Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1925 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om offentligheten av vissa handlingar.

I särskilda, inom första kammaren väckta motioner, nr 193—195, har herr
Lindhagen hemställt:

a) i motionen nr 193,

»att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte förelägga riksdagen förslag
om sådant tillägg till tryckfrihetsförordningen, varigenom med erforderliga
undantag kommunala handlingars offentlighet hlir tydligt lagfästad.»

b) i motionen nr 194,

»att riksdagen ville hos regeringen anhålla om ett övervägande, i vad man
publicitet bör tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade inrättningars
och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen eller stiftelsen ej förvaltas av
offentlig myndighet eller representation, samt framläggande för riksdagen av
förslag till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta övervägande
kan föranleda.»

c) i motionen nr 195,

»att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte — utöver vad i motionerna
nr 193 och 194 ifrågasatts — jämväl överväga, huruvida och i vad
mån övriga s. k. juridiska personers handlingar böra underkastas offentlighet,
samt för riksdagen framlägga det förslag om tillägg till tryckfrihetsförordningen,
som av detta övervägande kan föranledas.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom i motiveringen till motionen 1:193 erinras, är det omtvistat, huruvida
den i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen uttryckta grundsatsen om offentlighet
för »allmänna ärenden rörande handlingar» skall anses gälla även kommunala
handlingar. Å ena sidan har man framhållit, att kommuner och kommunala
handlingar icke nämnas i omförmälda stadgande, och härur dragit den

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 sand. 16 Käft. (Nr 17.)

Utskottets

yttrande.

Motionen
I: 193.

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

slutsatsen, att de icke falla under stadgandets tillämpningsområde. Å andra
sidan har det gjorts gällande, att de i stadgandet förekommande uttrycken
»publika verk» och »publika korporationer» äro tillräckligt vidsträckta för att
innefatta kommunala organ och att alltså offentlighetsgrundsatsen bör tilllämpas
jämväl beträffande kommunala handlingar. I praxis ha vid olika
tillfällen skilda tolkningar tillämpats. År 1905 bifölls i alla instanser ett
yrkande om att få taga del av ett i en fångvårdsstyrelse fört protokoll; i
högsta domstolens utslag framhölls, att protokollet i fråga vore att hänföra
till sådana allmänna ärenden rörande handlingar, varom stadgas i § 2 4:o
tryckfrihetsförordningen (H 1905:368). Vid ett senare tillfälle har däremot
högsta domstolen i plenum, med 10 röster mot 10, avslagit ett liknande yrkande
beträffande ett i en drätselkammare fört protokoll (H. 1914:506).

I kommunallagarna ha beträffande vissa slag av kommunala handlingar införts
bestämmelser, varigenom rätt att taga del av dessa handlingar stadgats.
Sålunda bestämmes i §§ 25 och 53 av förordningen om kommunalstyrelse på
landet, att var och en skall äga rätt att hos kommunalstämmas, respektive
kommunalnämnds ordförande taga avskrift av stämmans eller nämndens protokoll
och få densamma avgiftsfritt bestyrkt. Motsvarande bestämmelser återfinnas
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd § 19 beträffande
kyrkostämmas protokoll samt i förordningen om kommunalstyrelse
i stad § 43 beträffande stadsfullmäktiges protokoll, dock att i sistnämnda fall
ej klargöres, om bestyrkandet skall ske avgiftsfritt. Någon allmän bestämmelse
om ifrågavarande handlingars ställning i här berörda hänseende finnes
ej i någon av kommunallagarna.

