Jordbruksutskottets utlutande Ni 25.
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den l(i mars 1925 kl. 3 c. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om kontrollstämpling å kött
av importerade levande idisslande djur.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet liänvisad motion,
nr 186, av herrar Gustafson i Kasenberg och Gustafsson i Älvsered har
hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte utfärda liknande bestämmelser för kött
från importerade levande idisslande djur, som nu gälla för kött från
importerade levande svin.
Beträffande de skäl, som åberopas till stöd för denna framställning,
hänvisas till motionen.
I skrivelse den 1 juni 1922, nr 244, anhöll riksdagen i anledning av
väckt motion (II: 92) samt med åberopande av jordbruksutskottets av
riksdagen godkända utlåtande nr 57, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,
huruvida och under vilka förutsättningar kött, som härledde sig
från i levande tillstånd importerade idisslande djur och svin, måtte kunna
förses med beteckning rörande varans utländska ursprung samt utfärda
de föreskrifter, som i anledning härav eventuellt kunde anses lämpliga
och erforderliga.
Jordbruksutskottets motivering var följande.
Då den av motionärerna väckta frågan står i nära sammanhang med
vissa gällande bestämmelser beträffande köttbesiktning, har utskottet till
en början funnit sig höra erinra om huvuddragen av berörda bestämmelser.
Lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus
innehåller föreskrifter rörande dels köttbesiktningstvång, varmed i huvudsak
förstås förbud att inom visst område till salu hålla färskt rått kött
eller därav beredd föda, därest icke köttet är efter besiktning försett med
vederbörlig stämpel, och dels slakthustvång som innefattar förhud att
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. S höft. (Nr 25—26.)
1
''■} Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.
slakta annorledes än i särskilt för ändamålet inrättat ocli till allmänt begagnande
upplåtet slakthus. Införandet å viss ort av köttbesiktningssamt
slakthustvång är beroende av framställning från vederbörande kommunala
myndighet, vilken framställning prövas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som vidare har att utfärda erforderliga föreskrifter. I § 6
av nämnda lag stadgas beträffande stämpling av besiktigat kött, dels, i
mom. 1, att sådant kött, som vid besiktningen finnes vara till människolöda
tjänligt, ska.ll genom åsättande av stämpel betecknas såsom godkänt,
dels, i mom. 2, att, då vid besiktningen anträffas kött, som först efter särskild
behandling kan godkännas, köttet skall, innan det stämplas, genom
besiktningsmannens försorg och under hans kontroll undergå sådan behandling.
Närmare bestämmelser i ämnet äro givna i kungörelsen den 1(1
oktober 1913 (nr 240) med särskilda föreskrifter om besiktning och stämpling
av kött m. m. enligt förutnämnda lag; och skall enligt denna kungörelse
bland annat stämplar av olika särskilt angivna utseenden användas,
allteftersom köttet är att hänföra till ena eller andra av ovanberörda två
slag av kött. Av motiven till ifrågavarande stadganden framgår, att de
olika stämplarna endast skulle vara avsedda att angiva eu hygienisk kvalitetsbestämning,
däremot icke varans handelsvar de.
Enligt § 9 av förenämnda lag den 10 oktober 1913 tillkommer det Kungl.
Maj:t att utfärda föreskrifter rörande kontroll av kött, som införes i riket.
Bestämmelser i detta ämne hava utfärdats genom den av motionärerna
omförmälda förordningen av den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll
vid införsel till riket av köttvaror och djurfett, vilken förordning träder
i kraft den 1 juli 1922. I sistnämnda förordning har inryckts bestämmelse
därom, att vissa till införsel godkända köttvaror skola förses med
stämpel innehållande ordet »import». Ändamålet med denna stämpel torde
jämväl allenast vara att angiva eu veterinärhygienisk bestämning utan atl
avse en gradering av varans handelsvärde.
Härjämte vill utskottet erinra om innehållet i kungörelsen den 14 maj
1920 (nr 191) angående vissa bestämmelser rörande införsel till riket av
idisslande djur och svin. I sistnämnda kungörelse förordnas, att införsel
till riket av idisslande djur eller svin må tillsvidare äga rum allenast till
Göteborg, Hälsingborg, Malmö eller Stockholm samt under villkor att djuren
efter genomgången karantänsbehandling omedelbart nedslaktas i
offentligt slakthus i importorten.
Såsom förut erinrats har uti förordningen den 30 september 1921 meddelats
föreskrift, att vissa till införsel godkända köttvaror skola förses
med stämpel, innehållande ordet import. Motionärernas framställning går
ut på att dylik stämpel skulle anbringas jämväl å kött av vissa djur, som
i levande tillstånd införes till riket och först här nedslaktas.
