Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

1

Nr 68.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1925 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag
till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Under punkt 128 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående
anslag till skogsvårdens befrämjande, som Kungl. Maj:t kunde komma att
avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna för budgetåret 1925—1926
ett belopp av 548,000 kronor.

I en till riksdagen den 13 mars 1925 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 182, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1925—1926 anvisa

dels till skogsvårdens befrämjande för att av Kungl. Maj:t i mån av
förefallande behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser ett extra
reservationsanslag av 548,000 kronor,

dels ock såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under senare
halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna
— att utgå under villkor, att stadgarna för berörda sammanslutning upprättas
enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder
samt varda av Kungl. Maj:t fastställda — ett extra reservationsanslag
av 5,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till berörda
statsrådsprotokoll.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) nr 290 i första kammaren av herrar Bergqvist och Asplund likalydande
med nr 444 i andra kammaren av herr Nilsson i Antnäs m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen ville bevilja ett till 135,000 kronor förhöjt anslag
till täckande av skogsvårdsstyrelsens i Norrbottens län administrationskostnader
för den tid, som avses beträffande det i Kungl. Maj:ts proposition
nr 182 för ändamålet äskade anslaget;

2) nr 291 i första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. likalydande med

nr 443 i andra kammaren av herr Brännström m. fl., vari hemställts, att
riksdagen ville bevilja dels ett till 145,000 kronor förhöjt anslag till täckande
av skogsvårdsstyrelsens i Västerbottens län administrationskostnader för tiden
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 26 höft. (Nr 68—69.) 1

Motioner.

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

1 oktober 1924—31 december 1925, dels ett anslag å 51,000 kronor till täckande
av de utgifter, för vilka skogsvårdsstyrelsen övertagit betalningsansvaret
från Västerbottens läns hushållningssällskaps skogsvårdsnämnd, dels
ock ett anslag å 10,000 kronor att användas till den enskilda skogsvårdens
befrämjande under år 1925, inom Västerbottens läns kustland.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas
till motionerna.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition avser dels anvisande för budgetåret
1925—1926 av medel för uppehållande av samtliga skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet under år 1925 och beträffande skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län därjämte för sista kvartalet 1924 dels ock beviljande
av ett särskilt anslag såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
under senare halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna.

Anslag till Beträffande behovet av statsanslag för ifrågavarande ändamål under

skoasvårds styrelserna

budgetåret 1925—1926 må till en början erinras, att enligt statsmakternas
beslut 1924 skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) utsträckts att gälla
i Västerbottens och Norrbottens läns kustland från och med den 1 januari
1925 samt att såsom en följd härav tvenne nya skogsvårdsstyrelser inrättats,
en i Västerbottens och en i Norrbottens län, för utövande av uppsikt
över lagens tillämpning i samma län. De nya skogsvårdsstyrelserna hava
trätt i verksamhet den 1 oktober 1924.

I proposition nr 97 till 1924 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning
om anvisande av medel för upprätthållande av de nya skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet under tiden 1 oktober 1924—31 december 1925.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som dåvarande departementschefen
därvid avgav, beräknade han medelsbehovet under nyssangivna tid för
skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län till 159,000 kronor varav för administrationskostnader
120,000 kronor, samt för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län till 139,000 kronor, varav för administrationskostnader 100,000 kronor,
eller för båda styrelserna till sammanlagt 298,000 kronor. Detta belopp borde
enligt departementschefens mening ställas till förfogande genom motsvarande
höjning av det anslag för skogsvårdens befrämjande, som komme att anvisas
för budgetåret 1925—1926, därom framställning borde göras till 1925 års riksdag.
Då emellertid medel å sistangivna anslag ej bleve disponibla förrän
från och med den 1 juli 1925, tillstyrkte departementschefen, att de nya
skogsvårdsstyrelserna berättigades att under första halvåret 1925 i mån av
behov hos statskontoret utfå räntefria förskott av de skogsvårdsavgifter,
som i början av 1925 komme att dit redovisas, samt att dessa förskott bestämdes
till högst hälften av det belopp, vartill styrelsernas medelsbehov
under 1925 samt sista kvartalet 1924 beräknats, eller skogsvårdsstyrelsen i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

3

Västerbottens län med högst 79,500 kronor och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län med högst 69,500 kronor, mot skyldighet att återbetala sålunda
erhållna förskott genom motsvarande avdrag å de statsbidrag, som komme
att tilldelas styrelserna för 1925 och sista kvartalet 1924.

