Bankoutskotlels utlåtande Nr VI.

1

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1925 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ersättning åt vissa personer
för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av
krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

I en inom andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm väckt motion
nr 99, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har
hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att änkan Anna Matilda Andersson
såsom styvmoder till avlidne Erik Vilhelm Andersson, änkan Kristina
Maria Nilsson såsom fostermoder till avlidne Vilhelm Nilsson, änkan Anna
Kristina Johansson såsom fostermoder till avlidne Josef Johansson, Emma
Gustava Nilsson såsom fostermoder till avlidne Karl Fingal Salomonsson,
minderårige Erik Olof Valter Eliasson såsom styvbarn till avlidne Axel Teodor
Eliasson samt änkan Beda R. W. Hallgren såsom styvmoder till avlidne
Einar Gereon Hallgren må tillerkännas den ersättning, vartill de jämlikt
bestämmelserna i förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel
för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållan
dona under 1914—1919 års världskrig, skulle varit berättigade, därest adoption
i förhållande till de avlidne ägt rum.»

I motiveringen för detta yrkande har motionären till en början redogjort
för gällande bestämmelser angående ersättning av statsmedel för skada till
följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförliållandena under 1914—1919
års världskrig samt framhållit, att enligt nämnda bestämmelser rätt till er
sättning i anledning av dödsfall, som föranletts av sådant olycksfall, icke till
kommer styvföräldrar, respektive styvbarn, eller fosterföräldrar, respektive
fosterbarn, till den på grund av olycksfallet avlidne, för så vitt ej adoption
ägt rum i enlighet med föreskrifterna i lagen om adoption den 14 juni 1917.
Härefter har motionären anfört bland annat:

»I överensstämmelse härmed har riksförsäkringsanstalten, som i första
hand har att pröva ärenden enligt förordningen, avslagit framställningar om
ersättning till styv- eller fosterföräldrar och styvbarn i nedan angivna sex fall:

I) Sökande: Änkan Anna Matilda Andersson, född den 1 juli 1866, nr 6,
Morgongåva. Hennes styvson Erik Vilhelm Andersson, född den 27 augusti
1897, omkom vid barkskeppet »Nordens» förolyckande i oktober 1917.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 35 höft. (Nr 16.)

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

I kommerskollegii redogörelse för svenska handelsflottans krigsförluster
aren 1914—1920 anföres om »Nordens» förolyckande bland annat följande:

Barkskeppet »Norden» (hemort Bergkvara), försvunnet med man och allt,
antagligen torpederat. »Norden» avseglade den 18 oktober 1917 från Hull
ined last av koks, destinerad till Köpenhamn. Rörande orsaken till olyckan
är intet bekant; något skäl för antagande, att det gått under på grund av
bristande sjövärdighet, förefinnes dock icke. Omkomna 12 män.

Enligt till riksförsäkringsanstaiten lämnade uppgifter har styvmodern,
anka sedan 1906, erhållit bidrag av den omkomne. Hon åtnjuter för närvarande
fattigunderstöd av Vittinge samhälle.

II) Sökande: Änkan Kristina Maria Nilsson, född den 28 november 1848,

Skepparegatan 12, Karlskrona. Hennes fosterson Vilhelm Nilsson, född den
18 januari 1895, omkom vid ångaren »Hannas» torpedering den 13 mars
1915.

I förutnämnda redogörelse anföres bland annat:

Ångaren »Hanna» (hemort Hälsingborg), minsprängd eller torpederad.
Den 12 mars 1915 avgick »Hanna» från Tyne med last av stenkol, destinerad
till Las Palmas. »Hanna» ledsagades av svenska ångaren »August Leffler».
Kl. 12,50 på natten, när fartygen befunno sig i närheten av Flamborough
Ilead, skakades »Hanna» helt plötsligt av en våldsam explosion i förskeppet
och sjönk kort därefter. Huruvida katastrofen förorsakats av mina eller
torped, torde vara svårt att avgöra. Vid överräknandet av det räddade manskapet
saknades sex man av frivakten, vilka vid olyckstillfället lågo och sovo
i babords skans. De torde emellertid hava dödats vid explosionen.