Förslag om att i tryckfrihetsförordningen införa uttrycklig bestämmelse om
kommunala handlingars offentlighet ha vid flera tillfällen varit före. I det
förslag till ny tryckfrihetsförordning, som av konstitutionsutskottet framlades
vid 1872 års riksdag, likställdes kommunala handlingar med övriga offentliga
handlingar (§ 4); såsom motivering för denna sin ståndpunkt framhöll utskottet
endast, att önskemål i denna riktning allmänt uttalats inom riksdagens
kamrar. Några år senare, vid 1875 års riksdag, hemställdes i en enskild motion,
att bestämmelse om kommunala handlingars offentlighet skulle införas
i tryckfrihetsförordningen. Vid detta tillfälle intog emellertid konstitutionsutskottet,
som visserligen förklarade sig vara ense med motionären »om nyttan
och nödvändigheten därav, att jämväl de kommunala myndigheterna äro för
sina göranden och låtanden underkastade offentlighetens kontroll», den ståndpunkten,
att den påyrkade offentligheten kunde anses framgå av tryckfrihetsförordningens
gällande lydelse och att erforderliga ytterligare bestämmelser i
ämnet icke nödvändigt behövde införas i grundlagen. En i viss mån liknande
uppfattning kom till synes i det år 1887 framlagda förslaget till tryckfrihetslag,
i det att man här utgick från, att frågan om kommunala handlingars offentlighet
lämpligen kunde regleras av kommunallagstiftningen.

Av de kommitterade, som tillsattes år 1909 för att utreda frågan om revision
av tryckfrihetsförordningen och som år 1912 avgåvo ett »betänkande med
förslag till tryckfrihetsordning», gjordes hithörande frågor till föremål för en

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

3

ingående undersökning. Kommitterade framhöllo härvid, alt del vore av
synnerlig vikt att avlägsna den rådande oklarheten i fråga om kommunala
handlingars offentlighet och att det icke kunde vara föremål för någon tvekan,
i vilken riktning detta borde ske (betänkandet sid. 133 ff.). »Om det allmänt
erkännes, att offentlighetsgrundsatsen på statsförvaltningens område visat goda
och betydelsefulla verkningar, synas nämligen inga övertygande skäl kunna
förebringas, varför densamma icke jämväl skall lända till gagn på det kommunala
verksamhetsområdet, som i våra dagar tagit en så storartad omfattning
och alltjämt utvidgas.» Regleringen av denna fråga borde enligt kommitterades
mening principiellt ske genom bestämmelse i tryckfrihetsförordningen,
icke genom specialstadganden i de skilda kommunalförfattningarna.
Ett dylikt förfaringssätt vore även av praktiska skäl påkallat, då härigenom
ämnet bleve reglerat i eu lag. Införandet av bestämmelser i detta hänseende
i de skilda kommunala författningarna skulle, enligt vad de kommitterade
hölle före, medföra allehanda olägenheter, detta särskilt med hänsyn till den
mångfald författningar, som härvid komme i fråga.

I enlighet med denna sin uppfattning införde 1912 års kommitterade i förslaget
till ny tryckfrihetsordning bestämmelser om kommunala handlingars offentlighet
(kap. 2, § 1, mom. 2), varjämte särskilda stadganden föreslogos
angående undantag från offentlighetsgrundsatsen i denna punkt (kap. 2, § 2,
mom. 3, § 8, mom. 5).

Efter framläggandet av 1912 års tryckfrihetskommitterades utredning har
frågan om utarbetande av bestämmelser rörande kommunala handlingars
offentlighet icke varit före. Visserligen anhöll riksdagen år 1921 i skrivelse
till Kungl. Maj :t att en revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser
måtte föranstaltas i enlighet med vissa i skrivelsen uppdragna
riktlinjer, men frågan om de kommunala handlingarnas ställning berördes
icke i detta sammanhang. Då beslut om verkställande av den begärda utredningen
fattades av Kungl. Maj:t den 5 december 1924 blev ej heller här berörda
fråga föremål för behandling, ehuruväl i departementschefens yttrande
framhölls, att vid utredningen även torde komma under övervägande, huruvida
den allmänna regeln om handlingars offentlighet borde erhålla ändrad
avfattning.