Förlidet år har, såsom motionärerna framhållit, ägt rum eu betydande
import av slaktdjur, speciellt svin jämväl i levande tillstånd. Dylik import
lärer även under innevarande år, så snart sjöfarten kommit i gång,
vara att motse. Vid sådant förhållande finner utskottet det önskvärt, att
hven köttet av importerade levande djur, i likhet med det kött, som härleder
sig från i exportlandet slaktade djur, förses med beteckning, som
ånger dess ursprung. Tillika synes utskottet en dylik anordning stå i god
samklang med den strävan i allmänhet, som numera gör sig gällande, att
varor skola försäljas med riktig ursprungsbeteckning. Någon gradering
av varans handelsvärde skulle givetvis icke i och för sig avses genom sådan
beteckning, utan torde varans värdesättning bliva beroende av köpar
-
Jordbruksutskottets utlutande Nr 25.
uas erfarenheter. Ursprungsbeteckning'' i förevarande fall torde under nu
rådande förhållanden komina att för den köpande allmänheten bliva en
värdefull vägledning'' vid valet av varor samt torde kunna verka i sunt
prisreglerande riktning.
Vad angår genomförandet i praktiken av ifrågavarande stämpling av
kött från importerade djur, bär utskottet uppmärksammat, att vissa svårigheter
i sådant avseende skulle föreligga, därest import av slaktdjur
fritt ägde rum. Då emellertid jämlikt ovanberörda kungörelse den 14 maj
1920 slaktdjur tillsvidare endast må införas i vissa med offentliga slakthus
försedda städer för att omedelbart nedslaktas och då de förhållanden, vilka
föranlett tillkomsten av denna kungörelse icke under närmaste tiden torde
komma att undergå sådan förändring, att bestämmelserna i densamma,
skulle bliva obehövliga, synes i varje fall för närvarande möjlighet föreligga
att anordna effektiv sådan stämpling. Utskottet anser sig emellertid
icke kunna förorda motionärernas förslag, att föreskrifter i ämnet skulle
inflyta såsom tillägg till förordningen den 30 september 1921, utan håller
utskottet i stället före, att särskilda bestämmelser böra meddelas. I följd
härav saknar utskottet även anledning biträda den senare punkten i motionärernas
förslag.
Beträffande den utredning och de åtgärder, som föranletts av 1922 års
riksdags berörda skrivelse nr 244, har utskottet i huvudsak inhämtat följande.
Medicinalstyrelsen ställde sig avvisande mot all stämpling av kött från i
levande tillstånd importerade djur under åberopande av att varken hygieniska
eller merkantila synpunkter talade för dylik stämpling. Jämförelse med i
utlandet uppslaktat kött vore enligt styrelsens åsikt ej riktig, enär den importstämpel
som åsattes detta kött allenast avsåge att utmärka, att den viktiga
förbesiktningen av djuret omedelbart före slakten skett i utlandet. Från
merkantil synpunkt vore ej heller skäl till stämpling, då allmänheten överhuvud
visat sig hava föga intresse för stämplar. Endast detaljhandlare skulle
kunna hava fördel av dylika stämplar genom att nedpressa sina inköpspris
utan att detta sedan skulle komma den köpande allmänheten till godo.
Beskaffenheten av kött från importerade djur kunde enligt medicinalstyrelsens
uppfattning i allmänhet icke anses vara sämre än det inhemska köttet.
Sveriges allmänna lantbrukssällskap tillstyrkte däremot införandet av
importstämpel å kött från i levande tillstånd importerade djur under åberopande
av att den konsumerande allmänheten hade intresse därav och att
landets jordbrukare hade fördel av att prisskillnad inträdde mellan kött av
svenskt och utländskt ursprung.
Lantbruksstyrelsen fann att märkningen av kött från importerade djur
skulle vara av betydelse för kötthandelns ordnande i landet. Enligt styrelsens
mening hade sådan märkning emellertid ännu större betydelse för svensk
export, särskilt av fläsk, enär försök gjorts att misstänkliggöra denna export
under uppgift, att den delvis härledde sig från till Sverige importerade djur.
Kommer skollegium tillstyrkte allenast införandet av stämpling av importerade
svin, vilken åtgärd kollegium fann motiverad med hänsyn till betydelsen
av en sådan kontroll för exporten av kött, särskilt till Storbritannien
och Irland av i Sverige uppfödda svin.
Efter det medicinalstyrelsen anbefallts att, i anledning av vad lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium i ärendet anfört, till Kungl. Maj:t inkomma
med förnyat utlåtande och förslag till författningsbestämmelser för anbringande
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.
av importstämpel å fläsk efter från utlandet införda svin samt styrelsen avgivit
sålunda infordrat yttrande och förslag, har Kungl. Maj:t den 17 ma.j
1923 utfärdat kungörelse (nr 125) med bestämmelser i nyssberörda ämne.
Härefter har lantbruksstyrelsen, sedan norska lantbruksdepartementet den
28 februari 1923 utfärdat bestämmelser om ursprungsbevis vid införsel av
kött från Sverige, genom remiss den 24 november 1923 anbefallts att med
hänsyn härtill ånyo avgiva utlåtande i ärendet, och bar lantbruksstyrelsen i
skrivelse den 28 november 1923 hemställt, att Kungl. Maj: t måtte beträffande
märkning av kött jämväl efter andra importerade djur än svin utfärda liknande
bestämmelser, som meddelats enligt förenämnda kungörelse den IT
maj 1923.