I överensstämmelse med vad departementschefen sålunda tillstyrkt begärde
Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 97 riksdagens medgivande att
disponera ifrågavarande skogsvårdsavgifter på nyssangivna sätt, och blev denna
proposition enligt skrivelse den 27 maj 1924, nr 176, av riksdagen bifallen.

Anslaget till skogsvårdsstyrelserna, vilket är avsett att av Kungl. Maj:t
efter behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser för tillgodoseende
av dessas behov av medel såväl för täckande av rena administrationskostnader
som ock för åtgärder i direkt skogsvårdande syfte, har i förevarande
proposition upptagits till 548,000 kronor. Av statsrådsprotokollet inhämtas, att
vid detta anslags beräkning, vilken i vad rör skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län skett i överensstämmelse med departementschefens
uttalande i ovanberörda proposition nr 97 till 1924 års riksdag, sistnämnda
skogsvårdsstyrelsers ifrågavarande kostnader uppskattats till 159,000
kronor respektive 139,000 kronor samt att det erforderliga anslagsbeloppet alltså
beräknats till sammanlagt 298,000 kronor. På övriga skogsvårdsstyrelser skulle
sålunda komma sammanlagt 250,000 kronor eller 100,000 kronor mer än det
nu utgående anslaget. Enligt sistberörda proposition hade administrationskostnaderna
vidkommande skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län upptagits
till 120,000 kronor, under det att motsvarande kostnader i fråga om skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län beräknats till 100,000 kronor.

I de i ämnet väckta motionerna, av vilka de av herrar Bergqvist och
Asplund samt Nilsson i Antnäs väckta har avseende å Norrbottens läns
skogsvårdsstyrelse och de av herr Gabrielsson m. fl. och herr Brännström
m. fl. väckta avse Västerbottens län, framhålles, hurusom erfarenheten under
den tid sistnämnda skogsvårdsstyrelser varit i verksamhet ådagalagt, att de
sålunda i förevarande proposition uppskattade kostnaderna och de därefter beräknade
anslagen torde komma att visa sig ej oväsentligt för låga. Särskilt påpeka
motionärerna, att övergången till den nya skogsvårdslagen under skogsvårdsstyrelsernas
första verksamhetsår föranledde både många och vittomfattande
resor av vederbörande tjänstemän, ävensom att sammanträden måste
hållas oftare än vad efter omorganisationens genomförande torde komma
att erfordras.

Enligt i respektive motioner intagna, av vederbörande skogsvårdsstyrelser
verkställda beräkningar skulle för bestridande av skogsvårdsstyrelsens i
Västerbottens län administrationskostnader krävas ett till 145,000 kronor
förhöjt belopp och för täckande av skogsvårdsstyrelsens i Norrbottens län
motsvarande kostnader erfordras ett till 135,000 kronor förhöjt belopp.
Härav skulle sålunda med andra ord påkallas en höjning med sammanlagt

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

Utskottet.

60,000 kronor i anslaget till uppehållande av samtliga skogsvårdsstyrelsers
verksamhet. Därjämte har i fråga om Västerbottens läns skogsvårdsstyrelse
ifrågasatts beviljande dels för täckande av utgifter, för vilka skogsvårdsstyrelsen
övertagit betalningsansvaret från länets hushållningssällskaps skogsvårdsnämnd
ett belopp av 51,000 kronor, dels ock för den enskilda skogsvårdens
främjande inom länets kustland ett belopp av 10,000 kronor.