Den omkomne Vilhelm Nilsson var eldare å fartyget. Enligt uppgift i
ansökan om ersättning har hans fostermoder varit huvudsakligen beroende
av hans arbete för sitt uppehälle.

III) Sökande: Änkan Anna Kristina Johansson, N. Torget 508, Oskarshamn.
Fostersonen, eldaren Josef Johansson, född den io januari 1897,
omkom vid ångaren »Motala Ströms» förolyckande i november 1918.

Följande uppgifter lämnas i kommerskollegii redogörelse:

Ångaren »Motala Ström» (hemort Norrköping), försvunnen med man
och allt, antagligen minsprängd. Den 26 oktober 1918 avgick »Motala Ström»
i fullt sjövärdigt skick från Göteborg med last av styckegods, destinerad
till Rouen. Fartyget anslöt sig i Bergen till en konvoj, som emellertid ute
på Nordsjön, öster om Shetlandsöarna, råkade i oordning och skingrades
på grund av häftig storm. Detta skedde den 3 november. Sedan dess har
intet avhörts av »Motala Ström». Fartyget torde sannolikt hava råkat in i
det engelska minfältet ost om Shetlandsöarna och blivit minsprängt. Omkomna
16 män, 2 kvinnor.

Den omkomne Josef Johansson hade enligt uppgift såsom fosterson från
barndomen uppfostrats av Anna Kristina Johansson och hade under senare
år varit hennes försörjare.

IV) Sökande: Emma Gustava Nilsson, Skolgatan 6, Halmstad, född den
11 mars 1850. Hennes fosterson, matrosen Karl Fingal Salomonsson, född
den 4 maj 1893, omkom vid fartyget »Antelopes» undergång i november
1916.

Av kommerskollegii redogörelse inhämtas:

Barkskeppet »Antelope», försvunnet med man och allt. »Antelope» (hem
ort Uddevalla) avseglade den 16 november 1916 från West Hartlepool med
last av kol till Uddevalla. Fartyget var vid avgången väl bemannat och i

Bunkoutskottelis utlåtande AV }C

Ii

sjövärdigt skick men försvann under resan med man och allt. Omkomna
10 män.

Den omkomne Salomonsson hade vid 4 års ålder upptagits som fosterson
av Emma Gustava Nilsson, och hade enligt uppgift den snart 75 ånga
fostermodern varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende.

V) Sökande: Vilhelm Johansson, Hedene, Högsäter, i egenskap av förmyndare
för minderårige Erik Olof Valter Eliasson, född den 22 september
1914. Ansökan avser ersättning åt den senare, på grund därav att hans
styvfader Axel Teodor Eliasson, född den 28 mars 1889, omkommit vid hriggen
»Emils» förolyckande år 1917.

Kommerskollegii redogörelse lämnar om »Emils» förolyckande bland annat
följande uppgifter:

Briggen »Emil» (hemort Uddevalla), försvunnen med man och allt.

»Emil» avseglade den 6 november 1917 från West Hartlepool med last av
kol, bestämd för Uddevalla. Fartyget, som vid avgången från England var
behörigen bemannat och lastat samt i sjövärdigt skick, försvann under resan
med man och allt. Orsaken härtill har icke med säkerhet kunnat utrönas,
men det är antagligt, att »Emil» råkat segla på en mina och sprängts i
luften. Omkomna 8 män.

Den omkomnes änka Olga Maria Wilhelmsdotter är numera bosatt i
Norra Amerika, men gossen Erik Olof Valter vistas hos sin morfader och
förmyndare, vilken på grund av detta sitt målsmanskap gjort anspråk på
ersättning.

VI) Sökande: Änkan Beda R. W. Hallgren, Ulfsborg, Ulvsunda. Hon
var styvmoder till sjömannen Einar Gereon Hallgren, född den 27 december
1893, som omkom vid barkskeppet »Dagmars» förolyckande 1915.

