Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl 10 f. m

U tlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående kolonisation
å kronoparker i Norrland och Dalarna jämte i ämnet
väckta motioner.

I punkten 102 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för fullföljande
av försökskolonisationen beräkna för budgetåret 1925—1926 ett
belopp av 147,100 kronor.

Genom en den 6 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 90, vilken hänvisats
till jordbruksutskottet, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att

a) dels godkänna det såsom bilaga A till statsrådsprotokollet fogade förslag
till allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland
och Dalarna, att tillämpas från och med den dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes; b)

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen i statsrådsprotokollet härutinnan tillstyrkt, vidtaga
åtgärder i syfte att nyssnämnda allmänna grunder må vinna tillämpning
jämväl på redan beslutade kolonisationsföretag i de hänseenden och i den
omfattning, som departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt;

c) dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkta
förslag om ändrad lydelse av moment 1) av gällande allmänna
villkor och bestämmelser för lån ur kolonisternas kreaturslånefond, vilken
fond efter bifall till sagda förslag torde böra benämnas kolonisternas kreatursoch
redskapslånefond;

d) dels för kolonisationsverksamhetens bedrivande å kronoparker i Norrland
och Dalarna anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor.

I sammanhang med berörda proposition bar utskottet till behandling förehaft
två inom riksdagen, i anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 25 höft. (Nr 67.) 1

Proposi tionen.

Motionerna.

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Föreliggande
förslag till
allmänna
grunder för
Jtolonatupplåtelser.

nr 249 i första kammaren av herrar Asplund och Almkvist samt

nr 374 i andra kammaren av herr Hage m. fl.

Motionerna, vilka skilja sig från varandra endast i avseende å motiveringen,
utmynna i

dels ett uttalande, att motionärerna finna det önskvärt, att riksdagen —•
i samband med fattande av beslut med anledning av propositionen — måtte
hos Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t snarast, om möjligt redan till
nästa riksdag, framlägger förslag rörande:

A) frågan om utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska
kronoparkerna i enlighet med kolonisationskommitténs förslag samt
i samband därmed tager under övervägande, vilka åtgärder, som kunna
anses erforderliga för att kolonister (inklusive innehavare av nybyggeslägenheter
vid Alträsk i Norrbotten) samt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter
å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen må
kunna erhålla sådan inkomst, att densamma tillsammans med inkomsten från
den brukade jorden blir sådan, att brukaren kan leva på densamma, samt

B) frågan angående omförande till kolonat av vissa odlingslägenheter och
nybyggen inom de sex nordligaste länen i huvudsaklig överensstämmelse
med kolonisationskommitténs förslag;

dels ock en hemställan,

att riksdagen — under uttalande av önskvärdheten av, att Kungl. Maj:t
upptager de här ovan under A och B upptagna frågorna till prövning och
om möjligt till nästa års riksdag framlägger förslag i desamma — måtte godkänna
Kungl. Maj:ts proposition nr 90, dock med följande ändringar:

I) det som bilaga A till propositionen fogade förslaget till allmänna grunder
för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna erhåller den
delvis ändrade lydelse, som framgår av en vardera motionen bifogad bilaga A;

II) Kungl. Maj:t bemyndigas att vidtaga åtgärder i syfte att nyssnämnda
i till vardera motionen bifogade bilaga A angivna allmänna grunder må i
huvudsak så långt möjligt vinna tillämpning jämväl på redan beslutade
kolonisationsföretag;

III) för kolonisationsverksamhetens bedrivande å kronoparker i Norrland
och Dalarna anvisas, utöver uppkommen behållning, för budgetåret 1925—
1926 ett extra reservationsanslag av 180,000 kronor.

Det i propositionen, respektive motionerna, framlagda förslag till allmänna
grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och
Dalarna är av följande lydelse:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

3

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Motionärernas förslag.)

»Förslag

till

allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker
i Norrland och Dalarna.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Å därtill lämplig mark å kronoparker
inom Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län
må jordlägenheter (kolonat) på bär
nedan angivna villkor upplåtas till
uppodling och bebyggande i syfte
att befrämja uppkomst av jordbruk
och egna hem, avsedda i främsta
rummet för ortens befolkning; börande
kolonat utläggas blott i mån
tillgång kan antagas vara för handen
till sådant förtjänstarbete, som
erfordras för att kolonatets innehavare
med familj må kunna erhålla
oundgänglig bärgning.

§ 1.

Å sådana inom Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands och Jämtlands
län ävensom nedom odlingsgränsen
inom Västerbottens och
Norrbottens län belägna kronoparker,
som befinnas lämpliga för införande
av rationell skogsvård, må i den
utsträckning, som betingas av därigenom
ökat, mera stadigvarande behov
av arbetskrafter utöver vad
förut finnes i orten disponibelt, å
därför lämplig mark på här nedan
angivna villkor upplåtas jordbrukslägenheter
(kolonat), i främsta rummet
avsedda för vid ortens klimat
och levnadsförhållanden vana personer;
dock må kolonat å kronopark
inom nämnda län även utläggas,
där eljest än genom skogsarbete å
kronoparken förutsättningar finnas
för erhållande av annan arbetsförtjänst
i så stor utsträckning, som
utöver inkomsten från kolonatet
erfordras för innehavarens och hans
familjs nöjaktiga bärgning.

§ 2.

Kolonat upplåtas i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om
kolonisationsåtgärders vidtagande.

§ 3. § 3.

För handläggning av frågor om För handläggning av frågor om
kolonisationsåtgärder å kronoparker kolonisationsåtgärder å kronoparker

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
i Norrland och Dalarna må Kungl.
Maj:t, i mån av behov, tillsätta särskilda
kolonisationsnämnder i de sex
nordligaste länen, börande dylik
kolonisationsnämnd i regel bestå av
vederbörande landshövding jämte en
representant för statens lokala skogsförvaltning
och minst en praktiskt
förfaren man, företrädande jordbruks-
och egnahemsintresset inom
länet.

Närmare föreskrifter om kolonisationsnämndernas
sammansättning
och verksamhet meddelas av Kungl.
Maj:t.

Ledningen av och kontrollen över
sagda nämnders verksamhet utövas
genom jordbruksdepartementet.

(Motionärernas förslag.)
i Norrland och Dalarna må Kungl.
Maj:t, i mån av behov, tillsätta särskilda
kolonisationsnämnder i de sex
nordligaste länen, börande dylik
kolonisationsnämnd i regel bestå av
vederbörande landshövding jämte en
representat för statens lokala skogsförvaltning
ävensom en representant
för länets kolonister samt en
praktiskt förfaren man, företrädande
jordbruks- och egnahemsintresset
inom länet.

Närmare föreskrifter om kolonisationsnämndernas
sammansättning,
rörande sättet för väljande av kolonisternas
representant samt rörande
nämndernas verksamhet meddelas
av Kungl. Maj:t.

Ledningen av och kontrollen över
sagda nämnders verksamhet utövas
av jordbruksdepartementet genom
en särskilt förordnad tjänsteman
( kolonisationsinspektör).

§ 4.

Till brukare av kolonat (kolonist) må antagas allenast svensk medborgare,
som råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet,
nykterhet och hederlig vandel samt prövas äga goda personliga förutsättningar
för genomförande av ifrågakommande kolonisationsföretag, däri
inbegripet drivande av ett mindre jordbruk.

§ 5.

Till kolonat bör läggas odlingsmark till den areal, som efter prövning
vid planläggandet av varje kolonisationsföretag finnes erforderlig och
lämplig, börande arealen odlingsmark i regel ej understiga åtta hektar
och ej överstiga sjutton hektar.

Utöver odlingsmarken bör kolonat tilldelas så stor areal skogsmark, som
erfordras för att av densamma må kunna, sedan kolonist inlöst kolonatet,
under förutsättning av medelgod skötsel utvinnas en årlig virkesavkastning
av från omkring femton till omkring tjugufem kubikmeter fast mått,
börande arealen skogsmark inom dessa gränser i vart fall avpassas med
hänsyn till kolonatets areal av odlingsmark och övriga på frågan inverkande
förhållanden.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

5

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

% 6.

Kolonat upplåtes under nyttjanderätt med rätt för kolonist att med
äganderätt inlösa kolonatet, allt under de villkor nedan sägs.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Maj:t dock i undantagsfall
besluta om upplåtelse utan att kolonist tillförsäkras dylik rätt till
inlösen.

Om nyttjanderätt till kolonat.

§ 7.

Avtal om upplåtelse av kolonat skall ske skriftligen enligt fastställt
formulär med iakttagande av bestämmelserna här nedan ävensom i tilllämpliga
delar av vad i lag sägs om arrende.

§ 8.

Upplåtelse av kolonat skall ske för

§ 9.

Då kolonat första gången upplåtes,
skall kolonist för de första fem åren
av upplåtelsetiden tillerkännas frihet
från erläggande av lega. Under de
därpå följande tre åren erlägges årlig
lega, beräknad till 1.8 procent av
sammanlagda beloppet av den kolonatet
tilldelade odlingsmarkens i och
för köpeskillingens bestämmande fastställda
värde och den av kolonisten
uttagna byggnadshjälpen. Under
återstående del av den tid, kolonist
innehar kolonatet med nyttjanderätt,
skall han erlägga en årlig lega, beräknad
till 3.6 procent av nyssnämnda
sammanlagda belopp.

Sålunda fastställd lega inbetalas i
vid upplåtelsen närmare bestämmes.

en tid av femton ar.

% 9.

Då kolonat första gången upplåtes,
skall kolonist för de första åtta åren
av upplåtelsetiden tillerkännas frihet
från erläggande av lega. Under återstående
del av den tid, kolonist innehar
kolonatet med nyttjanderätt, skal
han erlägga en årlig lega, beräknad
till 3.6 procent av sammanlagda be
loppet av den kolonatet tilldelade
odlingsmarkens i och för köpeskillingens
bestämmande fastställda värde
och den av kolonisten uttagna byggnadshjälpen.

den ordning, som från statens sida

Kolonist må erhålla rätten att
inbetala legan i mindre poster på
lämpligt sätt uppdelade på olika
årstider.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

§ 10.

Inom femton år från den dag, då kolonist tillträtt kolonatet, skall denne
hava uppodlat minst tre tiondelar av kolonatets odlingsmark; dock åligge
det därvid kolonist att uppodla under de första tre åren en hektar, under
de närmast följande tre åren yttrerligare en hektar samt under de därpå
följande tre åren ytterligare en hektar, allt i enlighet med vad som vid
upplåtelsen närmare bestämmes i fastställd odlingsplan.

Kolonist åtnjute härvid en kontant odlingshjälp, utan återbetalningsskyldighet,
av 750 kronor, att utbetalas i terminer efter arbetets fortgång i den
mån kolonisten enligt fastställd odlingsplan uppodlar samt, i mån av behov,
kalkar och gödslar en och en halv hektar torvmarksjord jämte ett mindre,
till potatisland avsett, område fastmarksjord.

I undantagsfall må, efter Kungl.
Maj:ts beprövande, kolonat uppodlas
genom statens omedelbara försorg till
den omfattning, som i avseende å
odlingskostnad beräknas motsvara
förenämnda kontanta odlingshjälp,
vilken i dylikt fall icke må utgå.

§ 11.

Inom tid, som vid varje upplåtelse
bestämmes, skall kolonist hava å
kolonatet uppfört bostadshus och uthus
i enlighet med vad som vid upplåtelsen
närmare avtalas. Den tid,
inom vilken byggnaderna skola vara
fullbordade, må i allmänhet ej bestämmas
senare än till fem år från
den dag, då kolonist tillträdde kolonatet.

Kolonist åtnjute kontant byggnadshjälp
intill 3,500 kronor, att utbetalas
i terminer i mån av byggnadsarbetes
fortgång. I undantagsfall
kan, efter särskilt beprövande, detta
belopp höjas, dock högst till 4,000
kronor.

I de fall, då kolonist därom gör
framställning, må en hektar av kolonatet
kunna genom statens försorg
och med användande av kolonist
som arbetskraft uppodlas, kalkas och
gödslas, varvid ovannämnda kontanta
odlingshjälp ej må utgå.

I behövliga fall må kolonist för
den första uppodlingen kunna erhålla
räntefritt lån till inköpande
av utsäde.

§ 11.

Inom tid, som vid varje upplåtelse
bestämmes, skall kolonist hava å
kolonatet uppfört bostadshus och uthus
i enlighet med vad som vid upplåtelsen
närmare avtalas. Den tid,
inom vilken byggnaderna skola vara
fullbordade, må i allmänhet ej bestämmas
senare än till tio år från
den dag, då kolonist tillträdde kolonatet.

Kolonist åtnjute kontant byggnadshjälp
intill i,000 kronor, att utbetalas
i terminer i mån av byggnadsarbetets
fortgång. I undantagsfall
kan, efter särskilt beprövande, detta
belopp höjas, dock högst till i,500
kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

7

(Kungl. Mai:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

Där så lämpligen ske kan, bör vederbörande kolonisationsorgan söka vidtaga
åtgärder i syfte att erforderligt byggnadsvirke i försågat skick jämte
annat byggnadsmaterial må kunna tillhandahållas kolonist, till självkostnads -

pris, å koloni sationsom rådet.

I undantagsfall må, efter Kungl.
Maj:ts beprövande, kolonat bebyggas
genom statens omedelbara försorg.

Det åligger kolonist att svara för
säkring.

