Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
1
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1925 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
av statsmedel i vissa fall på grund av förluster, förorsakade
av mul- och klövsjukeepizootien inom landet jämte
i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 8 maj 1925 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 231, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet föreslagna
grunder för understöd av statsmedel i vissa fall på grund av förluster,
förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien inom landet,
dels ock medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande understödsverksamhet
må bestridas av nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till förekommande
och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till innehållet i berörda
statsrådsprotokoll.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) två före propositionens avlämnande väckta likalydande, nr 135 i första
kammaren av herr Nilsson, Nils Anton, m. fl. samt nr 56 i andra kammaren
av herr Månsson i Erlandsro m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att av förslagsanslaget till förekommande och hämmande
av smittosamma husdjurssjukdomar bland husdjuren må enligt Kungl.
Maj:ts föreskrifter bekostas
dels anskaffande och tillhandahållande av serum mot smittosam muloch
klövsjuka att användas till klövbärande djur å ställen, som förklarats
smittade av mul- och klövsjuka, men där djuren ej bliva på statens bekostnad
nedslaktade,
dels nödig vakthållning omkring och fullständig desinfektion av dylika
ställen jämte erforderlig veterinärvård av de smittade eller misstänkta
djuren,
dels ersättning eller bistånd i annan lämplig form åt djurägare, som
genom åtgärder, föreskrivna till förhindrande av mul- och klövsjukas
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 29 höft. (Nr 72.) 1
Motioner.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
spridning, i högre grad åsamkas förluster med hänsyn till inskränkning:
i den fria förfoganderätten över sin egendom,
att i underdånig skrivelse anhålla, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt
verkställa utredning rörande lämpligheten av obligatorisk försäkring mot
smittosam mul- och klövsjuka av klövbärande husdjur inom landet och
därav uppkomna förluster samt för riksdagen framlägga det förslag, som
av en dylik utredning må föranledas.
2) nr 237 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp, likaledes
väckt före propositionens avlämnande, vari hemställts, att riksdagen måtte
bevilja ett förslagsanslag av 2,000,000 kronor att av Kungl. Maj:t användas
till mildrandet av de förluster, som uppstå för djurägare, vars besättningar
smittats av mul- och klövsjuka, och som äro bosatta inom det
område av landet, där den s. k. nedslaktningsmetoden ej av staten tilllämpas.
3) två likalydande, nr 300 i första kammaren av herr Jönsson m. fl.
samt nr 455 i andra kammaren av herr Månsson i Erlandsro m. fl., i
vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta följande ändringar i KungL
Maj:ts proposition angående understöd av statsmedel i vissa fall på grund
av förluster förorsakade av mul- och klövsjukeepizootien inom landet.
1. b) i fråga om mjölk från djur inom en och samma besättning, som
förklarats misstänkt för smitta av sådan sjukdom (misstänkt förklarad
egendom) och där med anledning härav mjölkspärrning varit påbjuden,
för hela förlusten under spärrningstiden.
3. Därest nötkreatur dött i mul- och klövsjuka utgår ersättning med
hälften av djurets värde före sjukdomen.
Med nedan stadgade undantag — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — ersättning.
5. Understöd — — — — — — — —- — —- — — — — — — — —
eller egendomen efter den 8 november 1924 — — — — — — — —- —•
— — — — den 15 januari 1925 — — — —
Understöd för-----------—---icke utgå.
8. Understöd — — — — — — — —- — — — — — — — — — —
försäkring mot dylika.
4) nr 456 i andra kammaren av herr Sjöblom, vari hemställts att riksdagen
måtte besluta följande ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 231,
punkt 8:
a) Har ömsesidig försäkringsanstalt, som meddelat försäkringar för förlust
av nötkreatur eller mjölk på grund av mul- och klövsjuka, blivit
skyldig utgiva ersättningar för sådana förluster med belopp, som sammanlagt
motsvara summan av samtliga anstaltens enligt dess stadgar för
sådana utgifter, utan uttaxering å delägarna tillgängliga medel, må an
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
3
stalten för varje gång ersättningsskyldighet på grund av dylik försäkring
därefter inträder av statsmedel erhålla bidrag till betalningens fullgörande
med belopp, motsvarande vad försäkringstagaren vid tillämpning av ovan
stadgade grunder skulle ägt utbekomma, där han ej tagit försäkring, som
nu sagts.