Ur kommerskollegii redogörelse anföres:

»Dagmar» (hemort Göteborg) avseglade den 5 november 1915 från
Glasgow i barlast med Göteborg som destinationsort. Därefter har fartyget
icke vidare avhörts. Antingen har »Dagmar» under färden norr om Skottland
förolyckats i de hårda stormar, som i mitten av november rasade i
norra Atlanten, eller ock har hon på Nordsjön gått under genom minsprängning.
Fartyget var synnerligen gott och sjövärdigt och befann sig vid resans
anträdande i fullgod kondition. Omkomna 24 män.

I sökandens framställning om ersättning uppgives, att änkan Hallgren
varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den avlidne styvsonens
arbete.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
yttrande av riksförsäkringsanstalten, som därvid, med överlämnande av eu
utav anstalten verkställd preliminär utredning i ärendet, anfört följande:

»Jämlikt förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel Riksförsäkför
skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena ringsanstalunder
1914—1919 års världskrig, är efterlevande till svensk medborgare, som
avlidit till följd av dylikt olycksfall, där detsamma inträffat i arbete för statens
räkning eller eljest å svenskt fartyg eller för oskadliggörande inom svenskt
område av mina eller annat krigsredskap, berättigad till ersättning enligt i
förordningen angivna grunder.

Sålunda skall, i den mån avdrag ej skall göras jämlikt § 4 av förordningen,
i ersättning utgivas, bland annat,

4

Bankoutskollets utlutande Nr ''16.

Utskottet.

till varje den avlidnes minderåriga adoptivbarn, som adopterats före
olycksfallet, en livränta, till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt
belopp av 400 kronor samt

till adoptivmoder åt den avlidne en livränta å ett årligt belopp av 600 kronor,
dock att livränta åt adoptivmoder kan utgå endast under förutsättning,
att hon varit för sitt uppehälle av den avlidnes arbete beroende
och annan till livränta berättigad ej finnes.

Såsom i motionen framhålles, äro styvföräldrar och styvbarn samt fosterföräldrar,
för såvitt adoption ej ägt rum enligt lagen om adoption den 14
juni 1917, uteslutna från rätt till ersättning enligt förordningen.

Av de i motionen omförmälda sex olycksfallen hava fem inträffat före den
1 januari 1918, då nyssnämnda lag trädde i kraft. Ej heller i det återstående
fallet har adoption ägt rum. Icke i något av dessa fall har alltså ersättning
enligt förordningen kunnat tillerkännas av riksförsäkringsanstalten.

På sätt framgår av nästlidet års riksdagsskrivelse nr 66, har riksdagen
emellertid — såsom också erinrats om i motionen — uti det i skrivelsen
avsedda fallet, vilket synes i viss mån likartat med de nu ifrågavarande,
medgivit, att fosterföräldrar till fosterson, vilken avlidit till följd av olycksfall
på grund av krigsförhållandena, måtte tillerkännas den ersättning, vartill
de jämlikt ovannämnda förordning skulle varit berättigade, därest fostersonen
varit av dem adopterad.

På grund härav och då, såsom i berörda riksdagsskrivelse framhållits,
ett dylikt medgivande med hänsyn till det starkt begränsade området för
ifrågavarande understödsverksamhet icke torde kunna befaras medföra några
konsekvenser av nämnvärd räckvidd, har riksförsäkringsanstalten icke något
att erinra mot bifall till motionen.

Riksförsäkringsanstalten vill emellertid härvid nämna, att eu av anstalten
preliminärt gjord undersökning synes giva vid handen, att i en del av de i
motionen avsedda fallen omständigheterna varit sådana, att — även om
hinder därför ej skulle hava förelegat, av den anledning, alt adoption ej
ägt rum — någon ersättning icke skulle kunnat tillerkännas sökanden.

Ersättningsfrågan torde emellertid i händelse av bifall till motionen böra
av riksförsäkringsanstalten upptagas till prövning i vanlig ordning, på det
att sökandena, därest ersättningsanspråk skulle av anstalten avslås, måtte
erhålla tillfälle att överklaga beslutet hos försäkringsrådet.»