Kolonat må kunna bebyggas genom
statens omedelbara försorg, där
kolonist därom gör framställning
och förhållandena sådant motivera.
byggnaders underhåll och brandför -

§ 12.

Kolonist vare berättigad att, efter utsyning genom vederbörande skogsstatstjänsteman
och i den mån byggnadsarbeten åligga kolonisten, avgiftsfritt
erhålla byggnadsvirke, som erfordras till de byggnader, som prövas böra å
kolonatet uppföras, att uttagas från skogen å de delar av kolonatet, som
utgöras av odlingsmark eller avses till tomtplats, eller, i den mån
virkestillgången å nämnda delar av kolonatet finnes otillräcklig, från
skogen å motsvarande delar av närliggande kolonat eller å angränsande
del av kronoparken.

Kolonist vare vidare berättigad att, under den tid han innehar kolonatet
med nyttjanderätt, efter utsyning eller anvisning genom vederbörande
skogsstatstjänsteman avgiftsfritt från kolonatets skog eller från kronoparken
uttaga virke till husbehov ävensom bränsle allt i enlighet med vad vid
kolonatets upplåtande närmare bestämmes.

§ 13.

Kolonist må tillerkännas rätt till
bete, utan avgift, å angränsande del
av kronoparken under femton år
från den första upplåtelsen av kolonatet
för å detta vinterfödda hästar
och nötkreatur, dock att i varje fall
må från bete undantagas mark,
varest betandet skulle förorsaka
märkbart hinder för skogens återväxt.

§ 13.

Kolonist må tillerkännas rätt till
bete, utan avgift, å angränsande del
av kronoparken för å detta vinterfödda
hästar och nötkreatur, dock
att i varje fall må från bete undantagas
mark, varest betandet skulle
förorsaka märkbart hinder för skogens
återväxt.

§ 14.

Rätt till jakt efter älg inom kolonatets område förbehålles kronan under
den tid, kolonist innehar kolonatet med nyttjanderätt.

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

§ 15.

Genom statens försorg vidtagas åtgärder för kolonisationsområdenas förbindande
med viktigare kommunikationsleder. Det åligger dock kolonist
att ansvara för byggande och underhåll av för kolonatet erforderlig utfartsväg
i den mån densamma faller inom kolonatets område. I övrigt deltager
kolonist i underhåll av väg i den utsträckning och enligt de grunder,
som vid kolonatets upplåtande bestämmas, därvid kolonist ej må åläggas
underhåll av längre vägsträcka än tillhopa 300 meter.

§ 16.

Avlopps- och avledningsdiken, som
prövas erforderliga för kolonisationsarbetets
genomförande, ävensom laggdiken,
vilka möjliggöra odlingsarbetets
omedelbara påbörjande, anläggas
genom statens försorg.

Kolonist har skyldighet att dels
underhålla sålunda upptagna diken,
i vad de ligga inom kolonatets område,
och dels deltaga i underhållet
av utom kolonatets område belägna
diken efter ty därom vid kolonatets
upplåtande bestämmes.

§ 17.

Kronan ansvarar för skatt och
annan allmän tunga, som belöpa å
kolonat under den tid, kolonist innehar
detta med nyttjanderätt, dock
under högst femton år från den
första upplåtelsen.

§ 16.

Avlopps- och avledningsdiken, som
prövas erforderliga för kolonisationsarbetets
genomförande, ävensom laggdiken,
vilka möjliggöra odlingsarbetets
omedelbara påbörjande, anläggas
genom statens försorg. Staten
bekostar likaledes den torrläggning
av kolonat närliggande vattensjuka
marker, som är nödvändig för frostländighetens
minskande och för den
odlingsbara markens inom kolonatet
nöjaktiga torrläggning.

Kolonist har skyldighet att dels
underhålla sålunda upptagna diken i
vad de ligga inom kolonatets område
och dels mot ersättning deltaga
i underhållet av utom kolonatets
område belägna diken efter ty därom
vid kolonatets upplåtande bestämmes.

§ 17.

Kronan ansvarar för skatt och
annan allmän tunga, som belöpa å
kolonat under den tid, kolonist innehar
detta med nyttjanderätt.

§ 18.

Dör kolonist före upplåtelsetidens utgång eller försättes han i konkurs,
äge såväl kronan som dödsbodelägarna eller borgenärerna uppsäga avtalet.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

9

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

Sker ej uppsägning från någondera sidan inom sex månader efter dödsfallet
eller sist å trettionde dagen efter inställelsedagen i konkurs, skall
avtalet fortfarande äga giltighet, och svara dödsbodelägarna eller borgenärerna
för avtalets fullgörande intill dess upplåtelsetiden utgår eller avtalet
eljest upphör att gälla.

Vad om rätt för kolonist till inlösen av kolonat eller till förnyad upplåtelse
här nedan sägs skall icke äga tillämpning i fråga om borgenärer,
för vilka avtal om nyttjanderätt till kolonat enligt vad ovan sägs kan
komma att gälla.

Frånträder kolonist under pågående upplåtelseperiod nyttjanderätten till
kolonat, vare sig till följd av dödsfall, konkurs, nyttjanderättens förverkande
eller eljest, och skall ej jämlikt denna paragraf avtalet fortfarande
äga giltighet för dödsbodelägare eller borgenärer, skall kolonatet ofördröjligen
för återstoden av upplåtelsetiden upplåtas till annan kolonist under
oförändrade villkor, dock att beträffande fullgörandet av den kolonisten
åliggande odlings- och byggnadsskyldighet må vidtagas den jämkning,
vartill omständigheterna skäligen må anses föranleda.

§ 19.

Avträdes kolonat, skall kolonisten vara berättigad till ersättning för av
honom enligt för kolonatet gällande byggnadsplan å kolonatet uppförda
byggnader ävensom för å detsamma av kolonisten verkställda förbättringar.
Vid ersättningens bestämmande skall avdrag göras för värdet av virke,
som för byggnads- eller förbättringsarbetenas fullgörande tillhandahållits
kolonisten från statens sida, ävensom för belopp, som kolonisten i den
ordning särskilt stadgas må hava erhållit såsom odlings-, diknings- eller
byggnadshjälp.

Om inlösen av kolonat.

§ 20

•

Efter det kolonist fullgjort honom enligt §§ 10 och 11 åliggande
odlings- och byggnadsskyldighet, skall han vara berättigad att under de
villkor nedan i §§ 21—25 sägs inlösa kolonatet.

Rätt till inlösen av kolonat äger dock rum allenast i händelse kolonist
prövas behörigen hava fullgjort vad honom i denna hans egenskap enligt
gällande föreskrifter åligger.

Att Kungl. Maj:t i särskilda fall äger besluta om upplåtelse av kolonat,
utan att kolonist berättigas inlösa kolonatet, därom är stadgat i § 6.

§ 21. § 21.

Köpeskillingen för kolonat bestäm- Köpeskillingen för kolonat bestäm mes

med hänsyn till värdet å jord mes med hänsyn till värdet å od -

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
och skog samt byggnadshjälp enligt
allmänna grunder, som fastställas
av Kungl. Maj:t. Vid kolonatets
upplåtande första gången skall i
upplåtelsehandlingen angivas, huru
köpeskillingen för kolonatet skall
beräknas.

( M otionärernas förslå g.)
lingsbar jord samt å skog och erhållen
byggnadshjälp enligt allmänna
grunder, som fastställas av Kungl.
Maj:t. Vid kolonatets upplåtande
första gången skall i upplåtelsehandlingen
angivas, huru köpeskillingen
för kolonatet skall beräknas.

§ 22.

Köpeskilling för kolonat skall, då inlösen äger rum, delas i två lika stora
delar, en amorteringsdel och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess den blivit till fullo gulden, en
annuitet av 6 procent, varvid såsom ränta räknas 3.6 procent av det oguldna
kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder sedan
femton år förflutit från den dag, kolonatet först upplåtits. Intill dess amortering
börjar, erlägges endast ränta efter 3.6 procent av köpeskillingens hela
belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta efter
3.6 procent av den stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo
inbetalts.

Den stående delen skall vara gulden senast inom fem år från det sista
inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Det stånde kolonisten fritt
att när helst betala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt
att göra de avbetalningar han önskar å den stående delen.

Därest kolonatet till joi^d eller byggnader vanvårdas, eller skog å kolonatet
avverkas annorledes än till husbehov eller försäljning efter utsyning,
eller föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras,
eller kolonisten underlåter att hålla åbyggnaderna brandförsäkrade, skall,
därest sådant från statens sida påfordras, vad av köpeskillingen återstår
oguldet jämte ränta genast vara till betalning förfallet. Detsamma skall
gälla, där äganderätt till kolonatet i dess helhet eller del därav genom köp
eller annat fång från kolonisten övergår i andra fall än då kolonatet i sin
helhet övertages antingen av efterlevande make eller av bröstarvinge eller
av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla kolonatet oskiftat, så
framt icke den nye innehavaren i vederbörlig ordning prövas lämplig att
övertaga kolonatet.

Som säkerhet för oguldna delar av köpeskillingen skall kolonist, då inlösen
äger rum, avlämna med inteckningsmedgivande försedd förbindelse,
avfattad i överensstämmelse med vad ovan föreskrivits.

Kolonist skall vara skyldig att inbetala i denna paragraf omförmäld
annuitet i den ordning, som från statens sida vid köpet närmare bestämmes.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

11

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

% 23.

Vill därtill berättigad kolonist inlösa kolonat, göre därom skriftlig anmälan
hos vederbörande kolonisationsnämnd. Har sådan anmälan inkommit,
läte nämnden ofördröjligen anställa besiktning å kolonatet till utrönande
huruvida inlösen må äga rum. Prövar nämnden kolonist vara berättigad
till inlösen, skall genom nämndens försorg köpekontrakt upprättas enligt
fastställt formulär.

Om besiktning, som i denna paragraf avses, skall i tillämpliga delar gälla
vad om syn finnes stadgat i 2 kap. 11 och 12 §§ av lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom.

§ 24.

I köpekontrakt, varom i § 23 sägs, skola intagas erforderliga förbehåll
om servitut till förmån för såväl kronopark eller därå belägen fastighet
som den försålda lägenheten. Sålunda skall i allmänhet ägaren av sistnämnda
fastighet förpliktas tåla, att väg för utforsling av virke från kronoparken
tages över lägenheten samt att över lägenhetens område till förmån för
kronoparken eller därå belägen fastighet elektrisk ledning dragés, allt dock
mot ersättning för av servitutets utövande vållad skada, ävensom göras
förbehåll om skyldighet för ägaren av den försålda lägenheten att under -

hålla väg.

Å andra sidan skall ägaren av den
försålda lägenheten, om och i den
mån så finnes nödigt, tillerkännas
rätt att å kronoparken efter anvisning
årligen taga viss angiven myckenhet
husbehovsvirke och bränsle, vilken
rätt dock ej må utsträckas att
avse längre tid än till och med trettio
år från den dag, kolonatet först upplåts,
ävensom rätt att å vissa platser
å kronoparken eller därå belägen
fastighet taga grus, sand, torv och
lera till husbehov samt för fullgörande
av den ägaren av den försålda
lägenheten åliggande skyldighet
att underhålla väg.

Å andra sidan skall ägaren av den
försålda lägenheten, om och i den
mån så finnes nödigt, tillerkännas rätt
att å kronoparken efter anvisning
årligen taga viss angiven myckenhet
husbehovsvirke och bränsle,
ävensom rätt å vissa platser å kronoparken
eller därå belägen fastighet
taga grus, sand, torv och lera till
husbehov samt för fullgörande av
den ägaren av den försålda lägenheten
åliggande skyldighet att underhålla
väg.

§ 25.

Sedan köpekontrakt rörande kolonat upprättats, skall genom statens försorg
på statens bekostnad den försålda lägenheten av lantmätare avfattas
å karta, därå upptagas skillnaden mellan ägoslag, vilka redovisas i jordregistret,
byggnader, vägar, vattendrag och dylikt ävensom sådana fasta

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Motionärernas förslag.)

punkter och mätningsuppgifter, att det kartlagda områdets läge bliver
fullt bestämt.

Inlöst kolonat skall genom statens försorg avskiljas från stamfastigheten
genom jordavsöndring. Lagfart å fånget ombesörjes på kolonistens bekostnad
av staten.

Särskilda bestämmelser.

§ 26.

Har kolonist vid utgången av
första upplåtelsetiden ej inlöst kolonatet,
äge han, därest villkoren enligt
§ 20 för inlösen av kolonatet uppfyllts,
erhålla kolonatet till sig upplåtet
under nyttjanderätt för ytterligare
femton år under oförändrade
villkor, dock att därvid icke skall
tillämpas vad i §§ 9, 10, 13 och 17
sägs om legofrihet eller lägre lega
än efter 3.6 procent, odlingsskyldighet,
rätt till bete och ansvar för

§ 26.

Har kolonist vid utgången av
första upplåtelsetiden ej inlöst kolonatet,
äge han, därest villkoren enligt
§ 20 för inlösen av kolonatet uppfyllts,
erhålla kolonatet till sig upplåtet
under nyttjanderätt för ytterligare
femton år under oförändrade
villkor, dock att därvid icke skall
tillämpas vad i §§ 9 och 10 sägs om
legofrihet och odling sskyldighet.

skatt och allmän tunga.

Kolonist, som vid andra upplåtelsetidens utgång ej inlöst kolonatet, äge
optionsrätt till förnyad upplåtelse, därvid Kungl. Maj:t må föreskriva de
ytterligare jämkningar i upplåtelsevillkoren, som finnas nödiga.

