Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1925 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen
den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller
livränta, dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 31 december 1924 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 10, som behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intaget förslag till lag om
ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft nedannämnda
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 76 av herr von Kock och
nr 179 av herr Winherg; samt
inom andra kammaren:
nr 175 av herr Molander och
nr 262 av herr Samuelsson m. fl.
A) I den av herr von Kock väckta motionen har yrkats, att riksdagen ville
för sin del besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förevarande förslag, att 7 §
1 stycket därest icke ifrågavarande bestämmelse hellre ansåges höra få sin
plats i 7 § 2 stycket — erhölle följande lydelse:
»Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp av
avlöningen skall,'' i den mån densamma förfaller, innehållas till gäldande av underhållsbidraget,
med föreskrift tillika huru stort belopp av avlöningen som
den underhållsskyldige må vid varje avlöningstillfälle själv uppbära, samt att
innehållande ma ske, endast i den man återstående delen av avlöningen därtill
förslår.»
Motion av
herr von
Kock.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 1 avd. 9 käft. (Nr 12.) 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
Motioner ai
herrar Samuelsson
m. fl. och
Winberg.
B) I den av herr Samuelsson m. fl. väckta motionen och i den därmed likalydande
motion, som väckts av herr Winberg, har yrkats:
1) att riksdagen måtte, med underkännande av Kungl. Maj:ts ifrågvarande
förslag, för sin del antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 3, 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om
införsel i avlöning, pension eller livränta, 8 § i dess lydelse enligt lagen
den 27 juni 1924 (nr 370) och 21 § i dess lydelse enligt lagen den 31
december 1918 (nr 1038), skola, 8 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:
3 §■
Utmätningsmannen läte skriftlig underrättelse om ansökningen bevisligen tillställas
den underhållsskyldige med föreläggande för honom att, om häri önskar
yttra sig i ärendet, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen till utmätningsmannen
dels framföra de invändningar mot ansökningen, vartill han
anser sig befogad, dels ock inkomma med erforderliga uppgifter, angående sina
inkomster och ekonomiska villkor i övrigt ävensom angående omfånget av honom
lagligen åliggande underhållsskyldighet samt övriga omständigheter, vartill
hänsyn bör tagas vid ärendets avgörande.
6§.
Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning
tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må bestämmelse
givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas för annat bidragsbelopp
än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall äga rum, eller som
näst därefter förfaller.
7 §•
Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen först, att visst belopp
av avlöningen, motsvarande vad den underhållsskyldige kan anses vara i behov
av för eget och sin familjs underhåll (existensminimum), skall, i den mån avlöningen
förfaller, undantagas från införsel. Nämnda belopp må ej sättas så
lågt, att den underhållsskyldige kommer att sakna medel till underhåll för sig
själv eller för maka och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom
åtnjuta underhållsbidrag.
I övrigt bestämme utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen skall
innehållas till gäldande av,underhållsbidraget. Med hänsyn till den underhållsskyldige
åliggande hyresbetalning eller andra särskilda omständigheter må vad
av avlöningen skall innehållas kunna bestämmas till olika belopp för särskilda
avlöningstillfällen inom viss tidsperiod.
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
3
Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade, och
förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, varder detta belopp fördelat mellan
de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.
Till ledning för utmätningsmännen vid bestämmande av belopp, som vid införsel
bör undantagas för den underhållsskyldiges och hans familjs behov, läte
Kungl. Maj :t efter socialstyrelsens hörande utfärda uppgift å levnadskostnaden
inom olika orter i landet.
8 §.
Yppas efter det förordnande om införsel givits anledning till jämkning i de
därvid meddelade bestämmelserna, äge utmätningsmannen utan hinder av det
förra beslutet förordna om sådan jämkning.
Hava —----— upphävt.
Sedan----underhållsbidrag.
21 §.
Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande
sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad indrivningsavgift eller uppbördsprovision
denna lags bestämmelser om införsel för underhållsbidrag i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse med följande tillägg och undantag:
1. I 3 § omförmälta underrättelse och föreläggande skola tillställas de skattskyldiga
genom deras avsändande med posten i tjänsteförsändelse, varom av
utmätningsmannen bör föras särskild bok; beslut om införsel må ej meddelas
förr än skälig tid, minst åtta dagar, förflutit från underrättelsens avsändande
till den skattskyldige.
2. Sedan----tillämpning.
3. Beviljas--— -— betalning.
4. Yad i 10 § andra punkten och 17 § är föreskrivet skall ej äga tillämpning,
dock skall underrättelse om beslut, varigenom införsel beviljats eller jämkats,
med posten avsändas till den skattskyldige.
5. För den del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet
belopp, skall gäldenären ej vidare häfta, ändå att på grund av arbetsgivarens
obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.
6. Arbetsgivaren vare pliktig att varje gång avlöning utbetalas utan särskild
begäran lämna gäldenären skriftligt intyg om vad av avlöningen må hava innehållits.
7. I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant
avseende i gällande författningen angående uppbörd och indrivning av utskylder
och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
Motion av
herr Molander.
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om framläggande
snarast möjligt av sådana ändringar i gällande lagstiftning, att för av
arbetsgivare enligt införsellagen innehållet belopp skall i händelse av arbetsgivarens
konkurs åtnjutas förmånsrätt jämlikt 17 kap. 3 § handelsbalken eller
annat lagrum i samma kapitel.
C) I den av herr Molander väckta motionen har hemställts, att riksdagen
måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1917 om införsel å avlöning,
pension eller livränta.
Härigenom förordnas att 4 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om införsel i
avlöning, pension eller livränta skola erhålla följande ändrade lydelse:
4 §.
Det åligger utmätningsmannen att verkställa erforderlig utredning angående
den underhållsskyldiges inkomster och ekonomiska villkor i övrigt ävensom angående
omfånget av honom lagligen åliggande underhållsskyldighet samt övriga
omständigheter, vilka kunna vara av betydelse för prövning av ansökningen,
och har utmätningsmannen att för sådant ändamål inhämta nödiga upplysningar
hos såväl arbetsgivare eller myndighet som ock den underhållsskyldige.
Arbetsgivare vare skyldig att på anfordran lämna utmätningsmannen uppgift
angående den underhållsskyldiges anställning och avlöningsförhållanden.
Upplyses att den underhållsskyldige tagit anställning a annan ort, och är i
följd därav utmätningsmannen ej vidare behörig, översände handlingarna jämte
underrättelse om vad för övrigt i ärendet förekommit till behörig utmätningsman;
och åligge det denne att ägna ärendet fortsatt handläggning.
