Bankoutskottets utlåtande Nr 66.
1
Nr 06.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1925 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts-proposition angående
provisorisk löne- och pensions förbättring för
reservstatspersonalen in. in., i vad angår pensionsförhållanden.
I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 127 bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels godkänna vid propositionen fogade förslag till stater för officerare
och underofficerare å reservstat vid armén, fältläkarkårens reservstat samt
marinens reservstat (se Bil. 1—3), att gälla för budgetåret 1925—1926, |
|
bära pension av statsmedel med nedan angivna belopp: |
........... 6,650 kronor |
överste i högre löneklassen................................................ |
........... 5,700 » |
» » lägre » , fältläkare............................. |
........... 5,300 |
kommendörkapten av 1. graden......................................... |
........... 4,900 |
major, kommendörkapten av 2. graden, regementsläkare |
........... 4,300 |
kompaniofficer i högsta löneklassen, bataljonsläkare...... |
........... 2,500 » |
» » mellersta löneklassen .......................... |
........... 2,000 » |
» » lägsta » ............................... |
........... 1,450 |
underofficer i högre löneklassen ........................................ |
........... 1,400 |
» » lägre » ....................................... |
........... 1,100 » |
dels öka ordinarie förslagsanslaget till arméns reservstater, |
|
nu........................................................................................... |
.. kronor 500,000: — |
med ...................................................................................... |
250,000: — |
till........................................................................................ |
.. kronor 750,000: — |
dels och öka ordinarie förslagsanslaget till marinens |
reservstat, |
nu............................................................................................ |
.... kronor 38,000: — |
med...................................................................................... |
16,000:- |
till ......................................................................................... |
.... kronor 54,000: — |
Ifrågavarande proposition har hänvisats till bankoutskottet, i vad den
avser medgivande för viss personal att uppbära pension av statsmedel med
angivna belopp, samt i övrigt till statsutskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 49 käft. (Nr 66—67.)
1079 25
2
Bankoutskottets utlåtande I\Tr 66.
Utskottet.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter utskottet sig att, i den män
särskild redogörelse icke här nedan lämnas, hänvisa till innehållet i åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet vill erinra, att statsutskottet i utlåtande den 22 innevarande
maj nr 125 i huvudsak tillstyrkt propositionen i de delar, densamma hänvisats
till sistnämnda utskott.
Då beslut vid 1914 års senare riksdag fattades om de nuvarande reservstaternas
upprättande, blevo reservstatspersonalens löner och pensioner satta
i visst förhållande till de för personalen å aktiv stat fastställda motsvarande
förmånerna. Med utgångspunkt från vissa angivna grunder anpassades reservstatslönerna
för kompaniofficerare och underofficerare så, att de i allmänhet
lågo omkring 10 procent under lönen i närmast lägre beställning å aktiv
stat. Beträffande de högre beställningarna ansåg man sig vid lönernas bestämmande
böra följa den grunden, att lönen å reservstat borde vara högre
än pensionen å den lägre tjänstegraden å aktiv stat, och att framför allt
pensionen å reservstat icke komme att understiga nyssnämnda pension.
Sedan genom beslut vid 1918 och 1919 års riksdagar försvarsväsendets
personal å aktiv stat tillerkänts dels tillfällig löneförbättring dels ock pensionsförbättring,
framlade arméns och marinens avlöningssakkuimiga förslag
till löne- och pensionsförbättring jämväl för reservstatspersonalen, varigenom
avsågs att återställa det ursprungliga förhållandet mellan löner och pensioner
för nämnda personal, å ena, samt den aktiva personalen, å andra sidan.
Med hänsyn till den uppkomna frågan om en genomgripande revision av
vårt försvarsväsende föranledde emellertid nämnda förslag icke någon framställning
till riksdagen. De sakkunnigas förslag överlämnades i stället till
försvarsrevisionen. Av samma skäl upptogs icke heller frågan om förbättring
av reservstatspersonalens förmåner i samband med genomförandet av
den från och med 1922 gällande löneregleringen för den aktiva personalen.
