Första lagutskottets utlåtande Nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av § il i förordningen den 15
juni 1923 om motorfordon dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 13 mars 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 114, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Makt,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 (nr 281)
om motorfordon.
Härigenom förordnas, att § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Ml.
Mom. 1. Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller
traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes
den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor.
Mom. 2. Förer den, som är synbarligen berörd av starka drycker, motorfordon
eller traktortåg, varom i mom. 1 förmäles, straffes med böter från
och med tjugufem till och med ettusen kronor.
Mom. 3. Har förare vid förseelse, varom i mom. 1 eller 2 sägs, ådagalagt
grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv
eller egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
två inom riksdagen med anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen motionen i första kammaren nr 251 av herr Bergman m. fl. och
motionen i andra kammaren nr 377 av herr Johanson i Huskvarna m fl.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 1 avd. 29 höft. Wr 34 ^
1
2
Första lagutskottets utlåtande yr 34.
1924 ån
riksdag.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
för sin del antaga Kungl. Maj:ts i propositionen nr 114 framlagda förslag
till ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon
med den ändring, att mom. 2 erhölle följande eller däremot i sak svarande,
eventuellt av vederbörande utskott formulerade lydelse:
»Befinnes förare av motorfordon eller traktortåg, varom i mom. 1 förmäles,
hava förtärt alkoholhaltig dryck på sådan tid, att hans förmåga av
uppmärksamhet och sinnesnärvaro vid fordonets eller tågets förande därav
kan hava påverkats, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor.»
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget, tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse därför ej
nedan lämnas» hänvisa till propositionen. I fråga om vad motionärerna
anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.
Med anledning av vid 1924 års riksdag motionsvis gjorda framställningar
(motion nr 135 i första kammaren och motionerna nr 21 och 305 i andra
kammaren) anhöll riksdagen i skrivelse, nr 212, att Kungl. Maj:t täcktes
efter verkställd utredning antingen själv meddela eller, därest så ansåges
erforderligt, för riksdagen framlägga förslag till skärpta bestämmelser i syfte
att förebygga trafikolyckor till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga
drycker.
Därvid anförde riksdagen, efter en redogörelse för redan förefintliga bestämmelser,
avsedda att i trafiksäkerhetens intresse förebygga missbruk från
trafikpersonals sida av alkoholhaltiga drycker, bland annat följande:
»De många olyckor med motorfordon, som under de senare åren inträffat
i vårt land och av vilka ett stort antal bevisligen vållats av fordonsförarens
alkoholförtäring, giva enligt riksdagens mening vid handen, att nu gällande
bestämmelser och villkor för framförande av motorfordon behöva uti nu
ifrågavarande hänseende skärpas.
Att, såsom i den ena av de i ämnet väckta motionerna förutsatts, av automobilförare
kräva fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker skulle
helt visst av de flesta kännas såsom en orättvisa, varför ett sådant krav
antagligen icke heller skulle kunna upprätthållas. Däremot synes det fullt
berättigat att av fordonsförare fordra så hög grad av måttlighet, att förtäringen
av alkoholhaltiga drycker icke i någon mån menligt påverkar hans
kropps- och själsförmögenheter och därigenom gör honom mindre lämpad
såsom förare; och synes en ändring av 41 § i förordningen om motorfordon
i den riktning de hörda myndigheterna angivit vara ägnad att främja ifrågavarande
syfte. Frågan, huruvida jämväl beträffande rätten till körkort
skärpta bestämmelser må anses av behovet påkallade, lärer vid en utredning
i berörda avseende komma att bliva föremål för undersökning.
Vad därefter beträffar i motionerna avhandlade fråga, i vad den avser
annan trafikpersonal än förare av motorfordon, synes behov av skärpta bestämmelser
uti ifrågavarande hänseende icke vara — åtminstone ej i samma
grad som i fråga om motorfordonsförare — av omständigheterna påkallat,
Första lagutskottets utlåtande Nr 34. 3
men lärer doek utredningen icke böra från början begränsas allenast till de
sistnämnda.»
Med anledning av riksdagens sålunda gjorda anhållan hava yttranden i
frågan inhämtats dels från medicinalstyrelsen, dels beträffande förare av
motorfordon från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, automobilklubben och
Sveriges trafikbilägares riksförbund, beträffande järnvägspersonal från järnvägsstyrelsen
och svenska järnvägsföreningen, beträffande sjöfartspersonal
från kommerskollegium och lotsstyrelsen samt beträffande förare av luftfartyg
från Svenska aeroklubben.
Vad beträffar annan trafikpersonal än förare av motorfordon, så hava
de hörda myndigheterna i stort sett ställt sig helt avvisande till någon skärpning
av redan gällande bestämmelser i förevarande hänseende. Även departementschefen
har funnit, att tillräckliga garantier för trafiksäkerheten i ifrågavarande
avseende redan förefunnes. Endast i fråga om förare av luftfartyg
har departementschefen ansett vissa kompletterande föreskrifter framdeles
möjligen kunna bliva påkallade.
I fråga om motorförare har däremot i flertalet yttranden tillstyrkts
en skärpning av bestämmelserna i kungl. förordningen den 15 juni 1923 om
motorfordon.
