanderättslagens grunder. Den har
lämnats utan erinran av lagrådet. I anslutning till ovannämnda bestämmelser
i 39 § 2 mom. och 50 § 3 mom., vilka i Kungl. Maj:ts förslag sammanförts
i 37 § 1 mom. d), har i samma förslag upptagits eu motsvarande
föreskrift beträffande löneboställe. Konsekvensen av förslagets 27 § synes
23
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
böra medföra, att 39 § 2 mom. och 50 § 3 mom. fullständigas genom upptagande
däri av ett stadgande liknande omförmälda i Kungl. Maj:ts förslag
förekommande. Lydelsen av sagda två moment efter införande däri av
nyssnämnda fullständigande stadgande framgår av det liärefteråt intagna
förslaget.
För närvarande gäller, att det tillkommer synerätt att pröva frågan om vilka
hus skola såsom nödiga finnas å löneboställe. Vid såväl ekonomisk besiktning
som syn kan hus utdömas, därvid det tillkommer besiktningsmännen (39 §
4 mom.) resp. synerätten (50 § 4 mom.) att bestämma storleken, inredningen
och övriga beskaffenheten av det hus, som skall uppföras i det utsynades
ställe. Då nu utskottet förordat den ändringen, att det skall tillkomma
de utarrenderande myndigheterna att, efter förslag av uppskattningsmännen,
bestämma vilka och hurudana hus skola finnas å löneboställe, kan
det väl sägas ligga eu viss oformlighet i att för förrättningsmännen vid
ekonomisk besiktning och synerätten vid husesyn bibehålla befogenheten att
i sammanhang med utsynande av hus meddela bestämmelse om det nya
husets storlek och beskaffenhet, och kan ifrågasättas ett förfarande liknande
det, som angivits i det kungl. förslaget i 37 § 1 mom. f) samt 2 mom. första
och andra styckena. Det synes dock knappast kunna sägas ligga något
oegentligt i att för besiktningsmännen och synerätten bibehålla befogenheten
i fråga. Då nämligen enligt de sakkunnigas förslag, vilket utskottet, efter
vad förut berörts, anser vara värt understöd, arrendekontraktet skall lämna
arrendatorn fullständig upplysning rörande omfattningen av hans byggnadsskyldighet
(sakkunnigbetänkandet sid. 119), kommer en vid ekonomisk besiktning
och syn meddelad bestämmelse om det nya husets storlek och beskaffenhet
att bliva beroende icke på eu fristående prövning av boställets
byggnadsbehov utan på ett bedömande, som grundar sig på skyldigheten
att°°tillse att husen befinna sig i kontraktseniigt skick. På grund av vad
sålunda anförts anser utskottet ifrågavarande 39 § 4 mom. och 50 § 4 mom.
böra i nu berörda hänseenden bibehållas oförändrade. Att i dem bör intagas
en förändrad hänvisning till viss paragraf i tredje kapitlet har förut
berörts.
Ifrågavarande fjärde kapitel bör alltså, utan ändring av den nuvarande
rubriken, bibehållas vid nu gällande lydelse allenast med de av utskottet
här ovan angivna jämkningar.
V KAP.
Allmänna bestämmelser och övergångsstadganden.
67 §.
Då de paragrafer, till vilka 67 § hänvisar, enligt utskottets förslag behålla
sin nuvarande nummerbeteckning, bör sistnämnda paragraf kvarstå oförändrad.
Herr Pehrssons
motion.
Utskottet.
24 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Tillämpningsbestämmelsen.
Den i Kungl. Maj:ts förslag upptagna senare punkten bör av lätt insedda
skäl bortfalla.
De av utskottet vidtagna ändringarna i lagförslaget medföra, i olikhet
med Kungl. Maj:ts förslag, att, om i arrendekontrakt, i enlighet med nu
gällande stadganden, finnes intagen bestämmelse, att nedsättning i arrende
må beviljas av synerätt, denna bestämmelse kommer att under arrendetiden,
fortfarande bliva gällande.
Förslaget till lag om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat.
Vid granskningen av lagens innehåll och av bestämmelsernas avfattning
har utskottet icke funnit något att erinra.
I avseende å tillämpningen av ifrågavarande lag har herr Pehrsson i sin
motion haft ett uttalande, som synes bero på missförstånd och därför icke
torde böra lämnas oemotsagt. Han yttrar:
»Där kompensation åter lämnas för mistade eller fördyrade tjänstbarheter,
såsom fallet skulle bliva vid det föreslagna höjda reseanslaget, ställer sig
saken väsentligen annorlunda, och torde därvid vid varje särskilt fall rättvisa
och billiga bestämmelser böra träffas, utan att detta ställes i något samband
med utgörandet av övriga tjänstbarheter, som därav icke beröras.
Detta torde också vara innebörden av det framlagda förslaget i vad det
gäller pastorat, där arrendekontrakt med föreskrift om tjänstbarheter redan
finnas, en princip, som väl självfallet kommer att följas vid upprättandet
av nya arrendekontrakt.»
Gent emot detta uttalande torde få erinras följande. Beträffande lagens
tillämpning å präst, till vilkens förmån gäller ett på nuvarande bestämmelser
grundat arrendekontrakt, hava de sakkunniga, efter framhållande, att
för tillämpningen borde efter noggrann prövning i varje särskilt fall krävas
alldeles särskilt starka skäl, vidare (sid. 64) erinrat om behovet av en undersökning
rörande reskostnådens kompensering genom andra förmåner.
Departementschefen har ej vänt sig mot detta uttalande, vilket alltså synes
hava vunnit hans godkännande. Motionärens yttrande i senare delen av
anförandet synes avse, att man vid förnyad utarrendering av löneboställe
skulle vara förbunden att upptaga det förra kontraktets bestämmelser angående
tjänstbarheter. För en sådan mening finnes intet stöd i motiven för
de nya stadgandena; och en dylik tillämpning skulle tydligen strida mot
grunderna för stadgandena.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofond den 9
december 1910 (nr 141 s. 37).
På grund av den ställning utskottet intager till frågan om boställsnämnden
bör det i Kungl. Maj:ts förslag upptagna tionde momentet utgå.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 25
Förslaget till lag om förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss
nybyggnad å ecklesiastika löneboställen.
Beträffande detta lagförslag har utskottet icke funnit anledning till någon
erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag
ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande:
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
1) Förslag till lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning
den 9 december 1910 (nr 141 s. 42).1
Härigenom förordnas, att ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
§ 9.
Där vid syn eller ekonomisk besiktning
föreskrift meddelas om storleken,
inredningen och övriga beskaffenheten
av laga hus å prästgård,
iakttages, å ena sidan, att byggnadens
varaktighet och boställshavarens
skäliga behov tillgodoses samt, å
andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens
fullgörande förenade
kostnader ej varda mer än nödigt
betungande.
III KAP.
Om löneboställen.
19 §.
1. Löneboställen skola upplåtas på arrende i enlighet med föreskrifter,
som meddelas i en av Konungen utfärdad ecklesiastik arrendeförordning.
2. I fråga om arrende, som nu sagts, skall vad här nedan i denna boställsordning
stadgas lända till efterrättelse. I de delar, varom boställsordningen
ej innehåller bestämmelser, tillämpas allmän lag och den ecklesiastika
arrendeförordningen.
1 Senaste lydelsen: 67 § tillagd på grund av lag den 4 april 1916 (nr 79).
26
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
20 §.
Löneboställe skall, där det ej på grund av svag beskaffenhet eller av
annat skäl anses kunna med större fördel utarrenderas obebyggt, vara försett
med de byggnader, som i den ordning, varom närmare stadgas i den
ecklesiastika arrendeförordningen, efter behörigt förslag bestämmas av den
utarrenderande myndigheten.
21 §.
A löneboställe skola de byggnader, som omförmälas i 20 §, nybyggas
och underhållas av arrendatom. Sådana byggnader kallas i denna boställsordning
arrendatofns skyldighetshus.
22 §.
Arrendatorns skyldighetshus skola uppföras efter ortens sed och av ändamålsenliga
byggnadsämnen till den storlek och av den beskaffenhet, behovet
i varje särskilt fall fordrar.
23 §.