§ 27.

Har kolonist, på sätt i § 26 sägs, erhållit ny upplåtelse av kolonatet,
må han när som helst under den nya upplåtelsetiden kunna inlösa kolonatet.
Därvid galle i tillämpliga delar vad ovan stadgats angående inlösen
av kolonat.

§ 28.

Kolonist bör, i den mån och för
den tid så prövas lämpligen kunna
ske, beredas rätt utan avgift till fiske
i vatten å angränsande kronopark.

§ 28.

Kolonist äger rätt till jakt och
fiske å det till honom upplåtna området
och hör, i den mån och för
den tid så prövas lämpligen kunna
ske, beredas rätt utan avgift till jakt
dock icke efter älg — samt till
fiske även å angränsande kronopark.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

13

<Kanyl. Maj:ts förslag.)

§> 29.

Det må ankomma på Kung!.. Maj:ts
prövning, huruvida och i vad mån
understöd må lämnas vederbörande
skoldistrikt för upprättande av skola,
avsedd huvudsakligen för kolonisters
barn, genom avgiftsfritt upplåtande
under nyttjanderätt från kronopark
av för ändamålet erforderlig mark
och kostnadsfritt tillhandahållande
å rot av erforderligt virke.

(Motionärernas förslag.)

§ 29.

Det må ankomma på Kungl. Maj:ts
prövning, huruvida och i vad mån
understöd må lämnas vederbörande
skoldistrikt för upprättande av skola,
avsedd huvudsakligen för kolonisters
barn, dels genom avgiftsfritt upplåtande
under nyttjanderätt från
kronopark av för ändamålet erforderlig
mark och kostnadsfritt tillhandahållande
å rot av erforderligt
virke, dels även på annat sätt, som
kan anses lämpligt, där särskilda
skäl därtill föreligga.

% 30.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas
erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

§ 31.

Körande lån från kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond är särskilt
stadgat.

§ 32.

Kolonist bör genom statens försorg
beredas arbete i minst så stor
utsträckning, att han därav erhåller
de medel, som utöver inkomsten från
jordbruket och från på annat håll
erhållet arbete, äro nödiga för anskaffande
av för jordbruket behövliga
inventarier, för erläggande till
kronan av utgående lega och annuiteter
samt för hans och hans familjs
nöjaktiga bärgning.»

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för i propositionen, respektive
motionerna framställda yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen, respektive motionerna.

14

Ärendets
tidigare behandling;
hit
tills förekom
mande upplåtelser
m. m

1914 års
riksdag.

Kolonisationskommittén.

Upplåtelser av
skogstorp och
odlingslägenheter.

Fursökskolo nisotionen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Såsom departementschefen erinrat har den nu slutförda utredningen om
. kolonisationen å de norrländska kronoparkerna sin upprinnelse i en fram■
ställning av 1914 års senare riksdag.

I skrivelse deri 18 september 1914, nr 273, anhöll riksdagen — på framställning
av enskilda motionärer och i anslutning till tidigare av 1912 och 1913
års riksdagar i ämnet avlåtna skrivelser — att KungUMaj:t måtte låta verkställa
en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga
och . därtill tjänliga marktillgangar inom de sex nordligaste länen
i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten, storleken och beskaffenheten
av jord, som kunde befinnas lämplig för utläggande av såväl
odlingslägenheter som under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk,
ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning i nu nämnda hänseende.

Tillika anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte dels efter verkställd
utredning for riksdagen framlägga förslag till ändrade och förbättrade
villkor för upplåtelse av odlingslägenheter å kronoparkerna i de sex nordligaste
länen, huvudsakligen avseende förhöjning av odlingsbidraget samt
gynnsammare lyftnings- och återbetalningsvillkor för detta bidrag, dels
ock taga under omprövning möjligheten och önskvärdheten av sådan ändrad
ordning för de å nämnda kronoområden belägna större, sammanhängande
odlingsmarkers _ förvaltande och upplåtande, som av motionärer i riksdagen
närmare angivits, nämligen att dylika områden avskildes från skogsstatens
förvaltning och förvaltades i annan ordning samt upplåtelser av odlingslagenheter
anförtroddes åt organ, som lämnade fullt tillfredsställande garantier
för en prövning av dylika upplåtelser ur kolonisations- och jordbrukssynpunkter.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen har utförts huvudsakligen
av kolonisationskommittén, som den 31 maj 1922 avgav slutbetänkande.
I ärendet hava jämväl ett stort antal myndigheter, sammanslutningar m. fl.
yttrat sig.

Å kronopark^- och överloppsmarker i de sex nordligaste länen hava under
de senaste årtiondena skogstorp och odlingslägenheter upplåtits enligt vissa
av riksdagen (huvudsakligen 1891, 1904, 1909 och 1913) fattade beslut.

De sedan 1909 beslutade odlingslägenheterna upplåtas med nyttjanderätt
för en tid av 50 år, varefter viss rätt till option inträder. Under de 15 första
aren får lägenheten innehavas avgiftsfritt; därefter erlägges för densamma
en på visst sätt beräknad avgäld. Lägenhetshavaren åtnjuter avgiftsfritt
vissa naturaförmåner, såsom virke till byggnaders uppförande, hägnader o. d.
samt vedbrand ävensom betesrätt å kronoparken för vinterfödda hästar och
nötkreatur. Av allmänna medel erhålles ett kontant byggnads- och odlingsbidrag
intill 2,000 kronor (före 1918 blott 750 kronor).

Upplåtelser av skogstorp och odlingslägenheter omhänderhaves av domänstyrelsen.

Enligt beslut av riksdagen 1918—1924 hava kolonisations försök igångsatts
å vissa kronoparker i Norrland och Dalarna. Härför hava anslag an -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 15

visats om sammanlagt 5,600,500 kronor. Vid försökskolonisationen hava
följande bestämmelser tillämpats:

Försöken avse upplåtande av kolonat av två typer, en större med odlingsmark
av omkring 15 hektar och en mindre med odlingsmark av omkring
5 hektar. Kolonaten utläggas gruppvis, så att, där de ej förläggas invid
redan befintliga gårdar, minst tre upplåtas i varandras nära grannskap. Vid
kolonatens utläggande och upplåtande lända följande detaljbestämmelser till
efterrättelse:

1) att odlingsmarken å kolonaten skall bestå till större delen av torvmark
och till en mindre del av fastmark, vilken även skall vara avsedd till
boplats;

2) att till varje kolonat skall läggas ett skogsområde, som för större kolonat
skall omfatta omkring 15 hektar, dock efter omständigheterna mera eller
mindre, varemot det för mindre kolonat ej må tilltagas större än att lämplig
arrondering vinnes;

3) att dessutom må till kolonaten läggas impediment och annan mark, som
ur arronderingssynpunkt anses böra medfölja;

4) att till kolonist må antagas allenast den, som äger god frejd och gjort
sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel samt äger förutsättning för
drivande av ett mindre jordbruk;

5) att kolonat ej må upplåtas till den, som redan äger fastighet av den
storlek att därå kan födas en familj, och att ej heller mera än ett kolonat
må upplåtas åt samma person;

6) att kolonat skall upplåtas för en tid av femton år, med rätt för kolonist
att, när minst tio år förflutit och kolonisten uppfyllt sina kontraktsenliga
åligganden, få mot viss köpeskilling kolonatet å sig överlåtet med äganderätt; 7)

att avlopps- och avledningsdiken å den odlingsbara torvmarken tor upplåtna
kolonat skola genom statens försorg upptagas;

8) att en del av de mindre kolonaten skall genom statens försorg förses
med en mangårdsbyggnad och en uthusbyggnad, vilka dock allenast i så
måtto göras färdiga, att kolonisten kan under första tiden hava nödtorftig
bostad och rum för kreatur;

10) att innan å någon av kronoparkerna upplåtelse äger rum av kolonat,
som skall av staten förses med åbyggnader, utrönes, att antagliga sökande
finnas till så många dylika kolonat å kronoparken som motsvara nyssnämnda

minimiantal; .

11) att å kolonat, som av staten förses med åbyggnader, kolonisten skall
hava att utan onödigt dröjsmål och sist inom tio år fullborda åbyggnaderna
i enlighet med ritning och beskrivning, som vid upplåtelsen fastställas, dock
att avvikelse härifrån sedermera må på kolonistens framställning medgivas;

12) att å kolonat, som ej av staten förses med åbyggnader, kolonisten skall
inom tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande dem, som staten å de övriga
kolonaten verkställer, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna; och skola
även i avseende å dessa byggnadsarbeten ritning och beskrivning, som fastställas
vid upplåtelsen, lända till efterrättelse i den mån ej sedermera avvikelse
medgives;

13) att kolonist skall hava att för statens räkning brandförsäkra byggnaderna
på sätt därom kan varda närmare bestämt;

14) att kolonist å mindre kolonat skall hava att i enlighet med föreskrifter,

16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

som meddelas vid upplåtelsen, inom fem år uppodla en hektar jord, varjämte
före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar skola uppodlas;

15) att kolonist å större kolonat skall i enlighet med föreskrifter, som meddelas
vid upplåtelsen, inom tre år uppodla en hektar jord, varjämte två
hektar skola uppodlas innan åtta år förflutit och ytterligare två hektar före
upplåtelsetidens utgång;

16) att kolonist, som själv helt och hållet bebygger kolonatet, skall av
allmänna medel äga erhålla byggnadslijälp med tre fjärdedelar av det belopp,
vartill i samband med kolonatets upplåtande byggnadskostnaden beräknas,
dock högst 4,500 kronor, och skall av denna byggnadshjälp utbetalas i förskott
mot borgen 10 procent och återstoden i vissa terminer efter arbetets
fortgång;

17) att kolonist å större kolonat skall äga att i odlingshjälp utfå 500
kronor, varav 250 kronor utbetalas mot vederhäftig borgen eller annan godkänd
säkerhet, då upplåtelsen kommit till stånd, och enahanda belopp då två
hektar jord uppodlats;

18) att kolonist skall vara berättigad att å kronans mark avgiftsfritt erhålla
virke dels för uppförande eller fullbordande av föreskrivna åbyggnader, dels
för hägnader, hässjor, täckdikning och annat dylikt husbehov, varvid dock ej
må för de första tio åren beräknas mera än sammanlagt 60 kubikmeter fast
mått för större kolonat och 50 kubikmeter sådant mått för mindre kolonat
samt för de återstående fem åren ej mera än 25 kubikmeter fast mått för
större kolonat och 20 kubikmeter sådant mått för mindre kolonat, dels för
underhåll av åbyggnader under de sista fem åren av upplåtelsetiden sammanlagt
högst 10 kubikmeter fast mått, dels till vedbrand årligen 30 kubikmeter
fast mått, dels ock vad som kan åtgå till vissa förbättringar och tillbyggnader,
som kolonisten kan önska företaga;

19) att skogen å det till kolonatet upplåtna området icke må av kolonisten
nyttjas i vidare mån än som kan föranledas av att det i 18 punkten omförmälda
husbehovsvirke anvisas till uttagande inom området;

20) att utan kolonistens medgivande virke å nyssnämnda område ej må
vare sig anvisas kolonisten till husbehov eller eljest av staten disponeras,
med mindre det utgöres av torrskog eller vindfällen eller ock avverkning
erfordras till förebyggande av att skogen på grund av ålder eller annorledes
uppenbarligen tager skada; dock att träd, som i diameter vid brösthöjd hålla
30 centimeter eller mera, må för statens räkning borttagas, där de ej av kolonisten
lösas till pris, som kan varda avtalat, och vare kolonisten berättigad att, där
han för köpeskillings minskande så önskar, påkalla borttagande av de mindre
träd, som enligt skogsförvaltningens bedömande kunna avverkas utan fara
för den återstående skogens bestånd;

21) att kolonist skall vara pliktig att väl hävda den uppodlade jorden
samt underhålla de uppförda åbyggnaderna och de genom statens försorg
upptagna dikena;

22) att vid kolonatets avträdande kolonisten skall åtnjuta ersättning för
de förbättringar han ä kolonatet utfört i avseende å jord, diken, hägnader,
hässjor, vägar och byggnader, dock att härvid skall avräknas värdet av virke,
som för förbättringens utförande tillhandahållits kolonisten av staten, samt
belopp, som kolonisten kan hava enligt kontraktet eller eljest bekommit såsom
odlings-, diknings- eller byggnadshjälp; och må ersättning ej utgå för byggnader,
till vilkas uppförande kolonisten ej äger erhålla virke;

23) att kolonisten skall under upplåtelsetiden äga å statens mark begagna
nödigt bete för hästar och nötkreatur, som vinterfödas å kolonatet;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

17

24) att i årlig lega för kolonat, vara byggnaderna delvis uppföras genom
statens försorg, skall erläggas dels för marken så mycket som motsvarar
ränta efter 3.6 procent å det belopp, som vid köp av kolonat skall utgå för
odlingsmarken, och dels fiir byggnaderna 180 kronor;

25) att för kolonat, varå byggnaderna helt uppföras av kolonisten, inarklega
skall erläggas efter nyssnämnda beräkningsgrund, varjämte för bygg
naderna skall gäldas en årlig lega, som motsvarar 3.6 procent ränta å det
belopp kolonisten uppburit i byggnadshjälp;

26) att lega dock ej i något fall utgår under de fem första åren;