Innan utskottet ingår på frågan om beloppet av det anslag, som för budgetåret
1925—1926 bör anvisas för upprätthållande av samtliga skogsvårdsstyrelsers
verksamhet, vill utskottet uttala, att utskottet i likhet med
departementschefen funnit, att skogsvårdsstyrelsernas utgifter för den hos
dem anställda personalen i vissa fall äro höga samt att en begränsning
av dessa utgifter därför synes kunna ernås. Utskottet har också med tillfredsställelse
av statsrådsprotokollet inhämtat, att inom jordbruksdepartementet
en utredning i sådant syfte igångsatts och synes det vid sådant
förhållande vara anledning förvänta, att resultatet av berörda utredning
skall komma till uttryck i samband med kommande anslagsäskande.

Vad därefter vidkommer anslagsbeloppet för nästkommande budgetår
hade det givetvis varit önskvärt om med prövning av den i motionerna
upptagna frågan om förhöjda bidrag till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens
och Norrbottens län kunnat anstå, tills någon ytterligare erfarenhet
vunnits, som möjliggjort ett säkrare bedömande av de med
dessas verksamhet förenade kostnader och kännedom hunnit vinnas om
beloppet av inflytande skogsvårdsavgifter. I fråga om de i motionerna
uppgivna skulder, för vilka vederbörande skogsvårdsstyrelser övertagit
betalningsansvaret, kan utskottet icke heller biträda det i motionerna I: 291
och II: 443 framställda förslaget om anvisande för skogsvårdsstyrelsen i
Västerbottens läns vidkommande av medel för täckande härav, då det lika
litet för denna styrelse som för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län
torde böra möta några större svårigheter att antingen tillsvidare helt uppskjuta
eller ock på lämplig tid fördela skuldernas likviderande i avvaktan
på inflytande skogsvårdsavgifter, vilka utskottet anser böra få tagas i
anspråk för täckande av ifrågavarande skulder. För bestridande däremot av
styrelsernas administrationskostnader kräves givetvis omedelbar tillgång på
erforderliga medel och det synes utskottet förklarligt, att dessa kostnader av i
motionerna angivna olika anledningar under tiden för själva omorganisationens
genomförande beräknas komma att uppgå till relativt höga belopp. Vid
sådant förhållande och då de i propositionen beräknade beloppen särskilt
i betraktande av att några skogsvårdsavgifter icke kunna komma dessa
båda styrelser till godo förrän under 1926 synes utskottet väl knappt tillmätta,
torde något högre belopp böra beräknas för Västerbottens och
Norrbottens läns skogsvårdsstyrelser. Dock kan utskottet härvid icke gå
så långt som motionärerna tänkt sig utan anser, att höjningen bör begränsas
till sammanlagt 50,000 kronor. I anslutning härtill och då ut -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

5

skottet av de utav departementschefen i statsrådsprotokollet anförda skäl
övertygats om heliovet av den med hänsyn till övriga skogsvårdsstyrelser
förut angivna höjningen i nuvarande anslaget med 100,000 kronor vill
utskottet tillstyrka, att för upprätthållande av samtliga skogsvårdsstyrelsers
verksamhet anvisas ett anslag av (548,000 + 50,000 =) 598,000 kronor.
I fråga om den sålunda föreslagna höjningen å 50,000 kronor torde den
omständigheten, att denna föranletts av de i ämnet väckta motionerna, och
därför närmast har avseende å skogsvårdsstyrelserna i Västerbotten och
Norrbottens län, icke böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest behållning
skulle uppkomma å dessa medel, därav utlämna bidrag jämväl till
andra skogsvårdsstyrelser, som därav kunna vara i behov.

I samband med förevarande anslagsfråga har i propositionen jämväl
upptagits spörsmålet om anordnande av ett centralorgan för skogsvårdsstyrelserna.