Då föreskrift meddelas om vilka skyldighetshus skola finnas å löneboställe
samt om storleken, inredningen och övriga beskaffenheten av sådant hus,
skall iakttagas, att löneboställets bebyggande sker på ett i förhållande till
boställets storlek och avkastningsförmåga och med hänsyn till angelägenheten
att för bostället erhålla skäligt arrende så ekonomiskt sätt, som omständigheterna
medgiva.
24 §.
Uppkommande brister å arrendatorns skyldighetshus skola avhjälpas och
nybyggnad av dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrives eller eljest
bliver nödigt.
25 §.
1. I fråga om rätt för tjänstinnehavare och arrendator samt pastorat eller
församling att erhålla virke från löneboställes skog lände till efterrättelse
vad särskilt är stadgat.
2. Andra å löneboställe tillgängliga byggnadsämnen än virke må, där
sådant kan ske utan men för bostället eller förnärmande av arrendators rätt,
användas till nybyggnad, förbättring eller underhåll av prästgård och kyrka.
26 §.
1. Nybyggnadsskyldigheten vid löneboställe skall uppskattas till visst årsbelopp
i penningar och i arrendekontraktet angivas. Angående årsbeloppets
beräknande och huru detsamma skall av arrendatorn genom nybyggnad eller
27
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
inbetalning i penningar utgöras samt om arrendatorns rätt att för nybyggnadskostnads
bestridande uppbära årsbelopp, som må finnas uppsamlade,
därom stadgas i den ecklesiastika arrendeförordningen.
2. Där arrendator verkställt nybyggnad, som godkänts som skyldighetshus,
och den i behörig ordning beräknade kostnaden för denna nybyggnad
överstiger vad på hans arrendetid belöper efter den i 1 mom. omförmälda
årsberäkning jämte årsbelopp, som må finnas från föregående arrendetid
uppsamlade, njute han gottgörelse för överskjutande beloppet antingen, på
sätt i den ecklesiastika arrendeförordningen närmare stadgas, genom nedsättning
i arrendet för vissa år eller ock, vid boställets avträdande, av den
nya arrendatorn; skolande härvid iakttagas, att nedsättning i arrendet må
beviljas allenast i avseende å ökning i byggnadsskyldighet, som uppstått till
följd av omständigheter, som inträffat under arrendetiden.
Vad ny arrendator sålunda fått utgiva skall anses som av honom förskjuten
nybyggnadskostnad.
27 §.
Har behov av nybyggnad uppstått till följd av arrendatorns vanvård,
svare själv för kostnaden.
28 §.
Skyldighetshusen vare arrendatorn pliktig att brandförsäkra, då arrendet
för bostället uppbäres av vederbörande kyrkoråd, för kyrkorådets räkning,
men eljest för domkapitlets räkning till husens fulla, i behörig ordning uppskattade
värde; och skall sådan försäkring av honom behörigen vidmakthållas.
Arrendator, som försummat sin skyldighet att taga eller vidmakthålla
brandförsäkring, svare själv för brandskada.
29 §.
1. Alla andra byggnader å löneboställe än arrendatorns skyldighetshus äro
överloppshus, vilka tillträdaren äger att från avträdaren lösa till det värde, som,
i brist av åsämjande, bestämmes vid av- och tillträdessynen. Har tillträdaren
vid synen tillkännagivit sin avsikt att ej lösa överloppshus, eller underlåter
han att inom en månad efter synen förklara sig villig därtill, må avträdaren
bortföra huset inom tid, som vid synen föreskrives, eller, där sådan föreskrift
icke lämnats, inom ett år från avträdandet av arrendet; åliggande det
avträdaren, om han bortför huset, att vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras
för återställande av jord eller byggnad i samma skick, vari den
befanns före överloppshusets uppförande; och böra vid synen meddelas härutinnan
erforderliga bestämmelser.
2. Har ej avträdaren inom den bestämda tiden bortfört överloppshus,
som han enligt 1 mom. är berättigad borttaga, tillfälle huset tillträdaren
med den rätt, med vilken avträdaren innehaft detsamma.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35:
28
(Kungl. May.ts förslag.)
IV KAP.
Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska
besiktningar och syner.
Allmän bestämmelse.
30 §.
1. Domkapitlet bör tillse, att inom
stiftet belägna boställen varda till hus
och ägor behörigen vidmakthållna.
Anser domkapitlet boställes rätt vara
genom något av domstol eller annan
myndighet meddelat beslut förnärmad,
eller att vid sådant beslut icke
iakttagits vad i 9 och 23 §§ föreskrives,
skall domkapitlet i behörig
ordning överklaga beslutet.
2. Över fullgörandet av arrendator
åliggande brandförsäkringsplikt hålle
domkapitlet noggrann tillsyn.
Ekonomisk besiktning.
31 §.
För tillsyn å samtliga boställens
hävd till hus och jord skola hållas
ekonomiska besiktningar, å prästgårdar
inom utgången av tionde året
och å löneboställen, där ej Konungen
för visst boställe eller viss grupp
av boställen annorlunda bestämmer,
inom utgången av femte året efter
det, då syn å hävden eller ekonomisk
besiktning näst förut å bostället för:
rättats; ägande domkapitlet att i händelse
av särskilt behov även å annan
tid förordna om ekonomisk besiktning
å visst boställe.
(Ecklesiastik bo- (Utskottets fw
ställsordning
den 9 slag.)
december 1910.))
IV KAP.
Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska
besiktningar och husesyner.
30 §. 30 §.
Domkapitlet bör Domkapitlet bör
tillse, att inom tillse, att inom
stiftet belägna bo- stiftet belägna boställen
varda till ställen varda till
hus och ägor be- hus och ägor behörigen
vidmakt- hörigen vidmakthållna.
Anser dom- hållna. Anser domkapitlet
boställes kapitlet boställes
rätt vara genom rätt vara genom
något av domstol något av domstol
eller annan myn- eller annan myndighet
meddelat dighet meddelat
beslut förnärmad, beslut förnärmad,
eller att vid sådant eller att vid sådant
beslut icke iaktta- beslut icke iakttagits
vad i 9 och gits vad i 9 och
22 §§ föreskrives, 23 §§ föreskrives,
skall domkapitlet skall domkapitlet
i behörig ordning i behörig ordning
överklaga beslutet, överklaga beslutet.
Över fullgöran- Över---till
det
av arrendator syn.
åliggande brandförsäkringsplikt
i
de fall, då boställe
skall vara för domkapitlets
räkning
brandförsäkrat,
hålle domkapitlet
noggrann tillsyn.
b Ur nuvarande boställsordning upptagas allenast de paragrafer, vari utskottet föreslår
ändring.
Första lagutskottets utlåtande Nr Så.
29
(Kung/. Maj:ts förslag.)
32 §.
1. Ekonomisk besiktning förrättas,
efter förordnande av domkapitlet, av
en boställsnämnd, bestånde av tre i
lantbruks- och därmed sammanhängande
affärsförhållanden kunniga
män, av vilka eu, tillika ordförande,
jämte ersättare för honom, för högst
tre år åt gången förordnas av Konungen
och två skola, jämte lika antal
ersättare, för tre år åt gången, utses,
den ena av häradsrätten eller i fråga
om stad, som anses böra utgöra eget
tjänstgöringsområde, av magistraten
och den andra av domkapitlet, dock
att Konungen äger att, där särskilda
skäl därtill föranleda, beträffande sättet
för utseendet av sistnämnda två
ledamöter och ersättare för dem annorlunda
förordna. Boställsnämndens
tjänstgöringsområde bestämmes av
Konungen.
Stanna nämndens ledamöter i olika
meningar, galle vad de flesta säga.
Har var sin särskilda mening, galle
ordförandens.
2. Ekonomisk besiktning å löneboställe
må kunna förrättas av ordföranden
ensam, därest domkapitlet
med hänsyn till boställets ringhet eller
andra omständigheter prövar sådant
lämpligen kunna äga rum och arrendatom
därtill lämnar medgivande. I
sådant fall må dock ej vid besiktning
handläggas frågor om utdömande
eller insyning av skyldighetshus.
33 §.
1. Såsom jäv mot ledamot av boställsnämnd
galle: om han är med bo
-
(Ee/clesiastik bo- (Utskottets för
ställsordning
den 9 slag.)
december 1910.)
39 §.