Till följd av remiss bar kommerskollegiet den 14 december 1923 avgivit
utlåtande med anledning av lantbruksstyrelsens sistberörda yttrande samt ett
inom medicinalstyrelsen, efter anmodan, upprättat förslag till författning i
nu föreliggande ämne. Därvid bar kollegiet anfört, bland annat, att de
ifrågakomma norska fordringarna för köttinförsel från Sverige till Norge,
vilket land för närvarande utgjorde vår viktigaste exportmarknad i förevarande
hänseende, torde kunna fullgöras genom tillämpning av dels förordningen
den 10 oktober 1913 (nr 242) angående kontroll vid utförsel av kött,
sådan denna förordning lyder efter vissa ändringar, däribland av § 17 enligt
kungörelsen den 15 december 1922 (nr 575), och dels kungörelsen sistnämnda
dag (nr 576) angående kontroll vid viss utförsel av färskt kött till Norge
och Finland.
Uttkottei. Av förestående redogörelse framgår, att Kungl. Maj:t efter verkställd
utredning i den genom förenämnda riksdagsskrivelse väckta frågan om
importstämpling av kött, som härleder sig från i levande tillstånd importerade
idisslande djur och svin, hittills funnit sådan stämpling böra äga
rum allenast beträffande kött från importerade svin. Frågan synes därvid
hava bedömts från den synpunkten, att dylik stämpling icke vore påkallad
annat än av hänsyn till exportintresset, vilket gjorde sig gällande i fråga
om svin men icke beträffande idisslande djur. Såsom framgår av det
föregående överensstämmer icke denna uppfattning med den syn på frågan,
som framlades i jordbruksutskottets förutnämnda utlåtande vid 1922 års riksdag.
Utskottet utgick nämligen väsentligen därifrån, att då stämpling av kött,
som härleder sig från i utlandet slaktade djur, redan vore föreskriven —
visserligen såsom det ville synas av veterinärhygieniska skäl — en liknande
anordning vore önskvärd beträffande kött från i levande tillstånd importerade
djur i ändamål att å den inhemska köttmarknaden giva även detta slags
kött den riktiga ursprungsbetcckningen, vilket enligt utskottets meningskulle
vara värdefullt för den köpande allmänheten vid valet av varor
samt ägnat att verka i sunt prisreglerande riktning.
Då. frågan nu åter bragts under utskottets övervägande, har utskottet
till eu början haft att undersöka i vad mån den av Kungl. Maj:t införskaffade
utredningen i ärendet kan anses vederlägga de skäl, varpå 1922
års riksdag byggde sin framställning. I detta avseende får utskottet till
en början framhålla, att utskottet under ärendets behandling 1922 ägde
kännedom om medicinalstyrelsens principiella ståndpunkt i fråga om
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25. 5
stämpling av kött från importerade djur. Utskottet liar icke heller i de
utlåtanden, denna styrelse till Kungl. Maj:t i ärendet avgivit, funnit
några för utskottet nya synpunkter på frågan. Vid sådant förhållande
och då utskottet funnit stöd för sin ståndpunkt, bland annat, i de uttalanden,
som gjorts av lantbruksstyrelsen och Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
har utskottet ansett sig sakna skäl att ändra sin uppfattning i frågan.
Utskottet vill härvid särskilt framhålla, att även om de skäl, som anses
hava varit bestämmande vid införande av nu redan befintliga importstämplar
ä kött — vilka nu gälla allt annat kött från utländska idisslande
djur och svin, än det som härleder sig från här i landet nedslaktade
idisslande djur — icke hänföra sig till den inhemska köpande
allmänhetens intresse av att få ursprungsbeteckning på varan, det dock
genom dessa stämplar faktiskt föreligger en ursprungsbeteckning, som tillgodoser
även detta syfte. Utskottet håller före, att det vid sådant förhållande
till och med kan synas vara för allmänheten vilseledande, att
icke även sistnämnda slag av kött är försett med ursprungsbeteckning.
På sålunda anförda skäl finner utskottet alltså önskvärt, att — oavsett
huruvida sådan åtgärd är påkallad av veterinärhygieniska skäl eller från
exportintressets synpunkt — importstämpling av kött från hit införda
idisslande djur kommer till stånd.
Med denna uppfattning har utskottet icke kunnat motsätta sig, att på
sätt motionärerna hemställt, hänvändelse göres till Kungl. Maj:t, att ånyo
taga berörda fråga under omprövning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
II: 186 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville taga i förnyat övervägande huruvida
icke även kött, som härleder sig från i levande
tillstånd importerade idisslande djur, bör åsättas importstämpel.
Stockholm den 16 mars 1925.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling'' hava närvarit:
från första kammaren: herrar Persson, Nils, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Boberg,
Elisson, Norin, Andersson, K. A., och Gabrielsson; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Carlström, Uddenberg i Karlskoga.
Andersson i Grimbo, Hedlund i Häste, Sjölander, Lorichs samt Olsson i Rödningsberg.