Till den uppfattning om behovet av lagstadgad offentlighet för kommunala
handlingar, som vid flera tillfällen kommit till uttryck och som av 1912 års
tryckfrihetskommitterade ingående motiverats, kan utskottet ansluta sig.
Med hänsyn till den kraftiga utveckling, som den kommunala förvaltningen
under senare tid undergått, och de maktpåliggande uppgifter, som för närvarande
åligga densamma, synes det naturligt och lämpligt att även på detta
område tillämpa publicitetsprincipen. Då i tryckfrihetsförordningen den
grundsatsen uttryckes, att »allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll
och beslut, av vad beskaffenhet de vara må» skola vara för en var tillgängliga,
därest de tillhöra offentliga verk och korporationer, lärer offentlighetsprincipens
lagfästande för de kommunala handlingarnas vidkommande endast inne -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 77.

Motionen
I: 194.

bära, att de vid tryckfrihetsförordningens tillkomst omfattade grundtankarna
tillämpas på nu rådande förhållanden.

Att ett uttryckligt stadgande är erforderligt för att garantera offentlighetsgrundsatsens
tillämpning pa det kommunala området, framgår av den givna
redogörelsen för rättspraxis. Den osäkerhet, som här kommit till synes, gör
det särskilt angeläget att skapa otvetydiga rättsregler i ämnet.

I likhet med 1912 års tryckfrihetskommitterade håller utskottet före, att
principen om kommunala handlingars offentlighet bör komma till uttryck i
tryckfrihetsförordningen och icke utformas endast genom bestämmelser i kommunalförfattningarna.
Liksom beträffande publika handlingar 1 övrigt, synes
det påkallat, att för ifrågavarande område generella och enhetliga regler tillskapas
och att dessa inarbetas i en författning. En fördelning av hithörande
bestämmelser på de skilda kommunala författningarna torde icke blott vara
svår att praktiskt genomföra utan även kunna leda till olägenheter vid lagtillämpningen.

Ehuru alltså enligt utskottets mening kommunala handlingar 1 princip höra
likställas med andra offentliga handlingar, vill utskottet betona nödvändigheten
av att vid de nya rättsreglernas utformning taga hänsyn till i vissa avseenden
föreliggande skiljaktigheter och i anslutning härtill utarbeta särskilda
bestämmelser för de kommunala handlingarnas vidkommande. Sålunda
torde det knappast vara lämpligt att för kommunala funktionärer utan inskränkning
stadga sådan skyldighet att i avskrift tillhandahålla begärda handlingar,
som för statsämbetsmän är föreskriven. I detta hänseende torde de
nj a bestämmelserna snarare böra ansluta sig till de stadganden i kommunala
författningar, enligt vilka vederbörande kommunala tjänstemän endast äro
skyldiga att bestyrka av sökanden tagen avskrift.

Därjämte bör givetvis tagas under övervägande, vilka särskilda undantag
från offentlighetsgrundsatsen som kunna vara erforderliga för de kommunala
handlingarnas del. Härvid är bland annat av vikt att tillgodose kommunernas
behov av sekretess i vissa angelägenheter av ekonomisk innebörd. Likaledes
torde kommunala myndigheters handlingar, i vad de röra enskildas personliga
förhållanden, böra genom särskilda stadganden undandragas offentligheten.

Frågan om offentlighetsgrundsatsens tillämpning beträffande allmänna inrättningars
och stiftelsers handlingar gjordes jämväl till föremål för undersökning
av 1912 års tryckfrihetskommitterade. Kommitterade framhöllo härvid,
att det torde vara visst, att i den omfattning en inrättning eller stiftelse
förvaltades av en myndighet, som själv folie under offentlighetsprincipen,
denna sistnämnda ock gällde inrättningen eller stiftelsen själv. Offentlighetsprincipen
borde emellertid icke, enligt kommitterades mening, begränsas
härtill, utan jämväl utsträckas till andra områden, där motsvarande skäl
talade för dess tillämpning. Såsom en given förutsättning för en dylik
utsträckning av principen borde gälla, att den verksamhet, varom
fråga vore,, tjänade och uppbures av ett allmänt intresse. Detta vore
1 viss mening fallet med inrättningar och stiftelser med andra än rent

