Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1925 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utgivande av ett större
historiskt och statsrättsligt arbete om den svenska riksdagen.

I en inom andra kammaren av herr Rydén vackt, till bankoutskottets
förberedande behandling hänvisad motion nr 101 hemställes, »att riksdagen
måtte besluta, att ett större historiskt och statsrättsligt arbete om den svenska
riksdagen skall utgivas såsom ett led i firandet av lialvtusenårsminnet av
den svenska riksdagens tillvaro, ävensom uppdraga åt herrar riksgäldsfullmäktige
att gå i författning om detta besluts verkställande».

Till stöd för berörda hemställan anföres i motionon följande.

»År 1935 inträffar halvtusenårsminnet av den första med säkerhet kända
riksdag i vår historia. Det var som bekant under Engelbrelds befriande
resning, som representanter för adeln, prästerna, borgerskapet och bönderna
år 1435 sammanträdde till ett riksmöte i Arboga. Första gången var, såvitt
hittills kända historiska källor angiva, bondeståndet företrätt vid ett svenskt
riksmöte. Under mer än fyra århundraden kom därefter den svenska riksdagen
att grundas på den indelning i riksstånd, vars konturer skönjas i sammansättningen
av riksmötet i Arboga.

Vid sidan av det engelska parlamentet är den svenska riksdagen den äldsta
alltjämt bestående folkrepresentationen i världen. I allt väsentligt har den
utvecklats på svensk grund och bjuder genom en mängd säregna drag såväl
historikern och den statsrättslärde som politikern och statsmannen ett synnerligt
intresse. Då därjämte den svenska riksdagens tillkomst är förknippad
med ett av vår historias dyrbaraste minnen — den händelse som med
all rätt betecknats som det svenska nationalmedvetandets födelsestund —-torde det vara självklart, att halvtusenårsminnet av riksmötet i Arboga i
sinom tid blir på ett värdigt sätt högtidlighållet.

Det angelägnaste, som framstår i samband med ett iirande av detta halvtusenårsminne,
synes mig vara skapandet av ett verkligt standardverk över
den svenska riksdagen. Ett sådant finnes icke. Vissa områden av riksdagens
historia kunna nog sägas vara nödtorftigt genomforskade, men mycket
återstår ännu i detta avseende. En mängd statsrättliga arbeten och avhandlingar
över olika sidor av det svenska riksdagsskicket har under tidernas
lopp sett dagen, men viktiga sidor av detsamma sakna alltjämt eu
erforderlig vetenskaplig behandling. Alla dessa arbeten äro därjämte utströdda
på de mest skilda publikationer:- historiska arbeten, handböcker,
gradualavhandlingar, monografier över särskilda riksdagar, utgivna riksdagsakter,
biografier, memoarer o. s. v. Ett samlat, vetenskapligt och historiskt
fullödigt arbete över den svenska riksdagen finnes icke. Skapandet av ett
standardarbete, innefattande såväl riksdagens historia som de viktigaste
statsrättsliga problemen angående densamma, framstår såsom en synnerlig

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

angelägenhet av både historisk och praktisk art. På ett värdigare sätt synes
mig icke heller den svenska riksdagen kunna hugfästa halvtusenårsminnet
av sin tillvaro än genom åstadkommandet av ett sådant arbete.

Det är min förhoppning, att under riksdagens lopp kunna efter samråd
med personer, som på detta område representera särskilda insikter, framlägga
en utförligare skisserad plan för detta arbetes läggning. Då det emellertid
ligger i öppen dag, att ett sådant arbete kräver ett skyndsamt igångsättande,
därest det skall kunna bliva färdigt till år 1935, har jag ansett mig böra,
innan motionstiden utgått, frambära förslag i ärendet.»

Vidare har motionären till utskottet överlämnat följande promemoria:

»För det historiska och statsrättsliga arbetet om den svenska riksdagen
har jag tänkt mig följande allmänna plan:

I. En allmän sammanhängande framställning om svenska riksdagens
uppkomst och utveckling fram till våra dagar.

Detta arbete måste läggas förhållandevis brett och förutsätter på åtskilliga
områden källforskningar. Så t. ex. i fråga om yngre medeltiden, där
sannolikt viktiga områden måste genomforskas i danska och vissa andra
utländska arkiv. Så ock beträffande frihetstiden, vilket skede spelar en så
oerhörd roll för riksdagsskickets utveckling, men som hittills genomforskats
övervägande med hänsyn till den politiska historien i allmänhet.

