Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1925 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckning av återbetala
ningstiden för lån från kraf Hedning slånef onden.

(lista avel.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen nr 41 i första kammaren av herr Nilsson,
Nils Anton m. fl., och nr 61 i andra kammaren av herr Eriksson i Västbro
rn. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att punkt 7) i
kungörelsen av den 8 juni 1923, med ändring i kungörelsen av den 13
september 1918 angående allmänna bestämmelser för lån från kraftledningslånefonden,
skall ha följande ändrade lydelse:

7) Lån skall sedan----— följande högst trettio år med---—

— — — — del av lånet.

Därest — — — — betalning sker.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

Vid beslutet 1918 om kraftledningslånefondens inrättande godkände riksdagen
vissa av Kungl. Maj it föreslagna huvudgrunder att gälla för lånerörelsen.
Kungl. Majit skulle äga meddela de närmare bestämmelser, som
därutöver kunde erfordras. Nämnda huvudgrunder återfinnas i kungörelsen
den 13 september 1918 (nr 718) angående villkoren för lån från fonden.
I överensstämmelse med beslut vid 1919 och 1923 års riksdagar hava
därefter de ändringar vidtagits, som framgå av kungörelserna den 27 juni
1919 (nr 480) och den 8 juni 1923 (nr 194).

Det lånevillkor, vari ändring föreslås i motionerna, är av följande lydelse:

Lån skall, sedan det innehafts under två år från lyftningsdagen, återbetalas
under vart och ett av därpå följande högst aderton år med lika
annuitet, därav såsom ränta räknas fem procent å det oguldna kapitalbeloppet,
låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på en gång
inbetala ogulden del av lånet.

Motionerna synas, i betraktande av den för förslaget anförda motiveringen
avse en utsträckning av den sammanlagda återbetalningstiden för
lånen från högst tjugu till högst trettio år från lyftningsdagen.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat gemensamt
utlåtande av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, vilket såsom bilaga
fogats vid detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 15 höft. (Nr 35 40.) t

Utskottet.

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

Av skäl, som i ämbetsverkens utlåtande anförts, vill utskottet tillstyrka
sådan förändring i gällande grunder för lån från ifrågavarande fond, att
den nu stadgade återbetalningstiden må kunna utsträckas. Med avseende å
hur lång amorteringstid, som sålunda bör kunna få medgivas, anser utskottet,
att denna bör bestämmas till sammanlagt högst trettio år eller den tid, som
ämbetsverken, enligt vad utskottet förvissat sig om, i sitt berörda utlåtande
avsett, I likhet med ämbetsverken håller utskottet ock före, att sådan
utsträckning bör göras beroende av prövning i varje särskilt fall. Under
hänvisning jämväl i övrigt till berörda utlåtande hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 41 och
II: 61 besluta sådan ändring av grunderna för utlämnande
av lån från kraftledningslånefonden, att återbetal.
ningstiden för sådant lån må efter prövning i varje särskilt
fall kunna utsträckas till högst trettio år.

Stockholm den 23 april 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 34.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom skrivelse den 13 mars 1925 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen att senast den 24 mars 1925 avgiva gemensamt
utlåtande över de inom första och andra kammaren väckta lika lydande
motionerna nr 41 respektive 61 om utsträckning av återbetalningstiden för
lån från kraftledningslånefonden.

Till åtlydnad därav få ämbetsverken härmed anföra följande.

Enligt kungl. kungörelsen den 13 september 1918 (nr 718) gälla för lån,
som före den 1 juli 1923 beviljats från kraftledningslånefonden, följande
villkor angående lånens åtei*betalning och förräntning:

6) Lån skall, sedan det innehafts under två år från första iyftningsdagen,
aterbetalas under vart och ett av därpå följande högst aderton år med lika
kapitalbelopp om året, låntagare dock obetaget att före lånetidens utgång på
en gång inbetala ogulden del av lånet.

Jordbruksutskottets utlutande Nr 35.

3

7) A lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med
fem procent, dock med skyldighet för låntagaren att, därest förfallet kapitalbelopp
icke inom åtta dagar efter förfallodagcn inbetalas, å det förfallna
beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagcn till dess betalning
sker.

På grund av enskild motion (II: 55) beslöt 1923 riksdag under åberopande
av jordbruksutskottets utlåtande nr 29, att ovanstående villkor skulle ändras.
Enligt kungl. kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 194) hava punkterna 6) och
7) i kungörelsen den 13 september 1918 angående allmänna bestämmelser för
lån från kraftledningslånefonden beträffande lån, som från och med den 1
juli 1923 beviljas från fonden, följande ändrade lydelse:

6) Å lyftat lånebelopp skall, intill dess lån innehafts under två år från
första lyftningsdagen, erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med fem
procent.