I statsrådsprotokollet har redogjorts för av norrländska skogsvårdskommittén
och skogslagstiftningskommitténs på sin tid angivna förslag i ärendet
ävensom för vad i propositionen nr 160 till 1923 års riksdag om ny förordning
angående skogsvårdsstyrelser anförts i frågan samt för vad särskilda
utskottet nr 3 i sitt utlåtande över berörda proposition uttalat.

I sistnämnda utlåtande anförde särskilda utskottet efter att hava erinrat
om skogslagstiftningskommitténs förslag om en skogsvårdsinspektör bland
annat följande.

En annan utväg att nå målet kunde vara att i samverkan med skogsvårdsstyrelserna
själva skapa ett organ för sammanhållande och enande av deras
verksamhet. Detta skulle då äga till uppgift att utöva en viss kontrollerande»
upplysande och rådgivande verksamhet gent emot skogsvårdsstyrelserna samt
därjämte till myndigheter avgiva yttranden i dithörande frågor. Ifrågavarande
organ borde eventuellt sammansättas av tvenne av skogsvårdsstyrelserna
valda och en av Kungl. Maj:t tillsatt ledamot, vilken senare skulle
vara skogligt bildad och vara skyldig handhava de löpande göromålen. Fastän
detta organ icke skulle äga någon beslutanderätt gent emot skogsvårdsstyrelserna,
torde dock kunna förväntas, att dess uttalanden från dessa skulle vinna
gehör icke minst på grund av denna organisations karaktär av att huvudsakligen
vara ett från skogsvårdsstyrelserna själva utgånget förtroenderåd.
Utan att uttala sig för, huruvida någon av de nu nämnda eller möjligen
någon annan utväg kunde befinnas lämplig för frågans lösning, hade utskottet
emellertid funnit det vara av vikt, att en närmare utredning av denna angelägenhet
komme till stånd och förslag därom förelädes riksdagen. Utskottet
ville emellertid värja sig för missuppfattningen att härmed skulle avses
införande av en uniformitet, som med vårt lands skilda förhållanden skulle
vara olämplig och skadlig, eller ett regelbindande i byråkratiska former, som
endast skulle förtynga den fria utvecklingen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,
vilken verksamhet i anpassningen efter olika skogliga förhållanden

Frågan om
anordnande
av ett centralorgan
för
skogsvårdsstyrelserna.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

och befolkningens pa varje ort mottaglighet för olika sidor av styrelsernas
arbete vore av så stort värde.

I överensstämmelse härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten och sättet
att med bevarande av skogsvårdsstyrelsernas nödiga självständighet åstadkomma
bättre samverkan och större enhetlighet i deras lagtillämpning samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse i ämnet till
Kungl. Maj:t den 31 maj 1923, nr 280.

Efter uttömmande redogörelse för en i anledning av riksdagens berörda
skrivelse verkställd utredning i ärendet, däribland ett av särskilda av skogsvårdsstyrelsemötet
uppgjort förslag till stadgar för en tilltänkt sammanslutning
av rikets samtliga skogsvårdsstyrelser, benämnd föreningen Sveriges
skogsvårdsstyrelser, har departementschefen anfört följande:

»Av förestående redogörelse för skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och administrativa
ställning framgår, att den kontroll och ledning, som den befintliga
organisationen medgiver ifråga om skogsvårdsstyrelsernas arbete, icke är tillfyllest.
Sålunda torde det få anses obestridligt, att härigenom säkra garantier
icke givas mot en oriktig lagtillämpning från skogsvårdsstyrelsernas sida.
Jag tillåter mig härvid särskilt erinra, att, om skogsvårdsstyrelse felaktigt
tolkar skogsvårdslagen med avseende å sådana å styrelsen ankommande
åtgärder, däröver klagan ej må föras, såsom exempelvis vid avgivande av
yttrande, huru avverkning rätteligen hör företagas, eller träffande av överenskommelse
angående utförande av återväxtåtgärder, lagen i allmänhet
ej erbjuder något effektivt medel att korrigera en dylik tolkning. Vidare
är att märka, att den möjlighet till kontroll, som innefattas i rätten att överklaga
skogs vårdsstyrelses beslut i vissa frågor, icke kan antagas bliva tagen
i anspråk i andra fall, än då berörda beslut enligt vederbörande skogsägares
mening representera en strängare tillämpning av lagen, än som med denna
är avsedd. Mot en tillämpning, som går i motsatt riktning, utgör klagorätten
ej något korrektiv.