Vid förrättningen hava besiktningsmännen
att iakttaga vad här nedan
sägs:
1. Tillses, — -
2. Boställets hus
och ägor besiktigas,
varvid, när
fråga uppstår om
nybyggnad eller
underhåll av hus
å postgård, efter
noggrann prövning
meddelas yttrande,
huruvida
behovet av nybyggnads-
eller
underhållsarbete
kan anses hava
uppkommit genom
boställshavarens
vanvård.
— — redovisas.
2. Boställets hus
och ägor besiktigas,
varvid, när
fråga uppstår om
nybyggnad eller
underhåll av hus
å prästgård eller
om nybyggnad av
hus å lönébostätte,
efter noggrann
prövning meddelas
yttrande, huruvida
behovet av nybyggnads-
eller underhållsarbete
kan
anses hava uppkommit
genomboställsha
varens
eller, å löneboställe,
arrendatorns vanvård.
3. Om----
4. Föreskrives
enligt 3 mom. byggande
av nytt hus,
utse besiktningsmännen
därtill
plats, vilken, såvida
utan skada
för bostället eller
oskälig tillökning
i byggnadskostnaden
kan ske, lämpas
efter boställs
-
■---nödig.
4. Föreskrives
enligt 3 mom. byggande
av nytt hus,
utse besiktningsmännen
därtill
plats, vilken, såvida
utan skada
för bostället eller
oskälig tillökning
i byggnadkostnaden
kan ske, lämpas
efter boställs
-
30
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
ställshavare eller annan part i den
skyldskap eller det svågerlag, som i
13 kap. 1 § rättegångsbalken om jäv
mot domare sägs; eller om ledamot
är boställshavares eller annan parts
vederdeloman eller uppenbara ovän;
eller om ledamot eller den, som står
till honom i sådan skyldskap eller svågerlag,
som nämnt är, äger i målet
del eller eljest kan av förrättningen
vänta synnerlig nytta eller skada, därvid
dock den omständighet, att ledamot
eller hans bemälde skyldeman,
såsom medlem av församlingen, är
pliktig deltaga i kostnad för nybyggnad
och underhåll å boställe, ej må såsom
jäv räknas. Har ledamot av bostadsnämnd,
som innehar allmän tjänst,
å tjänstens vägnar rättegång med boställshavare
eller arrendator av boställe,
eller söker någon sak med ledamot
eller tillfogar honom något med ord
eller gärning i uppsåt att honom därmed
jävig göra, det må ej heller för
jäv räknas.
2. Vet nämndens ordförande, att
sådant jäv mot honom är, eller är
han av laga förfall hindrad att deltaga
i nämnden, inkalie han i sitt
ställe den av Konungen för honom
förordnade ersättaren. Förekommer
dylikt jäv mot eller förfall för någon
av nämndens övriga ledamöter, göre
denne omedelbart anmälan därom hos
ordföranden, vilken ombesörjer inkallandet
av ersättare.
3. Därest i det fall, att ordförande
eller annan ledamot på grund av
laga förfall eller jäv är hindrad att
deltaga i nämnden, sådant hinder mö
-
(Ecklesiastik boställsordning
den 9
december 1910.)
havarens eller, å
löneboställe, arrendatorns
önskan;
och bestämma besiktningsmännen
storleken, inredningen
och övriga
beskaffenheten av
det nya huset samt
uppgöra kostnadsförslag,
därvid för
virke eller andra
byggnadsämnen,
som erhållas från
det boställe, varå
besiktningen äger
rum, eller jämlikt
26 § från annat
boställe, icke må
beräknas annat
värde än som prövas
motsvara erforderlig
arbetsoch
forslingskost.
nåd jämte andra
utgifter för byggnadsämnenas
beredning.
5. Nödiga--
50
Vad---
3. Varje bostället
i övrigt tillhörande
hus besiktigas,
varvid, när
fråga uppstår om
nybyggnad eller
underhåll av hus
å prästgård, efter
(Utskottets förslag.
)
havarens eller, å
löneboställe, arrendator^
önskan;
och bestämma besiktningsmännen
storleken, inredningen
och övriga
beskaffenheten av
det nya huset samt
uppgöra kostnadsförslag,
därvid för
virke eller andra
byggnadsämnen,
som erhållas från
det boställe, vara
besiktningen äger
rum, eller jämlikt
25 § från annat
boställe, icke må
beräknas annat
värde än som prövas
motsvara erforderlig
arbetsoch
forslingskostnad
jämte andra
utgifter för byggnadsämnenas
beredning.
--verkställda.
§•
--godkännas.
3. Varje bostället
i övrigt tillhörande
hus besiktigas,
varvid, när
fråga uppstår om
nybyggnad eller
underhåll av hus
å prästgård eller
3i
Första lagutskottets utlåtande Nr .9/7.
(Kungl. Maj:ts förslag).
ter jämväl för ersättaren, åligger det
ordföranden att om förhållandet göra
anmälan hos länsstyrelsen, som har
att för ifrågavarande tillfälle förordna
ordförande eller ledamot av nämnden.
34 §.
Nämndens ordförande utsätte tid
för de ekonomiska besiktningar, om
vilka domkapitlet på sätt i 32 § sägs
förordnat, med iakttagande, att de
hållas å tjänlig årstid och att, där så
kan ske, besiktningar i samma ort
förrättas omedelbart efter varandra.
35 §.
1. Minst en månad före besiktningen
skall ordföranden om tiden
därför underrätta domkapitlet, vilket,
där sådant prövas nödigt, förordnar
sakkunnig person att å domkapitlets
vägnar närvara vid besiktningen. Inom
lika tid åligger det ordföranden
att, när församlings rätt ifrågakommer,
hos kyrkostämmans ordförande påkalla
kyrkostämma för utseende av
ombud för församlingen att vid besiktningen
bevaka dess rätt. Om mottagandet
av underrättelse, varom nu
är sagt, skall bevis genast av vederbörande
tillställas ordföranden. Övriga
parter skola minst fjorton dagar före
besiktningen av ordföranden kallas
till densamma.
2. När ordföranden bevisligen iakttagit
vad enligt 1 mom. åligger honom,
må parts eller ombuds uteblivande
ej utgöra hinder för besiktningens
företagande.
(Ecklesiastik bo- (Utskottets för
ställsordning
den 9 slag.)
december 1910.)
noggrann pröv- om nybyggnad av
ning meddelas ytt- hus å löneboställe,
rande, huruvida efter noggrann
behovet av ny- prövning meddelas
byggnads- eller un- yttrande, huruvida
derhållsarbete kan behovet av nyanses
hava upp- byggnads-eller unkommit
genom bo- derhållsarbete kan
ställshavarens van- anses hava uppvård.
Finnas an- kommit genom bomärkta
bristfällig- ställshavarens enheter
sådana, att ler, å löneboställe,
fråga om nybygg- arrendatorns vannad
uppstår, un- vård. Finnas andersöker
synerät- märkta bristfälligten,
huruvida brist- heter sådana, att
fälligheternalämp- fråga om nybyggligen
kunna genom nåd uppstår, unendast
bättrande dersöker synerätavhjälpas
eller ny- ten,huruvidabristbyggnad
skall an- fälligheternalämpses
nödig. ligen kunna genom
endast bättrande
avhjälpas eller nybyggnad
skall anses
nödig.
4. Föreskrives 4. Föreskrives
enligt 3 mom. byg- enligt 3 mom. byggande
av nytt hus, gande av nytt hus,
utser synerätten utser synerätten
därtill plats, vil- därtill plats, vilken,
såvida utan ken, såvida utan
skada för bostället skada för bostället
eller oskälig till- eller oskälig tillökning
i byggnads- ökning i byggnadskostnaden
kan ske, kostnaden kan ske,
lämpas efter till- lämpas efter tillträdarens
önskan; trädarens önskan;
och bestämmer och bestämmer
synerätten storle- synerätten storle
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
32
(Kungl. Maj:ts förslag).
36 §.
Anmäles vid förrättningen jäv mot
ordföranden, och finner nämnden det
vara lagligen grundat, inställes förrättningen
och förfares för inkallande av
annan ordförande så som i 33 § sägs.
Förekommer mot annan ledamot jäv,
som av nämnden godkännes, ombesörje
ordföranden inkallande av ersättare
för honom. Ogillas jävet,
skall förrättningen fortgå; vederbörande
obetaget att i sammanhang med
huvudsaken klaga över beslut, varigenom
jävsanmärkning ogillats.
37 §.