Nämnda författning innehåller härom i huvudsak följande:
För erhållande av körkort fordras jämlikt § 15 mom. 1, bland annat, företeende
av intyg, att sökanden gjort sig känd för nykterhet. I mom. 3 av
samma paragraf stadgas, att, därest förare befinnes hava vid färd med automobil
varit berusad, vederbörande länsstyrelse skall återkalla körkortet.
Huruvida nytt körkort kommer att utfärdas blir beroende på länsstyrelsens
prövning efter förloppet av viss vid återkallandet angiven tid.
§ 41 innehåller stadgande om straff, böter från och med tio till och med
ett tusen kronor, för den, som kör med otillåten hastighet. Har föraren
därvid »ådagalagt grov vårdslöshet eller varit berusad eller visat uppenbar
likgiltighet för andra människors liv eller egendom» må straffet skärpas
till fängelse i högst tre månader.
I några av de avgivna yttrandena har föreslagits, att ordet »berusad»
skulle ersättas med det från 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, 59 §>
hämtade uttrycket »synbarligen berörd av starka drycker». Också har ifrågasatts,
att »berusad» skulle utbytas mot »uppenbart påverkad av alkoholhaltig
dryck».
I proposition nr 63 vid innevarande riksdag, vilken proposition första lagutskottet
i näst föregående utlåtande, nr 33, tillstyrkt, har Kungl. Maj:t
föreslagit sådan ändring av 18 kap. 15 § strafflagen, att fylleri under försvårande
omständigheter skall straffas med böter från och med tjugufem
till och med femhundra kronor. Det först utarbetade förslaget innehöll en
bestämmelse om bötesstraff från och med femtio till och med ett tusen
kronor för den, som under utövning av yrke eller tjänst, varav annans
säkerhet till liv eller hälsa berodde, vore överlastad av starka drycker. I
överensstämmelse med vad lagrådet i sitt utlåtande hemställt uteslöts sist
-
Behovet av
åtgärder.
4
Första lagutskottets utlåtande Fr 34.
Motionerna.
Utskottet.
nämnda stadgande ur det kungl. förslaget. Lagrådet föreslog emellertid samtidigt,
att Kungl. Maj:t måtte överväga lämpligheten av att i motorfordonsförordningen
infördes ett stadgande om bötesstraff för den, som i berusat
tillstånd för automobil, ändock att han icke gjort sig skyldig till att framföra
den med otillåten hastighet.
Departementschefen har ansett det motiverat att tillgripa ett generellt
straffhot mot den, som vid framförande av motorfordon är påverkad av
alkoholhaltiga drycker. Beträffande ordvalet vid karaktäriserande av den
grad av påverkan, som borde fordras för straffbarhet, har departementschefen
funnit uttrycket »synbarligen berörd av starka drycker» vara att förorda,
då det, på samma gång det markerade en skillnad från strafflagens ordval i
fråga om ansvar för fylleri, vore av den art, att det icke kunde föranleda till
godtycke vid tillämpningen. Straffet skulle utgöra böter från och med tjugufem
till och med ettusen kronor.
Det föreliggande förslaget till ändrad lydelse av § 41 i motorfordonsförordningen
innebär, att nuvarande första stycket skulle såsom mom. 1 kvarstå.
Såsom mom. 2 skulle inskjutas en så lydande bestämmelse: »Förer den,
som är synbarligen berörd av starka drycker, motorfordon eller traktortåg,
varom i mom. 1 förmäles, straffes med böter från och med tjugufem till
och med ettusen kronor». Mom. 3 skulle utgöras av nuvarande andra stycket,
med den ändring, att orden »eller varit berusad» skulle utgå.
I de i anledning av den kungl. propositionen väckta motionerna har framhållits,
att förslaget endast i ringa mån förbättrade nu gällande lagstiftning.
Den föreslagna bestämmelsen drabbade lika litet som den gamla den vanligaste
och därigenom farligaste orsaken till av alkoholdryckers förtäring
vållade trafikolyckor, nämligen den minskning av iakttagelseförmåga och
självkontroll, som icke gåve sig uttryck i synbara, i motorförarens åthävor
framträdande symptom. En bestämmelse borde därför införas, vilken stadgade
ansvar för den förare av motorfordon eller traktortåg, som befunnes
hava förtärt alkoholhaltig dryck på sådan tid, att hans förmåga av uppmärksamhet
och sinnesnärvaro vid fordonets eller traktortågets förande kunde
hava påverkats.
Såsom redan i 1924 års riksdagsskrivelse framhölls, måste det anses fullt
berättigat, att på motorfordonsförare ställa stränga krav på måttlighet i bruket
av alkoholhaltiga drycker, så att förtäringen av sådana icke i någon mån
menligt påverkar hans kropps- och själsförmögenheter och därigenom gör
honom mindre lämpad att föra motorfordon. En skärpning i sådan riktning,
som i det kungliga förslaget ifrågasatts, av motorfordonsförordningens bestämmelser
till förekommande av trafikolyckor genom förares alkoholförtäring
synes utskottet liksom flertalet av de hörda myndigheterna av behovet
påkallad. Den utformning, som den i propositionen föreslagna bestämmelsen
erhållit, har emellertid utskottet, i likhet med motionärerna, funnit giva anledning
till vissa erinringar.