b) Nödgas ömsesidig försäkringsanstalt, oaktat bidrag utgått, som i a)
sägs, för täckande av utgifter, som där omförmälas, göra uttaxering å
delägarna, överskjutande två och en halv för tusende av försäkringsvärdet,
må anstalten kunna av statsmedel erhålla bidrag till minskning i uttaxeringen
med högst två tredjedelar av nämnda överskott. Ansökan
därom skall ingivas till Kungl. Maj:t, som prövar om och i vad mån
sådant bidrag må utgå.
Beträffande de skäl, som åberopats som stöd för berörda framställningar
hänvisas till motionerna.
De i propositionen föreslagna grunderna för ersättning i vissa fall för
förlust på grund av mul- och klövsjuka äro av följande lydelse:
1. För sådan av mul- och klövsjuka förorsakad förlust i mjölkavkastning,
som är beroende av nedgång i mjölkproduktionen eller därav att
ägaren av djuren på grund av därom gällande bestämmelser varit förhindrad
att från gården avyttra mjölk, utgår till denne, där besättningen
icke genom det allmännas försorg nedslaktats, statsunderstöd.
a) i fråga om mjölk från djur å egendom, som förklarats smittad av muloch
klövsjuka (smittad, egendom), dels för hälften av förlusten från och
med den dag, då avyttringen upphörde, till och med den dag samtliga djur
å egendomen förklarats friska (sjukdomstiden), dels ock för hela förlusten
under tiden därefter-till och med den dag, då egendomen förklarats fri
från smitta;
b) i fråga om mjölk från djur inom en och samma besättning å egendom,
som vid upprepade tillfällen förklarats misstänkt för smitta av sådan sjukdom
(misstänktförklarad egendom) och där med anledning härav mjölkspärrning
varit påbjuden under sammanlagt mer än 11 dagar, för hela
förlusten under sammanlagda spärrningstiden med avdrag av 11 dagar.
Förlusten för varje dag skall anses utgöra i fall, som under a) sägs,
under sjukdomstiden tre fjärdedelar och under tiden därefter hälften samt
i övriga fall två femtedelar av värdet av den myckenhet mjölk, som under
de fem dagarna närmast före den dag, då egendomen förklarats smittad
eller misstänkt för smitta av mul- och klövsjuka, blivit i medeltal för dag
.avyttrad från egendomen.
Värdet skall beräknas efter dagspris vid avyttring till andelsmejeri i
orten den tid understödet avser.
Med ägare av nötkreatur förstås, den, som ägt tillgodogöra sig avkastningen
av djuren.
2. För sådan av mul- och klövsjuka förorsakad förlust i mjölkavkastning,
varför understöd enligt vad ovan sägs icke utgår, må, där besätt
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
ningen varit smittad av mul- och klövsjuka, men icke genom det allmännas
försorg nedslaktats, djurägare kunna tillerkännas understöd, därest han
visar, att han för sin utkomst är väsentligen beroende av avkastningen av
den kreatursskötsel, han bedriver, och av omständigheterna framgår, att
förlusten med hänsyn därtill skulle bliva synnerligen betungande för
honom.
Understödet utgår allenast för förlust under sjukdomstiden och må icke
överstiga tre fjärdedelar av det belopp, vartill ägaren styrker att förlusten
uppgått.
3. Därest nötkreatur dött i mul- och klövsjuka, må djurägaren kunna
tillerkännas understöd för därigenom förorsakad förlust under förutsättning
a)
att vid övergången från nedslaktningsmetodens tillämpning till andra
numera anlitade åtgärder i kampen mot mul- och klövsjukan förordnande
om nedslagning av besättning meddelats, men sådant förordnande sedermera
till följd av Kung!. Maj ris beslut den 14 sistlidna januari i fråga om
begränsning om nedslaktningsmetodens tillämpning återkallats, och av
veterinär intygas, att tillämpningen av föreskrifter, som i dylikt fall givits
i avvaktan på nedslaktningens verkställande, varit bidragande orsak till
att nötkreatur dött i sjukdomen, eller
b) att djurägaren är mindre bemedlad samt till följd av förlusten förorsakats
ekonomiskt trångmål och särskilt ömmande omständigheter äro
för handen.
