Forsta lagutskottets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag i anledning av Sveriges anslutning till de internationella
konventionerna angående godsbefordring å järnväg
samt angående befordring å järnväg av resande och resgods.

Genom en den 6 februari 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 33, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

i anledning av Sveriges anslutning till de internationella konventionerna
angående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg

av resande och resgods.

Sedan Yi för Sveriges del anslutit Oss till de uti Bern den 23 oktober 1924
avslutade internationella överenskommelserna angående godsbefordring å järnväg
samt angående befordring å järnväg av resande och resgods, förordnas
härigenom som följer:

1 §•

I denna lag äro under benämningarna den internationella konventionen angående
godsbefordring å järnväg samt den internationella konventionen angående
befordring å järnväg av resande och resgods sammanfattade samtliga den 23
oktober 1924 i Bern träffade internationella överenskommelser angående godsbefordring
å järnväg samt angående befordring å järnväg av resande och resgods,
så ock ändringar eller tillägg, som kunna komma att ske i nämnda överenskommelser.

Med järnväg förstås i denna lag sådant transportföretag inom eller utom

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. lärd. 15 höft. (Nr 19-—20.)

2

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

riket, a vilket bestämmelserna i de internationella konventionerna angående godsbefordring
å järnväg eller angående befordring å järnväg av resande och resgods
hava avseende.

2 §•

Äger innehavare av utländsk järnväg hos innehavare av svensk järnväg fordran,
som grundar sig pa bestämmelserna i de internationella konventionerna
angående godsbefordring å järnväg eller angående befordring å järnväg av resande
och resgods, eller finnes här i riket rullande materiel, som hörer till utländsk
järnväg, må sådan fordran eller materiel ej utmätas eller beläggas med
kvarstad, med mindre åtgärden sökes på grund av dom eller beslut av domstol i
den stat, till vilken den utländska järnvägen hör.

Vad nu är stadgat om rullande materiel gäller även all i sådan materiel befintlig,
järnvägen tillhörig egendom.

3 §.

Har innehavare av järnväg på grund av bestämmelserna i de internationella
konventionerna angående godsbefordring å järnväg eller angående befordring
å järnväg av resande och resgods utgivit skadestånd, och vill han söka sitt åter
hos innehavare av andra järnvägar, vare, där någon av sistnämnda järnvägar
är belägen här i riket, berättigad att instämma samtliga svarande till den domstol,
under vilken den svenska järnvägens innehavare lyder. Äro flera svarande,
som lyda under olika domstolar här i riket, stämme käranden till den
av dessa domstolar han helst vill. Mål, som sålunda anhängiggöres, skall i hela
dess vidd genom en dom avgöras.

Ej ma i annat fall än nu är sagt tvist om anspråk, som grundas på nämnda
konventioners bestämmelser, anhängiggöras bär i riket mot innehavare av utländsk
järnväg.

4 §.

Utländsk domstols beslut, varigenom på grund av bestämmelserna i de internationella
konventionerna angående godsbefordring å järnväg eller angående
befordring a järnväg av resande och resgods någon ålagts betalningsskyldighet
eller annan förpliktelse, må här i riket verkställas, sedan stadfästelse å beslutet
här meddelats.

5 §•

Ansökan om stadfästelse, som i 4 § sägs, skall göras hos Svea hovrätt.

Ej må stadfästelse meddelas utan så är, att enligt de i de internationella
konventionerna angående godsbefordring å järnväg eller angående befordring
å järnväg av resande och resgods stadgade grunder det tillkommit domstol i den
stat, där beslutet meddelats, att målet upptaga, och att, enligt lagen i sagda
stat, beslutet äger laga kraft och vid den tid, då ansökning om stadfästelse
göres, fortfarande får därstädes verkställas.

Första lagutskottets utlåtande nr 10.

3

6 §.

Vad i denna lag är stadgat skall ej utgöra hinder för tillämpning av förordningen
den 15 juni 1861 (nr 35) om verkställighet av domar och utslag, meddelade
av domstol i konungariket Danmark.

Genom denna lag upphäves lagen den 22 november 1907 (nr 114 s. 1) i anledning
av Sveriges anslutning till den internationella godstrafikkonventionen.

Konungen äger förordna, när denna lag skall träda i kraft så ock när den
skall upphöra att gälla.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Utskottet har vid granskning av förslaget ej funnit skäl till anmärkning
mot detsamma och får alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson''*, Rogberg,
Lyberg, K. G. Westman*, Klefbeck och P. E. A. Jonsson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad*, af Ekenstam, Lindley, Leo*,
Söderberg, Johansson i Brånalt och Johanson i Huskvarna.

•) Ej närvarande vid utlåtandets justering.