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

5

privata ändamål. Från denna utgångspunkt kommo de kommittera de till den
slutsatsen, att offentlighetsprincipens utsträckning till inrättningar och stiftelser
egentligen borde göras beroende av prövning för varje särskild inrättning
eller stiftelse av dess ändamål såsom det enda rättesnöret vid bedömandet.
Fn dylik begreppsbestämning vore emellertid praktiskt knappast genomförbar.
Såsom en i stort sett lämplig formell fixering av den grundsats, från vilken
man utgick, föreslogo därför de kommitterade, att offentlighetsprincipen skulle
bestämmas gälla för »allmänna, av Konungen stadfästade inrättningar och
stiftelser». Härvid skulle det likväl ankomma på Konungen att för särskilt
fall förordna undantag från offentlighetsprincipens tillämpning på detta
område.

Enligt utskottets mening förtjäna de av de kommitterade angivna, i den
föreliggande motionen åberopade skälen för en utsträckning av publicitetsgrund
satsen till vissa allmänna inrättningar och stiftelser allt beaktande. Det
lärer vara en följdriktig utveckling av nu gällande grundsatser att låta offentligheten
vinna insteg jämväl beträffande vissa bär ifrågavarande institutioner,
''dika till sitt väsen äro offentliga och vilkas handlingar i icke ringa utsträckning
äro av den »allmänna» karaktär, varom tryckfrihetsförordningen talar.
Detta synes bl. a. vara fallet i fråga om vissa offentliga undervisningsanstalter,
såsom högskolorna i Stockholm och Göteborg, samt åtskilliga inrättningar
och stiftelser, vilka i offentligt intresse omhänderhava donationer och
andra penningmedel.

Enligt utskottets mening bör alltså, såsom i motionen föreslås, en utredning
rörande här berörda fråga åvägabringas. Det synes angeläget, att frågan om
vilka inrättningar och stiftelser, som i princip böra likställas med andra offentliga
inrättningar, härvid upptages till förnyad och ingående prövning.
Spörsmålet angående behovet av särskilda undantag från offentlighetsgrundsatsen
på detta område samt i vad mån denna fråga lämpligen kan lösas genom
diskretionär prövning från fall till fall bör givetvis även uppmärksammas.

Det i denna motion väckta förslaget om utredning angående offentlighetsgrundsatsens
tillämpning beträffande juridiska personer överhuvud innefattar
tydligen ett bestämt avsteg från de principer, som för närvarande äro grundläggande
för vår tryckfrihetsförordnings bestämmelser i detta hänseende och
som, enligt de övriga här behandlade motionerna, endast skulle till sin giltighet
utsträckas. Under det att för närvarande offentlighetsprincipen endast gäller
allmänna ärenden rörande handlingar, tillhörande myndigheter och korporationer
med allmänna ändamål, skulle enligt motionen principen kunna komma
i tillämpning även beträffande handlingar av icke allmän karaktär, tillhörande
juridiska personer, vilka fullfölja rent privata intressen. En lagstiftning
i denna riktning skulle alltså innebära ett uppenbart frångående av de
grundtankar, som uppbära de nu gällande publicitetsbestämmelserna, och offentligheten
skulle härigenom intränga även på rent privata områden.

Jämte detta principiella skäl mot ett bifall till motionen vill utskottet även
framhålla, att en lagstiftning i av motionen angiven riktning praktiskt vore

Motionen
I: 193.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

synnerligen svår att på ett tillfredsställande sätt genomföra. Det torde nämligen
knappast låta sig göra att på detta område giva offentlighetsgrundsatsen
verklig effektivitet utan att samtidigt eftersätta det legitima behov av
sekretess, som här förefinnes, och som även av motionären erkännes. Enligt
utskottets mening böra de syften, som motionären angiver, vinnas på helt andra
vägar än den här föreslagna.

