Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning
rörande förberedande undersökning och tvångsmedel i
brottmål m. m.

Uti två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade och av första
lagutskottet behandlade motioner, nr 71 i första kammaren av herr Felir
och nr 111 i andra kammaren av herr Löfgren i Stockholm, vilka motioner
äro lika lydande, har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kung!.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för
riksdagen framlägga dels förslag till lagstiftning om förberedande undersökning
och tvångsmedel i brottmål jämte andra därmed sammanhängande ämnen,
dels ock i samband därmed förslag till nödiga förbättringar i åklagarväsendets
och kriminalpolisens organisation över hela riket.

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sina ifrågavarande yrkanden
får utskottet hänvisa till motionen II: 111.

Den i vårt land gällande straffprocessordningen vilar fortfarande i stort
sett på den till grund för 1734 års lag liggande uppfattningen, att hela rannsakningen,
även den del därav, som i modern utländsk process är förlagd
till ett förberedande förfarande, ankommer på domstolen. Bestämmelser saknas
på grund härav angående ett dylikt förfarande och därför nödvändiga
organ. Endast i lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom och
i lagen den 6 juni 1924 innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål
rörande vissa minderåriga föreskrives för vissa fall, att särskild förundersökning
skall verkställas till utrönande av huruvida förutsättningarna för
villkorlig straffdom respektive tvångsuppfostran äro för handen. Ej heller
åklagarnas ställning och verksamhet är i lag reglerad. Visserligen stadgas i
förordningen om strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas
skall skyldighet för kronobetjänt,, att i händelse någon finnes utan veterligen
föregången sjukdom ligga död, företaga viss undersökning, samt förständigas

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 9 samt. 1 avd. 35 höft. (Nr 30). 1

2

Första lagutslcottets utlåtande Nr 30.

i kungl. brevet den 18 oktober 1750 åklagare vid häradsrätt att noga efterspana
och till tinget inkalla dem, som uti målet kunna giva någon upplysning,
men bortsett från dessa bestämmelser samt från i särskilda författningar
givna regler om skyldighet för åklagare att införskaffa prästuppgift
och utdrag av straffregistret angående tilltalad person, givas allenast i på
administrativ väg utfärdade instruktioner bestämmelser angående åklagaroch
polismyndigheters befattning med brottslingars efterspanande och lagförande.
I fråga om de i samband med brottmålsutredningen stående straffprocessuella
tvångsmedlen finnas likaledes endast ofullständiga föreskrifter.
Beträffande den för den enskilde mest ingripande formen av tvångsmedel,
häktningen, givas i promulgationslagen till strafflagen vissa stadganden, varjämte
i lag den 2 juni 1922 meddelats bestämmelser om tiden för företagande
av rannsakning med häktad. Även i instruktionerna för landsfogdarna och
landsfiskalerna samt i de instruktioner och reglementen, som i åtskilliga städer
meddelats för polismyndigheterna, finnas vissa stadganden i hithörande
ämnen. Utöver dessa bestämmelser samt de i ovannämnda promulgationslag
förefintliga ofullständiga föreskrifterna om husrannsakan och återtagande av
stulet gods samt vissa specialstadganden, finnas emellertid inga bestämmelser
angående handhavandet av de straffprocessuella tvångsmedlen, och instituten
anhållande, hus- och kroppsrannsakan, kroppsbesiktning och beslag
äro fortfarande oréglerade.