1. Vid ekonomisk besiktning har
nämnden att iakttaga vad här nedan
sägs :
a) Tillses, huruvida instrument över
förut å bostället hållna ekonomiska
besiktningar och syner samt andra
bostället rörande handlingar fortfarande
finnas i behåll, ävensom huruvida
arrendatorns skyldighetshus äro behörigen
brandförsäkrade och försedda
med nödig brandredskap, varjämte redovisning
avfordras ej mindre arrendatorn
för husröte- eller brandskadeersättning
eller andra medel, vilka
böra för boställets räkning redovisas,
än även församlingens ombud för årsbelopp,
som enligt meddelade föreskrifter
skolat inbetalas till kyrkorådet.
b) Efterses och antecknas i vad
mån förut föreskrivna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blivit
verkställda.
c) Är efter senaste ekonomiska besiktning
eller syn hus, som skall fin
-
(Ecklesiastik bo- (Utskottets för
ställsordning
den 9 slag.)
december 1910.)
ken, inredningen ken, inredningen
och övriga beskaf- och övriga beskaffenheten
av det fenheten av det
nya huset samt nya huset samt
uppgör kostnads- uppgör kostnadsförslag,
därvid för förslag, därvid för
virke eller andra virke eller andra
byggnadsämnen, byggnadsämnen,
som erhållas från som erhållas från
det boställe, varå det boställe, varå
synen äger rum, synen äger rum,
eller jämlikt 26 § eller jämlikt 25 §
från annat boställe, från annatboställe,
icke må beräknas icke må beräknas
annat värde än annat värde än
som prövas mot- som prövas motsvara
erforderlig svara erforderlig
arbets- och fors- arbets- och forslin
gskostnad jämte lingskostnadjände
andra utgifter för andra utgifter för
byggnadsämnenas byggnadsämnenas
beredning. beredning.
5. Nödiga---— föreskrift.
Första lagutskottets utlåtande Nr Sb.
(Kungl. Maj ris förslag). (Ecklesiastik bo
ställsordning
den !)
december 1910.)
nas vid bostället, nybyggt, tillses, liu
ruvida det är i överensstämmelse med
givna föreskrifter samt i övrigt ändamålsenligt
och med omsorg uppfört.
Nämnden meddelar därefter beslut,
huruvida huset må, i befintligt skick
eller sedan därå anmärkta felaktigheter
och brister blivit avhulpna, insynas,
eller om det icke kan godkännas,
i vilket senare fall tillika lämnas
föreskrift angående därav påkallade
åtgärder.
d) Boställets hus i övrigt besiktigas,
varvid, när fråga uppstår om nybyggnad
eller underhåll av hus å prästgård
eller om nybyggnad å löneboställe,
efter noggrann prövning meddelas
yttrande, huruvida anmärkta
bristfälligheter kunna anses hava uppkommit
genom boställshavarens eller,
å löneboställe, arrendatorns vanvård,
varjämte prövas, huruvida bristfälligheterna
lämpligen kunna genom endast
bättrande avhjälpas eller nybyggnad
skall anses nödig, dock att, där
bristfälligheterna å sätesbyggning
å prästgård finnas sådana, att de ej
kunna genom endast bättrande avhjälpas,
frågan om nybyggnad skall
jämlikt 11 § hänvisas till handläggning
vid laga syn.
e) Föreskrives enligt stycket d), med
den inskränkning där sägs, byggande
av nytt hus å prästgård, utser
nämnden därtill plats, vilken, såvida
utan skada för bostället eller oskälig
tillökning i byggnadskostnaden kan
ske, lämpas efter boställshavarens önskan.
Vidare bestämmer nämnden
storleken, inredningen och övriga be
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 30 höft. (Nr 35)
33
(Utskottets för
slag.
)
3
34
Första lagutskottets utlåtande Nr 3ö.
(Kungl. Maj:ts förslag).
(Ecklesiastik boställsordning
den 9
december 1910.)
(Utskottets förslag.
)
skaffenheter av det nya huset samt
uppgör kostnadsförslag, därvid för
virke eller andra byggnadsämnen,
som, efter vad i 25 § sägs, erhållas
från boställe, icke må beräknas annat
värde än som prövas motsvara erforderlig
arbets- och forslingskostnad
jämte andra utgifter för byggnadsämnenas
beredning.
f) Varder enligt stycket d) hus å
löneboställe utsynat, meddelas tilllika
åläggande för arrendatom att, i
enlighet med den föreskrift, som må
komma att meddelas av den utarrenderande
myndigheten, i det utsynades
ställe uppföra nytt hus.
g) Nödiga förbättringar å hus, som
anses böra bibehållas, föreskrivas, med
utsättande av därför erforderlig kostnad.
h) Boställets ägor besiktigas. De
brister, som förefinnas å prästgård
i avseende å vården av prästgårdsområdet
med tillhörande trädgård samt
å löneboställe i avseende på åkerns
hävdande, övriga ägors skötsel och
vård, hägnaders och dikens anbringande
och underhåll samt torvmosses
begagnande, allt efter vad för varje
fall är stadgat, antecknas, de åtgärder
och förbättringar, som i följd
därav erfordras, föreskrivas och kostnaden
för desamma utsättes. Finnes
å löneboställe antaget brukningssätt
uppenbart leda till skada för bostället,
föreskrives nödig rättelse.
i) Tid utsättes, inom vilken föreskriven
nybyggnad, förbättring eller
annan åtgärd bör genom vederbörande
vara verkställd.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kung/. Maj:ts förslag.) (Ecklesiastik bo
ställsordning
den 9
december 1910.)
j) I övrigt anställes undersökning
och meddelas föreskrift i alla de frågor,
som enligt denna boställsordning
eller annan författning skola vid ekonomisk
besiktning handläggas.
k) Vid förrättningens avslutande
tillkännagives och i instrumentet antecknas,
att den med förrättningen
missnöjde äger att, vid förlust av rätt
till vidare talan, inom trettio dagar
efter förrättningens avslutande anmäla
sig å landet hos domaren och i stad
hos rådstuvurättens ordförande med
begäran om laga syn.
2. I fall, som avses i 1 mom. f),
skall nämnden efter undersökning upprätta
ej mindre förslag rörande platsen
för det nya huset samt rörande
storleken, inredningen och övriga beskaffenheten
därav än även, med iakttagande
av vad i 1 mom. e) sägs,
kostnadsförslag.
Dessa förslag skall ordföranden
omedelbart efter förrättningens avslutande
insända till den utarrenderande
myndigheten med anmälan av frågan
om närmare föreskrifter rörande det
nya husets uppförande.
Ordföranden åligge ock att ofördröjligen
meddela kontraktsprosten skriftlig
underrättelse om tiden, inom vilken
vid förrättningen föreskrivna arbeten
skola vara verkställda.
Av- och tillträdessyn.
38 §.
Av- och tillträdessyn å prästgård
förrättas å tjänlig årstid, på landet
av domare jämte minst två, högst
36 Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungi. Mqj.ts förslag.) (Ecklesiastik bo
ställsordning
den 9
december 1910.)
fyra nämndemän, allt efter som domaren
prövar nödigt, samt i stad av
rådstuvurätt; ägande å landet domaren
och i stad rådstuvurätten att till
rättens biträde vid synen, där så finnes
behövligt, tillkalla byggnadskunnig
person.
39 §.
1. Av- och tillträdessyn å prästgård
hålles, på begäran av domkapitlet,
vid ombyte av boställshavare, därest
boställshavare eller vederbörande byggnadsskyldig
senast en månad efter
avträdesdagen bos domkapitlet äskar
sådan syn eller domkapitlet eljest finner
syn böra hållas. Mottager boställshavare
prästgård utan av- och tillträdessyn,
svare sedan för allt vad företrädaren
under dennes besittningstid
i avseende å boställets vård ålegat.
2. Av- och tillträdessyn å prästgård,
då sådan syn ifrågakommer, skall,
sedan avträde ägt rum, hållas inom
sex månader därefter.
40 §.
Av- och tillträdessyn å prästgård
begäres å landet hos domaren samt
i stad hos rådstuvurättens ordförande;
och skola därvid insändas instrument
över senaste av- och tillträdessyn och
därefter hållna laga syner ävensom
senaste ekonomiska besiktning, om
sådan hållits senare än av- och tillträdessyn.
41 §.
1. Då av- och tillträdessyn å prästgård
är begärd, skall domaren eller
(Utskottets för
slag.