27) att köpeskilling för kolonat, som kolonist vill förvärva med äganderätt,
skall bestämmas sålunda:

a) att för byggnaderna räknas, om desamma blivit delvis uppförda av
staten, 5,000 kronor, och, om de helt uppförts av kolonisten, det belopp
denne bekommit i byggnadshjälp,

b) att för odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna,
beräknas ett pris av 50 kronor för hektar, vilket pris dock må kunna med
hänsyn till markens läge och beskaffenhet skäligen nedsättas,

c) att skogsmarken beräknas till 20 kronor för hektar och övrig mark
till 10 kronor för hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknas något
värde,

d) samt att betalningen för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid äganderättens
förvärvande finnes inom kolonatets område, uträknas efter följande
•grundpris: för lövskog samt växande barrskog om 10—14 centimeter i diameter
vid brösthöjd 75 öre per kubikmeter fast mått, för växande barrskog om 15—24
centimeter i diameter vid brösthöjd 1 krona 50 öre per kubikmeter sådant mått
samt för dylika träd om 25—29 centimeter i diameter vid brösthöjd 3 kronor
kubikmeter fast mått;

28) att köpeskillingen skall bestämmas vid upplåtelsen, dock att det belopp,
som skall erläggas för ståndskogen, skall förklaras beroende av skogsräkning,
som äger rum, när fråga uppstår om äganderättens förvärvande;

29) att köpeskillingen skall uppdelas i två lika stora delar, en stående och
en amorteringsdel, vilka gäldas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som tinnes föreskrivet för statens egnahemslån;

30) att vid köp av mindre kolonat köpeskillingen skall minskas med 30
kronor för varje fullt antal av 100 dagar, som kolonisten, hans hustru eller
något av hans barn över 18 år efter uppgörelse med skogsförvaltningen utfört
å kronans mark, och med 10 kronor för varje fullt antal av 50 dagar,
som något av hans barn under 18 år sålunda arbetat;

31) att vid köp av större kolonat köpeskillingen skall, så framt kolonisten
utfört odling utöver vad honom enligt kontraktet åligger, minskas med 200
kronor för varje hektar sålunda odlad fastmark och 100 kronor för varje
hektar odlad torvmark, dock att sammanlagda beloppet av sådant avdrag ej
må överstiga 500 kronor;

32) att om, efter det äganderätt till kolonat förvärvats men innan den tid
för vilken upplåtelsen skolat gälla gått till ända, utförts arbete eller odling
av beskaffenhet, som i 30 eller 31 punkten avses, kolonisten även därför
skall efter förenämnda grunder njuta avdrag å köpeskillingen, vilket avdrag
då skall göras å dess stående del;

33) att kolonist, som förvärvar äganderätt till kolonatet, skall vara berättigad
att, intill dess trettio år förflutit från början av upplåtelsetiden,
från statens mark likasom förut erhålla bränslevirke och, om hans kolonat
tillhör den mindre typen, jämväl övrigt virke, med iakttagande att för

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 25 höft. (Nr 67.)

2

Utskottet

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

hägnader, hässjor och dylikt ej må utgå mer än 20 kubikmeter fast mått
för varje period av fem år och för underhåll av åbyggnader ej mer än 10
kubikmeter fast mått för varje sådan period;

34) att kolonist, som vunnit berättigande att få kolonatet å sig överlåtet,
skall, där han hellre vill, erhålla ny upplåtelse med nyttjanderätt för en tid*
av femton år på samma villkor som förut varit gällande;

35) att emellertid den rätt till betning utanför kolonatets område, som
under första upplåtelsetiden tillkommit kolonisten, skall, evad han förvärvar
äganderätt till kolonatet eller får detsamma på nytt åt sig upplåtet med
nyttjanderätt, upphöra när femton år förflutit från den första upplåtelsen;

36) att kolonist, som erhållit ny upplåtelse av nyttjanderätt och uppfyller
vad honom i följd av upplåtelsen åligger, skall äga att när som helst under
den nya upplåtelsetiden få kolonatet å sig överlåtet med äganderätt på enahanda
villkor, som gälla för överlåtelse under den första upplåtelsetiden,
dock att skogsarbete eller odling, som efter dess utgång utföres, ej må medföra
rätt till avdrag å köpeskillingen, varemot, om överlåtelse ej kommer
till stånd före den nya upplåtelsetidens utgång, kolonisten skall äga av kronan
utbekomma belopp, som eljest kunna för odling eller skogsarbete avdragas å
köpeskillingen.

Kolonisationsförsöken hava letts av den uti Stockholm förlagda statens
kolonisationsnämnd, vari domänstyrelsens chef varit ordförande.

Å sid. 11—26 i propositionen lämnas redogörelse för resultatet av försökskolon
isationen.

Den föreliggande propositionen avser ett mera permanent ordnande av kolonisationen
å kronoparker i Norrland och Dalarna. Propositionens huvudförslag
utgöres av ovan återgivna förslag till allmänna grunder för upplåtande av kolonat.
Dessa grunder skulle bilda regler, enligt vilka Kungl. Maj:t och kolonisationsorganen
hava att förfara vid verkställighet av de kolonisationsföretag, som
i vart fall må varda av statsmakterna beslutade i samband med beviljande
av anslag för hithörande verksamhet. Kolonisationens omfattning skulle
alltså för varje år göras beroende av beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Jämte ordnandet av formerna för fortsatt kronoparkskolonisation avser propositionen
att åvägabringa vissa förbättringar i redan antagna kolonisters
villkor. Dessutom avhandlas en del specialfrågor såsom angående kolonisternas
kreaturslånefond, anslagsbehovet för nästa budgetår, ifrågasatt om förin g
till kolonat av skogstorp och odlingslägenheter m. m.

Propositionen bygger i väsentliga delar på kolonisationskommitténs utredningar
och förslag under hänsyntagande dock till vad i däröver avgivna
utlåtanden från vissa håll anförts.

A) Den fortsatta kolonisationsverksamhetens ordnande.

I propositionen har föredragande departementschefen till en början uttalat
sig angående den här ifrågavarande kolonisationens syftemål och förutsättningar.
Därvid framhålles bland annat, att under förutsättning av något
så när bestående förvärvsmöjligheter utom kolonaten bärkraftiga jordbruk.

Jordbruksutskottets utlutande. Nr 67.

1 9

avsedda i främsta rummet för ortens befolkning, borde kunna bildas pa
odlingsbar mark å de norrländska kronoparkerna samt att en sådan nybildning
av jordbruk vore i statens intresse såväl ur social synpunkt som
med hänsyn till bedrivandet av det statliga skogsbruket, varför vissa uppoffringar
från det allmännas sida för detta ändamål kunde vara motiverade.
Rörande förslagets allmänna läggning har departementschefen anfört följande:
»Verkställda omfattande utredningar av kolonisationsfrågan hava givit stöd
åt den uppfattningen, att viss omläggning av kolonisationsverksamheten
är av nöden. Sålunda torde för den fortsatta verksamheten, snäva och
bindande detaljföreskrifter höra i görligaste mån undvikas och i stället
ökade möjligheter öppnas till smidig, naturlig anpassning efter förekommande
skiftande orts- och personförhållanden. Vidare torde större vikt
höra läggas vid beredande åt kolonisterna av förmåner in natura genom
något rikligare tilldelning av jord och skog, medan å andra sidan utlämnandet
av kontantbidrag, vilka skola av kolonisterna förräntas och återbetalas,
synes kunna något inskränkas. Därjämte torde odlingsfrågan böra
ställas mera i förgrunden, under det att byggnadsspörsmålet lämpligen bör
erhålla en mindre framträdande plats än hittills. Särskild uppmärksamhet
bör även ägnas åt frågan om utväljandet av lämpliga kolonister. Slutligen
torde verksamheten i organisatoriskt hänseende böra starkt decentraliseras
genom att det egentliga kolonisationsarbetet helt förlägges till ute i orterna
i nära kontakt med rådande orts- och personförhållanden verksamma lokalorgan.
»

I motionerna gives uttryck åt en stark tro på möjligheten och behövligheten,
att medelst kolonisation å de norrländska kronoskogarna delvis uppsuga
det inom berörda landsdelar förefintliga befolkningsöverskottet. Vidare
framhålles i motionerna, att en kolonisation av Norrlands och Dalarnas
kronoparker kunde få stor omfattning och den största ekonomiska betydelse,
om den målmedvetet bedreves med syfte att åstadkomma en rationell skogsvård
å dessa väldiga arealer. Åtgärder för införande av dylikt intensivt
skogsbruk borde därför vidtagas. Därjämte förmena motionärerna, att genom
Kungl. Maj:ts förslag tillräckliga förmåner ej tillerkännas dem, som redan
nu uppodla jord på kronoparkerna, ävensom dem, som hädanefter skulle
bliva kolonister. Motionärerna anse, att staten borde vara rundhänt, så
långt statens resurser det medgåve, vid bestämmandet av villkoren för kolonisationen
i vildmarken. Med utgångspunkt huvudsakligen från av kolonister
framställda önskemål hava motionärerna därför påyrkat vissa förhöjningar
och utvidgningar av statens stöd åt kolonister, utöver vad som föreslås
i propositionen.

Utskottet — som i det följande vid behandlingen av förslagets olika
paragrafer har för avsikt att återkomma till vissa av förberörda allmänna
frågor — vill redan nu framhålla, att utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag
i stort sett väl avvägt. Utskottet delar den uppfattning, som däri
kommit till uttryck, nämligen att man vid här ifrågavarande kolonisa -

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Kolonisatiolens
syfte och
förutsättningar.

tionsverksamhet, vilken till övervägande del kommer att bliva förlagd till
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, bör framgå med försiktighet.

Vad angår den av motionärerna berörda frågan om utsträckt tillämpning
av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoskogarna, vill utskottet
— under framhållande av frågans stora vikt och betydelsen av att kolonisterna
äga tillgång till erforderligt förtjänstarbete, särskilt skogsarbete
å angränsande kronoskogar — erinra om det beslut, som riksdagen nyligen
fattat på grund av statsutskottets utlåtande den 17 april 1925, nr 49, i anledning
av riksdagens år 1924 församlade revisorers berättelse för tiden 1 juli
1923 30 juni 1924. Med bifall till vad statsutskottet under punkt 12 hemställt,
beslöt riksdagen därvid, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan, i vad mån
åtgärder genom ökad skogsodling och skogsföryngring behövde vidtagas
för att förebygga en minskning av statens skogskapital. Utskottet förutsätter,
att den av riksdagen sålunda begärda utredningen snarast må komma
till stånd, därvid jämväl de av motionärerna i hithörande spörsmål framhållna
synpunkter torde böra omprövas. Vid dylikt förhållande finner utskottet
icke anledning föreligga att förorda bifall till vad motionärerna
härutinnan hemställt.

Utskottet övergår nu att närmare motivera sin ståndpunkt till de särskilda
paragrafer i Kungl. Maj:ts förslag till allmänna grunder för fortsatt
kronoparkskolonisation, rörande vilka ändringsförslag framställts i
motionerna eller beträffande vilka utskottet av annan anledning funnit
skäl göra uttalanden eller erinran.

§ 1 (ävensom den av motionärerna föreslagna nya § 32).

I propositionen har departementschefen i motiven till denna grundläggande
paragraf framhållit, bland annat, att jordbruk i här ifrågavarande
delar av Norrland i allmänhet icke kunde bestå utan biinkomster.
Såsom en oeftergivlig förutsättning för en framgångsrik kolonisation finge
därför uppställas en faktisk och något så när bestående förefintlighet av
förtjänstmöjligheter utanför kolonaten i den omfattning, som i allmänhet
i dessa trakter krävdes för upprätthållande av jordbruk utan egen saluskog.
Kolonisationen på kronoparkerna i Norrland och Dalarna borde
därför tills vidare endast givas den omfattning, som kunde motiveras av
en dylik förekomst av förtjänstmöjligheter, huvudsakligen skogsarbete.
Med hänsyn särskilt till skogsarbetets karaktär av säsongarbete skulle det
utan tvivel vara till fördel icke blott för skogsarbetarna i dessa trakter
utan även för stat och kommun, om möjlighet undan för undan kunde
beredas den för skogsarbetet nödvändiga arbetarstammen att erhålla hjälp
till att grunda de jordbruk, som vore en nödvändig förutsättning för en

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

21

dräglig och någorlunda jämn bärgning som skogsarbetare. Men det vore
icke blott ur social synpunkt skapandet av jordbruk åt skogsarbetarna
hade sitt intresse; det vore även, förmenade departementschefen, en ekonomisk
fråga för skogsbruket, då därigenom åstadkommes en större stabilitet
i tillgången på arbetskraft.

I motionerna påyrkas, jämte vissa redaktionella ändringar av § 1, att
kolonat inom Västerbottens och Norrbottens län skulle utläggas blott
nedom odlingsgränsen, samt att sammanhanget mellan kolonisationen och
den rationella skogsskötseln borde särskilt betonas. Vidare hava motionärerna
i en ny paragraf (§ 32) önskat få fastslaget kolonisternas rätt att
med avseende på arbetstillfällen tillgodoses från statens sida.

Utskottet, som förordar godtagande av § 1 sådan paragrafen av Kungl.
Maj:t föreslagits, vill understryka vad departementschefen uttalat om växelverkan
mellan jordbruk och skogsarbete såsom en förutsättning för ifrågavarande
kolonisation. Utan att därmed förringa frågans sociala och jordbruksekonomiska
sida ansluter utskottet sig till departementschefens åsikt,
att kolonisationen på kronoparker i Norrland och Dalarna tills .vidare endast
bör givas den omfattning, som motiveras av förekomsten av erforderligt
förtjänstarbete för kolonisterna, huvudsakligen skogsarbete. Att gå så långt,
som av motionärerna ifrågasatts (i § 32) och införa statlig garanti åt kolonisterna
till arbetsförtjänst, kan utskottet dock ej förorda.