Kravet på att brottmål, särskilt sådana av mera invecklad art, icke framläggas
för domstolarna i alltför outrett skick har emellertid medfört, att vid
sidan av den utav lagen kända proceduren utvecklat sig ett förfarande, som
överflyttar till polis- och åklagarmyndigheterna en stor del av den förberedande
undersökningen. Nödvändigheten av att dessa myndigheter hava till
förfogande medel, som möjliggöra ett effektivt efterspanande av för brott
misstänkta personer och en grundlig utredning av de med en begången förbrytelse
förenade omständigheterna, har lett därhän, att nämnda myndigheter
kommit att använda tvångsmedel, som icke äro i lag reglerade. Särskilt
bör i detta sammanhang erinras, hurusom ur reglerna om gripande,
företrädesvis i de större städerna, utvecklat sig ett förfarande, som består
däri att för brott misstänkta personer utan att häktas under längre eller kortare
tid hållas i förvar (anhållas). Några fasta sedvanerättsliga regler för
nyss berörda förberedande undersökning eller för tvångsmedlens handhavande
torde emellertid, även om praxis i viktigare avseenden synes vara jämförelsevis
enhetlig, icke hava utvecklat sig. Såväl undersökningen som tvångsmaktens
utövande äro, bortsett från ett fåtal stadganden, så gott som uteslutande
beroende av vederbörande myndigheters gottfinnande. Frånvaron
av bestämmelser i dessa ämnen medför visserligen för polis och åklagare möjlighet
till en viss smidighet i tillvägagångssättet och även någon gång en
viss återhållsamhet vid ingripandet mot den enskilde medborgaren, men inne -

Första tågutskottets utlåtande Nr SO. 3

bär samtidigt eu betydande fara. A ena sidan kan bristen på utstakade gränser
för tjänstemännens befogenheter för den enskildes säkerhet och utredningens
opartiskhet medföra allvarliga vådor, vilka givetvis bliva än större,
då i regel det vid förundersökningen upprättade protokollet liigges till grund
för protokollsföringen vid domstolen oeli därmed även för domstolens på protokollen
grundade utslag i målet. A andra sidan kan saknaden av lagbestämmelser
föranleda tveksamhet och inaktivitet hos de myndigheter, som hava
den viktiga uppgiften att uppdaga och beivra begångna brott.

Att eu reglering i lag av den förberedande undersökningen och de i samband
därmed stående sträf fp rocessuella tvångsmedlen är av behovet påkallad,
därom vittna även de försök till lagstiftning på dessa betydelsefulla
rättsområden, som tidigare förekommit, och de yrkanden på åtgärder i detta
syfte, som vid upprepade tillfällen framställts.

Under hänvisning i övrigt till den redogörelse, som härutinnan lämnats i
utskottets utlåtande nr 20 vid 1922 års riksdag skall utskottet här endast erinra
om huvuddragen av frågans riksdagsbehandling under de senaste decennierna.

Uti skrivelse den 13 april 1904, nr 65, anhöll riksdagen, att Kung!. Maj :t
täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
ägnade att åstadkomma större skyndsamhet, än då rådde, beträffande
för brott häktade personers inställande för domstol och företagande av fortsatt
rannsakning med dessa personer, därest sådan rannsakning erfordrades.

Denna riksdagsskrivelses syfte har i viss utsträckning nåtts genom lagen
den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad.

I anledning av framställning från justitieombudsmannen anhöll riksdagen
i skrivelse den 4 mars 1910, nr 25 — under framhållande att utsikten inom
en mer eller mindre avlägsen framtid till en reform av hela processordningen
icke syntes böra avhålla från partiella förbättringar av den gällande rätten
i de delar sådana, av verkligt behov påkallade, lämpligen kunde genomföras
— att Kung! Maj :t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
till lag om husrannsakan, i samband varmed regler borde givas om
kroppsrannsakan och kroppsbesiktning; och kunde det enligt riksdagens mening
icke undgås, att frågorna om vissa andra tvångsmedel såsom häktning
och beslag i samband därmed gjordes till föremål för granskning och bearbetning.

Slutligen anhöll 1914 års senare riksdag i skrivelse den 11 augusti 1914,
nr 139, med åberopande av riksdagens i skrivelser den 13 april 1904 och
den 4 mars 1910 i särskilda hänseenden uttalade önskemål, att Kungl. Maj :t
täcktes, i ändamål att för tiden intill dess ny allmän rättegångsordning i
brottmål kunde komma till stånd, i görligaste måtto avhjälpa bristen på tidsenliga
och fullständiga bestämmelser rörande förundersökning och häktning

Riksdagens

skrivelse

6511904.

Riksdagens

skrivelse

25/1910.

Riksdagens
skrivelse
139/1914 B.

1919 års
förslag.

1922 års
riksdag.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

i brottmål, låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning
i dessa ämnen.