21 §.
Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande
sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad indrivningsavgift eller uppbördsprovision
denna lags bestämmelser om införsel för underhållsbidrag i tillämpliga
delar lända till efterrättelse med följande tillägg och undantag:
1) I 3 § omförmälda underrättelse och föreläggande skola tillställas den
skattskyldige genom deras avsändande till honom med posten i vanligt brev.
2) Vad i 17 § stadgas skall ej gälla.
3) Det belopp, som skall innehållas av avlöning, må ej fastställas till viss
summa för månad eller annan tidsperiod utan skall bestämmas till viss procent
av vid varje avlöningstillfälle utgående lönebelopp, med iakttagande av att,
därest den skattskyldiges sammanlagda inkomster för månad i allmänhet ej
överstiga 100 kronor, högst 5 procent därav ma innehallas, om de ej överstiga
200 kronor per månad, högst 10 procent samt, om de ej överstiga 300 kronor
per månad, högst 15 procent.
Första lagutskottets utlåtande Nr 12. 5
4) Sedan tre år förflutit efter det utskylderna eller avgifterna förfallit till
betalning, må införsel ej beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tilllämpning.
5) Beviljas införsel till gäldande av såväl underhållsbidrag som utskylder
eller avgifter, och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, gånge detta
belopp i första hand till bidragets betalning.
6) För den del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet
belopp, skall gäldenären ej vidare häfta, ändå att på grund av arbetsgivarens
obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.
7) Arbetsgivaren vare pliktig att varje gång avlöning utbetalas lämna gäldenären
skriftligt intyg om vad av avlöningen må hava innehållits.
8) I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant
avseende i gällande författningar angående uppbörd och indrivning av utskylder
och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft fjorton dagar efter den dag, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Maj :t framlagda
lagförslaget, tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen jämte därvid fogade
protokollsutdrag. I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till motionerna samt, i vad avser de av herr Molander framställda yrkanden,
jämväl till en av herr Winberg vid 1924 års riksdag inom första
kammaren väckt motion, nr 103.
Införsellagen avser i första hand indrivning av underhållsbidrag till barn
och andra i 1 § angivna personer. De bestämmelser, som meddelats rörande
införsel för underhållsbidrag, skola emellertid enligt 21 § med vissa modifikationer
äga tillämpning även vid indrivning av utskylder och allmänna avgifter.
Beviljande av införsel ankommer på vederbörande utmätningsman (2 §).
Denne skall därvid förordna, huru stort belopp av vederbörandes avlöning skall,
i den mån den förfaller, innehållas till gäldande av den fordran, för vilken
införsel sökts (6 § 1 stycket). Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas
så högt, att gäldenären kommer att sakna medel till underhåll för sig själv
eller för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta
underhållsbidrag (6 § 3 stycket).
Då införsel skall meddelas, åligger det utmätningsmannen att hos arbetsgivare
eller myndighet söka inhämta upplysning angående de omständigheter,
som kunna vara av betydelse vid prövning av införselärendet (4 §). Är fråga
om införsel för underhållsbidrag, skall utmätningsmannen därjämte låta skriftlig
underrättelse om ansökningen bevisligen tillställas den underhållsskyldige
med föreläggande för honom att, där han har något att invända mot ansöknin
-
Gällande
rätt.
6
Första lagutskottets ''utlåtande Nr 12.
1924 års
riksdag.
De i propositionen
och motionerna
berörda
huvudfrågorna.
Utskottet.
Bestämmandet
av belopp,
som
vid införsel
skall innehållas.
gen eller att andraga beträffande de bestämmelser, som vid beviljande av införsel
böra meddelas, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande
(3 §). Denna bestämmelse äger däremot icke tillämpning vid införsel för utskylder
eller allmänna avgifter (21 § l:o).
Beviljas införsel för underhållsbidrag eller jämkas eller upphäves sådant
beslut, skall underrättelse därom av utmätningsmannen med poste.n avsändas,
bland annat, till den underhållsskyldige (10 §). Ej heller denna bestämmelse
äger tillämpning vid införsel för utskylder eller allmänna avgifter (21 § l:o).
I anledning av väckta motioner, nr 103 i första kammaren och nr 190 i andra
kammaren, avlät 1924 års riksdag, efter tillstyrkan av första lagutskottet i utlåtande
nr 9, till Kungl. Maj:t en skrivelse, nr 44, däri riksdagen anhöll om
utredning, huruvida och i vad mån införsellagen tarvade omarbetning eller
komplettering i syfte att, utan äventyrande av lagens effektivitet, större trygghet
vunnes för att den, hos vilken införsel beviljades, ej komme att sakna medel
till underhall för sig själv eller för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn,
som icke av honom åtnjöte underhållsbidrag, ävensom om vidtagande av de åtgärder
i övrigt och framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
I första lagutskottets nyssnämnda utlåtande, som av riksdagen godkändes,
anfördes, bland annat, att vid den av utskottet förordade utredningen borde
undersökas, huruvida icke bestämmelser kunde meddelas i syfte att bereda
gäldenären tillfälle att yttra sig, innan införsel för utskylder eller allmänna
avgifter meddelades. Vidare borde det tagas under övervägande, huruvida icke
för fastställande av det belopp, som vid införsel må innehållas, bestämdare
riktlinjer kunde meddelas.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget utgör resultatet av den utav
riksdagen begärda utredningen.
De genom propositionen och motionerna framlagda förslagen hänföra sig i
första hand till de båda i 1924 års utskottsutlåtande berörda frågorna om bestämmandet
av det belopp, som vid införsel må innehållas av gäldenärens lön,
och om gäldenärens underrättande vid införsel för utskylder och allmänna avgifter.
Vidare hava vissa bestämmelser föreslagits i syfte att trygga införselgäldenärens
och det allmännas rätt i sådana fall, då arbetsgivare, som på grund
av införsellagen innehållit arbetares lön för gäldande av hans utskylder eller
allmänna avgifter, kommer på obestånd.
Rörande dessa olika huvudfrågor får utskottet anföra följande:
1 :o.
Såsom ovan framhållits, har i införsellagens nuvarande 6 § 3 stycket föreskrivits,
att det belopp, som vid införsel skall innehållas, ej må sättas så högt,
att gäldenären kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för
make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta under
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
7
hållsbidrag. Med hänsyn till den vidsträckta prövningsfrihet, som denna bestämmelse
lämnar utmätningsmannen, har ifrågasatts, huruvida ej bestämdare
riktlinjer för beloppets fastställande kunde meddelas.
I sådant avseende hava olika förslag framställts.