)
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.r>.
37
(Kungl. Maj ds förslag.)
(Ecklesiastik bo- (Utskottets JÖr
ställsordning
den g slag. )
december 1910.)
rätten utsätta tid för densamma och
därom minst en månad förut underrätta
domkapitlet, vilket förordnar vederbörande
kontraktsprost eller, vid
förfall för denne, annat ombud att å
dess vägnar vid synen bevaka boställets
rätt och bästa. Inom lika tid
åligger domaren eller rätten att hos
kyrkostämmans ordförande påkalla
kyrkostämma för utväljande av ombud
till bevakande av församlingens
talan. Om mottagandet av underrättelse,
varom nu är sagt, skall bevis
genast av vederbörande översändas
till domaren eller rätten. Domaren
eller rätten föranstalte ock, att övriga
parter varda minst fjorton dagar, om
de bo inom pastoratet, eljest en månad
före synen till densamma kallade;
skolande domaren till synen kalla
nämnd.
2. Skall vid avträdandet boställe
övertagas av domkapitlet för allmän
kassas räkning, och är den löntagare
utnämnd, som efter domkapitlet kommer
att tillträda bostället, då skall
jämväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg kallas till synen och
bevis därom insändas till domaren
eller rätten.
42 §.
När domaren eller rätten bevisligen
iakttagit, vad enligt nästföregående §
åligger dem, må parts eller ombuds
uteblivande ej utgöra hinder för synens
företagande.
43 §.
1. Av- och tillträdessyn å löneboställe
hålles, efter förordnande
38
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Ecklesiastik bo
ställsordning
den 9
december 1910.)
av domkapitlet, av den i 32 § omförmälda
nämnd i anledning av ombyte
av arrendator. Nämndens ordförande
äger att till biträde vid synen,
där så finnes behövligt, tillkalla byggnads-
eller eljest sakkunnig person.
2. Sådan syn må ej hållas tidigare
än sex månader före fardagen eller
senare än sex månader efter samma
dag.
44 §.
Då av- och tillträdessyn å löneboställe
påkallas, skola till nämndens
ordförande insändas instrument över
senaste av- och tillträdessyn samt därefter
hållna laga syner och ekonomiska
besiktningar ävensom gällande
arrendekontrakt.
45 §.
I avseende å av- och tillträdessyn
å löneboställe skola i tillämpliga delar
gälla de i 32 § 1 mom. andra stycket
samt 33—36 §§ för ekonomisk besiktning
givna bestämmelser.
46 §.
Vad i 37 § stadgas för ekonomisk
besiktning galle i tillämpliga delar
för av- och tillträdessyn å såväl prästgård
som löneboställe. Därjämte
skall iakttagas, vid av- och tillträdessyn
å prästgård: att, där synerätten
finner sätesbyggning böra nybyggas,
härutinnan erforderliga bestämmelser
meddelas; samt vid av- och tillträdessyn
å löneboställe: att bestämmelse
meddelas angående beloppet av den
gottgörelse för verkställd nybyggnad,
(Uiskottets för
slag.
)
(Utskottets förslag.
)
avträdande arrendator jämlikt 26 §
må vara berättigad att av ny arrendator
uppbära.
47 §.
1. På grund av vad vid av- och
tillträdessyn ålöneboställeav nämnden
blivit bestämt, skall, där så erfordras,
mellan avträdare och tillträdare
upprättas och i nämndens utslag
införas likvid, fullständigt upptagande
å ena sidan alla de belopp, vilka påförts
avträdaren, och å andra sidan
allt vad honom tillgodoförts.
Likviden, som inrättas efter vad
behovet i varje fall fordrar, skall tydligt
utvisa vad avträdaren eller tillträdaren
bliver skyldig eller får till
godo.
2. Har av- och tillträdessyn å löneboställe
hållits före avträdet, må avträdaren
vid uppgörelse med tillträdaren
tillgodoräkna sig kostnaden för
de avträdaren ålagda arbeten, som
han före avträdandet verkställt.
första lagutskottets utlåtande Ur 35.
(Kung!. Maj:ts förslag.)
(Ecklesiastik bo
ställsordning den 3
december 1310.)
48 §.
Sedan boställe avträtts, må avträdaren
ej befatta sig med några arbeten
å bostället, utan skall vad då
brister av det, varför han enligt föreskrift
vid av- och tillträdessyn har
att svara, mot rätt till därför upptaget
kostnadsbelopp verkställas, å prästgård
av pastoratet och å löneboställe
av tillträdaren.
49 §.
I det fall, som i 41 § 2 mom. avses,
äge den domkapitlet efterträdande
löntagaren att vid synen göra de an
-
40
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kung!. Maj:ts förslag.) (Ecklesiastik bo
ställsordning
den 9
december 1910.)
märkningar i avseende å befintliga
brister, vartill han finner anledning.
Rättsförhållandet mellan domkapitlet
och honom må vid denna syn komma
under bedömande allenast där båda
därom åsämjas, och vare efterträdande
löntagaren endast i sådant fall
behörig att fullfölja talan mot synerättens
beslut.
(Utskottets för
slag.
)
Laga syn.
50 §.
Laga syn hålles, då missnöje mot
ekonomisk besiktning å prästgård
eller löneboställe eller mot av- och
tillträdessyn å löneboställe blivit
anmält, ävensom eljest då laga syn
av domkapitlet eller byggnadsskyldig
begäres.
51 §.
1. Vid laga syn behandlas de ämnen,
som blivit enligt denna boställsordning
eller annan författning till
sådan syn hänskjutna.
2. År, då missnöje mot ekonomisk
besiktning å prästgård eller löneboställe
eller mot av- och tillträdessyn
å löneboställe blivit anmält,
klagan tillika förd över beslut, varigenom
mot ledamot av boställsnämnd
gjort jäv ogillats, och finner synerätten
jävsanmärkningen vara lagligen
grundad, skall ny besiktning verkställas
av synerätten, som därvid meddelar
de föreskrifter, vilka av omständigheterna
finnas påkallade.
52 §.
I fråga om laga syn skola de i 38
samt 40—42 §§ för av- och tillträ
-
41
( Utskottets förslag.
)
dessyn å prästgård meddelade föreskrifter
i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Ecklesiastik boställsordning
den 9
december 1910.)
För ekonomiska besiktningar och syner
gemensamma bestämmelser.
53 §.
Där ej inom stadgad tid anmälan
om missnöje mot ekonomisk besiktning
å prästgård eller löneboställe
eller mot av- och tillträdessyn å löneboställe
blivit gjord med begäran
om laga syn, gånge det vid förrättningen
meddelade beslutet i verkställighet
såsom laga kraft ägande
dom.
54 §.
1. Ledamöter av boställsnämnd och
synerätt samt konsistorieombud skola
för sitt uppdrag åtnjuta resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt bestämmelserna
i gällande resereglemente,
därvid ordförande i boställsnämnd
skall likställas med domänintendent
och annan med nämndeman,
där han icke på grund av innehavande
befattning är berättigad till
högre ersättning.
2. Biträdande sakkunnig erhåller
gottgörelse efter bestämmande av boställsnämnd
eller synerätt.
55 §.
1. Kostnaden för ekonomisk besiktning
skall gäldas för prästgård,
där icke på grund av särskilt stadgande
för visst fall annorlunda medgives,
av pastoratet och för löneboställe
av arrendatorn; dock att, där
42
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kung!. Maj:ts förslag.)
(Ecklesiastik boställsordning
den 9
december 1910.)
(Utskottets för
slag.)
besiktningiföljd av någons tredska eller
försummelse särskilt påkallats, den
tredskande eller försumlige skall vara
skyldig att enligt boställsnämndens
bestämmande gottgöra pastoratet eller
annan vad för sådan besiktning bör
utgivas.
2. Kostnaden för av- och tillträdes -syn skall gäldas för prästgård av
pastoratet, avträdare och tillträdare
till en tredjedel var samt för 1 onerös
fälle av avträdare och tillträdare
till hälften vardera.
3. Kostnaden för laga syn skall
gäldas för prästgård av pastoratet
och för löneboställe av arrendator^
eller, där sådan syn hålles på
grund av klagan mot av- och tillträdessyn,
av avträdare och tillträdare
till hälften vardera, dock att, där
synerätten finner, att synen blivit
utan giltig orsak påkallad eller att,
när synen ägt rum efter anmälan om
vanvård, anmärkningen varit befogad,
den skyldige skall vara pliktig att, i
den mån synerätten prövar skäligt,
gottgöra pastoratet eller annan vad
för sådan laga syn bör utgivas.