7) Lån skall, sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen,
återbetalas under vart och ett av därpå följande högst aderton år med lika
annuitet, därav såsom ränta räknas fem procent å det oguldna kapitalbeloppet,
låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på eu gång inbetala
oguiden del av lånet.

Därest förfallen annuitet icke inom åtta dagar efter förfallodagen inbetalas,
åligger det låntagaren att å den del av annuiteten, som utgör amortering,
erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen till dess betalning sker.

De ändrade bestämmelserna skulle som regel endast tillämpas beträffande
lån, som komme att beviljas efter den 1 juli 1923. I vissa fall liar Kungl.
Maj:t sedermera i enlighet med vad jordbruksutskottet i sitt ovannämnda
utlåtande framhållit såsom önskvärt medgivit tillämpning av ifrågavarande
ändrade villkor även å äldre lån.

Nu ha motionärerna med stöd av de skäl, som i motionerna anförts, hemställt,
att återbetalningsvillkoren för lån från fonden måtte ändras på sådant
sätt, att återbetalningstiden för lånen utsträckas från högst 20 till högst 30
år från lyftningsdagen.

Ett stort antal av de elektriska distrikt!tiousföretag, varom här är fråga,
har tillkommit under de år, då såväl material som arbetspriser voro onormalt
höga. I avsevärd utsträckning kom därvid även ersättningsmaterial
till användning i brist på fullgod sådan. Härigenom ha kostnader för utbyten
av sådan kristidsmaterial sedermera tillkommit. På grund härav bär
ett stort antal av ifrågavarande anläggningar, till vilka i allmänhet endast
obetydliga kontanta bidrag lämnats av delägarna, kommit att ådraga anläggningsägarna
en så stor skuldsättning, att denna synes i avsevärd grad
motverka de fördelar, som avsågos med elektrifieringen.

Ehuru kraftledningslånefondens syfte ursprungligen var att befrämja anläggande
på landsbygden av distributionsnät och således möjliggöra nyanläggningar,
där svårigheter vid upplåning på privat väg förefunnos, så ha
i själva verket lån i stor utsträckning beviljats åt sådana redan bestående
företag, som utfört anläggningar med hjälp av tillfällig upplåning. För
dessa företag ha nämligen på grund av den allmänna depressionen svårigheter
uppstått att konvertera de tillfälliga lånen i fasta amorteringslån mot
skälig ränta. Sparbankerna ha i stor utsträckning anlitats, men dels hava
deras disponibla kapital ej motsvarat kraven, och dels hava de vid sin utlåning
i allmänhet ej medgivit längre avbetalningstid än 10 år, vilket medfört
synnerligen betungande årliga utgifter för låntagarna.

Det torde under sådana omständigheter och med hänsyn till, att lands -

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

bygden för närvarande i stor utsträckning kan anses vara elektrifierad, och
att något större antal nya anläggningar därför ej årligen kunna förväntas
ytterligare tillkomma, vara ett allmänt intresse i lika hög grad som befrämjandet
av nyanläggningar, att den utörda elektrifieringen åtnjuter det
fortsatta ekonomiska stöd, som statsmakterna kunna med hänsyn till det
statsfinansiella läget lämna. Elektrifieringen har ännu ej, om man bortser
från vissa smärre avgränsade områden, medfört de ekonomiska fördelar,
som kunna förväntas, om den elektriska energin allmänt vinner användning
inom alla de områden, där den med fördel kan utnyttjas. Orsaken
härtill torde framför allt vara att söka i den höga kostnad, den elektriska
energien ofta nog betingar i jämförelse med andra kraft- och belysningsmedel.
De höga energikostnaderna åter bero på höga kostnader för alstrande
eller inköp av den elektriska energin, på kostnaderna för underhåll och reparation
av anläggningarna och slutligen på kostnaderna för förräntning
och amortering av de i anläggningarna nedlagda kapitalen.

I detta sammanhang torde endast de senast nämnda kostnaderna — som
i regel äro de mest betungande — vara av direkt intresse. Då motionärerna
ej hemställt om sänkning av gällande ränta för lån från ifrågavarande fond,
kunna dessa kostnader nedbringas endast genom en förlängd återbetalningstid.