Sålunda föreslogs i ovan angivna vid 1924 års riksdag väckta motioner, bland
annat, att i fråga om mindre inkomster i lagen skulle angivas viss maximiprocent,
som vid införsel för utskylder och allmänna avgifter icke finge överskridas.
Samma yrkande har vid innevarande riksdag framställts i den av herr Molander
väckta motionen (motionen 175/11 21 § 3:o).
Gentemot en anordning med i lagen fixerade maximiprocentsatser har föredragande
departementschefen, under åberopande av lagberedningens motiv till
införsellagen och inkomna yttranden, framhållit, att de omständigheter, som inverka
på avgörandet huru stor del av avlöningen bör förbehållas gäldenären, äro
så skiftande, att ett tillfredsställande resultat icke kan nås med mindre det överlämnas
åt vederbörande exekutiva myndigheter att i varje särskilt fall träffa
detta avgörande.
Vad av departementschefen sålunda anförts synes utskottet v ara övertygande,
och kan utskottet följaktligen icke tillstyrka bifall till herr Molanders motion
i denna del.
Det genom propositionen framlagda förslaget avser att, med bibehållande av
utmätningsmannens prövningsfrihet, i särskilda avseenden giva honom närmare
ledning vid avgörandet.
I det kungliga förslaget upptages sålunda till en början en erinran att, med
hänsyn till gäldenären åliggande hyresbetalning eller andra särskilda omständigheter,
vad av avlöningen skall innehållas må kunna bestämmas till olika belopp
för särskilda avlöningstillfällen inom viss tidsperiod (prop. 7 § 2 st.).
Mot denna bestämmelse, som synes stå i god överensstämmelse med den gällande
införsellagstiftningens grunder, har utskottet intet att erinra.
I propositiemen framhålles vidare, att, då, såsom för närvarande gäller, visst
belopp av lönen skall innehållas, det kan, om avlöningen för gäldenären sjunker
väsentligt under vad han vid införselns meddelande uppbar, inträffa, att gäldenären
får mycket litet över för sig och sin familj. Till gäldenärens skydd föreslås
därför, att bestämmelsen om innehållande av visst belopp av lönen skall kompletteras
med ett stadgande, att tillika skall angivas viss av utmätningsmannen
fastställd procent av avlöningen, som det innehållna beloppet ej må överstiga
(prop. 7 § 1 st.). En minskning av avlöningens storlek skall alltså enligt
propositionen kunna automatiskt medföra en motsvarande minskning av det belopp,
som vid varje avlöningstillfälle må innehållas, och de procentsatser, som
därvid skola tillämpas, skola för varje särskilt fall bestämmas av utmätningsmannen
och således icke i själva lagen fixeras.
Motionärerna söka att vinna en lösning av denna fråga på andra vägar.
Herr Molander, som dock allenast tar hänsyn till införsel för utskylder och
allmänna avgifter, föreslår, att i lagen skall införas bestämmelse därom, att det
belopp, som skall innehållas av avlöningen, ej må fastställas till viss summa
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
7 § 1 st. i
utskottets
förslag.
för manad eller annan tidsperiod utan skall bestämmas till viss procent av vid
varje avlöningstillfälle utgående lönebelopp (motion 175/11 21 § 3:o).
I den av herr von Kock väckta motionen ävensom i de motioner, som framlagts
av herrar Samuelsson m. fl. och 1Vinberg åter föreslås — med olika formuleringar
— att utmätningsmannen vid bestämmande av det belopp av avlöningen,
som skall innehållas, skall fastställa ett existensminimum för gäldenären,
vilket skall lämnas fritt från införsel. Herrar Samuelsson m. fl. och ^Vinberg
föreslå därjämte, att Kungl. Maj:t efter socialstyrelsens hörande skall utfärda
uppgift å levnadskostnaderna inom olika orter i landet till ledning för utmätningsmännen
vid bestämmande av belopp, som vid införsel bör undantagas för
den underhållsskyldiges och hans familjs behov (motionerna 76/1'' 7 § och 262/11
7 §).
Beträffande de olika förslag, som sålunda väckts, får utskottet anföra följande:
. För en riktig tillämpning av bestämmelsen att det belopp, som vid införsel
skall innehållas av avlöningen, ej må sättas så högt, att gäldenären kommer att
sakna medel till underhåll för sig och de sina, förutsättes, att utmätningsmannen
för sig klargör, vilket belopp kan anses utgöra gäldenärens existensminimum.
Den naturliga gången vid införselbeslutets meddelande bör därför vara, att utmätningsmannen,
utgående från detta existensminimum, bestämmer, huru stor
del av avlöningen, i den man densamma överstiger detta minimum, genom införsel
skall tagas i anspråk.
Genom att i lagen fastslå att utmätningsmännen vid meddelande av införsel
skola gå till väga på detta sätt, torde ökade garantier vinnas för att beslutet
kommer att föregås av en omsorgsfull prövning av det särskilda fallets enskildheter.
Men vidare torde i sådana fall, där gäldenärens inkomster efter införselbeslutets
meddelande minskas, en dylik bestämmelse vara ägnad att effektivare
skydda gäldenärens existensminimum än en bestämmelse om av utmätningsmannen
fastställda maximiprocentsatser. Sjunker avlöningen till eller under existensminimum,
bör nämligen ej blott en minskning av det innehållna beloppet
inträda utan innehållandet av gäldenärens avlöning tills vidare helt upphöra.
I enlighet med de anförda synpunkterna har utskottet omarbetat 1 och 2
styckena i det kungliga förslagets 7 §. Därvid har bestämmelsen att det belopp,
som skall innehållas, ej må sättas så högt, att den underhållsskyldige »kommer
att sakna medel till underhåll» för sig och de sina, utbytts mot en bestämmelse,
att ett belopp, motsvarande »vad den underhållsskyldige kan anses behöva
till underhåll» för sig och de sina, skall förbehållas honom. Omformuleringen
är i denna del betingad av tekniska hänsyn och avser icke någon ändring
i sak. I detta sammanhang må även framhållas, att i sådana fall, där gäldenären
utöver avlöningen jämväl äger inkomster, som icke kunna göras till föremål
för införsel, utmätningsmannen enligt sakens natur skall taga hänsyn även
till dessa inkomster.