På grund av anförda skäl får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av motionen 1:193, måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till sådana
ändringar i tryckfrihetsförordningen, varigenom, med erforderliga
undantag, kommunala handlingars offentlighet blir
tydligt lagfästad.

b) att riksdagen, i anledning av motionen 1:194, måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om ett övervägande, i vad mån
publicitet bör tilläggas vissa allmänna av Konungen stadfästade
inrättningars och stiftelsers handlingar, ändå att inrättningen
eller stiftelsen ej förvaltas av offentlig myndighet eller
representation, samt framläggande för riksdagen av förslag
till den ändring i tryckfrihetsförordningen, vartill detta
övervägande kan föranleda.

c) att motionen 1:195 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 23 april 1925.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. VON GEI JER.

Närvarande:

Vid behandling av motionen 1:193:

Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*, Reuterskiöld*, David Bergström, G. TF.
Hansson, Dahl, Larsén, A. TF. Johansson, Nils Anton Nilsson, Magnusson i Tumhult*,
Bäckström*, Pehrsson i Göteborg, IJallén, Andersson i Igelboda*, Sjöström,
Forssell, Fast och Svensson i Grönvik.

Vid behandling av motionen 1:191f:

Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*, Reuterskiöld*, David Bergström, G. TF.
Hansson, Dahl, Larsén, A. TF. Johansson, Nils Anton Nilsson, Österström, Gustafson
i Kasenberg*, Bäckström*, Pehrsson i Göteborg, Hallén, Björkman i Norrköping*,
Karlsson i Vadstena*, Sjöström, Svensson i Grönvik och Jensen.

Vid behandling av motionen 1: 195:

Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*, Reuterskiöld*, David Bergström, G. TF.
Hansson, Dahl, Stendahl*, Larsén, A. TT''''. Johansson, Österström, Gustafson i Kasenberg*,
Bäckström*, Pehrsson i Göteborg, Hallén, Björkman i Norrköping*, Karlsson
i Vadstena*, Sjöström, Svensson i Grönvik och Jensen.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Konstitutionsutskottets utlåtande Ni'' 77.

7

Reservationer:

Beträffande punkterna a) och b) i utskottets hemställan

av herr Reuterskiöld, som anfört: »Varje försök att förklara kommunala

handlingar för publika, i tryckfrihetsförordningens mening, på den väg, som
motionären och utskottet anvisat, leder ofrånkomligen till två följder, av vilka
motionären klart insett den ena och utskottet den andra utan att dock därav
avskräckas från att beträda densamma. Den ena följden blir den, att lagstiftningen
icke kan stanna vid allenast kommunala handlingar, utan måste
omedelbart eller efter hand omfatta även inrättningars och stiftelsers samt
till sist över huvud s. k. juridiska personers handlingar, åtminstone i den mån
dessa juridiska personer erhålla sin rättssubjektivitet genom offentlig myndighets
åtgärd eller beslut; för denna följd ryggar visserligen utskottet tillbaka,
men motionären pekar på den såsom alldeles naturlig. Å andra sidan blir
följden den, att, sedan principen om dessa handlingars publicitet fastslagits,
huvudarbetet måste inriktas på att bestämma de nödvändiga undantagen från
den i och för sig felaktiga principen; här har motionären visserligen insett,
att undantag icke kunna undgås, men han har icke, såsom utskottet, kommit
till det resultat, att lagstiftningen väsentligen behöves för att slå fast undantagen:
det är ganska anmärkningsvärt, att inom utskottet intresset varit vida
mindre för principen än för undantagen — behovet av en säkrare grund för
vägran att utlämna kommunala handlingar än den lagen nu anses giva, har
i utskottet, såsom det vill synas, nästan varit det utslagsgivande motivet för
dess tillstyrkande av motionärens yrkanden i två av motionerna.