Vad angår frågan om det intensiva skogsbruket, har utskottet ovan uttalat
sig.

Beträffande kolonatens utläggande i förhållande till odlingsgränsen inom
Västerbottens och Norrbottens län må erinras, att denna gräns, som tillkommit
med hänsyn till dels nomadlapparnas intressen och dels påkallad begränsning
i nybyggesväsendet, uppdragits i samband med avvittringen i
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Det torde ligga i sakens
natur, att kolonat i regel icke utläggas ovan denna, av Kungl. Maj:t
närmare fixerade gräns, men ovillkorlig bestämmelse härom torde icke vara
erforderlig, bland annat med hänsyn till att frågan om igångsättande av
kolonisationsföretag kommer att i vart fall prövas av Kungl. Maj:t och
riksdagen.

§ 3.

Utskottet kan i huvudsak biträda det i propositionen framlagda förslaget
till kolonisationsarbetets organiserande. Den föreslagna decentralisationen
till länsnämnder finner utskottet lämplig. Emellertid torde det vara av
synnerlig vikt, att ytterligare uppmärksamhet ägnas frågan om samarbetet
mellan kolonisationsorganen och domänverket samt angående domänstyrelsens
och skogsstatens ställning över huvud taget till ifrågavarande bosättningar
å kronoskogarna. Utskottet vill uttala det önskemål, att Kungl. Maj:t vid
utfärdandet av de närmare föreskrifter om kolonisationsnämndernas samman -

Kolonisa tionsarbetets organise rande.

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

sättning och verksamhet, som avses i andra stycket av paragrafen, särskilt
beaktar nödvändigheten av, att sådana organisationsanordningar skapas, som
betrygga nyssnämnda samarbete. Detta torde vara av vikt icke endast med
hänsyn till domänverkets ställning såsom förvaltare av ifrågakommande och
omgivande markområden utan även på grund av kolonisternas beroende av
skogsstatspersonalen i skilda hänseenden — bland annat i fråga om förtjänstarbete
— särskilt under den första tidsperioden.

Vederbörligt inflytande på kolonisationsarbetets planläggning och utförande
bör därvid beredas domänstyrelsen och den lokala skogsstatspersonalen. Vad
angår den lokala organisationen, torde möjlighet böra öppnas, att beträffande
kolonisationsnämnd inom län med flera än ett överjägmästaredistrikt bereda
icke blott viss representant för den lokala skogsstatspersonalen utan i mån
av behov vederbörande överjägmästare säte och stämma i nämnden, åtminstone
i frågor, som röra dennes distrikt. För ernående härav torde viss
mindre omformulering av paragrafens första stycke erfordras — nämligen utbytande
av uttrycket »en representant för statens lokala skogsförvaltning» mot
uttrycket »representant för statens lokala skogsförvaltning». Därjämte torde
domänstyrelsens ställning till kolonisationsarbetet böra klart fixeras, varvid
bland annat bör beaktas, att domänstyrelsens åsikt städse inhämtas rörande
planerade kolonisationsföretags igångsättande samt att det biträde, som skogsstatspersonalen
må komma att lämna kolonisationsnämnderna, organiseras
under vederbörligt hänsyntagande till domänstyrelsens anordningar i fråga
om medelsförvaltning m. m. Ty endast genom att sålunda bereda domänverket
erforderligt inflytande på kolonisationsarbetets planläggning och utförande,
torde det vara möjligt att från såväl domänstyrelsens som den lokala
skogsstatspersonalens sida åstadkomma den känsla av ansvar och förståelse,
som är nödvändig för kolonisationssakens framgång.

Vad därefter angår det i motionerna framställda yrkandet, att en representant
för kolonisterna skulle insättas i länets kolonisationsnämnd, vill utskottet
framhålla, att den av Kungl. Maj:t föreslagna formulering av § 3
icke utesluter, att en kolonist utses till ledamot av nämnden. Att representant,
vald av kolonister, ovillkorligen skall insättas som ledamot, torde
icke vara varken behövligt eller lämpligt.

Utskottet avstyrker jämväl motionärernas förslag om anställande av särskild
kolonisationsinspektör.

§ 5 ävensom § 24.

Kolonatens
tilldelning av
mark. Virkesfrågan.

Under § 5 avhandlas frågan om kolonatens tilldelning av odlingsmark
och skogsskifte. I § 24 behandlas, bland annat, frågan om vissa förbehåll
om servitut, avsedda att intagas i köpekontrakt vid inlösen av kolonat, däribland
även servitut avseende virkesfångst å angränsande kronopark.

Rörande virkestilldelningen hade vid frågans utredning delade meningar

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 23

kommit till * uttryck beträffande tiden sedan kolonist inlöst kolonatet med
äganderätt.

Av propositionens redogörelse framgår, att kolonisationskommittén beräknat
det årliga, framtida virkesbehovet för underhåll av byggnader och hägnader
ävensom för hässjor och slöjd till respektive 10 och 6 kubikmeter fast mått
för kolonat med respektive 15 och (i hektar odlingsmark. Härtill komme
ett årligt vedbehov, varierande mellan 20 och 35 kubikmeter fast mått per
kolonat.

Kommitténs majoritet hade föreslagit, dels att kolonaten skulle tilldelas
ett mindre skogsskifte av den storlek, att under förutsättning av medelgod
skötsel därifrån kunde erhållas respektive 10 och 6 kubikmeter fast mått för
kolonat av respektive större och mindre typ, dels ock att kolonisten skulle
berättigas att från kronoparken tills 30 år förflutit från den första upplåtelsen
erhålla viss utfyllnad av bränsle och gagnvirke. Kommitténs minoritet
åter ansåg, att kolonatens innehavare borde garanteras husbehovet av
bränsle och virke för all framtid, samt föreslog — jämte avsättande av ovan
nämnda skogsskifte — att rätten till bränsle och virke tillerkändes kolonisterna
för all framtid, men att kvantiteten bränsle i första hand bestämdes
för en tidrymd av allenast 30 år och att efter den tidens utgång kvantiteten
av det fria bränslet reglerades för en ny 30-årsperiod o. s. v.

I propositionen anför departementschefen följande:

»Vad därefter angår kolonisternas förseende med husbehovsvirke och brännved
sedan kolonaten förvärvats med äganderätt, ansluter jag mig i princip
till den ståndpunkt, som intagits av reservanterna inom kolonisationskommittén
liksom av flertalet myndigheter, nämligen att det i görligaste mån
bör sörjas för, att de av kolonaten bildade jordbruksfastigheterna i framtiden
hava tillgång till åtminstone det mest oundgängliga virkesbehovet.
Det torde vara en angelägenhet av den allra största vikt, att den norrländske
jordbrukaren i här ifrågakommande trakter icke bliver i avsaknad av
sådana nödvändighetsartiklar som husbehovsvirke och brännved. Sedan
kolonaten av staten försålts, torde de härav bildade lägenheterna böra, så
långt möjligt är, jämställas med andra självständiga jordbruksfastigheter
i orten och frigöras från allt för stort beroende av staten såsom ägare till
den kringliggande skogsmarken. Jag tvekar följaktligen icke att föreslå,
att varje kolonat vid skeende upplåtelse med äganderätt tilldelas visst skogsskifte,
varifrån fastighetens huvudsakliga virkes- och vedbehov må kunna
fyllas. Kolonisationskommlttén har föreslagit, att till kolonaten skulle läggas
ett skogsskifte av blott den storlek, att därifrån kunde — under förutsättning
av medelgod skötsel — utvinnas en årlig virkesavkastning av respektive
sex och tio kubikmeter fast mått vid kolonat av den föreslagna mindre
och större typen. Detta skulle dock motsvara allenast 1/6 å 1/s av det av
kommittén beräknade hela årliga virkesbehovet. Med hänsyn till önskvärdheten
ur olika synpunkter, att kolonaten tillförsäkras åtminstone någorlunda

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

tryggad virkestillgång, och då evighetsservitut på kronoparkerna icke torde
vara att tillråda, anser jag mig höra ifrågasätta, att kolonaten tilldelas
något större skogsskiften än vad kommittén ifrågasatt. Jag förordar, att
så stor areal skogsmark — utöver odlingsarealen — tilldelas varje kolonat,
att därifrån må kunna, under förutsättning av medelgod skötsel, utvinnas
en årlig virkesavkastning av femton till tjugufem kubikmeter fast mått,
börande arealen inom dessa gränser i vart fall avpassas med hänsyn till
kolonatets areal av odlingsmark och övriga på frågan inverkande förhållanden.

Jag biträder det av kommittén framlagda förslaget, att kolonist därjämte
berättigas att, även sedan han förvärvat äganderätt till kolonatet, från kronoparken
avgiftsfritt efter utsyning eller anvisning genom vederbörande skogsstatstjänsteman,
tills 30 år förflutit från kolonatets första upplåtande, erhålla
den kvantitet husbehovsvirke och brännved, som möjligen erfordras till
utfyllnad av avkastningen från kolonatets skogsskifte, börande vad kolonisationskommittén
i hithörande hänseende föreslagit i huvudsak tillämpas. Under
förutsättning att kolonisten vinnlägger sig om en god skogsvård och att
han även, sedan rätten att erhålla utsyning från kronoparken upphört,
fyller sitt bränslebehov med mindervärdigt virke från kronoparken, vilket
han för en ringa penning torde kunna erhålla, och därigenom blir i tillfälle
att försälja något gagnvirke, bör genom här föreslagna anordningar
avkastningen från det kolonist tilldelade skogsskiftet åtminstone i det närmaste
lämna täckning för virkesbehovet.»

I motionerna föreslås icke blott, att kolonaten skola tilläggas det i propositionen
ifrågasatta större skogsskiftet, utan även att rätten för kolonist att erhålla
husbehovsvirke och bränsle från kronoparken utsträckes att gälla för all framtid.

Utskottet anser, att förslaget i propositionen på ett tillfredsställande sätt
löst frågan om kolonatens förseende med husbehovsvirke och bränsle, samt kan
alltså i huvudsak förorda detta förslag. På sätt under § 21 här nedan närmare
skall angivas, vill utskottet dock betona önskvärdheten av, att viss grövre
barrskog å kolonatens område i regel undantages vid kolonatens försäljning.

Diepositionsrätter,
till
kolonatens
skog.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid den av
departementschefen å sid. 80 — 81 i propositionen behandlade frågan om
dispositionsrätten till skogen å kolonaten. Därvid anmälde departementschefen
ett av kolonisationskommittén framlagt förslag till förordning angående
dispositionsrätten över skogen å kolonat, som försålts från kronan.
Förslaget avsåg att förhindra skövling av kolonatens skog. Rörande detta
förslag har departementschefen anfört följande:

»Jag vill erinra därom, att- efter försäljning kolonats skogsmark kommer
med därå växande skog att underkastas antingen förordningen den 18 juni
1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker m. fl. områden eller ock 1923 års skogsvårdslagar. I förra,
fallet torde tillräcklig garanti finnas mot skövling av kolonatens skog, medan

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

25

i senare fallet all risk i detta hänseende ej torde vara utesluten. Jag kommer
därför, i syfte att skydda statens intresse så länge köpeskillingen för kolonat
är ogulden, att senare föreslå det köpevillkor, att staten må äga påfordra
omedelbar inbetalning av ogulden köpeskilling jämte ränta, därest kolonist
avverkar skog å kolonatet annorledes än till husbehov eller till försäljning
efter utsyning, och torde det ankomma på vederbörande länsstyrelse att träffa
anordning för utsynings verkställande i fall, då dylik enligt gällande lag ej
behöver ske. Då jag vidare anser, att de av kolonaten bildade fastigheterna
böra så vitt möjligt jämställas med andra i enskild ägo varande mindre
jordbruksfastigheter i orten och då ej några särskilt vägande skäl anförts
till stöd för införande av särlagsstiftning rörande skogsvården å kolonaten,
avstyrker jag föreliggande förslag om införande av särskilda bestämmelser
angående dispositionsrätten över skogen å kolonat.»

Utskottet anser, med hänsyn till de jämförelsevis stora skogsskiften, som
äro avsedda att tilläggas kolonaten — vilka i allmänhet torde komma att
bilda enklaver i kronoskogarna — att förnyat övervägande bör komma till
stånd rörande åtgärder i syfte att förebygga skövling av skogen å försålt
kolonat. Därvid avser utskottet förnämligast kolonat belägna i de trakter,
där förenämnda förordning den 18 juni 1915 (»lappmarkslagen») icke gäller.
Utskottet vill därför ifrågasätta, att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller,
att Kungl. Maj:t, efter utredning, måtte för riksdagen framlägga förslag
till särskild lagstiftning angående dispositionsrätten över skogen å kolonat,
belägna inom område utanför nyssnämnda förordnings giltighetsområde, i
syfte att förebygga skövling av kolonatens skog. Härom kommer utskottet
att göra hemställan.

§ 9.

Enligt förslaget i propositionen skulle kolonist, efter fem frihetsår, under
de därpå följande tre åren erlägga årlig lega för kolonatet, beräknad till
1.8 procent av sammanlagda beloppet av den kolonatet tilldelade odlingsmarkens
i och för köpeskillingens bestämmande fastställda värde och den
av kolonisten uttagna byggnadshjälpen. Under återstående del av den tid,
kolonist innehar kolonatet med nyttjanderätt, skulle legan utgå med 3.6
procent av nyssnämnda sammanlagda belopp.