Understöd, som nu nämnts, utgår med allenast hälften av djurets värde
för sjukdomen.
Med nedan stadgade undantag må djurets värde icke skattas högre än till
400 kronor för tjur och oxe över 3 år och för ko, 300 kronor för tjur, oxe
och kviga från 1V2 till 3 år samt 150 kronor för övriga djur över 2 månader.
För tjur över 3 år, som premierats med första pris eller innehar stats- eller
avelspris, må värdet kunna beräknas till högst 2,000 kronor. Vid beräkning
av värdet för djur, som införts eller varit berättigat till införande i riksstamboken
för rasen i fråga, och djur, som av annan orsak haft särskilt
högt marknadsvärde, må hänsyn därtill tagas; dock att i här avsedda fall
icke må beräknas högre värde än 800 kronor för ko och för tjur över 3 år,
600 kronor för kviga över 11/2 år och för tjur mellan 11/2 år och 3 år samt
300 kronor för övriga djur.
För djur ej över två månader utgår icke ersättning.
4. Där till följd av numera tillämpade åtgärder i kampen mot mul- och
klövsjukan, exempelvis genom cernering eller dylikt, intrång vållats i den
enskildes näringsutövning eller enskild person på grund av cerneringen
eller eljest förorsakad minskning i arbetsförtjänst, må, därest särskilt ömmande
omständigheter äro för handen, understöd kunna tillerkännas jämväl
dylik person. Det ankommer på nedan under 6 omförmäld nämnd att
pröva och avgöra, huruvida och i vad mån understöd må anses böra utgå i
fall, varom här är fråga.
5. Understöd utgår allenast för förlust, som inträffat efter den 14 januari
1925 och före den 1 januari 1926 eller den tidigare dag, Kungl. Maj:t
med hänsyn till förhandenvarande förhållanden må finna skäl bestämma;
dock att, där egendom före den 15 januari 1925 förklarats smittad av mul
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
5
och klövsjuka, men på grund av Kung!. Maj:ts förenämnda beslut den
14 januari 1925 nedslagning å egendomen icke ägt rum eller egendom
vid upprepade tillfällen efter den 8 november 1924 förklarats misstänkt
för smitta av sådan sjukdom, understöd utgår jämväl för förlust, som inträffat
före den 15 januari 1925.
Understöd för förlust skall minskas med belopp, djurägaren må på
grund av försäkringsavtal hava därför bekommit eller äga bekomma.
Har avtal som nu sagts ej träffats, skall understöd enligt 1 och 2
härovan minskas med ett belopp, motsvarande fem för tusen av ett
försäkringsvärde, beräknat efter det i näst sista styckét av 1 härovan
omförmälda pris och den mjölkmängd, som enligt 1, andra stycket, skall
läggas till grund för förlustberäkningen.
Har någon avsiktligt eller genom grov vårdslöshet ådragit sina djur
den smitta, som förorsakat förlusten, må understöd för sådan förlust icke
utgå.
6. För prövning av ansökningar om understöd, varom här är fråga, skall
inom de hushållningssällskapsområden, som Kungl. Maj:t bestämmer,
finnas en nämnd, bestående av tre personer, av vilka en, som tillika
skall vara nämndens ordförande, utses av Kungl. Maj:t, en av lantbruksstyrelsen
och en av vederbörande hushållningssällskap. För varje
ledamot skall i nu angiven ordning utses två suppleanter. Nämnd må
äga tillkalla veterinär eller annan sakkunnig att deltaga i överläggningen
i visst ämne.
Övriga föreskrifter rörande prövning av ansökningar, som i första
stycket sägs, så ock angående nämndernas verksamhet utfärdas av Kungl.
Maj: t.
Angående ersättning åt nämndernas ledamöter ävensom sakkunniga,
som nyss nämnts, så ock om bestridande av kostnaderna i övrigt för
nämndernas verksamhet förordnar Kungl. Maj:t.