Försvarsrevisionen anförde i sitt betänkande, att revisionen visserligen
funnit sig böra föreslå en väsentlig utökning av antalet officerare å reservstat,
men däremot ansett, att den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten borde
i huvudsak bliva oförändrad, och att det vid sådant förhållande kunde förefalla,
som om någon anledning icke förefunnes att frångå den år 1914 fastställda
relationen mellan reservstatsbefälets och det aktiva befälets löne- och
pensionsförmåner. Då denna relation genom den vidtagna löneregleringen
för den aktiva personalen blivit ändrad till reservstatspersonalens nackdel,
kunde det därför ifrågasättas, huruvida icke ett återställande av denna relation
borde ske genom erforderlig omreglering av reservstatspersonalens avlönings-
och pensionsförmåner. Då emellertid revisionen hölle före, att frågan
om reservstatspersonalens avlöning och pensionering borde i dess helhet
göras till föremål för särskild utredning, hade revisionen icke ansett sig
böra framställa något förslag i förevarande hänseende. Revisionen ansåge
sig endast höra framhålla angelägenheten av, att en löne- och pensionsreglering
för reservstatspersonalen snarast möjligt komme till stånd.
Dankoutskottets utlåtande Arr 66.
3
Även vid 1924 års riksdag framhölls i samband med frågan om försvarsväsendets
ordnande, att en löne- och pensionsreglering för reservstatspersonalen
snarast möjligt borde komma till stånd, därvid den ursprungliga relationen
mellan den aktiva personalens och reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner
borde återställas och detta jämväl i fråga om den nuvarande reservstatspersonalen.
Sedan försvarsväsendets lönenämnd anbefallts att inkomma med förslag
till sådan provisorisk löne- och pensionsreglering för arméns och marinens
reservstatspersonal, att därigenom den ursprungliga relationen mellan den
aktiva personalens samt reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner
ungefärligen återställdes och detta jämväl i fråga om den nuvarande reservstatspersonalen,
har lönenämnden numera överlämnat förslag i ämnet.
Över detta förslag hava yttranden avgivits av arméförvaltningen, marinförvaltningen,
statskontoret samt 1921 års pensionskommitté.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en sådan reglering av ifrågavarande pensioner,
att desamma skulle bestämmas till omkring 90 procent av lönerna.
Dessa pensionsförmåner skulle tillkomma icke blott de beställningshavare,
som komme i åtnjutande av den föreslagna provisoriska löneförhöjningen
utan även de äldre pensionärerna å reservstat.
I detta sistnämnda avseende har pensionskommittén — efter erinran om
sitt förslag rörande en allmän pensionsförbättring för f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. — vidare anfört, bland annat, följande:
Oaktat detta förslag i och för sig innebure en avsevärd höjning av reservstatspensionerna,
komme dess genomförande emellertid icke att återställa
den ursprungligen avsedda relationen mellan reservstaternas och den aktiva
personalens pensioner. Löne- och pensionsförmånerna för reservstaternas
personal vore ursprungligen, såsom ock av lönenämnden erinrats, vid reservstaternas
organiserande avsedda att stå i ett efter vissa grunder beräknat
förhållande till motsvarande förmåner för personalen på aktiv stat. Under
det att de förra allt hittills förblivit oförändrade, vore de senare genom de
löne- och pensionsregleringar, som successivt genomförts, numera icke oväsentligt
högre än vid reservstaternas tillkomst. Härigenom hade proportionen
mellan ifrågavarande personalgruppers såväl löner som pensioner helt
och hållet förryckts.
Detta innebure enligt kommitténs mening gentemot reservstatspensionärerna
en tydlig orättvisa, särskilt framträdande beträffande dem, som avgått
från generals- eller regementsofficersbeställningar. Dessa komme nämligen,
om inga särskilda åtgärder vidtoges, att även enligt kommitténs nämnda
förslag befinna sig i ett sämre läge, än om de i stället för att hava övergått
till reservstat kvarstått i närmast lägre beställning på aktiv stat och i denna
pensionerats, ett förhållande, som direkt strede mot den tanke, som ursprungligen
läge till grund för bestämmandet av reservstatspersonalens pensionsvillkor.
Kommittén hade därför funnit, att den reduktion i pensionsbeloppet, som
en beställningshavare på reservstat alltså skulle få vidkännas gentemot den
beställningshavare, som kvarstått i lägre beställning på aktiv stat, innebure
ett uppenbart frångående av de principer, vilka läge till grund för reservstaternas
organisation, och vilka kunde förmodas hava varit av väsentligt
inflytande på vederbörandes beslut att på sin tid övergå till reservstaten.