4. Till kostnad för av- och tillträdessyn
å prästgård samt laga syn
å prästgård eller löneboställe räknas
jämväl lösen för det exemplar
av syneinstrumentet, som i 57 § omförmäles.
Vederbörande nybyggnads- och unfierhållsskyldig
skall inom en månad
efter förloppet av den tid, då, enligt
meddelad föreskrift, anmärkta brister
56 §.
Första lagutskottets utlåtande Nr So. 4i
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Ecklesiastik bo- (Utskottets JÖr
ställsordning
den 9 slag.)
december 1910.)
och felaktigheter bort vara avhulpna
eller föreskriven nybyggnad verkställd,
till kontraktsprosten ingiva an
mälan om fullgörandet eller ock, där
underhålls- eller nybyggnadsarbetet
blivit honom ålagt vid ekonomisk besiktning
eller syn, visa att förrättningen
överklagats. Sådan anmälan
skall vara vitsordad, beträffande pastoratet
ålagda arbeten, av boställshavaren
och, beträffande andra arbeten,
av två av pastoratet för sådant
ändamål å kyrkostämma utsedda ombud.
Har anmälan ej inom bestämd
tid inkommit, men förrättning, varom
här är sagt, vunnit laga kraft, anmäla
kontraktsprosten genast förhållandet
hos domkapitlet, som har att
ofördröjligen vidtaga åtgärder till bevarande
av boställets och efterträdares
bästa antingen medelst begäran
hos överexekutor, att vad den för
sumlige eftersatt må genom överexekutors
ämbetsåtgärd varda för lega
på den försumliges bekostnad verkställt,
eller, där fråga är om ekonomisk
besiktning, genom beredande averforderlig
säkerhet hos honom för
husrötebeloppet. Skulle vad domkapitlet
såsom boställshavarc blivit
ålagt ej fullgöras, äger pastoratet eller
efterträdande boställshavare hos överexekutor
påkalla verkställighet.
57 §.
Instrument över ekonomiska besiktningar
och syner samt andra bostället
rörande handlingar skola, jämte
förteckning å desamma, av boställs
-
44
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
havare eller arrendator väl vårdas och
förvaras, vid besiktningar och syner
tillhandahållas samt vid avträdandet
till efterträdaren överlämnas.
(Ecklesiastik boställsordning
den 9
december 1910.)
( Utskottets förslag.
)
(Kung]. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
V KAP.
Allmänna bestämmelser och övergångsstadganden.
59 §.
Utan hinder av beslut, som meddelats i fråga om vilka hus skola finnas å
prästgård, må synerätt, på grund av sedermera inträffade förändrade förhållanden,
i detta avseende annorlunda förordna.
64 §.
1. När lönereglering------
2. Skall prästgård -------
Synerätten meddele-------
il. I fråga om boställe-----
4. Därest enligt lönereglering —- — —
67 §.
Har beträffande stad, som är delad
i flera pastorat, Konungen meddelat,
förordnande, varom i 27 § 1 mom.
lagen om reglering av prästerskapets
avlöning sägs, skall vad i denna boställsordning
stadgas om pastorat i
tillämpliga delar gälla om staden i
dess helhet eller den del därav, där
utgifterna till prästerskapet utgöras
samfällt.
I fall, som nu nämnts, skall vad
i 35, 41 och 56 §§ denna boställsordning
stadgas om kyrkostämma
gälla om kyrkofullmäktige, där sådana
finnas.
. — —----sådan.
-----anläggas.
----- pastoratet.
- gällande stadganden.
--bestämmelser.
Första lagutskottets utlåtande Nr do.
(Kiingl. Maj. ts forslat).)
Denna lag träder i kraft å dag,
som Konungen äger bestämma, men
skall icke verka rubbning i bestämmelserna
i dessförinnan upprättade
arrendekontrakt. Bär i sådant arrendekontrakt
viss fråga hänvisats till beslut
av synerätt eller ekonomisk besiktning,
skall i stället gälla beslut av den
myndighet, som enligt föreskrift i denna
lag har att pröva fråga av motsvarande
beskaffenhet.
45
(Utskottets förslag.)
Denna lag träder i kraft h dag,
som Konungen äger bestämma, men
skall icke verka rubbning i bestäm
melserna i dessförinnan upprättade
arrendekontrakt.
2) Förslag till lag om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
1. Varje tjänstgörande kyrkoherde och komminister, som avses i lagen
om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, skall, i den
mån sådant prövas erforderligt, såsom ersättning för skjuts för resor i tjänstärenden
erhålla ett fast resanslag.
2. Kyrkoherde och komminister, för vilken lönereglering enligt lagen
om reglering av prästerskapets avlöning blivit före denna dag fastställd,
äger, därest han fått sig tillerkänd skjutsersättning jämlikt 11 § 3 mom.
samma lag, med frånträdande av denna skjutsersättning, under tiden för löneregleringens
giltighet såsom fast resanslag bekomma ett årligt belopp, motsvarande
dubbla beloppet av nämnda skjutsersättning.
För tiden efter det förnyad lönereglering enligt sagda lag bliver gällande
bestämmer Konungen vid sådan lönereglerings fastställande, i enlighet med
de i pastoratet rådande förhållanden, det fasta resanslaget, som dock icke
må överstiga 500 kronor för år.
3. För annan än i 2 mom. omförmäld kyrkoherde och komminister bestämmes,
med iakttagande av vad i 2 mom. andra stycket stadgas, det fasta
resanslaget av Konungen vid löneregleringens fastställande.
2 §•
Fast resanslag, varom i 1 § förmäles, skall för varje pastorat, så vitt angår
dess prästerskap, bestridas medelst församlingsavgifter och, i den mån
sådant erfordras, medelst övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar
på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen om reglering
av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av avlöning
och fast resanslag såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
46
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sammanlagt större belopp, än som motsvarar sex öre för varje helt eller
påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i
19 § 1 mom. nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel
beredas pastoratet för det överskjutande beloppet, i den ordning 21 § samma
lag stadgar.
3 §■
Kyrkoherde eller komminister, vilkens skäliga utgifter under visst år för
skjuts för resor i tjänstärenden överstiga det till honom utgående fasta resanslaget,
må, enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen, kunna som
bidrag till dessa utgifters bestridande ur kyrkofonden erhålla ett tillfälligt
resanslag.
För nu omförmält ändamål må icke något år användas mer än sammanlagt
200,000 kronor av kyrkofondens medel.
Denna lag skall träda i kraft
beträffande varje i 1 § 2 mom. omförmäld präst, till vilkens förmån förbehåll
om tjänstbarhet enligt 13 § förordningen den 15 september 1911
angående utarrendering av prästerskapets löneboställen icke finnes gjort: den
1 maj 1927,
beträffande varje i 1 § 2 mom. omförmäld präst, till vilkens förmån förbehåll,
som nyss sagts, finnes gjort: den 1 maj näst efter det arrendekontrakt,
som innefattar nämnda förbehåll, upphört att gälla, dock tidigast den
1 maj 1927, Konungen obetaget att i avseende å sådan präst förordna, att
lagen skall träda i tillämpning den 1 maj näst efter förordnandet, därest
pastoratet sådant medgiver och Konungen prövar särskilda skäl därtill föreligga,
samt
beträffande varje präst, som avses i 1 § 3 inom.: samtidigt därmed att
lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning först börjar
tillämpas inom pastoratet;
skolande för varje pastorat bestämmelsen i 2 § träda i kraft samtidigt
därmed, att lagen erhåller tillämpning å någon av pastoratets präster.
I den mån denna lag träder i kraft beträffande prästerliga tjänstinneliavare,
upphör 11 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning att äga
tillämpning.
De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning av bestämmelserna i denna
lag kunna finnas erforderliga, meddelas av Konungen.
3) Förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofond den
9 december 1910 (nr 141 s. 37).''
Härmed lbrordnas, att 6 § lagen om kyrkofond den 9 december 1910
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: 1
1 Senaste lydelsen: lag den 19 juni 1917 (nr 398) samt beträffande 8 inom.: lag den 16
maj 1924 (ur 196).