Arbetet bör jämväl omfatta den riksdagshistoriska utvecklingen under
tiden efter 1866. Hela kampen om den allmänna rösträtten, rösträttsreformen
1907—09 och författningsrevisionen 1918—21 höra denna historiska framställning
till, även om viktigt källmaterial saknas för fällande av historiska
slutomdömen angående personers och partiers betydelse för utvecklingen.

Man torde böra beräkna, att detta allmänna riksdagshistoriska verk, som
bör avfattas på ett för en större allmänhet njutbart sätt, kommer att omfatta
åtskilliga band.

II. Speciella arbeten. Till det riksdagshistoriska verket böra knytas
vissa särskilda arbeten beträffande ärenden av större principiell eller praktisk
räckvidd inom vårt svenska riksdagsskick. Sålunda framträder i första
hand behov av en ingående undersökning beträffande gemensamma votering
sinstitutet, där frånvaron av eu samlad vetenskaplig framställning
ideligen skapar svårigheter. I viss mån gäller detta jämväl sammanjämkningsförfarandet,
som borde bli föremål för en mera ingående undersökning
än den i den statsvetenskapliga litteraturen hittills tillgängliga. Båda dessa
arbeten komma jämväl att fylla rent praktiska uppgifter i och för riksdagsarbetet.

Avhandlingar om exempelvis remisspraxis, propositionsvägran, interpellationsinstitutets
utveckling, försöken att genom massinstämmanden skapa en
form för dagordning o. s. v. böra ingå i denna serie av verket.

Speciella egendomligheter för svenskt riksdagsskick, såsom dechargeförfarandet,
opinionsnämnden och ombudsmannainstitutionen böra erhålla en
fyllig framställning. Särskilt vore en ingående undersökning av förstnämnda
institut av stort praktiskt värde för den närmast kommande tiden,
då detta av åtskilligt att döma kommer att bli föremål för överväganden
av riksdagen. Statsrevisionen förtjänade att erhålla en historisk och statsvetenskaplig
belysning. Riksdagens verk — riksbanken och riksgäldskontoret
— borde även erhålla en, låt vara begränsad, plats i verkets speciella del.

Åtskilliga andra specialavhandlingar torde under arbetets lopp framträda
som önskvärda eller nödvändiga.

Bankoutskottets utlåtande Nr 70. 7

///. Arbetets utförande. Det synes lämpligast, att riksgäldsfullmäktige
tillsätta en redaktionskommitté av exempelvis tre personer, som får övervakandet
av planläggningen om hand. Denna bemyndigas att tillsätta en
ledare för arbetet samt att bestämma om medarbetare för olika uppgifter».

Utan att vilja taga ståndpunkt till den av motionären här ovan angivna
plan anser sig även utskottet böra framhålla önskvärdheten av att i samband
med firandet av den svenska riksdagens femhundraåriga tillvaro
ett arbete utgives rörande riksdagens historia och de viktigaste statsrättsliga
problemen angående densamma. Utgivandet av ett sådant arbete bör
emellertid enligt utskottets mening föregås av en närmare utredning
beträffande arbetets omfattning och planläggning; och synes det vara
lämpligt, att riksdagen uppdrager åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
för ändamålet tillkalla några på detta område sakkunniga personer. Det
sålunda erforderliga förberedande arbetet bör enligt utskottets förmenande
avslutas inom sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års
riksdag.

Kostnaderna för ifrågavarande utredning torde böra bestridas av förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för
riksdagens bus.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, - i anledning av förevarande motion
II: 101, må uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att, i överensstämmelse med vad bär ovan angivits,
låta verkställa utredning angående utgivande av ett
historiskt och statsrättsligt arbete om den svenska
riksdagen.

Stockholm den 28 maj 1925.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Vindahl, Johansson i Friggeråker,
Berge, Ström, Abrahamsson och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Borggren, Backlund,
Lovén, Höglund, Johansson i Edsbyn och Uddenberg i Varberg.

Utskottet.