För att hota nyss påpekade brister, har, såsom i det föregående utvecklats,
sedan länge varit påtänkt inrättandet av ett centralorgan med beslutanderätt
över skogsvårdsstyrelserna. Denna tanke synes emellertid numera i
väsentlig mån ha övergivits, förnämligast därför, att man fruktat att därigenom
skada den rörelsefrihet och självständighet, som med rätta anses såsom
en styrka hos våra skogsvårdsstyrelser. Det synes även mig, som om
ett centralorgan för skogsvårdsstyrelserna med beslutanderätt över dessa icke
för närvarande bör inrättas.

Åtskilliga av de fördelar, som ett dylikt centralorgan avser att medföra,
kunna helt säkert vinnas utan ingripande från statsmakternas sida genom
att de olika skogsvårdsstyrelserna få tillfälle att konfrontera med varandra
sina åsikter och erfarenheter rörande arbetsuppgifter och lagtillämpning.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68. 7

Ganska snart efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gjorde sig behovet av eu
dylik samverkan gällande, varoin tillkomsten år 1908 av skogsvårdsstyrelseinötet
vittnar. Denna skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning bär med tiden
erhållit ett allt större verksamhetsområde och genom realiserandet av det
omorganisationsförslag, som i det föregående omnämnts och som enligt uppgift
är ämnat att träda i funktion från och med den 1 juli 1925, torde den
komma att få nödig fasthet för fyllande av sitt ändamål.

De uppgifter, som äro avsedda att tillkomma denna sammanslutning —
föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser — äro förnämligast att befordra en
enhetlig lagtillämpning genom sammanställning av erfarenheter i detta avseende
från de olika skogsvårdsstyrelserna, sedda i belysning av skogsvårdslagens
bestämmelser, att giva vägledning för vinnandet av en god ekonomisk
förvaltning genom att ställa de enskilda styrelsernas dispositioner i belysning
av samtligas, att överhuvudtaget förmedla nya uppslag rörande styrelsernas
verksamhet och giva dem nödig utredning, att efter uppdrag göra framställningar
till statsmakterna i frågor rörande styrelserna och att överhuvudtaget
omhänderliava deras verksamhet i den del, som med fördel kan skötas
gemensamt. Föreningen avser sålunda väsentligen att bliva ett ombudsmannaskap
för skogsvårdsstyrelserna.

Fn dylik sammanslutning av skogsvårdsstyrelserna, besittande nödig fasthet
och med erforderliga arbetsmöjligheter, saknar långt ifrån intresse för
det allmänna. Tvärtom har skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott
redan varit av stor betydelse, icke minst för Kungl. Maj:t, som
därifrån funnit sig böra begära yttranden och utredningar i åtskilliga,
vården å enskildas skogar och skogsvårdsstyrelserna berörande avseenden.
Efter omorganisationen torde betydelsen än mer komma att ökas. För att
stimulera intresset för åstadkommandet av en fastare organisation och för
att giva denna större möjlighet att förskaffa sig kvalificerad arbetshjälp vill
jag tillstyrka att, under förutsättning av skogsvårdsstyrelsemötets omorganisation
i huvudsaklig överensstämmelse med av skogsvårdsstyrelsemötet tillsatta
kommitterades förslag, skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning må för
budgetåret 1925—1926 erhålla ett statsanslag såsom bidrag till bestridande
av sina kostnader, i främsta rummet i vad dessa avse sammanslutningens
styrelse och hos denna anställd personal. Med hänsyn till dels förut återgivna
hittillsvarande kostnader för skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott och
dels till ifrågasatta utökade arbetsuppgifter vill jag föreslå, att detta anslag
utgår med 5,000 kronor för senare halvåret 1925.