7. Vederbörande länsstyrelse åligger att mot kvitto utbetala understöd,
som jämlikt 1, 2, 3 och 4 härovan av prövningsnämnd tillerkänts
djurägare eller annan enskild person.
8. Understöd må jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande utgå till ömsesidig
försäkringsanstalt med högst så stort belopp, som motsvarar vad djurägare,
beträffande vilka anstalten reglerat förluster på grund av mul- och
klövsjuka, skulle enligt ovan angivna grunder av statsmedel sammanlagt
hava tillerkänts för sådana förluster, därest de underlåtit söka försäkring
mot dylika; dock att anstaltens sammanlagda understöd av statsmedel
icke bör överstiga två tredjedelar av vad anstalten för samma förluster
utbetalat i ersättning till försäkringstagarna.
Såsom närmare framgår av propositionen hava ovanintagna grunder
utarbetats med ledning av ett utav sakkunniga rörande åtgärder för bekämpande
av mul- och klövsjukeepizootien inom landet avgivet förslag i
ämnet, över vilket förslag medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och statskontoret
avgivit yttranden. Medicinalstyrelsen har därvid ställt sig bestämt
avvisande mot nämnda förslag, under det att lantbruksstyrelsen in
-
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
tagit en mindre deciderad ståndpunkt till detsamma. Statskontoret har
däremot i princip icke hatt något att invända mot förslaget.
Departementschefen har såsom allmän motivering för ifrågavarande
statsunderstöd anfört följande.
»De av de sakkunniga ävensom av lantbruksstyrelsen och statskontoret
anförda motiv för ett ingripande från statens sida till lindring av de
genom mul- och klövsjukans härjningar förorsakade förlusterna delas i
huvudsak av mig. Jag får fördenskull tillstyrka, att understöd av
statsmedel bere.des ifrågavarande djurägare. Emellertid vill jag samtidigt
betona, att enligt min mening några rättskrav på statligt understöd folif
rågavarande förluster icke med fog synas kunna göras gällande.
Visserligen torde å ena sidan kunna medgivas, att den alltifrån mul- och
klövsjukeepizootiernas första uppträdande konsekvent följda metoden att
skyndsamt på statens bekostnad låta nedslakta av sjukdomen smittade
kreatursbesättningar kunnat leda till ett antagande från djurägarnas sida
att denna taktik för sjukdomens bekämpande komma att fullföljas även
vid mul- och klövsjukeepizootier av väsentligare omfattning än hittills
varit för handen, detta så mycket mera som nedslaktningsmetoden i vårt
land ständigt tillförene visat sig vara ett effektivt medel i kampen mot
sjukdomen i fråga. Men å andra sidan borde det också hava stått klart
för djurägarna att, i likhet med i vissa andra länder, sjukdomen i fråga
kunde tänkas komma att taga en sådan omfattning, att densammas
bekämpande enligt nämnda metod måste för staten medföra konsekvenser
i ekonomiskt hänseende av högst betänklig räckvidd, samtidigt som det
genom decennier energiskt bedrivna avelsarbetet måste komma att i hög
grad äventyras. Eeflektionen borde sålunda, där den icke präglats av allt
för mycken optimism beträffande nedslaktningsmetodens effektivitet och
statens ekonomiska resurser, hava pekat hän på nödvändigheten av att i
tid söka genom försäkring vinna garantier mot ett riskmoment, vars
förefintlighet icke kunnat förnekas och som därtill i mån av epizootiernas
upprepade återkomst måste framstå allt tydligare. Att för övrigt
eftertanken icke städse skjutits åsido visar det stora antal försäkringsavtal,
som med de förefintliga enskilda försäkringsanstalterna blivit ingångna.
