Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1925 kl. ■/, 12 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om utsträckt rätt till användande av s. k. v alsedels försändelse
vid vissa kommunala val och vid väl till riksdagen.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna
nr 86 och 87 i första kammaren av herr Clemedtson och nr 127 i andra
kammaren av herr Petersson i Broaryd, i vilka motioner hemställts,

a) i motionen I: 86, ”att § 1 i Lag 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att
utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val
samt om behandling av valsedelsförsändelse måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

Vid val —-------------—------------

---—-------äger rum.

Hindret —---------------------------

— —---------stadgas.

Den rätt, nu är sagd, tillkommer:

l:o) den-----— militärtjänst;

2:o) den------fartyg;

3:o) den------konsulat;

4:o) den------ — fyr väsendet;

5 :o) den som på grund av kroppslig sjukdom eller svaghet ej utan våda kan
vid valtillfället sig inställa.

Rätt att, efter vad ovan sägs, utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel
genom försändelse tillkommer jämväl äkta maka till den, som enligt denna
§ äger rätt avgiva valsedel genom försändelse, där vid försändelsens anordnande
för maken och vid tiden därför kan tagas för visst, att makens hinder
gör det omöjligt eller vållar avsevärd svårighet även för henne att vid valtillfället
sig inställa;

att konstitutionsutskottet ville formulera och för riksdagen föreslå de ändringar
i lagens text, som vid bifall till min hemställan erfordras”.

b) i motionen 1:87, att samma utsträckning av rätten att avgiva sin röst
genom valsedelsförsändelse, som föreslås i ovannämnda motion, jämväl måtte
medgivas vid val till riksdagens andra kammare, samt
att konstitutionsutskottet ville formulera och för riksdagen föreslå de änd Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 5 samt. 12 käft. (Nr 12—13.)

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottets

yttrande.

ringar i Lag om val till riksdagen den 26 november 1920, som vid bifall till
motionen kunde erfordras.

c) i motionen 11:127, ”att sådan ändring vidtages i lagen om val till riksdagen,
att röstberättigad boende längre än 5 km. från vallokal ävenså sådan
röstberättigad, som icke kan komma dit annat än sjöledes, må äga rätt att genom
valsedelsförsändelse till länsstyrelsen avgiva sin röst”. I motionen har tillika
anhållits, att konstitutionsutskottet ville utarbeta förändringar i angivet syfte
i ovannämnda lag.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I de föreliggande motionerna föreslås betydande utvidgningar av den genom
beslut vid 1919 och 1920 års riksdagar stadgade rätten för vissa väljare att utan
personlig inställelse inför valförrättaren deltaga i politiska och vissa kommunala
val. Enligt motionerna I: 86 och 87 skulle rätten att rösta medelst valsedelsförsändelse
utsträckas dels till väljare, som på grand av kroppslig sjukdom eller
svaghet icke utan våda kunna inställa sig vid valtillfället, dels till äkta maka
till väljare, som äger denna rätt; det föreslås, att bestämmelser härom skulle
införas såväl i fråga om politiska som kommunala val. Enligt motionen II: 127,
som endast avser lagen om val till riksdagen, skulle rättighet att rösta genom
valsedelsförsändelse jämväl tillkomma ”röstberättigad boende längre än 5 km,
från vallokal ävenså sådan röstberättigad, som icke kan komma dit annat än
sjöledes ’

Dessa förslag innefatta påtagliga avsteg från de principer, som ligga till grund
för nu gällande bestämmelser om rätt att rösta utan personlig inställelse. Då
den nuvarande ordningen infördes, utgick man från grundsatsen, att den rätt,
varom fråga är, endast skulle kunna utövas på grund av att yrkes- eller tjänsteutövning
regelmässigt medförde vistande utom valdistriktet. För lagstiftningens
närmare utformning låg den tanken till grund, att rätten till valsedelsförsändelse
endast borde tillkomma ”vissa grupper, om vilka det gäller att för dithörande
personer yrkes- eller tjänsteutövningen plägar utgöra ett alldeles bestämt
och oöverkomligt hinder att infinna sig vid valförrättningen”. Dessa
synpunkter voro även bestämmande vid den utvidgning av rätten att rösta utan
personlig inställelse, som år 1924 kom till stånd beträffande vid svensk beskickning
eller svenskt konsulat, anställda personer och äkta makar till dessa.
I nu förevarande motioner föreslås däremot, att rätt att rösta genom valsedelsförsändelse
även skulle tillkomma vissa kategorier av väljare, som vid valtillfallet
vistas inom valdistriktet, och som av andra orsaker än yrkes- eller tjänsteutövning
kunna ha svårigheter att inställa sig inför valförrättaren.

Redan detta förhållande — att de framförda förslagen stå i klar motsättning
till de principer, som förut tillämpats på här ifrågavarande lagstiftningsområde
— måste enligt utskottets mening ingiva betänkligheter. Om nu
gällande grunder för rätten att rösta utan personlig inställelse frångås på sätt

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

!!

i föreliggande motioner föreslås, skulle gränserna för utövningen av ifrågavarande
rätt upprivas, och även åtskilliga andra kategorier av väljare än de i
motionerna angivna kunde med fog påfordra att erhålla möjlighet till röstning
medelst valsedelsförsändelse.