För anslagets utgående torde för övrigt böra fordras, att sammanslutningens
stadgar fastställas av Kungl. Maj:t.

Härjämte torde som ytterligare villkor böra gälla, att sammanslutningen
skall vara skyldig att avgiva de yttranden och utföra de utredningar, som
av Kungl. Maj:t påkallas, och att i stadgarna upptages föreskrift angående
de uppgifter till föreningen hörande skogsvårdsstyrelse skall vara skyldig
att avgiva för att sätta föreningens styrelse i tillfälle att få full överblick

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

Utskottet.

över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Att Kungl. Maj:t skall äga utse
en ledamot av styrelsen, torde icke i och för sig vara nödvändigt, då det
finnes all anledning att antaga, att i styrelsen åtskilliga komma att få säte
och stämma, vilka äro av Kungl. Maj:t utsedda till ledamöter i skogsvårdsstyrelse.
Skulle emellertid föreningen ur sina synpunkter finna det önskvärt
att Kungl. Maj:t direkt utsåge en ledamot i styrelsen, anser jag, att detta
icke bör möta hinder från Kungl. Maj:ts sida. Däremot anser jag, att i
stadgarna skola finnas bestämmelser om, att föreningens styrelse skall sammansättas
sålunda, att skogsvårdsstyrelserna i olika landsändar samt läns jägmästarna
bliva däri representerade; de senare dock med likartad ställning
som i skogsvårdsstyrelserna.

För närvarande anser jag mig icke kunna förorda, att i författning eller
vederbörande skogsvårdsstyrelsers reglementen inryckes stadgande omskogsvårdsstyrelses
ovillkorliga skyldighet att tillhöra här berörda sammanslutning.
Visserligen är det önskvärt, att samtliga skogsvårdsstyrelser tillhöra
föreningen, men anslutningen bör vara frivillig, och det synes mig icke
föreligga skäl att antaga, att icke alla styrelser ingå som medlemmar, så
mycket mera som det ombudsmannaskap, vilket föreningen kommer att utöva,
är av stor betydelse för varje enskild skogsvårdsstyrelse. För närvarande
äro också samtliga skogsvårdsstyrelser anslutna till skogsvårdsstyrelsemötet.
Ej heller finner jag skäl föreligga att stadga medlemskap i föreningen som
villkor för skogsvårdsstyrelse att erhålla statsbidrag.»

I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört innefattar Kungl.
Maj:ts proposition förslag om beviljande av ett anslag å 5,000 kronor såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna under senare halvåret 1925 för en
sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna.

Det såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en ifrågasatt
sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna föreslagna beloppet är avsett
att utgå under förutsättning att stadgarna för en sådan sammanslutning
upprättas enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
grunder och fastställas av Kungl. Maj:t.

Utskottet vill först erinra, att vid skogsvårdsstyrelsernas den 30 mars—

1 april 1925 hållna möte konstituerats en sammanslutning mellan dessa
med benämning skogsvårdsstyrelsernas förbund och att därvid antagits
stadgar för förbundet i allt väsentligt överensstämmande med de i statsrådsprotokollet
förordade grunderna för stadgarnas upprättande. Beträffande
dessa grunder, vilka icke givit utskottet anledning till erinran, vill utskottet
allenast yttra följande.

