Första tact utskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss lagstiftning rörande
avtal om upplåtelse av mark för elektriska ledningar eller
andi a fot distribution av elektrisk energi behövliga anläggningar.

Uti en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 112, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hedin hemställt,’
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till
sådan förändrad lagstiftning, att avtal om upplåtelse av mark för elektriska
anläggningar eller andra för distribution av elektrisk energi behövliga anläggningar
måtte med minsta omkostnader kunna säkerställas under möjligast
enkla och betryggande former.

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:

»Den, Syj1?erliJgen ,0rnfattam!e och alltjämt växande distributionen av elektrisk
energi a landsbygden har medfört ett ökat behov att kunna säkerställa avtal om
nyttjanderätt till mark för elektriska ledningar och andra för kraftdistribution
erforderliga anläggningar under möjligast enkla och betryggande former.

upplåtelse av mark for nämnda ändamål sker f. n. —- oavsett mera sällan förekommande
forvarv med äganderätt — i allmänhet på följande sätt:

a) genom expropriation,

b) genom avtal som intecknas (servitutsinteckning),

c) genom avtal som icke intecknas.

i mi medf& visserligen god trygghet men på samma gång i för hållande

till andamalet oproportionerligt besvär och höga kostnader. Expropriation
brukar darfor endast tillgripas, då frivillig överenskommelse ej kunnat träffas på
''!!"? villkor. Särskilt för mindre företag ställer sig expropriationsförfarandet
allt tor omständligt och dyrbart.

Inteeknade avtal användas därför i mycket stor omfattning, men även härvid
m °mraS 6n rätt Så 0mstän(^g behandling med vidlyftiga inteckningsprotokoll

. Då ei} deI fastigheter kunna vara högt intecknade, bliva servitutsinteckmngarna
i motsvarande mån osäkra och kunna vid exekutiv auktion förfalla
varefter en ny ägare är oförhindrad begära ny och t. o. m. förhöjd ersättning’

bervitutsinteckningarna medföra därtill ofta nog olägenheter och besvär för
alla parter vid förekommande relaxering av penningeinteckningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 9 samt. 1 avd. 8 höft. (Nr 11)

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utskottet.

På grund av kostnader, besvär och delvis osäkerhet är därför även denna
form för markupplåtelsernas säkerställande icke fullt tillfredsställande, och galler
detta i synnerhet för mindre distributionsföretag med begränsade tillgångar.

Icke intecknade avtal komma på grund härav till användning i rätt avsevärd
utsträckning, trots den härmed förenade olägenheten av mindre säkerhet för avtalets
bestånd.

Ett mera praktiskt och betryggande ordnande av ifrågavarande slags avtal är
därför numera ett önskemål, vilket torde-kunna genomföras på olika sätt.

Exempelvis vore det tänkbart, att frivilligt uppgjorda avtal genom en enkel
procedur vid vederbörande domstol kunde i fråga om säkerhet bliva jämställda
med genom expropriation förvärvad rätt.

Själva inteckningsförfarandet kunde även förenklas och exempelvis ske genom
en kortfattad anteckning i inteckningsboken, i vilket fall bestyrkta avskrifter å
avtalen dock skulle ingivas till vederbörande domstol för granskning och förvarande
uti särskilt register. Inteckningsboken skulle sålunda ej behöva belastas
med avskrifter å kontrakten.

Vid dylikt förfaringssätt skulle det vid domstolen erforderliga skrivarbetet i
hög grad minskas. Sedan dylik anteckning i inteckningsboken verkställts, skulle
bevis därom påtecknas det kontraktsexemplar, som innehaves av ledningens eller
anläggningens ägare. Nämnda anteckning i inteckningsboken skulle medföra
samma rätt som servitutsinteckning enligt nu gällande lag.

Viss tid efter det dylik anteckning i inteckningsboken ägt''rum (t. ex. 3 år)
och sedan den avsedda ledningen eller anläggningen varit i bruk någon tid (t. ex.
minst ett år) borde ifrågavarande avtal därefter bliva för framtiden gällande,
oberoende av fastighetens övergång till annan ägare.

Här antydda tillvägagångssätt skulle även kunna tillämpas för äldre, redan
intecknade avtal, i vilket fall nu gällande servitutsinteckningar kunde dödas.

Till skydd för inteckningshavare kunde möjligen föreskrivas, att inteckningshavare,
som anser att hans säkerhet skulle i något fall äventyras genom här
ifrågasatta bestämmelser, må äga rätt att hos domstolen inom viss tid anmäla
protest mot nämnda bättre rätt för servitutsinteckningen, i vilket fall den bättre
rättsställningen icke skulle träda i kraft, varom anteckning i sådant fall finge
göras i inteckningsboken.

Berörda fall torde dock med all sannolikhet bliva ganska sällsynta och sålunda
icke medföra någon mera nämnvärd olägenhet.

Aven andra sätt att lösa ifrågavarande spörsmål äro tänkbara.»

De av motionären föreslagna ändringarna i hittillsvarande principer
inom inteckningsväsendet anser utskottet icke vara av beskaffenhet att
kunna tillstyrkas. Det synes ogörligt, att för ett visst fall fullständigt
omkasta nu gällande ordning för inteckningsärendens behandling, så att
anteckning i inteckningsprotokollet icke skulle äga rum. Och den privilegierade
ställning, som motionären velat tillerkänna servitutsinteckningar av
ifrågavarande slag, kan utskottet ej heller finna på något sätt motiverad.
Den utväg, motionären velat anvisa de tillbakasätta inteckningarnas innehavare
att skydda sina intressen, torde icke vara framkomlig. Huru skulle
t. ex. dessa inteckningshavare få kännedom om en deras rätt äventyrande
ansökan om servitutsinteckning? Motionären har icke ens gjort eu antydan
därom. Det skulle möta oöverstigliga svårigheter att genom domstolens
eller sökandens försorg underrätta dem, särskilt i sådana fall, där
inteckning beviljats å ett löpande skuldebrev.

Första lagutskottets utlåtande Nr 11. 3

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1925.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Heder stimma, Jacob Larsson,
Högberg, Edw. Larson, Klejbeck, P. E. A. Jonsson* och Ernst Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, aj Ekenstam*, Jansson
i Edsbäcken*, Söderberg, Johansson i Brånalt, Karlsson i Vätö, Johansson i
Huskvarna och Carlsson i Mölndal.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.