47
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
6 §•
Av kyrkofonden skola utgöras:
1. ersättning för församlingsavgifter enligt stadgandena i 21 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning samt 2 § lagen om resanslag åt vissa
präster i nyreglerade pastorat;
7. ålderstillägg, arvoden och kostnadsersättningar, som jämlikt lagen om
reglering av prästerskapets avlöning samt lagen om resanslag åt vissa
präster i nyreglerade pastorat skola av kyrkofonden gäldas, så ock emeritilöner,
vilka i enlighet med lagen om sådana löner blivit präster tilldelade;
10. arvode åt ordförande i boställsnämnd,
varom förmäles i 32 § ecklesiastik
boställsordning, med belopp, som
av Konungen bestämmes.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen äger bestämma.
4) Förslag till lag om förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss
nybyggnad å ecklesiastika löneboställen.
Härmed förordnas som följer:
1 §•
1. Där arrendator av med jordbruk förenat löneboställe, vara syn enligt
64 § ecklesiastik boställsordning hållits, genom arrendekontrakt, upprättat i
enlighet med de förändrade bestämmelser angående utarrendering av prästerskapets
löneboställen, som av Konungen utfärdas, får sig ålagt verkställande
av nybyggnad, som ansetts nödig för boställets iståndsättande med anledning
av ecklesiastik boställsordnings trädande i tillämpning beträffande bostället
(första bebyggandet), må förskott ur kyrkofonden utbetalas för bestridande
av kostnaden för sådan nybyggnads utförande.
2. Som nybyggnadskostnad, varom i 1 mom. stadgas, anses jämväl dels
kostnad för lösen av överloppshus, vilka skola bibehållas som arrendatorns
skyldighetshus, samt för sådana förbättringsarbeten å befintliga skyldighetshus,
som icke kunnat åläggas avträdande byggnads- eller underhållsskyldig,
dels ock gottgörelse, som tillträdande arrendator jämlikt 26 § ecklesiastik
boställsordning förpliktas utgiva till avträdaren för av denne utlagd kostnad
för första bebyggandet.
2 §.
Förskott, som omförmäles i 1 §, jämte ränta därå gottgöres kyrkofonden
ur avkomsten från bostället.
48
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 §•
1. Där, jämlikt föreskrifterna i 62 § ecklesiastik boställsordning eller eljest,
löneboställe, för vars första bebyggande förskott utbetalats, eller del av sådant
boställe utbytes mot annan fastighet eller försäljes, äger kyrkofonden att av
därvid betingad mellangift eller köpeskilling, så långt densamma räcker,
återbekomma förskottet, i vad det återstår oguldet, jämte ränta.
2. Varder genom mellangift, som nyss sagts, kyrkofondens fordran ej till
fullo gulden, njuter kyrkofonden för sin återstående fordran jämte ränta
betalning ur avkomsten av den fastighet, som erhållits i utbyte mot lftnebostället.
4 §•
För beredande av tillgång till medel för utlämnande av förskott, som i
denna lag avses, må lån upptagas för kyrkofonden.
5 §•
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,
utfärdas av Konungen.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen äger bestämma.
B) att de i anledning av förevarande proposition väckta
motionerna, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet hemställt under A) här ovan, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) att riksdagen ville bemyndiga Kungl. Maj:t att bestämma
dagen för ikraftträdande av de ovan under 1), 3)
och 4) intagna lagarna.
Stockholm den 19 maj 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hcderstierna, Högberg*, Edu\ Larson, Lyberg,
K. G. Westman, Klefbeck och Sandegdrd;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Lindley*, Jansson i
Edsbäcken, Söderberg*, Sjögren, Olsson i Kalmar och Persson i Tr&ngen.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
49
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Reservationer:
I.
Beträffande propositionen i dess helhet
av herr Åkerman, som förklarat sig icke vara beredd att i vidare mån
bifalla propositionen än att han — i syfte att åt de myndigheter, som för
närvarande hava att handlägga frågor om löneboställens bebyggande, giva
mera fria händer i berörda hänseende och sålunda öppna möjlighet för ett
mera ekonomiskt bebyggande av boställena — hemställde:
A) att riksdagen, med avslag i övrigt å ifrågavarande
proposition, måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 20 och 22 §§ ecklesiastik boställsordning
den 9 december 1910 (nr 141 s. 42).
Härigenom förordnas, att 20 och 22 §§ ecklesiastik boställsordning den
9 december 1910 skola hava följande ändrade lydelse:
20 §.
Löneboställe skall, där det ej på grund av svag beskaffenhet eller av
annat skäl anses kunna med större fördel utarrenderas obebyggt eller endast
delvis bebyggt eller, såsom icke avsett för jordbruk, erfordrar hus av särskild
beskaffenhet, vara försett med de laga hus, som av synerätt prövas
nödiga.
Till laga hus----------brunn.
22 §.
Då föreskrift meddelas om vilka laga hus skola finnas å löneboställe
samt om storleken, inredningen och övriga beskaffenheten av sådant hus,
skall iakttagas att löneboställets bebyggande sker på ett i förhållande till
boställets storlek och avkastningsförmåga och med hänsyn till angelägenheten
att för bostället erhålla skäligt arrende så ekonomiskt sätt, som omständigheterna
medgiva.
B) att de i anledning av förevarande proposition väckta
motionerna, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad som hemställts under A) här ovan, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) att riksdagen ville bemyndiga Kungl. Maj:t att bestämma
dagen för ikraftträdandet av den ovan under A) angivna lagen.
II.
Beträffande förslaget till lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik
boställsordning den 9 december 1910.
av herrar Hederstierna, Klefheck, Sandegård, Lindqvist i Halmstad, Lindley,
Söderberg och Sjögren, som anfört:
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 30 käft. (Nr 35.)
4
50
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
Beslutet att tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring
i vissa delar av ecklesiastik boställsordning, i vad detta förslag avser att
befogenheten att bestämma vilka och hurudana hus skola finnas på ecklesiastikt
löneboställe skall överflyttas från synerätten till de myndigheter,
som omhänderhava utarrenderingen, och att den utredning och det förslag,
som föregå detta bestämmande, skola verkställas i samband med arrendeuppskattningen,
likasom beslutet att uttala sig för att genom ändrade bestämmelser
tillförsäkra uppskattningsnämnden större sakkunskap och skicklighet
hava tillkommit under vår medverkan.
Den lösning av arrendefrågan, som utskottet sålunda och genom sina övriga,
även av oss biträdda, beslut tillstyrkt, synes oss visserligen komma
att medföra stora förbättringar i det ecklesiastika arrendeväsendet, men efter
vår mening hade utskottet bort i större utsträckning än som skett förorda
Kungl. Maj:ts förslag.
Sålunda anse vi utskottet hava bort bättre tillvarataga möjligheterna att
stärka uppskattningsnämnden, något som ej kan ske utan att giva den en
viss grad av permanens och ett icke allt för obetydligt verksamhetsområde.
Tanken på inrättande av en 6osfn7fenämnd finna vi sålunda hava bort av
utskottet'' godkännas. Vissa modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag synas
emellertid vara påkallade på grund av kostnadsskäl. För ordföranden,
vilken torde böra utses av länsstyrelsen, torde tjänstgöringsområdet böra
något begränsas. Det synes i regel kunna sammanfalla med tingslaget.
Lämpligen bör den av domkapitlet utsedda bisittaren få sig samma tjänstgöringsområde
anvisat. Den tredje ledamoten åter torde, jämväl för tillgodoseende
av behovet av ortskännedom, kunna vara en närboende person.
Det synes lämpligen kunna ordnas så, att varje pastorat utser en person till
tjänstgöring i boställsnämnden, därvid i varje särskilt fall inkallas den närmast
boende, som ej tillhör det av förrättningen berörda pastoratet. I övrigt
hänvisas till efterföljande förslag till ändrad lydelse av 32 § jämte därav
föranledda ändringar i 33 §.
Till en sålunda sammansatt nämnd lärer kunna anförtros uppdragen att
förrätta ekonomiska besiktningar samt av- och tillträdessyner, varigenom
vinnes ytterligare en av de fördelar, Kungl. Maj:ts förslag erbjuder.
Något fast arvode till nämndsordföranden synes ej vara påkallat.