Såsom förut nämnts, har i de av herrar Samiuelsson m. fl. och Winberg
väckta motionerna vidare föreslagits, att bestämmelse skulle meddelas därom,
att Kungl. Maj:t efter socialstyrelsens hörande skulle till utmätningsmännens
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
9
ledning utfärda uppgifter å levnadskostnaderna å olika orter i riket. I betraktande
av den kännedom, utmätningsmannen, var i sin ort, måste anses äga rörande
levnadskostnaderna, synes emellertid utfärdandet av sådana uppgifter ej
vara erforderligt. Förbises kan ej heller, att, med hänsyn till dylika uppgifters
schematiska karaktär, en viss fara skulle uppstå för att existensminimum bleve
fastställt utan behörigt iakttagande av omständigheterna i det särskilda fallet.
TJtshottet har därför icke kunnat biträda det av motionärerna väckta förslaget.
2 :o.
Genom propositionen föreslås ändring i 21 § 1) införsellagen i syfte att i viss
utsträckning tillförsäkra gäldenär en rätt att bliva hörd, innan införsel för utskylder
eller allmänna avgifter meddelas.
Enligt förslaget skall utmätningsmannen, där ej på grund av hans kännedom
om gäldenärens förhållanden eller eljest sådant finnes obehövligt eller ej lämpligen
eller utan avsevärd tidsutdräkt kunna äga rum, meddela gäldenären underrättelse
om att indrivning påkallats och att han, där han har något att invända
mot införsel eller att andraga beträffande de bestämmelser, som vid beviljande
av införsel böra meddelas, äger ätt inom viss kort tid muntligen eller skriftligen
avgiva yttrande. Sådant meddelande till gäldenären må lämnas genom
tjänstebrev eller annorledes.
I de av herr Molander, å ena, samt herrar Samuelsson m. fl. och Wbiberg, å
andra sidan, väckta motionerna föreslås, att gäldenären vid införsel för utskylder
och allmänna avgifter — liksom vid införsel för underhållsbidrag — undantagslöst
skall erhålla underrättelse om att indrivning påkallats och föreläggande
att yttra sig i saken. Sådan underrättelse skall tillställas honom genom postförsändelse,
och enligt de motioner, som väckts av herrar Samuelsson m. fl. och
Winberg, skall utmätningsmannen vara skyldig föra särskild bok över sådana
försändelser. Sistnämnda motionärer föreslå därjämte bestämmelse, att införsel
för utskylder och allmänna avgifter ej skall få meddelas förrän skälig
tid, minst åtta dagar, förflutit från underrättelsens avsändande till den skattskyldige
(motionerna 175/11 21 § l:o och 262/11 21 § l:o).
Motionärerna föreslå slutligen vissa ändringar av övervägande redaktionell art,
herr Molander i fråga om 3 § och herrar Samuelsson m. fl. och Winberg i fråga
om 4 §.
Såsom departementschefen erinrat, ställer sig frågan om gäldenärens hörande
i införselärendet väsentligt olika, allteftersom införseln avser underhållsbidrag
eller utskylder. Den skyldighet att underrätta gäldenär om ansökan rörande införsel
för underhållsbidrag, varom stadgas i 3 § införsellagen, är meddelad för
att gäldenären skall kunna dels framställa de anmärkningar mot fordringen,
vartill han kan anse sig befogad, och dels framföra sina önskemål rörande de
bestämmelser, som vid beviljande av införsel böra meddelas. Då utskylder få
uttagas oavsett fel i debitering och däröver anförda besvär, är vid införsel
för utskylder underrättelse icke i samma grad som vid införsel för underhålls
-
Oäldenärens
underrättande
vid införsel
för
utskylder
in. m.
21 § 1) i utskottets
förslag.
10 Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
bidrag av behovet påkallad för att bereda gäldenären tillfälle att göra invändning
mot fordringen. En underrättelse till gäldenären erhåller följaktligen vid införsel
för utskylder sin huvudsakliga betydelse därigenom, att den bereder gäldenären
tillfälle att redogöra för sina ekonomiska förhållanden.
Äro då dessa redan förut kända för utmätningsmannen, saknas anledning att
lämna gäldenären tillfälle att yttra sig före införselns meddelande. Av den i
propositionen åberopade utredningen synes framgå, att flertalet av de gäldenärer,
hos vilka utskylder uttagas medelst införsel, så gott som ständigt äro underkastade
sådan införsel. Att fordra särskild underrättelse till dessa skattskyldiga
för varje gång införseln kommer att avse nya utskylder, lärer icke kunna ifrågakomma.
Även i övrigt kunna, såsom ock i propositionen framhållits, omständigheterna
föranleda till att underrättelse ej bör meddelas, exempelvis där utmätningsmannen
har skälig anledning antaga, att gäldenären skall begagna sig
av underrättelsen allenast till att byta arbetsplats för att sålunda undgå införsel.
Utskottet ansluter sig därför till propositionen därutinnan, att skyldigheten
att underrätta gäldenären före beviljande av införsel för utskylder icke bör göras
obligatorisk.
Vad bestämmelsens avfattning angår, vill utskottet erinra om att bestämmelsen
i det till lagrådet remitterade förslaget föreskrev, att underrättelse skulle
lämnas, »där omständigheterna ej till annat föranleda».
Häremot anmärkte lagrådet:
»Av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, sammanställt med
vissa av honom refererade erinringar av länsstyrelser, framgår att de fall, i
vilka underrättelse till gäldenär om ifrågasatt införsel bör äga rum jämlikt den
föreslagna bestämmelsen under 1) i förevarande paragraf, förutsättas komma
att utgöra en jämförelsevis ringa del av samtliga fall av införsel enligt paragrafen.
Onekligen är emellertid lagtextens lydelse, enligt vilken underättelse
skall meddelas gäldenären, där omständigheterna ej till annat föranleda, ägnad
att ingiva en annan föreställning om dess innebörd. I och för sig möter väl ej
hinder att formulera stadgandet enligt den i förslaget antagna principen, vilken
ju blott innebär, att underrättelse ej må underlåtas utan att särskilda skäl kunna
åberopas. Men med hänsyn till den ömtåliga beskaffenheten av här ifrågavarande
ärenden synes det önskligt att något tj^dligare utmärka den ganska fria
prövningsrätt av behovet och möjligheten att meddela sig med gäldenären, som
förslaget torde avse att tillägga utmätningsmannen. Exempelvis torde kunna
stadgas, att utmätningsmannen bör söka tillställa gäldenären underrättelse, där
ej på grund av utmätningsmannens kännedom om gäldenärens förhållanden eller
eljest sådan finnes vara obehövlig eller ej lämpligen eller utan avsevärd tidsutdräkt
kunna äga rum. Härigenom bleve ock med större klarhet än i förslaget
angivet, att — i motsats mot vad enligt 3 § gäller — det även i de fall, där utmätningsman
har att i vad på honom ankommer sörja för meddelande till gäldnären,
icke är en förutsättning för införselåtgärdens behöriga företagande, att underrättelse
verkligen kommit gäldenären till hända.»