I själva verket skulle frågan om kommunala handlingars publicitet vida
lättare och bättre lösas, om praxis finge fritt utveckla sig vidare från den
redan nu i tryckfrihetsförordningen givna definitionen på offentliga handlingar,
nämligen »allmänna ärenden rörande handlingar». Därmed är nämligen
handlingens eget innehåll, men icke den myndighet eller den institution, där
den finnes, angivet som grund för avgörandet av frågan om en handlings offentlighet
eller icke-offenlighet. Med visst fog kan sägas, att, när fråga är
om statens offentliga myndigheter, alla deras handlingar angå allmänna ärenden
och förty äro offentliga, såsom även av tryckfrihetsförordningen skarpt
betonats. Men så snart fråga blir om s. k. publika korporationer, kommuner och
över huvud andra institutioner än rent statliga, ställer sig saken annorlunda:
deras handlingar kunna icke presumera^ »angå allmänna ärenden», men om
och så snart detta kan visas vara fallet, skall handlingen enligt redan gällande
rätt anses som offentlig: var gränsen här går mellan »allmänna ärenden»
och andra ärenden, torde genom praxis, där denna en gång finge sikte
pa förhållandet, utan svårighet låta sig avgöra. Det mycket omtalade rätts!
all, då 10 justitieråd stodo mot 10, har vanligen tolkats alldeles för vidsträckt,
men ger, om det ses mot bakgrunden av de faktiska förhållanden, som
där förelågo till bedömande, en god bekräftelse på den här antydda regelns

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

giltighet — i där omhandlade fall rörde det sig icke om »allmänna ärenden» i
lagens mening.

Yarken kommuner, universitet eller andra publika korporationer äro uteslutande
detta, utan i första hand privata rättssubjekt med egen förmögenhetsförvaltning.
Och de handlingar, som röra denna, kunna ej anses som offentliga,
varemot alla handlingar, som angå självförvaltningsärenden, dem
subjektet enligt åläggande från staten har att handhava, äro »handlingar rörande
allmänna ärenden». Om och i den mån undantag från offentlighetsprincipen
beträffande dessa kunna anses nödiga, böra de inbegripas under de
allmänna undantag, som tryckfrihetsförordningen nu innehåller med hänsyn
till statliga myndigheters handlingar. Att denna katalog på undantag bör
överses och bättras, därom råder intet tvivel, men härom har riksdagen på
utskottets förslag redan avlåtit skrivelse till Kungl. Maj:t, som desslikes gått
i författning om utredning av detta spörsmål. Någon anledning att nu ytterligare
tillskriva Kungl. Maj:t i denna sak, innan ens utredningsresultatet föreligger,
lärer icke kunna påvisas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag ansett utskottet böra hemställa,

att motionerna av herr Lindhagen I: 193, 194, 195 ang.
vissa handlingars offentlighet ej måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Beträffande punkten b) i utskottets hemställan

av herrar von Geijer, Nils Anton Nilsson, Gustafson i Kasenberg, Pehrsson
i Göteborg, Björkman i Norrköping och Svensson i Grönvik, som ansett,
att utskottet beträffande motionen 1:94 bort hemställa, att densamma icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande punkten c) i utskottets hemställan

av herrar David Bergström och Österström, vilka ansett det förtjäna att
av Kungl. Maj:t tagas i övervägande huruvida och i vad mån yttermera s. k.
juridiska personers handlingar böra underkastas offentlighet och fördenskull
yrkat att utskottet skulle hemställa, att riksdagen i anledning av motionen
I: 195 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t framställa en anhållan om utredning
och eventuellt förslag till riksdagen jämväl i detta avseende.

Stockholm 1925. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

251482