I motionerna hemställes, att den legofria tiden utsträckes från fem till åtta
år, varefter legan skulle utgå med 3.6 procent. Vidare föreslås ett stadgande
om rätt för kolonist att betala legan i mindre poster, uppdelade å årets
olika delar.

Utskottet förordar vad Kungl. Maj:t föreslagit ifråga om legofrihet och
legans beräknande. Jämte det utskottet vidare biträder Kungl. Maj:ts förslag,
att inbetalning av lega skall ske i den ordning, som från statens sida
vid upplåtelsen bestämmes, vill utskottet hava uttalat, att vad motionärerna
ifrågasatt angående uppbörd i mindre poster, uppdelade å årets olika delar,

Lega fBr
kolonat.

Odlingsskyldighet
och
odlingshjälp.

Syggnads frågan.

26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

synes behjärtansvärt och torde höra beaktas vid tillämpningen av § 9 sista
stycket.

% 10.

Departementschefen har i propositionen framhållit, att synnerlig uppmärksamhet
borde ägnas åt frågan om kolonatens uppodling samt att denna
fråga borde givas större utrymme, än vad vid försökskolonisationen varit fallet.
Efter det departementschefen i motiveringen bland annat uttalat, att kolonisterna
borde beredas erforderlig handledning i odlingsarbetets utförande
och jordbruksdriftens ändamålsenliga planläggning i övrigt, föreslås, att
kolonist skall tilldelas en kontant odlingshjälp, utan återbetalningsskyldighet,
av 750 kronor, att utbetalas i terminer efter arbetets fortgång i den mån
kolonisten enligt fastställd odlingsplan uppodlar samt, i mån av behov,
kalkar och gödslar en och en halv hektar torvmarksjord jämte ett mindre,
till potatisland avsett område fastmarks jord. Vidare föreslås, att kolonat må
i undantagsfall, efter Kungl. Maj:ts beprövande, uppodlas genom statens omedelbara
försorg till den omfattning, som i avseende å odlingskostnad beräknas
motsvara förenämnda kontanta odlingshjälp, vilken i dylikt fall icke må utgå.

I motionerna påyrkas den ändring i sistnämnda hänseende, att berörda
odling genom statens försorg må verkställas, därest kolonist därom gör framställning.
Vidare yrkas, att kolonist må erhålla räntefritt lån till inköp av
utsäde för den första uppodlingen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om vikten av odlingsarbetets
befrämjande samt biträder vad Kungl. Maj:t föreslagit under denna
paragraf. Enär den föreslagna kontanta odlingshjälpen satts så högt som
till 750 kronor samt med hänsyn till den jämförelsevis ringa post, utsädet
för den första odlingen utgör, avstyrker utskottet motionärernas förslag
om räntefritt lån till inköp av utsäde.

§ 11.

I propositionen har departementschefen framhållit, att byggnader med
statens stöd höra å kolonaten uppföras under noggrant beaktande, att dessa
å ena sidan fylla rimliga krav i fråga om utrymme, hygien och allmän
ändamålsenlighet men å andra sidan ej bliva så dyra, att kolonisten dignar
under för stor skuldbörda. I fråga om bostadshuset borde i regel fordras
uppförande av en enkel, timrad stuga av ungefär den typ — kök och kammare
— som kolonisationskommittén tänkt sig. Vad anginge uthusbyggnaden
torde flertalet kolonister ingalunda omedelbart behöva en så stor och
dyrbar ladugård, som kommittén föreslagit, utan mången kolonist torde under
ganska lång tid vara till fullo betjänt med t. ex. ett mindre enkelt provisoriskt
uthus — för ett par kor. Departementschefen har vidare förordat,
att kolonisterna i regel själva bebygga sina kolonat, därvid de skulle erhålla
statens understöd i vissa former, huvudsakligen kontant byggnadshjälp intill
3,500 kronor eller i undantagsfall, efter särskilt beprövande, 4,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

27

Byggnaderna borde vara fullbordade inom fem år, dock borde, då särskilda
skäl därtill föranledde, denna tid kunna förlängas och uppskov meddelas.
Efter Kungl. Maj:ts beprövande skulle i undantagsfall — såsom i finnbygden
ävensom i vissa andra, särskilt avlägsna trakter med ringa byggnadskunnighet
hos befolkningen och låg byggnadskultur i orten — kolonat bebyggas genom
statens omedelbara försorg.

Motionärerna hava i denna paragraf föreslagit följande ändringar:

a) Den tidrymd, inom vilken byggnadsskyldigheten skall vara av kolonisten
fullgjord, utsträckes till 10 år, detta med hänsyn främst därtill, att kolonisterna
måste under många år framåt ägna sig i mycket stor utsträckning
åt förvärvsarbete utom kolonatet.

b) Byggnadshjälpen höjes från av Kungl. Maj:t föreslagna 3,500 och i
undantagsfall 4,000 kronor till 4,000 och i undantagsfall 4,500 kronor.

c) Staten fortsätter i viss utsträckning byggandet av kolonathus, som hittills
skett. Där staten bygger, bör den då, enligt motionärernas förmenande,
fullt färdigbygga husen.

Utskottet kan rörande frågan om kolonatens bebyggande i huvudsak ansluta
sig till vad som uttalats och föreslagits i propositionen. Med anledning av
motionärernas yrkande i avseende å byggnadshjälpens storlek samt i betraktande
av de vid förevarande verksamhet förekommande skiftande förhållanden,
föreslår utskottet dock, att den kontanta byggnadshjälpen — som
i regel torde böra utgå med belopp intill 3,500 kronor — må kunna i
undantagsfall, efter särskilt beprövande, höjas intill 4,500 kronor. Utskottet
vidtager härav föranledd ändring i paragrafens formulering.

§ 13.

I propositionen föreslås, att kolonist må tillerkännas rätt till bete, utan
avgift, å angränsande del av kronoparken under femton år från den första
upplåtelsen av kolonatet för å detta vinterfödda hästar och nötkreatur, dock
att i varje fall må från bete undantagas mark, varest betandet skulle förorsaka
märkbart hinder för skogens återväxt.

Departementschefen har uttalat, att upphörandet efter femton år av
ifrågavarande betesrätt å kronoparken icke torde få annan för kolonisterna
ogynnsam inverkan, än att kronan äger göra gällande sitt stängselvitsord
— enligt 1857 års stängselförordning — gentemot kolonisterna. Departementschefen
förutsatte dessutom, att kronan ej utan tvingande skäl komme
att göra gällande sitt stängselvitsord.

Motionärerna hava påyrkat, att rätten till bete ej inskränktes blott till
de första 15 åren.

Utskottet ifrågasätter visserligen icke ändring i den av Kungl. Maj:t
föreslagna bestämmelsen men vill med anledning av motionerna uttala
önskvärdheten av, att de betesmöjligheter, som äro till finnandes å kronoparkerna,
få utnyttjas av kolonisterna även efter förenämnda 15 år i den
mån detta kan ske utan skada för skogsvården.

Betesritt.

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

$ 16.

avicotonatens Motionär ernå hava beträffande frågan om torrläggning av kolonatens

odling imark. mark önskat få det tillägg till propositionens förslag, att staten skulle
vidtaga vissa torrläggningsåtgärder omkring kolonatens områden, varjämte
ifrågasättes, att kolonist skulle åtnjuta ersättning för deltagandet i underhållet
av utom kolonatets område belägna diken.

Utskottet, som för sin del biträder den i propositionen framlagda formulering
av paragrafen, vill med anledning av motionerna uttala önskvärdheten
av, att vid torrläggningsarbetets planering och utförande följande av
kolonisationskommittén framhållna synpunkter må beaktas, nämligen att
då odlingsbar myrmark ej i sin helhet tages i anspråk för kolonat utan
reserveras för anläggning av nya kolonat eller för att framdeles i den
mån ytterligare marktilldelning till kolonat kan visa sig erforderlig tillläggas
detsamma, bör den sålunda reserverade marken dock, där så finnes
lämpligt, utdikas i sammanhang med den till kolonat utlagda, samt att
då för skogsväsendets räkning torrläggning av myrmarker för skogsbörd
planeras, det bör tillses, huruvida en sådan torrläggning berör någon eller
några odlingsbara myrmarker, i vilket fall samarbete med kolonisationsorganen
bör anordnas, så att vid utdikningsförslagets upprättande hänsyn
tages till myrens blivande användning som odlingsmark för kolonat.

§ 17.

Skattephkt. Utskottet ansluter sig jämväl beträffande denna paragraf till det förslag,
som innefattas i propositionen, samt kan förty icke biträda motionärernas
yrkande, att kronan skulle ansvara för skatt och annan allmän
tunga även efter den första tidsperioden och utan tidsbegränsning beträffande
under nyttjanderätt upplåtet kolonat.

§ 21.

fB^kfionat Utskottet förordar Kungl. Maj:ts förslag, vilket innebär, att det skall
ankomma på Kungl. Maj:t att med iakttagande i huvudsak av vad
departementschefen i statsrådsprotokollet härutinnan närmare angivet och
föreslagit — fastställa allmänna grunder för bestämmande av köpeskillingen
för kolonat, därvid hänsyn skall tagas till värdet av jord (odlingsmark
samt annan mark än berg, improduktiv mark o. d.), skog samt
erhållen byggnadshjälp. Utskottet vill därjämte uttala, att, enär å kolonatens
område eventuellt förefintlig barrskog över 30 centimeters diameter
1.3 m. från roten icke torde böra regelmässigt ingå i köpet, hänsyn
till dylik skog icke bör tagas vid värdering av kolonatens skog.

I den mån kolonist önskar övertaga dylik grövre skog, torde den böra
få lösas till gängse salnpris för dylikt virke.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

29

$ 24.

Angående viss under denna paragraf avhandlad fråga om virkesfångst har
utskottet yttrat sig här ovan (se § 5).

§ 28.

Utskottet, som icke anser skäl föreligga för tillstyrkan av det i motionerna Jakt och fiske.
framställda yrkande i syfte att kolonisterna beredes rätt till jakt å angränsande
kronopark, har intet att erinra mot vad Kungl. Ma.i:t under denna
paragraf föreslagit.

$ 29.

I propositionen föreslås, att det må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, Skolfrågan.
huruvida och i vad mån understöd må lämnas vederbörande skoldistrikt för
upprättande av skola, avsedd huvudsakligen för kolonisters barn, genom avgiftsfritt
upplåtande under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet
erforderlig mark och kostnadsfritt tillhandahållande å rot av erforderligt virke.

Departementschefen har därjämte uttalat, att han icke vore i tillfälle att
nu taga ställning till väckt fråga om eventuellt ytterligare statligt understöd
åt vissa skoldistrikt i form av särskilt bidrag till skolbyggnaders uppförande
och till inackordering av skolbarn i skolhem eller enskilda hem. Vidare har
departementschefen meddelat, att denna fråga borde för övervägande överlämnas
till ecklesiastikdepartementet.

Enligt motionärernas förmenande borde i denna paragraf utsägas, att
skattetyngd skolkommun, som ådroges ökade kostnader för barn, tillhörande
kolonister — särskilt sådana, som inflyttade från annan kommun — även
borde kunna erhålla understöd utöver vad i propositionen föreslagits.

Utskottet vill icke förneka, att fog finnes för motionärernas hemställan,
och förutsätter, att berörda fråga göres till föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
genom utredning på sätt departementschefen ställt i utsikt.

§ 32 (i motionerna).

Rörande det under denna paragraf avhandlade spörsmål om garanterat
arbete åt kolonister har utskottet yttrat sig härovan i samband med behandlingen
av § 1.

Av det nu sagda framgår, att utskottet icke ifrågasätter annan direkt ändring
i det av Kungl. Maj:t i bilaga A till propositionen framlagda förslag
till allmänna grunder än vad ovan angivits under §§ 3 och 11.

B) Redan upplåtna kolonat samt påbörjade kolonisationsföretag.

Utskottet har intet att erinra mot förslaget i propositionen (sid. 162—168)
om viss närmare angiven tillämpning av ovan avhandlade allmänna grunder
jämväl på redan beslutade kolonisationsf öretag.

30 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

C) Kolonisternas kreaturslånefond.

Efter utredning å sid. 171—174 i propositionen har departementschefen
ifrågasatt, att moment 1) av gällande allmänna villkor och bestämmelser för
lån nr kolonisternas kreaturslånefond, vilken fond efter bifall till dylikt
beslut torde böra benämnas kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond, må
erhålla följande ändrade lydelse:

»Kolonist må kunna för inköp av en första uppsättning kreatur och smärre
jordbruksredskap av statsmedel erhålla lån, motsvarande tre fjärdedelar av
de till inköp avsedda kreaturens och redskapens värde, dock högst tillhopa
600 kronor.»

Utskottet förordar den sålunda föreslagna utvidgningen av berörda lånerörelse.

D) Anslagsbehovet för budgetåret 1925—1926.

Efter utredning i propositionen å sid. 168 — 171 äskas för kolonisationsverksamhetens
bedrivande för budgetåret 1925—1926 ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor. Av utredningen framgår, att sammanlagda medelsbehovet
för sagda budgetår beräknats till 600,000 kronor men att en besparing
den 1 juli 1925 av omkring 450,000 kronor vore att påräkna från hithörande
reservationsanslag. I nyssnämnda belopp, 600,000 kronor, ingår som
största post (412,000 kronor) beräknade kostnader för fullföljande — huvudsakligen
enligt ingångna kontrakt — av redan beslutade kolonisationsförsök.