I anledning av 1914 års riksdagsskrivelse utarbetades inom justitiedepartementet
av för ändamålet tillkallade sakkunniga ett utkast till lag angående
polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. jämte vissa följdförfattningar.
Sedan detta utkast under våren 1919 överarbetats, remitterades de
på grundval av utkastet utarbetade lagförslagen år 1920 till lagrådet, som
med vissa ändringar tillstyrkte desamma. I avgivet yttrande samma år avstyrkte
emellertid processkommissionen på anförda skäl förslagen, i vad desamma
avsågo förundersökning i brottmål, varemot kommissionen i viss utsträckning
förordade en omarbetning av gällande regler rörande häktning
samt förklarade, att mot en reglering utan samband med en reform av straffprocessen
i övrigt av frågorna om beslag, skingringsförbud, hus- och kroppsrannsakan
samt kroppsbesiktning hinder icke syntes möta med hänsyn till
arbetet på den allmänna rättegångsreformen. Proposition i ämnet blev icke
avlåten till riksdagen.

Vid 1922 års riksdag framlades emellertid genom en av herr Löfgren
inom första kammaren väckt motion, nr 80, efter någon omarbetning de på
grundval av 1919 års utkast upprättade förslagen till lag angående polisundersökning
i brottmål samt häktning m. m., ävensom i samband därmed
stående författningar, vilka avsågo eu fullständig reglering av förundersökningen
och handhavandet av tvångsmedlen.

Första lagutskottet företog denna motion till behandling i samband med en
till samma riksdag avlämnad proposition med förslag till lag om tiden för
företagande av rannsakning med häktad, vilken proposition sedermera ledde
till nu gällande lag i ämnet. Utskottet avstyrkte i avgivet utlåtande, nr 20,
såväl propositionen som motionen men hemställde, att riksdagen, under åberopande
av riksdagens i skrivelser den 13 april 1904, den 4 mars 1910 och
den 11 augusti 1914 i särskilda avseenden uttalade önskemål, måtte i skrivelse
till Kung]. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes, i ändamål att för tiden
intill dess ny allmän rättegångsordning i brottmål kunde komma till
stånd i görligaste mån avhjälpa bristen på tidsenliga och fullständiga bestämmelser
rörande förundersökning i brottmål och de i samband därmed stående
tvångsmedlen, efter processkommissionens förnyade hörande, låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till lagstiftning angående dessa delar
av straffprocessen ävensom, därest så skulle befinnas erforderligt, angående
andra därmed sammanhängande ämnen.

Sju av utskottets ledamöter yrkade i avgivna reservationer liksom majoriteten
avslag å motionen men anslöto sig däremot icke till majoritetens förslag
till riksdagsskrivelse.

Riksdagen avslog såväl motionen som utskottets förslag till skrivelse.