Starka billighetsskäl talade därför enligt kommitténs mening för att även
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 66.
nuvarande pensionärer på reservstat borde komma i åtnjutande av de pensionsbelopp,
som kommittén föreslagit för den beställningshavare, som avginge
efter löne- och pensionsregleringens genomförande. I ett ganska analogt
fall både riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medgivit, att en pensionsreglering
jämväl finge komma vid regleringens ikraftträdande redan pension.
?ra.^ Personal till del. 1922 års riksdag hade nämligen medgivit pensionsförbättring
enligt vissa grunder åt f. d. beställningshavare vid armén eller
marinen, vilken till följd därav, att han erhållit fullmakt efter den 6 maj
1910 och den s. k. respittiden för honom bortfallit, gått miste om eller lidit
minskning i den viss personal vid armén och marinen tillkommande pensionsförbättring
och därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd
pensionsförmån än den, som skulle tillkommit honom, om han kvarstått i
den beställning, han närmast därförut innehaft.
Utskottet delar den uppfattning, som vid flera tillfällen kommit till uttryck,
att en reglering av reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner
i syfte att återställa den ursprungliga relationen mellan dessa förmåner och
dem, som åtnjötos av den aktiva personalen, snarast bör komma till stånd.
Det förslag, som i pensionsavseende nu framlagts, har utskottet med hänsyn
till den i ärendet förebragta utredningen funnit sig böra tillstyrka och
torde icke heller något vara att erinra mot förslagets provisoriska karaktär.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande proposition,
i vad densamma nu är föremål för prövning, må medgiva,
att personal, som med rätt till pension avgått eller före
den 1 juli 1926 avgår från reservstat, må under sin återstående
livstid uppbära pension av statsmedel med nedan angivna belopp:
generalmajor............................................................
överste i högre löneklassen ...................................
» » lägre » , fältläkare .................
kommendörkapten av 1. graden.............................
major, kommendörkapten av 2. graden, regementsläkare
....................................................................
kompaniofficer i högsta löneklassen, bataljonsläkare
...................................................................
kompaniofficer i mellersta löneklassen .................
» » lägsta » ..................
underofficer i högre löneklassen..............................
» » lägre » ..............................
Stockholm den 25 maj 1925.
På bankoutskottets vägnar:
6,650 kronor
5,700 »
5.300 »
4,900 »
4.300 »
2,500 »
2,000 »
1,450 »
1,400 »
1,100 »
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Johansson i Friggeråker,
Berge, Andersson i Hägelåkra, Bondeson, Ström, Abrahamsson och Östergren-,
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winlcler, Bäcklund,
Lovén, Byberg, Höglund, Johansson i Edsbyn och Uddenberg i Varberg.
Bankoutskottets utlåtande Nr 66.
5
Reservation
av herrar Bäcklund, Boven, Bondeson och Höglund, vilka anfört och hemställt
följande:
»Då vi anse, att de hithörande beställningshavare, som avgått eller avgå
före den 1 juli innevarande år, icke böra komma i en gynnsammare ställning
än övriga f. d. befattningshavare, beträffande vilka förslag nu föreligger angående
en allmän pensionsförbättring, torde här ifrågavarande pensionsförmåner
böra tillkomma allenast dem, som avgå under instundande budgetår
1925—1926.
Vi få alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
må, i vad densamma nu är föremål för prövning, medgiva,
att personal, som med rätt till pension avgår från reservstat
under tiden 1 juli 1925—30 juni 1926, må under sin återstående
livstid uppbära pension av statsmedel med nedan an
-
givna belopp:
generalmajor............................................................. 6,650 kronor
överste i högre löneklassen .................................... 5,700 »
» » lägre » , fältläkare ................. 5,300 »
kommendörkapten av 1. graden.............................. 4,900 »
major, kommendörkapten av 2. graden, regementsläkare.
.............................. 4,300 »
kompaniofficer i högsta löneklassen, bataljonsläkare
................................,................................... 2,500 »
kompaniofficer i mellersta löneklassen.................. 2,000 »
» » lägsta » 1,450 »
underofficer i högre löneklassen .......................... 1,400 »
» » lägre » 1,100 » »