I fråga om det i samband med bildande av ett skogsvårdsstyrelsernas
förbund uppkommande spörsmålet, huruvida skogsvårdsstyrelse skall äga
ovillkorlig skyldighet att tillhöra sammanslutningen eller om anslutningen
skall vara frivillig, har departementschefen ansett sig för när -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

9

varande icke kunna förorda, att i författning eller vederbörande skogsvårdsstyrelsers
reglementen inryckes stadgande om sådan skyldighet och
anfört, att han visserligen ansåge det önskvärt, att samtliga skogsvårdsstyrelser
tillhörde föreningen, men att anslutningen borde vara frivillig.
Det syntes honom icke heller skäl föreligga att antaga, att icke alla styrelser
inginge som medlemmar, så mycket mera som det ombudsmannaskap,
vilket föreningen komme att utöva, vore av stor betydelse för varje enskild
skogsvårdsstyrelse. För egen del anser utskottet en anslutning av samtliga
skogsvårdsstyrelser utgöra en förutsättning för att det ifrågavarande förbundet
skall kunna med framgång fylla de betydelsefulla uppgifter, som förutsatts
skola ankomma på detsamma. Liksom departementschefen och på av honom
anförda skäl hyser utskottet emellertid den förhoppningen, att en allmän
anslutning kommer att ske på frivillighetens väg. Också hava enligt vad
utskottet erfarit redan alla skogsvårdsstyrelser på två undantag när anslutit
sig till skogsvårdsstyrelsernas förbund och säker utsikt lärer finnas för en
anslutning jämväl av de återstående två skogsvårdsstyrelserna. Under sådana
förhållanden synas några särskilda åtgärder härför nu ej påkallade.

Enligt de vid nyssnämnda möte antagna stadgar för skogsvårdsstyrelsernas
förbund äger Kungl. Maj:t utse en ledamot i förbundets styrelse eller centralråd.
Departementschefen har i detta avseende anfört, att utseende av eu
ledamot genom Kungl. Maj:t enligt hans mening icke i och för sig torde
vara nödvändigt, då det funnes anledning antaga, att i styrelsen åtskilliga
komme att få säte och stämma, vilka vore av Kungl. Maj:t direkt utsedda
till ledamöter i skogsvårdsstyrelse, och har han därtill uttalat, att om sammanslutningen
skulle ur sina synpunkter finna det önskvärt, att Kungl. Maj:t
direkt utsåge en ledamot i styrelsen, detta icke borde möta hinder från
Kungl. Maj:ts sida. Utan att uttala någon från departementschefen avvikande
mening i förevarande avseende vill utskottet framhålla, att jämväl de av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna äro att betrakta
såsom lokalombud, och att det ur denna synpunkt kan ligga en berättigad
tanke i nyssberörda i stadgarna upptagna bestämmelse.

I anledning av en under ärendets behandling inom utskottet uttalad önskan,
att den ifrågavarande sammanslutningen borde bliva satt i tillfälle att avgiva
förslag rörande fördelningen av anslaget till upprätthållande av skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, vill utskottet allenast erinra om den skyldighet
att avgiva yttranden och utföra utredningar, som enligt vad departementschefen
i statsrådsprotokollet anfört bör åligga sammanslutningen och som
synes innefatta även avgivande av yttrande uti ifrågavarande avseende.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och de i ämnet väckta motionerna
I: 290 och 291 samt II: 443 och 444 för budgetåret
1925—1926 anvisa

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

1) till skogsvårdens befrämjande för att av Kungl.
Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan
vederbörande skogsvårdsstyrelser ett extra reservationsanslag
av 598,000 kronor,

2) såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under
senare halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning
mellan skogsvårdsstyrelserna — att utgå under villkor,
att stadgarna för berörda sammanslutning upprättas enligt
av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
grunder samt varda av Kungl. Maj:t fastställda
— ett extra reservationsanslag av 5,000 kronor.

Stockholm den 18 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Boberg, Ingeström,
Norm*, Gabrielsson och Luterkort samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Olsson i Broberg, Sjöblom, Uddenberg
i Karlskoga, Andersson i Grimbo*, Hedlund i Häste, Gustafson i Vimmerby samt Olsson i
Rödningsberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nilsson i Tånga, Ingeström och Uddenberg, som ansett, att
utskottet bort hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts förslag.