Om emellertid ett visst bristande förutseende icke utan fog kan läggas
åtskilliga enskilda djurägare till last. så kan i icke mindre mån göras
gällande, att berörda försäkringsanstalter bort med avseende å den av
dem bedrivna försäkringsrörelsen hava tagit behörig hänsyn till de i
verkligheten föreliggande högst väsentliga riskerna. Ty även om, såsom
är fallet, ifrågavarande försäkringsanstalter äro grundade på principen
om. .ömsesidighet och sålunda deras existens genom den förefintliga
möjligheten, till extra uttaxeringar även vid hård påfrestning
egentligen icke äventyras, så borde dock försiktigheten givetvis bjudit,
att vid försäkringsavtalens ingående hänsyn tagits till den verkliga
försäkringsrisken, må vara att denna risk av skilda anledningar hittills
icke synts vara alltför stor. Nyttan för den enskilde av ingångna
försäkringsavtal borde självfallet eljest tendera att bliva illusorisk i
samma mån som beloppet av uttaxeringarna ökas, vartill kommer det''
förhållandet, att försäkringsanstalterna utan nödigt förutseende givetvis
icke äro i stånd att, på sätt avsetts, fullgöra ingångna försäkringsavtal
och ännu mindre möta en tillfällig starkare ökning av ansökningsfrekvensen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Men allt detta oaktat delar jag dock den uppfattningen att billigheten
synes fordra, att staten på grund av förhandenvarande säregna förhållanden
hör i viss utsträckning träda hjälpande emellan. Visserligen har, såsom
medicinalstyrelsen påpekar, de stora statsutgifter, som nedslaktningsmetoden
förorsakat, motiverats av det viktiga statsintresse, sjukdomens
bekämpande ansetts innebära. Och principiellt sett hör också, såsom av
medicinalstyrelsens utlåtande framgår, en statsutgift av här ifrågavarande
art givetvis i första hand taga sikte härpå. Men det är också påtagligt
att, sedan av förut angivna skäl nedslaktningsmetodens tillämpning tämligen
plötsligt måst begränsas, sådana utomordentliga förhållanden inträtt,
att statsintresset som sådant i icke oväsentlig grad synes påfordra ett ingripande
till stöd för djurägarna, även om detta skulle innebära ett frångående,
åtminstone delvis, av hittills gällande principer. Då under alla
omständigheter endast ett jämförelsevis ringa understöd avsetts att lämnas
djurägarna, torde dessa sålunda icke, såsom medicinalstyrelsen förmenar,
kunna förmodas till följd av statsunderstödet bliva mindre intresserade
av att skydda sina djur mot sjukdomen, detta så mycket mera som statsunderstödet
givetvis måste erhålla karaktären av tillfälligt sådant och
avse att lätta de förhandenvarande ekonomiska svårigheterna för djurägarna
samt därtill bereda på området förefintliga försäkringsinstitutioner
rådrum att anpassa sig efter de nyinträdda förhållandena. Jag förutsätter
nämligen, att djurägarna, så snart möjlighet att erhålla försäkring mot
här ifrågavarande förluster föreligger, också begagna sig därav; en möjlighet,
vilken synes mig böra kunna vara förhanden redan före ingången
av nästkommande vinter. Statsunderstödets utgående torde sålunda i och
för sig vara oberoende av sjukdomens framtida utbredning.
I fråga om den statliga understödsverksamheten vill jag ytterligare
anföra, att vägande skäl icke torde föreligga att begränsa den statliga
understödsverksamheten till enbart djurägare. Där nämligen till följd.
av de numera tillämpade åtgärderna i kampen mot mul- och klövsjukan,
exempelvis genom cernering eller dylikt, intrång vållats i den enskildes
näringsutövning eller enskild person på grund av cerneringen eller eljest
förorsakats minskning i arbetsförtjänst, synes mig möjlighet böra beredas
jämväl dylik person att i ömmande fall erhålla understöd. Grunderna för
sådant understöds utgående torde dock icke på förhand kuna bestämmas,
utan torde det böra ankomma på prövningsnämnderna — till vilkas verksamhet
jag framdeles skall återkomma -— att i varje särskilt fall med
hänsyn till förhandenvarande ömmande omständigheter pröva och avgöra,
huruvida och i vad mån statsunderstöd må anses böra utgå i fall, varom
här är fråga.»
Beträffande den tidsperiod, som ifrågavarande understödsverksamhet
skulle avse har departementschefen anfört bland annat följande.