Första lagutskottets utlåtande Nr 34.
5
Det föreslagna andra momentet av § 41 i motorfordonsförordningen
innehåller en straffbestämmelse, avseende det fall att förare är »synbarligen
berörd av starka drycker». Formuleringen, vilken är hämtad från
rusdrycksförsäljningsförordningens 59 §, ansluter sig nära till den i 18 kap.
15 § strafflagen meddelade bestämmelsen angående fylleri å allmän plats.
Beaktas måste emellertid, att ändamålet med denna senare bestämmelse
är ett helt annat än det, som bör vara avgörande vid utformningen av
stadgandet i motorfordonsförordningen. Strafflagens föreskrift avser att
möjliggöra ett beivrande av fylleriförseelsen såsom en kränkning av andras
sedliga känsla eller i allt fall av deras berättigade anspråk på anständighet
och byvsning i det yttre samlivet. För att en sådan kränkning skall
kunna anses föreligga måste givetvis krävas, att berusningen bos den
felande skall vara synbar. I nu föreliggande fall bör däremot straffbestämmelsen
åsyfta den fara för annans liv eller hälsa, som en motorfordonsförares
alkobolförtäring kan medföra. Men en fara i sådant hänseende
kan obestridligen föreligga, även om förarens påverkan av alkohol
icke är synbar.
Frånsett denna mera formella anmärkning mot det kungliga förslaget
får utskottet vidare erinra om de allmänt kända svårigheter, vilka möta,
när det gäller att bevisa att en person varit berusad, och vilka väsentligen
sammanhänga därmed, att vittnenas subjektiva uppfattning blir av dominerande
betydelse. De svårigheter, som sålunda förefinnas, torde icke i
någon större omfattning undanröjas därigenom, att »berusad» utbytes
mot »synbarligen berörd av starka drycker». Till följd härav lärer en
bestämmelse, vars tillämplighet förutsätter, att det lagligen styrkes, att
den tilltalade varit berörd av sådana drycker, i verkligheten lätt bliva
illusorisk. Skola bevissvårigbeterna på ett tillfredsställande sätt undanröjas,
synes man böra avstå från att inrikta bevisskyldigheten på att den
tilltalade varit berörd av starka drycker och i stället låta bevisningen
närmast avse det lättare kontrollerbara sakförhållandet, huruvida han
förtärt sådana drycker. Domstolens uppgift blir det därefter att efter
förekommande omständigheter bilda sig en uppfattning därom, huruvida
detta förtärande skäligen kan antagas hava påverkat honom vid körningen.
Den frihet att pröva olika på fallet inverkande förhållanden, som domstolen
genom ordet »skäligen» erhåller, bör vara ägnad att förhindra, att
den tilltalade fälles till ansvar i andra fall än sådana, där alkoholförtäringen
kan anses hava varit av beskaffenhet att kunna medföra en
verklig fara.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
l:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anmäla, att riksdagen, i anledning av det riksdagen
för yttrande underställda förslaget till förordning om
ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923
Första lagutskottets utlåtande Nr 34.
om motorfordon ävensom motionerna nr 251 i första
kammaren och nr 377 i andra kammaren ansett, att
nämnda förordning bör erhålla följande ändrade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Förordning
om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 (nr 281)
om motorfordon.
Härigenom förordnas, att § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon
skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 41.
Mom. 1. Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller
traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes
den felande med böter från och med tio till och med ettusen kronor.
Mom. 2. Förer den, som är synbarligen
berörd av starka drycker,
motorfordon eller traktortåg, varom
i mom. 1 förmäles, straffes med
böter från och med tjugufem till
och med ettusen kronor.
Mom. 2. Framföres motorfordon
eller traktortåg, varom i mom. 1
förmäles, av den, som förtärt starka
drycker å sådan tid och till sådan
myckenhet, att det skäligen kan
antagas, att han vid körningen
varit därav påverkad, straffes föraren
med böter från och med tjugufem
till och med ettusen kronor.
Mom. 3. Har förare vid förseelse, varom i mom. 1 eller 2 sägs, ådagalagt
grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv
eller egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.
2:o) att motionen i första kammaren nr 251 och motionen
i andra kammaren nr 377, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under
l:o) här ovan, måtte av riksdagen lämnas utan
bifall.
Stockholm den 15 maj 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Första lagutskottets utlåtande Nr 34.
7
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Högberg, Edw. Larson''), Lgberg, K. G. Westman,
Klefbeck, Sandegård och Johan Carlsson *) samt
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Jansson i Edsbäcken, Söderberg,
Johansson i Brånalt, Johanson i Huskvarna och Sjögren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Åkerman, Rogberg, Klefbeck, Sandegård och Söderberg, som
yrkat,
att riksdagen måtte, med avslag å de väckta motionerna,
i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara, att riksdagen
vid granskning av det genom propositionen framlagda
författningsförslaget ej funnit skäl till erinran
beträffande detsamma.