Första lagutskottets utlåtande Nr .90. 0

I de motioner, som nu föreligga till behandling, yrkas, såsom förut nämnts, ^Jclnntioatt
riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj .t nerna.
täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för riksdagen framlägga dels Ibislag
till lagstiftning om förberedande undersökning och tvångsmedel i brottmål,
dels ock i samband därmed förslag till nödiga förbättringar i åklagarväsendets
och kriminalpolisens organisation över hela riket. Motionärerna
framhålla, att dessa utredningsarbeten lämpligen torde kunna bedrivas inom
justitie- och socialdepartementen i samförstånd med processkommissionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning rörande angelägenheten av att Utskottet.
förundersökningen i brottmål och de straffprocessuella tvångsmedlen bliva
i lag fullständigt reglerade. Eu viss tvekan kan råda, huruvida detta lämpligen
bör ske genom partiella reformer eller huruvida lagstiftningsåtgärder
av denna genomgripande beskaffenhet böra anstå till dess eu i ef orm a\ rättegångsväsendet
i dess helhet kan genomföras. Men alldeles oavsett den åsikt,
man kan hysa i denna fråga, synes man i allt fall böra avvakta det principiella
betänkande rörande rättegångsreformen, som processkommissionen kommer
att avgiva, så mycket mer som detta betänkande tydligen är att vänta
inom den närmaste tiden. I årets statsverksproposition har nämligen
meddelats, att principbetänkandet numera föreligger i det väsentliga färdigt,
i vad det rör domstolsorganisationen och därmed sammanhängande frågor
samt straffprocessen, och att sättning till tryckning av betänkandet redan
börjat. Principbetänkandet i dess helhet bör, enligt vad departementschefen
meddelat, kunna föreligga färdigt vid mitten av år 1926 eller sist under
senare delen av nämnda år. Av kommissionens arbetsredogörelse för år 1923
framgår, att den avdelning av betänkandet, som avser straffprocessen, behandlar,
bland annat, den förberedande undersökningen, häktning, anhållande
och reseförbud, beslag och husrannsakan, alltså just de delar av straffprocessen,
som företrädesvis avses med de väckta motionerna. Att iinder sådana
förhållanden, då ett fullständigt principbetänkande rörande rättegångsväsendets
reformering inom den närmaste framtiden är att förvänta, hos
Kungl. Maj :t anhålla om partiella reformer av den stora räckvidd, som i motionen
avses, synes utskottet icke kunna förordas. Ej heller torde lämpligen
en reform av åklagarväsendet böra påkallas, förrän kommissionens betänkande
härutinnan föreligger. Vad slutligen angår motionärernas hemställan om
utredning och förslag till nödiga förbättringar i kriminalpolisens organisation,
får utskottet — med erinran, att jämväl frågan om polismyndigheterna
liksom frågan om åklagaremyndigheterna behandlas i kommissionens principbetänkande
— hänvisa till Kungl. Maj :ts propositioner nr 58 och 59 till denna
riksdag och andra särskilda utskottets däröver avgivna utlåtanden.

Första lagutskottets utlåtande Nr 30.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Högberg, Edw. Larson,
Lyberg, K. G. Westman, Klefbeck och Sandegård*;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, af Ekenstam, Jansson i £dsbäcken,
Söderberg, Johansson i Brånad, Karlsson i Vätö, Carlson i Mölndal
och Olsson i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lyberg, som anfört:

»Utskottet har uttalat sin anslutning till motionärernas uppfattning rörande
angelägenheten av att förundersökningen i brottmål och de straffprocessuella
tvångsmedlen bliva i lag fullständigt reglerade och icke kunnat motsäga
motionärernas påstående, att de brister, som i förevarande avseenden vidlåda
den svenska lagstiftningen, äro av så allvarlig beskaffenhet, att för deras avhjälpande
tiden för den allmänna rättegångsreformen icke bör avvaktas.

Att med denna ståndpunkt avstyrka motionerna under hänvisning till
den omständigheten, att processkommissionens principbetänkande rörande
straffprocessen och därmed sammanhängande frågor om förberedande underdersökning
m. m. föreligger i det väsentliga färdigt, synes icke vara hållbart.
Denna omständighet torde nämligen innebära, att förutsättningarna för de
ifrågasatta partiella reformernas genomförande med beaktande av de allmänna
riktlinjer, som kommissionen uppdragit, numera förefinnas i mycket högre
grad än år 1922, då likartad motion blev av utskottet tillstyrkt. Att under
sådana förhållanden ett bifall till motionerna skulle, såsom utskottet synes
förmena, kunna giva upphov till en lagstiftning, som icke utan svårighet kan
sammansmältas till ett organiskt helt med det detaljförslag rörande rättegångsreformen
som processkommissionen någon gång i framtiden kommer att

Första lagutskottets utlåtande Nr SO.

7

framlägga, lärer så mycket mindre vara att befara, som den nu begärda utredningen
är avsedd att utföras i samråd med kommissionen.

På grund härav har jag ansett, att utskottet i anledning av motionerna bort
hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj :t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och efter
processkommissionens hörande för riksdagen framlägga dels
förslag till lagstiftning om förberedande undersökning och
tvångsmedel i brottmål jämte andra därmed sammanhängande
ämnen, dels och i samband därmed förslag till nödiga förbättringar
i åklagarväsendets och kriminalpolisens organisation
över hela riket.»