Eldigt 2 § 2 mom. c) i ovannämnda förordning angående ersättning av
statsmedel för skada (dl följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig, sådant författningsrummet lyder
enligt förordning den 13 juni 1924, utgår, för den händelse olycksfallet
medfört den skadades död, till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader
eller adoptivmoder, eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna
leva, till båda gemensamt, där de för sitt uppehälle varit av den avlidnes
arbete beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, ett årligt livräntebelopp
av 600 kronor. Jämlikt 2 mom. b) av samma paragraf utgår vidare
till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller utom äktenskapet,
eller till adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, eu livränta,
till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt belopp av 400 kronor.
De såsom villkor för ifrågavarande ersättnings utgående stadgade bestäm -

Ilcmkoiitskotlcts utlutande Nr ''/(>''.

5

melserna ansluta sig till föreskrifterna i 1910 års olycksfallsförsäkringslag,
som genom lagändring av år 1917 tillerkänner adoptivbarn och adoptivföräldrar
samma ersättningsrätt som den på äktenskap grundade rätten härutinnan.

Såsom av det ovan anförda framgår, kunna de i motionen avsedda personerna
icke komma i åtnjutande av ersättning enligt berörda förordning,
enär adoption jämlikt lagen den 14 juni 1917 om adoption icke ägt rum.
Utskottet vill emellertid erinra, alt, såsom jämväl i motionen omnämnts,
1924 års riksdag i anledning av väckt motion i ett fall medgivit, att ersätt
ning enligt förordningen finge utgå till fosterföräldrarna åt en på grund av
olycksfall av ifrågavarande art avliden person utan hinder av den omständigheten,
att den avlidne icke varit av fosterföräldrarna adopterad. I samband
med detta beslut framhölls, att med hänsyn till det starkt begränsade området
för ifrågavarande understödsverksamhet ett dylikt medgivande icke
kunde befaras medföra några konsekvenser av nämnvärd räckvidd samt att,
enligt vad som inhämtats, endast ett fåtal liknande fall förelåge.

Då enligt utskottets mening till stöd för nu föreliggande förslag kunna
åberopas i huvudsak samma skäl, vilka föranledde nyssnämnda medgivande,
bär utskottet funnit sig böra tillstyrka, att den omständigheten, att adoption
i förevarande fall ej ägt rum, icke må utgöra hinder för de i motionen avsedda
personerna att komma i åtnjutande av den ersättning, vartill de enligt
förordningens bestämmelser i övrigt må finnas berättigade. För att ifrågavarande
personer icke må försättas i en gynnsammare ställning än den,
som skulle tillkommit dem, därest adoption ägt rum, lärer, såsom i 1924
års ovannämnda beslut förutsattes och riksförsäkringsanstalten i sitt utlåtande
föreslagit, prövning beträffande förordningens tillämplighet i övrigt
böra i vanlig ordning verkställas av vederbörande myndighet. Därest ersättning
beviljas, torde densamma böra utgå från det under elfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget för ersättning för skada till följd av olycksfall
utav här avsedd art.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:99,
må medgiva, att en var av änkan Anna Matilda Andersson
såsom styvmoder till avlidne Erik Vilhelm Andersson, änkan
Kristina Maria Nilsson såsom fostermoder till avlidne Vilhelm
Nilsson, änkan Anna Kristina Johansson såsom fostermoder
till avlidne Josef Johansson, Emma Gustava Nilsson
såsom fostermoder till avlidne Karl Fingal Salomonsson,
minderårige Erik Olof Valter Eliasson såsom styvbarn till
avlidne Axel Teodor Eliasson samt änkan Beda R. W. Hall
gren såsom styvmoder till avlidne Einar Gereon Hallgren
må tillerkännas den ersättning, vartill vederbörande järn -

6

BankoutskottsJs utlutande Nr 46.

likt bestämmelsenia i förordningen den 1 juni 1923 angående
ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsförliållandena under 1914—1919
års världskrig, skulle varit berättigad, därest adoption i
förevarande fall ägt rum.

Stockholm den 11 maj 1925.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av föl sta kammaren: herrar Gustafsson i Stensliolm, Lindlcy, Pettersson i Olovstorp,
Berge, Lindgren, Abrahamsson och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Borggren, Backlund, Boven, Höglund, Johansson i
Edsbyn. Ernfors, Laurin och Uddenberg i Varberg.

CEKTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1925