Då det synes önskvärt att i lagen skarpare framhäves, att underrättelse ej
må underlåtas utan att särskilda skäl kunna åberopas, har utskottet på det sätt
jämkat bestämmelsens avfattning, att underrättelse skall lämnas, »där ej utmätningsmannens
kännedom om gäldenärens förhållanden gör sådant obehövligt eller
eljest särskilda omständigheter föranleda undantag».
I detta sammanhang vill utskottet betona, att den omständigheten att under -
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
11
rättelse, som enligt detta lagrum översänts till gäldenären, icke kommit denne
till hända, ej bör anses utgöra laga hinder för införselns meddelande.
I de av herrar Samuelsson m. fl. och Winberg väckta motionerna har slutligen
föreslagits sådan ändring i 21 § införsellagen, att underrättelse om beslut,
varigenom införsel för utshylder eller allmänna avgifter beviljats eller jämkats,
skulle med posten avsändas till den skattskyldige (motionen 262/11 21 § 4:o).
Enligt herr Molanders motion skulle gäldenären jämväl underrättas om beslut,
varigenom sådan införsel upphävts.
I likhet med departementschefen finner utskottet dylik bestämmelse icke böra
meddelas. Den fördel, gäldenären skulle hava av en sådan bestämmelse, synes
icke kunna uppväga det ökade arbete, som bestämmelsen skulle medföra. Gäldenärens
berättigade intresse lärer vara tillräckligt tillgodosett genom att han,
på sätt föreslagits, erhåller underrättelse om att införselförfarande mot honom
påkallats.
3:o.
Då en fordran indrives genom införsel, lärer enligt gällande rätt fordringen Införselfriiicke
kunna anses gulden i och med det att ett motsvarande belopp av gälde-, sammannärens
lön innehålles av arbetsgivaren, utan först då beloppet av denne redovi- hänga med
sats till fordringsägaren. Kommer arbetsgivaren på obestånd, innan redovis- a\.ggI * * * Soöening
skett, torde följaktligen förlusten gå ut över gäldenären. stånd.
För att förebygga de obilliga resultat, som detta vid införsel för utskylder
eller allmänna avgifter kan medföra, föreslås i propositionen införandet av en
bestämmelse i 21 § införsellagen, att gäldenären ej vidare skall häfta för den
del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet belopp, ändå
att på grund av arbetsgivarens obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.
I anslutning härtill föreslås bestämmelse därom, att arbetsgivaren skall vara
pliktig att varje gång avlöning utbetalas lämna gäldenären skriftligt intyg
om vad av avlöningen må hava innehållits (prop. 21 § 5:o och 6:o).
I de av herrar Samuelsson m. fl. och Winberg väckta motionerna föreslås, att
i sistnämnda bestämmelse skall intagas föreskrift därom, att arbetsgivaren utan
särskild begäran skall lämna sådant intyg (motionen 262/IT 21 § 6:o).
Emot de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna har utskottet intet
att erinra. Vad särskilt angår frågan om intyg rörande innehållet belopp,
torde skyldighet för arbetsgivaren att självmant lämna sådant intyg följa redan
av Kungl. Maj:ts förslag.
I anledning av den föreslagna bestämmelsen att vid införsel för utskylder
fordringsägaren — staten eller kommunen — skall bära risken av att innehållet
belopp på grund av arbetsgivarens obestånd icke kan utfås hos denne, hemställa
herrar Samuelsson m. fl. och Winberg om skrivelse till Kungl. Maj:t med begä
ran
om framläggande snarast möjligt av sådana ändringar i gällande lagstiftning,
att för av arbetsgivare enligt införsellagen innehållet belopp skall i hän
delse
av arbetsgivarens konkurs åtnjutas förmånsrätt jämlikt 17 kap. 3 § han -
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
delsbalken eller annat lagrum i samma kapitel. I 17 kap. 3 § handelsbalken
behandlas den förmånsrätt, som är förbunden med handpant och vissa retentionsiätter.
Vid bedömande av frågan om behovet av en lagändring må till en början anmärkas,
att den förmånsrätt för utskylder, som behandlas i 17 kap. 12 § handelsbalken,
förutsätter, att den skattskyldige själv kommit i konkurs. Den torde
följaktligen icke kunna åberopas i förevarande fall. Men härmed är frågan,
huruvida fordringen enligt gällande rätt över huvud är förbunden med förmånsrätt,
icke avgjord.
I 17 kap. 4 § handelsbalken stadgas förmånsrätt i arbetsgivares konkurs,
bland annat, för betjänters och tjänstehjons lön för sista året och annan arbetares
dagpenning eller avlöning, som ej stått inne längre än tre månader efter förfallodagen.
Där stat eller kommun genom införsel övertar en sådan lönefordran
såsom likvid för oguldna utskylder, kan med skäl ifrågasättas, att jämväl den
med lönefordringen förbundna förmånsrätten övergår på staten eller kommunen.
En sådan uppfattning vinner stöd i åtskilliga uttalanden, som i svensk teori
och praxis förekommit beträffande likartade spörsmål.
Sålunda har lagrådet vid ett tillfälle tagit ståndpunkt till frågan, huruvida
vid frivillig överlåtelse av en lönefordran den i 17 kap. 4 § handelsbalken
stadgade förmånsrätten övergår på den, som övertagit fordringen. I
anledning av en vid 1914 års senare riksdag ifrågasatt provisorisk utsträckning
av giltighetstiden för den i nyssnämnda lagrum stadgade förmånsrätten för
lönefordringar uttalades nämligen inom lagrådet den meningen, att enligt gällande
rätt en fordran på innestående lön även efter överlåtelse från den ursprunglige
fordringsägaren vore förenad med den förmånsrätt, som denne kunnat påfordra,
och denna uppfattning delades även av chefen för justitiedepartementet
(Kungl. Prop. 280/1914 B).
Anmärkas må även, att den besläktade frågan, huruvida den, som gått i borgen
för annans förbindelse, när han nödgas infria densamma, inträder icke blott
i borgenärens fordringsrätt utan även i hans förmånsrätt, numera i praxis besvarats
jakande i mål rörande förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken för
oguldna arrendeavgifter med mera.
Anses kronan och kommunerna vid införsel inträda i den förmånsrätt, som
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillkom arbetaren för hans lönefordran, torde
särskilda bestämmelser till tryggande av det allmännas rätt icke vara erforderliga.