»Av vad jag förut anfört beträffande motiven för här ifrågavarande
statliga understödsverksamhet torde hava framgått, att jag icke anser
skäl föreligga för denna verksamhets utsträckande över en längre tidsperiod.
Tvärtom synes mig denna tidsperiod böra i möjligaste mån begränsas,
då såsom redan antytts här givetvis är fråga om ett övergångsstadium
intill den tid, då, med samlad erfarenhet av den nuvarande
situationens vanskligheter, å ena sidan djurägarna böra hava insett nödvändigheten
av försäkringstagande och å andra sidan försäkringsinstitutionen
bör hava i viss mån omlagts och anpassats efter större fordringar
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Utskottet.
på densamma. Jag anser därför tidrymden för den statliga understödsverksamheten
böra i allmänhet begränsas till tiden 14 januari 1925—1
januari 1926, därest icke Kungl. Maj:t med hänsyn till förhandenvarande
förhållanden må finna skäl bestämma tidigare dag för hjälpverksamhetens
avveckling.»
Såsom närmare framgår av förestående redogörelse skulle huvudmotivet
för den föreslagna understödsverksamheten vara att söka i de särskilda
svårigheter, som drabbat närmast jordbrukarna i de delar av landet, där
staten vid bekämpande av den nuvarande mul- och klövsjukeepizootien övergivit
nedslaktningsmetoden, och där vare sig de enskilda djurägarna eller
vederbörande keatursförsäkringsbolag förmått anpassa sig efter de nya förhållandena.
Utgående från att en erforderlig omläggning av försäkringsverksamheten
å ifrågavarande område skall hinna genomföras före vinterns
början har departementschefen ansett understödsverksamheten böra begränsas
till tiden intill innevarande års slut.
Kungl. Maj:ts förslag avser beredande på sätt i ovanberörda grunder närmare
angivits av understöd dels åt enskilda djurägare och andra för i samband
med mul- och klövsjukeepizootien förorsakade förluster dels ock till
ömsesidig försäkringsanstalt för reglerade förluster till följd av samma sjukdom.
Beträffande formen för statsunderstöd i först angivet avseende innebär
förslagets huvudpunkt att ersättning för mjölkförlust, enligt vissa grunder
skulle generellt utgå för dylika förluster, alltså oberoende av huruvida djurägaren
vore mindre bemedlad, förorsakats ekonomiskt trångmål eller eljest
i det särskilda fallet ömmande omständigheter förelåge. I övriga fall däremot
skulle ersättning i huvudsak utgå efter individuell prövning.
Vid övervägande av ifrågavarande spörsmål har utskottet till en början
funnit sig kunna såtillvida dela den av departementschefen angivna allmänna
motiveringen för det föreliggande förslaget, att även utskottet anser den
plötsliga övergången från nedslaktningsmetoden till andra åtgärder för epizootiens
bekämpande i vissa avseenden hava medfört förhållanden av den art,
att staten icke bör undandraga sig att träda emellan för täckande i viss omfattning
av för den enskilde uppkomna förluster. Enligt utskottets mening
borde därvid särskilt komma i betraktande förluster uppkomna genom de
isoleringsåtgärder till förhindrande av smittans spridning, som av staten
påbjudits, och vilka åtgärder i stor utsträckning drabba även av farsoten oberörda
djurägare och i viss mån också andra personer. Att medgiva en generell
rätt till ersättning, omfattande även av själva sjukdomen förorsakade
förluster, såsom i propositionen också avses, kan utskottet emellertid för sin
del icke tillstyrka med hänsyn till de konsekvenser, vartill ett beslut i sådan
riktning kan befaras komma att leda. Utskottet håller i stället före, att
statens ingripande i berörda avseenden i princip bör grundas på prövning
av behovet av hjälp i det särskilda fallet. Vidare synes utskottet kunna
ifrågasättas, huruvida icke statens åtgärder å ifrågavarande område böra
Jordbruksutskottets utlutande Nr 72.
9
mera inriktas på att genom stöd i någon form åt vederbörande försäkringsbolag
bereda djurägaren möjlighet till verksamt skydd mot förluster av
ifrågavarande slag. Till denna senare fråga återkommer utskottet här nedan.