Vad beträffar förslagen om rätt till valsedelsförsändelse för väljare, som av
sjukdom eller kroppslig svaghet äro förhindrade att inställa sig vid valförrättning,
vill utskottet erinra om att denna fråga genom motion fördes under riksdagens
prövning i samband med hithörande lagstiftnings tillkomst vid 1919 års
riksdag. Det då väckta förslaget i frågan blev emellertid avslaget, bl. a. under
hänvisning till de speciella möjligheter till obehörig påtryckning på osjälvständiga
väljare, som på ifrågavarande område ansågos föreligga. Detta skäl
ägor enligt utskottets mening fortfarande giltighet. Härjämte bör framhållas,
att spörsmålet om bevisningen i fråga om förhandenvaron av hinder av ifrågavarande
art erbjuder betydande svårigheter. Naturligt synes vara att i detta
fall fastställa läkarcintyg såsom enda giltigt bevismedel; det torde emellertid,
särskilt inom vissa områden, knappast vara möjligt för varje av sjukdom
eller kroppslig svaghet förhindrad valman att anskaffa dylikt intyg.

För övrigt är att märka, att sjukdom endast utgör en av de omständigheter,
som kunna hindra en väljare att inställa sig vid en valförrättning. Även andra
förhållanden, såsom ålderdom, yttre fysiska hinder m. m. kunna lika väl anses
utgöra laga förfall för personlig inställelse inför valförrättaren och borde alltså
med samma skäl tagas under övervägande såsom konstituerande rätt att rösta
medelst valsedelsförsändelse. Det har också tidigare under förarbetena till nu
gällande lagstiftning ifrågasatts, att denna rätt skulle tillkomma varje väljare,
som kunde uppvisa laga förfall; man har emellertid funnit så stora vanskligheter
vara förknippade med en dylik bestämmelse, att tanken härpå måst uppgivas.
Under sådana förhållanden är det givetvis icke tilltalande att knyta förmånen
av ett särskilt röstningssätt till viss eller vissa arter av laga förfall, utan
att några antagliga grunder av mera reell natur kunna anföras för att gynna
just ifrågavarande valmän.

Vad åter angår förslaget om att äkta maka till väljare, som äger rätt att
rösta medelst valsedelsförsändelse, jämväl skulle tillerkännas dylik rätt, kan
utskottet icke finna, att några hållbara skäl för en dylik anordning förebragts.
Det synes icke föreligga större anledning att giva ifrågavarande rätt åt maka
till väljare av denna särskilda kategori än åt maka till annan väljare, som av
särskild anledning är förhindrad att vid valtillfället vistas inom valdistriktet.
Annorlunda ställer sig saken beträffande den förra året införda bestämmelsen
om rätt för maka till tjänsteman vid beskickning eller konsulat att rösta
medelst valsedelsförsändelse; här fordras nämligen, att hinder för vederbörandes
personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund av bosättning
å makens tjänsteort.

Vad slutligen beträffar det i motionen 11:127 framställda förslaget, vill utskottet
icke förneka, att vissa åtgärder för underlättande av valdeltagandet

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

kunna vara behövliga inom områden, där avstånden till vallokalerna äro långa
och kommunikationerna bristfälliga. Den här föreslagna anordningen i detta
hänseende kan utskottet emellertid icke tillstyrka. En så betydande utsträckning
av rätten att rösta medelst valsedelsförsändelse är icke blott principiellt
betänklig utan skulle jämväl kunna medföra praktiska olägenheter med hänsyn
till de tekniska svårigheter, som äro förbundna med användningen av
detta röstningssätt och som föranlett, att en mycket stor del av de genom försändelse
ingivna röstsedlarna vid tidigare val blivit kasserade. De svårigheter
för rösträttsutövning, som vållas av lokala förhållanden, böra enligt utskottets
mening övervinnas på annan väg, särskilt genom ökning av antalet vallokaler
inom de områden, där så finnes nödigt.

På grund av dessa skäl får utskottet hemställa,

att

a) motionen I: 86,

b) motionen I: 87,

c) motionen II: 127

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 mars 1925.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande Herrar von Gei jer, Såvström, Strömberg*, Hellberg*, Reuterskiöld*,
David Bergström*, G. W. Hansson, Dahl, Stendahl, Larsén, A. W.
Johansson, Gustafson i Kasenberg, Björkman i Norrköping*, Karlsson
i Vadstena, Jeppsson*, Sjöström, Fast*, Svensson i Grönvik, Almquist
i Göteborg och Jensen.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Reuterskiöld, Stendahl, Gustafson i Kasenberg, Svensson i Grönvik
och Almquist i Göteborg, vilka ansett, att utskottet i anledning av de väckta
motionerna bort hemställa om skrivelse till Kung!. Maj:t med begäran om utredning
och förslag om lämpliga åtgärder till underlättande av rösträttens utövande
;

2) av herr Jeppsson.