Skulle emellertid behov yppa sig att i lag reglera hithörande frågor, lärer
Kungl. Maj :t icke underlåta att för riksdagen framlägga förslag i det av motionärerna
berörda ämnet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
godkännas, måtte för sin del antaga följande
Första lagutskottets utlåtande Nr 1&.
13
(Kungl. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
Lag
om ändrad lydelse ar 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 (nr 380)
om införsel i avlöning, pension eller livränta.
Härigenom förordnas, att 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om införsel
i avlöning, pension eller livränta, 8 § i dess lydelse enligt lagen den 27
juni 1924 (nr 370) och 21 § i dess lydelse enligt lagen den 31 december 1918
(nr 1038), skola, 8 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:
6 8-
Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning
tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må bestämmelse givas,
enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas för annat bidragsbelopp
än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall äga rum, eller som näst därefter
förfaller.
7 §•
Varder införsel beviljad, förordne
utmätningsmannen, huru stort belopp
av avlöningen skall, i den mån densamma
förfaller, innehållas till gäldande
av underhållsbidraget, med föreskrift
tillika, att det vid varje avlöningstillfallé
innehållna beloppet dock ej må
överstiga viss angiven procent av då
förfallande avlöning.
Det belopp, som skall innehållas, må
ej sättas så högt, att den underhållsskyldige
kommer att sakna medel till
underhåll för sig själv eller för make
och oförsörjda barn eller adoptivbarn,
som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag.
Med hänsyn till den underhållsskyldige
åliggande hyresbetalning
eller andra särskilda omständigheter
må vad av avlöningen skall innehållas
kunna bestämmas till olika belopp för
särskilda avlöningstillfällen inom viss
tidsperiod.
7 §•
Varder införsel beviljad, förordne
utmätningsmannen, huru stort belopp
av avlöningen skall, i den mån densamma
förfaller, innehållas till gäldande
av underhållsbidraget, med föreskrift
tillika att vid varje avlöningstillfälle
visst angivet belopp, motsvarande
vad den underhållsskyldige kan
anses behöva till underhåll för sig
själv och för make och oförsörjda
barn eller adoptivbarn, som icke av
honom åtnjuta underhållsbidrag, skall
förbehållas den underhållsskyldige,
samt att förty innehållande må ske
endast i den mån avlöningen överskjuter
sistnämnda belopp. Vad av berörda
överskott sålunda skall innehållas
må, med hänsyn till den underhållsskyldige
åliggande hyresbetalning
eller andra särskilda omständigheter,
kunna bestämmas till olika belopp för
särskilda avlöningstillfällen inom viss
tidsperiod.
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade, och
förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, varde detta belopp fördelat mellan
de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.
8§.
Yppas, efter det förordnande om införsel givits, anledning till jämkning i de
därvid meddelade bestämmelser, äge utmätningsmannen utan hinder av det förra
beslutet förordna om sådan jämkning.
Hava — — -— — — upphävt.
Sedan------underhållsbidrag.
21 §.
Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande
sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad indrivningsavgift eller uppbördsprovision
denna lags bestämmelser om införsel för underhållsbidrag i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse med följande tillägg och undantag:
1) Vad i 3 § stadgas skall ej gälla,
men varde, där ej på grund av utmätningsmannens
kännedom om gäldenärens
förhållanden eller eljest sådant
finnes vara obehövligt eller ej lämpligen
eller utan avsevärd tidsutdrägt
kunna äga rum, genom tjänstebrev eller
annorledes underrättelse gäldenären
meddelad om att indrivning påkallats
och att han, där han har något att invända
mot införsel eller att andraga
beträffande de bestämmelser, som vid
beviljande av införsel böra meddelas,
äger att inom viss kort tid muntligen
1) Vad i 3 § stadgas skall ej gälla,
men varde, där ej utmätningsmannens
kännedom om gäldenärens förhållanden
gör sådant obehövligt eller eljest
särskilda omständigheter föranleda undantag,
genom tjänstebrev eller annorledes
underrättelse gäldenären meddelad
om att indrivning påkallats och
att han, där han har något att invända
mot införsel eller att andraga beträffande
de bestämmelser, som vid beviljande
av införsel böra meddelas, äger
att inom viss kort tid muntligen eller
skriftligen avgiva yttrande.
eller skriftligen avgiva yttrande.
2) Sedan---------—- ------tillämpning.
3) Beviljas------------— — betalning.
4) Vad i 10 § andra punkten och 17 § är föreskrivet skall ej äga tillämp -
ning.
5) För den del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet
belopp, skall gäldenären ej vidare häfta, ändå att på grund av arbetsgivarens
obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.
6) Arbetsgivaren vare pliktig att varje gång avlöning utbetalas lämna gäldenären
skriftligt intyg om vad av avlöningen må hava innehållits.
7) I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant av -
Forsta lagutskottets utlåtande Nr 12.
15
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
seende i gällande författningar angående uppbörd och indrivning av utsk^lder
och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.
2) att de i anledning av propositionen väckta motionerna,
i vad de icke kunna anses besvarade genom utskottets hemställan
under 1) här ovan, ej måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 februari 1925.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson, Högberg,
Lyberg, Klefbeck, P. E. A. Jonsson* och Ernst Svensson;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Lindley*, Leo*, Jansson i
Edsbäcken*, Söderberg, Johansson i Brånalt, Nilsson i Antnäs och Christenson i
Södertälje.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herr Högberg, som yttrat:
»Jämlikt de i propositionen omnämnda undersökningarna synes det endast
vara utmätningsmännen i vissa distrikt å landsbygden, emot vilka anmärkningar
beträffande deras förfarande vid införsel kunnat riktas. I verkligheten är det
således endast emot enskifta missbruk, som åtgärder av riksdagen ifrågasatts;
men enskifta missbruk å förevarande område lära icke förhindras genom ändringar
i lagen. För övrigt kan varken utskottets förslag eller Kungl. Maj:ts
förslag anses giva den omskrivna, av riksdagen önskade större tryggheten mot
onödig stränghet i lagtillämpningen. Däremot är det sannolikt, att lagens effektivitet
nedsättes, och det antingen utmätningsmannen ålägges vid införsel göra
förbehåll för vad den underhållsskyldige kan anses behöva för sig och sin familj,
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
eller lian förpliktas bestämma det innehållna beloppet i angiven procent på
förfallande avlöning. Huru betungande det nya förfarandet blir för alla utmätningsman,
därom kan upplysning hämtas från propositionen, och den ökade
arbetsbördan för utmätningsmännen uppväges ej av någon motsvarande vinst
för de skattskyldige.