I motionerna ifrågasättes höjning av anslaget från 150,000 till 180,000
kronor.

Utskottet kan, efter granskning av den till grund för äskandet i propositionen
liggande beräkning och med hänsyn till att det ifrågasatta anslaget
till väsentlig del avser fullföljande av redan beslutade företag, tillstyrka
anvisande av det anslagsbelopp, 150,000 kronor, som Kungl. Maj:t begärt.

E) Ifrågasatt omföring till kolonat av skogstorp och odlingslägenheter.

Efter utredning å sid. 174—180 i propositionen har departementschefen
yttrat följande rörande ett av kolonisationskommittén framställt förslag
om omförande till kolonat av vissa odlingslägenheter och nybyggen:

»Ehuru åtgärder väl torde kunna vara motiverade i syfte att förbättra
ställningen för innehavare av redan upplåtna skogstorp och odlingslägenheter
ävensom för reformering av grunderna för ett eventuellt fortsatt upplåtande
av sist nämnda lägenheter, är jag dock ej beredd att nu framlägga
förslag i hithörande frågor. Det äldre upplåtelsesystemet med skogstorp och
odlingslägenheter torde visserligen ej sällan hava medfört besvikelse, men
å andra sidan har det i åtskilliga fall lett till goda resultat. Systemet med
kolonatupplåtelser har hittills prövats blott i begränsad omfattning och
endast i den form, försökskolonisationen haft, därvid ännu icke så tydligt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

31

utslag i gynnsam riktning torde hava erhållits, att ett allmänt frångående
av det äldre systemet kan anses utan vidare tillrådligt. Föreliggande
fråga torde böra göras till föremål för ytterligare omprövning. Inom
jordbruksdepartementet hava också vissa förberedande arbeten igångsatts i
syfte att få föreliggande spörsmål närmare utrett. Jag hyser förhoppning
om, att frågan om skogstorparnas och odlingslägenhetsinnehavarnas
ställning må kunna inom eu nära framtid framläggas till vidare omprövning.
»

I motionerna uttalas önskvärdheten av, att riksdagen begär, att Kungl.
Maj:t snarast, om möjligt redan till nästa års riksdag, framlägger förslag
angående omförande till kolonat av skogstorp och odlingslägenheter och
vissa andra nybyggen inom de sex nordligaste länen.

Utskottet vill för sin del understryka önskvärdheten av, att frågan om
beredande av en förbättrad ställning för ifrågavarande äldre lägenhetsinnehavare
å kronoparkerna i de sex nordligaste länen snarast tages under
omprövning. Då emellertid av propositionen framgår, att detta spörsmål
redan är föremål för Kungl. Majrts uppmärksamhet samt att departementschefen
hyser förhoppning om, att frågan må kunna inom en nära
framtid framläggas till omprövning, finner utskottet anledning ej föreligga
att nu ifrågasätta sådan hänvändelse till Kungl. Maj:t, som motionärerna
förordat.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och motionerna 1:249 och
II: 374,

a) dels godkänna det såsom bilaga A till detta utlåtande
fogade förslag till allmänna grunder för upplåtande
av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, att
tillämpas från och med den dag, som av Kungl. Maj:t
bestämmes;

b) dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
härutinnan tillstyrkt, vidtaga åtgärder i
syfte att nyssnämnda allmänna grunder må vinna tilllämpning
jämväl på redan beslutade kolonisationsföretag
i de hänseenden och i den omfattning, som departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkt;

c) dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkta förslag om ändrad lydelse av
moment 1) av gällande allmänna villkor och bestämmelser
för lån ur kolonisternas kreaturslånefond, vilken fond

32 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

efter bifall till sagda förslag torde böra benämnas kolonisternas
kreaturs- och redskapslånefond;

d) dels för kolonisationsverksamhetens bedrivande å
kronoparker i Norrland och Dalarna anvisa för budgetåret
1925—1926 ett extra reservationsanslag av 150,000
kronor;

e) dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t, efter utredning, måtte för riksdagen framlägga
förslag till särskild lagstiftning angående dispositionsrätten
över skogen å kolonat, belägna inom område,
där förordningen den 18 juni 1915 angående utsyning
å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden ej äger giltighet, i syfte
att förebygga skövling av kolonatens skog.

Stockholm den 14 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran törsta kammaren: herrar Hellström, Persson, Nils, Sederholm, Nilsson i Kabbarp,
Boberg, Andersson, K. A. *), Gabrielsson och Luterkort samt

trån andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Olsson i Broberg, Sjöblom, Pettersson
i Bjälbo, Carlström *), Uddenberg i Karlskoga, Andersson i Grimbo *) och Sjölander.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

33

Reservationer

1) vid -punkten a), § 3,

av herr Luterkort, som yrkat,

att § 3 i förslaget till allmänna grunder för upplåtande
av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3.

För handläggning av frågor om kolonisationsåtgärder å kronoparker i
Norrland och Dalarna må Kungl. Maj:t, i mån av behov, tillsätta särskilda
kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen, börande dylik kolonisationsnämnd
i regel bestå av vederbörande landshövding jämte representant för
statens lokala skogsförvaltning ävensom en representant för länets kolonister
samt en praktiskt förfaren man, företrädande jordbruks- och egnahemsintresset
inom länet.

Närmare föreskrifter om kolonisationsnämndernas sammansättning, rörande
sättet för väljande av kolonisternas representant samt rörande nämndernas
verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t.

Ledningen av och kontrollen över sagda nämnders verksamhet utövas
genom jordbruksdepartementet.

2) vid punkten a), §§ 5 och 24,

av herr Sederholm, med vilken herr Olsson i Broberg instämt, som beträffande
frågan om kolonatens förseende med virke och bränsle, sedan
kolonist inlöst kolonatet med äganderätt, förordat å ena sidan, att kolonat
måtte — i huvudsaklig överensstämmelse med vad kolonisationskommittén
föreslagit — tilldelas endast ett mindre skogsskifte, och å andra sidan, att kolonist
— på sätt i motionerna påyrkas — må tillerkännas rätt att även efter 30
år från den första upplåtelsen efter anvisning erhålla viss myckenhet husbehovsvirke
och bränsle från kronoparken, samt i anslutning härtill yrkat,

att det under utskottets hemställan i punkten a) omförmälda
förslag till allmänna grunder för upplåtande av
kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna måtte i
vad angår § 5 andra stycket och — under förutsättning
att nedanstående ändringsförslag rörande nu sagda paragraf
godkännes — jämväl § 24 andra stycket erhålla följande
ändrade lydelse nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt 25 höft. (Nr 67.)

3

34 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

§ 5 andra stycket.

Utöver odlingsmarken bör kolonat tilldelas så stor areal skogsmark, som
erfordras för att av densamma må kunna, sedan kolonist inlöst kolonatet,
under förutsättning av medelgod skötsel utvinnas en årlig virkesavkastning
av från omkring sex till omkring femton kubikmeter fast mått, börande
arealen skogsmark inom dessa gränser i vart fall avpassas med hänsyn till
kolonatets areal av odlingsmark och övriga på frågan inverkande förhållanden.

§ 24 andra stycket.

Å andra sidan skall ägaren av den försålda lägenheten, om och i den mån
så finnes nödigt, tillerkännas rätt att å kronoparken efter anvisning årligen
taga viss angiven myckenhet husbehovsvirke och bränsle, ävensom rätt att
å vissa platser å kronoparken eller därå belägen fastighet taga grus, sand,
torv och lera till husbehov samt för fullgörande av den ägaren av den försålda
lägenheten åliggande skyldighet att underhålla väg.

3) beträffande motiveringen

äv herr Luterkort, som anfört:

»Då jag i väsentliga delar biträtt Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
har jag ansett mig böra uttala, att den kolonisationsverksamhet å kronoparker,
huvudsakligen i övre Norrland, om vars mera permanenta ordnande
nu är fråga, icke får anses innefatta någon huvudsaklig eller slutgiltig lösning
av den stora angelägenheten för statsmakterna, att i vidsträcktare mån
och på mera rationellt sätt tillgodose den växande befolkningens krav på
jord och odlingsmöjligheter. På samma sätt som torde vara förutsatt ifråga
om den nu föreslagna norrländska kolonisationen måste varje kolonisationsverksamhet
inriktas på att i görligaste mån bereda en nybyggande befolkning
byggnads- och odlingsmöjligheter i de bygder, där den har sina rötter,
och därigenom de största förutsättningarna för att ur egen och det allmännas
synpunkt bästa sätt utnyttja förefintliga kolonisationsmöjligheter. Jag
har från nu angivna utgångspunkter ansett, att utskottet icke bort träffa
sitt avgörande i förevarande ämne utan att betona dess samband med spörsmålet
angående rikets kolonisation, varom riksdagen nyligen beslutat att
hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning. Jag anser tillika, att utskottet,
som med rätta framhållit nödvändigheten av att vid kolonisation enligt de
nu föreslagna grunderna framgå med försiktighet, bort tillika understryka
nödvändigheten att uppmärksamheten nu komme att i första hand inriktas
på att bereda de nuvarande kolonisterna erforderlig hjälp.»

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67-

36

Bilaga A.

Förslag

till

allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker
i Norrland och Dalarna.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Å därtill lämplig mark å kronoparker inom Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län må jordlägenheter
(kolonat) på här nedan angivna villkor upplåtas till uppodling
och bebyggande i syfte att befrämja uppkomst av jordbruk och
egna hem, avsedda i främsta rummet för ortens befolkning; börande
kolonat utläggas blott i mån tillgång kan antagas vara för handen till
sådant förtjänstarbete, som erfordras för att kolonatets innehavare med
familj må kunna erhålla oundgänglig bärgning.

§ 2.

Kolonat upplåtas i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om
kolonisationsåtgärders vidtagande.

§ 3.

För handläggning av frågor om kolonisationsåtgärder å kronoparker i
Norrland och Dalarna må Kungl. Maj:t, i mån av behov, tillsätta särskilda
kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen, börande dylik
kolonisationsnämnd i regel bestå av vederbörande landshövding jämte
representant för statens lokala skogsförvaltning och minst en praktiskt
förfaren man, företrädande jordbruks- och egnahemsintresset inom länet.

Närmare föreskrifter om kolonisationsnämndernas sammansättning och
verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t.

Ledningen av och kontrollen över sagda nämnders verksamhet utövas
genom jordbruksdepartementet.

§ 4.

Till ''brukare av kolonat (kolonist) må antagas allenast svensk medborgare,
som råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet,

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

nykterhet och hederlig vandel samt prövas äga goda personliga förutsättningar
för genomförande av ifrågakommande kolonisationsföretag, däri
inbegripet drivande av ett mindre jordbruk.

§ 5.

Till kolonat hör läggas odlingsmark till den areal, som efter prövning
vid planläggandet av varje kolonisationsföretag finnes erforderlig och
lämplig, hörande arealen odlingsmark i regel ej understiga åtta hektar
och ej överstiga sjutton hektar.

Utöver odlingsmarken bör kolonat tilldelas så stor areal skogsmark, som
erfordras för att av densamma må kunna, sedan kolonist inlöst kolonatet,
under förutsättning av medelgod skötsel utvinnas en årlig virkesavkastning
av från omkring femton till omkring tjugufem kubikmeter fast mått,
hörande arealen skogsmark inom dessa gränser i vart fall avpassas med
hänsyn till kolonatets areal av odlingsmark och övriga på frågan inverkande
förhållanden.

§ 6.

Kolonat upplåtes under nyttjanderätt med rätt för kolonist att med
äganderätt inlösa kolonatet, allt under de villkor nedan sägs.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl Maj:t dock i undantagsfall
besluta om upplåtelse utan att kolonist tillförsäkras dylik rätt till
inlösen.

Om nyttjanderätt till kolonat.

§ 7.

Avtal om upplåtelse av kolonat skall ske skriftligen enligt fastställt
formulär med iakttagande av bestämmelserna här nedan ävensom i tilllämpliga
delar av vad i lag sägs om arrende.

§ 8.

Upplåtelse av kolonat skall ske för en tid av femton år.

§ 9.

Då kolonat första gången upplåtes, skall kolonist för de första fem åren
av upplåtelsetiden tillerkännas frihet från erläggande av lega. Under de
därpå följande tre åren erlägges årlig lega, beräknad till 1.8 procent av
sammanlagda beloppet av den kolonatet tilldelade odlingsmarkens i och
för köpeskillingens bestämmande fastställda värde och den av kolonisten
uttagna byggnadshjälpen. Under återstående del av den tid, kolonist
innehar kolonatet med nyttjanderätt, skall han erlägga en årlig lega, beräknad
till 3.6 procent av nyssnämnda sammanlagda belopp.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

37

Sålunda fastställd lega inbetalas i den ordning, som från statens sida
vid upplåtelsen närmare bestämmes.

§ 10.

Inom femton år från den dag, då kolonist tillträtt kolonatet, skall denne
hava uppodlat minst tre tiondelar av kolonatets odlingsmark; dock åligga
det därvid kolonist att uppodla under de första tre åren en hektar, under de
närmast följande tre åren ytterligare en hektar samt under de därpå följande
tre åren ytterligare en hektar, allt i enlighet med vad som vid upplåtelsen
närmare bestämmes i fastställd odlingsplan.