Med angiven uppfattning och då för en omarbetning från ovanberörda
synpunkter av grunderna för ifrågavarande hjälpverksamhet givetvis kräves
ytterligare utredning i ärendet och jämväl med hänsyn till den knappa tid, som
stått utskottet till buds, har utskottet måst avstå från att nu framlägga något
förslag i förevarande avseende. Enligt utskottets mening torde för övrigt
bättre möjlighet föreligga för nästkommande års riksdag att överblicka förutsättningarna
för en statens understödsverksamhet på detta område. Utskottet,
som sålunda icke kan förorda vad i propositionen föreslagits, vill däremot i
anslutning till vad utskottet ovan anfört föreslå, att förevarande fråga göres
till föremål för ytterligare utredning.
I fråga om den enligt förenämnda grunder föreslagna ersättningen till
vederbörande försäkringsanstalter vill utskottet på intet sätt bestrida, att med
hänsyn till inträdda förhållanden vissa skäl kunna åberopas för ett sådant
ingripande från statens sida. Utskottet har emellertid i saknad av närmare
utredning beträffande denna fråga särskilt ur försäkringsteknisk synpunkt
och då i varje fall bestämmelserna i detta avseende så nära anknutits till
de föreslagna grunderna i övrigt, att ett utbrytande på denna punkt icke
ansetts kunna ske, icke heller kunnat biträda förslaget i denna del.
Med den i propositionen angivna tidsbegränsningen för statens ifrågavarande
hjälpverksamhet torde såsom redan berörts hava avsetts att för den enskilde
djurägaren och försäkringsbolagen klargöra nödvändigheten av att inom den
bestämda tiden inrätta sig efter rådande förhållanden. I anslutning härtill
anser sig utskottet böra uttala, att det framskjutande av förevarande frågas
avgörande, som utskottet av angivna skäl ansett nödvändigt, icke bör göra
det mindre angeläget för vederbörande att påskynda åtgärder i sålunda avsett
syfte.
Utskottet har redan ovan antytt att statens medverkan uti ifrågavarande
avseende mera borde inriktas på att i någon form stödja vederbörande försäkringsbolag,
varigenom bolagen sattes i stånd att till rimliga premier
bereda vederbörande djurägare eu effektiv försäkring.
Vissa ansatser för att åvägabringa en mera tillfredsställande ordning i detta avseende
hava redan förekommit. Sålunda har på sätt nämnts i medicinalstyrelsens
yttrande i ärendet chefen för försäkringsinspektionen avgivit ett förslag till
riktlinjer för en allmän försäkring mot vissa förluster genom mul- och klövsjuka;
och hava medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen i däröver avgivet
utlåtande ifrågasatt, att staten genom lån skulle bereda ifrågavarande försäkringsföretag
möjlighet att fördela de erforderliga uttaxeringarna på en
efter förhållandena anpassad övergångstid. Lantbruksstyrelsen har vidare i
sitt yttrande över de sakkunnigas förslag uttalat, att det varit önskvärt, att
de sakkunniga framlagt förslag, huru de tänkt sig ifrågavarande försäkringsverksamhet
ordnad — såsom redan nämnts har ett dylikt ordnande under
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 29 höft. (Nr 72.)
2
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
innevarande år angivits vara en förutsättning för understödsverksamhetens
upphörande med årets utgång. Vidare har lantbruksstyrelsen i samma
yttrande funnit det anmärkningsvärt, att de sakkunniga icke syntes hava
ägnat uppmärksamhet åt nyssberörda förslag av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
om stöd åt försäkringsbolag i form av statslån. I fråga om
ordnande av obligatorisk försäkring mot mul- och klövsjuka har gjorts framställning
i motionerna 1:135 och II: 56.
