Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1925 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för
landstingsman utse personliga suppleanter.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 85, har herr Dahl hemställt,
»att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i 13 § 3 mom. i lagen
den 20 juni 1924 om landsting, att vid utseende av suppleanter för landstingsman
främst måtte tagas i räkning de namn, som må vara särskilt upptagna
såsom suppleanter för den ifrågavarande landstingsmannen».
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Då efter initiativ av riksdagen år 1922 infördes bestämmelser bland annat
i landstingsförordningen, avseende möjlighet till användning av spaltad valsedel
för utmärkande av särskilda suppleanter, förbisågs att vidtaga ändring i föreskrifterna
om förfarandet vid utseende av suppleanter, varigenom vållats, att
då två särskilda suppleantnamn upptagits, det senare av dessa ej kommer i
beaktande, och således anordningen delvis förlorar sin effektivitet.
Den sålunda olämpliga bestämmelsen har influtit i den nya landstingslagen.»
Såsom motionären erinrar, vidtogs genom beslut vid 1922 års riksdag sådan
ändring i dåvarande förordningen om landsting, att möjlighet bereddes till användande
av spaltad valsedel vid val av landstingsmän och suppleanter för
dessa. Enligt de sålunda tillkomna nya bestämmelserna, som oförändrade upptagits
i gällande lag om landsting, kunna i de fall, då spaltad valsedel användes,
å sedelns högra sida uppföras högst två namn, avseendö val av suppleanter
för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet upptagna namnen.
Därjämte må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver det antal
landstingsmän valet avser; dessa namn gälla jämväl, i den mån desamma icke
tagas i anspråk vid själva landstingsmannavalet, val av suppleant för avgången
landstingsman.
Syftet med dessa bestämmelser har varit att bereda möjlighet till en sådan
anordning, att de röstande sättas i tillfälle att giva sitt votum åt två eventuella
efterträdare för viss representant, och i enlighet härmed borde de å
den spaltade sedelns högra sida upptagna namnen först ifrågakomma vid räkning
till suppleanter. Vid här ifrågavarande bestämmelsers tillkomst genomfördes
emellertid icke de ändringar i reglerna för sammanräkningsförfarandet
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 samt. 13 käft. (Nr 14.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Ni 14.
vid utseende av suppleanter för landstingsman, som för tillgodoseende av det
nämnda syftet varit erforderliga. Enligt dessa regler skall för parti, som erhåller
mera än en plats, endast en suppleant räknas för varje landstingsman,
och dessa suppleanter utgöra ersättare i viss angiven ordning för en var
landstingsman. Om valsedlarna upptaga två särskilda suppleantnamn för viss
landstingSmätt; kolonier det senare av dessa namn alltså icke ifråga vid sammanräkningen.
Rättigheten att å valsedelns högra sida upptaga det senare
suppleantnamnet blir alltså fullständigt utan betydelse.
Enligt Utskottets mening toåste det anses överensstämma med syftet i den
år 1922 vidtagna lagändringen, att bestämmelserna om utseende av suppleanter
ändras på sådant sätt, att de två namn, som kunna vara upptagna å högra
sidan av spältåd valsedel, komma i fråga före övriga namn. För utarbetande
av erforderliga lagändringar lärer emellertid eu mera ingående utredning vara
påkallad och förutsätter utskottet) att förslag i ämriet skall kunna framläggas
till nästkommande riksdag.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i ättledning av motionen I: 85, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, ottt utarbetande av förslag till
äådanä ähdringår i gällande bestämmelser angående utseende
av suppleanter för landstingsmän, att de namn, som å spaltad
valsedel kunna vara upptagna å sedelös högra sida såsom särskilda
Suppléatttnamn för Viss lattdstingsman, erhålla företräde
framför övriga å sedeln upptagna nåmn.
Stockholm den 81 mars 1925.
Få konstitutionsutskottets vägnar:
AUG. SÄ VSTRÖM.
Närvarande: Herrar von Geijer,* Sävström, Strömberg, Hellberg* Reuterskiöld,*
David Bergström, G. W. Hansson, Dahl, Larsén, N. J. M. Svensson,
Österström, Bäckström,* K. A. Westman, Andersson i Igelboda, Björkinan
i Norrköping, Karlsson i Vådstena, Sjöström, ForsSell, Fast och
Almquist i Göteborg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
;s
Reservation
av In- Reuterskiöld, som yrkat, att utskottet skulle, i anledning av motionen,
hemställa om utredning av frågan, huruvida och på vad sätt behovet av flera
särskilda suppleanter för eu var landstingsman skulle kunna lämpligast tillgodoses,
och som till motivering av detta yrkande anfört följande: »Påståendet,
att den nuvarande avfattningen av bestämmelserna om suppleantval till
landsting skulle bero av ett förbiseende, är felaktigt, även om en eller annan
av dem, som medverkat till avfattningens fastställande, därvid utgått från
oriktiga förutsättningar och sålunda trott sig vinna mera än som verkligen
kunde vinnas med nu gällande avfattning. Skillnaden mellan landstings- och
förstakammarval, beträffande suppleanter, ligger främst däri, att de förra
skola verkställas samtidigt med landstingsmannens val, de senare först om
eller när ledighet bland de valda kammarledamöterna uppstår. För kammarvalen
kan det därför vara av intresse att hava två särskilda suppleantnamn
för varje riksdagsmannakandidat, varemot samma intresse i mycket ringa grad
— och endast som säkerhetsåtgärd, därest ett parti blott skulle få en enda
plats bland landstingsmännen — förefinnes vid landstingsvalen. Skillnaden
mellan dessa båda val ligger därnäst i den omständigheten, att de eu gång
valda landstingssuppleanterna, vilka icke vid inträffad möjlig avgång under
perioden kompletteras genom ny sammanräkning, inbördes ersätta varandra
inom varje parti, i följd varav införts regeln, att parti, som blott fått eu
landstingsmannaplats, dock får utse två suppleanter. Skall denna regel bibehållas,
och något annat har aldrig varit avsett, måste antingen texten avfattas
så som skett, och alltså för varje landstingsman inom parti, som fått mer än
eu plats, utses blott eu personlig suppleant, eller också de större partierna
ytterligare premieras genom att, i likhet med en-plats-partierna, erhålla dubbelt
så många suppleanter som antalet landstingsplatser.
Om man alltså nu vill gå in för val av två särskilda suppleanter för en
var landstingsman, blir följdriktigt nödvändigt att också undersöka, huruvida
samtidigt därmed nyssnämnda fördubbling antingen skall genomföras utan
kompensation för en-plats-partierna i form av ökat antal suppleanter även för
dem, eller föranleda upphävande av regeln om succession av ett partis alla
suppleanter inbördes, eller på annat sätt regleras. Då dessa följder icke böra
lämnas vid en utredning obeaktade och då utskottet, efter min mening, till
undanrödjande av varje missförstånd rörande utskottets kännedom om dessa
följder, bort klart framhålla, att utredningen icke må begränsas till allenast
sättet för ett tillgodogörande i större utsträckning av de båda särskilda suppleantnamnen,
när de förekomma, har jag ansett utskottets kläm böra på det
vidare sätt avfattas, som ovan angivits. Detta har dessutom synts nödigt, då
ett eventuelit beaktande av båda de särskilda suppleantnamnen måste medföra
vissa modifikationer i fråga om tillåtna antalet allmänna och gemen
samma suppleantnamn, så vida full rättvisa skall skipas efter här gällande
grunder.»