Kolonist åtnjute härvid en kontant odlingshjälp, utan återbetalningsskyldighet,
av 750 kronor, att utbetalas i terminer efter arbetets fortgång i den
mån kolonisten enligt fastställd odlingsplan uppodlar samt, i mån av behov,
kalkar och gödslar en och en halv hektar torvmarksjord jämte ett mindre,
till potatisland avsett, område fastmarksjord.

I undantagsfall må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, kolonat uppodlas
genom statens omedelbara försorg till den omfattning, som i avseende å
odlingskostnad beräknas motsvara förenämnda kontanta odlingshjälp, vilken
i dylikt fall icke må utgå.

§ 11.

Inom tid, som vid varje upplåtelse bestämmes, skall kolonist hava å
kolonatet uppfört bostadshus och uthus i enlighet med vad som vid upplåtelsen
närmare avtalas. Den tid, inom vilken byggnaderna skola vara
fullbordade, må i allmänhet ej bestämmas senare än till fem år från den
dag, då kolonist tillträdde kolonatet.

Kolonist åtnjute kontant byggnadshjälp intill 3,500 kronor, att utbetalas
i terminer i mån av byggnadsarbetets fortgång. I undantagsfall
kan, efter särskilt beprövande, detta belopp höjas, dock högst till 4,500
kronor.

. Där så lämpligen ske kan, bör vederbörande kolonisationsorgan söka
vidtaga åtgärder i syfte att erforderligt byggnadsvirke i försågat skick
jämte annat byggnadsmaterial må kunna tillhandahållas kolonist, till
självkostnadspris, å kolonisationsområdet.

I undantagsfall må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, kolonat bebyggas
genom statens omedelbara försorg.

Det åligger kolonist att svara för byggnaders underhåll och brandförsäkring.

§ 12.

Kolonist vare berättigad att, efter utsyning genom vederbörande skogsstatstjänsteman
och i den mån byggnadsarbeten åligga kolonisten, avgiftsfritt
erhålla byggnadsvirke, som erfordras till de byggnader, som prövas böra
å kolonatet uppföras, att uttagas från skogen å de delar av kolonatet,

38

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

som utgöras av odlingsmark eller avses till tomtplats, eller, i den mån
virkestillgången å nämnda delar av kolonatet finnes otillräcklig, från
skogen å motsvarande delar av närliggande kolonat eller å angränsande
del av kronoparken.

Kolonist vare vidare berättigad att, under den tid han innehar kolonatet
med nyttjanderätt, efter utsyning eller anvisning genom vederbörande
skogsstatstjänsteman avgiftsfritt från kolonatets skog eller från kronoparken
uttaga virke till husbehov ävensom bränsle, allt i enlighet med vad vid
kolonatets upplåtande närmare bestämmes.

§ 13.

Kolonist må tillerkännas rätt till bete, utan avgift, å angränsande del
av kronoparken under femton år från den första upplåtelsen av kolonatet
för å detta vinterfödda hästar och nötkreatur, dock att i varje fall må
från bete undantagas mark, varest betandet skulle förorsaka märkbart
hinder för skogens återväxt.

§ 14.

Rätt till jakt efter älg inom kolonats område förbehålles kronan under
den tid, kolonist innehar kolonatet med nyttjanderätt.

§ 15.

Genom statens försorg vidtagas åtgärder för kolonisationsområdenas förbindande
med viktigare kommunikationsleder. Det åligger dock kolonist
att ansvara för byggande och underhåll av för kolonatet erforderlig utfartsväg
i den mån densamma faller inom kolonatets område. I övrigt deltager
kolonist i underhåll av väg i den utsträckning och enligt de grunder,
som vid kolonatets upplåtande bestämmas, därvid kolonist ej må åläggas
underhåll av längre vägsträcka än tillhopa 300 meter.

§ 16.

Avlopps- och avledningsdiken, som prövas erforderliga för kolonisationsarbetets
genomförande, ävensom laggdiken, vilka möjliggöra odlingsarbetets
omedelbara påbörjande, anläggas genom statens försorg.

Kolonist har skyldighet att dels underhålla sålunda upptagna diken, i
vad de ligga inom kolonatets område, och dels deltaga i underhållet av
utom kolonatets område belägna diken efter ty därom vid kolonatets upplåtande
bestämmes.

§ 17.

Kronan ansvarar för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å
kolonat under den tid, kolonist innehar detta med nyttjanderätt, dock
under högst femton år från den första upplåtelsen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

39

§ 18.

Dör kolonist före upplåtelsetidens utgång eller försättes han i konkurs,
äge såväl kronan som dödsbodelägarna eller borgenärerna uppsäga avtalet.
Sker ej uppsägning från någondera sidan inom sex månader efter dödsfallet
eller sist å trettionde dagen efter inställelsedagen i konkurs, skall
avtalet fortfarande äga giltighet, och svara dödsbodelägarna eller borgenärerna
för avtalets fullgörande intill dess upplåtelsetiden utgår eller avtalet
eljest upphör att gälla.

Vad om rätt för kolonist till inlösen av kolonat eller till förnyad upplåtelse
här nedan sägs skall icke äga tillämpning i fråga om borgenärer,
för vilka avtal om nyttjanderätt till kolonat enligt vad ovan sägs kan
komma att gälla.

Frånträder kolonist under pågående upplåtelseperiod nyttjanderätten till
kolonat, vare sig till följd av dödsfall, konkurs, nyttjanderättens förverkande
eller eljest, och skall ej jämlikt denna paragraf avtalet fortfarande
äga giltighet för dödsbodelägare eller borgenärer, skall kolonatet ofördröjligen
för återstoden av upplåtelsetiden upplåtas till annan kolonist under
oförändrade villkor, dock att beträffande fullgörandet av den kolonisten
åliggande odlings- och byggnadsskyldighet må vidtagas den jämkning, vartill
omständigheterna skäligen må anses föranleda.

§ 19.

Avträdes kolonat, skall kolonisten vara berättigad till ersättning för av
honom enligt för kolonatet gällande byggnadsplan å kolonatet uppförda
byggnader ävensom för å detsamma av kolonisten verkställda förbättringar.
Vid ersättningens bestämmande skall avdrag göras för värdet av virke,
som för byggnads- eller förbättringsarbetenas fullgörande tillhandahållits
kolonisten från statens sida, ävensom för belopp, som kolonisten i den
ordning. särskilt stadgas må hava erhållit såsom odlings-, diknings- eller
byggnadsbjälp.

Om inlösen av kolonat.

§ 20.

Efter det kolonist fullgjort honom enligt §§ 10 och 11 åliggande odlingsocb
byggnadsskyldighet, skall han vara berättigad att under de villkor
nedan i §§ 21—25 sägs inlösa kolonatet.

Rätt till inlösen av kolonat äger dock rum allenast i händelse kolonist
prövas behörigen hava fullgjort vad honom i denna hans egenskap enligt
gällande föreskrifter åligger.

Att Kungl. Maj:t i särskilda fall äger besluta om upplåtelse av kolonat,
utan att kolonist berättigas inlösa kolonatet, därom är stadgat i § 6.

40 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

§ 21.

Köpeskillingen för kolonat bestämmes med hänsyn till värdet å jord
och skog samt byggnadshjälp enligt allmänna grunder, som fastställas av
Kungl. Maj:t. Vid kolonatets upplåtande första gången skall i upplåtelsehandlingen
angivas, huru köpeskillingen för kolonatet skall heräknas.

§ 22.

Köpeskillning för kolonat skall, då inlösen äger rum, delas i två lika
stora delar, en amorteringsdel och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess den blivit till fullo gulden, en
annuitet av 6 procent, varvid såsom ränta räknas 3.6 procent av det oguldna
kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder sedan
femton år förflutit från den dag, kolonatet först upplåtits. Intill dess
amortering börjar, erlägges endast ränta efter 3.6 procent av köpeskillingens
hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta
efter 3.6 procent av den stående delen, intill dess jämväl denna del till
fullo inbetalts.

Den stående delen skall vara gulden senast inom fem år från det sista
inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Det stånde kolonisten
fritt att när som helst betala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna
räntor samt att göra de avbetalningar han önskar å den stående delen.

Därest kolonatet till jord eller byggnader vanvårdas, eller skog å kolonatet
avverkas annorledes än till husbehov eller försäljning efter utsyning,
eller föreskrivna rånte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras,
eller kolonisten underlåter att hålla åbyggnaderna brandförsäkrade, skall,
därest sådant från statens sida påfordras, vad av köpeskillingen återstår
oguldet jämte ränta genast vara till betalning förfallet. Detsamma skall gälla,
där äganderätt till kolonatet i dess helhet eller del därav genom köp eller
annat fång från kolonisten övergår i andra fall än då kolonatet i sin helhet
övertages antingen av efterlevande make eller av bröstarvinge eller
av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla kolonatet oskiftat,
så framt icke den nye innehavaren i vederbörlig ordning prövas lämplig
att övertaga kolonatet.

Som säkerhet för oguldna delar av köpeskillingen skall kolonist, då
inlösen äger rum, avlämna med inteckningsmedgivande försedd förbindelse,
avfattad i överensstämmelse med vad ovan föreskrivits.

Kolonist skall vara skyldig att inbetala i denna paragraf omförmäld
annuitet i den ordning, som från statens sida vid köpet närmare bestämmes.

§ 23.

Vill därtill berättigad kolonist inlösa kolonat, göre därom skriftlig anmälan
hos vederbörande kolonisationsnämnd. Har sådan anmälan inkommit,
läte nämnden ofördröjligen anställa besiktning å kolonatet till utrönande,
huruvida inlösen må äga rum. Prövar nämnden kolonist vara

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67-

41

berättigad till inlösen, skall genom nämndens försorg köpekontrakt upprättas
enligt fastställt formulär.

Om besiktning, som i denna paragraf avses, skall i tillämpliga delar
gälla vad om syn finnes stadgat i 2 kap. 11 och 12 §§ av lagen den 14
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

§ 24.

I köpekontrakt, varom i § 23 sägs, skola intagas erforderliga förbehåll
om servitut till förmån för såväl kronopark eller därå belägen fastighet
som den försålda lägenheten. Sålunda skall i allmänhet ägaren av sistnämnda
fastighet förpliktas tåla, att väg för utforsling av virke från
kronoparken tages över lägenheten samt att över lägenhetens område till
förmån för kronoparken eller därå belägen fastighet elektrisk ledning
dragés, allt dock mot ersättning för av servitutets utövande vållad skada,
ävensom göras förbehåll om skyldighet för ägaren av den försålda lägenheten
att underhålla väg.

Å andra sidan skall ägaren av den försålda lägenheten, om och i den
mån så finnes nödigt, tillerkännas rätt att å kronoparken efter anvisning
årligen taga viss angiven myckenhet husbehovsvirke och bränsle, vilken
rätt dock ej må utsträckas att avse längre tid än till och med trettio år
från den dag, kolonatet först uppläts, ävensom rätt att å vissa platser å
kronoparken eller därå belägen fastighet taga grus, sand, torv och lera
till husbehov samt för fullgörande av den ägaren av den försålda lägenheten
åliggande skyldighet att underhålla väg.

§ 25.

Sedan köpekontrakt rörande kolonat upprättats, skall genom statens försorg
på statens bekostnad den försålda lägenheten av lantmätare avfattas
å karta, därå upptagas skillnaden mellan ägoslag, vilka redovisas i
jordregistret, byggnader, vägar, vattendrag och dylikt ävensom sådana
fasta punkter och mätningsuppgifter, att det kartlagda områdets läge bliver
fullt bestämt.

Inlöst kolonat skall genom statens försorg avskiljas från stamfastigheten
genom jordavsöndring. Lagfart å fånget ombesörjes på kolonistens bekostnad
av staten.

Särskilda bestämmelser.

§ 26.

Har kolonist vid utgången av första upplåtelsetiden ej inlöst kolonatet,
äge han, därest villkoren enligt § 20 för inlösen av kolonatet uppfyllts,
erhålla kolonatet till sig upplåtet under nyttjanderätt för ytterligare femton
år under oförändrade villkor, dock att därvid icke skall tillämpas vad i
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt 25 höft. (Nr 67.) 4

42 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

§§ 9, 10, 13 och 17 sägs om legofrihet eller lägre lega än efter 3.6 procent,
odlingsskyldighet, rätt till bete och ansvar för skatt och allmän tunga.

Kolonist, som vid andra upplåtelsetidens utgång ej inlöst kolonatet, äge
optionsrätt till förnyad upplåtelse, därvid Kungl. Maj:t må föreskriva de
ytterligare jämkningar i upplåtelsevillkoren, som finnas nödiga.

§ 27.

Har kolonist, på sätt i § 26 sägs, erhållit ny upplåtelse av kolonatet,
må han när som helst under den nya upplåtelsetiden kunna inlösa kolonatet.
Därvid gälle i tillämpliga delar vad ovan stadgats angående inlösen
av kolonat.

§ 28.

Kolonist bör, i den mån och för den tid så prövas lämpligen kunna ske,
beredas rätt utan avgift till fiske i vatten å angränsande kronopark.

§ 29.

Det må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och i vad mån
understöd må lämnas vederbörande skoldistrikt för upprättande av skola,
avsedd huvudsakligen för kolonisters barn, genom avgiftsfritt upplåtande
under nyttjanderätt från kronopark av för ändamålet erforderlig mark och
kostnadsfritt tillhandahållande å rot av erforderligt virke.

§ 30.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas
erforderliga för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

§ 31.

Rörande lån från kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond är särskilt
stadgat.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.