Bortsett från behovet av att nu understödja vissa försäkringsföretag i
deras trångmål — i vilket avseende det ovanberörda av medicinalstyrelsen och
lantbruksstyrelsen framförda förslaget synes utskottet förtjänt att beaktas —
hyser utskottet såsom framgår av det föregående den uppfattningen att frågan
om denna försäkringsverksamhets ordnande i allmänhet innefattar ett önskemål
av så stor vikt, att åtgärder för utredande av denna fråga utan uppskov böra
vidtagas. På grund härav vill utskottet utan att angiva några särskilda
riktlinjer föreslå framställning till Kungl. Maj:t om skyndsam och allsidig
utredning i detta ämne.
Beträffande de i ämnet väckta motionerna beröra dessa i huvudsak samma
spörsmål, som upptagits i Kungl. Maj:ts förevarande proposition, och har
utskottet på grund av den ställning utskottet intagit till propositionen icke
ansett sig hava anledning närmare ingå på motionerna i annan mån än som
framgår av vad utskottet i det föregående anfört.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med avslag å förevarande proposition,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville dels i anslutning till ovan angivna synpunkter
låta verkställa ytterligare utredning huru ersättning
av allmänna medel må kunna utgå för skada och
förlust till följd av utav staten vidtagna isoleringsåtgärder
för bekämpande av mul- och klövsjuka dels ock låta utreda
om och på vad sätt statens medverkan må kunna
lämnas för försäkringsverksamhet mot sådan sjukdom.
2) att de i ämnet väckta motionerna 1:135 och 300
samt II: 56, 237, 455 och 456 i den mån de ej kunna
anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört och
hemställt ej må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 maj 1925.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
11
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hellström, Persson, Nils, Sederholm, Nilsson i Kabbarp*,
Elision, Ingeström*, Norin* och Luterkort samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Johansson i Uppmälby, Sjöblom*,
Carlström, Uddenberg i Karlskoga, Andersson i Grimbo, Lorichs och Månsson i Erlandsro.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
A) av herrar Nilsson i Tånga, Månsson i Erlandsro, Sjöblom, Andersson
i Grimbo och Elisson, vilka anfört följande:
»Då vi anse, att staten av billighetsskäl bör vidtaga åtgärder för att bringa
de av mul- och klövsjukans härjningar svårt hemsökta lantmännen även
inom de orter, där nedslaktningsmetoden måst uppgivas, någon lindring i
deras svåra betryck, och vi funnit Kungl. Maj:ts förslag med vissa av motionärerna
föreslagna ändringar skäligt, hemställa vi,
1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Majrts proposition
nr 231 med nedan angivna ändringar:
1. b) i fråga om mjölk från djur inom en och samma
besättning, som förklarats misstänkt för smitta av sådan
sjukdom (misstänkt förklarad egendom) och där med
anledning härav mjölkspärrning varit påbjuden, för hela
förlusten under spärrningstiden.
8. a) Har ömsesidig försäkringsanstalt, som meddelat
försäkringar för förlust av nötkreatur eller mjölk på
grund av mul- och klövsjuka, blivit skyldig utgiva
ersättningar för sådana förluster med belopp, som sammanlagt
motsvara summan av samtliga anstaltens enligt
dess stadgar för sådana utgifter, utan uttaxering å
delägarna tillgängliga medel, må anstalten för varje
gång ersättningsskyldighet på grund av dylik försäkring
därefter inträder av statsmedel erhålla bidrag till
betalningens fullgörande med belopp, motsvarande vad
försäkringstagaren vid tillämpning av ovan stadgade
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
grunder skulle ägt utbekomma, där han ej tagit försäkring,
som nu sagts.
b) Nödgas ömsesidig försäkringsanstalt, oaktat bidrag
utgått, som i a) sägs, för täckande av utgifter, som där
omförmälas, göra uttaxering å delägarna, överskjutande
två och en halv för tusende av försäkringsvärdet, må
anstalten kunna av statsmedel erhålla bidrag till minskning
i uttaxeringen med högst två tredjedelar av nämnda
överskott. Ansökan därom skall ingivas till Kungl.
Maj:t, som prövar om och i vad mån sådant bidrag må
utgå.
2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville i fortsättningen låta utreda
om och på vad sätt statens medverkan må kunna lämnas
för försäkringsverksamhet mot sådan sjukdom.»
B) av herrar Persson, Nils, Nilsson i Kabbarp och Carlström.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.