På grund härav och då vi, utöver vad nu nämnts, icke haft något att
erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa vi, så vitt angår förslaget till
lag om ändring i vissa delar av ecklesiastik boställsordning den 9 december
1910,
att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts härutinnan
framlagda förslag allenast med de ändringar beträffande 32
och 33 §§, som framgå av efterföljande förslag:
51
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
32 §.
1. Ekonomisk besiktning förrättas, efter förordnande av domkapitlet, av
en bostadsnämnd, bestående av tre i orten boende, i lantbruks- och därmed
sammanhängande affärsförhållanden kunniga män.
Boställsnämnd skall finnas, en för varje tingslag på landet jämte de städer,
som ligga därinom eller som enligt Konungens förordnande skola därmed
förenas till ett tjänstgöringsområde, samt en för Stockholms stad.
Av boställsnämndens ledamöter skola två jämte lika antal ersättare utses
för tre år åt gången, den ena, tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den
andra av domkapitlet. Som tredje ledamot i boställsnämnden inträder en
av dem, som, till ett antal av en för varje till tjänstgöringsområdet hänfört
pastorat, skola pastoratsvis, likaledes för tre år, utses för tjänstgöring i boställsnämnden,
därvid vad om valbarhet till nämndeman finnes stadgat skall
äga motsvarande tillämpning; skolande i varje särskilt fall bland de sålunda
valda inkallas den närmast boende, som ej tillhör det av förrättningen berörda
pastoratet.
Konungen äger, där särskilda skäl sådant föranleda, rörande nämndens
tjänstgöringsområde och sättet huru ledamöterna skola utses förordna annorlunda
än nu sagts.
Stanna nämndens ledamöter i olika meningar, galle vad de flesta säga.
Har var sin särskilda mening, galle ordförandens.
2. Ekonomisk besiktning å löneboställe må ock kunna förrättas av
ordföranden ensam, därest domkapitlet med hänsyn till boställets ringhet
eller andra omständigheter prövar sådant lämpligen kunna äga rum och
arrendatorn därtill lämnar medgivande. • Vid sådan besiktning må dock ej
handläggas frågor om utdömande eller insyning av skyldighetshus.
33 §.
1. Såsom jäv---------räknas.
2. Vet nämndens ordförande, att sådant jäv mot honom är, eller är han
av laga förfall hindrad att deltaga i nämnden, inkalie han i sitt ställe den
för honom utsedda ersättaren. Förekommer dylikt jäv mot eller förfall för
någon av nämndens övriga ledamöter, göre denne omedelbart anmälan därom
hos ordföranden, vilken ombesörjer inkallandet av ersättare.
3. Därest i det fall, att ordföranden eller av domkapitel utsedd ledamot
på grund av laga förfall eller jäv är hindrad att deltaga i nämnden, sådant
hinder möter jämväl för ersättaren, åligger det ordföranden att om förhål1
landet göra anmälan hos länsstyrelsen, som har att för ifrågavarande tillfälle
förordna ordförande eller ledamot av nämnden.
52
Första lagutskottets utlåtande Nr 35.
in.
Beträffande förslaget till lag om förskott ur kyrkofonden till bekostande
av viss nybyggnad å ecklesiastika löneboställen
av herrar Lyberg, K. G. Westman och Persson i Trången, som yrkat,
att ifrågavarande lagförslag måtte av riksdagen avslås.
IV.
Utan angivet yrkande
dels av herr Edw. Larson,
dels av herr Jansson i Edsbäcken,
dels av herr af Ekenstam,
dels ock av herr Olsson i Kalmar.
Härjämte har följande särskilda yttrande avgivits av herrar Lyberg, K. G.
Westman och Persson i Trången:
»Då vi reserverat oss mot viss del av utskottets hemställan, framträder
häri en skiljaktighet från utskottets majoritet, som medfört, att vi
ansett oss böra särskilt anföra och sammanfatta de skäl, som för oss varit
bestämmande, när vi i övriga delar anslutit oss till vad utskottet hemställt.
De anmärkningar, som i väckta motioner om avslag å propositionen blivit
framförda, finna vi i vissa avseenden befogade. En del av dem har, såsom
i propositionen omförmälts, närmare preciserats i kammarkollegii yttrande
över det i ämnet avgivna sakkunnigbetänkandet och föranlett kollegium
— som likväl ansett sig kunna tillstyrka den nya lagstiftningen — uttala
»ganska stor tvekan» om lämpligheten av att nu genom en mindre omfattande
revision befästa det nuvarande systemet och därigenom på sätt och
vis föregripa den kommande större revision, som med avseende å den ecklesiastika
jordens förvaltning och disposition bebådats.
Vi kunna emellertid icke finna, att någon av de gjorda anmärkningarna
träffar de huvudpunkter av förslaget, som röra bestämmandet av byggnadsskyldigheten
å utarrenderat boställe, samt arrendators skyldighet att utgöra
s. k. tjänstbarheter till vederbörande tjänsteinnehavare och den härmed sammanhängande
frågan om höjt resanslag åt prästerna.
De ändringar, som i nämnda huvudpunkter ifrågasatts, behöva icke på något
sätt beröra spörsmålet om en eventuell fullständig omläggning av den ecklesiastika
jordens förvaltning för dess nuvarande ändamål, eftersom ändringarna kunna
genomföras utan någon som. helst rubbning av det nuvarande förvaltningssystemet
och de förutsättningar, på vilka det är byggt. Frågan om resanslag
Första lagutskottets utlåtande Nr 35. 53
till prästerna berör visserligen deras löneförmåner, men i sådant avseende
föreslagen ändring utgör blott en jämkning av gällande bestämmelser i syfte
att utjämna uppenbara missförhållanden vid deras tillämpning och måste
i detta sammanhang genomföras, om man vill vinna behövliga rättelser i
bestämmelserna om utgörande av tjänstbarheter. Ett föregripande av en
blivande lönereglering för prästerskapet kan alltså icke härigenom anses äga
rum. Icke heller kan ett framtida tillgodoseende av önskemålet att för bildande
av smärre ''jordbruk och egna hem disponera löneboställena tänkas bliva
försvårat genom antagande av förslaget i nu angivna delar. Tvärtom lära
ett minskat bebyggande av boställena och sådan lättnad i arrendators skyldighet
att utgöra tjänstbarheter, att prästerskapets ekonomiska intressen bliva
i ännu mindre grad än för närvarande bundna vid boställena, underlätta
möjligheterna att framdeles utverka deras styckning för sagda ändamål.
Däremot hava vi ansett, att vissa av de skäl, som blivit i motionerna
anförda för avslag å propositionen, och som föranlett kammarkollegium
att uttala sin tvekan om lämpligheten att nu genomföra den ifrågasatta
nya lagstiftningen, hava sitt berättigande dels beträffande frågan om
förskott från kyrkofonden och dels i vad angår förslaget om inrättande
av stadigvarande, delvis avlönade boställsnämnder. Vad särskilt angår dessa
senare, torde med fog kunna sägas, att skapandet av dylika förvaltningsorgan
skulle vara ägnat att försvåra och fördröja det slutliga genomförandet av
ett lämpligare förvaltningssystem över huvud taget. Betydligt ökade kostnader
— sannolikt ganska snart uppgående till högre belopp än de i propositionen
beräknade — skulle bliva därmed förbundna. Från principiell
synpunkt måste därjämte betecknas såsom oegentligt, att en på föreslaget
sätt sammansatt nämnd även skulle hava att å boställena förrätta av- och
tillträdessyn, därvid ofta invecklade rättsliga spörsmål kräva avgörande. Vi
hava därför funnit så mycket större skäl att avstyrka förslaget om boställsnämnder,
som de fördelar, vilka ansetts därmed vara att vinna, i allt väsentligt
stå att erhålla genom den förändrade procedur i fråga om arrendeuppskattning
m. m., som utskottet förordat.
När vi sålunda stannat för att i vissa delar tillstyrka bifall till propositionen,
har det skett under förvissning, att Kungl. Maj:t snarast möjligt
igångsätter den utredning om den ecklesiastika jordens användning för bildande
av smärre jordbruk och egna hem, varom riksdagen senast nästlidet år avlåtit
skrivelse till Kungl. Maj:t, samt att Kungl. Maj:t vid utfärdande av ny ecklesiastik
arrendeförordning beaktar de önskemål, särskilt angående kortare
arrendetider i vissa fall, vilka utskottet uttalat.»