Till undanröjande av den obillighet, som i enskilt fall uppkommit antingen
av allt för stort nit hos utmätningsmannen eller av brister i hans utredning,
kunde föreskrivas åläggande för utmätningsmännen att, fullständigare än hittills
i allmänhet torde hava skett, i sammanhang med beslut om införsel lämna
skriftlig erinran om möjligheten att erhålla jämkning i införselbeslutet eller
ändring i detsamma. Om vidare till förmån för gäldenär stadgades stämpelfrihet
i införselmål med därav säkerligen följande ökad prövning hos överexekutor
av utmätningsmännens åtgärder och beslut i dylika mål, skulle man sannolikt
i stor omfattning nå vad som egentligen behövs, nämligen att i ett och
annat enskilt fall den ene utmätningsmannen beflitar sig om mera mildhet i
öeslutet och den andre om större omsorg vid utredningen före beslutet. De
härutinnan erforderliga föreskrifterna torde, åtminstone till en del, kunna givas
genom instruktion av Kungl. Maj:t.
På grund av det anförda har jag inom utskottet hemställt, att utskottet
måtte föreslå,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition och de i ärendet
väckta motionerna icke måtte av riksdagen bifallas.»
2) av herr Christenson i Södertälje, som, med instämmande av herrar Bogberg
och Nilsson i Antnäs, anfört:
»Enligt nu gällande lag får vid meddelande av beslut om införsel det belopp,
som må innehållas, »ej sättas så högt, att den underhållsskyldige (resp. skattskyldige)
kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för make
och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag».
Utmätningsmannen skall sålunda redan nu vid fastställande av införsel
tillse, att den underhållsskyldige icke blottställes på erforderliga medel
till sitt och sin familjs uppehälle, varvid utmätningsmannen givetvis har att
taga hänsyn till alla de förhållanden, som kunna inverka på saken. Emellertid
kan det ju inträffa, att avlöningen efter införselns fastställande ^sjunker, så att
införselbeloppet blir allt för högt i förhållande till den reducerade avlöningen.
Såsom ett skydd för den underhålls- eller skattskyldige vid en sådan eventualitet
har Kungl. Maj :t i förevarande proposition föreslagit, att det vid fastställande
av införsel skulle föreskrivas, att det vid varje avlöningstillfälle innehållna
beloppet ej må överstiga viss angiven procent av då förfallande avlöning.
Härigenom skulle uttryckligen lagfästas ett förfarande, som beträffande införsel
för utskylder redan nu tillämpas på många håll i vårt land, nämligen att vid
införsel fastställa icke ett visst angivet belopp utan en viss procent av avlöningen.
Denna procent brukar bestämmas olika alltefter den skattskyldiges
olika förhållanden, varvid hänsyn tages bland annat till avlöningens storlek och
till antalet familjemedlemmar, som vederbörande har att försörja. I regel torde
Forsla lagutskottets utlåtande Kr 12.
17
ej lägre än 5 procent och ej högre än 20 procent lastställas. Det har visat sig.
att detta procentsystem fungerat mycket tillfredsställande och lämnat göda
resultat. Det innehållna beloppet anpassas vid varje avlöningstil 1 fälle efter den
utfallande avlöningen, och torde detta smidigt verkande förfaringssätt vara till
fördel för såväl fordringsägaren (stat eller kommun) som för gäldenär^! (den
skattskyldige). .
Mot Kungl. Maj :ts förslag har invänts, att fall kunna intratta, da avlöningen
nedgår så mycket, att den underhålls- eller skattskyldige icke kan avstå
något av sin lön. Härvid må erinras, att det i sådana relativt sällan inträffande
fall står öppet för vederbörande att enligt 7 § i intörsellagen (8 § i Kungl.
Maj:ts förslag) hos utmätningsmannen påkalla jämkning av införselbeslutet,
vilken ej torde vägras, där bärande skäl förebragts.
Emellertid har nu utskottet, för att i förevarande avseende bereda större
trygghet åt den underhålls- eller skattskyldige, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som härutinnan yrkats i motioner av herr von Koch samt herrar
Samuelsson m. fl. och ^Vinberg, föreslagit åläggande för utmätningsmannen
att i införselbeslutet såsom vid varje avlöningstillfälle fritt från införsel
fixera ett visst angivet belopp av avlöningen. Ett sadant förfarande är
enligt min uppfattning av flera skäl olämpligt. Det blir en synnerligen grannlaga
och svår uppgift att på sådant sätt fastställa ett visst existensminimum
för var och en av den stora mängd underhålls- och skattskyldiga, som det här
gäller. Många omständigheter äro av beskaffenhet att inverka på ett dylikt
bestämmande, vilka kunna föranleda olika resultat för kanske skenbart likställda.
Olika utmätningsman, kanske boende på samma plats, kunna tillämpa olika
grunder vid fastställande av existensminimum. Härav alstras missnöje och klagomål.
För övrigt är det alldeles omöjligt att, då fråga är om utskylder och
antalet införselbeslut härutinnan för många utmätningsman uppgå till åtskilliga
tusen per år, undvika ett i viss män summariskt förfarande, som ej går väl tillsammans
med utskottets förslag. Detta torde såsom regel förutsätta fastställande
av två belopp, dels det som skall innehållas och dels det som under alla
förhållanden skall vara införselfritt, en synnerligen tungrodd och besvärlig anordning.
.... ,
Därtill kommer, att ett stadgande som det nu ifrågasätta är agnat att betänkligt
äventyra lagens effektivitet. Sålunda kan exempelvis framhållas, att
vid det ofta förekommande ackordsarbetet det är vanligt, att arbetaren for varje
vecka uppbär endast timlönen eller därunder för att, när det arbete som utförts
på ackord, blivit färdigt, utfå ett ofta ganska stort ackordsöverskott. Det
kan då lätt inträffa att den avlöning, som uppbäres vid en mangd avloningstillfällen,
icke överstiger fastställt existensminimum och sålunda enligt tors aget
blir fri från införsel. Det är ej säkert, att utmätningsmannen kan erhålla
kännedom om, när ett ackordsöverskott utbetalas och då gar detta^ fritt tran
högre införselbelopp än det, som från början fastställts. Liknande förhållande
kan inträffa vid eljest ojämnt utfallande avlöningsbelopp. Att dylika resultat
bliva särskilt otillfredsställande, då fråga är om underhållsbidrag åt barn inom
eller utom äktenskap ligger i öppen dag. Det må även framhallas, att mango
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 saml. 1 avd. 9 käft. (Nr 12.)j 2
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
arbetare med låga inkomster, kanske föga över det av en utmätningsman fastställda
existensminimum, äro angelägna att i vederbörlig ordning inbetala sina
utskylder och även, ofta med stora svårigheter och umbäranden, skaffa sig
utvägar att fullgöra denna sin skyldighet. Vilket intryck skall det göra på
dém, att deras arbetskamrater med liknande inkomster i stor utsträckning kunna
gå fria från skatt? Säkerligen kommer ett sådant förhållande icke att uppmuntra
men väl i hög grad minska intresset för fullgörande av skyldigheten
att betala utskylder. I detta sammanhang må framhållas, att systemet med ett
på förhand fastställt införselfritt belopp kan tänkas verka i den riktningen, att
den underhålls- eller skattskyldige ej bryr sig om att söka få upp sin avlöning
utöver nämnda belopp, och sålunda föranleda minskning av arbetsintensiteten,
ett förhållande som givetvis vore ur flera synpunkter att beklaga.