Det torde vara allmän regel, att en anläggning bör avskrivas inom sä
lång tid, att anläggningen kan fullt utnyttjas under hela avskrivningstiden.
Den tid av 20 ar för återbetalning av lån från kraftledningslånefonden,
som för närvarande är fastställd, torde kunna anses ganska godtyckligt
vald. Vattenfallssakkunniga, som i utlåtande av den 7 mars 1918
föreslogo denna amorteringstid, hava ej heller lämnat någon särskild motivering
härför. Vissa maskinella delar och framför allt ledningsstolparna
torde i allmänhet icke kunna användas under så lång tid som 20 år, under
det att användbarheten av andra delar, såsom koppartråd m. in., är i stort
sett oberoende av tiden. Då nu vissa delar av anläggningen under alla förhållanden
måste utbytas efter något antal år för att anläggningarna skola
kunna fylla sitt ändamål, synes det, därest i kostnadskalkylerna medtagits
nödiga belopp för dylika oundgängliga underhållskostnader, ej böra möta
hinder ur synpunkten av anläggningarnas brukbarhetstid, om tiden för deras
avskrivning och därmed lånetiden förlänges. Därest ej några alldeles oförutsedda
förhållanden inträda, torde kunna påräknas, att där elektrifiering en
gång genomförts, kommer man ej att avstå från de obestridliga fördelar,
som därigenom vinnas. Dessa fördelar torde utgöra den bästa garantin för
att anläggningarna i framtiden komma att vidmakthållas.

De ekonomiska förhållandena äro emellertid olika vid olika distributionsföretag.
De, som utbyggt sina anläggningar under dyrtiden, ha naturligen
större svårigheter att förränta och amortera sina anläggningskostnader än
de, som företagit utbyggnaderna före eller efter den egentliga dyrtiden. Det
torde därför ej vara ändamålsenligt att generellt utsträcka återbetalningstiden
till ett visst antal år från första lyftningsdagen, utan låta detta bero
av ämbetsverkens bedömande i varje särskilt fall. Detta torde även vara
nödvändigt med hänsyn till de säkerheter, som lämnats för redan lyftade
lan, vilka säkerheter äro avvägda efter de vid utlämnandet av lånen gällande
bestämmelserna. Ämbetsverken torde därför i varje fall, dä fråga blom
förlängning av återbetalningstiden för redan lyftade lån, böra göra sådant
medgivande beroende av låntagarens möjligheter att förete sådan säkerhet,
som kan godtagas av statskontoret. Å andra sidan torde det ej vara skäligt
att undandraga de nuvarande låntagarna den föreslagna lättnaden, emedan

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

5

just dessa i stor utsträckning utfört sina anläggningar under dyrtiden och
därför först och främst äro i behov av lindrigare återbetalningsvillkor.

Med anledning av vad i motionerna anförts beträffande säkerhet för lånen
vilja ämbetsverken framhålla, att de för sin del anse den risk, staten skulle
ikläda sig genom att i allmänhet godtaga samma inteckningssäkerhet för
företag, anslutna till större privata kraftverk, som för sådana anslutna till
statens kraftverk, vore relativt obetydlig. I särskilda fall torde dock omständigheterna
kräva, att jämväl annan säkerhet erfordras efter statskontorets
beprövande.

Vid bifall till den genom motionerna gjorda framställningen komme de till
kraftledningslånefonden inflytande återbetalningarna givetvis att i viss man
försenas, men detta förhållande torde ej vara av så avgörande betydelse, att
det bör utgöra hinder för den ifrågasatta förlängningen av återbetalningsterminen.

Ämbetsverken vilja ytterligare framhålla önskvärdheten av, att de förändrade
återbetalningsvillkor, som nu kunna bliva beslutade, ävensom de,
vilka blevo antagna vid 1923 års riksdag och finnas intagna i kungl. kungörelsen
den 8 juni 1923 (nr 194), måtte, efter prövning av ämbetsverken i
varje särskilt fall, kunna tillämpas jämväl i fråga om redan beviljade lån.
Ifrågavarande bestämmelser avse endast amorteringstid och amorteringsplan
men innebära ej nedsättning av ränta eller överhuvudtaget något efterskänkande
av statens fordringar. Kungl. Maj:ts prövning och beslut rörande
varje sådan ansökan synas under dessa förhållanden knappast erforderliga.

Med hänsyn till de ekonomiska lättnader, ett bifall till motionerna skulle
medföra för ett avsevärt antal företag med stor skuldbörda, ha ämbetsverken
på grund av vad ovan anförts intet att erinra mot den föreslagna ändringen
av bestämmelserna för lån från kraftledningslånefonden.

Stockholm den 21 mars 1925.

För kommerskollegium: För lantbruksstyrelsen:

K. A. FRYXELL.
RAGNAR SOHLMAN.
E. G. ERICSON.

ERIK INSULANDER.
ELIS BJURSTEDT.
GEORG von ZWEIGBERGK.

G. E. Billing.