\ idare må erinras, att då nuvarande lag, såsom ovan nämnts, stadgar, att
det belopp, som må innehållas, ej må sättas så högt, »att den underhållsskyldige
kommer att sakna medel till underhåll för sig själv» etc., i vilket avseende
Kungl. Maj :t icke ifrågasätter någon ändring, så föreslår nu utskottet, att från
införsel skall undantagas »visst angivet belopp, motsvarande vad den underhållsskyldige
kan anses behöva till underhall för sig själv» etc. Utskottet avser visserligen
härmed icke någon ändring i sak, men torde det ligga nära till hands att antaga,
att många underhållsskyldiga — kanske även utmätningsmän — vilka ej få
del av utskottets betänkande, av den nya formuleringen skola få den uppfattning,
att en verklig ändring är avsedd i den riktning, att införsel hädanefter
icke kan äga rum i samma utsträckning som hittills.
Av vad som nu anförts torde framgå, att, såsom förut framhållits, utskottets
förslag till ändringar i 7 § skulle i hög grad inverka menligt på lagens effektivitet.
Men ett sådant resultat står i strid mot förra årets riksdags skrivelse i
ämnet. I denna skrivelse framhölls nämligen uttryckligen, att lagens effektivitet
icke finge äventyras av dess ifrågasätta omarbetning och komplettering.
Däremot torde Kungl. Maj:ts förslag till formulering av 7 § icke vara av
beskaffenhet att äventyra lagens effektivitet, varför jag, då detta förslag även i
övrigt synes mig tillfredsställande, tillstyrker dess antagande oförändrat.
Vad därefter angår det i 21 § 1 inom. enligt förevarande proposition ifrågasatta
förfarandet att underrätta gäldenären »om att indrivning påkallats och att
han, där han har något att invända mot införsel eller att andraga beträffande
de bestämmelser, som vid beviljande av införsel böra meddelas, äger att inom
viss kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande», torde ett sådant stadgande
komma att i hög grad bliva betungande för utmätningsmannen samt försena
indrivningsarbetet utan motsvarande nytta. Särskilt kan denna olägenhet
befaras på grund av den stora mängd besök och framställningar hos utmätningsmännen,
som underrättelsens formulering säkerligen kommer att föranleda. Den
skattskyldige vet numera så gott som undantagslöst, att uraktlåtenhet att i behörig
ordning erlägga skatt medför påföljd av utmätning eller införsel, och
behöver han sålunda icke någon underrättelse härom. Har han verkligt skäl att
hos utmätningsmannen göra någon erinran eller framställning, innan införsel
fastställes, kan han mycket väl opåmint göra detta under tiden närmast efter
Forsta lagutskottets utlåtande Nr in.
19
uppbördsstämmans avslutande. Det dröjer alltid någon tid, innan restlängden
ankommer till utmätningsmannen och denne efter införskaffande av upplysningar
hinner fastställa införsel. Och även om den skattskyldige icke skulle före
införselbeslutet få tillfälle framställa befogade erinringar, står det honom alltid
fritt att göra det efter beslutets meddelande. Frågan om ett underrättelseförfarande
var uppe även vid 1918 års urtima riksdag, då förslag därom förelåg.
Bestämmelser härom uteslötos emellertid på förslag av det särskilda utskottet,
vilket under framhållande av de praktiska olägenheter och den betydande arbetsbörda
för utmätningsmännen, som förslaget skulle medföra, yttrade bland
annat: »I syfte att åstadkomma en mera effektiv tillämpning av ifrågavarande
institut anser utskottet därför, att föreskriften om utmätningsmannens skyldighet
att underrätta gäldenären om sökt införsel samt om rätt för den senare att på
förhand framställa sina invändningar och önskningar bör ur förslaget utgå.
Möjligen kan det i anledning av en sådan förändring ifrågasättas, att vederbörande
skattskyldiga i kungörelsen om uppbörden eller på annat sätt underrättas
om att uraktlåtenhet att betala utskylderna medför påföljd av införsel.»
Det må även framhållas, att enligt 4 § i restindrivningsförordningen utmätning
för utskylder kan ske utan underrättelse till gäldenären och i hans frånvaro.
Vid sådant förhållande synes en sådan åtgärd som införsel, vilken väl får anses
mindre ingripande mot gäldenären än utmätning, kunna vidtagas utan underrättelse.
Av nu angivna skäl bör enligt min uppfattning någon ändring icke företagas
i § 21 mom. 1) i nu gällande lag, varav följer, att såväl mom. 1) som mom. 4)
i nämnda § enligt Kungl. Maj:ts förslag böra utgå, samt att mom. 5), 6) och
7) i samma § böra erhålla numren 4), 5) och 6).
I övrigt instämmer jag med utskottsmajoriteten.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,
1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
godkännas, måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 (nr 380)
om införsel i avlöning, pension eller livränta.
Härigenom förordnas etc. (se propositionen)-------följande ändrade
lydelse:
6 §.
Lika med propositionen.
7 §. . .
Lika med propositionen.
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 12.
8 §.
Lika med propositionen.
21 §•
Häftar någon etc. (se propositionen)----- — tillägg och undantag:
1) Vad i 3 §, 10 § andra punkten och 17 § stadgas skall ej gälla (= nu gällande
lag).
2) Sedan —- — ---tillämpning.
3) Beviljas -— — -— --betalning.
4) Lika med mom. 5 i propositionen.
5) Lika med mom. 6 i propositionen.
6) Lika med mom. 7 i propositionen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.
• _-
2) att de i anledning av propositionen väckta motionerna, i
vad de icke kunna anses besvarade genom min hemställan
under 1) här ovan, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
»
Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
250787